Jag ryckte på axlarna. ”jag vet inte” 

   ”Han kommer säkert snart, han kan nog inte hålla sig borta för länge” retades Jesse och fick mig att skratta. 

   ”Man kan ju alltid hoppas” svarade jag och stoppade in ännu en bullbit innan jag tyst tuggade.

 

 

”Justin, döda mig!” stönade jag och föll från min sittande ställning ner i madrassen, jag begravde trött ansiktet i en kudde och hörde hur han skrattade i bakgrunden. Misstro nu inte, han befann sig inte i rummet utan enbart på andra sidan skärmen av datorn. Jag reste mig långsamt upp och såg trött på honom. 

   ”Skulle aldrig hända, babe. Men vad är det som tynger dig?” frågade han och såg ner på något han hade framför sig på bordet. Låttexter gissade jag. Jag suckade tungt. 

   ”Jag orkar inte med skolan! Jag vill inte gå där längre, det är onödigt. Jag kan göra andra saker som jag lätt kan försörja mig på” utbrast jag och hörde återigen hur han skrattade, jag skickade honom en blick men han hade fortfarande sin fäst neråt. Han befann sig för tillfället i studion. Själv. De andra hade tagit en rast för att äta eller göra annat, sova kanske. Medan han valt att vara kvar för att ringa upp mig, genast hade jag slängt mig på datorn för att logga in på Skype när han frågat om jag var hemma och hade tid.

   Tre veckor hade gått och min saknad för honom hade vuxit sig olidligt stor. Jag ville ha honom här så han kunde hålla om mig och berätta att allt skulle lösa sig så småningom. Men jag fick nöje mig med att prata med honom genom telefonen eller datorn. Glad skulle jag vara att vi levde under dagens förhållande och inte förr, för då hade jag väl behövt skicka brev eller liknande. Jag rynkade på näsan av tanken. ”jag menar se på dig, du är en världskänd popstjärna-” 

   ”Jag gick ut skolan” påpekade han och avbröt mig, jag sackade surt ihop. Nähä! 

   ”Kom igen, work with me” klagade jag och han skrattade, hans blick vändes uppåt och mötte äntligen min. 

   ”Håll ut de få åren du har kvar så behöver du inte gå i skolan mer om det inte är så att du väljer att plugga vidare” jag skakade fort på huvudet. 

   ”Jag är på tok för ointresserad för att sitta på en stol och bara lyssna, jag vill göra saker. Den enda lektionen som är måttligt rolig är bild- och form. Dock ger hon oss dem sämsta uppgifterna. Jag menar! Vem vill rita åsnor på ett papper!? Jo, jag ska säga dig. Ingen!” när jag var klar satt jag kvar i min position och hörde hur det vart helt tyst. 

   ”Tja... jag kan inte rita åsnor så...” jag vände blicken mot Justin som kliade sig i nacken och hade ett papper i den andra. Jag såg dumt på honom innan jag skrattade. 

   ”Vilken är det där?” frågade jag när jag slutat skratta och nickade menande på pappret han höll i. 

   Han såg upp och log. ”uhm... ’as long as you love me’ tror jag den ska heta, jag jobbar mest på den för tillfället för att vi ska släppa den som en singel. Den kommer vara med på albumet också men det är bara för att ge fansen något att lyssna på så länge” berättade han och jag nickade. 

   ”Den kommer säkert bli hur grym som helst” försäkrade jag honom och han log tacksamt tillbaka. 

   ”Hur går det hemma då? Är det fortfarande spänt eller?” han såg oroligt upp på mig. Återigen suckade jag. 

   ”Jesse mår bara sämre, han har tappat allt sitt hår nu. Mamma och pappa är som två värpsjuka hönor, pappa bara jobbar och är i stort sett aldrig hemma. Gör inte mig så mycket heller, jag vill inte prata med honom ändå. Mamma... hon...” jag tystnade och skakade på huvudet. 

   ”Jag vet inte... hon är där bara” jag såg upp på honom, han hade sitt fulla fokus på mig och såg med medlidande ögon på mig. Jag ryckte på axlarna. ”men jag har killarna att underhålla mig med” la jag sedan till och Justin skrattade till innan han fnös. Jag såg med rynkade pannan på honom innan det klickade. Gosh, det lät fel! ”oh, inte sådär” sa jag fort och nu skrattade han. Jag slog generat ner blicken och fnittrade. Plötsligt slog dörren upp till mitt rum och min blick flög genast dit, något dylikt verkade hända för Justin för jag hörde ett högt brak innan han skrek till. In genom dörren kom Chaz springandes. 

   ”Chaz, nej!” hann jag utbrista innan han slängde sig på mig och gjorde mig platt som en pannkaka mot madrassen. ”Chaz! Ditt fläsk! Flytta!” lyckades jag få fram medan jag försökte samtidigt putta bort honom från mig. 

   ”Åh, men var inte sådär. Jag vill ju bara gosa” protesterade Chaz och rörde sig inte en millimeter från mig. Jag stönade men skrattade åt honom. 

   ”Det där ser gosigt ut, jag vill också!” hörde jag en annan röst säga som jag mycket väl kände igen som Ryan. 

   ”NEJ! NE-” började jag genast skrika men avbröts när ännu en kroppstyngd lades på mig och ett stön slapp ur min mun istället. ”jäkla tjockisar” 

   ”Wow, en mänsklig macka. Fin” jag himlade med ögonen åt Justins kommentar. 

   ”Hej Justin! Hur går det med albumet bro!?” utbrast Ryan som låg överest. 

   ”Åh, det rullar” hörde jag han svara och jag föreställde mig hur han ryckte på axlarna och drog på munnen på hans nonchalanta sätt. 

   ”Oh my! KLIV AV!” utbrast jag tillslut när jag trodde mina lungor skulle spricka utav syre brist. 

   ”Oj, är du här också?” skämtade Chaz och äntligen kände jag hur tyngden lättade och tillslut reste sig Chaz från mig och satte sig på sängkanten. Jag andades snabbt in och ut och kände mig otroligt lätt, bredvid mig hörde jag hur Justin skrattade lågt. 

   ”Jag ska göra ett matschema för er två, ni har ätit på tok för mycket pannkakor” sa jag och pekade trött på Ryan och Chaz. De flämtade genast högt. 

   ”Vad!? Tänker du sluta laga pannkakor!?” utbrast Ryan förfärat och såg på mig som om jag gett honom hans dödsdom. 

   ”Nej, jag tänker bara inte göra dem lika ofta” svarade jag och satte mig långsamt upp. Chaz gnällde till och reste på sig och Ryan stampade barnsligt med foten i golvet, jag skrattade åt dem medan jag skakade på huvudet. Vänta, hur gamla var dem nu igen? Fem? Jag vände sedan blicken mot Justin som log roat innan han vände huvudet åt sidan för att lyssna på någon innan han nickade. 

   ”Ey, babe. Jag måste gå, men jag ringer dig ikväll okej?” jag nickade fort med ett leende. 

   ”Det gör vi, puss” svarade jag och skickade honom en slängkyss, han log innan han kastade en tillbaka. Jag skrattade och klickade bort samtalet.

 

---

 

bara ett litet mellankapitel där hon pratar med Justin.. hoppas ni inte blev för besvikna över händelserna eller längden. =/ men har haft det lite trögt.. ä så trött o skolan har börjat. -.- ä hos min vän nu så ska stänga av datorn o umgås! =D hahahah, även jag behöver ett liv vettni. ;) 

så vad tycks?? KOMMENTERA!! snälla lämna åsikter, dem betyder allt! tack så mycket! ♥ puss&kram.