Trust Issues - Kapitel 4

 
PREVIOUS:   ”du är hemma hos mig, jag har räddat ditt liv” svarade han bara.

   ”vem har sagt att jag ville bli räddad? Varför bryr du dig?” frågade jag.

   ”för-” började han men jag avbröt honom lika fort.

   ”för att du vill ha det varenda kille vill ha på denna jord...” sa jag argt och äcklat.

   Han såg förvirrat på mig. ”sex”

 


 

Justins Perspektiv. 

   ”för att du vill ha det varenda kille vill ha på denna jord...” fräste hon argt med en äcklad bak ton. Jag såg förvirrat på henne, vad babblade hon om?

   ”sex” svarade hon sedan kort, jag såg chockerat på henne och hon stirrade stint tillbaka in i mina ögon. Ryan borta vid dörren började skratta.

   ”tror… d-du… han...” sa han men fick inte fram mer och jag kunde inte hjälpa att det ryckte lite i mungiporna. 

   ”ursäkta!?” frågade Selena med en bitchig ton, Hannah vände långsamt huvudet mot henne och hennes blick granskade Selena uppifrån och ner. Jag kunde se hur Selenas utseende inte imponerade på henne ett dugg.

   ”ja, Snövit. Sex” svarade hon och jag kunde inte hjälpa det utan flinade men försökte dölja det genom att se ner i golvet. ”någonsin haft det?” frågade hon sedan med ena ögonbrynet uppe. Selena stod ordlös och öppnade munnen gång på gång men inga ord kom ut.

   ”trodde väl inte det... Snövit” sa hon och vände sin blick mot mig igen. Jag såg på henne och hon tittade frågande på mig.

”nej, vännen. Jag vill inte ha… sex… med dig” sa jag och flinade smått.

”om det inte är sex, vad vill du ha från mig då?” sa hon. ”avsugning?” Jag skrattade till och kände hur allt blev väldigt obekvämt och pinsamt.

”eh… nej, tack” sa jag.

 

Tumblr_lwy8ejh2lq1qh437a_large

"ehm... no, thank you" 

 

 

 

”tänker du verkligen tvinga mig att stanna här!?” skrek hon inifrån rummet. Vi hade efter lite kämpande fått hennes handleder omplåstrade och tillbaka in i hennes rum. För att hon inte skulle komma till mer skada hade vi även låst dörren om henne, bara för säkerhetskull för tillfället. Något hon inte alls var glad över. 

   ”japp, det är för ditt eget bästa” svarade jag genom dörren med ett flin på läpparna. 

   ”du känner inte mig!” skrek hon frustrerat och hon bankade en gång på dörren. 

   ”nej, det stämmer. Men jag skulle gärna vilja” svarade jag och satte mig ner på golvet bredvid dörren. 

   ”VEM ÄR DU!?” skrek hon tillbaka och jag skrattade lågt. 

   ”jag heter Justin Bieber och du?” frågade jag vänligt och jag kunde höra hur hon muttrade något ilsket. ”nå?” frågade jag efter en stunds tystnad.

   ”Hannah, Hannah Davids” svarade hon uppgivet.

   ”trevligt att träffas Hannah” sa jag och skrattade roat.

   ”önskar att jag kunde säga det samma” hörde jag henne muttra och jag skrattade igen.

 

 

   Hela dagen satt jag där vid dörren och småpratade med henne - Hannah, jag berättade mest om mig själv eftersom hon inte ville prata själv. ”tror du seriöst att jag ska tro på det?” frågade hon överlägset, jag hade kört hela berättlesen om uppstarten för min karriär och hon var långt ifrån troende till den historien. 

   ”tro vad du vill, men jag är artist. Är inne på mitt andra snart tredje år” svarade jag.

   Hon fnös. ”jovisst”

   ”som sagt, tro vad du vill” svarade jag roat. Det var ganska roligt att sitta där utanför och prata med henne, hon hade humor utan att hon själv visste om det och jag skrattade många gånger. En stund under dagen hade Selena kommit med snabba och irriterade steg mot mig i korridoren.

   ”ska du verkligen sitta här hela dagen?” frågade hon surt.

   ”jag pratar ju med-” sa jag och pekade mot dörren.

   ”jaja, jag vet att lilla miss självmord sitter där inne” sa hon och avbröt mig. Hon kastade sedan en glödande blick mot dörren.

   ”men är det inte prinsessan Snövit som har kommit för att hälsa på” sa Hannah inifrån rummet.

   ”varför kallar du mig Snövit!?” frågade Selena irriterat och stirrade på dörren.

   ”för att du är lika patetisk, ful och letar bara efter drömprinsen som Snövit. Jag gissar på att du nöjer dig med Justin för tillfället. Men så fort det kommer någon bättre så kommer du försvinna lika fort som Snövit sprang in i skogen” sa Hannah och la till en dramatisk ton i slutet av sin lilla predikan och jag fick kämpa med att inte skratta. Som jag sa, Hannah hade humor.

   ”det där är så inte sant!” utbrast Selena och höjde rösten.

   “försök intala dig det, hjärtat” hörde jag Hannah säga uttråkat. Selena hade argt lämnat mig i korridoren och jag fortsatte prata med Hannah som om inget hade hänt. Selena borde inte ta det så hårt, Hannah skojade ju bara.

   ”får jag komma ut någon gång?” gnällde hon.

   ”så fort du inte springer till badrummet för att ta livet av dig” svarade jag lugnt. Hon stönade högt och jag fnissade till. Dagen gick mot sitt slut och jag blev tillslut tvungen att gå upp till mitt eget rum för att sova.

   "godnatt Hannah" sa jag innan jag gick därifrån efter att ha satt en stol under handtaget så hon inte kunde ta sig ut.

   "godnatt" hörde jag henne muttra.

 

 

Hannahs Perspektiv.

   Efter att ha känt på handtaget en lång stund efter att Justin som han tydligen hette hade gått, gav jag upp och försökte sova istället. Jag la mig under det fluffiga täcket och gosade ner mitt huvud i den mysiga kudden. Efter bara några sekunder somnade jag.

 

 

Något strök mig försiktigt över pannan och kinden, jag rös och påmindes om mäns smekningar. Jag slog upp ögonen och skrek, en kille som tydligen hade stått lutad över mig skrek också till av förvåning. Han ryggade tillbaka och höll upp händerna i en avväpnad gest.

"jag ska inte skada dig" sa han lugnande, jag hade snabbt satt mig upp och hade pressat mig mot sänggaveln. Jag stirrade på honom.

   Justin, tänkte jag. Gårdagen kom tillbaka till mig som en knytnäve, bilder på mina blodiga händer, Justins bruna ögon, rakbladen, den mjuka sängen, Justin som pratade med mig genom den stängda dörren svischade förbi genom mitt huvud.

   Den kaxiga attityden jag hade haft igår var nu som bortblåst och min rädsla för män, killar, det andra könet över huvud taget kom nu tillbaka med full kraft.

   "ah... ah" andades jag förskräckt fram och stirrade på honom.

   "jag kommer inte röra dig igen" svarade han, jag slappande av något när han tog ännu ett steg bort från sängen. "se" sa han och såg menande på mellanrummet mellan oss. 

   "jag kom bara in för att säga att vi ska åka iväg en stund, typ hela dagen" berättade han och började gå bort mot dörren. "så du kan väl se till att inte förstöra något och det finns mat i kylskåpet" fortsatte han säga och vände sig om för att se på mig i sängen.

   "ha en bra dag" sa han och log stort, han lämnade dörren och jag hörde steg som avlägsnade och en dörr som stängdes. Jag satt stum kvar i sängen och tänkte över det som precis hänt. De hade lämnat mig ensam. I det här huset, tänkte jag förskräckt och såg mig omkring i rummet.

   Rakbladen! tänkte jag sedan, fort kröp jag över sängen och gick över golvet till dörren. Jag gick ut i korridoren och bort till dörren som jag hade gått in i igår. Jag öppnade dörren samtidigt som jag kastade en blick bakom axeln innan jag såg in i badrummet. Jag ryckte till och halv skrek när det stod någon därinne när jag trodde att jag egentligen var ensam.

   ”letar du efter den här?” frågade Justin och visade upp rakhyveln. Jag såg surt på honom.

   ”seriöst?” frågade jag och la armarna i kors.

   ”seriöst, så testade jag dig och du fick just underkänt” svarade han och la ner rakhyveln bredvid handfatet.

   ”så du ska låsa in mig i det där rummet för resten av mitt liv? Då går jag hellre tillbaka till Mark, gör han riktigt förbannad så han slår ihjäl mig istället och alla blir nöjda” sa jag och höjde på armarna.

   ”inte riktigt. Du ska följa med oss” svarade han enkelt och log.

   ”va?” frågade jag dumt.

   ”du. ska. följa. med. oss” upprepade han långsamt.

   ”varför?” frågade jag irriterat och la armarna i kors över bröstet. 

   ”därför enligt ett visst test så klarar inte du att vara hemma ensam” svarade han och log, uppenbart nöjd med sig själv. 

 

 

   Mycket riktigt stod jag i en hall och hade fått på mig ett par shorts och någon stor munkjacka. Munkjackan luktade gott och jag gömde nervöst händerna i fickorna. Snövit och Justin stod framme vid dörren och småpratade med varandra när kvinnan som Justin hade berättat hette Pattie kom in. 

   ”är ni klara?” frågade hon vänligt och såg varmt på oss. Jag log stort mot henne.

   En mamma, tänkte jag och gillade henne redan. Justin öppnade dörren och möttes av en stor, mörk man. Jag stirrade förskräckt på honom. Han log vänligt mot mig men blev sedan lite osäker.

   ”är du säker på att hon klarar det? Det är en massa paparazzis där ute” hörde jag mannen säga till Justin.

Paparazzis, vad är en paparazzi?

  


 

okej, inte det längsta... :/ men vad tror ni händer nu? hur kommer Hannah reagera med alla paparazzis? kommer det lugnas mellan Hannah o Selena? :) KOMMENTERA!!

 

kramisar . ♥


Skriven av: Felicia

GOSH!

hon kommer säkert bli skiträdd! men hon måste till sjukhuset, dem måste fråga vad hon varit med om,

SKRIV,UGGLA! ;)

2012-01-13 @ 22:17:06
URL: http://storiesbyyme.blogg.se/
Skriven av: Ebba

Awesome hahaha snövit :-)

2012-01-13 @ 22:17:26
Skriven av: Alexandra

Super bra!!!!





meerra :)

2012-01-13 @ 23:30:09
Skriven av: Emelie

Haha snövit bästa :)

Hon kommer säkert få panik när hon kommer ut.

2012-01-13 @ 23:54:45
URL: http://justtwitter.blogg.se/
Skriven av: Erica

Snövit, hahaha! Hon ser faktiskt ut som henne xD

2012-01-14 @ 00:00:41
URL: http://ericananny.blogg.se/
Skriven av: Felizia

ASGRYMT! :D

2012-01-14 @ 01:46:04
URL: http://onlyfellie.blogg.se/
Skriven av: Hannah

hahhah, hon har lite humor ;P

2012-01-14 @ 10:14:49
Skriven av: lolo

haha skit bra jag flabba ihjäl mig

2012-01-14 @ 10:21:52

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback