Det som kom springande mot oss var en man, en stor man med argt ansikte och beslutsamt, fort bildades paniken i bröstet på mig. Han är efter mig! Han kommer för att föra bort mig!

   Mannen knuffa sig genom ringen av män och tacklade ner mig och Justin till marken, han landade som en stor sten över oss. Min rygg och armbåge tog smällen när vi landade, jag dunkade också huvud ganska hårt i asfalten när vi träffade marken. Snabbt började de andra männen fort dra i mannen över oss, jag sparkade och skrek för mitt liv och jag kände hur en hand träffade mig hårt i ansiktet och allt blev svart.

 

 

Justins Perspektiv. 

   Mannen kom från ingenstans, ena stunden stod jag upp den andra stund föll jag ner på den hårda asfalten med den stora mannen över mig, Hannah drogs med i fallet och jag kunde höra hur hon skrek. Jag försökte förvirrat se vad som hände men det var människor överallt, jag vände mitt huvud åt sidan för att hinna se mannens hand som frenetiskt försökte göra skada på någon utav oss och lyckades träffa Hannah i ansiktet. Hennes huvud föll slappt ner mot marken ingen och hon blev liggande.

   ”Hannah!” skrek jag och försökte sätta mig upp, mannen som hade attackerat blev nu bortsläpad av flera säkerhetsvakter. Jag satte mig fort upp och flera andra tog tag om mina armar för att hjälpa mig upp, men jag slet mig loss och nådde fram till henne. Hon var medvetslös och jag såg hur det hade runnit blod från hennes näsa.

   Jag bet mig i läppen och rynkade pannan, jag lyfte sedan upp henne i min famn och reste på mig. Jag kunde höra mina fans som ropade på mig men deras röster lät svaga och som om de kom långt bortifrån, med min blick fäst på Hannahs ansikte gick jag med beslutsamma steg mot bilen.

 

†

 

Jag hade Hannahs huvud i mitt knä, efter att ha tvättat bort blodet från hennes ansikte, och såg ner på hennes ögon i hopp om att hon skulle slå upp dem. Jag hörde fotsteg som närmade sig och jag tittade upp, i dörröppningen stod mamma med ett sorgset ansikte.

   ”har hon vaknat ännu?” frågade hon försiktigt, jag vände min blick till Hannahs ansikte igen innan jag svarade.

   ”nej” svarade jag kort och vasst. Jag vet att jag inte borde vara otrevlig mot mamma, det var inte hennes fel att detta hände men jag kunde inte rå för det. Varför just med henne?

   Mamma måste ha förstått att jag inte ville prata för att efter en stund hörde jag hennes steg som försvann bort. I mitt knä stönade Hannah till innan hennes ögonlock fladdrade till och hon öppnade sina ögon, i någon sekund såg hennes klistrallklara grönblåa blick in i mina innan hon fick ett panikslaget uttryck.

   ”du är okej, han är borta och vi är tillbaka på hotellet. Inget kommer skada dig, lugn” började jag fort rabbla för att lugna ner henne samtidigt som jag tröstande strök hennes kinder. Hon andades hakigt och stötvis ett tag innan hon fick jämn andningen och slappnade av.

   ”han var ute efter mig” hörde jag henne viska.

   ”det tvivlar jag på” svarade jag och såg ner på hennes ansikte som nu hade borrat ner sig i min mage. Jag strök henne över håret och lekte lite med hennes toppar, jag såg ner på henne igen och såg att hon nu hade somnat mot min mage. Jag log roat och satte fast en hårslinga bakom hennes öra. Jag böjde mig ner och kysste lätt hennes panna.

   ”godnatt”

 

 

Hannahs Perspektiv.

   Jag vaknade i ett mörkt rum och jag fasade ett tag över att jag låg i ett rum i en utav Marks många lägenheter och att Justin bara var en dröm. Men när jag kände Justins hand mot min och hans andetag i min nacke slappande jag av, han var riktig.

   Hans arm gled runt min midja och hans arm kramade mig bakifrån, jag såg förundrat ner på hans arm och undrade just vad som hade hänt. Jag strök Justins arm med fingertopparna och bildade fina mönster, jag kände hans värme som strålade mot min rygg och jag kunde inget annat än att le.

   Varför hade jag aldrig fått leva ett normalt liv? Ett normalt liv där inget utav det här hade varit nytt och förvirrande. Ett normalt liv där jag inte var ständigt rädd. Ett normalt liv…

 

†

 

”vad händer idag?” frågade Pattie när vi alla satt och åt frukost, jag hade bara tagit en tugga på min macka sedan hade min mage varit mer än full.

   ”stranden, tänkte jag” svarade Justin. ”även fast man kanske inte kan bada så tänkte jag lugn och ro” Pattie nickade och jag kände hur jag log, stranden. Den jag knappt kommer ihåg, men jag tror jag hade älskat den.

 

 

   Vi körde in på en parkering och Justin drog på sig ett par solglasögon och satte en röd keps på huvudet, bilen stannade och han öppnade dörren. Tillsammans klev vi ur och han drog sedan med mig bort från parkeringen och fram till sanden, jag drog häftigt efter andan av synen som vi mötte. Det turkos färgade vattnet, den gulvita sanden och den lysande solen högst upp på himlen och som kastade kristaller ner i vattnet. Jag stirrade som hypnotiserad ut på det stora blå, det tog aldrig slut, det som lugnt flöt runt i evigheter.

   Bredvid mig klev Justin ur sina skor och bar dem sedan med sina fingrar. Han såg på mig och jag förstod att han menade att jag också skulle ta av mig, jag klev ur de svarta sandalerna som jag hade fått låna av Pattie och bar dem sedan i min hand som Justin.

   Vi klev sedan ut på sanden och jag såg ner på mina fötter som begravdes av den varma och sträva sanden som skrubbade mot min hud. Jag gick med Justin mot vattnet men tvekade när vi kom närmre, jag hade aldrig lärt mig simma och det var flera år sedan jag var i närheten av vatten på detta sätt.

   Nu när vi hade kommit närmre så såg jag hur vattnets skönhet kunde trollbinda dig till att tro att man var säker tills man kom för nära då de mörka och farliga vågorna som slog upp på stranden ville sätta tänderna i dig. Justin tittade på mig och kramade min hand, men små steg närmade jag mig vattnet och kände sedan det svala vattnet som sköljde över mina fötter. Jag skrattade över lyckoruset som rann genom min kropp.

 

---

 

jag vet, kort kapitel ! :/ men vad tror ni händer på stranden? :) vad tycks? KOMMENTERA !