Just An Ordinary Girl - Kapitel 6

 
 PREVIOUS: "jaha, men nu vet du det" sa hon nonchalant.

"de är goda" påpekade jag. Hon nickade och tog en till, vi åt oss mäta på godiset som fanns kvar.

Bra frukost, tänkte jag och log.

"usch, det är söndag!" utbrast jag när tanken slog mig. Tess skrattade åt mitt plötsliga utfall.

På måndag skulle jag börja arbeta hos min moster, nu kände jag inte för att jobba där över huvudtaget. Men jag ville så desperat gå på de där festivalerna, jag menar Maroon 5 skulle komma till ena. Så det var bara att bita ihop och tänkta på målet.

 


 

Skolveckan började och så gjorde även mitt jobb. Efter spanska lektionen, packade jag snabbt ner mina läxor i min väska och började gå mot huvudingången, jag gick över skolgården och över gatan till busshållplatsen.

På skylten stod det att bussen mot Atlanta Centrum skulle gå om fem minuter. Jag tog fram min telefon och började knappa in min hotmail adress och mitt lösenord till Facebook. Jag hade fått fem händelser, Katherine Gold och Angelica Adam hade kommenterat ett foto av mig men saken var den att jag inte var huvudpersonen i fotot utan jag var i bakgrunden och höll precis på att nysa, så mitt ansiktsuttryck var inte det vackraste.

Jag suckade och orkade inte ens läsa kommentarerna, jag bläddrade runt lite på de senaste händelserna och gillade några statusar. När jag loggade ut kom bussen precis körandes runt hörnet, jag ställde mig upp från bänken och bussen stannade framför mig. En gammal gubbe satt i förarstolen och jag räckte fram min remsa, han satte en stämpel på rätt ruta och jag gick genom bussen och hittade två lediga sätten som jag satte mig på.

Resten av resan satt jag och tittade ut genom det stora fönstret och bara drömde mig bort. När jag sedan vaknade upp hade bussen stannat vid hållplatsen jag skulle av vid, jag ryckte fort till mig min väska och gick ut genom dörrarna som svängde kraftigt ihop bakom min rygg, jag blickade upp mot byggnaden, suckade och började gå mot de automatiska dörrarna. 

 

*

 

En timme senare hade jag fått reda på hur kassan funkade, fått en namnbricka och min moster hade visat mig personalrummet. Det var ett mysigt rum, med två soffor ett bord med sex stolar och ett litet kök, i rummet fanns också en annan dörr som en ledde till lagret. Men min moster sa att jag inte behövde gå in där utan att jag kunde be någon annan att hämta grejerna åt mig. Nu passerade jag tiden genom att gå runt i affären för att se så att allt var i sin ordning.

Jag stod i kassan och log vänligt mot kunderna som kom för att betala och när vi väl stängde var jag helt slut och jag längtade verkligen inte till läxorna som jag behövde göra när jag kom hem. Min moster skjutsade hem mig i sin bil och följde med mig fram till dörren för att hälsa på sin syster. Jag öppnade dörren, klev in och ropade ”jag är hemma nu!”

Mamma kom för att möta mig och såg då vem jag hade med mig.

”Karen! Vad glad jag blir” ropade hon och gick fram för att krama sin lillasyster. Min moster och mamma hade alltid kommit bra överens och de hade alltid varandras ryggar i vått och torrt.

”åh, det har varit för länge sedan” sa Karen lika glatt tillbaka.

”kom in, kom in” sa mamma och började backa bakåt.

”tyvärr men jag kan inte, har en hungrig man hemma som behöver matas” sa hon och skrattade, mamma stämde snabbt in i skrattet.

”jag vet vad du menar” svarade hon och jag himlade med ögon åt hur töntiga de båda var. Jag kramade om min moster och tackade henne ännu en gång för att jag fick arbeta hos henne, sedan gick jag upp på mitt rum för att sätta igång med läxorna.

”det är mat snart!” hörde jag min mamma ropa till mig från hallen.

”okej!” ropade jag tillbaka och hörde sedan ytterdörren som stängdes efter Karen.

 

*

 

Veckan på min mosters jobb gick framåt någorlunda snabbt. Det blev torsdag och det första Karen sa när jag kom var ”vad bra att vi har dig här just idag, för det blir bara du, jag och Jackie”. 

”vad har hänt med alla andra?” frågade jag och tittade runt i affären.

”maginfluensan går ju runt nu, så alla har fått magsjukan” svarade hon.

”åh” sa jag och nickade med huvudet. Jag hade hört att den härjade runt, det hade varit väldigt många sjuka idag från skolan också. Jag gick bort till dörren där det stod "Endast personal" och knappade in koden till dörren, ett litet pip hördes och jag tryckte upp dörren.

”ta inte för långt tid bara” sa Karen efter mig.

”nejdå” svarade jag och gick in. Jag gick bort till bordet och hängde min kappa på en utav stolarna och la min väska på stolsdynan innan jag gick bort till hyllan och tog tag i min namnbricka för att fäste den på min koffa.

Jag gick ut i butiken och frågade Karen vad jag kunde göra, hon sa att jag kunde hålla mig runt kassan om det skulle komma en ström av kunder. Mållöst strövade jag runt lite i butiken medan jag tittade på kläderna, kläderna i den här butiken var lite för moderna för min smak. Jag var mer inne i gammeldagsstilen och gillade mer att shoppa i second hand affärer. Jag satte mig på en stol bakom kassan och gjorde ett uttråkat ljud med munnen.

”vi kommer behöva stänga ner butiken ett litet tag, för det är en kändis som ska komma in” sa Karen till mig. Jag nickade och frågade om jag då kunde sitta här bakom läsa på min samhällsläxa. Hon log snett.

”såklart du får. Du måste säga till om du ligger efter med läxorna” svarade hon vänligt.

Jag log tillbaka och började gå mot personalrummet, när jag kom ut igen med historia boken i handen hade gallerna sänktes ner och jag hörde att det var några personer som språkade nere vid ingången. Jag struntade i vilken kändis det var och satte mig på stolen igen, slog upp boken och bläddrade fram till sidorna som vi behövde läsa tills imorgon.

Det var dryga femton sidor, men det handlade om vikinga tiden så det var ganska intressant till skillnad från industrialisering som vi hade arbetat med månaden innan. Jag började läsa och märkte inte ens att Karen hade kommit tillbaka till kassan och läst in priset för kläderna i kassan och tog betalt.

Hon knackade mig på axeln och bad mig stoppa ner grejerna i en påse medan hon gick för att öppna affären igen. Jag la ifrån mig boken och tog tag i en påse för att lägga kläderna i den, när jag sedan var på väg att sträcka fram påsen till kunden flämtade jag till och stirrade på personen framför mig.

 

 

Justins perspektiv:

Att gå till köpcentrum var alltid lite krångligt, nu när man inte kunde gå någonstans utan att ett fans kände igen en och började jaga efter en. De flesta butikerna behövde stänga ner en stund för att jag skulle kunna komma in och handla det jag skulle. Jag log tacksamt mot kvinnan som hade stängt ner sin butik för min skull.

”hej, Karen” presenterade hon sig som och sträckte fram sin hand mot mig.

”Justin” svarade jag henne och skakade hennes hand. ”tack” sa jag men hann inte längre för ens hon svarade.

”det är ingen orsak”

Efter mig kom Kenny och Ryan, jag tittade på Ryan och insåg hur mycket jag hade saknat min bästa vän. Jag saknade mina vänner otroligt mycket när jag var på överallt än hemma, men som tur var så kan jag flyga dem till platserna där jag befann mig vilket gjorde att saknaden inte var lika stor jämnt. Vi började gå bort mot keps avdelningen. Jag älskade att handla kepsar, jag hade säkert över hundra stycken. Jag valde tre som jag tyckte såg snygga ut och som inte såg ut som någon annan keps jag redan hade. Jag gick fram till Ryan.

”vad tycker du?” frågade jag honom och han nickade uppskattande.

”de är snygga, speciellt den” sa han och pekade på den blå, röda kepsen. Jag nickade gillande och jag tittade efter Kenny. Han stod borta vid en t-shirt bänk och han tog upp en tröja medan han granskade den, jag ställde mig bakom honom.

”den ser bra ut” sa jag, han vände sig om mot mig och nickade.

”ja, jag behöver nya. De andra har blivit för små av någon märklig anledning” sa han och skakade oförstående på huvudet. Jag skrattade åt honom och han vände sig med ett leende mot bänken igen och valde en t-shirt till. Jag frågade Ryan om det var något han behövde men han skakade på huvudet, vi gick tillsammans bort mot kassan där kvinnan som hette Karen stod. Bakom henne satt en tjej på en stol nerhukad över en bok, tjejen hade ett par mörkblå strumpbyxor på sig tillsammans med ett par röda klackar, på kroppen hade hon en stor mösntrad kofta tillsammans med en halsduk och hennes bruna hår uppsatt i en tofs. 

Karen knackade tjejen på axeln och sa till henne att hon skulle stoppa ner våra kläder i en påse medan hon gick för att öppna affären igen. Tjejen tog tag i en påse och la ner mina kepsar och Kennys t-shirtar i påsen, jag tyckte jag kände igen henne men det var inte förän hon vände sitt ansikte mot mig, flämtade till och stirrade på mig som det klickade i mig vem hon var.

Hon var tjejen som jag hade tyckt varit så vacker och suckat besviket över att jag troligen inte skulle få se igen. Jag stirrade tillbaka och kunde inte tro att det var hon, hon ryckte till och tryckte påsen i handen på mig samtidigt som jag var på väg att säga något. Dock hann jag inte yttra ett ord förän hon sprang bort till en dörr där det stod "Endast personal" på. Jag tänkte följa efter henne, men Kenny tog tag i min arm och sa att vi behövde skynda oss iväg. Jag lät mig dras ut ur butiken och vaknade inte upp för ens vi satt i bilen på väg hem igen.

”okej, vad är det? Du är alldeles vit i ansiktet” frågade Ryan. Jag tittade på honom och andades ut.

”det var hon” svarade jag.

  


 

Sorry, att det inte har kommit något kapitel tidigare, har inte varit hemma. Men hoppas det uppskattas.

Kommentera! :)

 



Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback