”babe, you just got punk’d” upprepade Justin och det sjönk sakta innanför mitt skinn.

”omg” skrattade jag. ”how could you do this to me!?” utbrast jag sedan och slog Justin hårt på armen, han skrattade. 

När jag fått lugna ner mig ställde jag mig framför kameran med Justins arm om mig.

”I’m Olivia Frid and I just got Punk’d” sa jag och himlade med ögonen. 

 

---

 

16:e September.

 

”I will see you in...” resten av orden fastnade i min strupe när jag insåg hur lång tid det faktiskt var tills jag skulle få röra honom igen, känna hans armar om mig. 

Vi stod på flygplatsen i LA, borta från paparazzoerna och fansen som flockats vid ingången men även inne på flygplatsen. Tårarna vällde upp i mina ögon och jag bet mig i läppen för att inte ett hysteriskt snyftande skulle bryta ut, fram till jul skulle han vara borta, nästan tre månader. Resa runt i USA för sin världsturné som tog fart nu den 29:e.

Hela dagen hade vi legat inne och inte gjort mycket, då det inte var mycket vi hade orkat göra heller med tanke på Justins fest som ägt rum igår. Hur många människor som helst hade fyllt lokalen, de hade varit galet men också väldigt roligt. 

”three months” sa jag och lyckades äntligen avsluta min mening men efter det rann tårarna som jag inte längre kunde hålla inne utan att explodera av pressen. 

”I’ll miss you so much” hörde jag Justin säga innan han tryckte mig mot sin bröstkorg, snabbt la jag armarna runt honom och andades in doften av honom. 

 

 

”I-I will miss you t-too” snyftade jag och kramade åt hårdare. 

Den välbekanta rösten sprakade i högtalarna och meddelade att det var dags att kliva ombord på flygplanet, genast lutade jag mig tillbaka för att sedan sträckta mig upp och kyssa hans läppar. Han kupade mitt ansikte i hans handflator och tryckte sina läppar hårt och desperat mot mina.

”I love you” jag ställde mig på helfot igen och såg upp i Justins tårfyllda, bruna ögon.

”I love you too” viskade han, fort svingade jag upp axelremsan över axeln till min väska och gick mot den grå dörren där en kvinna stod för att se på min biljett. 

Hon log medlidande åt mitt tår täckta ansikte och antagligen röda ögon, jag kastade en sista blick bak mot Justin som stod med händerna i fickorna och såg efter mig. Jag såg honom i ögonen och log snett. 

 

*

 

8:e Oktober

 

”you worthless loser” jag himlade med ögon, jag måste medge att eleverna på Stratford High blev mer och mer kreativa när det gällde deras förolämpningar gentemot mig. Långa med många adjektiv. 

”oh, good one!” ropade jag efter tjejen som bara gapade åt min nonchalans.

Skolan hade blivit både värre men dock mer uthärdlig, jag hade lärt mig mer och mer att inte alls ta åt mig vad dessa patetiska, ursäkter för människor sade om eller till mig. Deras åsikt betydde inget i mina ögon. 

”hey, gurl” Chloé kom gående längst korridoren med det stora leendet som hon alltid bar, jag sken upp i ett liknande och besvarade kramen. 

”what lesson are you having now?” frågade hon och krokade sin arm med min.

”math” suckade jag. ”Mr. Fritz är going to kill me slowly with his talk about maths history. I don’t care, okay!?” Chloé skrattade roat åt mig.

”but we are still going to met up at the cafe after school, right?” frågade hon när vi kom fram till mattesalen. 

”of course” svarade jag och vinkade sedan av henne och knuffade upp dörren. Till min olycka visade det sig att han redan börjat lektionen och avbröt sig mitt i meningen när jag kom inklampande. 

”sorry I’m late” viskade jag och skyndade fort bort till min bänk bredvid Chaz. 

”what have I missed?” väste jag lågt till honom för att inte dra till mig mer onödig uppmärksamhet. 

”nothing really” svarade Chaz och la trött ner sitt huvud på bänken med ett stön när Mr. Fritz tog upp där jag avbröt honom och verkade inte märka hela klassen ointresse för ämnet han pratade om. Jag stönade och plockade upp telefonen för att se om jag fått några missade samtal eller sms, som alltid när jag tog upp mobilen hoppades jag att ett meddelande från Justin låg och väntade på att jag skulle öppna det. 

Ofta fann jag ett sms från honom men inte den här gången, han befann sig nu i Portland och jag hade ingen aning om hur mycket klockan var där. Kanske låg han och sov nu.

Jag gled mer och mer in i mina tankar och blockade ut Mr. Fritz trögflytande babbel. 

 

*

 

Klockan ekade genom skolan och eleverna började genast samla ihop sina saker för att sedan ta sig till sina skåp. Jag slängde in mina böcker innan jag grep tag i min jacka och halsduk och tog sedan ut skateboarden. Med ryggsäcken på ryggen åkte jag bort från skolan och mot centrumet där jag skulle träffa Chloé som hade haft tandläkartid och haft lyckan att gå ifrån skolan tidigare. Jag satte mig vid ett utav bordet på den halvfulla cafeet och lutade mig bak mot den mjuka soffryggen. Mobilen vibrerade till i min ficka och jag tog ivrigt upp den i hopp om att det var Justin men blev grovt besviken när jag såg att det var ännu ett sms från min galna stalker som kallade sig själv ”A”. 

”Dying to know how I am? You’ll find out. -A” 

 

 

Klart jag var, jag längtade tills jag fick reda på vem denna losern var så jag kunde slå vett i skallen på den. Varför kunde den inte bara lämna mig ifred!? Jag hade nog med obehagliga kommentarer i skolan, jag orkade inte med att mina telefon skulle bli bombarderad av det också. För några nätter sedan kom det första smset sedan jag kommit tillbaka från min mini semestern hos Justin, jag hade varit sekunder från att somna när mobilen vibrerat till. 

”Did you get a goodnight kiss? Here´s one from me. xo... --A”

Vem denna person än var hade den galet bra koll på hur jag såg ut eller vart jag befann mig eller vad jag gjorde dygnet runt och jag måste medge att det hela skrämde mig till vettet. Personen var som min skugga, lämnade mig aldrig ensam. 

Det plingade till vid dörren och jag såg upp med förhoppningar om att det äntligen var Chloé som kom men till min besvikelse var det bara några killar från lacrosse laget. 

De skrattade när de fick syn på mig och jag himlade med ögonen innan jag skickade iväg ett snabbt sms till Chloé där jag frågade var i helvete hon var någonstans. 

Jag hörde hur killarna viskade och åtagliga gånger dök mitt namn upp i deras meningar, ännu en gång himlade jag med ögonen och suckade. 

”hey! Have you been waiting long?” jag hade inte hört Chloé komma in genom dörren men plötsligt stod hon där med sitt leende och mobilen i högsta hugg. 

”no, it’s cool” svarade jag och skickade en blick mot killarna som fnissade igen och vände fort bort huvudena när de såg att jag tittade. Chloé följde min blick och rynkade argt på pannan.

”don’t you guys have practice? Or did you lose your balls?” fräste hon, de skrattade nervöst innan de skyndade sig ut ur cafeet. Jag såg förvånat på henne men skrattade sedan.

 

 

”that was actually really funny” skrattade jag och hon log snett. 

En utav servitriserna kom fram och tog vår beställning för att sedan återvända några minuter senare med mitt vatten och kladdkaka och Chloés kaffe och kanelbulle. 

”thank you” tackade jag och hon log vänligt innan hon försvann bort igen. 

Jag sträckte mig efter mitt vattenglas men stelnade till när jag såg något stå skrivet på det, ett ”A” var ritat på glaset i vattnet som blivit på utsidan på grund av kylan. 

 

 

Jag stirrade på glaset innan jag snabbt såg upp för att se efter servitrisen eller någon annan som möjligtvis kunde ha gjort detta, jag svalde skrämt och såg på glaset igen.

”are you okay, Lilo?” frågade Chloé bekymrat mittemot mig. 

Genast torkade jag bort ”A” och klistrade på ett leende.

”yeah, I’m fine” svarade jag och höjde glaset till munnen. No, no I’m not fine! 

 

---

 

ojoj! denna personen är henne i hälarna hela tiden.. har ni börjat fundera på vem det kan vara??

vad tycks?? kommentera för ett till ikväll! ♥ I LOVE YOU GUYS! 

ni gör mig så glad. =DDDDDD tack så mycket för att ni läser o kommenterar.