”så, jag har en plan. Kanske inte världens bästa, men en rolig och tillräckligt klyftig för att Scooter och Maggie inte ska fatta något. Men jag behöver din medhjälp för att det ska funka” sa jag och ett flin spred sig på Ryans läppar.

”let’s hear it” sa han och lutade sig framåt.

 

 

 

---

 

Moves Like Jagger by Maroon 5 ft. Christina Aguilera

”och du tror att det här kommer låta oss hänga med grabbarna?” frågade Paige och vände sig mot mig.

”ja, vill du eller vill du inte hänga med någon annan än Houston?” frågade jag och höjde på ögonbrynen.

”okej, okej. Det här funkar” sa hon snabbt.

”hey!” utbrast Houston från sin stol när det verkar sjunkit in för honom vad vi pratade om.

”ledsen, det är inte personligt” svarade jag och log mot honom, han nickade lugnt och återvände till sin tidning.

”så alla är med på planen förutom Justin, Ryan, Chaz, Maggie och Scooter?” frågade Paige för tjugonde gången.

”precis, vi kommer bli insläppta som fans till Justin av Houston här” jag svepte med armen mot honom. ”han kommer sedan förklara vår frånvaro med att vi var trötta och ligger och slappar på vårt rum. Maggie kommer inte störa oss då hon vet att jag inte kommer prata med henne” avslutade jag och Paige nickade.

”men varför vet inte Justin och resten om det?” frågade hon och rynkade pannan.

”jag vet inte, roligare så” sa jag och flinade. ”vore roligt och se hur lång tid det tar för dem att fatta att det faktiskt är vi” Paige fnissade lågt innan hon fick ett plågat ansiktsuttryck och knölade ännu en gång med bandaget som vi båda hade ett varsitt virat runt brösten.

”kommer bli skönt att få ta av sig dem här sedan” sa hon och suckade, jag nickade instämmande och höll med om att man fick en aning svårare att andas.

Jag vände mig mot spegeln och log roat, Ryan hade gjort ett riktigt bra jobb med våra förklädnader och om jag inte kände mig själv skulle jag nog ta oss för killar.

Jag hade fått på mig ett par röda jeans tillsammans med ett bälte, på överkroppen hade jag en vit t-shirt med en rutig skjorta över samt en skinnväst. På huvudet hade jag fått en blondslingad peruk med en schalett rullat till en band att ha runt huvudet. Mitt ansikte hade jag fått sminkat så det såg ut som skäggstubb plus det löshåret jag hade under läppen. Jag skrattade lågt och skakade på huvudet, vi ser dock inte ut som killar göra idag i den här åldern men det struntade vi i.

Det här var hundra gånger roligare och kanske inte lika avslöjande. Jag såg på Paige som försökte se macho ut i sin klädsel, hon hade fått på sig ett par svarta jeans med mörkblått mönster.

En svart tröja med vitt stänk på och över den hade hon en ärmlös, ljusblå tröja.

Hon hade också fått en väst med fransar tillsammans med en silverkedja hon bar runt halsen, på huvudet hade hon en brun peruk med ett likadant band runt huvudet fast svart tillsammans med ett par lila hippie glasögon.

 

"do you really thinks this will allow us to be with the guys?"

”tjejer- wow, eller ska jag säga grabbar?” sa Ryan med ett flin när han kom in i rummet.

”är ni redo?” frågade han sedan och slog ihop med händerna.

Vi vände oss mot honom och ställde oss med armarna i kors med ryggarna mot varandra.

”alltid redo” sa jag med mörk röst, Ryan skrattade men nickade på huvudet.

”Justin Co går in i byggnaden om sådär fem minuter” informerade han och vi nickade.

Jag granskade mig en sista gång i spegeln och såg till att allt satt som det skulle.

Tillsammans med Houston och Ryan gick vi sedan ut ur bussen, dem först för att se till att Maggie och Scooter inte var i närheten, när kusten sedan var klar hoppade vi ner på marken från det sista trappsteget och gav varandra en high five innan vi gick mot den stora, grå dörren.

Jag drog ett nervöst andetag när Houston sträckte sig efter handtaget och jag sneglade på Paige, hon log roat tillbaka. Hon måste tycka att detta är lika galet som jag tycker, men glöm inte! Roligt!

Vi kom in i den vita korridoren och hörde direkt Justins röst längre bort i den långa korridoren.

Han skrattade åt något som vi kom försent till att höra, ännu en gång drog jag ett skälvande andetag och gick sedan med de grabbigaste stegen jag kunde och låtsades att jag var på en inspelning av en film eller liknande och nervositeten försvann nästan genast.

Att stå framför kameran har jag aldrig tyckt varit läskigt utan istället älskade jag att bli filmade, därför hade vi ett stort lager av videofilmer från när jag var liten av olika tillfällen när jag gjorde olika saker som jag tvingade pappa eller mamma att spela in.

Vi kom längre och längre bort i korridoren och snart såg vi Justin, Chaz och Ryan inifrån ett rum som de satt i och sedan såg vi hur Kenny gick förbi dörren och försvann sedan bakom väggen igen.

”ey, Justin!” ropade Ryan och vinkade med armen.

Justin vände genast på huvudet åt vårt håll och log när han fick syn på Ryan, men rynkade sedan lätt på pannan när hans blick vändes mot oss. Jag höll nästan på att glömma att jag var någon helt annan och stoppade mig själv i sista sekund innan jag tänkt springa fram och krama honom.

Saknaden av dem kändes nu starkare än någonsin.

Vi kom fram till rummet och Justin ställde sig upp, Ryan och Chaz såg förbryllat på oss från soffan och vi ställde oss något mer bredbent än vad vi brukar stå för att sedan sätta händerna i våra jeansfickor.

”det här är…” sa Ryan och vände sedan panikartat sin blick mot oss då vi inte hade bestämt några namn innan, jag letade febrilt i hjärnan efter två killnamn.

”ehm, Brady och det här är Peter” sa jag och slog Paige löst i magen med armen.

Ryan nickade. ”dem ska vara med er för dagen”

”ehm… okej. Får jag fråga varför?” frågade Justin tveksamt.

”nej” svarade Ryan fort och lämnade sedan rummet.

”jaha” sa Justin lågt och kliade sig i nacken innan han vände sig mot oss.

”hej” sa han sedan och sken upp i ett leende samtidigt som han sträckte ut handen mot mig.

Jag tog glatt tag i den och drog sedan in honom och gav honom en armskram som killar ofta hälsade på med, Justin verkade väldigt förvånad över min plötsliga ”kram” men kom snabbt över det.

Han hälsade på Paige för tillfället kallad Peter och vände sig sedan mot Ryan och Chaz, de såg misstänksamt på oss. Justin harklade sig och Ryan samlade sig men Chaz behöll sitt misstänksamma ansikte.

”okej, innan jag ens pratar med någon utav er vill jag veta en sak!” sa han och höll upp en fingret.

Jag såg bekymrat på honom över den frågan han skulle ställa.

”är ni haters eller beliebers, för om ni är haters kan ni vända och gå ut samma väg som ni kom in” sa han sedan och pekade mot dörren, jag kämpade för att inte skratta lättad utan såg bara roat på honom.

”vi är beliebers all the way man. Justin här är nog den ända popartisten vi lyssnar på annars är det hård rock som gäller” sa jag och gjorde ”hard rock” symbolen med fingrarna.

Chaz såg på oss en stund innan han studsade upp och räckte fram handen mot oss, han log brett och skakade våra händer.

”så hur gamla är ni?” frågade Ryan en stund senare när vi satt i sofforna.

”vi är 17 år” svarade Paige som satt bredvid honom och försökte härma hur han satt men slutade genast när han vände sig mot henne.

Han nickade och vände bort huvudet igen.

 

Brady och Peter var två… annorlunda killar, killar som jag aldrig stött på tidigare.

Men dem verkade som roliga typer och någorlunda avslappnade i mitt sällskap, jag vände blicken mot Brady som precis svarade på Chaz. Han vände för ett ögonblick sina ögon mot mig och ännu en gång tyckte jag att det var något läskigt likt med dem ögonen.

 

 

Var det den bruna färgen? Formen? Ögonfransarna?

Jag skakade häftigt på huvudet när jag insåg att jag stirrade och kände en pinsam tystnad spred sig i rummet.

”nej, ska vi visa er runt istället för att sitta här och göra ingenting?” frågade jag och ställde mig fort upp ur soffan, Brady och Peter följde fort mitt exempel. Chaz och Ryan var lite sena men följde glatt med oss ut ur rummet. Jag visade dem scenen och resten av teamet såg nyfiket på killarna men kom inte med några frågor eller rynkade pannor.

”wow, Peter kan du tänka dig att stå här. Det är fullpackat medan vi lirar loss och publiken skriker ”Peter och Brady, Peter och Brady!” sa Brady och sprang ett varv runt på scenen med höjde armar.

”would be like living the dream man” sa Peter drömmande.

”spelar ni?” frågade jag nyfiket.

”ja, fast bara hemma i garaget på bakgården” svarade Peter nonchalant och kastade en blick på mig.

”vill ni visa?” frågade jag och la armarna i kors.

Peter stelnade till framför mig och Brady som stod på kanten till scenen vände sig hastigt om men såg inte på mig som jag trodde han skulle utan såg istället på Peter.

Jag såg bekymrat på honom då jag tyckte jag kunde se en aning panik växa i hans ögon.

”eller inte” la jag till och såg på dem.

”nej, nej. Det är klart vi kan spela” sa Brady och viftade med handen, han började gå mot Peter och började mumla frenetiskt till honom medan de gick bort mot instrumenten.

Jag vände mig halvt om för att titta på Ryan och Chaz som ryckte på axlarna, jag backade diskret några steg så jag stod bredvid dem.

”vad tycker ni?” mumlade jag.

”ehm… de verkar… schyssta i alla fall” svarade Ryan efter en stund och jag nickade lite.

Borta vid instrumenten hade Peter satt sig bakom trummorna och Brady hade tagit tag i en elgitarr, Brady vände sig mot mig och jag nickade.

Han vände då blicken mot Peter innan det värsta oljudet jag någonsin hört kom ut genom elgitarrens högtalare, jag fick anstränga mig riktigt mycket för att inte lägga händerna över öronen och krypa ihop till en boll på marken. Det kändes som en evighet innan Peters slumpmässiga slag på trummorna och Bradys drag på stängarna tillslut upphörde.

Jag drog en lättad suck och möttes sedan av förväntansfulla blickar från killarna.

”ehm… jag ser en ljus framtid” svarade jag och menade inte deras karriär utan syftade mer på att efter den här dagen behövde jag aldrig mer lyssna på den där gräsliga de nyss spelade.

Men killarna verkade nöjda över mina ord och ställde sedan tillbaka instrumenten, vi lät dem gå före oss ut från scenen och fort bakom deras ryggar gnuggade jag mina ömma öron.

Jag såg ur ögonvrån hur Chaz testade sin hörsel genom att göra små ljud och sedan lyssna.

 

*

 

Dagen fortsatte på samma viss och nu började jag tycka att det var något bekant med de här två killarna, sättet de rörde på sig och skratta.

Men speciellt Bradys bruna ögon, det var något med dem som jag inte kunde sätta fingret på men något var det. Ännu en gång granskade jag i smyg hans ansikte och såg när han försiktigt bet sig i läppen för att sedan svara på något Ryan frågade.

Jag letade ivrigt i hjärnan efter vart jag hade sett just den där gesten fast hos en annan person, sedan slog det mig som en stor hammare i huvudet.

Jag spärrade genast upp ögonen och såg storögt på honom, kan det inte vara…

Fort och utan att tänka drog jag upp en dörr till något rum längst korridoren vi gick i och drog med mig Brady in.

”vad gör-” började han när jag hade stängt dörren igen, men jag avbröt honom snabbt.

”Melody?” frågade jag och hon såg chockat på mig och det var nära att hakan föll på henne.

”hur visste du?” frågade hon med svag stämma.

”du bet dig i läppen och dina ögon” svarade jag och såg på henne, hon tittade tillbaka på mig innan hon skrattade.

”nå, vad tycks? Skulle jag passa som kille?” frågade hon och snurrade runt, jag skrattade.

”ja, du lyckades lura mig nästan en hel dag plus båda våra team” svarade jag roat.

”ehm… about that. Våra team vet om det redan, alla förutom Maggie och Scooter” svarade hon och nu var det min tur att tappa hakan. ”och så ni då” la hon sedan till.

”varför?” frågade jag tillslut.

”för att allt blev dubbelt så roligt när ni inte visste och vi ville vara med er för en gångs skull. När var det sista gången vi såg, på riktigt?” frågade hon och höjde på ena sitt ögonbryn.

”ehm… ” sa jag och funderade. ”länge” sa jag sedan tillslut, hon skrattade sitt klingande skratt men nickade på huvudet.

”exakt” svarade hon. ”det är Ryan som har varit mest deltagande dock, han gjorde den här klädseln” sa hon och såg ner på sig själv.

”skulle inte förvåna mig” svarade jag roat och lät blicken svepa över hennes något galna look.

”jo, förresten. Jag hoppas absolut inte att du var allvarlig när jag och Paige ”spelade” ute på scenen” sa hon sedan och la armarna i kors. Jag såg på henne i ett ögonblick innan jag bröt ut i gapskratt.

”nej, absolut inte” svarade jag tillslut. ”det ringer fortfarande i mina öron efter det där oljudet”

Melody skrattade och gick sedan ett kort steg framåt så det lilla mellanrummet mellan oss försvann, hon såg upp på mig innan hon ställde sig på tå och tryckte sina läppar mot mina.

Jag var inte långsam med att besvara hennes kyss och kysste henne intensivt då saknaden fick mig att vilja ha henne mer och mer. Jag lindade armarna om henne och tryckte henne närmre, hon flätade in sina fingrar i mitt hår och pressade sedan upp mot mig väggen.

 

 

Utan förvarningen öppnades dörren intill rummet och vi slet oss ifrån varandra, jag såg panikslaget mot dörren och möttes av Ryans förvånade ansikte och början av hans mening.

”men vad gö…” han stirrade på oss med stora ögon.

”Ryan det är inte som du tror” sa jag fort, men Ryan höjde hastigt på händerna och backade bort.

Vi följde fort efter honom och såg att Paige och Chaz stod kvar i korridoren.

”Ryan” sa jag och han vände sig om när han kom fram till Chaz och Paige.

”Justin, det är inget fel med att vara… homosexuell. Jag, vi kommer alltid stödja dig” sa Ryan förvirrat men verkade ändå säker på sin sak. Jag log tacksamt mot honom.

”tack, Ryan det är skönt att veta men nu är det så att fallet inte är som du tror” sa jag.

”Justin, du behöver inte bortförklara di-” avbröt Ryan.

”Brady är Melody” sa jag fort och Ryan tystnade.

”vad sa du?” frågade han förvirrat.

”Brady. Är. Melody” sa jag långsamt och Ryan stirrade med lika stora ögon som han hade gjort för en stund sedan och nu hade Chaz minst lika stora.

Melody vred lite obekvämt på kroppen men fnissade. ”hey guys” sa hon nu med sin flickröst istället för den manliga tonen hon hade lagt på förut.

”whata!” utbrast Chaz och vände sig sedan mot Paige bredvid sig. ”Paige?” frågade han.

”kan du slå dig i backen på” sa hon och tog av sig sina solglasögon för att sedan sätta dem på huvudet.

 

*

 

Resten av dagen var mer avslappnad då vi visste vilka Brady och Peter var.

”så Brady och Peter hur har dagen varit?” frågade Ryan när han kom in i rummet.

”du menar Melody och Paige” sa jag och höjde på ena ögonbrynet åt honom, Ryans blick riktade sig genast mot Melody som ryckte på axlarna.

”det var han som listade ut det, vi sa inte ett pip om det” försvarade hon sig med.

”du är visst inte så dum som du ser ut” sa Ryan och såg på mig.

”haha” sa jag ironiskt men Ryan och Chaz skrattade gått åt hans skämt.

”men tjejer, ni måste skynda er till bussen nu. Maggie börjar misstänka min bortförklaring” sa Ryan sedan stressat och viftade med armarna mot dörren, Paige och Melody studsade snabbt upp ur soffan och sprang mot dörren.

”nej, vänta!” utbrast Melody och stoppade Paige halva vägen fram till dörren.

”swag walk on” sa hon och vaggade fram som en pingvin, en gång som killar använder sig av för att inte tappa sina byxor. En gång jag själv använder mig flitigt av, jag skrattade roat när jag såg dem gå ut genom dörren och försvann bort.

 

 

---

 

hahhaha, hoppas ni skrattade lika mkt som jag gjorde medan jag skrev det. ;) okej, jag har dålig humor...

men nu e det typ ett kapitel kvar sedan bryter helvetet ut... dam, dam, dam...

VAD TYCKS? KOMMENTERA SWEETHEARTS! ♥