Just An Ordinary Girl - Kapitel 10
”jaså” sa jag och satte mig på hennes mage. ”och jag vet att din svaga sida är magen” sa jag och började kittla henne, hon skrek till och började genast vrida på sig under mig.
”sluta! Sluta!” skrek hon och jag flinade innan jag ställde jag mig upp igen och kastade en blick mot Justin innan jag log. Dock besvarade han inte leendet utan såg endast på mig med en fundersam blick.
Justins Perspektiv.
Jag stod och granska Daphne medan satt på Tess mage helt dyngsur efter att jag hade hällt allt vatten på henne. Tess låg under henne och vred sig på golvet i skratt i ett försök att komma undan Daphnes fingrar, tillslut slutade Daphne kittla Tess och hon ställde sig upp och log mot mig. Men jag gav henne inget leende utan endast såg på henne. Herregud, vad jag hade förälskat mig i hennes bruna ögon och varma leende.
Om jag fick se henne le varje dag skulle jag inte behöva något mer i världen än det leendet. När jag såg leendet försvinna log jag mot henne för att få upp det igen vilket genast gav effekt då hon log brett mot mig igen. Hela min kropp fylldes utav värme. Dock rycktes jag ur mina tankar när Chaz och Ryan kom runt hörnet.
”men Justin vad har du gjort mot Tess?” frågade Ryan och drog upp Tess från golvet och vände sedan blicken mot Daphne. ”och Daphne” la han till och såg på mig.
”jag är djävulen själv du vet” svarade jag och flinade. Ryan skrattade till och vi gick tillsammans tillbaka mot rummet, Kenny och Scooter satt nu i sofforna och samtalade lågt med varandra och mamma satt uppflugen på stolen i hörnet igen.
”men Justin vad har du gjort med Daphne!?” frågade min mamma när hon fick syn på oss och reste sig upp hastigt från stolen för att sedan ta en handduk fram till bänken innan hon räckte den till Daphne som tacksamt tog emot den. Jag skrattade och Daphne började så gott hon kunde torka sitt hår.
”hon tvinga mig till det” försvarade jag mig med och höll avväpnande upp händerna. Hon skrattade ironiskt och knuffade till mig.
”ja, eller hur!” utbrast hon och jag flinade roat.
Daphnes Perspektiv.
Helgen kom och gick och alldeles för snart blev det måndag igen dock när jag vaknade den här måndagen kände jag mig gladare än vad jag normalt gjorde. Jag låg och funderade över vad det var som var så speciellt den här veckan innan det slog mig.
Dansen började den här veckan. Jag har gått samma linje enda sen jag var sex år gammal, dansade två gånger i veckan, i två timmar vardera gång. På måndagarna var det hiphop och tisdagen var det balett. Jag hoppade glatt upp från sängen och dansade in i badrummet för att sedan kliva in i duschen.
Jag kände mig genuint glad och pigg, fundersamt stod jag framför garderoben för att välja kläder för dagen. Jag kände för att sätta på mig en klänning, så jag tog grep tag om galgen där min vita klänning med svart rosettskärp och krage hängde. Jag rotade sedan runt efter min kofta men kunde inte hitta den. Jag suckade och drog fram mina blåblommiga pumps och såg mig nöjt i spegeln.
Jag gick in i badrummet för att snabbt sminka mig innan jag traskade ner till köket där jag bredde två rostade smörgåsar och tog ett glas juice innan jag satte mig vid matbordet. Väl klar och mätt hörde jag min mobil plinga från min väska, jag reste mig från stolen och gick nyfiket ut i hallen och tog fram min iPhone, på skärmen stod det "Justin".
Ett glädjerus sköljde över mig och jag förundrades för ett ögonblick över min lycka. Kom igen Daphne. Vad är det med dig?
Från Justin:
"Hej, vart bor du? =)”
Till Justin:
”South Street 54. Varför? =)” skrev jag tillbaka och rynkade pannan.
Varför ville han ha min adress? Min fråga blev dock snart besvarade då jag hörde att det knackade på dörren och Justin stod utanför med en jätte leende på läpparna. Jag såg förvånat på honom innan jag skrattade till.
”jaha, hej” sa jag till honom och såg en stor, svart Range Rover stå parkerade bakom honom på vår uppfart.
”hej” hälsade han, jag vände blicken mot honom igen och började undra om han skulle komma till saken men det verkade inte hända inom snar framtid.
”ville du något särskilt?” frågade jag med ett litet leende och knäppte händerna framför mig. Han rycktes ur sin dvala och skrattade generat.
”ja, faktiskt. Du glömde den här i fredags” sa han och sträckte fram min kofta som han hade i handen.
”min kofta! Jag letade just efter den” sa jag glatt och tog tacksamt emot den. Måste ha glömt den vid aulan efter jag tagit av mig den då den blivit så tung att ha på sig efter allt vatten. Jag gick fram till klädhängaren i hallen och hängde upp koftan på en krok, jag vände mig sedan om för att se Justin fortfarande stående kvar på tröskeln.
”förlåt, ska du någonstans?” frågade han och log. Jag skrattade.
”eh… ja, jag har något som kallas skola” svarade jag och fnissade. Han slog sig lätt på pannan.
”såklart” sa han roat. ”men då hörs vi” han gav mig en snabb kram innan han gick tillbaka mot sin bil, han öppnade förardörren och stannade upp i sina rörelser innan han vände sig mot mig igen.
”tror du att du och Tess skulle vilja hitta på något med mig, Ryan och Chaz idag?” frågade han och såg förhoppningsfullt bort mot mig. Jag log brett mot honom och önskade verkligen att jag kunde kunnat umgås med dem idag, ännu ett glädjerus gick genom mig.
”tyvärr, har dansträning idag och imorgon” svarade jag beklagande med ett snett leende mot honom.
”synd, men på onsdag då?” frågade han.
”ska höra med Tess” svarade jag och ett brett leende spred sig över hans läppar.
”grymt, vi hörs” sa han, vinkade och satte sig sedan i bilen och körde ut på vägen. Jag vinkade innan jag gick in i hallen igen och läste dörren.
Justins perspektiv:
Hela vägen hem satt jag och endast log fånigt, allt var bara så himla bra. Jag skulle få träffa Daphne igen och lära känna henne lite bättre och bara hänga som normala människor. Ja, så normalt som jag nu kunde umgås med vänner. Jag svängde in på min uppfart och klev ur bilen. Det plingade till i min iPhone och jag såg att jag hade fått ett nytt meddelande. "Daphne" stod det på skärmen.
Från Daphne:
”Det gick bra. Vi är lediga på onsdag. =)” Ett brett leende sträcktes sig över mitt ansikte.
Till Daphne:
”Kul! Vi ses på onsdag. =D”
Jag klev innanför tröskeln och in i hallen, jag hann precis stänga dörren igen innan någon kom flygande på mig.
”vad sa hon!? De ville inte eller hur! De tycker vi är fula och tråkiga! Ja, jag visste det. Det räckte visst inte att bara vara Justin Bieber här inte!” sa Chaz och babblade hektiskt på. Jag skrattade och satte lugnande en hand på hans axel.
”vi ska träffa dem på onsdag” sa jag sedan innan jag gick förbi honom och in i vardagsrummet där Ryan satt i soffan. Chaz kom glatt springandes och slängde sig i Ryans knä.
”hörde du vad han sa!?” skrek han.
”AAAJ!! Men vad fan Chaz” skrek Ryan till svar och knuffade ner Chaz på golvet medan han tog sig på låret där Chaz armbåge hade träffat. Chaz satte sig enbart upp igen på golvet med världens leende, jag skakade roat på huvudet åt honom och slank ner bredvid Ryan.
”roligt” kommenterade Ryan efter ett tag. Jag såg på honom och försökte att inte le lika fånigt som Chaz, men lyckades inte speciellt länge för än mitt ansikte lyste upp. Ryan suckade tungt.
”åh, nu känner jag mig ensam” sa han sorgset. Jag och Chaz skrattade så vi fick ont i magen.
”vi beklagar, bro” sa jag och klappade honom på ryggen. Han log.
”jaha, men vad ska vi göra med dem på onsdag då?” frågade jag dem.
”vi kan åka till stranden” sa Chaz. Jag vände genast blicken mot honom och suckade.
”Chaz lille, har du märkt att det kanske är 6 plus grader ute?” frågade jag och Ryan bröt ut i skratt.
”ha ha, väldigt roligt killar” sa Chaz och himlade med ögonen.
”men vi kunde ju åka och bowla eller nått” föreslog Ryan och såg på mig.
”grymt” sa jag och nickade instämmande.
Daphnes Perspektiv.
Tess bokstavligen studsade hela vägen fram till skolan medan hela hon strålade av lycka.
”asså…” sa hon för femtioelfte gången.
”asså vad Tess!?” sa jag och stannade henne. Hon stod bredvid mig med ögon som var nära på att ploppa ut vilket ögonblick som helst och hennes mun var som ett stort "O".
Jag skrattade roat åt hennes ansiktsuttryck. Hon samlade ihop sig och såg surt på mig medan hon la armarna i kors över bröstet vilket fick mig att endast skratta jag ännu mer.
”du borde faktiskt vara lite mer hyper eftersom du har världens snyggaste kille som dreglar efter dig och vi ska träffa dem på onsdag" sa hon och såg menande på mig, jag tittade himlade med ögonen åt henne. "Åh nej! Vad ska jag ha på mig!?” utbrast hon och jag skrattade lågt åt henne. Hon kunde vara så självupptagen ibland.
”men det är ju sant!” sa hon sedan och syftade på det första hon sagt. Jag smålog åt det andra hållet för att hon inte skulle se det. Vi anlände till klassrummet som vi skulle ha slöjd i, det andra ämnet som vi hade tillsammans med varandra eftersom de hade mixat ihop våra klasser av någon anledning och sedan skapat två grupper. Vi försökte ändra på det, men de bara ’’Om ni får byta, så kommer fler vilja det och det orkar vi inte med’’.
Så det var inget vi kunde göra dock hade vi i alla fall slöjd tillsammans och några få andra ämnen. Vi kom in i textilsalen och såg att Mrs. Hill redan hade påbörjat så vi smög tyst till våra platser och satte oss. Vi höll på att sy kläder, jag sydde en klänning. Precis som de flesta andra i klassen men till skillnad från dem så var min mer gammaldags konstruerad. De hade mer kort, kort och djupa urringningar.
*
Dagen flög framåt och jag studsade lika glatt som Tess gjorde imorse hemåt, jag låste upp dörren och tog av mig mina ytterkläder innan jag sprang upp på mitt rum. Jag drog fram ett par grå byxor och en svart sportbehå samt en munkjacka. Jag dansade ofta utan tröja eftersom det gjorde mig friare i röreslerna. Jag satte upp håret i en hästsvans och gick sedan jag ner till köket för att snabbt hällde i mig lite yoghurt innan jag sprang ut i hallen igen. Jag slet åt mig min jacka och knöt på mig mina vita, låga converse. Jag såg upp på klockan och insåg att jag skulle behöva gå fort om jag inte ville komma försent. Jag ryckte upp dörren och låste den snabbt innan jag började gå i ett raskt tempo mot kulturhuset.
Jag hade i alla fall en halvtimmes gångväg till danssalen, jag suckade frustrerat och fortsatte gå. Fem minuter senare såg jag ur ögonvrån en bil komma körandes upp bredvid mig och fönstret närmast mig hissades ner. Jag såg tveksamt mot bilen men förvånades när jag såg vem som satt inne i bilen och log brett mot mig. Ryan satt glad vid det nerhissade fönstret och Justin satt bakom ratten. Jag misstänkte att Chaz satt bak i bilen.
”nej men vem har vi här då? Och det var fort du ändra klädstil” sa Ryan och tittade menade på mina byxor och halvt knäppa munkjacka. Jag skrattade och fortsatte sakta att gå.
”ja, jag har dans. Så ni får ursäkta men jag har jätte bråttom” sa jag ursäktande och ökat farten lite.
”behöver du skjuts? ” frågade Justin bakom ratten. Jag stannade och såg på honom.
”vet du vart kulturskolan ligger?” frågade jag.
”japp” svarade han och log.
”okej då” sa jag och gick fram till dörren bakom Ryan och hoppade in, precis som jag misstänkt satt Chaz som jag trodde i baksätet. Även han med ett stort leende.
”tack så mycket, min lärare gillar inte om man kommer för sent” sa jag och såg på Justin genom backspegeln. Han log mot mig och jag kände hur bilen ökade farten.
”jaha så vart var ni på väg?” frågade jag dem.
”vi skulle till köpcentrumet” svarade Chaz bredvid mig.
”och stänga några affärer?” frågade jag och såg både retsamt och menande på Justin som skrattade med himlade sedan med ögonen.
”jag kan väl inte hjälpa att alla älskar mig!” utbrast han oskyldigt och log.
Vi svängde in på gata utanför kulturhuset och jag hoppade raskt ur och ropade ett hejdå och tack för skjutsen innan jag sprang in i huset. Jag kom precis i tid, andfått gick jag fram till stången för att hängde av mig min jacka och munkjacka. Jag vände mig sedan om och framför mig stod Rebecca med ett brett leende. Hon och jag hade gått med varandra ända sedan vi var sex år, det vara våra mammor som liksom hade fixade ihop oss. Jag kramade henne hårt.
”hej, vad länge sedan. För länge” sa jag och såg på henne.
”ja, verkligen. Men du vet ju hur allt är” svarade hon och knuffade lätt till mig medan hon log busigt. Katie gjorde därefter entre och fick oss alla att tystna.
”okej, hej allesammans. Roligt att se er igen” hälsade hon och log mot oss alla. ”hoppas ni hade ett bra lov. Men nu är slappandet över” fortsatte hon, jag och Rebecca grimaserade genast med ansiktet mot varandra. Detta skulle bli tufft och det visste vi båda mycket väl. Vi började med uppvärmning för att sedan övergå till styrketräning. Väl klara blänkte mitt bröst av svett och mitt ansikte var alldeles rött. Jag såg runt i rummet och såg att jag inte var ensam om att vara alldeles trött och svettig. Därefter fortsatte lektionen med några diagonaler över golvet och Katie sa att vi inte skulle börja med någon ny koreografi den här veckan. Utan att nästa gång var vi i full gång med en exklusive koreografi.
Jag och Rebecca gick fram till stången efter lektionens slut och tog våra kläder innan vi gick ut till hallen där våra skor stod och väntade. Jag satte mig trött ner på en utav stolarna och knöt slarvigt mina skor, utanför tog vi hejdå och att vi skulle ses imorgon. Sedan gick vi åt ett varsitt håll, hon bodde väster åt medan jag bodde öster åt.
Jag började traska hemåt och det var skönt när en kall bris fläktade mitt svettiga ansikte.
Här kommer nästa kapitel. Hoppas det blev bra.
Snälla kommentera!! Kom gärna med synpunkter. :D
Just An Ordinary Girl - Kapitel 9
”kan jag få dit nummer? Så jag kan nå dig om det händer något eller tvärtom” frågade han. Jag nickade och svarade såklart, tog sedan fram min mobil och gav den till honom. Han gav mig sin mobil och jag slog in mitt nummer och skrev ”Daphne”. Sedan gav jag den tillbaka till honom och jag fick min tillbaka. Han lutade sig fram för att ge mig en kram.
”hejdå så länge” sa han och log mot mig innan de gick ut genom dörren bakom mig.
Jag tog ut min kappa och väska ur skåpet innan jag vände mig om mot Tess med ett brett leende på läpparna. Hon började fnissade lågt.
”okej, hände det där just?” frågade hon sedan och såg mot dörren Justin gått ut genom.
”japp" svarade jag nonchalant och tog upp min telefon för att sedan gå in på "mina kontakter". Bläddra ner till ”J” för att finna hans namn ståendes där - "Justin". Jag klickade på hans namn och där stod även hans nummer, jag visade Tess skärmen och hon såg på telefonen innan hon log stolt.
”jag sa ju det. Ödet!” sa hon och skrattade, jag skrattade med henne men himlade samt med ögonen.
”okej men du får faktiskt hjälpa mig med det här” sa jag till Tess. ”det är bara fyra dagar kvar till fredag!” hon såg allvarligt på mig.
”självklart! Ställer man inte alltid upp eller?” sa hon och höjde på ena ögonbrynet. Jag log mot henne.
*
På onsdagseftermiddagen plingade min telefon plötsligt till och jag såg att det stod "Justin" på skärmen.
Från Justin:
”hur går det? Överlever du? =)” Jag log snett och kände ett främmande pirr i magen.
Till Justin:
”det går väl si sådär. Vi har i alla fall bestämt hur alla klasser ska sitta, jag brukar aldrig göra sånna här saker brukar alltid vara Jessica.”
Jag återvände till min spanska läxa som bestod av enbart glosor som skulle repeteras miljoner gånger innan de satt, men jag hann inte långt förän mobilen plingade till igen.
Från Justin:
”haha, du fixar det säkert mycket bättre än Jessica”
Till Justin:
”jag skulle inte vara så säker på det :P” skrev jag tillbaka.
Från Justin:
”men vi hörs senare. =) Måste iväg på en intervju nu.”
Till Justin:
”Lycka till. =)” Telefonen förblev efter det tyst och jag återgick till min läxa.
*
Veckan gick alldeles för snabbt för mitt eget bästa och helt plötsligt var det fredag. Dagen allt skulle vara klart inför showen. På morgonen sprang jag runt lite halvt panikslaget för att jag inte kunde bestämma vad tusan jag skulle ha på mig, tillslut fick det bli mina svarta sammetstights tillsammans med en vit skjorta och en lila stickad tröja över. På fötterna hade jag ett par röda klackar och håret uppsatte i en knut och flätade det över håret så det såg ut som ett diadem på huvudet ungefär. Runt halsen hängde en halsband med ett fickur - dock icke fungerande. Jag sprang fort in i badrummet för att lägga lite mascara och eyeliner runt ögonen och rouge på kinderna för att inte se helt döende ut. Väl färdig ryckte jag åt mig min väska och flög nerför trappan och in i köket där Loll redan satt och åt frukost, jag nappade hastigt åt mig hennes ena rostade macka.
”men hallå! Det där är min!” utbrast hon och sträckte sig över mig.
”jag vet, men bara den här gången” sa jag med smörgås i munnen.
”jaja, stäng munnen bara” sa hon och suckade. Jag log tacksamt mot henne och sprang ut i hallen. Tess stod redan väntandes korsningen medan hon trampade på stället för att hålla värmen.
”där är du” sa hon och vi gick tillsammans i raskt tempo mot skolan.
När jag precis andfått hunnit slänga in mina ytterkläder och väska i skåpet plingade telefonen till i min väska. Jag rotade fram den och såg att jag fått ett nytt meddelande från Justin.
Från Justin:
”de säger att du ska komma till aulan nu. =)”
Till Justin:
”okej, jag är på väg. =)” skickade jag tillbaka.
Jag andades ut och tog det lite lugnare, långsamt började jag traska bort mot aulan där jag hörde någon som pratade i en mick då det ekade högt.
”funkar det? Ryan hör du mig där bak? Ryan? Ryan!? Bra” jag gick innanför dörren och såg att det var Justin som stod uppe på scenen med micken i handen och höjd till munnen, skrattade jag till och han vände genast blicken mot mig.
”nej, men titta. Så kommer vackra Daphne lagom till godiset och hon bär min favoritfärg, kan hon vara bättre. Eller hur Kenny! VA!? Blir det inget godis?” frågade han upprört Kenny. Jag skrattade igen och gick fram mot scenen.
"det här måste fixas. Okej, bra jag behöver inte prata mer. God natt alla!” sa han avslutande.
”fint tal” berömde jag när jag kom nära scenen nog, han skrattade.
”ja, jag övade faktiskt flera timmar innan” sa han helt allvarlig men log sedan och gav mig en kram, han doftade gott av herrparfym.
”Ryan, Chaz kommer ni hit eller!?” han ropade till några personer som satt längst bak i aulan. De reste på sig och började gå fram mot oss. ”det här är mina bästa vänner” sa han till mig när killarna var nära nog att höra oss.
”det här är Ryan” han la sin hand på den blonda killens axel.
”hej” hälsade han och räckte fram handen. Jag skakade den glatt med ett brett leende.
”Daphne” svarade jag och han skrattade till.
”jo jag vet” sa han och log mot mig. Jag rodnade generat och såg frågande på Justin som enbart blinkade mot mig. ”och det här är Chaz” fortsatte han nickade mot den mörkhåriga killen.
”hej” sa han och skakade min hand.
”trevligt att träffas” sa jag med en nick. Han log tillbaka.
”nej, jag var faktiskt seriös när det gällde godiset” sa Justin sedan och gick upp på scenen igen. Jag skrattade till och vi följde efter Justin till ett rum bakom scenen. Rummet bestod utav två soffor med ett bord emellan och ett annat bord längst den högra väggen som det låg mat, kläder och en massa papper på. I sofforna satt ett gäng killar och snackade och skrattade.
Kenny var en utav dem, han blickade upp mot oss när vi kom in och log mot mig. Jag log blygt tillbaka mot honom. Jag lät blicken svepa och såg en kvinna sittandes på en stol i ena hörn, knappandes på sin telefon. Dock såg hon upp när hon hörde oss göra entre, hon log stort och reste sig upp innan hon kom fram till oss.
”det här är min mamma Pattie” informerade Justin och la sin arm runt hennes axlar. Pattie glatt sträckte fram sin hand mot mig och jag tog tag i den och skakade den.
”du måste vara Daphne” sa Pattie. Jag nickade och undrade genast om Justin hade gått vitt och brett och skrikit att han kände en tjej vid namn Daphne. Justin drog åt sig sin arm från sin mammas axlar och gick fram till killarna i sofforna, han pekade på fyra killarna.
”mina bakgrundsdansare och det här är min manager, Scooter Braun” sa han och satte en hand på en kille i kanske 30-årsålderns huvud, han hade brunt hår och han hade ett varmt leende på läpparna.
”tjena, Daphne” hälsade han och höjde handen i en vinkning, jag skrattade till och log tillbaka.
”och det här är min dj, Tay James” fortsatte han och pekade mot en mörk kille som satt med en laptop i knät och stora hörlurar över öronen, han såg dock upp när han hörde sitt namn.
”hej” sa jag till honom han log tillbaka.
”min galna stylist, Ryan Good” fortsatte Justin och gick fram till en kille med mörkbrunt hår, mannen log mot mig. ”tack för komplimangen Justin” sa Ryan sedan och kastade honom en blick.
”alltid” svarade Justin med ett brett, retsamt leende.
”och slutligen Kenny som du redan träffat” sa han och gick fram till Kenny för att klappa till hans nakna huvud, ett högt smack ekade innan Kenny utbrast ”men va fan Bieber!” och försökte grabba tag i Justin som lätt dansade undan. Kenny ställde sig fort upp och jag hann endast se glimten av Justin med uppspärrade ögon innan han sprang iväg. Kenny rusade snabbt efter honom.
”nu ska du allt få” mumlade Kenny innan han försvann efter Justin. Ute på scenen kunde man höra Justin som skrek till. ”sluta! Nej, inte det! Lägg av Kenny!” dock hörde man också skrattet i hans röst. Jag skrattade medan jag såg runt på det andra, Pattie hade återgått till sin mobil, Ryan och Chaz stod och flinade roat och jag hörde små skratt från sofforna. När Kenny väl återvände log han nöjt och snart kom Justin efter med sin vita tröja skrynklig och håret låg inte lika perfekt längre.
”hoppas du gav honom mycket stryk” sa Ryan (Butler) och flinade mot Kenny.
”alltid” log Kenny och de slog knytnävarna mot varandra. Justin tittade fort upp på honom med en besviken blick.
”hallå killar! Ni ska ju vara på min sida!” utbrast han och skakade på sitt huvud för att hans hår skulle lägga sig tillbaka igen på hans huvud.
”tyvärr mannen. Inte den här gången” sa Chaz och gick fram och klappade honom på axel medan han skrattade lågt innan han fortsatte ut till aulan igen. Ryan följde glatt efter honom och även han klappade Justin på axeln, Justin vände sig mot mig och log snett. Jag skrattade.
”får du stryk varje dag eller?” frågade jag och låtsades se bekymrat på honom.
”ja, jag har tänkt på att rymma hemifrån. Kan jag bo hos dig tror du?” kontrade han och såg på mig med sitt puppyface. Jag flinade.
”men självklart” svarade jag och blinkade mot honom.
”HA!” utbrast han. ”där ser ni! Jag behöver inte er längre” han kastade en blick på de andra innan han la armen runt mina axlar och drog ut mig mot scenen. Jag hörde hur de andra skrattade bakom oss.
”och du är säker på att han inte har förlorat halva hjärnan någonstans?” hörde jag Kenny fråga någon.
”tja, man vet ju aldrig” hörde jag Pattie svara. Jag skrattade och såg upp på Justin som log roat.
*
Klockan slog 12 och jag behövde till min besvikelse gå för att äta lunch i matsalen, jag stönade högt och reste mig ur en stol i publiken.
”vart ska du?” frågade Justin från där han stod scenen och övade smått.
”måste gå och käka!” ropade jag tillbaka till honom med ett trött och äcklat ansiktsuttryck.
”iiih” sa han och såg medlidande på mig medan jag började låtsas gråta.
”ja, stackars mig!” sa jag och torkade bort en låtsas tår innan jag log busigt och gick mot utgången. Han skrattade bakom mig och jag kastade en blick mot honom och vinkade.
”ses senare, beautiful” sa han till mig och jag kände hur jag rodnade djupt innan jag gick ut genom dörren.
Jag kom inte långt förän jag nästan gick in i ivrig Tess, hon tittade på mig med ett besviket ansiktsuttryck.
”vad?” sa jag och log lite försiktigt.
”kunde du inte ha suttit där en liten stund till, jag var precis på väg att hämta dig! Jag hade velat få en glimt av Bieber” sa hon och log stort vid tanken, jag log roat mot henne.
”du kommer få se honom senare” sa jag till henne och tog tag i hennes arm innan jag drog med henne till bort till matsalen där kön redan hade börjat bildats.
”men jag vill inte ha maten! Kan vi inte sitta i aulan istället” sa hon och slog förhoppnigsfullt ihop händerna.
”vi tittar i alla fall vad det är” sa jag och gick mot mat kön. Jag sträckte mig åt vänster så jag kunde se vad som serverades till lunch men rätade fort på mig vid synen utav maten mattanterna hällde upp i elevernas skålar. Det skulle föreställa någon slags soppa men såg definitivt inte ut som en vanlig soppa. Jag grep genast tag i Tess arm och drog med henne ut ur matsalen igen.
”vi går till aulan istället” sa jag och skakade på huvudet för att få bort bilden utav skolmaten ur mitt huvud. Väl tillbaka i aulan såg jag Justin tillsammans med sina fyra dansare, de gjorde någon koreografi till en utav hans låtar. När de var klara klappade jag och Tess imponerat händerna, Justin vände sig om mot oss och när han såg att det var vi log han stort.
”saknade du mig så mycket att du bara slängde i dig maten?” frågade han till mig och log retfullt.
”fortsätt drömma Bieber” svarade jag. ”nej, jag tappade aptiten när jag såg vad vi skulle få för lunch så vi gick hit istället” fortsatte jag.
”jag älskar att se dig dansa” utbrast Tess bredvid mig. Jag sneglade på henne för att se henne stående med sina stora ögon riktad mot Justin. Jag skrattade generat åt min väns vägnar och satte en armbåge i hennes sida, hon ryckte till och log förläget.
”tack” svarade Justin tacksamt och log mot henne.
”du borde se Daphne, hon dansar som ett riktigt proffs” sa hon sedan apropå - ingenting. Jag skickade henne genast mitt onda öga men hon enbart stirrade ner i golvet.
”jaha” sa Justin och nu var det hans tur att se imponerat på mig. Han svepte sedan med armen över scenen. "scenen är din"
”ehm… nej, inte en chans” svarade jag och skakade på huvudet medan jag viftade med händerna.
”jo! Kom igen. Jag vill se” vädjade han men jag fortsatte enbart skakade på huvudet.
”en annan gång” sa jag men undgick att säga hur långt in i framtiden jag menade. Min förhoppning var att han tillslut skulle glömma det och jag slapp. Han skakade besviket på huvudet.
”okej, men jag glömmer inte att du nu har lovat mig” sa han och pekade finurligt på mig innan han sprang in bakom scenen innan jag hann yttra mig något mer. Jag gapade bara och vände mig sedan ilsket mot Tess.
”allt är ditt fel” sa jag och slog henne på armen.
”AJ!” utbrast hon och gned sin arm. ”chilla, det var väl inget farligt. Dessutom vet du själv att du är grym på att dansa. Jag menar hallå, du har dansat i 10 år!” sa hon och slog ut med armarna medan hon såg menande på mig.
”jaja” suckade jag surt och damp ner i en utav stolarna. Bakom hörde vi plötsligt dörren till aulan slås upp och sedan svänga igen med ett brak som följdes av två stycken killars asgarv. Jag vände mig om för att se Ryan och Chaz komma gående.
”asså det var nog det äckligast jag någonsin har sett” flätmade Ryan och fortsatte skratta.
”men eller hur, till och med jag gör bättre mat” kontrade Chaz och pekade menande på sig själv, då skrattade Ryan enbart ännu mer så han nästan fick svårt att stå på benen. Tess och jag fnissade lågt åt deras beteende vilket fick Ryan och Chaz att tvärt sluta skratta.
”men gud!” utbrast Ryan skrämt och tog sig om bröstet vid hans hjärta. ”skräms inte sådär! Jag hade ju kunnat dött” vi fortsatte endast att skratta åt dem.
”nu fattar jag vad Justin snacka om, er skolmat suger!” sa Chaz och såg på mig innan han vände blicken mot Tess. Hans ögon fick genast dubbel storlek vid synen utav henne och jag fick bita mig i läppen för att inte brista i skratt ännu en gång.
”nej, men vem är det här då?” sa han sedan när han samlat sig och sträckte fram handen mot Tess.
”Chaz” presenterade han sig som och Tess skakade hans hand.
”Tess” svarade hon och log brett mot Chaz som inte verkade kunna släppa henne med blicken. Ryan tog sin hand och viftade med den framför hans ansikte vilket fick honom att ryckas till verkligheten och en bedårande rodnad spred sig över hans kinder. Tess smålog åt honom.
”Ryan” sa Ryan sedan och skakade också hand med Tess. Hon log mot honom och sneglade sedan mot Chaz som nu stod och kliade sig obekvämt i nacken. Jag såg på klockan som satt på min handled och hoppade genast upp ur stolen.
”vi måste gå nu” sa jag och grep tag om Tess arm som fortfarande stod och såg på Chaz. ”jag skulle möta rektorn vid två” fortsatte jag och drog med mig Tess till utgången. Ryan och Chaz vinkade.
”vi ses senare!” ropade Ryan innan vi rusade ut genom dörren.
*
Alla satt redo i sina stolar, tjejer sittandes med huvudena tätt ihop och hetiskt viskande medan killarna såg mer uttråkade ut och ville enbart att det skulle börja. Jag stod längst bak i aulan lutad mot vägge och väntade själv på att det skulle sätta igång, rektor Gold kom ut på scenen och tog två fingrar innan han slog dem på micken. Ett sprakande, gällt ljud ekade i aulan och drog genast till sig alla elevers uppmärksamhet som alla gnällde utav ljudet.
”bra” sa rektor Gold. ”nu måste ni vara väldigt spända över vad som kommer härnäst” fortsatte rektorn och ett gäng med tjejer började genast vissla och skrika högt.
”jaja” sa rektorn och viftade med handen åt tjejerna för att be dem tysta sig. ”ha det nu så kul” sa han innan han gick av scenen, tjejerna började skrika och klappa händerna igen och efter en stund följde resten av skolan deras exempel.
Musiken startades och jag kände igen - ”Baby” - låten som alla hade blivit som hel galnast över på hans konsert. En strålkastare riktades mot Justin som kom ut dansandes och började sjunga på texten.
"ohh wooaah ohh wooaah ohh wooaah
You know you love me, I know you care
Just shout whenever, And I'll be there
You are my love, You are my heart
And we will never ever-ever be apart"
Till "Favorite Girl" plockade han fram en gitarr och satte sig på en hög pall bredvid en annan kille, också han med en gitarr i famnen för att kunna spela låten aukustiskt. Han avslutade evenemanget med "One Less Lonely Girl" och till min lycka såg jag att det var Tess som fick komma upp på scenen medan Justin sjöng för henne. Hon såg ut att kunna dö av lycka, jag log roat åt henne. Justin bemöttes utav höga applåder och visslingar när han sjöng det sista ordet in i mikrofonen.
”tack så mycket, hejdå! Ni är fantastiska” sa han innan han tog tag om Tess hand och gick med henne ut till rummet bakom scenen. Jag sprang fort fram till scenkanten och smet in genom en genväg. Därinne stod Justin och drack girigt från en flaska vatten, jag såg runt i rummet och fick se Tess sittandes på en stol med ett leende som nåde henne från öra till öra. Jag log och gick fram till henne, när hon fick syn på mig kastade hon sig genast i min famn och kramade mig hårt.
”fattar du just vad som hände eller!?” tjöt hon i mitt öra. Jag skrattade åt hennes överglada humör och såg Chaz och Ryan sittandes borta i en utav sofforna. Ryan log brett medan Chaz såg mindre glad ut och såg enbart på Justin som stod och drack sin nu andra flaska vatten.
Jag bestämde mig för att busa lite med den trötta Justin, jag gick smygande fram honom innan jag hastigt sträckte fram handen och tryckte hårt till flaskan. Vilket fick mer vatten att forsa ner mot Justin mun. Vattnet sprutade häftigt ur öppningen från flaskan men även från Justins mun då han inte kunde ta emot så mycket vatten samtidigt. Fort drog han flaskan bort från sin mun, det droppade från hans hacka och han anades andfått in och ut. Jag hörde hur alla skrattade bakom mig men Justin hade endast blicken fäst på mig. Jag såg oskyldigt tillbaka på honom.
”nu du” sa han sedan och tog tag i en ny full vattenflaska för att sedan börja skruva upp korken.
”ojdå” utbrast jag och sprang genast min väg dock inte så bra på mina höga klackar och hörde snart hur han närmade sig bakom mig. Rätt som det var rann det vatten över mitt huvud och ner över hela mig. Jag tog tag i flaskan och försökte vrida den mot honom och lyckades sisådär halvt. När vattnet från flaskan var slut, var jag dyngsur och Justin hade några få fläckar på sin tröja.
”tack så mycket Justin” sa jag sarkastiskt och såg på honom. Han nickade endast nöjt tillbaka.
”ingen orsak” svarade han och fortsatte flina mot mig. Jag såg upp i hans bruna ögon och världen verkade stannade till lite för en stund och jag kunde känna hur mina ben började bli lite svaga. De hasselnötsbruna ögon verkade genomborra både min kropp och själ, jag fruktade nästan för att han kunde se mina mörkaste hemligheter. Vår ögonkontakt bröts inte förän Tess kom gåendes runt hörnet och frågade vart vi hade försvunnit, hon stelnade till i steget och stirrade på mig när hon såg hur blött jag var innan hon började asgarva.
”ja, jag visste alltid att vattenkrig aldrig var din starka sida” sa hon mellan skrattanfallen. Jag ryckte bort min blick från Justin och såg på Tess som nu låg på golvet och skrattade.
”jaså” sa jag och satte mig på hennes mage. ”och jag vet att din svaga sida är magen” sa jag och började kittla henne, hon skrek till och började genast vrida på sig under mig.
”sluta! Sluta!” skrek hon och jag flinade innan jag ställde jag mig upp igen och kastade en blick mot Justin innan jag log. Dock besvarade han inte leendet utan såg endast på mig med en fundersam blick.
Det här kapitlet blev lite längre, hoppas det uppskattas. Det bara brann i mina fingrar. =P
Just An Ordinary Girl - Kapitel 8
Jag orkade inte lyssna mer så jag drog upp dörren och gick in. Ljudet av deras röster klipptes av så fort jag stängde dörren och jag suckade lättat.
Det kanske var saknaden efter mitt gamla liv som jag gick genom och som gjorde att jag var så nere?
Daphnes Perspektiv.
Jag gick genom korridoren och behövde nästan knuffa mig genom folkmassorna av elever, bort till mitt skåp som låg lite avskilt från resten. Skolan hade en jätte konstigt konstruktion på hur skåpen var placerade, de hade de flesta skåpen i själva huvudkorridoren men sedan så hade de satt upp ungefär fem skåp i små avvikande rum, som hade en varsin dörr som ledde ut till skolgården.
Det fanns ca tio sådana här avvikande utrymmen med skåp och jag hade fått ett utav de här skåpen. Men som tur var låg utrymmet som jag hade mitt skåp i, i mitten av huvudgången så jag var inte helt avskuren från resten av skolan.
Tillskillnad från Peter som hade sitt skåp längst bort i hela skolan och i ett sådant här fånigt utrymme, medan min dörr ledde ut till lekparken som skolan hade byggt hade inte ens han en dörr för i sådana fall hade den lett till baksidan av skolan där det stod container och grovsoprum. Så jag fick väl inse att jag hade tur i oturen, jag kom fram till mitt skåp och vred på låset. Jag la in min mattebok och tog istället tag i mitt NO block och kemiboken. Någon nöp mig plötsligt hårt i midjan så jag spratt till och tappade mina böcker.
Jag visste redan vem det var som hade skrämt mig men jag vände mig ändå surt om och tittade upp på Jens som stod och log brett.
”gotcha!” sa han och log ännu bredare åt min sura minn. Jag sträckte mig ner och tog tag i mina saker igen, Jens hade haft en crush på mig ända sen vi började samma klass i fyran och när jag väl förstod hans känslor för mig förklarade jag försiktigt för honom att jag inte kände på samma sätt som han. Han blev först lite förvånad, men kom ganska snabbt över det.
Men han kunde fortfarande inte sluta att ge mig nyp eller rosor eller något annat, en dag hade jag kommit till skolan och funnit fem fasttejpade rosor på mitt skåp.
”sluta med där har jag ju sagt!” sa jag till honom och började gå mot mitt klassrum, fort sprang hab ikapp mig.
”jaja, förlåt då” sa han och gick bredvid mig, även om jag inte gillade Jens särskilt mycket så kunde jag inte vara taskig mot honom.
”whatever, se bara till att sluta” sa jag och knuffade lätt till honom.
Han log bara tillbaka mot mig och när jag gick in i mitt klassrum fortsatte han bort mot sitt skåp.
*
Det blev lunch och jag mötte upp Tess vid matsalen, vi tog en varsin bricka och ställde oss i mat kön. När vi kom fram till den första mat tanten slängde hon på ett lass med en gul gegga, jag tror skulle föreställa potatismos. Jag suckade och sköt vidare brickan, den andra mat tanten hällde upp köttbullar och när det landade på min tallrik lät det som om det föll ner stenkulor istället för köttbullar. Jag sneglade på lingonsylten som den tredje mat tanten hällde upp på allas tallrikar, det såg ut som blod flöt runt med små blodklumpar i. Jag blundade och försökte att inte kräkas. Vi gick ur kön istället och satte oss vid ett bord, vi satt ofta ensamma om inte Jens satt med oss men jag såg inte honom. Vilket var en lättnad, Tess gillade verkligen inte när Jens satt med oss.
Tess petade på maten med gafflen medan hon såg på den med en äcklad minn. Jag höll med henne att det absolut inte såg aptit retande ut.
Men jag var jättehungrig och jag hade inte haft tid att göra en reserv macka i morse, så jag fick hålla för näsan och svälja ner maten så gott jag kunde. Mina förhoppningar om en Jens fri lunch varade inte speciellt länge, det damp ner en bricka bredvid mig och en ivrig Jens satte sig i stolen. Jag såg på hans ansikte att han hade något han ville säga.
”okej, vad är det?” frågade jag rakt på sak. Han tittade på mig.
”det är en kändis som ska vara rektorn här idag efter lunch. Jag hörde det när jag var vid expeditionen och jag frågade vem det var men de ville inte berätta. De ville hålla det en hemlighet” sa han och rynkade besviket pannan vid det sista han sa, jag tittade på Tess.
”jag undrar vem det är?” sa hon upprymt. Jag skrattade.
”hoppas personen ändrar våra regler och fixar bättre skolmat” sa jag och puffade bort min bricka. Jag hade lyckats få i mig lite, men inte tillräckligt mycket för att jag skulle bli mätt.
Efter lunch blev alla som galna och gick runt i grupper och diskuterade vem kändisen kunde vara, jag däremot tyckte inte att det var så spännande. Jag gick bort till mitt skåp och tog ut ur mitt engelska block och min Shakespeare bok.
Jag satte mig på min plats i klassrummet. Jag satt placerad på mitten raden men längst till fönstret - vilket var väldigt skönt - för jag kunde då se ut genom det när lektionerna blev för tråkiga. Jag satt och såg ut genom fönstret när det började komma in folk, Mr. Grunt kom in sist.
”okej, allihop lyssna. Idag som ni alla redan vet så kommer det en kändis till skolan och jag tror att han kommer komma förbi varje klassrum också för att hälsa på alla. Men då får ni inte rusa fram till honom utan ni ska lugnt sitta stilla istället och bevisa att ni kan uppföra er korrekt. Senare i veckan kommer han även uppträda har i våraula. Men jag behöver någon som ställer upp och visar honom runt resten av dagen och även hjälper honom att förbereda tills på fredag”
Genast sköts flertal händer upp i luften medqn Mr. Grunt såg ut över eleverna men när våra blickar möttes pekade han på mig. Jag suckade men nickade. Det knackade på dörren och alla vände sig hastigt om, när Mr. Grunt gick för att öppna var det flera som ställde sig upp och viskade lågt.
Det var någon tjej som skrek till när dörren öppnades men blev fort ner hyssjad av sina vänner. Jag satt lugnt kvar, det enda jag kunde se var en blå keps komma guppade när personen gick längst med klassrummet och fram till tavlan. När personen kom fram till tavlan så att alla såg honom, flämtade jag till.
Men gud, tänkte jag. Han är ju överallt! Som tur var la ingen märke till min flämtning, för jag var inte den ända som drog in mer luft än vanligt när de såg att det var pop sensationen Justin Bieber som stod framme vid tavlan i mörka jeans, en matchade blå t-shirt med texten "f**k you and f**k her too - Cee Lo Green" i vita bokstäver och ett svaret halsband och svarta supras på fötterna. Bakom honom stod den mörka mannen som jag hade sett på hans konsert och bredvid honom stod en man med en stor videokamera.
Justin lyfte på kepsen och kastade sitt hår åt ena hållet och det var någon tjej som tjöt till längst bak i klassrummet. Jag kunde se att hans mungipor ryckte till vid ljudet utav tjejens reaktion, jag himlade med ögonen och försökte krympa ihop lite och bad till gud att han skulle missa mig.
”hej allihop” sa han högt och tydligt innan han log stort och tittade runt i klassrummet på alla, hans blick svepte förbi mig men riktades snabbt tillbaka igen. Han såg på mig och hans leende blev om möjligt ännu större, jag log svagt tillbaka. Så väl lyckades jag med att verka osynlig.
”ja, jag ska titta in i varje klassrum i hela skolan så jag ska inte stanna länge” sa han och släppte mig inte med blicken och jag själv kunde inte sluta se tillbaka på honom. Jag var fast.
”men jag skulle ha med mig en elev från den här klassen, eller hur?” frågade han och vände äntligen blicken från mig och såg på Mr. Grunt. Fort slog jag ner blicken i blocket framför mig.
”ja, precis” svarade Me. Grunt. "Daphne kommer du med då?” fortsatte han, jag reste mig snabbt upp och tog tag i mina saker. Jag tittade inte upp på någon när jag passerade genom klassrummet och ut genom dörren. Jag stannade utanför och väntade på att han skulle avsluta där inne. Jag trampade nervöst med fötterna medan jag väntade, applåder hördes inifrån rummet och därefter kom först den mörka mannen ut med Justin efter sig och sist kameramannen.
”vilket klassrum ska vi till nu?” frågade Justin den mörka mannen.
”till klassrum 5c” svarade han. Justin tittade upp på mig och log, sträckte sedan fram sin hand mot mig.
”Justin” hälsade han.
”Daphne” svarade jag och skakade hans hand. ”ehm… det var visst meningen att jag skulle ta med er runt i skolan, men jag måste bara gå och lämna mina böcker först” sa jag och visade mitt block.
”såklart” sa Justin och jag började gå mot mitt skåp med dem bakom mig. Som tur var fumlade jag inte med hänglåset utan fick snabbt upp det och slängde in mina böcker.
”här är man tydligen speciellt försiktiga med sina böcker” sa han och log retfullt mot mig. Jag skrattade lågt.
”jag hatar ändå Shakespeare” sa jag. ”vilket klassrum skulle vi till?” frågade jag mannen.
”5c” svarade Justin istället. Jag tittade på honom, han log enbart mot mig. Jag smålog tillbaka.
”okej, men det är labbrummet” sa jag. ”det är den här vägen” fortsatte jag och började gå bort mot den västra änden av skolan. Justin slöt plötsligt upp bredvid mig.
”hur fungerar arbetet?” frågade han mig. Jag tittade på honom och skrattade.
”ehm, det går bra. Men det är inte ett fast jobb, Karen är min moster så jag fick arbeta hos henne två veckor för jag samlar ihop pengar till festivaler som går i sommar” sa jag och insåg att jag precis hade sagt för mycket till en person jag inte ens kände. Jag vände generat bort huvudet.
Han skrattade lite och såg roat på mig.
”hur funkar dina kepsar då?” frågade jag honom och tittade menande på hans blåa keps.
”jättebra, de sitter perfekt” sa han och tog tag i skärmen till kepsen. Jag tittade på honom och kunde inte fatta att vi pratade om hans kepsar.
”nå, har du gjort några nya regler eller något?” frågade jag honom.
”ja, faktiskt. Jag har relegerat varenda elev i hela skolan” sa han.
”du gjorde vad!?” sa jag högt och stirrade på honom. Han började genast skratta.
”det är inte permanent” sa han och log mot mig.
”och mer?” fortsatte jag.
”alla får ha keps eller mössa på sig inomhus. Man kan gå in på Facebook och Twitter på skoldatorerna.” sa han och log brett. Jag skrattade lite.
”något du verkligen borde ändra på är vår skolmat” sa jag till honom. ”jag menar, såg du vad vi fick till lunch idag?” fortsatte jag och slog ut med armarna. Han skakade smått på huvudet, jag suckade och vek in i matsalen istället.
”men skulle vi inte till klassrum 5c?” frågade han mig.
”jo, men jag behöver visa dig en sak. Så du kan ändra på det” sa jag och log mot honom och vinkade med handen att han skulle följa efter. Jag tog med honom in i matsalen och sedan vidare in i köket.
Jag log mot mat tanterna och frågade om de hade någon mat kvar sedan lunchen. De nickade och tog fram potatismoset och köttbullarna med lingonsylt utspridd över hela tallriken, jag svalde hårt igen för att inte kräkas vid åsynen av maten. Jag tittade på Justin som stirrade på tallriken.
”oh my…” sa han bara och fortsatte att stirrade på potatismoset och lingonsylten med en äcklad minn. Jag tog tag i en köttbulle och släppte ner den på bordet, de lät fortfarande som om man släppte ner en stenkula på bordet. Han stirrade på köttbullen.
”men det här går ju inte att äta, åt du det är till lunch?” frågade han mig och petade på köttbullen för att försäkra sig om att den var lika hård som den lät.
”ja, jag hade inget val direkt” sa jag med ett snett leende. Han enbart stirrade oförstående på mig.
Vi nådde klassrum 5c och jag knackade på för att sedan bemötas utav Mr. Hunt som stack ut sitt huvud.
”goddag Daphne.” hälsade han.
”goddag Mr. Hunt” svarade jag honom.
”var det något särskilt du ville?”
”ja” sa jag och steg åt sidan så Mr. Hunt kunde se Justin.
”åh” sa Mr. Hunt genast och svängde upp dörren. ”kom in”
Justin, den mörka mannen och kameramannen steg in. Justin vände sig sedan om mot mig.
”ska du inte med in?” frågade han.
”nej, jag väntar här utanför” sa jag med ett leende. Mr. Hunt stängde dörren efter dem och jag gled ner mot väggen och satte mig på golvet.
Efter ett tag kom han ut igen och log stort ner mot mig. Jag log tillbaka mot honom och ställde mig upp, borstade bort smutsen från min rumpa.
”vart ska vi nu då?” frågade jag.
*
Dagen fortsatte ungefär i samma stil, när alla klassrum hade blivit besökta visade jag honom aulan där han skulle uppträda senare i veckan. Justin gick fram till trappen för att komma upp på scenen och han såg så extremt bekväm ut där uppe, jag själv satte mig bara på scenkanten och lät honom ta för sig.
”duger det?” frågade jag. Han tittade ner på mig och satte sig sedan bredvid.
”nja… lite litet kanske” svarade han och log busigt. Jag skrattade men nickade.
”ja, det förstår jag"
”Justin, vi behöver dra nu" sa den mörka mannen.
”okej, vi kommer Kenny” svarade Justin mannen som äntligen fått ett namn - Kenny. Han ställde sig upp och räckte fram handen mot mig, jag tog tag i den och lät honom dra mig upp.
Vi gick till utgången innan vi började gå bort mot mitt skåp, nu hade det börjat komma ut några elever i korridoren och de stirrade på Justin. Dock struntade han i alla stora ögon och viskningar och traskade lugnt vidare. När vi började närma oss mitt skåp, såg jag Tess stå lutad mot väggen bredvid. Hon hade redan ytterkläderna på sig och sin väska i handen.
Hennes ögon vidgades när hon såg vem som gick bredvid mig, vi kom fram till mitt skåp och Justin hälsade på Tess och vände sig sen mot mig.
”kan jag få dit nummer? Så jag kan nå dig om det händer något eller tvärtom” frågade han. Jag nickade och svarade såklart, tog sedan fram min mobil och gav den till honom. Han gav mig sin mobil och jag slog in mitt nummer och skrev ”Daphne”. Sedan gav jag den tillbaka till honom och jag fick min tillbaka. Han lutade sig fram för att ge mig en kram.
”hejdå så länge” sa han och log mot mig innan de gick ut genom dörren bakom mig.
Hoppas ni gillade det. :)
"I'm unwrapping you slowly"
Just An Ordinary Girl - Kapitel 7
Previous: Hon var tjejen som jag hade tyckt varit så vacker och suckat besviket över att jag troligen inte skulle få se igen. Jag stirrade tillbaka och kunde inte tro att det var hon, hon ryckte till och tryckte påsen i handen på mig samtidigt som jag var på väg att säga något. Dock hann jag inte yttra ett ord förän hon sprang bort till en dörr där det stod "Endast personal" på. Jag tänkte följa efter henne, men Kenny tog tag i min arm och sa att vi behövde skynda oss iväg. Jag lät mig dras ut ur butiken och vaknade inte upp för ens vi satt i bilen på väg hem igen.
”okej, vad är det? Du är alldeles vit i ansiktet” frågade Ryan. Jag tittade på honom och andades ut.
”det var hon” svarade jag.
Daphnes Perspektiv.
Jag förstår inte att jag hade varit så barnslig och sprungit iväg sådär. Jag frustade irriterat till och vände mig om i sängen.
Varför var jag så blyg? Han kände säkert inte ens igen mig, det var säkert bara jag som inbillade mig att jag skulle vara viktig.
Jag låg och vred mig i sängen, i säkert någon timme utan att kunna sova. Tänk att han skulle dyka upp just där jag jobbade! Och så ser jag ut som ett fån och bara stirrar på honom som något galet fan!
*
När jag vaknade nästa morgon - relativt pigg - gjorde jag mig bara iordning för att gå till skolan och försökte att inte tänka på gårdagens förödmjukelse.
När jag senare mötte Tess ute vid korsningen berättade jag om allt som hade hänt kvällen innan. Hon tittade storögt på mig.
”WOW, där är ödet” sa hon och jag skrattade lite men blev sedan allvarlig.
”men jag kan fortfarande inte fatta att jag bara sprang! Han måste tycka att jag är världens tönt!” sa jag frustrerat. Tess klappade mig lugnande på axeln.
”jag som trodde att du inte brydde dig” sa hon och tittade retfullt på mig. Jag stannade upp.
”nej, just det! Varför hänger jag mig upp på det här för när jag inte ens bryr mig” sa jag och fortsatte med bestämda steg mot skolan. Jag hörde Tess sucka bakom mig innan hon sprang ikapp mig.
”jag menade inte så” sa hon men jag svarade inte utan fortsatte bara att gå med ett lugnt leende på läpparna. Tess stönade och släppte ämnet.
Justins Perspektiv.
Ryan tittade på mig. ”hon var snygg, måste jag bara påpeka” sa han och log snett. Jag började skratta.
”ja, det är hon” pressade jag fram och lugnade ner mig. Ryan fortsatte bara att le.
”och jag som trodde att jag aldrig skulle få se henne igen” sa jag och log nu stort, Ryan tittade roat på mig. ”och tänk att hon bor här i Atlanta” fortsatte jag och log ännu bredare medan jag tittade ut genom fönstret. Ryan skakade lätt på huvudet åt mitt vansinne men log ändå.
När vi nästa dag satt och åt pannkakor i mitt kök så kunde inte mamma hålla sig längre.
”okej, nu får du säga vad det är eller så blir jag galen? Du har ju varit i drömmarnas värld enda sedan igår. Ryan fick han en smäll i huvudet?" frågade mamma ängslikt Ryan och Ryan skrattade roat.
”nä då, han träffade bara sin drömtjej” svarade Ryan innan jag han yttra mig, mamma höjde genast på ögonbrynen och log.
”jaha” sa hon, jag rodnade lite och log ner i tallriken.
”eller drömtjej och drömtjej. Jag känner henne inte” sa jag och sneglade upp på mamma. Hon nickade instämmande och såg fundersamt på mig.
Daphnes perspektiv:
Resten av veckan var jag på hel spänn för tänk om han kom tillbaka. Okej, skärp dig nu! sa jag till mig själv och gick bort och satte mig på stolen bakom disken. Jag snurrade runt på den i jag vet inte hur länge medan jag satt i mina tankar innan någon helt plötsligt tog tag i mig och jag rycktes ur mina tankar. Jag blickade upp mot personen som hade stoppat mig och såg att det var Tess som log stort mot mig.
”men vad gör du här?” frågade jag henne.
”jag lyckades övertyga din moster om att du fick ledigt resten av dagen eftersom det är söndag och du har jobbat hela helgen, så att vi kan gå och fika” sa hon och log stolt. Jag log stort tillbaka mot henne och gick bort för att hämta mina saker, jag kramade om min moster och sa att vi sågs nästa vecka. Jag och Tess bestämde oss för att vi skulle fika på Waynes Coffee, det var dyrast men samtidigt godast i alla fall enligt oss.
Jag beställde en brownie och Tess beställde en morotskaka. Vi slog oss ner i en hörnsoffa längst in i caféet. Vi började prata om skolarbetet, hur tråkigt det var att läsa om Shakespeare och hur svårt matteprovet hade varit som vi hade haft tidigare i veckan.
Tess höll precis på att säga något när hennes mobil plinga till och hon tog upp den för att se vem som hade messat henne.
Hon flämtade till och stirrade bara på skärmen, sedan räckte hon mig telefonen och jag tog undrande emot den. Meddelandet kom från Twitter och det stod att det var Justin Bieber som hade skrivit det, jag läste texten och stirrade bara på den.
”Met this beautiful girl in a shop yesterday, but you ran away. Where are you now?”
Tess satt och hoppade i sätet bredvid mig och det ända som gick genom mitt huvud var - han kom ihåg mig!
Jag tittade på Tess som satt och studsade upp och ner med ett jättestort leende och lysande ögon. Sedan började jag fnittra hysteriskt, Tess slutade genast hoppa och såg enbart på mig och skrattade lite lamt med mig.
”vad skrattar du åt?” frågade hon och log mot mig. Jag torkade bort tårarna från mitt ansikte.
”jag vet inte, allt är ju hel galet!” utbrast jag och började fnittra igen. Till slut lugnade jag ner mig och blev väldigt trött i kroppen.
”okeeeej” sa Tess och drog ut på e:et. ”men tar du det här meddelandet positivt eller negativt?” frågade hon sedan.
”jag vet inte” svarade jag fundesamt och skakade lätt på huvudet. Det plingade till igen i Tess telefon. Hon läste meddelandet och räckte över mobilen till mig. Det var från Justin igen och han hade skrivit.
”Time to get back to ‘’my world’’ and continue to make you all smile!”
Justins perspektiv.
Då var denna lilla semester över, tänkte jag och stod i mitt rum och tittade ut genom mitt fönster och ner på Ryan som bar in sin resväska i vår bil. Det var dags för honom att åka hem igen eftersom deras lov var över, jag suckade tungt. Ibland var det extra jobbigt att bli ensam.
Jag brukar vara väldigt bra på hela grejen med att resa runt själv men ibland blev det helt omöjligt att skiljas från mina vänner, såklart så hade jag ju mitt team men det var fortfarande inte riktigt samma sak.
Jag tittade upp på himlen och tänkte ännu en gång på tjejen som jag hade fått sett igen, jag förstod inte riktigt själv hur jag kunde bli så besatt vid den här tjejen som jag inte ens kände. Jag skakade lätt på huvudet och log åt alla ”replys” jag hade fått åt mitt tweet som jag hade skrivit.
Åt hur många tjejer som hade skrivit att det var dem själva som hade varit tjejen som sprungit iväg, för att de så himla gärna ville att det skulle vara dem. Men samtidigt så kunde ju någon utan alla dem där tjejerna faktiskt var hon.
Jag stod och grubblade över det ett tag tills mamma ropade på mig att vi skulle åka. Jag vände mig om och gick ut ur mitt rum, ner för trappan och bort till hallen.
Där satte jag på mig mina skor och en jacka innan jag gick bort till bilen och satte mig bak i passagerarsätet tillsammans med Ryan. Kenny och mamma satt där framme, Kenny startade bilen och vi åkte iväg mot flygplatsen.
Jag kramade om Ryan. ”vi ses snart, okej?” sa jag till honom.
”såklart” svarade han och log, han gick sedan iväg mot sin gate med en sista vink till mig. Jag suckade och vinkade tillbaka innan vi tillsammans började gå mot bilen igen.
Det var skönt att det inte var speciellt många på flygplatsen idag så vi slapp tränga oss genom en stor fanmassa. Det var endast några paparazzis utanför men jag struntade i dem och satte mig bara i bilen.
Deras blixtar gjorde extra ont i ögonen idag, så jag tog fram mina Ray Bans solglasögon och satte dem framför ögonen.
Jag förstod inte varför jag var så himla deppig, varför det enda jag ville var att krypa ner under mitt täcke och försvinna för evigt eller bara gråta. Jag skakade lätt på huvudet åt mig själv och försökte intala mig att jag verkligen behövde rycka upp mig.
Imorgon skulle vi till någon skola och jag skulle vara rektor för en dag, jag log åt min uppgift som jag hade inför imorgon dagen. Det skulle i alla fall bli roligt. Ibland saknade jag skolan eller kanske inte just skolan, utan mer personerna som var i skolan.
Vi svängde upp på våran avfart och jag fort klev ur bilen och gick emot ytterdörren.
”vad är det med Justin egentligen?” hörde jag Kenny fråga min mamma.
”jag vet inte riktigt” sa hon och jag hörde att hon lät bekymrad. ”jag tror att han går genom en saknad efter sitt gamla liv. Det tog ganska hårt på honom att Ryan behövde åka igen”
Jag orkade inte lyssna mer så jag drog upp dörren och gick in. Ljudet av deras röster klipptes av så fort jag stängde dörren och jag suckade lättat.
Det kanske var saknaden efter mitt gamla liv som jag gick genom och som gjorde att jag var så nere?
Här kommer nästa kapitel. hoppas det uppskattas. :D
Kommentera. :)
Just An Ordinary Girl - Kapitel 6
"de är goda" påpekade jag. Hon nickade och tog en till, vi åt oss mäta på godiset som fanns kvar.
Bra frukost, tänkte jag och log.
"usch, det är söndag!" utbrast jag när tanken slog mig. Tess skrattade åt mitt plötsliga utfall.
På måndag skulle jag börja arbeta hos min moster, nu kände jag inte för att jobba där över huvudtaget. Men jag ville så desperat gå på de där festivalerna, jag menar Maroon 5 skulle komma till ena. Så det var bara att bita ihop och tänkta på målet.
Skolveckan började och så gjorde även mitt jobb. Efter spanska lektionen, packade jag snabbt ner mina läxor i min väska och började gå mot huvudingången, jag gick över skolgården och över gatan till busshållplatsen.
På skylten stod det att bussen mot Atlanta Centrum skulle gå om fem minuter. Jag tog fram min telefon och började knappa in min hotmail adress och mitt lösenord till Facebook. Jag hade fått fem händelser, Katherine Gold och Angelica Adam hade kommenterat ett foto av mig men saken var den att jag inte var huvudpersonen i fotot utan jag var i bakgrunden och höll precis på att nysa, så mitt ansiktsuttryck var inte det vackraste.
Jag suckade och orkade inte ens läsa kommentarerna, jag bläddrade runt lite på de senaste händelserna och gillade några statusar. När jag loggade ut kom bussen precis körandes runt hörnet, jag ställde mig upp från bänken och bussen stannade framför mig. En gammal gubbe satt i förarstolen och jag räckte fram min remsa, han satte en stämpel på rätt ruta och jag gick genom bussen och hittade två lediga sätten som jag satte mig på.
Resten av resan satt jag och tittade ut genom det stora fönstret och bara drömde mig bort. När jag sedan vaknade upp hade bussen stannat vid hållplatsen jag skulle av vid, jag ryckte fort till mig min väska och gick ut genom dörrarna som svängde kraftigt ihop bakom min rygg, jag blickade upp mot byggnaden, suckade och började gå mot de automatiska dörrarna.
*
En timme senare hade jag fått reda på hur kassan funkade, fått en namnbricka och min moster hade visat mig personalrummet. Det var ett mysigt rum, med två soffor ett bord med sex stolar och ett litet kök, i rummet fanns också en annan dörr som en ledde till lagret. Men min moster sa att jag inte behövde gå in där utan att jag kunde be någon annan att hämta grejerna åt mig. Nu passerade jag tiden genom att gå runt i affären för att se så att allt var i sin ordning.
Jag stod i kassan och log vänligt mot kunderna som kom för att betala och när vi väl stängde var jag helt slut och jag längtade verkligen inte till läxorna som jag behövde göra när jag kom hem. Min moster skjutsade hem mig i sin bil och följde med mig fram till dörren för att hälsa på sin syster. Jag öppnade dörren, klev in och ropade ”jag är hemma nu!”
Mamma kom för att möta mig och såg då vem jag hade med mig.
”Karen! Vad glad jag blir” ropade hon och gick fram för att krama sin lillasyster. Min moster och mamma hade alltid kommit bra överens och de hade alltid varandras ryggar i vått och torrt.
”åh, det har varit för länge sedan” sa Karen lika glatt tillbaka.
”kom in, kom in” sa mamma och började backa bakåt.
”tyvärr men jag kan inte, har en hungrig man hemma som behöver matas” sa hon och skrattade, mamma stämde snabbt in i skrattet.
”jag vet vad du menar” svarade hon och jag himlade med ögon åt hur töntiga de båda var. Jag kramade om min moster och tackade henne ännu en gång för att jag fick arbeta hos henne, sedan gick jag upp på mitt rum för att sätta igång med läxorna.
”det är mat snart!” hörde jag min mamma ropa till mig från hallen.
”okej!” ropade jag tillbaka och hörde sedan ytterdörren som stängdes efter Karen.
*
Veckan på min mosters jobb gick framåt någorlunda snabbt. Det blev torsdag och det första Karen sa när jag kom var ”vad bra att vi har dig här just idag, för det blir bara du, jag och Jackie”.
”vad har hänt med alla andra?” frågade jag och tittade runt i affären.
”maginfluensan går ju runt nu, så alla har fått magsjukan” svarade hon.
”åh” sa jag och nickade med huvudet. Jag hade hört att den härjade runt, det hade varit väldigt många sjuka idag från skolan också. Jag gick bort till dörren där det stod "Endast personal" och knappade in koden till dörren, ett litet pip hördes och jag tryckte upp dörren.
”ta inte för långt tid bara” sa Karen efter mig.
”nejdå” svarade jag och gick in. Jag gick bort till bordet och hängde min kappa på en utav stolarna och la min väska på stolsdynan innan jag gick bort till hyllan och tog tag i min namnbricka för att fäste den på min koffa.
Jag gick ut i butiken och frågade Karen vad jag kunde göra, hon sa att jag kunde hålla mig runt kassan om det skulle komma en ström av kunder. Mållöst strövade jag runt lite i butiken medan jag tittade på kläderna, kläderna i den här butiken var lite för moderna för min smak. Jag var mer inne i gammeldagsstilen och gillade mer att shoppa i second hand affärer. Jag satte mig på en stol bakom kassan och gjorde ett uttråkat ljud med munnen.
”vi kommer behöva stänga ner butiken ett litet tag, för det är en kändis som ska komma in” sa Karen till mig. Jag nickade och frågade om jag då kunde sitta här bakom läsa på min samhällsläxa. Hon log snett.
”såklart du får. Du måste säga till om du ligger efter med läxorna” svarade hon vänligt.
Jag log tillbaka och började gå mot personalrummet, när jag kom ut igen med historia boken i handen hade gallerna sänktes ner och jag hörde att det var några personer som språkade nere vid ingången. Jag struntade i vilken kändis det var och satte mig på stolen igen, slog upp boken och bläddrade fram till sidorna som vi behövde läsa tills imorgon.
Det var dryga femton sidor, men det handlade om vikinga tiden så det var ganska intressant till skillnad från industrialisering som vi hade arbetat med månaden innan. Jag började läsa och märkte inte ens att Karen hade kommit tillbaka till kassan och läst in priset för kläderna i kassan och tog betalt.
Hon knackade mig på axeln och bad mig stoppa ner grejerna i en påse medan hon gick för att öppna affären igen. Jag la ifrån mig boken och tog tag i en påse för att lägga kläderna i den, när jag sedan var på väg att sträcka fram påsen till kunden flämtade jag till och stirrade på personen framför mig.
Justins perspektiv:
Att gå till köpcentrum var alltid lite krångligt, nu när man inte kunde gå någonstans utan att ett fans kände igen en och började jaga efter en. De flesta butikerna behövde stänga ner en stund för att jag skulle kunna komma in och handla det jag skulle. Jag log tacksamt mot kvinnan som hade stängt ner sin butik för min skull.
”hej, Karen” presenterade hon sig som och sträckte fram sin hand mot mig.
”Justin” svarade jag henne och skakade hennes hand. ”tack” sa jag men hann inte längre för ens hon svarade.
”det är ingen orsak”
Efter mig kom Kenny och Ryan, jag tittade på Ryan och insåg hur mycket jag hade saknat min bästa vän. Jag saknade mina vänner otroligt mycket när jag var på överallt än hemma, men som tur var så kan jag flyga dem till platserna där jag befann mig vilket gjorde att saknaden inte var lika stor jämnt. Vi började gå bort mot keps avdelningen. Jag älskade att handla kepsar, jag hade säkert över hundra stycken. Jag valde tre som jag tyckte såg snygga ut och som inte såg ut som någon annan keps jag redan hade. Jag gick fram till Ryan.
”vad tycker du?” frågade jag honom och han nickade uppskattande.
”de är snygga, speciellt den” sa han och pekade på den blå, röda kepsen. Jag nickade gillande och jag tittade efter Kenny. Han stod borta vid en t-shirt bänk och han tog upp en tröja medan han granskade den, jag ställde mig bakom honom.
”den ser bra ut” sa jag, han vände sig om mot mig och nickade.
”ja, jag behöver nya. De andra har blivit för små av någon märklig anledning” sa han och skakade oförstående på huvudet. Jag skrattade åt honom och han vände sig med ett leende mot bänken igen och valde en t-shirt till. Jag frågade Ryan om det var något han behövde men han skakade på huvudet, vi gick tillsammans bort mot kassan där kvinnan som hette Karen stod. Bakom henne satt en tjej på en stol nerhukad över en bok, tjejen hade ett par mörkblå strumpbyxor på sig tillsammans med ett par röda klackar, på kroppen hade hon en stor mösntrad kofta tillsammans med en halsduk och hennes bruna hår uppsatt i en tofs.
Karen knackade tjejen på axeln och sa till henne att hon skulle stoppa ner våra kläder i en påse medan hon gick för att öppna affären igen. Tjejen tog tag i en påse och la ner mina kepsar och Kennys t-shirtar i påsen, jag tyckte jag kände igen henne men det var inte förän hon vände sitt ansikte mot mig, flämtade till och stirrade på mig som det klickade i mig vem hon var.
Hon var tjejen som jag hade tyckt varit så vacker och suckat besviket över att jag troligen inte skulle få se igen. Jag stirrade tillbaka och kunde inte tro att det var hon, hon ryckte till och tryckte påsen i handen på mig samtidigt som jag var på väg att säga något. Dock hann jag inte yttra ett ord förän hon sprang bort till en dörr där det stod "Endast personal" på. Jag tänkte följa efter henne, men Kenny tog tag i min arm och sa att vi behövde skynda oss iväg. Jag lät mig dras ut ur butiken och vaknade inte upp för ens vi satt i bilen på väg hem igen.
”okej, vad är det? Du är alldeles vit i ansiktet” frågade Ryan. Jag tittade på honom och andades ut.
”det var hon” svarade jag.
Sorry, att det inte har kommit något kapitel tidigare, har inte varit hemma. Men hoppas det uppskattas.
Kommentera! :)
Just An Ordinary Girl - Kapitel 5
"såg du det jag retweetade?" hade hon skrivit.
"ja och?" skrev jag tillbaka.
"men fattar du inte, Justin Bieber är här. Han bor ju i Atlanta!" En känsla jag inte riktigt förstod spreds genom min kropp. Var det glädje?
"okej, men måste sova nu" skrev jag och loggade snabbt ut.
När jag hade släckt ner allt låg jag och tänkte på det som Tess hade skrivit. Jag försökte intala mig själv att jag inte brydde mig om att han bodde i Atlanta, men ändå kom bilden upp av hans leende ansikte upp i mitt huvud.
Veckan gick framåt i snigeltakt, när det äntligen var fredag kändes det som om veckan hade varit en månad lång. Jag och Tess hade planerat att ha en sleep over hemma hos henne eftersom hennes föräldrar skulle iväg på en spa weekend. Jag stod i mitt badrum och packade ner tandborsten, hår inpackningen och ansiktsmaskerna. Tess hade inhandlat godiset och drickat, jag gick in i mitt rum och packade ner ett par mjukisshorts och ett slappt linne. Jag gick nerför trappan och in i vardagsrummet där mamma och pappa satt och tittade på House.
"då går jag" sa jag och gav dem en varsin kram. Mamma mumlade fram ett hejdå, hon var alltid lika fast när hon satt och tittade på House. Hon tyckte att hon kunde lära sig av House, vilket jag tyckte lät hel knäppt. Jag menar House var inte ens en riktig doktor. Pappa såg upp på mig.
"ses vi imorgon eller?" frågade han.
"jag vet inte, jag vet inte vad som händer imorgon" svarade jag honom och gick in i köket där jag visste Loll satt och ritade. Hon var väldigt duktig på att teckna och måla, jag tyckte hon hade riktig talang och försökte hela tiden pusha henne till att söka in till en konstskola.
"jag går nu" sa jag och pussade hennes hjässa, hon nickade frånvarande och jag log åt hennes koncentration.
Jag tog på mig mina ytterkläder och ropade ett sista hejdå innan jag stängde dörren och gick ut till på gatan. Jag gick längst vägen och kikade runt på mina grannars hus, alla hade det så himla prydligt på deras framsidor.
En bänk och blommor längst gångarna fram till ytterdörrstrappan och räcket till stentrappan prydes utav klängväxter, på varje ytterdörr satt även en dörrklapp. Något vi monterat bort och även våran dörrklocka då mamma ibland sov på dagarna. Jag stod utanför Tess och tryckte på hennes ringknapp, inifrån hörde man ett starkt "pling plong" sedan dunder nerför trappen och ett enkelt klick ifrån låset. Sedan svängde dörren upp och där stod Tess med ett brett leende. Jag gav henne fort en kram.
”hej!’’ hälsade jag glatt.
”hello” svarade hon och flyttade sig från dörröppningen så jag kunde kliva in, hon stängde och låste dörren efter mig.
"ehm, jag hällde upp godiset i en skål och jag har fyllt upp två baljor med vatten" sa hon medan jag tog av mig min jacka och skor.
”bra” vi gick uppför hennes trappa och upp till hennes rum som såg ungefär likadant ut som mitt, men hennes hade mer färger. Hennes säng stod längst med väggen direkt in till höger och hon hade en massa färgglada kuddar ovanpå överkastet, mittemot hennes säng stod ett skrivbord med en stor tavla över och en i utav tavelramen satt en utav de klassika bilderna på Marilyn Monroe. Mellan skrivbordet och sängen fanns det ett fönster som liksom mitt vette ut mot gatan.
Mittemot hennes fönster fanns det en annan dörr och därinne låg hennes badrum. Jag blev lika chockad varje gång över hur stort det var, de hade nyligen renoverat hennes badrum för det hade blivit fuktskadat. I det vänstra hörnet stod det två stråfåtöljer och nedanför dem stod det två baljor med vatten och skum. I det vänstra hörnet stod ett badkar med gyllene lejontassar och en toalett precis bredvid. Mittemot dörren stod ett handfat och en lång bänk som handfatet hängde ihop med. Jag knäppte upp min väska och tog ur ansiktsmasksförpackningarna och hår inpackningen och la dem bredvid handfatet.
"jaha, vad ska vi börja med?" frågade jag Tess. Hon gick fram till handfatet och tog tag i ansiktsmaskerna innan hon log busigt.
*
När vi senare hade satt oss i fåtöljerna och kletat in håret i hår inpackningen och båda med turban på huvudet och Tess hade skrik grön gegga i ansiktet och jag hade ljusrosa tittade vi på varandra och skrattade. Hon sträckte sig fram till bordet som stod framför oss och tog tag i sin kamera och knäppte ett kort på mig.
"not fair!" utbrast jag och låtsade spela sur. Hon skrattade roat åt mig.
Vi stoppade ner våra fötter i vattnet som hade hunnit blivit lagom varmt, jag slappnade av och lutade mig bakåt i fåtöljen och bara njöt av värmen från vattnet. Tess sträckte sig åter fram mot bordet för att ta tag i en gurkbit som låg tillsammans med morötter och en skål dip. När hon hade tuggat den klart satte hon igång med att prata. Ibland var det ganska skönt att Tess bara kunde babbla på när man själv inte orkade fylla ut tystnaden.
När vattnet väl blivit för kallt tog vi tag i svamparna som låg bredvid våra baljor och skrubbade bort all död hud från våra fötter. Vi tömde vattnet i badkaret och gick sedan in i Tess rum och satte oss på hennes matta, där hon hade lagt fram en massa nagellack i olika färger och ställt godisskålen bredvid.
Jag velade mellan att ta skrik blåa eller neon gula fingrar men bestämde mig sen att ta den skrik blåa färgen. På nagellack älskade jag starka färger, Tess valde någon mer diskret färg. Vi målade naglarna under tyst koncentration ett tag innan Tess inte kunde hålla sig längre.
"okej, så jag vet att du inte har velat prata om det här men... vad hände?" jag suckade och visste att det här skulle komma upp förr eller senare.
"jag vet inte, har jag ju sagt. När jag såg honom, trodde jag inte att han skulle se så… mogen ut" berättade jag och Tess tittade på mig medan hela hon utstrålade - fortsätt!
"och sedan när vi skakade hand och han tittade på mig sådär, jag vet inte vad som hände. Men jag blev typ helt... knäsvag" fortsatte jag och hon flinade mot mig.
"jag sa ju att han var snygg" påpekade hon och jag himlade med ögon mot henne men fnissade lågt.
"jaja, men jag kommer nog inte att stöta på honom igen" sa jag till henne.
"nänä, men han visade ju intresse och det händer ju inte varje dag att en världskänd popidol visar intresse för en" sa hon och såg menade på mig. Jag log enbart mot henne.
En timme senare satt vi nere i hennes vardagsrum och hade precis slagit på våran favoritfilm, The Notebook. När den precis skulle starta yttrade sig Tess igen.
"men skulle du kunna tänka dig att bli tillsammans med honom?" jag skrattade och tänkte att hon kommer aldrig att släppa det här.
"jag vet inte, jag känner honom inte. Bakom hans popstjärne personlighet, kanske han är helt annorlunda. Men jag kan inte säga som du, att om du fick chansen att vara hans flickvän så skulle du slå till direkt. Det skulle inte jag göra" svarade jag och la huvudet på soffkanten. "tänk om han är värsta skitstöveln egentligen och man kan inte lita på det som står i tidningen" sa jag snabbt när jag såg att hon skulle protestera.
Hon stängde munnen och jag såg att hon släppte ämnet för stunden. Filmen rullade vidare och vi båda grät när Allie ville att Noah skulle åka och aldrig komma tillbaka. När filmen väl var slut och vi gick upp till hennes rum igen kröp vi ner i hennes säng. Klockan slog två men vi kändes oss inte alls trötta, så vi låg och småpratade i mörkret.
*
När jag vaknade senare på dagen av att solen strålade in från hennes fönster, vi hade glömt att dra ner hennes rullgardin. Jag suckade och vände mig om och försökte somna om men det var hopplöst, nu var jag pigg och jag såg att klockan bara var halv tio, jag suckade och puffade på Tess. Hon jämrade sig och jag fick knuffa lätt på henne igen. Hon slog upp ögonen och vände sig om mot mig, men skisade direkt med ögonen när ljuset träffade hennes ansikte. Efter en stund kunde hon se normalt och frågade mig vad klockan var.
"halv tio" svarade jag och hon jämrade sig igen.
"varför så tidigt?" klagade hon och jag skrattade lätt innan jag ryckte på axlarna. Hon reste på sig och gick fram till mattan med godisskålen. Hon grep tag i den och kom tillbaka till mig i sängen, hon ställde den i sitt knä och tog upp en Swedish Fish, hon bet av halva och tittade sen på den.
"visste du att det här är Justins favoritgodis?" frågade hon och såg på mig.
"nä" svarade jag och skrattade innan jag tog en egen Swedish Fish.
"jaha, men nu vet du det" sa hon nonchalant.
"de är goda" påpekade jag. Hon nickade och tog en till, vi åt oss mäta på godiset som fanns kvar.
Bra frukost, tänkte jag och log.
"usch, det är söndag!" utbrast jag när tanken slog mig. Tess skrattade åt mitt plötsliga utfall.
På måndag skulle jag börja arbeta hos min moster, nu kände jag inte för att jobba där över huvudtaget. Men jag ville så desperat gå på de där festivalerna, jag menar Maroon 5 skulle komma till ena. Så det var bara att bita ihop och tänkta på målet.
Just An Ordinary Girl - Kapitel 4
Daphnes Perspektiv:
När jag vaknade upp nästa morgon kände jag verkligen hur jag hade behövt de där timmar som jag missade utav natten till att sova, men det fanns inget att göra åt det. Jag tvingade mig själv upp ur min varma säng och kände genast hur gåshuden spred sig över skinnet och jag gick huttrande in i badrummet. Jag tog en dusch i hopp om att det skulle pigga upp mig vilket skulle fungera just för stunden men om sisådär en kvart skulle det väl gått över.
Jag gick tillbaka in i mitt rum och drog upp rullgardinen, jag såg ut över himlen och såg att den var alldeles grå. Jag tittade väder appen på min iPhone och såg att idag så skulle det faktiskt regna.
Bra, tänkte jag för då kunde jag sätta på mig något slappt och mysigt. Jag gick fram till garderoben och hittade ett par tights och en stor vit stickad tröja. Håret satte jag upp i en slarvig knut mitt på huvudet. Jag gick sedan tillbaka in i badrummet och sminkade mig så jag såg någorlunda presentabel ut. Därefter gick jag ner till köket, för att få i mig lite frukost. På matbordet såg jag att en lapp sitta fastklistrad på bordet.
"Godmorgon Daph. Jag behövdes inne på jobbet. Din lillasyster har sovmorgon så du behöver inte väcka henne och jag har pratat med min syster och du fick arbeta där i två veckor. Det startar nästa vecka. Vi ses ikväll. Puss och kram mamma."
En lättnad spred sig i min mage när mamma berättade att jag skulle få jobbet hos min moster, jag behövde verkligen pengarna till festivaler som skulle gå på sommarlovet. Det var dags att börja spara ihop och tjäna ihop pengar till det nu. För inget fick man ju av föräldrarna sina. Min moster jobbade i en utav klädaffärerna i det stora köpcentrumet inne i centrumet.
Jag gick fram till kylskåpet och bestämde mig för att ta en skål yoghurt. Jag satte mig ner vid köksbordet och drog till mig dagens tidning, Pakistan hade fortfarande kris med översvämningen och Palestina anhöll om FN - medlemskap. När jag tittade upp på klockan och såg att den redan var fem i åtta hoppade jag fort upp ur stolen och la ner skålen i diskon och hoppades på att Loll kunde vara lite schysst å sätta in den i diskmaskinen åt mig. Jag klev i mina dr. Martins kängor och tog på mig min regnjacka. Jag närmade jag korsningen och såg Tess ståendes vid lyktstolpen.
"vart har du varit?" frågade hon när jag kom nära nog. "jag har väntat här aslänge! Jag fryser" fortsatte hon och såg på henne där hon stod i sin tunna outfit med armarna runt kroppen.
"förlåt, tappade bort tiden. Varför satte du på dig så tunna kläder då?" frågade jag och tittade menande på hennes tunna linne och skinnjacka. Hon la huvudet på sned och såg bistert på mig innan hon suckade.
"alla är vi inte lika duktiga som du och tittar ut på morgonen, jag sätter på mig det jag känner för" jag flinade och vi började traska mot skolan, som tur var bodde vi inte mer än fem minuter från skolan. Dock måste jag säga att det var om man gick fort. För oss tog det kanske tio minuter, när jag och Tess gick med varandra lyckas vi alltid med att gå i snigeltakt. Vilket betyder att vi alltid kommer på håret till våra första lektioner - även idag. Jag behövde springa från mitt skåp med mina böcker i famnen till engelska lektionen.
Vi jobbade med Shakespeare, vilket inte var mitt favoritämne. Jag satt längst bak bredvid Jessica, Jessica och jag hade varit kompisar ända tills vi började 8:an, då började hon hänga med de "coola tjejerna". Vilket betydde att fake solbränna och push up – bhar var ett måste. Jag var inte alltså inte längre acceptabel att umgås med.
Men inte långt efter det började Tess i våran skola och vi klickade direkt, även fast vi var så olika på så många sätt var vi ändå så lika. Vi har varit bästa vänner sen sist. Jag sa ett lågt hej till Jessica som nickade till svars.
Det var det ända hon lyckades med, jag sneglade på henne och insåg att hon inte hade förändrats ett dugg. Fortfarande samma platina blonda hår och för smal för sitt eget bästa. Ja, även vikten minskade drastiskt när hon började umgås med Natalie, Emelie och Camilla.
Jag slutade inspektera Jessica när Mr. Grunt tillkallade allas uppmärksamhet och jag kastade en blick på klockan och suckade. Ett pass 65 minuter låg framför oss. Efter halva lektionen gått och Mr. Grunt fortsatt att endast läsa från olika kapitel ur Shakespeares alla böcker, la jag ner huvudet på bänken och blundade.
*
Jag rycktes ur min dröm när skolklockans gälla ringning ekade i klassrummet... eller nej. Var inte det där brandalarmet?
"lugn allihop, gå sakta ut genom klassrummet och ställ upp er på era platser ute på skolgården" sa Mr. Grunt lugnt men högt för att höras över ringningen. Jag reste trött på mig och tog tag i mina böcker innan jag gick ut genom klassrumsdörren.
Jag slängde in mina böcker i skåpet med ett brak när vi äntligen hade fått gå in i skolan igen, de visste inte om det hade varit en brand eller inte. Jag gissade på att det var en utav alla eleverna som ville spela ett litet spratt på alla, kllarna i 9:an speciellt gillade att underhålla sig med sådant.
Jag tog tag i min mattebok och gick längs korridoren. På vägen till mattesalen mötte jag Tess, hon var väldigt sur på den som hade gjort ett fake ”alarm” och tvingat henne att stå ute i hennes tunna linne för läraren hade vägrat att släppa in henne så hon kunde hämta sin jacka. Jag var glad att vi hade matte tillsammans för jag orkade inte sitta bredvid Jessica mer än jag tvingades till.
Dagen flöt på i ett stim, jag kände mig som en sengångare. När dagen väl kom till sitt slut hade vi fått en massa läxor, inte lika många som vi brukar få men ändå tillräckligt många för att få en att vilja spy.
Tess frågade mig om jag ville hänga med henne hem och göra dem men jag tackade nej och sa att jag skulle hem och göra dem nödvändigaste för att sedan kunna sova en stund, för jag var absolut helt slut.
Väl hemma satt Loll redan och åt mellanmål, jag gled ner i stolen mittemot hennes och tog en tugga utav hennes macka. Hon protesterade högt och kastade sig över bordet för att ta tillbaka mackan, jag tog snabbt en tugga till och gav den sedan till henne. Hon såg surt på mig innan hon vände blicken mot sin macka som nu var halvt uppäten, jag flinade roat åt henne.
"gör din egen macka" sa hon buttert och gick in i vardagsrummet där jag hörde hur hon slog på tvn. Det tog en enorm viljestyrka för att inte gå efter henne och slå sig ner i soffan bredvid henne istället för att gå upp och plugga. Men jag suckade och tog bestämt tag om min axelremsa och gick upp på mitt rum. Där la jag min väska på sängen och gick fram till stereon för att sätta på radion, NRJ var min favorit kanal för det första så spelade de fem timmar non stop musik och hade härliga programpratare.
”Hello” med Martin Solveig dunkade genom högtalarna. Jag gick fram till sängen och tog upp engelska boken och no häftet ur väskan innan jag satte mig på sängkanten. I naturvetenskap skulle vi skriva en text om molekyler och atomer och hur de hängde ihop och hela historien, men jag gillar no så för mig var den här uppgiften inte speciellt jobbig.
När jag var klar tog jag tag i den tjocka engelska boken av Shakespeare. Vi skulle ha läst till kapitel 17 tills imorgon och som tur var hade jag bara några sidor kvar till kapitel 17. Men långt kom jag inte förän jag somnade med boken över ansiktet.
*
"Daph vakna!" var det någon som ropade och ruskade mig.
"vad!?" sa jag sluddrigt och satte mig upp, boken åkte i golvet med en smäll och jag såg förvirrat på min lilla syster som stod bredvid min säng.
"det är middag" sa hon.
"vad blir det?"
”pizza” jag nickade och klev ur sängen för att sedan ta upp boken och lägga tillbaka den på sängen. Jag följde med Loll ner till köket där jag träffades utav doften av nybakad pizza.
"hej sömntuta" hälsade pappa när han såg oss i dörren till köket, jag log endast tillbaka. Inne i köket tog mamma precis ut en stor pizza ur ugnen, vi köpte aldrig pizza på pizzerior. För i mammas yngre dagar arbetade hon på en pizzeria och lärde sig hur man bakade dem, så mammas pizza var alltid tusen gånger godare än köpte pizzor.
”varsågoda” sa hon och ställde en stor, ryckande familjepizza på bordet.
"det ser jättegott ut mamma" sa jag och satte mig ner på en utav köksstolarna. Hon log brett mot mig och tog plats mittemot mig bredvid Loll.
"hur var skolan?" frågade pappa efter en stund tyst ätande.
”bra” svarade jag med en axel ryckning. "men det var någon idiot som satte på brandalarmet idag på våran engelska lektion" jag skippade dock den lilla detaljen att jag även sov på den lektionen.
"gud vad töntigt" kommenterade Loll.
"ja, brandkåren måste i sådana fall rycka ut i onödan" sa pappa allvarligt.
"precis, men annars var dagen sig lik" avslutade jag.
"och hur var din dag?" frågade pappa och vände sig mot Loll.
"samma gamla vanliga" sa hon uttråkat och fortsatte att äta på sin pizza bit.
Efter middagen behövde jag och Loll diska, vilket jag inte alls var sugen på. Jag ville bara upp och lägga mig igen, när vi väl var klara sa jag god natt till alla och gick upp på mitt rum. Jag tog fram min laptop för att se om jag hade missat något stort, jag loggade in på facebook, men jag hade inga händelser. Vad populär jag kände mig, jag suckade och loggade in på Twitter istället.
Jag hade två nya followers och blev genast lite gladare, alltid roligt med nya followers sen tryckte jag på "Home" och sen "Timeline". Jag tittade runt lite på vad alla hade skrivit och bläddrade sedan längst upp där det stod att det hade skrivits ett nytt tweet. Jag klickade på det för att se att det var Tess som hade retweetat någon annans tweet. Hon hade retweetat ett utav Justin Biebers tweet.
"Äntligen får jag lite efterlängtad semester, ska bli skönt att chilla lite."
Jaha, tänkte jag. "Message" knappen började blicka så jag klickade på den och såg att jag hade fått ett DM från Tess.
"såg du det jag retweetade?" hade hon skrivit.
"ja och?" skrev jag tillbaka.
"men fattar du inte, Justin Bieber är här. Han bor ju i Atlanta!" En känsla jag inte riktigt förstod spreds genom min kropp. Var det glädje?
"okej, men måste sova nu" skrev jag och loggade snabbt ut.
När jag hade släckt ner allt låg jag och tänkte på det som Tess hade skrivit. Jag försökte intala mig själv att jag inte brydde mig om att han bodde i Atlanta, men ändå kom bilden upp av hans leende ansikte upp i mitt huvud.
Just An Ordinary Girl - Kapitel 3
Justins Perspektiv:
Äntligen var det över. Jag älskar mina fans men, det kan bli ganska jobbigt att göra en fotografering nästan direkt efter inpå en show. Men det får man ta, det är jag som har valt det här.
"din mamma vill att du äter" meddelade Kenny. Jag såg på min livvakt men också vän och nickade, vi gick genom dörren och bort från rummet. Genom en korridor med en massa dörrar på sidorna som jag ärligt inte visste vart hälften utav dem ledde en.
"jag vill duscha först" sa jag till Kenny som nickade och fortsatte till min logé medan jag gick in till mitt omklädningsrum.
Väl ny duschad och påklädd i mjukisbyxor och t-shirt gick jag bort till Kenny, han satt i en utav sofforna i rummet och tittade på en fotbollsmatch. Jag satte mig trött ner bredvid honom i soffan.
"vart är mamma?" frågade jag honom.
"hon är i din buss och packar ihop era saker" svarade han utan att flytta blicken från skärmen.
"okej, vad finns det att äta?"
"mackor… ledsen’’ sa han till mitt besvikna ansiktsuttryck när han sa att det endast fanns mackor. Jag vet inte hur många mackor jag hade ätit idag, fler än man borde äta under en dag. Jag gick dock ändå bort och tog en macka innan jag gick en sväng runt för att se vad alla andra hade tagit vägen. Jag kom ut i arenan och såg att teknikerna var i full gång att fixa om för en annan konsert som skulle äga rum här dagen därpå. Jag såg Scooter längre ner och började gå mot honom.
"vilka är det som ska spela imorgon?" frågade jag honom när han hade kommit inom hörhåll. Han tittade ner på mig, svepte med blicken över mitt ny duschade hår och min halvätna macka innan han log stolt.
"ingen hår föning idag eller?" frågade han och tittade på mitt hår.
"orkade inte" sa jag med en axelryckning. "men får väl sota för det imorgon"
"Mando Diao är det som ska spela" sa han sedan och besvarade min tidigare fråga. Jag höjde imponerande ögonbrynen medan jag smått nickade.
"ska du också åka hem med Carin eller?" frågade jag honom.
"ja, vi tänkte det. Alla får semester förutom Kenny" sa han och småskrattade. Jag skrattade med honom.
"ja, stackarn. Vet du vart Ryan är?" frågade jag sedan.
"på sitt rum antar jag"
"okej, tack"
Jag knackade på hos Ryan men det var ingen som svarade, jag antog att han var ute någonstans med vänner eller så sov han redan. Så jag gick vidare till Allisons rum för att säga hejdå till henne, jag knackade på hennes dörrlist då hennes dörr redan stod öppen.
"hej, Justin" sa hon och log mot mig.
”halloj” svarade jag och gick fram till hennes skrivbord där hon satt och fixade med mitt schema, jag la inte så mycket energi i de där sakerna så jag såg istället runt i resten av rummet. Min blick landade på en stor hög av papper, genast blev jag nyfiken och gick fram till högen för att se att det var alla fans fotona. De gjorde alltid kopior av någon anledning. Jag bläddrade igenom högen i rask takt för att få se alla leende ansikten, det roligaste med kändisskapet var att kunna göra någon så glad genom att bara finnas.
Då såg jag fotot med den speciella tjejen som jag tyckte varit så vacker stannade jag fort. Där stod hon bredvid mig med sitt mörka hår och bruna ögon. Hon hade en gammaldags klädstil, högt i midjan och dr. Martins på fötterna. Jag själv var inte så stort fan av den klädstilen, men på henne passade den perfekt. Hon hade ett varmt leende som jag inte kunde sluta titta på.
"vem tittar du på?" frågade Allison precis bakom mitt öra. Jag hade inte märkt att hon hade smugit upp bakom ryggen på mig vilket fick mig att kraftigt rycka till och fotot åkte ur handen på mig. Jag plockade snabbt upp bilden och log mot henne. Hon log ursäktande tillbaka.
”hon” sa jag och pekade på tjejen.
”söt” kommenterade Allison, jag såg på tjejen igen.
"ja" sa jag med en suck. "men jag kommer nog aldrig att få se henne igen"
"de kommer och går Justin" sa Allison. "du kommer se fler söta tjejer"
"ja, det tror jag säkert" sa jag och flinade. "men jag vet inte, hon var speciell på något vis. Det var något i hennes ögon"
"okej, dream boy" fnittrade Allison. "men jag tror att din mamma vill åka snart, så du borde gå och göra dig i ordning" Jag la fort ner kortet.
"ja, just det. Jag kom för att säga hejdå" sa jag och gick fram till henne för att ge henne en kram.
"vi ses när semestern är över"sa jag och hon sa detsamma innan hon bad mig hälsa mamma. Jag gick ut i korridoren med en sista vink för att sedan möta Ryan en bit bort.
"där är du ju!" utbrast jag till honom.
"hey! Hur äre läget?" sa han flummigt. Jag småflinande, Ryan var alltid lika galen och vild. Det spelade ingen roll vilken tid på dygnet det var.
"jag kom bara för att säga hejdå och vi ses senare"
"absolut!" svarade han och vi gjorde det speciella handslaget vi hade innan jag började gå mot min logé igen. Bakom mig hörde jag Ryan ropa en sista sak.
"GO HARD!" jag gick skrattande in i min logé där Kenny fortfarande satt men hade nu fått sällskap utav min mamma. Hon tittade upp när hon hörde mig komma in och log brett.
"där är du, vart har du varit?"
"jag sa bara hejdå till Allison, Scooter och Ryan" svarade jag med ett leende.
"okej, så du är redo att åka. Har du ätit?" frågade hon.
"ja, jag är redo. Ja" svarade jag med ett uttråkat ansiktsuttryck som matchade min humör gentemot matfrågan.
Jag parkerade min Range Rover - som jag hade fått av Usher i födelsedagspresent - utanför vårt hus och stängde av motorn. Väl innanför dörren grep jag tag om min väska och gick raka vägen uppför trappan och in till mitt rum. Jag släppte väska innanför dörren och kollapsade på sängen utan att bry mig om att byta om. För att så fort mitt huvud kom i kontakt med kudden så sov jag.
Just An Ordinary Girl - Kapitel 2
PREVIOUS: "trevligt att träffas" jag tog hans hand.
"trevligt att träffas’’ svarade jag, han log mot mig och jag log tillbaka. Men han släppte fortfarande inte min hand utan fortsatte titta in i mina ögon. Tills den mörka mannen harklade sig, jag ryckte till och drog till mig min hand och tog tag i Tess och gick genom draperierna till foto disken.
"okej, vad var det som just hände?’’ frågade Tess.
"jag har ingen aning’’ svarade jag medan jag skakade på huvudet. Jag gick fram till foto disken och letade fort fram vårat foto innan jag drog med mig Tess till utgången, när vi väl var ute hade det hunnit blivit mörkt och en sval vind pustade mitt ansikte. Det kändes skönt och jag lyckades slappna av igen.
Jag gav Tess fotot. "här har du"
Hon tittade på fotot. "ni skulle bli ett gulligt par" sa hon, jag himlade med ögonen mot henne och vi började gå hemåt. När vi behövde skilja oss åt för att vi bodde i en varsin ände av radhuslängan frågade hon.
"du är säkert på att du inte vill ha det?" jag suckade.
"nej, för miljonte gången" svarade jag.
"okej, okej" sa hon och tittade ännu en gång på fotot.
"du jag måste verkligen gå nu, men vi ses ju imorgon" sa jag till henne. Hon nickade till svar och vi kramades hejdå sen gick vi åt varsitt håll.
Jag öppnade ytterdörren och fasade faktiskt lite över vad som snart skulle hända, klockan elva brukar vara deras gräns för mina utflykter ute. Mina föräldrar gillar inte när man kommer hem försent och inte har hört av sig.
Så jag öppnade dörren försiktigt och tog tyst av mig skorna. Jag gjorde ett försök till att smyga genom huset men misslyckades helt då mamma och pappa fortfarande var vakna, sittandes i köket med en varsin tekopp framför sig. Jag insåg fort att jag inte skulle kunna smita undan deras vrede så jag svalde och gick jag fram till dem.
"förlåt att jag är sen, men Tess ville så gärna ha ett foto med Justin Bieber och hon ville ha med mig, så hon tittade på mig med sina bambi ögon och ni vet att ingen kan stå emot de där lömska ögonen och sen-" började jag rabbla men längre hann jag inte förän pappa avbröt mig.
"vi är inte arga på dig, men du borde ha hört av dig Daph" sa han lugnt och tittade menande på telefonen jag hade i handen. Jag log fåraktigt mot honom. Pappa var alltid mer förlåtande än vad mamma var, hon var mer sträng och gillar inte slarv. Jag såg försiktigt upp på henne men hon satt och tittade ner i sin tekopp.
"men du förlåter mig inte, eller hur?" frågade jag henne. Hon tittade upp på mig och jag såg att hon hade mörka ringar under ögonen efter att ha jobbat dubbelpass på sjukhuset. Min mamma är undersköterska på den viktigaste avdelningen på sjukhuset, vilket betyder att hon har ungefär två eller i bästa fall tre lediga dagar i veckan. Så jag ser henne inte särskilt mycket under veckodagarna eftersom hon sov om dagarna och arbetar på nätterna. Ja, hon har den där sjuka placeringen att hon ska arbeta på natten och sova på dagarna. Vilket jag tycker är hel idiotiskt, men då säger mamma bara "men Daph jag får bättre betalt om jag jobbar på nätterna".
Ja ja, whatever.
Pappa däremot, han går upp vid sex på morgonen och jobbar till fem på dagarna. Han sitter på något fancy kontor och måste använda kostym varje dag och gå runt med portfölj, så honom ser jag lite på kvällarna och på de middagar jag äter hemma.
"jo, det är klart att jag gör men jag blir orolig förstår du väl"
"ja, jag fattar. Har Loll gått och lagt sig?" frågade jag och använde mitt personliga smeknamn för min lillasyster.
"ja, hon gick och la sig för flera timmar sedan" svarade pappa.
"okej, men då går jag och lägger mig nu. Har också skola imorgon" jag gav dem en varsin kram innan jag gick bort mot trappan.
Innan jag gick in till mig kikade jag först in hos Loll, för jag visste mycket väl att hon skulle vara vaken och mycket rikigt, så fort jag hade stängt dörren kastade hon sig på mig och frågade miljoner frågor på en gång.
"hur var det? Var han bra? Har du foton? En autograf?" jag hyssade henne och tittade runt i hennes rum, hennes väggar var täckta med Justin Bieber affischer. Han log mot mig från 25 håll, vilket var lite obekvämt och obehagligt så jag vände blicken mot Loll igen. Hennes ögon strålade och krävde efter information jag hade.
"konserten var jätte bra-" svarade jag. Hon himlade med ögonen åt mitt mesiga svar gentemot hur konserten var.
"-och han sjöng bra, inget sprack" fortsatte jag och syftade på hans stämband. "ja, vi tog en bild men den fick Tess ta med sig hem och nej, ingen autograf" avslutade jag. Hennes mun log breddare för varje sak jag sa.
"okej, men var han lika snygg i verkligheten som på bilderna?" frågade hon. Jag kunde fortfarande inte riktigt vänja mig vid att min 11åriga lillasyster använde ordet ”snygg”, jag blickade upp på hennes största affisch som hängde över hennes säng.
"han är snyggare i verkligheten än på bilden" sa jag och himlade med ögonen. Vi satt och pratade ett bra tag om allt möjligt, jag och min syster var inte bara syskon utan vi var även bästa vänner trots ålderskillnaden på fem år mellan oss, vi kunde prata om allt. Dock när jag sneglade på klockan och såg att den hade hunnit blivit ett hoppade jag genast upp ur hennes säng och pussade henne på panna.
"god natt, vi ses imorgon" sa jag och jag stängde dörren.
"okej, god natt" hörde jag henne svara. Jag gick tyst längst den lilla korridoren och bort till mitt rum. Mitt rum var enkelt - vita väggar, en 1,40 säng som stod i mitten av rummet, en garderob till höger om sängen bredvid ett fönster som vette ut mot gatan och ett skrivbord på vänster om sängen. Men jag hade faktiskt paxat för det här rummet när vi skulle flytta in - för jag hade eget badrum.
Jag gick in genom badrumsdörren som låg precis bredvid den ”vanliga” dörren och tvättade av sminket och borstade tänderna. Sedan gick jag bort till sängen och hittade min pyjamas som endast bestod av en stor t-shirt eftersom jag alltid blir så varm när jag sover och kröp ned under täcket.
Jag kurrade upp mig i fosterställning och blundade. När jag blundade så kunde jag se Justins ansikte framför mig som log mot mig och hans chokladbruna ögon stirrade rakt in i mina. Sedan sköljdes allt bort ju mer in i sömnen jag kom.
Det här kapitlet blev inte riktigt lika långt som det förra, för jag valde att berätta mer och Daphnes familj.
Kommentera gärna. :)
Just An Ordinary Girl - Kapitel 1
Jag kunde fortfarande inte förstå att jag ställde upp på det här. Tess stod bredvid mig med sina stora blå ögon stirrandes stort på mig medan hon hoppade och slet i min arm så hennes ljusbruna lockar studsade, konstant viskandes i mitt öra.
"kan inte fatta att vi är här, kan inte fatta att vi verkligen är här" nej det kunde inte jag heller, speciellt inte fyra timmar innan. Men vad gör man inte för sin bästa, men halvgalna vän.
Jag tittade på Tess och log roat. Hon hade väntat på det här i säkert tre månader och har tjatat om det precis lika länge. Vad hon skulle ha på sig, hur mycket hon skulle gråta och vad hon skulle säga till honom om hon fick chansen att prata med honom. Även om det gjorde mig helt galen så log jag ändå uppmuntrande mot henne och nickade till allt hon sa.
Jag såg mig omkring och det stod säkert 10,000 andra tjejer framför konsert hallen där Justin Bieber skulle ha sin show. Jag tittade framåt och vi stod ungefär 15 meter från ingången.
Vi stod inte längst bak i alla fall, tänkte jag och tittade mot slutet av kön där tjejerna såg ut som pysslingar från där jag stod. Jag såg upp för att se en stor skylt som det stod "Justin Bieber - My World" på och en stor bild på Justins nunna som jag mycket väl kände igen från hans album framsida. På grund av Tess som hade den liggandes i sitt rum. Tess följde min blick och tittade upp på skylten.
"visst är han snygg" sa hon till mig.
"han är ganska söt" medgav jag, Tess tittade skeptiskt på mig och kunde lätt höra hur hon sa "är-du-seriös? Bara-söt?" i huvudet. Jag suckade och tog upp min iPod innan jag satte på "Moves Like Jagger" med Maroon 5 - min favoritlåt, i alla fall för tillfälligt. Det skulle bli fyra långa timmar innan det hände något.
*
Tess klappade hårt till mitt huvud och jag rycktes skrämt till och tillbaka till verkligenheten från min dagdröm vilket fick mig att nästan stupa ner i marken bredvid mig.
"vad?" utbrast jag till Tess som började småspringa på stället och gjorde ett tjut/uppspelt ljud.
"de börjar släppa in om några minuter så du måste vakna till liv och ställ dig upp" jag suckade och ställde mig trött upp och märkte först då att kön hade blivit ungefär tredubbelt så lång som den var innan. Jag suckade igen och kom återigen att tänkta på hur trångt detta skulle bli. Tess himlade med ögonen medan hon såg på mig.
"men kom igen nu! Bli lite gladare, vi ska ju ändå på konsert oavsett vem det än är som ska spela. Det är alltid roligt att gå på konsert!"
"ja, du här rätt" erkände jag och log. "det kommer bli kul"
Tess grät oavbrutet genom hela konserten, sjöng med i till vartenda ord till alla låtarna. Jag blev både förvånad och glad när Sean Kingston helt plötsligt dök upp på scen och sjöng tillsammans med Justin. När det var dags för Justin att sjunga "One Less Lonely Girl" blev Tess helt stel och stirrade sig omkring.
"vad tittar du efter?" frågade jag henne förvirrat och följde hennes blick.
"Allison eller Scooter eller någon annan från Justins crew"
"varför?"
"de tar alltid ut en tjej från publiken som får följa med upp på scenen där Justin sjunger för en och ger en blommor" svarade hon och satte hand på min axel för att kunna sträcka sig högre upp.
”WOW” anades jag.
"jag vet och jag vill hemsk gärna att de ska ta mig" aa hon medan hon fortsatte att titta sig omkring och märkte då inte att Justin redan hunnit sjunga halva låten och att en tjej redan var på väg ut på scenen.
"ehm... Tess ledsen att behöva göra dig besviken… men de har redan valt en tjej"
"vad, hur vet du det?" jag grep tag i hennes huvud och vred det mot scenen så hon kunde se tjejen som satt plaserad på en stol och blickade upp mot Justin som kom dansade mot henne. Jag kunde se besvikelsen dansa i Tess ansikte men hon sa inget utan fortsatte enbart att se mot tjejen. Tjejen som satt på stolen hade handen över munnen och grät ögonen ur sig.
Men snälla, le och var glad istället för att sitta där och stor böla. Men det verkade vara en syndrom som alla hans fans hade, jag såg inte en tjej som inte grät. Väl vid den sista låten skrek han "vem vill vara min baby?" ut i publiken vilket fick alla att bli helt galna och jag såg mig skrämt omkring med stora ögon.
Oh my God! tänkte jag samtidigt som Justin började sjunga.
Efteråt tvingade Tess mig - till min fördärv - att vi skulle ställa oss i kön för att få ta ett foto med honom och hans autograf.
"men varför gör du inte det själv? Jag orkar inte stå i en till kö" gnällde jag trött.
"NEJ! Jag behöver dig! Jag vill inte göra det ensam, för pinsamt" sa hon och tittade på mig med sina bambi ögon som hon visste funkade på allt och alla, till och med på våran lärare. Jag såg tillbaka på henne och suckade.
"okej då"
"yey!" utbrast hon och slog armarna om mig.
När det bara var några framför oss började Tess bli riktigt nervös. Hon stod och trampa på stället medan hon tittade sig panikslaget om efter - från min synpunkt efter en flyktväg.
"vill du skippa det här och gå hem istället?" frågade jag henne.
"nej..." sa hon tveksamt. Jag tittade på henne med undrande ögon och hon såg tillbaka.
"nej" upprepade hon sedan mer bestämt.
"som du vill" suckade jag och såg att det var vår tur efter nästa. Jag kunde nu höra en killröst som sa "hejdå, trevligt att träffas" och sen stack ett mörkt huvud ut genom draperierna.
"nästa" sa mannen. Jag och Tess klev innanför draperiet och jag såg mig omkring i det lilla fyrkantiga rummet som hade svarta draperier hela vägen runt och på andra sidan från där jag stod fanns det en dörr. Den mörka mannen ställde sig bredvid kameramannen och väntade på att vi skulle ta bilden.
Jag vände mig om för att fråga Tess om hon ville göra fotot ensam eller inte, men när jag vände mig om var hon inte där utan hon hade redan ställt sig bredvid Justin och viskat fram ett hej. Jag vände då blicken mot Justin som log vänligt mot henne.
"hej!” sa han glatt tillbaka innan han vände sig mot mig och frågade om jag ville vara med i fotot också. Jag stirrade på honom och måste ha sett riktigt dum ut, men han såg så annorlunda ut från bilden utanför. Mycket äldre, mognare och jag måste tyvärr erkänna det men mycket snyggare än jag trott.
"Daphne!" viskade Tess och jag rycktes ur min dvala.
"nej, det behövs in-" började jag men han avbröt mig fort.
"jo, kom igen" sa han och jag tittade på honom, han såg mig rakt i ögonen och nickade med sitt huvud att jag skulle ställa mig på hans andra sida.
"okej" mumlade jag med ett litet leende och ställde ifrån mig min väska innan jag ställde mig bredvid honom. Jag log hastigt mot honom och han log tillbaka, han la armarna runt våra axlar och skickade kameran ett brett leende.
"cheese" sa kameramannen högt och jag såg in i kameran och log. Kameran blixtrade till.
"ni kan hämta erat foto bakom det här draperiet" sa kameramannen och pekade på det bakom Justin. "sedan ligger utgången precis bredvid"
"tack" sa vi samtidigt och började fort gå mot utgången, precis när jag skulle passera Justin räcker han ut handen.
"trevligt att träffas" sa han och jag tog hans hand.
"trevligt att träffas" svarade jag, han log mot mig och jag skickade honom ett nervöst leende. Men han släppte fortfarande inte min hand utan fortsatte se in i mina ögon. Förundran och nervositet bubblade i min mage. Den mörka mannens harkling fick mig att rycka till och jag drog snabbt till mig min hand innan jag tog tag om Tess arm och gick genom draperierna till foto disken.
"okej, vad var det som just hände?" frågade Tess.
Jag hoppas ni gillar min novell och inte tycker den är allför dålig. :)
Kommentarer gillas. :D
