Min huvud krockade ihop med skåpet och jag fick bita ihop för att inte skrika högt, jag rätade på mig och vände mig om. Där stod en grupp tjejer från min klass och parallell klass, jag såg skräckslaget mot dem. Jag böjde mig försiktigt ner för att plocka upp böckerna som jag hade tappat, dock när min hand var någon decimeter från boken sparkade ena tjejen till den så den gled bort någon meter.

Långsamt sträckte jag på mig istället och tittade på dem, tjejen längst fram såg nöjt på tjejen som hade sparkat. Sedan vände hon huvudet mot mig. Jessica...

"så lyssna nu din hora. Vi såg dig vid kulturhuset i måndags och du förstod tydligen inte vårt meddelande..." började hon och la sitt huvud på sned. "... håll dig bort från Justin! Han är vår, han vill inte ha dig! Fattar du inte det din feta kossa?"

"seriöst, feta kossa?" frågade jag och la armarna i kors. "kommer inte du ihåg tjejen i sexan som blev mobbad för att hennes fett hängde över jeans kanten? Vänta lite... var inte det du?" sa jag och såg menande på Jessica, jag såg att det tog mer än vad hon ville visa.

"hur vågar du!? Fattar aldrig att jag ens var din vän, fitta!" skrek hon.

"om det inte varit för mig så hade du inte haft någon vän överhuvudtaget!" sa jag argt tillbaka.

"är det några problem här?" frågade någon bakom deras ryggar, de tittade fort bak och såg Jens komma gående.

"vi är inte färdiga med dig!" viskade Jessica innan hon nickade åt sitt gäng och de gick med vickande höfter mot sitt klassrum.

"wow, ledsen" mumlade Jens och såg efter dem, jag böjde mig ner och började plocka ihop mina böcker.

"de är dumma i huvudet, men jag kan handskas med Jessica" svarade jag och reste på mig.

"tydligen" mumlade han till svar, han följde mig till klassrummet och jag gick in med en suckade.

 

 
Vid lunchen satte vi oss vid ett ensamt bord och jag stirrade ner på maten. Det såg ut som... som... det fanns verkligen inga ord som kunde beskriva hur äckligt det såg ut. Jag rös och sköt ifrån mig talriken. 

"gah! Kunde inte Justin gjort något åt maten när han var rektor här?" frågade Tess irriterat. Jag skrattade till. 

"jag tror inte han hade den makten riktigt" svarade jag.

Hon fnös. "Daphne, han är världskändis" sa hon och jag himlade med ögonen. Jens satte gaffeln i sin mat och förde den tvekade mot munnen, jag och Tess satt spända och väntade på hur han skulle reagera. Han stack in den i munnen och drog ut den igen, han tuggade långsamt och det såg nästan smärtsamt ut. Efter en lång stund lyckades han svälja och svepte fort sitt glas med vatten.

"fy fan vad äckligt!" fräste han sedan och rynkade hela ansiktet. Jag skrattade men tystnade när min mage gjorde ett ljud som lät som ett dödsrop från en döende val. Jag såg chockat ner på min mage, kom det där ljudet just från min mage!?

Jag såg sedan upp på Tess som bet sig i läppen för att inte skratta högt. Jag fnissade till och hon släppte taget och fnissade hysteriskt, vilket fick mig att skratta ännu mer.

"jag fattar inte det roliga" sa Jens undrandes. Jag tystnade och tittade på honom innan jag blickade på Tess och vi skrattade igen.

"det är inte alltid lätt, Jens" sa jag och klappade honom på axeln.

 

 
Runt näst sista lektionen fick jag ännu en gång gå ensam, jag rynkade pannan när jag gick genom eleverna. Vart var Tess eller Jens? Någon satte plötsligt krokben på mig och jag brakade i golvet, skratten spred sig och det bildades en ring av elever runt mig. Jessica och sitt lilla gäng steg in i ringen.

"äntligen ligger du där du hör hemma" sa hon och skratt ekade i korridoren. Jag suckade och reste på mig.

"vad vill ni?" frågade jag trött.

"vi vill göra ditt liv ett levande helvete" sa Jessica enkelt och ryckte nonchalant på axlarna. Jag skrattade till och skakade lätt på huvudet. 

"skratta inte jävla hora!" skrek hon irriterat.

"du är ju patetisk" sa jag och böjde mig ner efter mina böcker. Jag samlade ihop dem och sträckte på mig, Jessica stod framför mig med ett rasande ansiktsuttryck. 

"patetisk, huh!? Jag!? Vem är det som följer en kändis för att hon inte kan få en normal kille?” frågade hon med höjda ögonbryn och korslagda armar. Jag stirrade henne stint i ögonen.

”tro vad du vill” sa jag enkelt.

”ja, jag tror att du är ett jävla äckel som har skaffat intresse i att förfölja folk!” skrek hon och skratten ekade ännu än gång. Jag var så trött på kommentarerna som gjorde ont i bröstet på mig, men jag försökte skärma av den delen av mig och bli känslokall istället.

”som sagt så bryr jag mig inte vad du tycker” sa jag.

”okej, så du bryr dig alltså inte om att alla hatar dig, att de tycker att du är äcklig, att du är ett freak. Och en sak ska du veta, det här är inte nytt. Detta har många tyckt i flera år, det är bara nu när du helt plötsligt har bestämt dig för att förfölja Justin som alla ville uttrycka sitt hat mot dig” sa hon i en konstant ström av babbel, från sidan av ringen steg någon fram och gick fort fram till mig. Innan jag hann reagera tryckte personen upp mig mot skåpen bakom mig och jag hann se en glimt av Justins argsinta ansikte innan han kysste mig. När chocken gick över, blundade jag och kysste honom tillbaka. Efter ett tag släppte han mig och vände sig om.

”oj, ursäkta. Hade ni möte eller något? Ledsen, men jag saknade min flickvän så mycket” sa han och la extra stor vikt vid "min flickvän", alla stirrade chockat på honom. När ingen sedan sa ett ord, vände han sig om mot mig.

”skulle jag kunna få prata med dig mer enskilt kanske?” frågade han, jag nickade och han la sin arm lite längre ner på min midja än vad han brukade och drog iväg med mig till mitt skåp. Men jag ändrade kurs och drog med honom till toaletterna istället.

”toaletten?” frågade han när jag låste dörren.

”ja, ute i korridoren kan vi inte vara och ute kan det finnas paparazzis” sa jag och vände mig mot honom och jag ryckte till lite när han stod närmre än vad jag trodde.

”hej, förresten” sa han. Jag skrattade till och kysste honom.

”det där du gjorde där ute var roligt och det var skönt att Jessica höll käften-” sa jag innan han avbröt mig.

”är det så hon heter?” frågade han argt.

”ja” svarade jag och la min hand på hans kind. ”men du ska inte slå henne!” fortsatte jag.

”vad tror du om mig? Jag skulle aldrig slå en tjej” sa han sedan sårat.

”bra” sa jag och kysste honom lätt. Han tryckte mig mot toalettdörren och pressade sig närmre.

”jag har saknat dig” mumlade han sedan mot mina läppar.

”och jag dig” mumlade jag tillbaka innan han lutade sig tillbaka.

”jag kom faktiskt förbi för att fråga dig en grej” sa han och jag tittade förväntansfullt på honom.

”min pappa är här och hälsar på och han har med sig mina småsyskon. De vill gärna träffa dig, så om du kan så är det middag hemma hos mig ikväll” sa han och log. Jag log stort tillbaka.

”jag är ledig” sa jag fort. Då log han stort och kysste mig snabbt.

---

inte lika långt som vanligt, men jag ville lägga ut det. har ju fått 7 eller 8 superfina kommentarer. <3

what do you think about the biatches? ;P kommentera ! :D