PREVIOUS:   Melodys röst hördes från stereon och vi båda vände fort blicken mot dem, som hänförda tittade vi på stereon och sög i oss varandra ord och ton från låten som vi hade gjort. När jag sjöng det sista ”yeah” innan låtens sista melodier tog slut var det alldeles tyst i rummet.

   ”oh my God!” utbrast Paige och ställde sig upp i stolen och klappade sina händer, alla stämde fort in och jag log lyckligt.

   ”låten var verkligen grym” sa jag när applåderna hade tystnat.

   ”detta kommer bli succé” sa Scooter och Maggie samtidigt och vi alla skrattade.

Stellas Perspektiv, veckor senare. 

   Jag suckade framför spegeln när jag behövde sätta upp mitt långa hår i en snygg knut. När jag kände mig nöjd med håret granskade jag resten av min klädsel, jag hade vågat mig på en svart klänning med små vita stjärnor på tillsammans med en svart väst.

   Jag hoppades att de inte skulle lägga så stor vikt vid att jag bar klänning, utan bara fortsatte att titta rakt genom mig. Jag snurrade runt och granskade mig bakifrån, sen snurrade jag runt igen och log nöjt mot mig själv. Jag gick ner till hallen och stötte på mamma.

   ”men vad söt du är gumman” sa hon glatt till mig.

   ”tack mamma. Jag ville vara lite finare nu när det är skolavslutning” svarade jag och hon log.

   ”tråkigt bara att du inte kunde släppa ut håret” mumlade hon buttert och jag nickade instämmande. Jag fortsatte sedan ut i hallen och knöt på mig ett par låga, röda converse. Jag plockade upp min väska från golvet och satte den på axeln.

   ”vi ses senare, hälsa pappa” ropade jag innan jag gick och mamma kramade mig innan jag försvann bort längs gatan. Solen sken så jag tog upp mina stora solglasögon från väskan och fortsatte vidare bort dit jag skulle möta Paige.

   Jag gick längs gatan och fick tillslut syn på Paiges blonda huvud, hon hade på sig en brun, frans klänning som hon stod och drog ner innan hon rätade på sig. Jag log glatt och hon vände på huvudet och fick syn på mig, jag höjde armen och vinkade innan jag studsade fram till henne.

   ”vad fin du är” smickrade jag och kramade henne, när jag sedan släppte henne såg jag att hon även hade ett guldigt halsband och armband runt den ena handleden.

   ”tack, du med” sa hon och tog upp en liten väska som låg bredvid hennes ballerina klädda fötter, hon krokade sedan armen med mig och vi började gå mot skolan. En varm bris fick hennes blonda hår att lyfta och jag andades in den friska luften.

   ”glad att få sluta skolan från helvetet?” frågade hon sedan och jag skrattade.

   ”mer än glad, efter det här så kommer jag fokusera mer på min karriär. Maggie säger att jag inte behöver börja på collage för ens om några år, vilket gör att jag inte behöver tänka och oroa mig så mycket över mina olika identiteter” sa jag och log av bara tanken.

   ”hej baby” hälsade en röst i mitt öra och ett par armar slöt sig om min midja, jag vände på huvudet och såg in i Dimitris mörka ögon.

   ”hej” svarade jag förvånat, förvånat över hans glada ton. Han hade visst kommit över sin ilska sen igår. Igår hade jag nämligen hittat på en lögn om att jag skulle volontera i Afrika och skulle därför vara borta hela sommarlovet. Dimitri hade totalt tappat humöret och blivit skitsur över att vi inte skulle ses under stort sett hela sommarlovet. Men han verkade som sagt ha kommit över sin ilska och tagit sig samman.

   ”mår du bra?” frågade jag och han såg in i mina ögon innan han tryckte sina läppar mot mina.

   ”jag kom över det” mumlade han sedan mot mina läppar och jag log. Uppe på scenen knackade rektorn på miken vilket skapade ett hemskt, gnisslande ljud. Ett klagande ljud gick genom publiken och uppmärksamheten vändes mot rektorn, som log stort ut mot alla elever.

   ”jaha, ännu ett år har gott med bra resultat och vi säger med stolthet och sorgsenhet adjö till sista års eleverna” sa hon och alla klappade händerna och vissa busvisslade. ”men innan ni får gå på sommarlov…” bla, bla, bla sa det i mina öron och jag tittade upp på den blå himlen istället.

   Varför skulle alltid rektorer hålla timslånga tal när det ända alla ville var att gå, gå på lov och få springa bort från detta ställe. Nej! Så klart skulle det inte vara så, nej låt istället alla stå här rastlöst i värmen och nästan somna på stället av hennes mässande röst. Jag rycktes ur tankarna när tjut bröt ut och hattar kastades upp i luften, Dimitri kysste mig på kinden och jag skrattade.

   ”äntligen sommar” viskade han i mitt öra.

   ”ska du med till festen?” frågade Dimitri när vi var på väg hem.

   ”nej, kan inte. Måste packa” sa jag sorgset. Men egentligen hade jag redan packat, allt var klart och fixat för avfärd. Men grejen var att turné bussen skulle komma redan idag för att hämta oss, idag skulle vi resa från LA för att sedan resa runt i hela världen. Jag log exalterat av tanken, tänk alla coola ställen jag kommer att se. Japan, Australien, Nya Zeeland… det var synd att vi inte skulle till Sverige, har alltid velat åka dit men har aldrig haft tid.

   ”men jag ringer dig” sa jag och vände mig mot honom, hans blick var riktade ner mot marken.

   ”ingen hejdå kyss?” frågade jag och han tittade fort upp på mig, innan han tryckte sina läppar mot mina. Jag la mina armar runt hans nacke och hans armar runt min midja pressade mig närmre.

   ”jag kommer sakna dig” mumlade Dimitri ledsamt när vi hade avslutat kyssen.

   ”jag kommer sakna dig också” mumlade jag och kysste honom en sista gång innan jag lämnade honom på gatan för att gå mot mitt egna hus. Jag slängde en sista blick mot honom, där han stod och såg eländig ut med sina händer i fickorna innan jag rundade hörnet och han försvann ur min syn.

   När jag kom in på min gata såg jag den stora svarta turnébussen som nu stod parkerad utanför mitt hus, tur att vi bor lite avskilt från de andra grannarna, tänkte jag. Jag kände glädjen som rusade genom mig vid synen av bussen och männen som bar in mina gigantiska resväskor in i bagageutrymme, jag skuttade fram till mitt hus med ett stort leende på läpparna.

*

Jag stod utanför bussdörren och väntade på att Paige skulle komma, jag svängde lite med klänningskjolen och hörde sedan ett fnitter. Jag tittade upp och såg Paige, fortfarande i sin klänning, med ett stort leende på läpparna men som fort ersattes av tårar.

   ”jag kommer sakna dig så mycket” utbrast hon och vi kramade hårt om varandra, jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.

   ”vi måste prata varje dag och du måste komma med på turnén ibland också. Kan inte bara ha Justin!” sa jag med gråten i halsen. Hon kramade mig hårt igen och jag begravde ansiktet i hennes mjuka hår. Jag skulle sakna min stöttande och otroligt roliga kompis som jag älskade så mycket.

   ”vem ska jag annars skratta med?” frågade jag sedan och Paige skrattade klingande i mitt öra.

   ”jag kommer och räddar dig, sis” sa hon och vi släppte taget om varandra.

   ”Stella, vi måste verkligen åka nu” sa Houston bakom mig, jag kastade en snabb blick på honom och nickade.

   ”jag kommer alldeles strax” sa jag och vände mig mot Paige igen. ”ååååh!” sa jag och kramade om henne igen.

   Jag hade nu fått på mig allt som behövdes för att jag skulle bli Melody, i ansiktet, och jag satt nu i en utav sofforna och tittade ut genom det enorma sidofönstret. Bussen stannade utanför Justins hem och jag hoppade fort upp ur soffan och ut genom svängdörren. Jag landade smidigt på asfalten och såg Justin som öppnade dörren ifrån sitt stora hus, jag tittade imponerat på huset och nickade för mig själv.

   Nice! Den stora grinden öppnades och männen som hade burit in mitt bagage gick med raska steg mot huset, jag strövade fram till grinden och såg en liten vägg som ledde bort till ett garage och sedan en avvikande väg bort mot ytterdörren. En stor gräsyta täckte högersidan från där jag stod, jag gick med långsamma steg mot gräset och klev ut på det.

   ”gå inte på gräset!” hördes en röst skrika och jag hoppade fort tillbaka till asfalten. Ett skratt bröt ut och jag vände mig förvånat om för att se Justin stå och skratta, jag la armarna i kors och granskade honom. Klart det hade varit han! Han slutade tillslut att skratta och jag fnissade till.

   ”oj, framgång. Ingen ilska” sa han och började gå fram mot mig. Jag log och ryckte på axlarna.

   ”ska mycket till för att göra mig arg idag” svarade jag sedan och log stort.

   ”så du är redo att se världen med andra ord?” frågade han och höjde busigt ena ögonbrynet.

   ”kan du slå dig i backen på” sa jag och han flinade.

   ”vart börjar vi i världen?” frågade jag när bussen hade rullat i ca en timme. Justin låg nu bredvid mig i soffan, mamma och pappa satt tillsammans med Pattie, Kenny och Houston vid bordet och Scooter och Maggie hade satt sig någon annan stans med sina papper.

   ”vi börjar här i de olika staterna innan vi åker över till Europa” svarade mamma och jag log glatt. Let the trip begin!

där fick ni ett som var något längre! :) hoppas ni gillade det, såååå nu börjar resan! exciting! vad tycks? bra/dåligt? kommentera! :D