Trust Issues - Kapitel 3

 
PREVIOUS:   Jag kommer att dö, var det enda som gick genom huvudet på mig. Jag kände hur blodet samlades i munnen och lite rann nerför min haka, jag blev slappt kvarstående i min förlamning. Mark utnyttjade mitt handikappade tillstånd och lyfte fort upp mig på hans axel. Slappt blev jag hängde och gungade fram och tillbaka tillsammans med hans steg. Vi kom fram till bilen och han drog häftigt upp dörren, han slängde in mig och drog fort igen dörren igen. Ljuset klipptes av och jag blev kvarlämnad i det mörka utrymmet.
 
   Jag kommer att dö nu…
 
 

 

 

Who You Are by Jessie J

 

Bilen stannade med ett ryck efter att ha åkt väldigt fort på snirkliga vägar. Jag kved till när dörren till där jag låg öppnades och utanför stod Mark med ett galet ansiktsuttryck. Han tog tag i mig och slet mig ur bilen, jag hann se en glimt av träd och en vägg men inte någon som helst skymt av civilisation.

   Mer hann jag inte se för än en knytnäve placerade sig i mitt ansikte och jag föll till marken, jag landade på den kalla jorden och stönade över smärtan i ansiktet. Fort började Mark sparka mig i magen, på benen, över ryggen. Jag satte upp armarna över ansiktet och kröp ihop på marken och tog bara emot hans sparkar.

   Sparkarna slutade och jag kikade försiktigt upp, suddigt såg jag hur Mark sträckte sig in i bilen och drog ut något långt, silvrigt och smalt. Jag flämtade till när jag såg att det var en kofot.

   ”Mark, snälla!” utbrast jag. Men han svingade den och träffade mig i ansiktet och allt blev svart.

 

 

Med ett stön vaknade jag och möttes utav den mörka himlen, jag försökte fokusera blicken men den skymdes utav något. Jag sträckte upp armen för att ta bort det som var iväg men det högg till i axeln av smärta när jag rörde den.

   Då verkade hela min kropp vakna till liv och all smärta i kroppen skrek samtidigt, alla kroppsdelar skrek till mig att de inte mådde bra, att de hade blivit skadade. Jag skrek till och hoppades för allt på jorden att inget var brutet.

   Långsamt lyfte jag lite på nacken för att titta ner på mig själv. Min body existerade inte längre och den nu blottade huden var täckt av blod och sår, jag stönade och reste mig ännu lite för att se ner på mina ben. De såg inte brutna ut men rivsår och blåmärken befann sig överallt på den bleka huden.

   Jag sträckte upp mina händer till mitt ansikte och kände på mitt ansikte, från min panna och ner över min vänstra ansiktshalva var täckt av något varmt och blött. Jag sänkte mina händer och såg att dem nu var alldeles röda av blod. Jag tittade förskräckt på mina händer och tårarna bildades i mina ögon.

   Sedan slog det mig hur tyst det var, jag såg mig omkring och såg att jag låg vid en vägkant. Mörker och skog omringade mig och jag kände hur paniken växte i bröstet på mig. Hade han lämnat mig i mitten av ingen stans och hoppats att jag skulle dö!? 

   Försiktigt och så fort min kropp tillät reste jag på mig och stod vingligt på benen. Långsamt började jag stappla åt det ena hållet på väggen i hopp om att jag gick åt rätt håll.

 

 

Hur länge jag gick på den där väggen hade jag ingen aning om, minuter, timmar, dagar…

   Jag stapplade fram känslolös och trött. Jag gick mitt i vägen och tillslut orkade jag i gå mer, benen vek sig oh jag föll ner på marken och blev liggande. Jag kände gatans svala yta mot ansiktet som fortfarande var täckt av blod och log svagt. Jag kände hur jag blev tröttare och tröttare, utan att jag märkte det föll ögonlocken ihop och jag somnade på gatan.

 

 

Justins Perspektiv.

   Vi hade åkt hem och jag kunde inte sluta tänka på den där tjejen. Var hon död nu? Låg hon i något dike och förblödde? Vem var mannen?

   Frågorna bara rullade in i huvudet på mig och vägrade försvinna, efter ännu en timme sittandes i soffan suckade jag frustrerat till och reste på mig. Jag kände Selenas blick i nacken men struntade i henne och gick ut genom dörren, jag gick fram till bilen och startade den.

   Planlöst körde jag runt och tänkte vidare. Varför hade vi inte gjort något? Varför hade vi varit så jävla förlamade? Hur kunde någon göra så mot någon annan?

   Jag slog på helljus när jag märkte hur mörkt det hade blivit, längre fram på gatan tyckte jag det låg något. Jag fokuserade blicken och nickade för mig själv. Jo, det låg definitivt något på vägen. Jag planerade att köra runt det med såg sedan att det inte var ett djur, jag tvärstannade och klev ur bilen. Fort gick jag fram till personen som låg på gatan och såg blod, blåmärken och brunt hår.

   Jag vände förskräckt på personen och såg att det var en tjej, hon hade blod över nästan hela ansiktet som var blandat med jord. Hennes mage hade stora blodfläckar och hennes ben var täckt av blåmärken. Jag strök bort lite blod och flämtade till när jag kände igen henne.

   Det var tjejen från caféet… Jag bar upp henne i famnen och fick upp dörren till bilen, varsamt la jag in henne i bilen och stängde dörren igen. Med hög hastighet åkte jag tillbaka hem och körde upp på uppfarten. Jag fick ur henne ur bilen och sprang fram till dörren.

   ”MAMMA!” skrek jag in i huset när jag kom in hallen, jag hörde röster från köket och gick fort dit. Därinne satt Scooter, Kenny, Selena, Ryan och Selena.

   ”vad är det gubben?” frågade mamma men ingen hade riktat upp blicken mot mig, de alla tittade på något som låg på bordet.

   ”det ser visst ut som våra vägar korsades i alla fall” sa jag.

   ”vad menar-” började hon men tystnade när hon tittade upp på mig, fort vände restens huvuden mot mig och de såg skräckslaget först på mig och sedan på den blodiga tjejen i mina armar.

   ”vad har hänt!?” nästan skrek min mamma.

   ”jag hittade henne liggandes på vägen, ensam” sa jag och såg ner på henne. Hennes huvud vilade mot min axel och jag kunde känna det varma blodet genom tröjan.

 

   Vi hade tvättat av henne för att se om skadorna var så allvarliga som de såg ut. När blodet från hennes mage försvann så såg man att det bara var enkla rivsår som man kunde fixa med plåster. Vi sköljde över hennes ansikte men var noga med att inte skölja över hennes näsa så att hon inte kvävdes. Såret var placerat upp vid hennes hårfäste och det såg ut som om det behövde sys.

   Vi la henne i en utav sängarna och för första gången sedan jag kom hem såg jag på mig själv i spegeln. Jag hade stora chockade ögon, en stor blod fläck täckte min vänstra axel, över bröstet och på magen var det små fläckar. Jag gick ut till dem i köket igen och de såg upp på mig. Selena sprang fram till mig och kramade mig hårt, jag kramade henne löst tillbaka.

   ”är du okej?” frågade hon med tårar i ögonen. Jag nickade bara svagt innan jag vände mig mot mamma.

   ”kan man inte få hem en doktor som kan sy hennes panna?” frågade jag henne. ”hon skulle nog bara bli ännu mer skrämd om hon vaknade upp i ett sjukhus”

   ”jo, det är klart” sa hon och vände sig fort mot telefonen. Hon torkade tårarna innan hon slog numret och gick iväg för att prata. Återigen gick jag ifrån köket och gick uppför trappan och upp till mitt rum.

   Jag klev in i duschen och tvättade bort allt blod och smuts, jag drog på mig nya kläder och återvände ner igen. Jag gick bort till tjejens rum och såg att en man sittandes på hennes sängkant med plasthandskar och rörde hennes sår i pannan.

   ”hon kommer väl klara sig?” frågade jag och han vände sig om.

   ”jo, just nu har hon bara lagt sig själv i en slags koma för att skydda sig själv. Men hon är inte döende eller på väg att hamna i riktig koma. Hon kommer vakna när hon är redo” svarade han vänligt och böjde sig ner till sin väska.

   När han väl hade gett henne bedövningsspruta och hade förberett nål och tråd klarade jag inte mer. Jag reste mig från sängen och gick ut i vardagsrummet så länge.

   ”är han klar?” frågade mamma när jag kom in genom dörröppningen.

   Jag skakade på huvudet ”han ska börja sy nu” svarade jag.

 

 

Hannahs Perspektiv.

   Jag öppnade försiktigt ögonen och såg mig förvirrat omkring. Vart var jag? Jag låg i en säng med vita lakan och mjuk madrass, det luktade fräscht och det kändes som silke mot min hud. Rummet var stort och fint inrett.

   Var jag i himlen? Hade jag dött på vägen? Kommer jag träffa min mamma?

   Glädje spred sig genom min kropp och jag satte mig häftigt upp av tanken, genast högg det till i ryggen och jag förstod att jag inte var i himlen. Jag såg mig förskräckt omkring. Vart var jag då?!

   Jag spände öronen och lyssnade efter ljud, röster, rörelser, vad som helst och mycket riktigt hörde jag svaga röster som samtalade med varandra någon annan stans än där jag befann mig. Jag reste mig hastigt från sängen.

   Mark kanske hade kommit och hämtat mig trots allt, tänkte jag panikslaget. Jag gick fram till den enda dörren och öppnade den försiktigt, rösterna blev högre och jag hörde en mörk mansröst.

   Mark, tänkte jag fort. Jag smög genom den lilla korridoren och reflekterade över de fina möblerna, färgerna och doften. Det brukade inte vara såhär fint och det brukade inte dofta såhär gott där Mark brukade bosätta sig.

   Jag tyckte jag hörde hur rösterna kom närmre, panikslaget gick jag in genom första bästa dörr. Jag hamnade i ett häftigt badrum, de vita kakelplattorna sken i ljuset av lamporna och jag såg mig imponerat omkring. Den mörka rösten trängde genom min tillfälliga förlamning, fort slängde jag mig mot skåpen och letade efter något vasst.

   Fort, fort, fort, han kommer ju! Manade jag på mig själv.

   Jag grep fort tag i en rakhyvel och satte mig ner på golvet, som många andra gånger lät jag rakbladen skära någorlunda djupt ner i mina handleder. Jag lutade mig bak mot det kalla badkaret och kände lättnaden när smärtan och skräcken rann ut tillsammans med blodet.

 

Tumblr_lwbse5ktls1qiv53ho1_500_large

"...like many other time I let the razerblade cut somewhat deep across my wrist..." 

 

 

   ”hon är borta!” hörde jag en kille skrika.

   ”va!?” fick han till svar, sekunden efter slogs dörren intill badrummet upp och jag kände igen killen från caféet. En orolig uttryck pryde hans ansikte och han såg chockat på mig tills det växlade till något argt men förvånat ansiktsuttryck.

   ”vad gör du!?” nästan skrek han åt mig, jag rynkade pannan. Varför brydde han sig? Vad gjorde han här ändå? Vänta, såklart han ville ha samma sak som alla andra killar…

   Han grep tag i mina handleder och drog upp mig till stående, fort skruvade han på kranen och vattnet rann ner i handfatet. Fort drog han in mina handleder under vattnet och det sved häftigt till.

   ”aj! Vad gör du?” fräste jag. ”sluta!” skrek jag sedan och försökte rycka bort mina armar ur hans grepp. Men hans ansiktsuttryck hårdnade och han höll ett hårdare grepp om mina handleder.

   ”jag tänker inte låta dig ta livet av dig” svarade han argt.

   ”varför inte? Jag vill inte leva längre! Vem är du att stoppa mig!?” skrek jag åt honom, in genom dörren kom en kvinna med två män och en yngre tjej efter sig som jag också kände igen från caféet.

   ”vad händer?” frågade kvinnan oroligt.

   ”hon har skärt sig i handlederna” svarade killen och stängde av vattnet. Han drog ut en låda och fann massa handdukar, fort virade han in mina händer med handduken och jag såg argt på honom.

   ”vart är jag? Vem är du? Vilka är ni allihopa?” fräste jag. ”han kommer döda er, han kommer döda oss alla”

   ”du är hemma hos mig, jag har räddat ditt liv” svarade han bara.

   ”vem har sagt att jag ville bli räddad? Varför bryr du dig?” frågade jag.

   ”för-” började han men jag avbröt honom lika fort.

   ”för att du vill ha det varenda kille vill ha på denna jord...” sa jag argt och äcklat.

   Han såg förvirrat på mig. ”sex”

 


 

hur tror ni Justin reagerar nu? är hon äntligen kvitt Mark? vad tycks? kommentera. :)


Skriven av: Ebba

Oj vad bra att Mark lämna henne :-) vad bra att han hitta henne så hon mår bra. Undra hur alla reagerar när hon sa det dära 😳

2012-01-12 @ 19:35:30
Skriven av: Emelie

God hur kommer Justin att reagera?

Och nu är hon äntligen borta från den där jävla Mark

Linn du hinner fortfarande med ett till :D

2012-01-12 @ 19:51:18
URL: http://justtwitter.blogg.se/
Skriven av: lolo

skiit bra

2012-01-12 @ 20:25:39
Skriven av: Anonym

GOSH!

Vet inte vad jag ska säga, AWSOME! :)<3

2012-01-12 @ 20:31:17
URL: http://storiesbyyme.blogg.se/
Skriven av: Erica

Hahaha, jag undrar mer hur selena reagerar xD

2012-01-12 @ 20:33:59
URL: http://ericananny.blogg.se/
Skriven av: Hannah

haha, håller med erica ;P avundsjuka!

2012-01-12 @ 20:47:46
Skriven av: Felizia

OHMAGAD! SÅ HIMLA SJUKT BRA! :D

2012-01-12 @ 21:26:12
URL: http://onlyfellie.blogg.se/
Skriven av: Johanna

HELT OTRLIGT BRA!!! LOVE ITT!!!!

2012-01-12 @ 23:01:12
URL: http://johannaviveca.blogg.se/

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback