Dock var det ingen som sa det högt eller knappt vågade tänka det, vi alla hoppades att doktorerna skulle komma med gott besked och bota Jesse. Dörren öppnades och in kom en doktor i mörkgröna byxor och tröja med en vit rock, en namnbricka satt fast i hans bröstficka. ”Doktor Johansson” stod det tillsammans med ett foto utav hans ansikte. Alla såg genast upp från vad de gjorde för att ge doktor sin uppmärksamhet. 

   ”Jag har tyvärr med mig dåliga nyheter” sa han.

 

---

 

Penelopes Perspektiv. 

Mitt hjärta stannade för ett ögonblick i min bröstkorg och mitt andetag fastnade i halsen. 

   ”Jesses lever ser väldigt kritisk ut och vi har tyvärr ingen att ersätta den med. Det finns ingen som matchar hans blodgrupp” tystnaden fyllde rummet. 

   ”Men... va-vad betyder det?” fick jag tillslut fram. 

   ”Levern hjälper kroppen att bland annat rensa blodet och Jesse är väldigt beroende utav den funktionen. Såklart ligger han högst upp på väntelistan så vi får helt enkelt hålla tummarna att vi hittar en match snart” jag kände en hand som kramade och vände huvudet mot Jesse som log lugnt. 

   ”Det kommer ordna sig Penny. Oroa dig inte” försäkrade han, jag bet mig hårt i underläppen för att inte brista ut i gråt. Hur många fler odds behövdes ställas emot honom? Jag nickade sedan på huvudet mot honom, försökte hålla humöret glatt för hans skull. Stacey stod och pratade lågt med doktorn medan Justin verkade försjunken i egna tankar. 

 

Det utbyttes inga ord mellan oss, vi enbart gick hand i hand längst gatan medan vi var fängslade utav våra tankar. ”Justin...” sa jag plötsligt, genast sköts hans blick mot mig. 

   ”Ja?” svarade han och kramade min hand. 

   ”Varför är livet så orättvist?” frågade jag. ”varför är det inte jag som ligger i sjukhussängen och lider? Varför just Jesse?” 

   ”Jag vet inte...” viskade han tillbaka. ”alla har vi olika öden, alla har vi en väg att gå. En del är korta och svåra medan andra är långa med lättare” jag tänkte över det hans sagt för ett ögonblick, kort och svår. Vi kom fram till bron jag en gång sagt var den perfekta platsen för att hoppa beroende på utsikten vilket hade fått Justin att totalt förlora fattningen. Justin måste ha kommit ihåg det minnet också för han släppte min hand och la istället armen runt mina axlar och drog in mig mot hans sida. Jag la armen runt hans midja och tryckte kinden mot hans bröstkorg. 

   ”Jag älskar dig mer än jag någonsin trodde att jag skulle kunna älska någon. Jag vet inte vad jag skulle göra om du... försvann” sa Justin och svalde. ”gå under troligen. Så lämna mig aldrig” 

   Justins ord blev droppen för hur hårt jag kunde knipa ihop för att inte gråta och jag brast ut i stor gråt. 

 

Huset stod tomt och alldeles knäpp tyst när vi klev in i hallen, jag sparkade av mig skorna och Justin bar upp mig, brudstil, i hans famn. Jag snyftade till mot hans hals och kände hur han steg uppför trappan till andra våningen. Min kropp lades ner på min mjuka madrass men jag släppte dock inte greppet runt Justins nacke utan lossade enbart lite för att han skulle kunna se ner på mig. 

   ”Jag älskar dig också... otroligt mycket. Jag trodde aldrig jag skulle finna någon som jag klickade så bra med. Någon som förstår mig och finns där för mig så mycket som du är. Du är för bra för att vara sann, du får mig att glömma allt det onda” hans hasselnötsbruna ögon såg tillbaka på mig med sådan intensitet att det nästan tog andan ur mig. Jag lyfte nacken så mina läppar knappt nuddade hans, jag slöt ögonen och svalde. 

   ”Få mig att glömma” viskade jag sedan och pressade läpparna mot hans. Den vart snart besvarad och Justin följde efter mig när jag la mig ner helt på madrassen igen. Hans händer smekte ömt bort håret från mitt ansikte samtidigt som han tiltade huvudet försiktigt åt sidan. Kyssarna var inte hetsiga och fyllda utav iver utan långsamma och fyllda utav kärlek till varandra. Jag lät händerna glida över Justin bröstkorg och sedan upp över hans axlar där jag tog med mig kanten till hans jacka som sekunden efter låg på golvet. Jag stönade svagt när Justin läppar mötte min brännheta hud på halsen, han nafsade smått på skinnet och jag kände hur hans tungspets spelade mot huden. 

   Jag ville att han skulle få mig att glömma allt som på gick nu, Jesses sjukdom, hur alla verkade se mig som ett virus i skolan, tankarna på att Justin skulle åka om någon dag tillbaka till LA. Allt. Justins händer fick av mig jackan och tröjan samtidigt innan han mjukt kysste skinnet vid mina bröst som inte täcktes utav bh:n. Försiktigt rullade vi runt så jag satt gränsla över hans mage, jag fick tag i kanten till hans vita t-shirt och drog den över huvudet på honom. Mina läppar kysste båda tatueringarna vid hans nyckelben innan jag sökte hans läppar igen. Våra kläder lämnade våra kroppar och kvar var underkläderna, min hand sökte sig ner till Justins kalsonger innan den snabbt smet innanför linningen. 

   ”Oh shit” väste Justin fram och kastade hans huvud bakåt mot madrassen när min hand smekte honom. Ett snett leende spred sig över mina läppar vid hans reaktion men smulades snart sönder när hans läppar plötsligt attackerade mina. 

   ”Justin...” andades jag fram när vi rullat runt igen och hans nu växande skrev pressades mot mitt. Axelbanden till min bh hasade ner och mina nakna bröst blottades snart för Justins ögon som la blöta kyssar vilket fick stön att lämna min mun. ”oh god!” nästan skrek jag ut när Justin äntligen trängde in, han gav ifrån sig ett stön innan han började röra höfterna fram och tillbaka. Stötte djupare in i mig. 

   ”Fuuuuuuuck” stönade Justin fram emot min axel, jag knöt handen runt en handfull lakan medan jag bet mig i läppen. Sensationen som spred sig inom mig var obeskrivlig, jag kände mig så bra. 

   ”Justin, f-fortare” vid dem orden tog han med sina stora händer tag om mina höfter så han kunde hålla ner mig i madrassen innan han började pumpa fortare. Till min förvåning började sängen försiktigt skjutas fram och tillbaka tillsammans med hans rörelser. Flera stöt senare kände jag att jag var nära kanten till fullständig explosion. ”Justin, j-jag k-k... ugh!” fick jag fram och steg upp med ryggen i brygga så mina bröst pressades mot Justins bröstkorg. Våra blickar möttes och det blev droppen innan jag smälte till en pöl under Justin. 

   ”Jesus Christ, Penny!” Justins rörelser stannade i samma sekund som han kom tillsammans med mig. Våra flämtande andetag och bultande hjärtan var det enda som fyllde rummet för en stund innan Justin lyfte sig upp på armbågarna och kysste mig. Jag kysste honom långsamt och nu trött tillbaka, lät min tunga nudda hans. 

   ”Jag älskar dig” jag log mot honom. 

   ”Jag älskar dig också” svarade jag och kysste honom igen. 

  

Jag skrattade högt när jag kände Justins armar runt min midja innan jag svingades runt i luften, Justin skrattade lågt i mitt öra åt mig innan mina fötter stod på marken igen. 

   ”Ah, jag är hungrig” sa jag sedan och drog lite i kanten till Justins t-shirt som jag satt på honom vilket lämnade honom i enbart jeans. Inte för att jag klagar, snarare tvärtom. Synen var på tok för frestande för mitt eget bästa. ”jag vill ha pizza” sa jag. ”bara gud vet hur länge sedan det var jag åt pizza” Justin skrattade. 

   Jag studsade ut i hallen i tron om att det var pizzabudet men blev fullständigt besviken när jag såg att det bara var Ryan och Chaz och inte pizzabudet. 

   ”Oj, vi är alldeles överlyckliga att se dig också” kommenterade Chaz. Jag himlade med ögonen åt honom. 

   ”Jag trodde ni var pizzan, jag är hungrig och du ser inte speciellt ätbar ut” svarade jag och såg sedan menande på honom. Ryan skrattade bakom dem, jag klev sedan åt sidan med ett leende så de kunde komma in. 

   ”Var- what’s up bro!?” återigen himlade jag med ögonen. Killarna hälsade på varandra med en vanlig konstigt killkram. Jag gnällde till när min mage kurrade igen. ”när åt du senast?” frågade Justin och vände sig mot mig med ett retsamt leende. Jag härmade honom hånande vilket fick honom att skratta. 

   ”Imorse!” utbrast jag sedan och slängde upp armarna i luften. ”om pizzan inte är här om fem så kommer jag-” sa jag men avbröts ännu en gång utav dörrklockan som plingade till. 

 

 

Justins Perspektiv. 

Penny pep glatt till och försvann bort mot dörren, jag vände roat huvudet mot killarna för att finna dem både med misstänksamma blickar och korslagda armar. 

   ”Vad?” frågade jag förvirrat och slog ut med armarna. 

   ”Vad hände här innan vi kom?” frågade Chaz och gjorde en liten cirkel med fingret framför sig för att demonstrera vart han menade. Jag stelnade för ett ögonblick till innan jag låtsades som att frågan inte skulle få ett pinsamt och privat svar. 

   ”Inget” svarade jag. 

   ”Åh, något har hänt minsann. Penny alldeles uppskruvad, klädd i din tröja och hu- oh my, ni hade sex eller hur!?” utbrast Ryan, genast spärrade jag upp ögonen innan jag kastade en blick på Chaz som skrynklat ihop ansiktet. 

   ”Nej, jag vill inte veta längre!” sa han högt och höll upp handen framför Ryan för att stoppa honom från att gå längre in på samtalsämnet. Till min lycka kom Penny lägligt tillbaka från hallen med pizzorna i famnen. Hon la dem på bordet och såg sedan upp på oss. 

   ”Okej, vad hände just? Varför ser ni så konstiga ut?” frågade hon och la armarna i kors. 

   ”Inget” svarade vi alla samtidigt.

 

---

 

shhhiiiiiit! BAD NEWS IN THE BEGINNING! and the some love making. ;) thihihihihi. vad tycks?? u like? maybe u don't? =( kommentera! de betyder verkligen allt. 

 

GLÖM INTE ATT FÖLJA PÅ INSTAGRAM "JUUSTANORDINARYGIIRL" jag vet att ni är fler än drygt 50 personer. ;) 

så följ, följ, följ, följ! jag ska försöka uppdatera den ganska ofta då det är väldigt enkelt eftersom jag har den på mobilen. =) kramisar.