PREVIOUS:    Jag log och gick fram till den första väskan, en timme senare hade jag fått upp en liten del utav kläderna och i stort sett alla mina skor. Jag ställde in det sista paret med en suck och föll sedan trött mot bokhyllan innan jag sköt ifrån. Bokhyllan klickade till innan den sköt ifrån väggen en bit, jag stirrade storögt på den innan jag tog ett steg åt sidan för att se glipan mellan väggen och bokhyllans baksida. Vad i hela friden är detta? Ännu en garderob bakom? Försiktigt tog jag tag i kanten och sköt den utåt för att sedan bemöttas utav ett mörker. Jag drog in ett andetag och svalde. Okej, jag är något rädd nu. Jag sökte med händerna längst väggarna vid dörröppningen och fann till min lycka en knapp som jag tryckte in, utrymmet lyste upp. Vilket visade sig vara något helt annat en vad jag trodde.

 

Jag rös till när mina bara fötter kom i kontakt med den kalla stengolvet, jag satte upp fingertopparna med stenväggen innan jag lutade mig över kanten. Fortfarande tveksam om jag vågade gå ner för den runda trappan som skulle leda mig... Vart vet jag? Tillslut samlade jag på mig tillräckligt mycket mod och gick ner några steg, det svaga ljuset från lampan räckte inte långt och snart stod jag i total mörker. Jag svalde och gick några steg till innan jag kände att det inte fanns några fler steg att ta. 

   I blindo sökte jag med händerna framför mig tills jag kom i kontakt med ett slags handtag som stod lodrätt upp i luften, jag följde konturerna tills jag kom fram till att handtaget skulle dras neråt. Föremålet framför mig rasslade till innan den tryckte ifrån och en smal glipa öppnades, förvirrat såg jag på ljuset innan jag la mina handflator mot den kalla stenen och tryckte. Till min förvåning steg jag ut i en identisk garderob som min egen förutom att detta var en pojkes. Vart är jag?

Justins Perspektiv. 

   ”Skolan är hur cool som helst och ni ska se studiorna. Himmelriket” sa jag med ett skratt in i telefonen. Chaz och Ryan skrattade till på andra sidan luren. 

   ”Att lyssna på dig får mig att endast hata våran skola ännu mer” hörde jag Chaz säga och jag flinade roat. ”och jag du får dessutom titta på alla modeller som kommer gå runt i korridorerna. Ja, det står avundsjuk i min panna!” 

   ”De är på våningen över oss och jag tror jag fick syn på Ariel Madison, jag menar hon är inte svår att missa” berättade jag och genast hördes en flämtning. Chaz hade haft en crush på Ariel enda sedan jag kunde minnas, varje omslag eller poster som fanns på henne hade han. Hans crush var lite likadan som min crush på Beyoncé, helt äkta men troligtvis en fantasi som aldrig skulle bli verklig. 

   Jag hörde hur Chaz muttrade något ohörbart i bakgrunden medan Ryan skrattade. 

   ”Jaha, har du stött på Selena då?” frågade Ryan. Jag skakade på huvudet åt hans fråga i frustration. 

   ”Nej, jag har inte sett henne än. Jag vet inte ens om hon kommer börja, jag tror inte det... Vilket jag tycker är skönt” mitt och Selenas förhållande var underbart det första året, sedan satte verkligheten in. Tiden vi kunde spendera med varandra blev knapp och telefonsamtal räckte inte till för mig längre. Samt även hur många gånger jag försäkrade henne om att jag älskade henne mer en allt annat så hjälpte det inte hennes svartsjuka. Till vartenda bild jag tog med en annan kvinnlig varelse hade hon en åsikt om, det kunde vara ett fan, en annan kändis, en vän eller till och med en kvinnlig hund. Jag försökte stå ut för jag älskade henne verkligen som jag sa, det hela blev inte bättre när jag kom på henne med att hångla med någon annan kille. 

   Känslorna som jag visste börjat svalna försvann likt en blinkning och jag fann mig själv lättad. Hon gjorde det enkelt, jag kunde skylla på det hon gjort för att enklare bryta förhållandet med henne, men hon ville inte ge sig lika lätt. Hon påstod att hon behövde mig, att hon var full till och med ner drogad men jag trodde inte ett ord som kom ur hennes mun. 

   ”Jag försöker gå vidare som normalt, låtsas att hon inte finns och bara se vart detta leder mig. Jag har saknat själva grejen med att träffa kompisar varje dag när man går till skolan, läxor och annat kan ta sig där bak men...” 

   ”Förstår vad du menar, bro. Det kommer säkert gå bra” jag log och satte in nyckeln i dörren med de guldiga siffrorna det stod ‘113’ på och vred om. 

   ”Man kan ju hoppas, jag vet inte. Jag orkar faktiskt inte bry mig, hon är ett avslutat kapitel” jag stängde dörren om mig igen och låste innan jag tände de små lamporna som fanns i rummet, utanför fönstret var det nu mörkt och månen sken på himlen tillsammans med stjärnorna. Jag höjde armen och grep tag om kragen vid min nacke och drog tröjan över huvudet. 

   ”Ey, bro. Klockan är sent här, snart två...” vi sa våra hejdå innan jag la på och slängde telefonen på sängen innan jag gick mot garderoben för att lägga tillbaka mina använda kläder. Med tröjan i handen klev jag innanför dörröppningen och kastade en snabb blick uppåt innan jag såg ner för att lika snabbt se upp igen. Skrämt skrek jag till och hoppade bakåt. 

   ”VAD I?” utbrast jag när jag såg ingen mindre än Ariel Madison ståendes i min garderob. Hon hade skrikit till samtidigt och stod nu och andades häftigt. När mitt hjärta slog normalt igen och jag kunde andades såg jag på riktigt upp på henne. Hennes röda hår var uppsatt i en hög hästsvans på hennes huvud och de otroligt vackra bruna ögonen såg skrämt tillbaka på mig. Likt de flesta modellerna hade hon väldigt smala lemmar vilket fick henne att se lång ut även fast hon egentligen var väldigt kort. 

   ”H-Hur... Hur... Hur?” stammade jag ens, genast pekade hon bakom sig. 

   ”Jag vet inte vad det är men jag hittade den i väggen” sa hon vilket endast förvirrade mig ännu mer. Jag rynkade pannan och öppnade munnen för att fråga men hon hann före. ”jag packade upp mina skor och ställde in dem i bokhyllan” hon viftade med handen till min egen som nu stod utsvängd i rummet. ”jag var trött och lutade mig mot den, den klickade till och jag fann gången som sedan ledde mig ner hit” hon slog ut med armarna och vi blev ståendes tysta för ett ögonblick, jag såg hur hennes blick smått vandrade över mina nakna överkropp och jag kunde inte undgå att le snett. 

   ”Låt mig se” sa jag och la tröjan på den låga byrån i mitten av rummet innan jag gick fram till henne, hon backade genast in i väggen när jag närmade mig och jag log vänligt. Utrymmet var totalt becksvart förutom ett väldigt svagt sken som kom uppifrån. ”finns det en lampa här nere också?” hon ryckte på axlarna, jag sökte med händerna innan jag fann en knapp och tryckte. 

   En stentrappa ledde en uppåt och väggarna runt var täckt i likadan sten, jag tog några steg upp och kikade uppåt mot andra lampan för att se endast en vägg. ”ehm... Är du säker för jag ser ingen öppning?” frågade jag henne och såg neråt. Hon gick genast upp för trappan så vi stod på samma. 

   ”Ja, vart skulle jag annars kommit ifrån?” frågade hon. ”vart tog min dörr vägen?” jag kastade en blick på henne innan jag tog några till innan jag såg en glipa i väggen. Jag rynkade på pannan och kilade in fingrarna och försökte skjuta den åt ena hållet, till min förvåning rörde väggen på sig. Dock visade sig det sig att det endast var en slags lucka och inuti var ett litet rum. 

   ”Titta på det här då” sa jag och snart stod Ariel bredvid mig igen. 

   ”Vad är det här för ställe?” utbrast hon och jag log roat. 

   ”Du vet väl att skolan är byggd utifrån en gammal byggnad, jag gissar att vi ligger i den gamla änden. De som bodde här för flera hundra år sedan hade säkert mycket nytta för det här. Men jag tror inte att de vet om att det här finns annars hade de nog tagit på den när de byggde om” svarade jag och vände och vred på huvudet för att kunna se på alla väggarna. 

   ”Det står något inristat där” jag pekade mot väggen bakom henne och hon vred genast på huvudet innan vi båda lutade oss närmre för att se ‘Gertrud & Franz’  stå inristat i stenen. ”jag antar att de två bodde här, kanske var det dem som byggde det här. De finns säkert information att hitta på nätet” 

   ”Men vad gör vi med min dörr!?” utbrast hon efter ett tag när hon funderat över det jag sagt. Jag ryckte på axlarna innan jag gick hela vägen upp. 

   ”Det finns ett handtag här” sa jag innan jag drog ner det och hörde hur något stängdes under längre ner. 

   ”Ja och nu stängdes din dörr” hörde jag henne säga. ”jag antar att de inte kan vara öppna samtidigt” i nästa sekund gick hon förbi mig och in i sin garderob. Hon andades ut innan hon vände sig med ett bländande leende mot mig. 

   ”Jag tycker dock att vi borde komma överens om att inte använda den, jag vill inte behöva oroa mig över att du plötsligt står i min garderob” jag skrattade men skakade på huvudet. 

   ”Lugnt med mig, tror fortfarande att min hjärta försöker återhämta sig” svarade jag och hon skrattade smått. ”godnatt då” jag höjde handen i en vink innan jag strosade nerför trappan igen och drog ner ett identiskt handtag till det jag funnit där uppe innan jag hörde hur hennes dörr stängdes. Jag log och gick in i mitt rum innan jag tryckte tillbaka garderoben på sin plats. Intressant kväll. 

Ariels Perspektiv. 

   Dörren slog igen och jag släppte taget så mina axlar hängde. Herregud, vem trodde att gången skulle leda till den största popstjärnan idag - Justin Bieber? Tillbaka blickar på hans muskulösa överkropp kom upp i mitt huvud men jag skakade genast bort dem. Sluta larva dig! 

   Först nu kände jag hur trött jag egentligen var och började genast strippa ner från mina kläder innan jag klädde mig i mitt nattlinne från Victoria Secret. Även sovandes skulle jag se perfekt ut. Jag borstade tänderna, tvättade ansiktet och släckte sedan ner rummet samt såg till att dörren var låst innan jag kröp ner under mitt täcke. Den här skolan skulle nog bli allt annat än jag förväntat mig.

det var ju ett litet annorlunda första träff... hm... så det finns en hemlig gång i väggen mellan deras rum. vad tycker ni om det? några utav er lyckades gissa rätt, BRA JOBBAT! ;) för att slippa sådana kommentarer vill jag bara säga att - ja, Selena kommer ha en del i historien men nej, det är inte hon. jag försöker inte kopiera någons personlighet. jag hittar på egna. om Selena gör något 'elakt' eller så, så tro inte att jag hatar på henne. det är en del utav historien bara. okej, bra! 

KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM.