”Hej, stumpan!” en sluddrig, mörk röst ropade och jag vände på huvudet och såg ett gäng män gående flera meter bakom mig. Deras blickar vilade på mig och en isande känsla spred sig i min kropp. Jag ökade fort på stegen. 

   ”Nej, vänta! Vi vill bara prata!” ropade samma röst. Tyvärr har inte tid att prata... SPRING! 

 

---

 

Jag sprang så snön yrde runt mig, mitt hjärna hamrade hårt i min bröstkorg och illamåendet sköljde över mig. Männen ropade fortfarande efter mig och jag kastade en snabb blick bakom mig för att se att dem halvt sprang fram på vägen, lyckades väldigt bra för att vara så fulla. Plötsligt kolliderade min kropp med något framför mig, innan jag hann stoppa mig själv så skrek jag rakt ut i panik. Min hjärna gick genast in i 'försvars-mode' och jag kämpade mot armarna som försökte hålla mig stilla. 

   ”Penny! Hey, det är jag!” rösten lät så välbekant att skriket gick över till en kraftig snyftning, Justin höll i mina handleder och såg frågande och förskräckt ner på mig. Jag kastade en blick bakåt igen och såg att männen höll på att närma sig. Fort grep jag tag om hans ena arm och la den runt mina axlar och tryckte mig mot honom. Därefter drog jag med mig Justin bort till andra sidan vägen, där jag hastigt plockade upp Bubble i min famn innan jag försökte att nästan sjunka genom intill hans kropp. Jag andades häftigt och andfått, önskade till Gud att männen skulle fortsätta gå. 

   ”Har dem gått?” vågade jag tillslut viska fram, mitt ansikte tryckt intill Justins bröstkorg.

   ”Ja, dem har gått” svarade han spänt och jag andades ut, min syn blev svart för ett tag när lättnaden fyllde mig. ”vad hände, Penelope?” 

   ”Jag var ute och gick med Bubble när dem började ropa efter mig, om jag inte hade sprungit in i dig hade dem...” min röst kvävdes och jag kunde inte få ut de sista orden utan började istället gråta igen. Justin la fort den andra armen om mig och med Bubble emellan oss kramade han mig tröstande. 

   ”Tur att jag var på väg hem då” viskade Justin tillslut, jag nickade in i hans bröst och snörvlade till innan jag rätade på ryggen. 

   ”Tack så mycket” pep jag fram, han torkade mina tårar med hans tummar och log svagt. 

   ”Kom, jag följer dig hem” sa han sedan och jag nickade tacksamt. Bubble släppte jag försiktigt ner på marken och han trippade lugnt fram bredvid mig, öronen och ögonen på helspänn. Jag drog Justins arm runt mina axlar igen då jag fann det betryggande, han kramade mig till sin sida medan vi gick i tystnad på väg tillbaka hem till mig.

   ”Vet du vad som skulle få mig att sova mycket bättre om nätterna?” frågade Justin plötsligt, jag skrattade till men skakade på huvudet. ”om du ringde mig när du ska ut så här sent på kvällen så jag kan gå med dig och se till att ingenting händer” svarade han, jag nickade och bet mig i underläppen. 

   ”Okej” fick jag fram, vi stannade och jag såg upp. Vi var framme vid mitt hus och jag vände mot Justin. Han plockade upp sin telefon och jag slog fort in mitt nummer, med ett litet leende gav jag tillbaka mobilen till honom. 

   ”Jag förväntar mig att du ringer mig” varnade han, jag skrattade men nickade. 

   ”Jag lovar” vi kramades innan jag tillsammans med Bubble gick in i huset. Jag tog lugnt av mig mina ytterkläderna innan jag hängde upp det och såg till att snön var ur Bubbles päls innan jag gick upp till mitt rum. Jag gick bort till min säng där jag lämnat min mobil, jag klickade på hem knappen och skärmen lös upp. Jag såg att jag hade en meddelande från ett ökänt nummer men visste att det var Justin, jag öppnade meddelandet och log.

 

   Från Justin:

   ”Så nu har du mitt nummer också. Ring mig när som helst, hoppas du mår bättre. Kram Justin” 

 

   Från Penelope:

   ”Tack Justin. Är du säker på att du är redo för vårt lilla ”avtal”? Kram”

 

   Från Justin:

   ”Klart, bring it on! ;) Kram”

 

   Jag vet inte hur länge, men länge, låg vi och pratade med varandra genom meddelandena och tillslut måste jag ha somnat för nästa sak jag vet var att jag vaknade utav solen som sken in genom mitt sovrumsfönster. Jag stönade och gnuggade mina ögon, mobilen hade jag i ett hårt grep i handen och jag log. Jag öppnade mobilen och såg att det låg ett meddelande från Justin och väntade, det var från igårkväll eller jag ska väl säga i morse. 

 

   Från Justin:

   ”Godnatt Penny, sov sött. Kram” 

 

   Jag log och kände hur lyckan spred sig i min mage. Jag hasade mig upp ur sängen och stönade när jag fortfarande hade kläderna från igår på mig. Jag fick av mig kläderna och klev i ett par mjukisbyxor och en långärmad vit tröja, jag satte upp mitt hår i en slarvig knut på huvudet innan jag gick bort till badrummet för att ta bort mitt smink. När jag väl var klar såg jag upp på mina stora, trötta ögon. Ett leende ryckte i mina mungipor och jag visste mycket väl vad det berodde på, Justin hade fått mina tankar på kvällens onda händelser att försvinna. Han fick mig att må bra. 

   Efter frukost släpade jag mig upp till mitt rum där jag startade på veckans viktigaste läxor, när jag tillslut skrev det sista ordet på pappret andades jag lättat ut och lutade mig tillbaka i stolen. 

   Jag grep tag i min telefon och väckte den, den var tom. Ingen händelse, jag kunde inte undgå att känna hugget utav besvikelse. Jag såg bort mot Bubble som låg och sov på mig säng och log snett. Jag reste mig från stolen och gick bort till bordet som var fyllt utav mitt smink och ansiktets färger, ögonfransar, linser. Jag grep tag i en svamp och snart var jag i full gång med att måla halva mitt ansikte till ett monster. Det var färgglatt och jag gjorde ögonbrynet höjt så jag såg extremt förvånad ut, när jag var klar med färgerna tog jag fram ett par linser och satte ena i ögat. Jag blickade flertal gånger för att ögat skulle få vänja sig innan jag log mot spegeln och granskade resultatet. 

 

   ”Hej” sa jag sedan och Chaz skrattade till.

   ”En annan begåvning, gissar jag” jag rodnade generat. 

   ”Kanske” mumlade jag fram. ”men kom in ni” skyndade jag mig sedan att säga, jag backade fort inåt i hallen innan jag vände mig om för att snabbt gå in i köket. Mycket riktigt som jag misstänkte låg där en lapp där mamma och pappa hälsade att de åkt till sjukhuset med Jesse för en rutinkoll. Jag nickade och knöglade ihop lappen i handen innan jag slängde den i papperskorgen. 

   ”Fint hem ni har” jag vände mig om och såg hur killarna såg sig runt, jag log snett.

   ”Tack så mycket” svarade jag. ”kom, vi går upp till mitt rum istället” jag lämnade köket och hörde hur dem följde efter mig. 

   ”Wow” hörde jag hur någon utav dem andades fram när vi kom in i mitt rum, jag såg bak och skrattade. Jag satte mig på sängen bredvid Bubble som fort kröp upp i mitt knä. 

   ”Du har gjort alla dem här gissar jag?” frågade Chaz och såg menande på tavlorna som hängde på väggen men även dem som stod på golvet. Jag nickade. 

   ”Ja och den på väggen” sa jag och nickade mot den stora målningen på väggen, Chaz haka föll innan han skakade på huvudet. 

   ”Shit” mumlade han och jag skrattade generat. 

   ”Det här var mycket smink” jag vände blicken mot Justin som stod vid mitt smink bord och såg ner på allt, jag nickade. 

   ”Hur tror du annars jag kan se ut såhär?” retades jag och han skrattade. Jag lyfte bort Bubble innan jag gick fram till Justin, jag höjde handen till mitt öga och tog ut linsen innan jag la tillbaka den i asken. Jag hämtade fort vatten, sminkborttagningsmedel och pads, inom några minuter var mitt ansikte tillbaka till sitt normala utseende och jag slängde de använda padsen i papperskorgen. 

   ”Sådär” sa jag och log, plötsligt knackade det på dörren. ”kom in” ropade jag och pappa öppnade dörren, han öppnade munnen för att säga något men tystnade en aning chockat när han såg att jag hade sällskap.

   ”Hej pappa. Gick det bra?” frågade jag och skickade honom en orolig blick, han fick fort kontroll över sitt ansiktsuttryck och nickade. 

   ”Det gick bra” han kastade en blick bort mot killarna. 

   ”Pappa, det här är Justin, Ryan och Chaz” sa jag fort. ”killar, det här är min pappa” de reste sig fort och skakade hans hand. Pappa fick något finurligt i blicken när han såg på Chaz och jag rynkade förundrat på pannan men bestämde mig för att låta det vara. Han gillade säkert inte att jag hade så många killar på rummet, typiskt pappor. 

 

”Glöm inte” Justin såg menande på mig och jag skrattade.

   ”Jag kommer inte, jag lovar” svarade jag och himlade med ögonen, han log och gick ut genom ytterdörren efter dem andra. Jag vinkade av dem innan jag stängde dörren, jag gick bort till köket där mamma och pappa pratade med låga röster. Deras samtal avbröts genast när de fick syn på mig och jag rynkade på pannan, döljde dem något för mig?

   ”Dem verkade trevliga” sa pappa och jag nickade.

   ”Det är dem” svarade jag. 

   ”Ingen utav dem som är din... Du vet?” frågade han sedan och såg menande på mig. Rodnaden steg fort i mitt ansikte och jag önskade att golvet kunde sluka mig.

   ”Nej, pappa! Det är inte så, nej. Bara vänner” försäkrade jag honom fort och han andades lättat ut. 

   ”Okej, bra” mumlade han och lossade på sin slips. 

   ”Varför undrar du? Var det ingen utav dem som var godtagbar nog att bli min pojkvän eller?” frågade jag och höjde på ögonbrynet medan jag la armarna i kors över bröstet. 

   ”Som jag sa verkar dem alla jätte trevliga men lite för gamla” svarade han. 

   ”Pappa, det är bara två års skillnad mellan oss” skyndade jag mig att protestera.

   ”Ja, just precis” påpekade han och jag suckade frustrerat. 

   ”Whatever” jag lämnade köket och gick upp på mitt rum. Två år är väl ingenting... Eller? En bild på Justin dök upp i mitt huvud och jag drog sorgset på munnen. Eller hur!?

 

---

 

hon klarade sig, Justin saved the day. hur tror ni deras lilla avtal kommer gå? =) där fick ni också se lite mer utav hennes teckningar, hoppas ni tycker om det o även vad hon kan göra med ansiktsfärger. kommer ha roligt med den lilla talangen. =P 

vad tycks?? KOMMENTERA! tack, ni var hur gulliga som helst o kommenterade igår. TACK! puss&kram.