Trust Issues - Kapitel 14 - Part 2

PREVIOUS: ”välj hon som gör dig glad Justin” sa Kenny innan han lämnade rummet. 
 
   Skulle jag bryta ett förhållande mellan mig och Selena över en tjej som jag har känt i någon vecka? Kände jag så starkt för henne? Skulle jag kanske ångra mig om jag släppte Selena? Eller skulle jag ångra mig om jag inte gjorde det? Sitta där gammal och vara bitter över valet jag gjorde. Alltid undra hur mitt liv varit om jag hade gjort tvärtom. Jag måste prata med henne...
 
   Fort ställde jag mig upp och började gå mot dörren, men jag hann inte ända fram förens den öppnades och in klev Hannah, hon såg lika förvirrad ut som jag kände mig. ”vi-” 
 
   ”jag-” sa vi samtidigt men tystnade när vi trodde den andra skulle prata, ett nervöst skratt slapp ur våra munnar och hon tittade ner i golvet.
 
   ”du först” sa jag.
 
 

 

 

Varje Gång Jag Ser Dig by Lina Nilsson
 

Aldrig hade jag varit med om något så härligt som när vattnet sköljde över mina fötter, lyckligt såg jag ner på mina fötter och viftade med de nu leriga tårna. Jag vände blicken mot horisonten och undrade varför jag hade sådan tur och fick vara med om detta. Jag måste vara världens mest lyckliga person just nu. 
   Jag vände sedan blicken för att titta på Justin, han måste känna exakt samma sak. Men han log inte, inte ens en liten dragning på munnen. Jag kände hur mitt leende svalnade och jag såg frågande på honom. Varför tittade han på mig sådär? Hade jag gjort något fel?
   Men han sprack upp i ett vackert leende och hans ögon glittrade, jag kände hur den konstiga hettan drog sig över mina kinder. Jag tittade fort ner i backen och önskade att det bara ville försvinna.

 




Vi gick längst vattnet som slog upp på stranden, jag skrattade lyckligt varje gång det sköljde över våra nakna fötter. Utan att jag var beredd lyfte Justin upp mig och snurrade runt oss, vinden blåste mitt hår och jag tjöt av glädje. Han ställde vingligt ner mig på marken igen men vi fick ingen balans och jag föll ner över Justin ner i sanden. Jag skrattade roat åt honom och lyfte på överkroppen så jag stod på alla fyra över honom. 
   "lyckat" sa jag och han log tillbaka mot mig med glimten i ögat. 
   "alltid" svarade han busigt. Jag föll ner bredvid honom och riktade blicken mot den molnfria himlen. Justin lyfte på överkroppen och såg ner på mig, jag vred huvudet och mötte hans hasselnötsbruna blick. 
   "är du lycklig?" frågade han och jag skrattade till. Va? Vart kom det här ifrån? Jag satte mig upp och kramade om honom, det kanske inte svarade på min fråga men det kändes bra. Han besvarade kramen, jag blundade och la mitt huvud på hans axel alldeles för tidigt drog han sig bakåt och såg på mig. 
   "är du det?" frågade han bekymrat. Ännu en gång skrattade jag. 
   "ja!" svarade jag lyckligt. "nu är jag det" han log ett bländande leende och jag kastade mig i hans famn, han föll bakåt och jag landade på honom. Jag blev liggande på honom och han skrattade i mitt öra. 
   "är du lycklig?" frågade jag honom.
   "jag är lycklig" svarade han mjukt. 
   "saknar du Snövit?" frågade jag och reste på mig, jag gled ner bredvid honom och halvlång på hans bröst. Han vände blicken upp mot himlen och jag granskade hans tänkande ansikte. Hans panna som fick en liten rynka, hans ögon som mörknade något och hans egna mungipa som sakna drog sig neråt. Var det en svår fråga? Den borde väl inte vara det, han älskade väl henne. Då borde väl svaret vara "ja", eller hur? 
   "jag vet inte" svarade han tillslut och jag rynkade pannan. Visste han inte? Vad menade han med det? Hade han ändrat sig angående hans känslor för sin flickvän? Varför?
   Jag kände en konstig behaglig känsla över att han inte visste, som om jag glädjes av att det fanns en möjlighet att han inte gillade Snövit på det sättet... Vad händer?
   Jag vände blicken mot havet och lät tankarna flyta. Vad menades med alla dessa känslor? Vad betydde dem? Det har aldrig funnits någon som har kunnat förklara det här för mig, när tiden har varit inne. Jag måste prata med Pattie.

   Jag kände Justins blickar som brände på huden och vände mitt huvud mot honom, han tittade med forskande ögon på mig och jag tittade lika allvarligt tillbaka. Den varma och behagliga känslan i magen kom tillbaka. Vad gör han med mig?

 


   Vi satt i sanden och pratade efter en dag av gående, skrattande och pratande. "är du rädd för att dö Justin?" frågade jag honom, jag vände huvudet mot honom och han såg roat på mig. 
   "va?" sa han och skrattade en aning.
   "ja. Är du rädd för döden?" frågade jag igen med en lätt ton. 
   "ehm..." sa han och funderade. "jag skulle inte välkomna döden imorgon direkt, men när jag har blivit gammal och levt mitt liv med allt som ingår. Så nej" svarade han och jag nickade förstående. Jag pillade på min mammas halsband och drog ut smycket och tittade på det. 
   "jag skulle få träffa min mamma" var det enda jag svarade och log stort av tanken. Min älskade mamma som jag saknade av hela mitt hjärta. 
   "är det hennes?" frågade Justin, jag vände blicken mot honom och såg att han tittade på smycket mellan mina fingrar. 
   "ja, det var hennes. Poliserna hittade det och gav det till mig när de ansåg att det inte behövdes i utredningen längre" sa jag och log mot honom. "det är det enda som jag har kvar av henne. Förutom mina minnen förstås" han log sorgset mot mig, jag smekte honom över kinden och jag stirrade nästan på hans kind. Den var så mjuk och len, jag glömde nästan att jag skulle säga något till honom. Men tvingade mig själv att sänka handen och slita blicken från honom.

   ”det är ingen fara. Jag har kommit över det” mumlade jag sedan, jag kände Justins hand som omslöt min och jag tittade på våra sammanflätade fingrar.

   ”Justin! Hannah!” ropade Kenny långt ifrån, Justin vände sig om för att titta på honom.

   ”dags att åka” ropade Kenny igen, Justin vände sig tillbaka igen och reste sig sedan ut, han sträckte ut händerna mot mig och hjälpte mig upp på fötterna. Med händerna svingande mellan oss gick vi bort mot Kenny, vi stannade till lite och jag kastade en sista blick på havet innan vi gick mot bilen.

 

 

Jag hade blivit fastlåst vid Pattie och hon gick glatt med mig in i rummet jag och Justin brukar sova i. Pattie ledde mig fram till sängen och vi slog oss ner mittemot varandra, hon log mjukt mot mig och jag log försiktigt tillbaka.

   ”vad har du på hjärtat, gumman?” frågade hon och la sin hand över min, jag såg ner på hennes hand och kände saknaden efter min egen mamma. Tårarna kom utan förvarning och ena sekunden satt jag där och tittade på hennes hand, den andra grät jag häftigt. Pattie omfamnade mig fort i sin famn och vaggade mig lite fram och tillbaka.

   ”så ja, så ja” sa hon lugnande, när jag hade lugnat ner mig lutade hon sig tillbak för att titta på mig.

   ”så, vad är det som har hänt?” frågade hon med en moderlig ton.

   ”jag vet inte vad som händer med mig, allt är helt kaos” sa jag snyftande.

   ”vad är det för känslor?” frågade hon och strök mig över ryggen.

   ”det är det som är grejen. Jag vet inte!” sa jag desperat. ”jag vet inte vad som händer inom mig, en massa känslor som jag aldrig har känt förut börjar helt plötsligt explodera”

   ”är det behagliga eller obehagliga?”

   ”det är varma, tilltalande och härliga känslor som får mig att vilja flyga” sa jag och märkte efteråt hur fånigt det lät, jag skrattade generat och jag hörde hur Pattie skrattade smått.

   ”det är helt naturligt i din ålder” sa hon tröstande. ”dessa känslor kommer i samband med kärlek till en annan person. Kärlek på en annan nivå än vän” jag såg förvånat upp på henne.

   ”så du säger att jag är… kär?” frågade jag tvekande.

   ”utan tvekan” sa hon och log strålande.

   ”i vem?” frågade jag förvirrat och Pattie skrattade.

   ”det har jag inget svar på, det är det bara du som kan svara på” jag suckade smått. ”men jag kan ju hjälpa till. Runt vem har detta hänt?” frågade hon.

   Justin, sa en röst inom mig. Jag förvånades över hur sant det var, runt Justin hade dessa känslor sprakat upp och fått mig att må allt annat än dåligt. Fort ställde jag mig upp och började gå mot dörren.

   ”jag måste prata med-” började jag säga tills jag ryktes tillbaka mot Pattie, jag såg irriterat ner på de silvriga armbanden men tittade sedan upp på Pattie.

   ”Justin” fyllde hon i och jag kände hur det hetta i ansiktet.

   ”kan du?” frågade jag istället och Pattie nickade roat. Hon låste upp min silvriga armband och jag smekte lätt över handleden, jag gick mot dörren igen och gav sedan Pattie en tacksam blick innan jag gick ut och bort mot dörren där Justin och Kenny hade försvunnit in i. Jag gick fram till dörren och öppnade den försiktigt, jag möttes av Justin närmre än vad jag trodde. Han måste också ha varit på väg mot dörren. ”vi-”

   ”jag-” sa vi och började en varsin mening samtidigt, vi tystnade och generade skratt hördes från våra munnar.

   ”du först” sa Justin och jag såg blygt upp på honom.

 


 

såååå.... där fick ni Hannahs syn på saken. så vad tror ni händer nu? vem väljer han? hur reagerar Hannah? tror ni hon skulle kunna vara redo för något som ett förhållande efter allt? vad tycks?

KOMMENTERA! :) 


Skriven av: Erica

Naaaaw lilla Hannah är käääär i Justin... naaaaaaaw

2012-01-30 @ 22:39:38
URL: http://ericananny.blogg.se/
Skriven av: Emelie

Vad gulligt nu vet hon att hon är kär i Justin :D

Awsome hoppas du lägger upp ett till imorgonm så vi får reda på vad han säger :D

2012-01-30 @ 22:41:17
URL: http://justtwitter.blogg.se/
Skriven av: Felicia

Man kan ju hoppas att han väljer henne och att hon är redo, men egentligen är det ju bara du som vet Linn!

2012-01-30 @ 23:01:56
URL: http://storiesbyyme.blogg.se/
Skriven av: Anonym

AWESOME :D

2012-01-30 @ 23:47:32
Skriven av: Ebba

Hannah e kääääääär awwwwww. Hon väljer inte snövit iallafall

2012-01-31 @ 06:39:08
Skriven av: L

jättebra!! ♥

2012-01-31 @ 07:44:06

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback