2 - Welcome To "Walk Of Fame"

PREVIOUS:   ”Det här kommer bli så grymt!” tjöt Victoria när vi rullade längst den långa allén ner mot grinden. Jag log upprymt, det skulle det verkligen. Jag hade aldrig upplevt annat än hemskolning, jag hade aldrig fått gå i ett klassrum fullt med andra personer i din ålder, jag hade aldrig behövt trängas i en cafeteria när alla skulle äta lunch samtidigt, jag hade aldrig fått uppleva alla de normala sakerna man gjorde under de åren man gick i skolan. För mig var det mer röda mattan, filmkameror, fotografer, kläder, smink, hårt arbetande. Men hey, inget mindre förväntades utav världens största modell - Ariel Madison.
 

 

   ”Ariel, du kan öppna ögonen nu. Vi står stadigt på marken” hörde jag Victoria säga innan jag kände hennes hand på min arm, jag andades häftigt ut innan jag sög in lika mycket luft igen. Att flyga var något jag hatade likt pesten, fasan över att befinna sig i luften och vara utom räddning om planet skulle störta skrämde vettet ur mig. Vilket verkligen var jobbigt eftersom jag flög så mycket, det var alltid något event jag skulle vara närvarande vid på andra sidan av landet eller någonstans i Europa eller Asien. De lättaste resorna var de långa, då lyckades jag nästan glömma vart jag befann mig och jag kunde slappna av. 

   Jag öppnade ögonen och möttes utav det dunkla ljuset från det lilla fönstret bredvid mig, Avan och Victoria var redan ute ur planet och jag reste mig hastigt innan jag grep tag i handtagen till min bruna handväska och tog mig till planets dörr. Min blick svepte genast över det enorma rummet som piloten parkerat planet i, ute stekte solen och man kunde se värme vågorna längst marken. 

   Välkommen till Los Angeles, tänkte jag för mig själv medan jag gick nerför trappan och ställde mig på det grå cementgolvet. Avan stod och fläktade sig med handen medan Victoria redan pratade i telefonen. 

   ”Hoppas ni hade en trevlig flygtur Ms. Madison” jag snurrade genast runt för att bemöttas av Richards leende ansikte - piloten som flugit mig enda sedan jag var liten. 

   ”Åh, Richard. Du vet vad jag tycker om flygturer, det spelar ingen roll hur skicklig du än är. Jag kommer alltid sticka klorna i stolsärmarna och be till Gud att jag överlever” svarade jag och han drog roat på läpparna. 

   ”Jag tycker dock att du borde lita på mig vid det här laget” påpekade han och jag ryckte på beklagande axlarna så en tjock hårslinga föll från min axel. 

   ”Det är luften och den gigantiska, metall fågeln jag inte litar på” han skrattade lågt innan han nickade och drog sig tillbaka. ”tills vi ses igen” 

   Jag anslöt mig till mina vänner som såg upp när jag närmade mig. ”den här delstaten kan suga min gigantiska kuk, helsike så varmt det är!” utbrast Avan och jag himlade med ögonen. Det var otroligt typiskt för Avan att även skryta om sig själv - speciellt när det kom till han absolut käraste ägodel. 

   ”Du, det här är tusen gånger bättre än snön vi har i New York” påpekade Victoria och la på luren innan hon la ner den i sin handväska. Jag nickade instämmande men viftade lite med handen när det började hetta i nacken. 

   ”Ja, men jag tycker inte om att svettas likt en fet man på ett löpband” jag skakade roat på huvudet åt honom medan han fortsatte att fläkta sig likt en vindling i ansiktet med handen. Ögonblick senare körde en svart stor bil in på området och stannade på sned framför oss, förardörren öppnades innan min livvakt sedan jag kunde minnas kom gående. Jag slog upp i ett stort leende, ännu en person jag kunde berätta allt för och kände mig tryggast med. 

   Greg besvarade mitt leende innan han öppnade dörren. ”tack så mycket, Greg. Allt gick bra på din resa?” han nickade med ett tunt leende. Greg hade åkt i förväg till Los Angeles för att inspektera skolan innan Tara gav mig tillåtelse att sätta foten i byggnaden. Väl sittandes i bilen fick vi vänta ett ögonblick till medan de packade de väskorna som fick plats i denna bil för att sedan packa resten i en annan. 

   ”Enligt broschyren så ligger skolan på en ö inte långt från fastlandet och det har byggts en bro så man kan ta sig fram och tillbaka” berättade Victoria medan hon letade runt bland alla de miljoner sakerna hon hade i handväskan. ’Jag har mitt liv här i’ som hon brukade säga varje gång jag påpekade det. Min väska var i jämförelse rena drömmen att hitta saker i, jag hade endast det jag skulle finna nödvändigt och det viktigaste sakerna i små fack så jag lätt kunde få upp dem. 

   ”Här är den!” utbrast hon glatt från sin plats mittemot mig och lutade sig tillbaka mot ryggstödet igen innan hon vecklade ut pappret. ”skolan har tillgång till pooler, gym, egna stränder, allrum bla bla bla... Oh! Alla elever får eget sovrum att sova i där de har ett eget badrum och garderob” hon såg med ett stort leende upp på oss och jag nickade gillande och en aning imponerat. ”ehm... Skoldagarna kommer se ut som de gör i normala skolor förutom de fåtal tillagda lektionerna som till exempel inom ditt expertis område etc” 

   ”Hey, Greggie! Sätt på AC:n” ropade Avan bredvid mig och använde sig utav det fula smeknamnet - som jag dessutom visste att Greg hatade vilket ledde till att jag försökte få Avan att sluta. Dock var det ‘mission impossible’ att få honom att sluta med något när han väl börjat. Jag himlade med ögonen. 

   ”Åh, vill du sluta kalla honom det! Han låter ju som en fem åring” klagade jag men Avan endast viftade bort min kommentar med handen så jag vände mig mot Victoria igen som inspekterade bilderna som fanns med i pappret. 

 

 

 

   Den maffiga skolan tornade upp sig framför oss och jag såg med stora ögonen på min omgivning, detta hade jag aldrig förväntat mig. Platsen såg ut som ett paradis, träden stod i fullblom samt buskarna, gräset grönskade och solen sken högt på himlen. Vi hade sett stranden när vi kört över bron med bilen samt en skylt där de stod ‘San Clemente’ på och mitt leende hade inte fallit sedan dess. Äntligen var vi här! 

   Några fåtal bilar stod parkerade på den stora parkeringen snett bakom skolan så att den låg något undangömd och inte var det första man såg. Den stora röda ek dörren syntes dock enda hit och jag ville ivrigt springa fram och slita upp den men behärskade mig. 

   ”Det är mycket finare än på bilderna” påpekade Victoria bredvid mig, jag pep ivrigt till och hoppade smått på stället. Hon gjorde snart detsamma och tillsammans stod vi en stund och enbart tjöt utav upphetsning. 

   ”Kan inte fatta att vi är här!” jag sprang fram och grep tag i en utav de upphöjda handtagen på en rullväska som jag genast började dra mot ingången, Victoria och Avan var snart vid min sida medan vi gick över de grå stenplattorna bort mot dörren. Mina ögon vidgades en aning när vi klev in och bemöttes utav den breda korridoren som var både lång och hög i tak, på sidorna stod stolar med jämna mellanrum samt stora krukor med växter. Inredningen var något gammal och påminde lite mer om ett stolts insida än en skola men jag ryckte glatt på axlarna, vi tog direkt åt höger där en slags reception stod. 

   ”Ariel Madison, Avan Jogia och Victoria Justice välkomna till Walk Of Fame” jag snurrade skrämt runt för att se en kvinna med det bredaste leendet jag någonsin sett stå med en skriv platta i famnen. Jag log osäkert mot henne - en aning förvånad över hennes hälsning. ”ni är några utav de få som har anlänt än, de som bor närmre kommer senare” förklarade hon innan hon rundade oss för att ta sig bakom den stora disken där hon genast satte igång med informationen. 

   ”Våningsplanen är indelade via kön, flickorna har de två översta och pojkarna har de två understa. En rundvandring samt mer ingående information kommer hållas senare ikväll klockan 8 i aulan där ni även får scheman över skoldagar, läggtider samt mattider. Allt klart?” frågade hon och såg upp på oss från datorn som hon under tiden knappat på. Jag nickade stumt och hon slog upp i ett snabbt leende. 

   ”Ska vi se, era rumsnycklar” hon rullade bakåt på sin skrivbordsstol för att sedan ta sig in i ett annat rum innan hon kom tillbaka med tre nycklar som satt på en varsin nyckelring med en bricka där ditt rumsnummer stod. Hon såg på dem och sedan datorn innan hon gav oss en respektive nyckel. 

   ”Hissarna ligger längre ner i korridoren, ha en bra dag” sa hon och jag stod förstelnad med min nyckel i handen för ett ögonblick, för förvånad för att röra på mig. Kvinnan hade talang, jag hade aldrig hört något prata så fort utan att snubbla på orden. Tillslut lyckades jag rycka mig själv ur dvalan jag lagt mig i och gick efter Avan och Victoria, flertal enorma öppningen ledde från korridoren och jag gissade att de alla ledde till olika klassrum eller andra umgängesplatser. 

   Det stod fyra hissar bredvid varandra, alla exakt identiska. Avan tryckte på en ‘uppåt’ knapp och hissen längst till höger plingade till när den landade på vår våning och vi tre klev in. Hissen hade speglar på alla de fyra väggarna och jag såg obekvämt ner i golvet för att undvika speglarna. Obehagliga minnen och sådana som jag aldrig riktigt skulle glömma dök upp i mitt huvud. Tänk inte på det, intalade jag mig själv. 

   ”Här gå jag av då bitches, slå en pling senare” Avan klev av på den andra våningen och vi åkte upp till den tredje där både jag och Victoria hade fått våra rum placerade. 

   ”Hm... Jag har rum 225” sa jag och såg på dörrsnumret närmast hissen. ”och det här är 250 och där är 248, så det måste vara hitåt. Vad har du för nummer?” frågade jag och vände mig mot Victoria som hade börjat titta på numren på andra sidan korridoren. 

   ”jag har 280, så det ligger hitåt” vi gav varandra ett brett leende och en kram innan vi skildes åt och jag gick neråt i korridoren. Dörr 225 visades sig ligga längst bort, några meter från det stora fönstret som vette ut över havet. Jag log och såg på vågorna för ett ögonblick innan jag vände mig om mot dörren och körde in nyckeln i låset och vred om. Försiktigt öppnade jag och såg fascinerat runt i rumme som var intrett i ljusblått och grått, rummet var hur vacker som helst. Den breda sängen stod mittemot dörren och fluffiga kuddar samt täcken täckte madrassen. Ljuset sken in från det avlånga fönstret på den vänstra vägen där två gulliga fåtöljer i samma grå färg som mattan på golvet stod. Jag tog ett kliv in och vände huvudet mot väggen precis bredvid dörren till vänster för att se en kort bokhylla och sedan en inbyggd tv ovanför. Med ett leende gick jag fram till sängkanten och lät fingertopparna smeka över det mjuka tyget. Jag släppte handtaget till min resväska och gick fram till fönstret som jag nu såg var nästan i höjd med golvet och visade mig den vackra utsikten över havet. 

   Två, vita ekdörrar var placerade bredvid varandra till höger om sängen och jag öppnade den längst in till hörnet för att se ett lagom stort badrum. En dusch, en toalett och ett handfat samt en liten byrå för toalettartiklar. Jag drog handen över det vackra kaklet och försökte få in den fina inredningen i huvudet. Jag stängde dörren efter mig innan jag grep tag i handtaget till den andra dörren, vilket ledde in till vad jag redan misstänkte - garderoben. 

   Jag vill inte låta bortskämd eller så men jag tvekade på att alla mina kläder skulle få plats här inne, mittemot dörren stod en hög bokhylla som det var meningen att alla mina skor skulle få plats i. Ännu en gång tvekade jag om det skulle bli möjligt. Jag får pressa, tänkte jag och gick längre in i rummet. I mitten stod ett parti med lådor och en lampa, jag tryckte till knappan och lampan sken upp rummet med sitt ljus. Till vänster om dörren täcktes väggen utav stänger där det redan hängde några galgar, likadant var det på väggen bredvid skohyllorna. En litet bord med en söt stol stod bredvid en både bred och hög spegel på den sista väggen. Jag andades in och log brett. Här skulle jag trivas. 

 

 

 

    ”... kom ihåg! Detta är som vilken annan skola som helst, det finns regler och regler är till för att följas. Om man inte har en vettig förklaring räknas den inte och ni får ta konsekvenserna. Med det sagt, välkomna hit och jag hoppas ni har ett bra år! Alla inriktningar samlas vid era olika stationer där ni delas in i grupper och tas runt i skolan samt får tilldelade papper. Lycka till” det ekade dovt när alla började resa sig och stolsdynorna slog upp mot ryggarna. Victoria reste sig bredvid mig och jag följde hennes exempel innan Avan gjorde samma sak och vi gick på en led efter de andra ut mot kanten. 

   Rektorn för skolan - Mr. Bingley - hade stått under säkert en halvtimme, 45 minuter och predikat om hur detta var en alldeles vanlig skola. Hur vi - även fast vi var kändisar - inte skulle få någon special behandling. Innan han gick vidare till att prata om vad som fanns tillgängligt för oss på vår fritid. 

   ”Vart var det modell inriktning skulle samlas?” frågade Victoria och snurrade runt på stället ett ögonblick medan hon sökte med blicken. 

   ”Precis utanför väl” svarade jag men fick det att låta som en fråga, hon nickade och tog ledningen ut ur den enorma aulan. En skytt med stora svarta där det stod ‘Modeller’ på syntes när vi klev ut, jag grep tag i Avans hand efter Victoria tagit min och vi knuffade oss lätt genom människorna och bort mot skylten. Det tog ett bra tag innan det började tunnas ut och kvinnan kunde tala med oss, hon delade upp gruppen i två enligt efter en lista och jag skildes från Victoria och Avan. 

   Jag hamnade bredvid Elisabeth Gillies och presenterade mig glatt. ”är inte detta stället fantastiskt?” frågade hon med ett leende. Jag nickade ivrigt. 

   ”Ska du bara fokusera på att modella?” frågade jag henne då jag visste att man kunde ta fler lektioner i andra områden än den man originellt sett skrevs in i. 

   ”Nej, jag tänkte se om jag kunde förbättra mina skådespelartalanger” svarade hon och jag nickade imponerat, även fast jag velat hade jag inte fått för Tara att försöka mig på något annat. Jag var inte tillräckligt bra för annat tyckte hon, jag kunde inte sjunga, jag kunde inte spela teater, jag kunde inte dansa, jag kunde inte måla, ingenting förutom att modella samt stå inför kameran med micken medan jag kastade frågor till någon annan. 

   Jag kastade en längtande blick bort mot de resterande artisterna bort vid deras station, enligt Lewis hade jag sjungit mer än jag pratat när jag var mindre. Dock var Tara alltid där för att sätta stopp på fantasierna om en sångkarriär eller något som innehöll annat än modell inriktat. 

   ’Du kan inte sjunga Ariel, så sluta genast upp med ljuden du för’ Taras ord ekade i mitt huvud och jag vände genast skamligt bort ögonen och riktade dem i golvet istället. Entrén utanför aulan var stor och placerad uppe på en balkong där det stod fåtal fåtölj liknande sittplatser för väntande. 

   ”Okej, då går vi!” sa kvinnan högt och vår grupp började röra på sig. Tillsammans med Elisabeth gick jag längre bak i gruppen och småpratade med henne, det visade sig att hon inte bara var trevlig utan även riktigt rolig också. Det var uppfriskande att kunna prata ledigt med någon som Tara inte hade bestämt sedan innan att man skulle bli vän med. 

   ”Såhär ser föreläsningssalarna ut, det här är en utav de större. Det finns mindre också” rummet påminde om en biosalong då stolarna gradvis höjdes tills de sista var i höjd med dörrarna. Längst ner stod en kateder och bakom satt en gigantisk skärm på väggen. Kvinnan fortsatte att visa oss matsalen som var i hopkopplad med cafeterian samt alla platser som räknats upp i broschyren. 

   Skolan var uppdelad så att sovrummen låg i på den vänstra flygen utav byggnaden medan matsal, ingång, allrum, klassrum och gymmet samt aulan vi befann oss i var i mitten och sedan på den högra flygen var de olika inriktningarna indelade i olika våningsplan. Dans på plan 1, musik på plan 2, modell på plan 3 och teater längst upp på plan 4. Byggnaden bestod totalt utav fem våningar då receptionen med annat låg på bottenvåningen där man trädde in i skolbyggnaden. 

   ”Vi tar trapporna!” utbrast kvinnan och ledde oss till en vacker trappavdelning, stora fönster som på dagarna säkert gjorde stället fräscht satt på väggarna vid trappräckena. Svart granit och vita väggar. Tjejernas klackar - även mina egna - ekade mot trappstegen när vi gick upp till den tredje våningen där hon visade oss modellernas korridor. Stora avsatser stack rakt ut ur väggarna där man kunde träna sin runway gång, våningen hade allt man kunde tänka sig en modell behövde. Här var platsen där alla våra ‘expertis’ lektioner - som de hette på schemat - skulle hålla till, våra dagar började halv tio på morgonen och slutade tidigast fyra på eftermiddagen sedan var det fri tid fram till middagen som var mellan sex och halv åtta efter det var det återigen fri tid. Korridorerna skulle sedan vara tomma klockan halv elva och det var dags för sömn, dock var det inte förbjudet att vara vaken på sitt rum senare om man höll sig tyst. 

   ”Då så, lyssna allihopa. Klockan är nu tio, ni har eran första skoldag i övermorgon så jag tycker ni alla går och lägger er nu. Försök ställa om klockan i kroppen och se till att sköta er” hon fick en kort applåd innan alla började gå i mindre grupper till sina rum. Elisabeth kvittrade bredvid mig och jag kunde inget annat än att spegla hennes humör. 

   ”Vilken våning?” frågade jag. 

   ”Högst upp” svarade hon och jag nickade. ”men vi ses imorgon antagligen” vi omfamnade varandra i en kram innan jag tog mig genom mittensektionen utav byggnaden och bort mot korridoren. På vägen märkte jag en enorm spegelvägg, jag rynkade först på pannan men valde att strunta i det tills jag såg ett handtag i väggen. 

   ”Det är ett klassrum” jag skrek skrämt till och snurrade häftigt runt för att se Kylie och Kendall Jenner. Jag tog mig för hjärtat och andades med ett skratt ut. De log ursäktande. 

   ”Herregud, så ni skrämde mig” sa jag. ”så det är ett klassrum?” Kendall nickade. 

   ”Speglar på den här sidan men fönster på den andra” svarade Kylie och jag nickade imponerat innan vi slogs följe till korridoren. Jag vinkade hejdå för att sedan på trötta fötter ta mig längst bort i korridoren och låsa upp min dörr. Jag andades lättat ut och slog ut i ett leende vid synen utav mitt rum. Jag älskade det verkligen. Jag klev ur mina skyhöga klackar och tände den lilla lampan på bordet mellan fåtöljerna samt den på nattduksbordet innan jag gick in i garderoben och tände den lampan också. Jag såg sedan runt på min alldeles tomma garderob förutom mina väskor som Greg tillsammans med personalen i skolan bärt upp under dagen. 

   Jag log och gick fram till den första väskan, en timme senare hade jag fått upp en liten del utav kläderna och i stort sett alla mina skor. Jag ställde in det sista paret med en suck och föll sedan trött mot bokhyllan innan jag sköt ifrån. Bokhyllan klickade till innan den sköt ifrån väggen en bit, jag stirrade storögt på den innan jag tog ett steg åt sidan för att se glipan mellan väggen och bokhyllans baksida. Vad i hela friden är detta? Ännu en garderob? Försiktigt tog jag tag i kanten och sköt den utåt för att sedan bemöttas utav ett mörker. Jag drog in ett andetag och svalde. Okej, jag är något rädd nu. Jag sökte med händerna längst väggarna vid dörröppningen och fann till min lycka en knapp som jag tryckte in, utrymmet lyste upp. Vilket visade sig vara något helt annat än vad jag trodde.

 


 

detta kapitel blev ju då tusen gånger längre än de förra. lite över 3000 ord! O.o shiiiiit. XP btw, San Clemente är inte en riktig ö utan en liten stat nere i Kalifornien. men jag behövde ett namn samt bilder från en plats o jag tyckte det var ett fint namn. hahahah. 

vad tror det ni det är hon hittar? vad tycker ni om skolan? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ ps. Justin kommer in i nästa kapitel. ;) yeeeaaah, the Biebs. ds. 

PUSS&KRAM. 


Skriven av: linnéa

Sjukt bra skrivet!!

2013-08-18 @ 19:24:44
URL: http://tjugondeiandra.blogg.se/
Skriven av: Emmy<3

love it!!<333333

2013-08-18 @ 19:29:29
Skriven av: Jossan

Du är verkligen grym! Vad får du alla idéer ifrån?! Jag tycker den här idén med skolan o så är lysande! ;) du beskriver allt så bra och det känns så verkligt! Funderar lite över det där hon tänkte när hon såg sig själv i spegeln i hissen... Äsch du har väl en idé med det oxå! :) men jag undrar en grej, vet hon att hon är adopterad? Med tanke på att hon kallar Tara för Tara och inte för mamma? Längtar till nästa då Justin kommer in o allt! Längtar redan:)<3

2013-08-18 @ 19:48:40
Skriven av: Aya

Gash!! Såå bra!! Älskar din novell! Kanske att det typ är en dörr som
Går till rummet bredvid.. Kanske Justins rum?

2013-08-18 @ 20:01:06
Skriven av: Celebnovell

Sjukt bra! Älskar det verkligen. Önskade att det kom ett kapitel varje dag så jag slapp väntan. :P
Yaay Juju! ♥

2013-08-18 @ 20:10:33
URL: http://celebnovell.blogg.se
Skriven av: Ylva

Jättebra meeer!!!!!! <3

2013-08-18 @ 20:24:19
Skriven av: Adina

Gryyymt

2013-08-18 @ 20:27:10
Skriven av: Jessica

Skolan värkar helt perfekt! Och va fan va det för rum hon hittade?

2013-08-18 @ 20:28:15
Skriven av: Rebecka

Hon hittar vägen till narnia. Nej jag vet faktist inte, asså det känns typ som att det skulle vara ett vapenrum elr så men det är för klyschigt. Men gud va bra dina kapitel är, för bra! Jag vill bara ha mer.

2013-08-18 @ 20:49:25
Skriven av: Anonym

Jag älskar novellen redan assåååå Åhhhh sååå bra

2013-08-18 @ 20:52:51
Skriven av: Maria :*

OMG! ÅHHHH Jag önskar att jag bodde där *-*
Jätte bra kapitel!

2013-08-18 @ 21:06:00
Skriven av: bella

omg dör vilken skola.
super bra kapitel

2013-08-18 @ 21:58:52
URL: http://justinnovellbieber.devote.se
Skriven av: josefin

ahah vet inte vad hon hittar.. men var inte skolan för typ "kändisar"? Hur kom då hennes vänner in? Är det för att de känner Ariel?

Svar: de är också kända... Victoria Justice & Avan Jogia. de är kända på riktigt... de alla 3 var på "Victorious" som gick på Nickeloden. men på skolan är de alla modeller. såå... hahaha, därför är de också där. kram.
Linn Halldin

2013-08-18 @ 22:08:52
Skriven av: Anonym

GASSSH! så bra!!! Längtar till nästa när justin är med. Tror att hon hittade ett rum som sitter ihop med justins haha

2013-08-18 @ 23:44:24
Skriven av: Lina

Här kommer en ren gissning; jag tror att rummet innehåller ett piano eller andra musikprylar. Kanske även en hemlig dörr till Justins rum.
Haha totally random. Grymt bra skrivet föresten!

2013-08-19 @ 00:11:36
Skriven av: Johanna

Jag tror att det här kommer bli den bästa jb novellen på länge alltså!!! Sluta inte skriva på dem bara, då skulle jag dö av nyfikenhet;) kram

2013-08-19 @ 07:25:47
Skriven av: Sofie

Goosh, dehär kommer att bli den bästa novellen du någonsin skrivit! Blev så glad när jag såg att du hade skrivit ett nytt kapitel, det gjorde min dag!

2013-08-19 @ 07:55:11
Skriven av: Anonym

Mer! Bästa

2013-08-19 @ 08:36:18
Skriven av: Alexandra - novellblogg

Herregud, jag kommer bli beroende av den här novellen.. Trodde först att det skulle bli jobbigt att läsa när hon var "världens största modell" men herregud kvinna! Du har sån jävla talang! ta vara på den, annars vet jag inte vart jag tar vägen! du är rent ut sagt grym!

2013-08-19 @ 10:20:04
URL: http://thejustinbieberstory.blogg.se
Skriven av: Agnes

Åh, Jag tror verkligen att detta kommer bli den bästa novellen jag har läst, du har en story som sticker ut ur mängden! Jag skulle vilja tro att det var en dörr till Justins rum men eftersom tjejernas och killarnas rum låg på olika våningar är det svårt att tro. Jag har faktiskt ingen aning. Läängtar sjukt mycket tills nästa kapitel! :*** Puss

2013-08-19 @ 12:26:24
URL: http://justinbdrew.blogg.se
Skriven av: Saga

Guuud, så bra du är på att skriva! Älskar det du skriver, det är så verklighetstroget!
GAH, så spännande sluuuut!!

2013-08-19 @ 13:06:40
URL: http://justinstoories.blogg.se
Skriven av: Anonym

Yeaah, Justiin!! xP ♡♡

2013-08-19 @ 14:17:20
Skriven av: Ronja

harry potters rum under trappen ;) lol eller typ en inpelningstudio eller en creepande justin?

2013-08-19 @ 16:48:26
URL: http://simpleaswords.blogg.se
Skriven av: jasmina

skitbra meeeeeeer, Jag har ingen anning. ASSSÅÅ du är e begåvad tjej shitt vad bra du skriver :* <3

2013-08-19 @ 16:55:18
URL: http://www.justindrewnovell.bloggplatsen.se
Skriven av: bella

när kommer nästa kapitel?

Svar: imorgon kommer det. =) kram.
Linn Halldin

2013-08-19 @ 21:08:06
URL: http://justinnovellbieber.devote.se
Skriven av: Thilda

grymt bra! :D gillar redan denna novellen är supertaggad att får läsa den! :), längtar till nästa kapitel :DD

2013-08-20 @ 19:12:20

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback