”Kom ihåg inga killar, inga fester, inga droger, ingen alkohol, inga distraktioner över huvud taget. Det är bra resultat och utbildning som gäller och du vet att jag får reda på allt” Taras isblå ögon såg stint in i mina och jag nickade lydigt till svars. 

   ”Självklart, jag ska inte svika dig” en liten skymt utav ett leende spelade på hennes läppar vid mitt svar innan hon klappade mig på huvudet. Jag log försiktigt innan hon lämnade rummet och ljudet utav hennes klackar försvann bort längst korridoren. 

   ”Så, vad hon egentligen menar är ‘inget skoj’” Victoria steg in genom min badrumsdörr och la armarna i kors över bröstet. Jag såg på henne och himlade med ögonen - hon skulle alltid se allt från det värsta hållet. 

   ”Vi ska till en skola trots allt” påpekade jag och nu var det hennes att himla med ögonen åt mig. 

   ”Ja! En skola fylld med snygga killar” utbrast hon slängde upp armarna i luften. Jag skrattade. 

   ”Det förvånar mig fortfarande att Tara låter oss vara vänner” sa jag medan jag skakade smått på huvudet. Tara - min mamma, samt min manager - har alltid varit noga med vem jag bekantade mig med och har alltid varit väldigt petig. Hon ansåg att livet även kuvades efter dem man omgav sig utav, var umgänget fel blev ens liv även fel. Jag antar att hon har till delvis rätt i det hon säger, men vad vet jag. 

   ”Åh, en bra modell har många ansikten kära du” svarade Victoria och viftade nonchalant med handen. Jag vände ryggen åt henne och drog igen dragkedjan på den sista utav de sju väskorna jag packat. En tjej behöver sin kläder och har man mycket kläder så har man. Jag andades ut och tog en sista titt i mitt rum som jag inte skulle se på en väldigt lång tid. Rummet var inte enormt men jag älskade det, från den zebramönstrade mattan på golvet till de guldiga tavlorna på väggarna. Två fönster var placerade på en vardera sida utav den 1,80 breda sängen som var fylld utav kuddar samt mitt älskade duntäcke. 

   Tills vi ses igen, tänkte jag och bar ner resväskan på golvet innan jag drog upp handtaget. Victoria fortsatte samtidigt att babbla bakom mig om alla killarna hon skulle träffa, därmed hennes crush - Dylan O’Brien från bland annat tv serien Teen Wolf. 

   Killar för mig var uteslutet, har alltid varit och kommer nog vara det fram tills Tara anser annat. Tara har från dag ett sagt att killar endast avleder en från vad som är viktigt - ens karriär, de är en distraktion och inte värdig ens tid och uppmärksamhet. Därför har jag varken dejtat eller umgåtts med en kille ännu mindre kysst en kille och här är jag 18 år gammal. Något mina vänner tycker är en ‘skam för den mänskliga rasen’ då de anser att jag är på tok för vacker jämför med mina erfarenheter. Dock känns det som jag redan har gjort allt genom deras historier, Victorias alla ’on’ och ‘off’ förhållandena medan- 

   ”What’s up, bitches!?” ja, när man talar om trollen. Avan, min andra bästa vän samt homosexuella vän och hans historier kan jag ju säga är något mindre tillfredsställande att lyssna på. Jag vet för mycket om Greg Henrick’s rumpa för min smak, jag hade gärna velat veta mindre. Men jag älskade mina båda vänner och jag var ändå glad att jag hade något slags manligt sällskap, Tara ansåg att eftersom Avan var gay så var han inget hot för mig. Det fanns ingen chans att vi skulle fatta tycke för varandra på det sättet och ‘distraktioner’ var då ute ur bilden. 

   ”Allt är bra” svarade jag med ett leende och omfamnade honom med armen som inte var utsträckt till min resväska. 

   ”Ja, förutom att hon är förbjuden att göra allt som innebär skoj” la Victoria till med armarna korslagda med en trött blick som klart och tydligt sa ‘jag-är-så-trött-på-den-här-skitsnacken’. 

   ”Nej, såg inte att häxan förbjudit dig från det fina köttet annars kallat män?” yes, mina bästa vänner kallar min mamma för en häxa bakom hennes rygg. Men de försäkrade mig om att det endast var för att hon alltid gav mig så mycket arbete och inget illa menat på det vistet. Dock var det något som sa att det var en lögn men jag skrattade ändå. 

   ”Vi ska till en skola hörni, vi kommer säkert få så mycket läxor att vi inte ens kommer hinna tänka på killar” sa jag och ställde väskan bredvid de andra. 

   ”Killar är alltid i mina tankar” sa de båda samtidigt innan de tjöt till och gav varandra en high five för att sedan skicka mig en menande blick.

   ”Okej, det där var lite läskigt” kommenterade jag och ignorerade deras blickar. 

   ”Åh kom igen Ari. Du måste ju vara så otroligt kåt att du spricker snart” mina kinder blossade genast upp vid Avans ord innan jag fort skakade på huvudet. 

   ”Men herregud, håll tyst” klagade jag och la en hand över ansiktet, Avan kunde vara så otroligt rak ibland. Han klippte inte försiktigt runt busken utan klippte tvärt av toppen för att komma till saken, vilket väldigt ofta gjorde mig generad eller chockad. Som i detta fall. Avan suckade trött.

   ”Någon dag önskar jag att det kommer någon som kan ta dig ut ur ditt pryda skal. Tja, i alla fall när det kommer till ord och handlingar. Att visa upp den magnifika kroppen du välsignats med har du minsann inga problem med. Jag menar guuuuurl, jag såg bilderna i den nya Vouge. Gud, jag skulle så gå straight för dig” jag himlade med ögonen åt honom men kunde inte undgå att le åt honom. Han log tillbaka innan de gick över till att se på mig likt oroliga föräldrar vilket fick mig att sucka trött åt dem. De hade många gånger försökt att para ihop mig med olika killar för att jag skulle bli av med min ‘läpp oskuld’ som de kallade det men jag hade aldrig haft tid att genomföra några utav deras planer. 

   ”Guys, bara släpp det” Avan suckade frustrerat medan Victoria skakade på huvudet. 

   ”Men lyssna, jag träffade en riktig hunk igår och tro mig jag försökte få honom för mig själv men han var så straight att han kunde få en präst att verka gay” insisterade Avan. 

   ”Nej tack Avan, jag vill inte ha dina rester” svarade jag och klappade hans kind, genast slog han bort den med ett irriterat ansiktsuttryck. 

   ”Han är inte mina rester. Jag önskade han var, du skulle ha sett hans röv i dem där jeansen... Unf” jag förvred mitt ansikte utav avsmak och var glad att Lewis kom till min räddning. 

   Lewis, min fadersfigur, min butler (även fast jag aldrig sett honom som en), min bästa vän. Han hade varit vid min sida under hela min uppväxt och jag skulle sakna honom mest utav allt. Men jag gladdes åt hans skull eftersom detta gav honom chansen till ledighet som han kunde spendera min sin släkt. Lewis var en änka efter hans fru gick gick bort i cancer och eftersom de aldrig hann skaffa barn vart han kvar tomhänt, utan egen familj. Lewis berättade att han alltid velat ha barn men efter kärleken i hans liv gick bort ville han inte gå vidare med någon annan kvinna för att uppfylla den önskan. Vilket ledde honom till det jobbet han hade idag, han sa alltid att jag var ‘dottern han aldrig fick’ och behandlade mig alltid som hans egen. Han och jag var tusen gånger närmre än jag och Tara men jag älskade dem både lika mycket i alla fall. 

   Tara har bara inte haft tid, hon är en hårt, arbetande kvinna med höga ambitioner. ‘Karriären är ditt allt Ariel’ som hon alltid brukade säga. 

   ”Kom ihåg att inte arbeta ihjäl dig Ariel. En skola har mycket mer att erbjuda än bara läxor. Du får chansen att träffa nya människor, till och med skaffa nya vänner att skapa minnen med för livet” hans gröna, kloka ögon såg in i mina mörka, jag log snett och nickade. 

   ”Jag ska försöka” svarade jag och nu var det hans tur att le innan han drog in mig i en kram. Jag kramade honom tight tillbaka och borrade in mitt ansikte vid hans axel. Hans axel som jag så många gånger gråtit på genom alla åren. 

   ”Ta hand om dig och kom även ihåg att jag är inte längre bort än ett telefonsamtal” jag log och nickade förstående. 

   ”Det ska jag komma ihåg” Avan och Victorias röster ökade i styrka bakom oss när deras smågnabb blev värre och värre. ”okej, okej! Det räcker” utbrast jag vilket fick dem att tystna, surt la dem armarna i kors och vände bort ansiktena från varandra. Jag skakade på huvudet åt dem och vände mig mot Lewis igen. 

   ”Ms Madison?” genast vred jag huvudet mot rösten. ”er bil är redo” jag nickade och hörde hur Avan och Victoria tog sig ut genom dörren, jag gav Lewis en sista kram innan jag följde efter mina vänner. Bilen stod redan med motorn på och väntade endast på att jag skulle sätta mig i den, jag stannade till och kastade en sista blick på huset. 

   ”Det här kommer bli så grymt!” tjöt Victoria när vi rullade längst den långa allén ner mot grinden. Jag log upprymt, det skulle det verkligen. Jag hade aldrig upplevt annat än hemskolning, jag hade aldrig fått gå i ett klassrum fullt med andra personer i din ålder, jag hade aldrig behövt trängas i en cafeteria när alla skulle äta lunch samtidigt, jag hade aldrig fått uppleva alla de normala sakerna man gjorde under de åren man gick i skolan. För mig var det mer röda mattan, filmkameror, fotografer, kläder, smink, hårt arbetande. Men hey, inget mindre förväntades utav världens största modell - Ariel Madison.

tada! kapitel 1.. hände kanske inte så mycket, ni blev mer introducerade inför hennes vänner samt några andra. men nu är de på väg mot 'Walk Of Fame' gaaaaah! 

vad tycks? vad tror ni händer? vad tycker ni om karaktärerna? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! puss&kram. ♥