Kapitel 64 - I Actually Believed He Loved Me

 

”I thought for a second you would beat the shit out of him” skrattade han efter att jag fått på mig mina skor. Jag skrattade med honom.

”well, I wasn’t far away...” sa jag och la sedan händerna över hans kinder och drog hans ansikte intill mitt. Jag kysste honom hejdå innan jag gasade hemåt, väl upp på rummet såg jag till min lättnad att Olivia fortfarande sov lugnt i min säng. 

”we’ll find this person that made your life to a living hell” viskade jag och strök med handen över hennes hår. ”I promise you that” 

 


 

14:e April.

Jag satt i min säng med tummen över skärmen på min telefon, utav någon anledning velade jag över om jag skulle trycka eller inte. Han hade skadat mig djupt, förstört mig mer än någon annan någonsin gjort. Den smärtan hade fick mig att känna var tusen gånger värre än när jag råkade gå in i dörrkarmen och träffat rakt på mitt skadade revben. Jag hade behövt suttit med tänderna ihop bitna och nävarna knutna för att inte skrika högt, i flera minuter fick jag sitta så innan jag tillslut kunna slappna av och gå bort till mitt rum. Mamma hade tillåtit mig att stanna hem så länge jag behövde, vilket jag var oerhört tacksam över. Jag hade inte modet eller viljestyrkan att vistats i skolan bland alla hatfyllda blickar och elaka kommentarer. Jag behövde läka först, få upp min självsäkerhet igen innan jag kunde ta emot och snäsa något tillbaka eller ignorera.

Chloé hade dock sagt till mig att alla på skolan verkade släppa sitt hat och frustration gentemot mig efter jag blivit kidnappad och påkörd. Jag antar att medlidandet äntligen sjönk innanför deras kompakta hud och nådde deras inkompetenta hjärnor. 

 

Jag tjöt frustrerat till när min tumme inte verkade vilja lydda min hjärnas order och klicka på radera, jag slöt ögonen och öppnade dem igen för att se hur telefonen arbetade innan numret var raderat från min telefon. Justins nummer fanns inte längre på mitt sim kort. 

 

Tumblr_lr6abwn2iw1r0xeveo1_500_large

 

En ensam tår rann längst min kind, snabbt torkade jag bort den med baksidan utav min hand. Ilskan kokade upp inom mig, jag var arg på min själv som fortfarande grät över den där uppblåsta popstjärnan till manshora. Jag kastade ifrån mig telefonen och den studsade två gånger innan den la sig still på madrassen. Jag reste mig från sängen och gick fram till min radio.

Tonight I'm Getting Over You by Carly Rae Jepsen
 

”and here comes a song from Carly Rae Jepsen’s new album, tonight I’m getting over you here on NRJ” 

Jag höll nästan på att skratta över hur bra sång titeln stämde in på min liv, jag stod stilla och lyssnade tills första refrängen var över och jag fann mig själv förälskad i låten. Den var riktigt bra, fartig och hade meddelade självständighet och styrka. 

Jag diggade med huvudet och sjöng med i sista refrängen, för första gången på en vecka log jag på riktigt och kände mig glad. 

”thank you Carly” sa jag till radion och skrattade.

 

*

 

18:e April.

”vi är så ledsna Lilo” jag log snett mot Melinda och Cornelia genom datorskärmen. 

Jag hade precis haft säkert en timme lång utläggning över vad som hänt i mitt liv genom de senaste månaderna. Cornelia såg helt chockad ut och verkade ha svårt att tro att hennes största idol skulle ha gjort något sådant mot någon annan. Om hon velat motargumentera varken visade hon eller sa något om det, vilket var tur för henne. Chicks before dicks. 

Jag ryckte på axlarna. ”jag är så över den där bitchen nu i alla fall” la jag till. 

 

Tumblr_m0aewoi9zn1r98u8ho1_500_large

 

”han kan ruttna i helvete, jag bryr mig inte. Men så, hur är det i Sverige? Något nytt?” frågade jag.

Cornelia fnös. ”tja, inget som kan mäta sig med vad du har gått genom direkt” jag skrattade.

”nä, jag gissade på det” mumlade jag, men de berättade i alla fall att Melinda hade löst sina problem med sin pojkvän medan Cornelia klagade som vanligt över sina föräldrar.

”-jag menar kom igen! Can’t they cut me some slack?” frågade hon. ”är det för mycket begärt!?”

Jag skrattade. ”OLIVIA!” min mamma skrek från nedervåningen och jag himlade med ögonen.

”VAD!?” skrek jag tillbaka. 

”MIDDAG!” jag suckade, mat var det sista jag ville äta nu. Jag kände mig enbart illamående och även fast jag var helt tom i magen på grund av att jag inte ätit sedan frukost ville jag fortfarande inte ha någon mat. 

”måste gå, ska äta middag” sa jag till dem, de nickade och vi sa hejdå innan jag reste mig från sängen och gick ner i köket där alla redan satt till bords inklusive Victors flickvän. 

Tre månader hade de hållit ihop nu och de var så gulliga som par kunde bli, vilket inte var en fröjd för ögat vid denna tid. Par äcklade mig nu för tiden, jag bara rynkade på näsan och vände bort blicken. Det var svårt nog att umgås med Chloé och Ryan ibland. Något jag inte gjort ofta genom de två senaste veckorna jag varit hemma då Justin tydligen fortfarande är kvar i Stratford, för någon anledning jag inte visste och inte ville veta heller, och han skulle följt med som en oinbjuden hundvalp. Med en suck satte jag mig ner på min stol och gled återigen in i mina tankar, orkade inte hänga med i samtalet som fördes över bordet. Allt jag ville var att få gå upp och lägga mig, jag var trött. Enbart trött. Jag kände hur mina familjemedlemmar då och då skickade oroliga blickar mot mig men jag försökte att ignorera dem så gott jag kunde, enda sedan kidnappningen har det precis varit som att de alla gick och väntade på att jag skulle explodera eller dylikt. 

Den irriterade mig något så in i norden ibland och då fräste jag åt dem att de skulle lägga av medan andra gånger gick jag bara därifrån och stängde in mig på mitt rum. 

 

*

 

19:e April.


"släng, behåll, släng" mumlade jag för mig själv medan jag rensade min garderob och la kläderna i två separata högar, släng högen var något större än behåll högen och jag insåg att jag skulle behöva köpa nya kläder.

Jag drog fram något mjukt och grep tag i den med båda händerna för att se vad det var, det stack till i bröstet när jag insåg att det var en munkjacka som tillhörde Justin.

 

Tumblr_m7bqucrrqc1rbsn61o1_r1_500_large

 

 

Jag knöcklade ihop den innan jag slängde den på sängen, jag skulle ge den till Chloé så fick hon ge den till Ryan som sedan fick ge den till Justin. Jag tänkte i alla fall inte göra det. Jag stannade upp i mitt letande när mobilen ringde, jag gick fort bort till den och såg att det var Chloé som ringde.

hi, babe!" utbrast hon glatt i luren, jag log roat. 

"hi, what's up?" frågade jag och gick bort till garderoben igen, jag klämde fast mobilen mellan axeln och örat medan jag plockade upp ett till plagg.

"on my way home from school" svarade hon trött och jag plutade medlidande på läppen.

”so how was school?” skrattade jag och återigen suckade hon.

”same old, same old” svarade hon. ”teachers that talk to much and nasty food” jag skrattade.

”yeah, can’t say I miss it. Getting kidnapped and almost beaten to death has it’s good side aswell” svarade jag och Chloé skrattade ironiskt.

”you still can’t remember anything?” frågade hon försiktigt, jag suckade. Jag hade verkligen försökt få minnet tillbaka men min hjärna vägrade, den ville inte komma ihåg. 

”no” svarade jag lågt. ”my stupid brain seems to have deleted it and put it way down in some scrub where I will never find it” 

”I still can’t find a single person that might have done this, it doesn’t make any sence” Chloé suckade frustrerat och jag nickade instämmande även fast jag visste att hon inte kunde se mig. "but how are you feeling?"

Jag suckade och grep tag i telefonen med handen. "I found one of Justin's shirts in my closet" 

Jag fick ett svagt "oh" tillbaka från henne och jag nickade. "yeah"

"are you alright?" frågade hon försiktigt, jag kastade en blick mot sängen och såg på den grå munkjackan.

"you shouldn't miss people who doesn't miss you, right?" här bröt jag mot min egen regel, jag hade klart och tydligt bestämt mig för att gå vidare med mitt liv och inte tänka mer på honom men ändå lyckades han dykat upp i alla fall. Chloé var tyst ett tag innan hon svarade. 

 

Tumblr_m4bw6mwm9x1ro85i5o1_500_large

 

"it's normal that you miss him Lilo, he was your boyfriend for a half year for crying out loud" jag suckade.

"but I don't want to miss him" klagade jag och hon skrattade kort.

"well, there's only you to blame on that part darling" svarade hon och nu var det min tur att skratta.

"yeah" svarade jag och återigen blev det tyst i telefon, jag såg bort på munkjackan igen och kände samma stick i bröstet. 

"I actually believed he loved me" sa jag tillslut.

"I know you did, hun. I know you did" 

 

Tumblr_lsj0tmj02y1qdcm5fo1_500_large

 

*

 


22:a April.


"så vad ska du hitta på idag då?" frågade mamma muntert när hon kom in i köket, jag såg upp på henne från min telefon och orkade inte ens le tillbaka mot henne. 

"I'm going to listen to every sad song I ever downloaded, on reapet" svarade jag och mammas leende blev mindre och hon såg sedan medlidande på mig.

 

Tumblr_m7658nghaw1qbz8iho1_500_large

 

"en utav dina jobbigare dagar?" frågade hon och jag nickade svagt efter en stund. Även om jag lovat mig själv att glömma honom kunde jag inte undgå att få dagar då jag totalt begravde mig i mina sorger. Som denna till exempel.

En knackning kom från ytterdörren och mamma gick genast för att öppna, hon kom sedan tillbaka med en polisman efter sig. Jag såg frågande på dem och mamma ryckte diskret på axlarna.

Polisen log mot mig och satte sig mittemot mig vid bordet. 

”hi, Olivia. How are you feeling?” frågade han.

”hi, ehm... good I guess” svarade jag och han nickade. 

”I came by just to give you some of your things that the police couldn’t find any evidence on” berättade han och räckte mig påsen, jag nickade och tog emot den.

”thank you” svarade jag och jag fick återigen ett leende från honom, han utväxlade några få ord med min mamma innan jag var tillåten att resa mig och gå upp till mitt rum. Jag satte påsen på sängen och såg ner i den, jag drog upp mina kläder som jag burit den kvällen. Mina svarta jeans som fortfarande var blodiga smutsiga och sedan min t-shirt som såg ännu värre ut, jag såg frågande ner i påsen när jag tagit upp alla kläder med fortfarande fann något tungt i den. Jag stack ner handen och grep tag i något smalt, påminde om en mobiltelefon och mycket riktigt höll jag i en svart touch mobil i nästa sekund. Jag såg ner på den och flämtade högt.

Precis som en film spelades hela scenariot från min kidnappning upp i mitt huvud, hur det visade sig att A var Emma, hur männen slog mig och jag skrek högt när de bröt mitt ena revben. Hur Emma förklarade att hon avundades mig men att hon även ville döda mig för att hon tyckte jag var Stratfords största bitch. Jag ryckte till när jag kom ihåg hur bilen närmade sig och sedan Justins ansikte innan den träffade mig och jag blev medvetslöst. Andfått sjönk jag ner på sängen. ”it was Emma...”

 


 

AAAAAAAAHHHH! hon kommer ihåg! shhhhhiiiiittttttt! right!? 

till en början ganska tråkigt kapitel, men jag ville komma genom hennes sorg period över 

deras break up. :/ men vad tror ni händer nu!? 

VAD TYCKS?? KOMMENTERA!!! :DDDDDDD


puss&kram på er. ♥

 

 
 
 
 
 

Skriven av: Ebba

Shit pommes fritt !!!!! Meeeeeeer please ! Poor Olivia :( !

2012-11-04 @ 21:08:47
Skriven av: Annie

Jääättebra!!! :D

hoppas inte att den där Emma kommer igen och gör något..!!

2012-11-04 @ 21:09:16
Skriven av: Anonym

NEJ DU KAN INTE SLUTA SÅ HÄR!!!!!! MERRRRRRRRRRA!!!!!!!!!!!!!

2012-11-04 @ 21:14:42
Skriven av: Anonym

äntligen kommer hon ihåg. super bra !! :-D<33

2012-11-04 @ 21:30:50
Skriven av: Liv

Awweeeeesssomme kapitel!!!, HON KOM IHÅG YEY :D

2012-11-04 @ 21:31:22
Skriven av: isabella

OMG meeeer snälllllla!! :D

2012-11-04 @ 21:47:21
Skriven av: Becka

Grymt bra!

2012-11-04 @ 21:48:26
URL: http://beckagoesrandom.blogg.se
Skriven av: Frida

Jag. Kan. Inte. Andas. Skriv. Mer. Nu. Fort.

2012-11-04 @ 21:56:19
URL: http://oneddreamworld.blogg.se
Skriven av: Ewweh

OMG inte bara sluta sådäär? :'o Läste om en av dina noveller idag :P<3 Hihi, När kommer nästa? Hoppas väldigt snart, annars kommer jag döööö :'o

2012-11-04 @ 21:56:46
URL: http://justbiebzz.blogg.se
Skriven av: Anonym

Omg sjukt bra!!! Nu måste hon berätta!! ¨så att Justin och hon kan bli tillsammans2 igen haha!!! Nej me jag hoppas hon kommer kunna förlåta Justin för det här!

2012-11-04 @ 22:04:35
Skriven av: Alexandra

Super bra kapitel som vanligt ;) men när kommer nästa kapitel upp? :D

2012-11-04 @ 22:14:11
Skriven av: Anonym

Aaahh vad bra

2012-11-04 @ 22:26:13
Skriven av: Johanna

AHHHHHHH AWESOME! FUCK JUSTIN ;)

2012-11-04 @ 22:36:37
URL: http://byjjohannaa.blogg.se
Skriven av: Tilda

As bra ju!

2012-11-04 @ 23:09:26
Skriven av: sofia

OMG DÖÖÖR NÄÄÄR KOOOOMMER NÄÄÄSTA???!!!??

2012-11-05 @ 23:14:49
Skriven av: Anonym

När kommer nästa?? kan it vänta!!!

2012-11-06 @ 17:26:35
Skriven av: felicia

oh my gaaaaaaaaaaaaaaaaad!! älskar "chicks before dicks" hahaha, asgryymt!! Längtar som faaan till nästa nuuu!!!

2012-11-06 @ 18:23:44
Skriven av: Chloe

HALLÅ!!!!DU KAN JU INTE SLUTA DÄR!!!!!!!!!!!!

2012-11-06 @ 20:20:08

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback