Resten av lördagen stannade jag hemma hos Justin, efter att jag äntligen berättat för honom vad all uppståndelse var orsakat utav stod han och såg chockat på mig i flera minuter. 

”what? When? What?” fick han fram, först skrattade jag till men blev sedan allvarlig.

”I don’t know, maybe he asked her on the freaking vacation” sa jag och slog ut med armarna, han skakade oförstående på huvudet och mumlade något ohörbart.

”what did she say when she found out that you heard them?” frågade han.

”I don’t know, I just ran of. I didn’t what to talk to that lying, deceiver bitch” jag hann förolämpa min mamma innan jag hann stoppa mig själv och tystnade sedan skamset.

”okay, I didn’t really mean to call her bitch” bortförklarade jag åt Justins snopna minn.

Han log då roat och ryckte på axlarna. ”you’re angry, I get it” svarade han. 

”thank you” sa jag och såg ömt på honom, han besvarade det med ett leende innan han drog in mig i sin famn och jag la genast armarna om honom för att kramade hårdare. 

  

*

 

”okay, it’s to much stuff. I’m going nuts!” utbrast Justin från golvet efter han spenderat säkert två timmar i ett försök att packa ner kläder i hans resväskor. 

Jag såg bort från min mobil och såg ner på honom från hans säng, jag skrattade åt honom och han skickade mig genast en irriterad blick vilket fick mig att skratta ännu mer.

”you think this is funny, huh?” frågade han och jag bet mig i läppen i ett försök att kväva fnittret som bubblade i halsen. Oskyldigt skakade jag på huvudet men misslyckades genom att återigen skratta. 

”well, lets see who think it’s so funny when she get tickled to death?” frågade han sedan och jag hann endast spärra upp ögonen när det slog mig vad han menade innan hans fingrar nådde min mage och jag skrek till. 

”no, please!” bönade jag och vred mig under hans fingrar. ”stop it, Justin!” 

”will you stop laugh at me?” frågade han. ”never!” jag hörde hur han fnittrade till.

”okay, okay!” skrek jag när jag tillslut inte orkade längre och gav upp. ”I will not laugh at you again” sa jag andfått och fick ett nöjt leende tillbaka utav honom.

”that’s my baby girl” retades han och böjde sig sedan ner för att snabbt kyssa mina läppar. 

Jag himlade med ögonen innan jag besvarade kyssen. 

”now, get back to packing” jag knuffade lätt av Justin från mig och han såg besviket på mig.

”I don’t want to pack” gnällde han likt en treåring. 

”me neither cause I would rather have you here than in LA, but you have a duties my sexy friend” svarade jag och klappade honom mjukt på kinden. 

Justin skrattade till åt mitt val av namn och såg sedan med kärlek på mig. ”I love you” sa han enkelt innan han snabbt kysste mig och sjönk sedan ner på golvet igen. 

Med ett leende la jag mig ner på hans kudde igen. ”I love you too” svarade jag och jag såg hur ett leende spred sig över hans läppar medan han sträckte sig efter en tröja. 

 

Nästan hela natten låg vi vakna, viskandes. Vi pratade om allt möjligt, allt som kom in i samtalet. Det var sådana här natten som jag sedan skulle kunna titta tillbaka på och komma ihåg. Sådana som jag skulle kunna blicka bak mot och le.

”I love you” mumlade jag när jag kände hur mina ögonlock inte kunde hålla sig uppe mycket längre. Jag hörde hur Justin mumlade ett svar men kunde inte uppfatta några ord.

 

*

 

”ey! Justin-” häftigt satte mig upp i sängen när dörren slogs upp och någon kom inklappandes i rummet med hög stämma. ”oh sorry, didn’t know you had company” 

Förvirrat vred jag på huvudet och såg Ryan och Chaz tillsammans med Nolan och Mitch stå i dörröppningen. Jag var för trött för att orka bry mig om att jag säkerligen hade rufsigt hår som stod åt alla håll och det faktum att jag endast hade Justins t-shirt på mig. 

”Justin” mumlade jag för att låta honom ta hand om sina vänner. 

Han mumlade något till svar men verkade inte ens vara i närheten av att vakna upp. 

”Justin” upprepade jag och knuffade till honom.

”no” fick han nu fram och vred på sig. ”get back to sleep” sa han sedan och la en arm runt min midja för att sedan dra mig ner bredvid honom igen.

”but you got company” sa jag och såg på hans vänner som alla stod med samma identiska minn, roade leende och ena ögonbrynet höjt. ”what?” mumlade han.

”just wake up” svarade jag och detta fick honom att frustrerat stöna innan han fort satte sig upp. ”what!?” fräste han, jag skrattade. Delvis för hans plötsligt utrop och delvis för hans rufsiga frilla, det alltid lika stylade håret var nu i en enda röra men det hela gjorde bara att han såg oerhört sexig, om jag får tillägga. 

Chaz skrattade. ”hey buddy, good morning to you too” hälsade han roat. 

Justin kisade lätt med ögonen för en stund innan han log. ”wait, what? What time is it?” frågade han sedan förvirrat. 

”it’s about 2 o’clock” svarade Ryan med ett leende.

”shit” mumlade jag och drog handen genom mitt trassliga hår, genast vände sig Justin mot mig. ”you need to go home?” frågade han sorgset och jag skakade på huvudet.

”if I can delay that moment ever more I would be overjoyed” sa jag och han nickade förstående.

Fram tills klockan slog ungefär fyra spenderade Justin med att packa det sista innan han kunde umgås med sina vänner innan klockan blev för mycket. Justin och jag gäspade stort exakt samtidigt, när vi satt nere i soffan och såg på tvn. Vi skrattade åt varandra och jag hade gäspat så stort att tårar hade trängt fram och roat torkade jag bort dem. 

”you want me to drive you home?” frågade Justin när hemgången kom på tal. 

Jag skakade på huvudet. ”Chloé will come, need to have someone with me so I don’t have to talk to my mom” förklarade jag och han nickade. 

Sorgset gick vi ut i hallen och jag klev i mina skor innan jag vände mig om mot honom.

”when does you plane leave tomorrow?” frågade jag. 

”around 5 o’clock” svarade han lågt och hade sin blick fäst på sina skor innan han vände den upp, hans ögon var fyllda av tårar och speglade saknad och sorg.

”I’m going to miss you” grät jag och slängde mig om hans hals, genast kände jag hur han lindade sina armar runt mig och kramade hårt tillbaka. Jag borrade in mitt ansikte i hans nacke och knep hårt ihop ögonen, jag ville aldrig släppa taget men tyvärr skulle jag behöva göra det. 

”I’m going to miss you too” mumlade han in i mitt hår. 

Det vibrerade till i min ficka och jag visste utan att behöva se vem det var för att veta att det var Chloé som meddelade att hon stod utanför med sin bil. 

”she’s here” viskade jag och släppte mitt grepp om honom, han nickade och såg ner på mig med sina tårfyllda ögon. Fort sträckte jag på mig och tryckte mina läppar mot hans.

Jag lyckades sedan slita mig från honom och var fort ut genom ytterdörren och sprang över deras uppfart och fram till Chloés bil. Med en sista blick på honom där han stod med händerna i sina jeansfickor och bedrövade blick, jag gled sedan in i bilen.

”you okay?” frågade Chloé försiktigt när vi närmade oss mitt hus. 

”no, I’m no-” började jag men kom inte långt för än jag bröt ihop, detta var bara ännu en sak som gjorde mitt liv värre. 

Allt detta var för mycket att hantera, mammas giftermål med Stan var som att ta flera knytnävar till ansikte, pistolskott i magen för att sedan slutligen få hjärtat utslitet ur kroppen. Justin var en utav dem personerna som kunde få mig att inte vilja slänga mig över en klippa och slippa allt, all smärta som min mamma orsakar mig genom hennes beslut. 

”oh, Lilo” utbrast Chloé och bromsade in bilen för att sedan sträcka sig över och omfamna mig, jag klängde mig fram på henne likt en bläckfisk och hon strök lugnande med handen upp och ner över min rygg. 

 

"oh, Lilo"

 

”you’re going to be okay” försökte hon. 

”I kn-know, it’s j-just that I-I’m going t-to miss him” snyftade jag fram.

I säkert 20 minuter grät jag i Chloés armar innan jag lyckades ta mig samman för att hon sedan skulle kunna fortsätt köra hem till mig. Tillsammans gick vi mot ytterdörren och jag grep tag i hennes hand, tröstande och stöttande kramade hon den och jag andades djupt in innan jag öppnade dörren. Fort sparkade vi av oss skorna och jag hade hoppats på att vi smidigt kunde ha smitit upp till mitt rum men det satte min mor genast stopp för.

”Olivia, jag-” började hon innan hon såg att jag hade sällskap. 

”can’t talk” sa jag fort och gick sedan förbi henne med Chloé efter mig.

”Lilo” bönade hon. ”no, mom” avbröt jag kallt och fortsatte uppför trappan. 

 

*

 

”are you ready?” viskade jag till Chloé, klockan på väggen slog kvart över fyra på morgonen och vi var nu på väg att lämna huset. Vi hade lyckats släppa oss upp ur sängen, slängt på oss mjukis kläder och sedan smyga nerför trappan. Försiktigt stängde jag igen ytterdörren för att sedan springa bort mot Chloé bil, hela bilfärden till flygplatsen hade jag svårt att hålla ögonen öppna då jag fann bilens vaggande sövande. 

”Lilo, we are here” Chloés ord fick mig att rycka till och jag såg förvånat upp för att se att vi stod på parkeringen utanför flygplatsen. Jag sneglade fort på klockan och såg att den var liten över kvart i fem, genast fick jag av mig säkerhetsbältet och var fort ut ur bilen.

Dörrarna gled automatiskt upp när vi närmade oss och flygplatsen var normal fyllt av människor. Mitt huvud rycktes från sida till sida i jakt på det välbekanta bruna håret som pryde Justins huvud, jag stelnade till när jag fick syn på honom. Han reste sig från en stol med Kenny på ena sidan och Pattie på den andra, jag antog att Pattie likaså skulle tillbaka till sina vänner och hem i LA.  

”Justin!” ropade jag högt vilket fick honom att snabbt vände sig om, så fort han fick syn på mig spred sig ett stort leende över hans ansikte. Genast började han gå mig till mötes, jag tog några steg mot honom och fann mig snart springandes. 

”I just needed to see you one more time before you left” förklarade jag efter vi släppt taget om varandra, han log ner mot min och strök bort håret från mitt ansikte innan han kupade händerna om mina kinder. Han böjde sig ner och kysste mina läppar. 

"I love you" sa jag med tårarna rinnande längst kinderna när han vände sig om för att gå bort till sin mamma och Kenny igen, han vände sig om och log. "I love you too, never doubt that" 

 

 

 

---

 

awww... många tårar i detta kapitel, ledsen för att det tagit sådan lång tid för det att

publiseras o ledsen över att det går så himla segt i den. =/ men snart, ser ni, snart kommer 

det drama i en stor lastbil... asså VA!? ibland undrar jag...

men vad tyckte ni!? KOMMENTERA! dem betyder allt för mig. <3333333

love you guys! you make me smile. =D