Bilen stannade och en dörr smälldes igen och inte långt efter öppnades min dörr. Mark tog tag i mina överarmar och drog ut mig ur utrymmet och ställde mig hårt på marken, mina ben vek sig lite men snart fick jag kraft nog att stå. Vi stod utanför ett hus.

   "vi ska stanna här några timmar och du säger inte ett ljud, förstått!?"

   "ja" viskande jag och nickade med huvudet. Utan ett ord gick han ifrån mig och bort mot ytterdörren, sakta började jag gå efter honom. Därinne satt ett gäng män runt ett bord med grön matta på, de rökte cigaretter och drack whisky.

   "Mark!" ropade ena mannen sluddrigt, alla vände sig om och stora leende pryde deras ansikten.

"sätt dig där och håll käften" fräste Mark åt mig och pekade på en stol i ett hörn, jag gick något ihopkrupet bort mot stolen.

   I vad som kändes som en evighet satt jag på den där stolen och blickade ut i ingenting medan jag kom fram till att jag inte kunde stanna längre. Den här gången ska jag försöka fly på allvar, jag tänkte ut hur jag skulle göra och samtidigt försöka att inte rycka till när en utav Marks äckliga vänner kom fram för att röra på mig.

 

†

 

"kom tillbaka snart Mark!" ropade killen ännu sluddrigare än tidigare när vi gick bort mot bilen.

   "vad är klockan?" viskade jag fram.

   Hans huvud rycktes fort till mig och han verkar nästan förvånad över att han hade något med sig, som om han hade glömt att han släpade runt mig överallt. Han kisade ner mot sin klocka som satt runt hans handled och kisade mot den.

   "halv två" svarade han lika sluddrigt som mannen som hade ropat efter oss. Jag nickade, han krånglade lite med låset innan han fick upp dörren och jag klev fort in innan han puttade in mig.

   Jag bad till Gud att han skulle glömma att låsa dörren efter sig och tur nog så hörde jag inget rassel efter något som kunde betyda att han hade låst dörren. Bilen körde iväg och det gick lite vingligt, jag tog av mig mina skor och slängde dem på golvet för att jag skulle kunna springa fort. Jag satte mig beredd vid dörren för att snabbt kunna rycka upp den när bilen stannade.

   Bilen stannade men den stängdes inte av och fort drog jag upp dörren och såg att vi stod vid ett trafiklyse, jag hoppade ut och sprang framför bilen bredvid och upp på trottoaren. Trots att smärtan från min rumpa sköt som blixtrar i kroppen kunde jag inte stanna.

   "HANNAH!" skrek Mark rasande efter mig och jag sprang fort längst trottoaren och bortåt. Jag blickade bakom mig och såg en vinglig gestalt komma gående fort bakom mig, skrämt sprang jag ännu fortare och rundade ett hörn. Där fortsatte gatan och jag såg ett café lite längre bort på gatan som var öppet. Snabbt sprang jag bort till dörren och ryckte upp dem, utan att tänka gick jag genom det och såg en tjej och en kille som såg ut att vara i min ålder. Bredvid dem satt en kvinna och en mörk man. Fort gick jag fram till de ungdomarnas bord, jag dök snabbt under bordet och glömde mig bakom deras duk.

   "men vad gör du?" frågade han.

   "låtsas inte om mig, snälla. Jag försvinner snart" sa jag och tystnade fort när jag hörde dörren till caféet slå upp.

   "Hannah" hörde jag Mark sluddra, jag bet mig hårt i läppen för att inte göra ett ljud.

 

 

Justins Perspektiv.

   Jag, Selena, Kenny och mamma hade satt oss på ett café för att äta lunch, vi satt och pratade när dörren plingade till. Jag vände blicken mot dörren och såg en tjej, hon såg skrämd och förstörd ut. Hon hade ärr över hela benen och ett blåmärke täckte hennes öga och kind.

   Hon hade på sig en svart body, svart skjorta men inga skor. Hennes bruna midjelånga hår såg ut som om det skulle behövas en omgång med borsten, hon såg sig om i caféet och hennes blick fastnade på vårt bord. Lite halvt haltande började hon fort gå mot oss. Hon såg ut att behöva hjälp, när hon kom tillräckligt nära skulle jag precis erbjuda min hjälp men hon överraskade mig genom att dyka ner under vår bordsduk. Underligt...

   "men vad gör du?" frågade jag förvirrat och såg på Selena, som tittade förvånat tillbaka. Kenny var på väg att rycka ut henne men jag stoppade honom när tjejen började prata.

   "låtsas inte om mig, snälla. Jag försvinner snart" sa hon och tystnade tvärt när dörren återigen plingade till, in kom en man som såg väldigt full ut.

   "Hannah?" frågade han sluddrigt. Han såg sig om och kom fram till oss, han försökte antagligen verka nykter men lyckades inte jätte bra.

   "har ni sett en tjej med brunt hår och svartklädsel?" frågade han och vinglade till lite. Under bordet tog tjejen tag i mitt smalben och tryckte till.

   "ja, men hon passerade bara genom och försvann ut genom bak dörren" svarade jag lugnt, men såg kallt på honom.

   "tack" sa mannen fort och gick. Tjejen släppte mitt ben och tittade fram bakom duken, hon såg sig fort runt och ställde sig sedan upp.

"ledsen att jag störde, jag kan betala" sa hon och grepp tag i min hand och la den på hennes ena bröst. Chockerat tittade jag på henne och sedan på Selena som tittade bestört på min hand, jag såg tillbaka på min hand, ryckte till och drog snabbt bort den. Hon rynkade pannan lite, som om hon förundrades över att jag tagit bort handen.

   "tack" sa hon sedan och gick ut genom dörren.

   "okej, vad var det som just hände?" frågade jag.

   "du rörde precis en annan tjejs bröst" väste Selena surt.

   "men!" utbrast jag bestört. "det var ju..." försökte jag men hon gav mig en arg blick och jag tystnade.

   VA!? skrek det i huvudet på mig. Jag tittade förvirrat mot mamma och Kenny, de såg minst lika förvirrade ut. Mamma tittade lite konstigt åt Selena håll. Utanför fönstret såg vi hur mannen kom tillbaka gående förbi med arga steg, hans arm var utsträckt bakom sig som om han höll i något. Det visade sig vara tjejen han släpade på och hon försökte panikslaget rycka sig ur mannens grepp.

   Argt vände han sig snabbt om och slog hårt knytnäven i tjejens ansikte, hennes ansikte kastades åt vårt håll och för ett ögonblick möttes våra blickar, hennes ögon utstrålade hopplöshet. Tjejen blev slappt stående kvar men lite blod droppande från munnen, chockat såg jag på tjejens slagna ansikte. Jag var som handlingsförlamad, vad gör människan!?

   Mannen lyfte fort upp tjejen på axeln och traskade iväg. Jag stirrade efter dem innan jag vände mitt ansikte mot resten och de såg minst lika förskräckna ut. Jag rycktes ur mitt chocktillstånd och reste fort på mig.

   "vi måste göra något!?" ropade jag halvhögt.

   "Justin, lugn! Vi vet inte vilka de är eller vart de tog vägen" sa min mamma lugnt.

   "men! Hon blev ju misshandlad, vi måste ju hjälpa henne!" ropade jag argt. Om det var något som gjorde mig arg så var det misshandel eller att man på något sätt gör sig själv illa.

   "det är inte meningen att vi ska hjälpa alla. Men om det är meningen att vi ska hjälpa henne, så kommer våra vägar korsas" fortsatte mamma lika lugnt.

   Jag gick tillbaka till bordet och såg på Selena som stirrade ner i sin talrik. Jag hade nästan lust att snäsa åt henne, "nu hade du väl tyckt det vore okej om jag hade rört båda hennes bröst, eller hur!?" men det här var ju inte Selenas fel. Så jag svalde min irritation och satte mig istället för att äta.

 

 

Hannahs Perspektiv.

   Varför drog han bort handen? Ville han ha mer än så? Men han såg bara konstigt på mig så jag sa ett tack och gick ut genom dörren igen. Jag kastade huvudet åt båda hållen för att försäkra mig om att Mark inte var i närheten, fort sprang jag bortåt från där jag visste att jag hade lämnat bilen. Jag blickade en sista gång över axeln och kolliderade i något framför mig, snubblande tog jag ett steg bakåt.

   Jag flämtade till när jag såg upp på Marks rasande ansikte, fort tog han tag i min handled och började dra mig mot bilen igen. Jag stretade emot och försökte rycka mig loss ur hans fasta grepp. Vi kom gåendes tillbaka förbi caféet igen och då verkade Mark få nog. Fort vände han sig om och slog mig hårt i ansiktet. Mitt huvud kastades mot det stora fönstret som ledde in till caféet, där mötte jag den unga pojkens förfärade blick.

   Jag kommer att dö, var det enda som gick genom huvudet på mig. Jag kände hur blodet samlades i munnen och lite rann nerför min haka, jag blev slappt kvarstående i min förlamning. Mark utnyttjade mitt handikappade tillstånd och lyfte fort upp mig på hans axel. Slappt blev jag hängde och gungade fram och tillbaka tillsammans med hans steg. Vi kom fram till bilen och han drog häftigt upp dörren, han slängde in mig och drog fort igen dörren igen. Ljuset klipptes av och jag blev kvarlämnad i det mörka utrymmet.

the second one! ja, som ni nu märke så är Justin nu inblandad... :) jag ska börja skriva på 3, men uppdateringen kanske inte blir lika hög nu när skolan har börjat och har ju alla mina nationella prov den här terminen -.- USCH! vill inte... har redan ett kemi prov nästa vecka... euk!

kramisar.