”Alfredo!” skrek jag och mer skratt hördes.

   ”nej, men är det du Melody” sa han och låtsades spela förvånad.

   ”ha ha” sa jag och pappa släppte ner mig på golvet, jag hamnade direkt i mammas varma famn och jag kramade hårt om henne. Jag kramade dem alla och log brett utav deras välbekanta ansikten. Jag kom fram till Justin och allt blev plötsligt väldigt spänt mellan oss, han log ner mot mig och gav mig en lätt kram.

   ”glad att du är tillbaka” sa han i mitt öra och jag kände hur jag fick gåshud vid halsen av hans andetag.

   ”jag är glad att vara tillbaka” svarade jag och släppte honom. Med dig…

---

 

Portugal konserten var precis lika fantastik som alla andra och jag levde mig in i låten tillsammans med Justin och försökte utstråla riktiga känslor. Jag ville att han skulle se mina känslor för honom som nu verkade sprudla inom mig. Jag klev ur duschade och vattnet droppade ner på golvet från mitt blöta hår, jag drog på mig mina trosor och knäppte på mig bh:n. Jag hängde upp handduken på kroken och gick ut ur det varma badrummet, ångan som bildats vällde ut tillsammans med mig och jag trippade bort mot vårt lilla sovrum.

   Jag såg ner på mina nakna fötter som gjorde avtryck på golvet och kände sedan hur jag gick ihop med någon, vingligt tog jag ett steg bakom för att sedan irriterat titta upp på den skyldige. Framför mig stod Justin med stora ögon, hans blick vandrade över min kropp och till min förvåning tyckte jag inte alls att det kändes obehagligt. Hans blickar var inte lika obekväma som Dimitris hade varit, nu när jag tänker på det. Aldrig hade de där tankarna ploppat upp i mitt huvud för ens nu…

   "ledsen" mumlade Justin fram och hans blick mötte tillslut min, jag skrattade åt hans tafatta minn. 

   "något som stör dig, Bieber?" frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.

   ”ehm… nej, absolut inte” sa han nervöst, jag skrattade igen åt honom och gick sedan fram till dörren intill vårt rum och försvann in.

 

 

Justins Perspektiv.

   Min blick gled över hennes höfter, över hennes platta mage upp över hennes bröst och jag kämpade med att hålla masken. ”ledsen” fick jag fram och menade att jag hade gått in i henne. Hon skrattade roat och höjde på ena ögonbrynet.

   ”något som stör dig, Bieber?” frågade hon, stör mig!? Ehm… JA! DU! Du och ditt vackra leende, du och din underbara röst, du och din härliga personlighet, du och din sexiga kropp.

   ”ehm… nej, absolut inte” svarade jag, hon skrattade igen innan hon gick bort till sitt sovrum. Måttligt förvirrade tog jag mig till mitt rum och la mig på sängen, jag såg tankspritt upp i taket och andades ut. Varför var hon inte min? Varför ville hon inte vara min? Hon verkar i alla fall må bättre sen hon kom tillbaka, hennes ledsna ansikte och tårfyllda ögon verkar hon ha tagit bort och lagt på sig sitt söta leende och strålande ögon som var fyllda av värme.

   Jag log stort av tanken och satte mig upp, jag drog av mig t-shirten och la den på den lilla soffan. Jag drog på mig mina mjukisbyxor innan jag kröp ner under täcket och blundade, en gäsp slank ur min mun och snart sov jag.

 

*

 

Stellas Perspektiv.

   Jag vaknade med ett ryck nästa morgon och förvånades inte utav att jag vaknade i Justins breda säng, jag kunde verkligen inte hålla mig i min egen säng! Jag vände på huvudet och såg nacken på Justin, jag log svagt och kände sedan hur det kittlade till på sidan av magen. Jag ryckte till lite och skrattade smått, jag drog bort täcket och såg att det var Justins hand som låg på en bit av min nakna mage där min sovtröja hade åkt upp.

   Jag log och hans fingertoppar rörde på sig igen, huden knottrade sig och det pirrade. Jag fnissade över den kittlande känslan och tog tag i hans hand, jag flätade försiktigt ihop våra fingrar för att inte väcka honom. Jag såg på våra händer suckade sedan, jag la mig på sidan och la våra händer bredvid min mage. Justin rörde på sig i sömnen och suckade, jag blundade och gjorde små ringar med tummen på hans handrygg.

   Jag hörde hur han suckade igen och jag öppnade försiktigt ögonen och såg in i hans bruna. Ingen sa något men jag såg hur Justins blick vandrade mellan mitt ansikte och våra händer, en liten rynka bildades i hans panna men jag log bara lugnt mot honom.

   ”god morgon” sa jag sedan tyst.

   ”du kan inte hålla dig borta eller hur?” frågade han retfullt och skrattade.

   ”ska vi byta plats eller?” frågade jag och tittade skeptiskt på honom.

   ”nej, det är lugnt” sa han och kurade ihop sig lite framför mig, jag log mot honom och han gäspade bakom handen.

 

*

 

   Dagarna gick och vi fortsatte på vår turné, dag efter dag hade jag försökt ge Justin signaler. Försökte få honom att inse att jag gillade honom, jag vet att det kanske inte var den bästa planen. Men det kändes så himla konstigt att helt plötsligt komma och säga ”hej-jag-gillar-dig” när jag bara några dagar tidigare hade sagt tvärtom.

   Så jag försökte få honom att inse det på egen hand, men trögare kille hade jag nog aldrig mött. Men Justin hade tagit allt med ett leende och inte ens en rynka i förbryllelse hade prytt hans panna. Jag suckade och tittade på den stora spegeln i omklädningsrummet, vi hade precis anlänt till Frankrike och fansen med deras söta franska brytning ropade på oss utanför byggnaden. 

   Varför var han så... seg? Gillade han inte mig längre? Var det, det som var problemet? Jag suckade igen och reste på mig från stolen. 

Justins Perspektiv.

   Melody gör mig galen! Varför skulle hon hålla på sådär när hon vet hur jag känner? Varför leker hon med mina känslor? Jag stönade högt i den mjuka soffan jag låg i och la händerna över ansiktet. Vad spelade hon för spel?

   Jag reste mig från soffan för att gå bort mot scenen där teknikerna höll på med alla sladdar och instrument. Tay James stod vid sin dator och diggade till musiken, nedanför satt Dan med sin gitarr och spelade lågt på något ackord, Scooter stod längst ut till höger på scenen och ropade order till teknikerna så de fick allt rätt. Alla gjorde någonting och i mitten av allt stod jag, rastlös.

   Jag tittade ut över alla åskådarplatser och suckade ännu en gång, det var klart att hon inte gillade mig, för henne är jag ingen märkvärdig figur! För ”normala” tjejer så var jag som deras gud och otroligt cool som var känd, men det hade inte samma effekt på Melody eftersom hon levde i precis samma värld som jag. Jag var väl bara ännu en kändis som dreglade efter henne.

   Jag suckade nu sorgset och gick fram och satte mig på kanten till scenen. Men hon var inte bara ännu en sångerska för mig, hon är så mycket mer. Någon som delar livet jag lever, förstår sig på pressen och jobbet man måste lägga ner bakom allt. Hon kan inte komma med kommentarerna som ”men kom igen, bit ihop. Du är ju för fan känd!”, men det är inte bara. Hela ens privatliv läggs ut inför allmän beskådning, de ser alla brister man har och misstag man gör.

 

   Deppigt gick jag runt i korridorerna och funderade vad som var fel på mig, varför var jag inte speciell i hennes ögon? Jag vek runt hörnet och hamnade i en återvändsgränd. Trött vände jag om och gick tillbaka, men skärp dig Justin! Du kan inte deppa ihop över det här, det är som att deppa över att Beyoncé aldrig kommer bli din! Det är bara svälja och gå vidare…

   Utan förvarning tog någon tag i min tröja och drog in mig i ett svart litet rum, paniken fyllde mig. Både över vem det kan vara plus det troligtvis lilla utrymmet jag befann mig i, en lampa i rummet tändes och till min förvåning stod Melody med en irriterat ansiktsuttryck.

 

 

Stellas Perspektiv.

   Jag gick runt i korridorerna och letade efter Justin, jag hade bestämt mig för att prata med honom istället för att vänta på att han skulle fatta själv. Jag rundade ett hörn och suckade när den också var tom, jag gick med stampande steg genom den korta korridoren och kom in i en annan. Detta ställe var verkligen stort, tänkte jag och gick vidare.

   Till min glädje kom Justin gående i nästa korridor, jag log stort men han gick med både blick och huvud neråt och verkade vara helt inne i sina tankar. Synen av honom fyllde mig av lycka och förälskelse och jag gillade de sprudlande känslorna mer och mer. Att vara kär var härligt och fritt, som att sväva på moln. Speciellt när man har hittat någon som man verkligen har fallit för.

   ”Justin?” frågade jag, men reaktionen fanns inte. Han gick dystert vidare och snart skulle han vara framme hos mig, jag viftade lite med armarna och sa hans namn högre men fick fortfarande ingen reaktion. Hade han gått och blivit döv eller? Jag rynkade irriterat pannan och skulle precis stoppa honom när jag hörde andra människor komma gående. Utan att tänka grepp jag tag om hans tröja och drog in honom genom första bästa dörr.

   Rummet var kolsvart och jag kunde nästan gissa hur förvånad Justin såg ut nu, jag letade över väggen efter en lampknapp och fann tillslut en. Jag tryckte ner knappen och rummet lös upp, jag såg upp där jag trodde Justins ansikte befann sig och det visade sig att jag såg rakt upp i hans ögon.

   ”vad… är… hände?” frågade han förvirrat.

   ”jag behöver prata med dig, men du verkar ju undvika mig så-” sa jag.

   ”jag kanske har en anledning!” mumlade han hårt.

   ”så du har en anledning!?” sa jag minst lika hårt och höjde förvånat på ögonbrynen.

   ”ja, jag tycker inte om att såras över att någon inte verkar veta vart gränsen går när det gäller att leka med någons känslor” sa han och tittade stint in mina ögon. Jag såg stumt på honom.

   ”leker med dina känslor?” frågade jag.

   ”ja, det är precis vad du har gjort de senaste dagarna. Betett sig super gulligt, gått i underkläder och gosat som om jag är något jävla djur som är helt känslolös. Men för din information, Melody så är mina känslor för dig bort. Finito”

 

 

Justins Perspektiv. 

   ”ja, det är precis vad du har gjort de senaste dagarna. Betett sig super gulligt, gått i underkläder och gosat som om jag är något jävla djur som är helt känslolös. Men för din information, Melody så är mina känslor för dig bort. Finito”

   Där ljög jag för henne, men det skulle bli enklare då. Enklare, mindre smärtsamt att släppa taget. Hennes blick var förvånad och jag tyckte jag skymtade sorgsenhet och smärta.

   ”men vad bra då, för jag har inte heller några känslor för dig. Har aldrig haft kommer aldrig ha” svarade hon och jag kände hur det knöt sig i magen på mig av hennes ord.

   ”vad bra, jag bryr mig inte vad du gör längre. Det påverkar mig inte ett dugg” sa jag snabbt och hon såg trosigt tillbaka på mig.

   ”nej precis. Jag skulle kunna kyssa dig nu utan att det skulle röra mig ryggen” sa hon och la armarna i kors.

   ”jag skulle kunna kyssa dig nu utan att känsla någonting, helt dött” hon fnös ljudligt.

   ”tror jag inte-” började hon men jag avbröt henne fort genom att hårt dra henne intill mig och trycka mina läppar mot hennes. Hon grepp hårt tag om min nacke och tryckte sig närmre, mina armar lindade sig om hennes midja och hon la sin andra hand om min nacke.

   Kyssen var menad att vara ilsken och bestämd, men ju längre jag kände hennes underbara läppar mot mina ju mer släppte jag taget. Jag bytte ut mina hårda tag till mer mjuka och ömsinta. Hennes naglar som hade borrat in sig i min nacke släppte taget och sen verkade vi båda inse vad vi gjorde och slet oss ifrån varandra. Jag såg förvånat på Melody och hon såg precis lika förbryllat tillbaka.

   ”du-” började jag men hann inte längre förens hon slängde sig om min hals igen och tryckte sig mot min kropp. Hennes läppar masserade mina och mina händer gled över hennes kropp.  

 

---

 

hahahaha, blev lite bråk där på slutet men det löstes ju... ;) hoppas ni gillade det och att det var värt väntan, jätteledsen för det btw. vad tycks?? kommentera! ♥