Jag kom upp till gräsmattan och mötte där Chaz och Ryan. ”hey, boys. What’s up?” frågade jag.

Ryan sken upp i ett ovanligt stort leende och Chaz nickade med ett leende som hälsning.

”hey, Chloé. We thought we would pay Justin a visit” svarade Ryan. ”just finished practice?”

”yes” svarade jag glatt. ”so that’s why I stink” Ryan skrattade.

”it’s okay” svarade han och jag log, vi kom fram till deras stuga och Chaz öppnade dörren.

”aw, look at them” sa Chaz och jag gick nyfiket in, jag log roat när jag såg att dem nu låg i samma säng och Justins arm kramade om Olivias midja.

”they are really cute together” sa jag. 

 

---

 

"where are the cups!?" utbrast jag när jag letat genom nästan alla skåp i jakt efter tekoppar. Av någon underlig anledning var inte mat tanterna inte i köket och vi fick hjälpa oss själva. 
"found it!" Justin ställde sig glatt upp med vattenkokaren i högsta hugg. 
"argh! I can't find them" stönade jag när jag tittat i det sista skåpet och lutade mig sedan mot bänken och funderade på vad som skulle kunna användas istället. Det slutade med att vi fick använda oss av en skål och lägga två tepåsar i den och vänta. ”well, this is new” sa Justin och tog upp tepåsarna ur skålen, jag skrattade och tog fram socker och mjölk.

”yeah, but fun” svarade jag och han log roat, vi tog fram varsin sked och jag rörde försiktigt runt så mjölken och socker skulle blandas. Jag sörplade sedan i mig en sked och brast ut i skratt.

 

"burst out in laugh"

 

”gosh, we are stupid” fick jag fram och lutade mig med armarna på bordet som skålen stod på.

Skrattande fick vi oss teet och satte in skålen i diskmaskinen tillsammans med skedarna.

”oh my god! There they are!” utbrast jag när vi kom in i matsalen och jag såg ett dussin tekoppar stå uppradade på hyllan tillsammans med andra glas. Justin brast ut i skratt och hostade sedan, dock renare än tidigare. Vi båda var på förbättringsvägen då vi legat till sängs i nästan två dygn.

”what have you two been up to?” hastigt snurrade vi runt för att se Chloé, Chaz, Ryan och till min förvåning Emma stående i dörröppningen intill huset. Rodnad spred sig på våra kinder innan vi fnittrade, jag drog den stora t-shirten jag bar ännu längre ner över låren och flinade.

”we just drank some tea… ” sa jag och skrattade sedan med Justin som inte kunde hålla sig. ”… out of a bowl” avslutade jag när jag lyckades samla mig för att sedan på nytt skratta.

”just got to bed will you, you two act like you’re drunk or something” sa Ryan och vi skrattade.

”who says we’re not?” frågade Justin innan vi skyndades och iväg och hörde hur dem skrattade bakom oss.

  

Olivias andetag blev tyngre och djupare och jag förstod att hon att somnat, jag skulle kunna somna lika fort men något höll mig vaken. Jag vred på huvudet och såg på Olivia, sjukdomen hade gett henne mörka ringar under ögonen och hennes hud hade blivit blekare.

Men hon var fortfarande lika strålande vacker.

Under dem senaste dagarna hade jag fått reda på i stort sett allt om henne, hennes liv och familj, både det goda och det onda. Vilket förde mig till insikten att jag höll på att förlora spelet mer och mer. Jag höll på att falla för henne, för hennes ögon, de ljusblåa haven som glittrade i solen, hennes busiga sida som alltid höll en på fötterna och fick en att gång på gång skratta, hennes ironi, hennes skratt, hennes leende, hennes… allt. Allt hos henne var perfektion i mina ögon och jag höll på att falla hårt för henne. Det värsta var dock inte att jag skulle förlora, fastän min tävlingsinriktade sida skrek åt mig att sluta med detta nonsens, att stanna stark, utan det var faktumet att jag inte hade någon som helst aning om jag skulle få mina känslor besvarade. Antingen var hon en väldigt bra skådespelerska som kunde gömma minsta spår till kärlek eller så var den bistra sanningen att det inte fanns någon kärlek att hitta. Att hon fortfarande såg mig som den uppblåsta popstjärnan som bytte tjej lika ofta som man byter underkläder. Jag stönade och vände upp blicken mot taket.

What to do?

 

*

 

Dagarna för liggande i sängen, enbart slappa och småprata med Olivia var över då coach McClain ansåg att vi var friska nog. Jag ville protestera men visste mycket väl att vi var helt återställa och kunde träna igen, dock om man bortsåg från hostan som fortfarande härjade i min bröstkorg.

 ”and he’s back from the dead!” utbrast Chaz då jag satte mig bredvid dem i gräset och skrattade.

”I wasn’t dead, Chaz” svarade jag.

”well, you didn’t see yourself the first morning and it wasn’t pretty, you could most likely have been dead. Or dying maybe” påpekade han.

”yeah, yeah. Whatever” svarade jag och himlade med ögonen. ”where’s Ryan by the way?”

”somewhere with Chloé, I guess” svarade Nolan och Chaz skrattade innan de gav varandra en high five.

”what? What have I missed?” utbrast jag när deras intern skämt gjorde mig förvirrad.

”we think Ryan has started to fancy Chloé, a lot” svarade Chaz och flinade.

”okay, but what about her then? Is the feeling mutual?” frågade jag glad för Ryans skull.

”we are not totally sure, but a little maybe” svarade Nolan och såg tvekande ut.

”maybe I can ask Olivia about it, she might know something” detta verkade fångade bådas uppmärksamhet.

”speaking of Olivia, how is it going?” frågade Chaz.

”good, I guess” svarade jag och blev genast nedstämd.

”are you winning, bro?” frågade Nolan roat.

”rather the opposite, I think I’m losing” jag såg ner på mina händer och jag hörde hur killarna tystnade, jag såg upp på dem och dem tittade beklagande tillbaka.

 

"... I think I'm losing"

 

”sorry, bro” sa Chaz och la handen på min axel.

”yeah, I guess I need to talk to her about that” mumlade jag.

”well, if you want to get it over with. Here is your chance cause she's on here way over here” sa Chaz snabbt och jag såg fort upp för att se Olivia komma gående med upprörda steg.

Hon stannade framför oss och hon såg ner på mig, först nu såg jag att hennes ögon var tårfyllda.

”can I talk to you?” frågade hon, en tår smet från hennes ena öga som hon fort torkade bort med baksidan av handen.

”of course” svarade jag, ställde mig upp och borstade bort smuts från mina byxor. ”see you guys later” sa jag över axlen till Chaz och Nolan som nickade till svar.

”good luck” hörde jag Chaz säga innan jag sprang ifatt Olivia som nästan hade kommit fram till sin stuga.

”Olivia, hold up! What has happened?” frågade jag och grep tag om hennes handled, men hon vägrade se på mig eller svara utan drog upp dörren och puffade löst in mig. Hon smällde igen dörren efter sig innan hon begravde sitt ansikte i mitt bröst, fort la jag armarna runt henne och lutade mitt huvud mot hennes hjässa.

”what happened?” upprepade jag när hennes snyftningar lugnat ner sig. ”what happened?”

 

---

 

 part 1 ute, part 2 kommer ut senare. :D

vad tror ni hände med Olivia? vad fick henne att gråta? 

VAD TYCKS!! KOMMENTERA. ♥