”Och varför inte det?” frågade jag, road utav att se honom såhär. Han stönade svagt då han inte verkade ha något bra svar på min fråga, jag riktade sedan blicken mot hans fylliga läppar och bet mig försiktigt på underläppen medan jag försökte ta ett beslut. Innan jag hann reagera tog Justin det beslutet för mig genom att fort trycka sina läppar mot mina. 

Jag tog ett fast tag om hans nacke och drog honom ännu närmre. Jag kände Justins varma tunga mot mina läppar och öppnade försiktigt munnen, hans tunga trängde in och kyssen blev omöjligt ännu bättre. Jag besvarade med min egen tunga och en främmande känsla fyllde mig, ett slags behov. Efter vad? Honom! Jag ville att han skulle ta på mig, pressa sig närmre min kropp.

   Paniken steg inom mig när jag kände hur hungern efter honom växte sig större. Fort slet jag mig från honom och andades andfått in och ut. Var försiktig, Deztiny! Du vet inte vart din egen gräns går! Jag sneglade på Justin som stod och med sin blick ner riktad mot golvet. Han såg sorgsen, fundersam och förvirrat ut. Jag tyckte nästan synd om honom bara av att se honom så, kanske var det för att han trodde att jag avvisade honom.

   ”Hey” sa jag försiktigt och han såg genast upp på mig, snabbt kysste jag hans läppar innan jag log mjukt.

Den långa dagen led mot sitt slut och stämningen mellan mig och Justin hade blivit mer och mer spänd. Det hela blev inte bättre av att vi dessutom var alldeles ensamma i hans stora hus. Vi hade inte sagt många ord till varandra sedan kyssen och jag började bli riktigt frustrerad och irriterad. Varför kunde ingen utav oss ta ut pinnen ur röven och prata med den andra om saken? Varför gjorde inte jag det? Jo, för jag var rädd för vad Justin skulle svara. Jag ville inte ha ett ”jag gillar dig inte på det sättet”, men samtidigt hur kunde han inte göra det?

   Han har ju faktiskt kysst mig två gånger, betyder det ingenting för honom? Eller gjorde han så med alla sina tjej kompisar? Människor kanske gör det? Det kanske var normalt för dem, men varför är han då så fundersam och tystlåten? Med en suck reste jag mig från stolen som jag suttit på och sett ut på utsikten från mitt sovrumsfönster. Jag öppnade dörren och hörde ljud bortifrån vardagsrummet, på trippande fötter gick jag mot rummet och fann Justin sittandes i en utav de två sofforna.

   Han såg på den påslagna tv men gav mig ett litet leende när jag kom in genom dörren innan han riktade blicken mot tv igen. Jag satte mig bredvid honom i soffan och såg på skärmen. Programmet han tittade på gjorde mig genast uttråkad och återigen gled jag in i mina egna tankar. Varför kunde han inte vara min, officiellt? Då han vi inte suttit såhär, då hade det inte varit tv han hade haft sin fokus på. Jag log roat åt mig själv över min tanke.

   Jag sneglade på honom och min blick gled direkt ner mot hans läppar, jag fick bita mig hårt i kinden för att inte slänga mig om hans hals och trycka min kropp mot hans. Frustrerat stönade jag och reste mig från soffan.

   ”God natt Justin” sa jag utan att se på honom.

   ”God natt Deztiny” hörde jag han svara förvånat.

Justins Perspektiv.

Varför skulle jag vara så feg? Kyssen brände ännu på mina läppar, men inte ett ord hade jag sagt till henne om det. Frågat vad den betydde, istället hade vi båda i stort sett gått ordlösa. Skapat pinsam och stel stämning som var så tjock att man skulle kunnat skära i den med kniv.

   Jag rycktes till verkligenheten då Deztiny kom in klivande i rummet, klädd i en enkel t-shirt och hot pants. Jag drog lätt på smilbanden innan jag riktade blicken mot tv som jag hade slagit på men inte tittat på. Återigen kände jag den tryckande tystnaden fylla rummet och jag försökte hitta något att säga med det var tomt. Absolut alldeles tomt. Jag kände Deztinys blickar men vågade inte möte hennes med min egen, utan låtsades istället att jag var fokuserad på vad det än var som rullade på tv. Deztiny suckade irriterat bredvid mig innan hon hastigt reste på sig.

   ”God natt Justin” sa hon bara.

   ”God natt Deztiny” svarade jag försiktigt och såg förvånat hur hon försvann ut genom dörren. Var hon arg på mig? För att jag kysste henne? Men hon kysste ju tillbaka… Förvirrat stängde jag av tv och reste mig från soffan, jag såg till att hela huset var låst och larmat innan jag gick bort till mitt rum.

Deztinys Perspektiv.

   Länge låg jag och vred mig i sängen, tankarna snurrade och min hjärna fick ingen ro alls. Jag stönade och drog bort täcket från min kropp, jag reste mig från sängen och öppnade försiktigt min sovrumsdörr. Jag satte eld på mina fingertoppar och gick genom korridoren, förbi vardagsrummet och bort mot Justins sovrum. Jag skulle få det sagt, jag fick ta konsekvenserna. Vad de än blev… Jag öppnade hans dörr och genaste hörde jag hur det rörde sig i sängen.

   ”Deztiny?” frågade Justin och lät inte det minsta nyvaken, kanske han också legat vaken?

   ”Jag måste prata med dig” svarade jag och stängde dörren bakom mig igen. 

ojoj, lite confession time kanske?  vad tycks? kommentera! ledsen att det kom så sent, men vi åkte o åt vid typ 7 . -.- ja, jag vet seeeent. o sen behövde vi handla också.