”Vem är ditt offer då?” 

   ”Thomas Jenkins i vår parallellklass” svarade han, jag log mot dem båda. Jag var precis på väg att be dem hugga in när dörren till huset öppnades och jag stelnade till i rörelsen. Om det inte var så att det antingen var Stacey som bestämt sig för att lämna sjukhuset för en stund eller en inbrottstjuv så fanns det bara en person kvar. Pappa.

  

---

 

Nervositeten bubblade likt syra i magen, frätte mitt invärtes. Jag kastade två snabba blickar på killarna innan jag svalde oroligt. Vi hörde rörelser och rassel från nycklar innan fotsteg närmade sig köket. Hjärtat skenade nu i mitt bröst och dunkade högt i mina öron. Jag svalde ljudligt och var halvt på väg att resa mig från stolen när pappa gjorde entré genom dörren. Vid synen utav oss stelnade han till mitt i steget och blev stående alldeles tyst och stirrandes.

   ”P-Penny?” stammade han fram tillslut. ”du är tillbaka?” jag såg något oförstående på honom, vart var den kyliga tonen jag förväntat mig? Vart är de bittra orden? Vart är ilskan? Jag nickade försiktigt efter en stund för att svara på hans fråga. 

   ”Ja” andades jag sedan tyst. 

   ”Åh, min lilla flicka är tillbaka” hans ord förvånade mig men hans snabba steg och björn kram förvånade mig ännu mer. ”jag är så ledsen för allt Penny, jag har betet mig gräsligt och inte alls levt upp till varken min intelligens eller ålder. Att lägga mina händer på dig var oförlåtligt men jag tänker be om din förlåtelse i alla fall. Kan du förlåta mig?” hans förtvivlade ord skickade en stöt utav smärta genom min mage och mina ögon fylldes till bredden utav tårar. Drömmer jag eller händer detta på riktigt? Får jag äntligen ursäkten jag så länge velat haft? 

   ”Jag... jag” försökte jag men klumpen i halsen gjorde det svårt att tala. ”ja” fick jag tillslut fram och klängde mig fast i hans famn. ”jag har s-saknat dig s-så mycket” snyftade jag fram och kände hans störa händer stryka över min hjässa. Förlät jag honom? Ja, det jag gjorde jag. Litade jag på honom? Inte lika säker där. Men jag var villiga att lägga det åt sidan för stunden och bara fokusera på nuet. 

   ”Jag är så ledsen” upprepade han och jag knep ihop ögonen medan jag borrade in ansiktet i hans axel. Han doftade välbekant utav hans Axe parfym och vårt tvättmedel. ”jag är så ledsen” 

 

*

 

Fredag, 5:e April. 

”Hur kunde du inte berätta för mig!?” utbrast jag och slog honom hårt på armen, han tjöt till och tog sig om armen medan fler protester kom från hans mun samtidigt som jag slog på vartenda område jag kom åt på hans kropp. 

   ”Jag vet inte, det kom inte riktigt naturligt till mig att jag kanske skulle ha ringt dig om det” tjöt Chaz med händerna höjda framför ansiktet. Jag slutade genast slå honom och såg på honom som han plötsligt fått tre huvuden. 

   ”Amen vad tror du!? Det är klart jag vill veta, det var ju jag som hjälpte dig!” jag slog ut med armarna medan jag fortsatte stirra på honom. 

   ”Okej, okej. Herregud” svarade han och sänkte tveksamt armarna, fortfarande osäker på om jag var klar med knytnävarna. Korridoren var relativt tom såhär sent på eftermiddagen men de få eleverna som faktiskt stod och umgicks skickade oss sneda blickar. 

   ”Berätta allt för mig” befallde jag sedan och la armarna i kors över bröstet. Hur kunde han inte berätta det här för mig? 

   ”Ja, lugna ner dig och slå mig inte” sa han och rätade på sig. Jag himlade med ögonen, han förtjänade det. ”jag tog dina tips och började ge henne diskreta komplimanger. Började skapa en vänskap med henne, vi gjorde massa saker tillsammans. Gick på bio, spelade hockey, pluggade, bara umgicks. När vi efter att ha varit och fikat inne i centrumet och var på väg hem så kysste hon mig” mitt leende nådde inga gränser och mina ögon strålade utav glädje och iver. ”jag kysste henne tillbaka och vi blev vad ska man säga... officiella för bara någon dag sedan” nu hängde min haka innan jag pep exalterat. 

   ”Åh, vad glad jag blir! Bra jobbat!” pep jag och slängde mig om hans hals för att ge honom en benknäckar kram. 

   ”Försiktigt, försiktigt” jag skrattade och släppte taget. 

   ”När man talar om trollen” mumlade jag sedan genom mungipan och såg menande på Ana som kom gående genom korridoren bakom honom. Han rynkade pannan och vände på huvudet, jag såg hur han sken upp i ett stort leende som besvarades utav hennes. De förenades i en kram innan deras läppar möttes, jag såg något generat bort från dem. Deras hälsning fick saknaden efter Justin att bränna illa i kroppen. Jag motstod impulsen att stöna högt utav frustrationen. 

   ”Hej Penny” hälsade Ana när de kunde skilja sig från varandra. 

   ”Hej Ana” svarade jag och gjorde en vink med handen, Chaz log och placerade en kyss på hennes kind. ”vilka är det nu som är så sjukt söta så man får diabetes?” frågade jag och såg menande på honom. Han imiterade hånande mig medan jag gjorde samma sak tills vi bröt ut i skratt. Ana såg förvånad men road ut över vårt plötsliga småbråk. 

   ”Nä, nu ska jag gå och ringa Justin eller nått. Ni fick mig att sakna honom ännu mer, tack för den förresten. Bye brotha and his new guuuuurlfriend!” sa jag och gjorde en honnör innan jag log busigt och gick bort från dem medan jag letade efter mobilen. 

   ”Hon är knäpp” hörde jag Chaz säga. 

   ”Jag tycker om henne” jag log i triumf och svängde runt hörnet i slutet utav korridoren. 

   ”Hello my love” svarade Justin i telefonen vilket fick ett fånigt stort leende att spricka upp i mitt ansikte. 

   ”Hej snygging, vad gör du?”frågade jag och pillade på mitt halsband jag hade hängandes runt halsen. Mitt berlock armband från Justin hängde runt min handled och plinga försiktigt när de slog mot varandra. 

   ”Inte mycket, har haft en ganska seg dag. Sovit mest” jag flinade roat. ”saknat dig” la han sedan till. 

   ”Jag har saknat dig också. Speciellt när Chaz och hans nya flickvän kör full PDA i korridoren, mitt framför mig” klagade jag och hörde hur Justin skrattade. 

   ”Ja, Ana. Tänk vilka under du kunde åstadkomma för honom med några få tips, va?” 

   ”Vad!? Visste du om det här?” utbrast jag och tvärnitade. 

   ”Ehm... ja, varför... visste inte du eller?” jag stönade högt, Chaz hjärna kan ju inte vara större än en jordnöt. 

   ”Nej, det gjorde jag inte. Förrän typ en kvart sedan. Blir så besviken på min ena broder ibland, jag hade förväntat mig mer utav honom” Justin skrattade återigen sitt bedårande skratt och fick mig att bli alldeles till mig av glädje. 

   ”Det är Chaz vi pratar om” sa han sedan och nu var det min tur att skratta. 

   ”Du har en poäng. Åh, hej Ryan” hälsade jag när jag stötte på en ganska nedstämd Ryan. ”vad är problemet?” frågade jag försiktigt. 

   ”min idiot till lärare gav mig underkänt på grund av att jag inte visste att man inte fick använda sig utav information från internet. Tydligen skulle allt hittas från antingen personer eller böcker. Tack för informationen säger jag då!” utbrast han. 

   ”Oj...” mumlade jag men klappade honom sedan tröstande på axeln. 

   ”Vem pratar du med?” 

   ”Justin” svarade jag med ett leende. 

   ”Hälsa” jag nickade innan jag vidarebefordrade till Justin vad Ryan sagt. 

  

*

 

”Hur mår du sömntuta?” Jesse flinade medan han vände långsamt huvudet mot mig, hans ansikte såg blekare än vanligt ut och alldeles blank utav svett. 

   ”Jag överlever” svarade han och jag fnös åt hans svar. Han tog allt så lätt hela tiden att det skrämde mig. Som om han inte brydde sig längre. ”hur var skolan?” frågade han. 

   ”Samma drill som vanligt, fick dock reda på att Chaz har fått en flickvän” sa jag och slängde upp armarna i luften innan jag lät dem falla igen. ”sista som får reda på det när det var jag som hjälpte honom bli en något vettig medmänniska!” Jesse skrattade rossligt från sängen och jag log. Glad över att kunna få honom att skratta även fast han befann sig på det mest deprimerande ställena man kunde befinna sig på. 

   ”Är hon snygg då?” frågade han och jag såg för ett ögonblick chockat på honom innan jag skrattade. 

   ”Hon är väldigt vacker, fina gröna ögon och böljande brunt hår” svarade jag och Jesse nickade svagt. 

   ”Nice” kommenterade han sedan och jag flinade åt honom. Jag plockade frånvarande upp mobilen och kastade en blick på Jesse för att se att han somnat igen. Medicinerna och cytostatikan han fick för att lindra smärtan och hjälpa hans celler att inte dela sig. 

   Jag tryckte på 'twitter' ikonen på min skärm och nya tweets ploppade genast upp på min timeline. För en stund bläddrade jag och läst några få för att sedan retweeta dem innan jag gick in på min profil och det tog ett ögonblick innan jag lyckades finna ut vad det var som inte stämde. Bion var ändrad. ”Jag älskar dig baby! Från din sexiga hacker. <3” Jag såg förvånat på orden. 

   ”Hur kunde du mitt lösenord!?” utbrast jag så fort han svarade i telefonen. 

   ”Va...? Vad- aha!” svarade han innan han skrattade. ”därför att jag känner dig!” 

   Jag himlade med ögonen. ”jag älskar dig också” sa jag sedan. 

   ”Jag älskar dig mer” 

 

 

Torsdag, 18:e April. 

”Har du fortfarande ont?” jag stönade klagande samtidigt som jag nickade på huvudet innan jag placerade pannan mot bordsskivan framför mig. 

   ”Käkarna skriker och jag vet inte vad det är som händer” svarade jag och kved till vid smärtan som sköt mot mitt bakhuvud när jag pratade. 

   ”Det kanske har något med dina tänder att göra, vi kanske borde åka till tandläkaren” sa Ryan fundersamt, jag lyfte på huvudet. Den tanken hade inte slagit mig, jag hade inte varit hos tandläkaren på bara Gud vet hur länge. Tänk om jag har fått hål! Åh nej. 

   ”Kanske det” mumlade jag. 

   ”Jag tycker vi kan åka dit och se i alla fall, de kanske vet varför du har ont även om det inte är tänderna” sa Chaz och la sig i konversationen, jag såg på honom och nickade sedan svagt på huvudet. 

   ”Har dem öppet nu då?” frågade jag. 

   ”Borde dem väl ha” svarade Ryan medan hans tumme flög över hans skärm. ”jo, se. De har öppet från 8 till 5 på vardagar och 9 till 3 på helgerna” jag nickade.

   Jag började följa efter killarna innan jag tvärt vände mig om för att gå tillbaka in i köket och hämta en påse frysta ärtor som jag tryckte mot ena käken. Jag klev i mina Dr. Martens, sket i att knyta dem, och krängde sedan på mig jackan och satte mig i bilen. Jag lutade mitt huvud mot den svala fönsterrutan hela vägen till tandläkaren och måste ha slumrat till för att jag ryckte till utav att någon skakade mig och kunde inte komma ihåg att vi parkerat. Trött gick jag med dem genom glasdörren och uppför trappan som ledde till receptionen där en kvinnan med glasögon och ett vänligt leende satt framför en dator. 

   ”Hej, hur kan jag hjälpa er?” frågade hon. 

   ”Hej, ehm... min syster har väldigt ont i sina käkar så vi tänkte se om det kanske kunde vara hennes tänder som krånglar” svarade Chaz och svepte med handen mot mig, jag höjde handen i en hälsning och hon såg beklagande men vänligt på mig. 

   ”Jag ska se om det finns någon som kan ta in er nu” sa hon och vände sig mot skärmen igen. ”Dr. Grey har en lucka på 15 minuter, jag ska se om han kan stå er till tjänst” jag såg tacksamt på henne innan hon skyndade iväg genom en korridor och vi lämnades i väntrummet. Det stod ett stort akvarium mot ena väggen och stora, vackra fiskar simmade lugnt runt i vattnet. 

   ”Han kan ta emot er, om ni går längst korridoren och bort till rum 14 så finner ni Dr. Grey” sa receptionisten, jag såg återigen tacksamt på henne. 

   ”Tack för hjälpen” mumlade jag och tog ledningen längst korridoren. Dr. Grey var en man, till synes väldigt ung, runt 25-30års åldern och hans bruna hår låg snyggt kammat på hans huvud och de iskalla blå ögonen sken utav värme. 

   ”Ajdå, du ser ut att ha ont” sa han när jag klev in genom dörren, jag skickade honom en ironisk blick innan jag log snett. Han svepte med armen mot stolen och jag satte mig på kanten innan jag fick dra mig upp för att kunna sitta ordentligt i den. Tandläkarstolar har alltid var min favoritdel med att behöva besöka tandläkaren, de var alltid så otroligt sköna att jag hade lust att rycka loss den från marken och ta med den hem. Jag la ner ärtpåsen i famnen och öppnade munnen när han böjde sig ner över mitt ansikte. 

   ”Ja, det är helt klart dina tänder som orsakar dig smärta” jag jämrade mig smått. ”när var du senast hos tandläkaren?” frågade han och jag ryckte på axlarna. ”jaha, det är dina visdomständer i alla fall. De borde inte vara där, de får inte plats det är därför som det gör ont. Det är för trångt hos tänderna” jag såg chockat på honom, skulle han ta bort mina tänder!? ”detta skulle behöva göras så fort som möjligt för att inte de andra tänderna ska ta till skada” fortsatte han och rullade bakåt på sin stol för att komma till datorn. ”jag har en tid imorgon klockan tre, passar det?” frågade han och vände sig mot mig. 

   ”Ja, det passar” svarade jag lågt. 

   ”Är du 18?” frågade han sedan och jag skakade på huvudet. ”då måste jag skicka med dig en blankett som måste fyllas i utav dina föräldrar” jag nickade på huvudet och tog emot pappret. ”då ses vi imorgon” jag log mot honom. 

   ”Tack så mycket” han log brett och jag bländades för ett ögonblick utav hans vita leende. 

Fredag, 19:e April. 

”Det kommer ta kanske 30 minuter och sedan kan ni åka hem igen. Vila, ät inget du måste tugga och ta smärtstillande om det behövs” informerade Dr. Grey, han tillsammans med två sköterskor var redan klädda i sina utrustningar. Ryan och Chaz stod vid dörren för att också ta in informationen då de inte skulle bli totalt nerdrogade om någon minut. ”okej, då vill vi att du räkna baklänges från tio” sa Dr. Grey medan min mun täcktes utav en stor kåpa och jag började andades in. 

   ”10... 9... 8...” längre hann jag inte förrän mörkret omringade mig. 

 

 

Med armen runt Chaz axlar gick Penny med Ryan bakom sig, Chaz hjälpte Penny in i bilen innan de båda satte sig i framsätena. Pennys operation hade gått galant och problemfri, hennes tänder var ute och när allt läkt skulle munnen återgå till sitt normala skick. Ryan och Chaz hade väntat i väntrummet så länge, pratat med Justin som skulle anlända med flyget några timmar senare. 

   ”Vak ä ag?” frågade Penny sluddrigt då hon fortfarande var påverkad utav bedövningen och dessutom hade bomull instoppad i munnen för att stoppa blödningen. 

   ”I bilen, vi är på väg hem” svarade Ryan och plockade upp telefonen för att filma Pennys reaktion till drogerna. Hon hängde med huvudet och såg ut genom fönstret, plötsligt satte hon sig upp. ”vad är det?” frågade han. 

   ”Vak ä vi?” frågade hon innan hon stirrade på Ryan vilket fick honom att skratta. 

   ”I bilen sa jag ju” svarade han, hon tog in det han sagt och lutade sig sedan tillbaka mot sätets rygg och såg ut genom fönstret igen. 

   ”Ag ser yp aljt... i... ’vå” sa hon sedan osammanhängande. ”ag kännej mig...” 

   ”Du känner dig hur då?” frågade Chaz roat. 

   ”Vak ä vi!?” utbrast hon sedan för en tredje gång. 

   ”Vi är i bilen på väg hem” hon nickade och lutade sedan huvudet bakåt och man kunde se hur hon svalde.

   ”Ah!” utbrast hon plötsligt och satte sig rakt. ”vak ’og min ‘unga vägen? Vak ä min läpp?” Ryan och Chaz skrattade nu hysteriskt åt hur hon sökte efter underläppen med hennes tydligen avdomnade tunga. ”vak ä den?” frågade hon innan hon höjde handen till munnen. ”oh my God! Den ä alldeles numb, ä din läpp avdomnad!?” frågade hon och lutade sig fram mot Ryan som skrattade. 

   ”Nej” hon suckade medan hon satt för en stund och fingrade på sin underläpp. 

   ”Vafö ä den numb?” frågade hon och man hörde hur hon var nära till tårar. Nu skrattade Ryan och Chaz så mycket att det var svårt att sitta still. Innan de hann svara bröt hon ut i tårarna, snyftade högt och tjöt. Bilen fylldes utav skratt blandat med Pennys snyftningar vid ljudet utav skratten började även Penny smått skratta innan hon fullt ut grät igen. ”vak ä ‘ustin!?” utbrast hon plötsligt. 

   ”Han är snart i Stratford, han kommer med flyget om några timmar” svarade Chaz lugnande. 

   ”Vak ä han?” 

   ”Han är i Los Angeles just nu” Pennys ögon vidgades och Ryan skrattade högt. 

   ”I Los Ang... eles, vad gö han dä?” sluddrade hon medan hon stirrade mot kameran. 

   ”Han har arbetat på sitt album” sa Ryan och rynkade sedan pannan när Penny återigen började gråta. 

   ”Så han ä inte i bilen?” killarna skrattade och skakade på huvudet. ”fö han hatar mig, han hatar mig fö ag tagit hans kläde’. Åh nej, jag ha på mig hans ‘öja! Han komme hata mig! Ag ä ledsen!” hon såg ner på armen till Justins collagetröja medan hon fortsatte förtvivlat gråta. ”jag älskaj honom men nu komme’... VAK Ä HAN!?” det fanns inget stopp för killarnas skratt, Ryan tog sig om magen medan Chaz försökte styra bilen rakt. 

   ”Han är snart här” försäkrade Ryan andfått. Penny stirrade plötsligt konstigt på tröjärmen. 

   ”vemsch ä den hä ‘öjan?” frågade hon sedan. 

   ”Amen du sa ju att det var Justins” detta fick henne att gråta igen. 

   ”Han komme hata mig! Jag behöve’ ta av... den” snyftade hon högt medan hon började dra i ena ärmen innan hon plötsligt gav upp. ”nej, de kan ag inte göa. Ag ha ingen behå undä” hon sjönk ihop i sätet och suckade trött efter tårarna. ”vak ä vi!?” 

 

 

Justins Perspektiv. 

”Så var det traumatiskt?” jag såg bort mot Penny som sov lungt bland sina kuddar, helt utslagen efter sin operation hos doktorn. Killarna skrattade genast hysteriskt. 

   "Om det var, något utav det roligaste jag någonsin bevittnat tror jag” svarade Ryan och jag log roat men såg ändå frågande på dem. Ryan vinkade till sig mig och gav mig sedan hans telefon, jag rynkade pannan innan jag såg att det var en video. Jag klickade på play och filmen började med att Penny sluddrade fram ett ”vart är jag?”. När telefonen blev svart hade tårarna runnit utav skratt men jag hade ändå känt skuldmedveten, hon hade trott att jag skulle hata henne för att hon hade min tröja på sig. 

   ”Youtube nästa” flämtade Chaz. Jag såg bort på Penny igen innan jag reste på mig för att lägga mig ner bredvid henne, hon jämrade till och hennes ögonlock fladdrade till. 

   ”Justin?” jag nickade innan jag böjde mig ner och placerade en kyss på hennes kind. 

   ”Jag är här” mumlade jag. Hon vred sig i sängen så hon sedan kunde borra in ansiktet mot min bröstkorg. ”jag hatar dig inte för att du använder mina tröjor förresten, jag tycker du ser väldigt bra ut i mina kläder” hon lyfte förvirrat huvudet från mitt bröst. 

   ”Vad?” frågade hon men jag endast skrattade åt henne. 

 

*

  

Lördag, 20:e April. 

Synen framför mig var chockerande. Det här var inte samma pojke jag sett för några månader sedan, den här pojken var mer insjunken, blek och skör. Dock lös hans brun, gröna ögon fortfarande utav glädje och värme. Jesse, trots sitt tillstånd, höll humöret uppe, något som jag tror underlättade sjukt mycket för Pennys del. Hon skrattade glatt åt något hans sagt vilket fick ett tunt litet leende att spridas över hans trötta ansikte. De blå lila ådrorna täckte hans skalle och svarta skuggor fick hans ögon att se ännu mer insjunkna ut. Man såg på långa vägar att Jesse inte hade långt kvar att leva. 

   Dock var det ingen som sa det högt eller knappt vågade tänka det, vi alla hoppades att doktorerna skulle komma med gott besked och bota Jesse. Dörren öppnades och in kom en doktor i mörkgröna byxor och tröja med en vit rock, en namnbricka satt fast i hans bröstficka. ”Doktor Johansson” stod det tillsammans med ett foto utav hans ansikte. Alla såg genast upp från vad de gjorde för att ge doktor sin uppmärksamhet. 

   ”Jag har tyvärr med mig dåliga nyheter” sa han.

 

---

 

ett lååååååångt kapitel... över 3000 ord! hoppas det uppskattas. =) mycket hände oxå. Penny o hennes pappa made peace, Chaz har tydligen lyckats fånga Ana, Penny får sina visdomständer utagna o SLUTET! vad tror ni doktorn säger!? aaaaaah you guys! hahahah, det där med tänderna fick jag inspiration från youtube, har sett så många sjukt roliga reaktioner att jag gråter floder utav skratt. xD 

vad tycks? kommentera! ♥ de betyder verkligen allting för mig! motiverar till att skriva. 

 

ps. GLÖM INTE ATT FÖLJA PÅ INSTAGRAM : "JUUSTANORDINARYGIIRL"