”I know” sa hon sedan och mina kinder blossade genast upp. ”I, or should I say we, have heard a lot about you since you came home from the camp” fortsatte hon. 

”but that-” började då vi bara varit hemma i tre dagar. ”yeah” avbröt hon och jag skrattade.

”yeah, yeah. I talk a lot about things I like” Justin la sig i samtalet och himlade med ögonen medan han reste sig från stolen. 

Jag log mot honom. ”I like you too” svarade jag lågt då han hörde mig i alla fall, han såg på mig och log snett.

 

---

 

”good night, Lilo” mumlade Justin mot mina läppar, han hade erbjudit sig att skjutsa hem mig, Cornelia och Melinda. Något jag inte tackade ”nej” till då jag hade svårigheter med en småsak som att bara gå några meter fram då knäna skrek högt i protest. Jag skrattade till när han använde sig av mitt smeknamn.

”yeah...” svarade jag innan jag kysste honom, han la en arm runt min midja och tryckte mig närmre hans kropp. Min tunga gled över hans underläpp och på mindre än en sekund hade han öppnat sin mun för att möta min tunga med sin. Jag stönade kvävt mot hans läppar och hans grepp om min kropp hårdnade. 

 

"good night, Lilo"

 

”good night, Biebs” mumlade jag och släppte honom, han log snett och släppte även han sitt grepp om mig. Jag lyckades ta mig till dörren och vinkade av honom när han körde sin bil bort från bondgården och in mot staden igen. 

”VAD HAR HÄNT!?” mammas gälla skrik gen genom hela huset, jag suckade och tog ett djupt andetag innan jag vände mig om mot henne. 

 

*

 

Veckan vandrade vidare och här stod vi igen, 9:e juli, måndag morgon. Cornelia och Melinda hade nu spenderat en vecka tillsammans med mig och mina vänner och en vecka hade vi kvar innan det bar av till Sverige igen. Mamma hade, efter min långa förklaring, haft mig på husarrest och jag var fast i huset för två dagar tills hon ansåg att såren endast behövde plåster och jag kunde gå normalt igen. 

”jag kommer inte dö mamma” försäkrade jag när vi lämnade huset för att ta oss ner till stranden där vi skulle möta upp alla andra, mammas alltför välbekanta rynka pryde hennes panna och jag suckade. Den där rynkan betydde mycket övertygande för min del och mycket oro och envishet för hennes del. 

”det vet jag väl, men jag vill inte att du ska få infektioner eller att såren ska gå upp eller liknande” började hon och jag himlade med ögonen.

”jag kommer vara försiktig, jag lovar. Jag vill lika lite som du att de ska bli infekterade” svarade jag lugnande och hon nickade bekymrat. 

”herre gud” sa jag och skakade på huvudet medan vi åkte på brädorna ner mot stranden som det i stort sett bara var nedförsbackar till. Vilket var skönt på vägen dit, mindre skönt på vägen hem när man var dubbelt så trött efter en dag i solen. 

 

"oh my god"

 

”din mamma är gullig” skrattade Cornelia, yeah right! 

”whatever” svarade jag och de båda skrattade. 

Vi anlände till stranden, vågorna slog in över sanden, barnfamiljer låg på sina picknick filtar och de få hundarna fångade smidigt frisbeearna i munnarna. En stor grupp ungdomar kom inom synhåll och jag log stort, jag såg att det var flest killar som lyckats komma hit ännu, tjejerna tog längre tid på sig att packa i ordning då val av bikini, handduk och accessoarer måste vara perfekt. Jag klev av min bräda, tog den under armen och med Melinda och Cornelia på en varsin sida gick vi i sanden mot gruppen. 

”HEY!” utbrast alla nästan samtidigt då de fick syn på oss, vi hälsade lika glatt tillbaka och tog plats i sanden på lämpliga ställen. 

”how is our wounded girl?” frågade James retsamt och jag himlade med ögonen. 

”according to me fine, but if you ask my mom I’m probably dying” svarade jag och alla började genast skratta högt, jag flinade roat. 

Från parkeringen kom tjejgänget gående, alla med handväskor fyllda av troligtvis onödiga saker som de inte skulle få användning för under dagen men behövdes ändå ha med. Därefter såg jag några meter bakom dem Justin tillsammans med Chaz, Ryan och Nolan komma gående, alla med badshorts, Justin hade ett på sig ett par svarta Ray Bans och jag kände hur det pirrade i magen av synen av honom. Jag reste mig från marken och gick halvt sprang dem till mötes, när Justin såg mig släppte han taget om sin väska för att kunna ta emot mig. Jag skrattade och han snurrade försiktigt runt. 

”how is my girl?” frågade han och jag rodnade svagt.

”I’m good, you?” frågade jag och han log nöjt. 

”perfect” svarade han och släppte ner mig på marken igen, han böjde sig ner och tog upp sin väska igen och tillsammans gick vi ner till de andra. 

 

*

 

I min bikini låg jag och såg på medan de andra badade, på grund av mina sår kunde jag inte vara med och busa i vattnet. Vilket var tråkigt under en sådan här varm dag. 

Jag vände mig om på mage istället för att slippa se dem och slöt ögonen, ett förskräckt skrik lämnade mina läppar när en iskall kropp, mot min brännheta hy, lades över min baksida. Justin skratt nådde mina öron och jag slutade tjuta. 

”Justin, get off” skrattade jag. Han rullade av och landade på handduken bredvid mig, hans hår var spretigt och rufsigt efter vattnet, vattendroppar glänste över hans bröstkorg och ner över hans mage. Jag bet mig löst i läppen medan min blick vandrade över hans kropp. 

”checking me out?” Justins fråga fick mig att le och se upp i hans ögon.

”maybe” svarade jag och lutade mig fram mot hans ansikte, ett leende spred sig på hans läppar. 

 

"checking me out?"

 

”well, you are free to stare away” mumlade han innan han la en hand om min nacke och tryckte sina läppar mot mina. Jag skrattade kort mot hans läppar innan jag besvarade kyssen. Jag nafsade löst på hans underläpp vilket fick honom att stöna lågt mot min mun.

 

Olivia låg bredvid mig och njöt av solen, jag hade svårt att ta bort blicken från hennes lättklädda kropp och bet mig frustrerat i läppen. Resten hade kommit upp från vattnet och tjejerna hade sett till att de smörjt in sig innan de la sig ner antingen på rygg eller mage för att sola sina kroppar. Olivia reste smått på ryggen för att sedan knyta upp knuten bak på ryggen och låta banden hänga fritt för att inte få fula ränder på ryggen. Detta gjorde dock inte situation bättre för mig, nu var det ännu mindre kläder som täckte hennes kropp. 

De svarta bikini trosorna hade hon hasat ner en bit, men fortfarande så de täckte allt, men för att även där få mer hud att sola. Hennes ögonlock slogs upp och de blå haven såg tillbaka på mig med en busig glimt, ett fnitter lämnade hennes läppar innan hon slöt ögonen igen, som om hon visste att det hela störde mig. 

”are you teasing me?” jag kunde inte motstå att fråga henne, återigen skrattade hon.

”maybe” hennes svar retade gallfeber på mig. 

”that’s so unfair” klagade jag och hon log snett, fortfarande med ögonen slutna. 

  

*

 

 

”when are you going back to be the popstar Justin Bieber?” frågade Olivia, vi satt en bit bort från gruppen, jag hade henne mellan mina utsträckta ben och hennes blick borrade in sig i min. 

”ehm...” började jag och svalde. ”in about three weeks” svarade jag sorgset, hennes blick blev genast ledsamt och hennes hållning ihopsjunken. Ett ”oh” slapp ur hennes mun.

”yeah, I’m going back to finish my album and then...” började jag igen men lyckades inte avsluta, så hon gjorde det för mig.

”you are going on tour, I know” sa hon och jag såg en aning förvånat på henne.

”Cornelia” förklarade hon och jag skrattade kort. ”she has been talking, or should I say screaming, a lot about you coming to Sweden for the first time. Apparently you weren’t there under your first tour” fortsatte hon och jag nickade.

”that’s right” svarade jag med ett leende. ”there’s many countries that I’ve never been to before that I now will have the chance to visit” hon suckade längtansfullt. 

”do you miss it?” frågade jag och hon såg undrande på mig.

”miss what?” frågade hon. ”Sweden” förklarade jag och hon nickade förstående.

”sometimes” svarade hon lågt. ”especially when I talk to those two, or now, when they’ve are here. Then I miss it a lot, but I’m starting to really enjoy it here as well” svarade hon och log flörtigt mot mig, jag himlade med ögonen men skrattade. 

Hennes blick sökte sig sedan ut över vattnet och blev frånvarande, bekymrat granskade jag hennes ansikte.

Jag ville inte att hon skulle vara olycklig, eller ha hemlängtan. Jag ville att hon skulle känna att detta var hennes riktiga hem. 

Jag bet mig fundersamt i läppen och funderade över om det fanns något jag kunde göra. 

Att åka med henne till Sverige... skulle det bara göra allt värre?

 

 

---

 

en mysdag på stranden. woop woop, dem som vi hade brist på under sommaren, i alla fall jag.

j*vla regn o j*vla Sverige... på tala om regn, oh... my... god! det har regnat i 24 timmar i sträck! 

HELT GALET JÖ! O.O men i alla fall, nog om regn.

vad tyckte ni? =) tror ni det kommer bli något utav Justins funderingar?

kommentera, ni vet att dem betyder allt. ♥