”Ey, babe. Jag måste gå, men jag ringer dig ikväll okej?” jag nickade fort med ett leende. 

   ”Det gör vi, puss” svarade jag och skickade honom en slängkyss, han log innan han kastade en tillbaka. Jag skrattade och klickade bort samtalet.

 

 

Torsdag, 7:e Februari. 

”Jag har nog aldrig varit såhär hungrig i hela mitt liv!” jag himlade med ögonen åt Chaz som snabbt gick in i köket. Skoldagen var slut och vi hade fort tagit oss hem till Chaz, hela vägen hade han klagat på hur tom hans mage var. På gränsen till döende var han tydligen. 

   ”Så säger du alltid” påpekade jag och följde efter honom in. Han vände sig om med en halv bulle intryckt i munnen och påsen i famnen. 

   ”Däj äj föj däj ati sämmej” fick han fram och jag skakade roat på huvudet åt honom. Jag gled ner på en utav stolarna vid köksbordet och gäspade stort, läxorna som skolan gav oss höll på att kväva mig. Aldrig en ledig stund hade man, jag förstår inte hur jag ska klara mig tills jag går ut. Jag förstår verkligen inte, jag sneglade på Chaz som stod lutad mot diskbänken och åt på bullarna. 

   Han verkade ju klara sig fint. Men han hade ju något att se fram emot, han ser slutet. För till sommaren skulle han gå ut skolan och börja plugga på collage, säkert lämna Stratford. Tanken fick mig att ledsamt se ner i bordskivan. Jag önskade att jag var lika gammal som dem, så att jag fyllde 19 år och inte 17. Jag ville vara myndig, då skulle jag börja leta jobb och flytta hemifrån.

   Jag skulle vara klar med skolan, för alltid. Jag skulle få ta egna beslut och mamma och pappa skulle inte ha något att säga till om längre. De skulle inte kunna bestämma vem jag skulle dejta eller vilka jag skulle umgås med. Plötsligt öppnades ytterdörren och vi hörde den välbekanta stämman från Chaz lillasyster Candice och mycket riktigt kom hon några sekunder senare inspringandes i köket. Hennes ljusbruna, lockiga hår stod i enda oreda runt hennes huvud och hennes bruna ögon sken utav upphetsning.

   ”Chazie!” utbrast hon och Chaz slängde genast ifrån sig påsen för att kunna fånga upp henne. Hon skrattade glatt och Chaz satte ner henne på sin höft, jag log mot Candice som sken utav lycka. ”vet du, idag fick vi leka med trolldeg!” hon klappade exalterat med händerna. 

   ”Vad gjorde du då?” frågade Chaz samtidigt som Helena kom in med två matkassar i händerna. Jag reste mig genast från stolen för att hjälpa Helena med matvarorna. 

   ”Åh, så trevligt att se dig här Penelope” sa hon med ett stort leende. Hur många gånger jag sagt att hon kunde kalla mig Penny, slutade hon inte säga Penelope så jag lät henne hållas. Jag log glatt tillbaka mot henne. ”hur mår familjen?” frågade hon när hon ställde in det sista i kylskåpet. Jag stängde skafferiet och vände mig mot henne. 

   ”Sådär, Jesse mår lite bättre. Pappa jobbar bara och mamma går runt i huset som ett spöket” svarade jag och ryckte på axlarna. Vårt hus hade blivit som ett enda stort dårhus, det var ingen som var glad innanför de där väggarna. Pappa gick enbart runt och muttrade när han var hemma och hade fortfarande inte gjort något som kunde kallas ett försök till konversation med mig. Jag var minst sagt besviken på honom och enormt sårad. Det kändes precis som att han inte brydde sig att jag var arg på honom och att jag inte sagt mer än ‘godmorgon’ till honom på nästan fyra veckor. Jag menar, störde det honom inte alls? Helena nickade svagt och drog beklagande på munnen. 

   ”Det var tråkigt att höra men bra att Jesse känner sig bättre” svarade hon och jag log tacksamt. 

   ”Ey, Penny! Vet du när Justin skulle komma och hälsa på?” Chaz kom gående in i köket igen, nu utan Candice. Jag såg genast upp på honom och kände ett sting utav saknad när han nämnde Justin.

   ”Ehm... nej, jag är inte säker. De jobbar tydligen dygnet runt i studion. Men snart hoppas jag” han nickade och såg ner på sin mobil. ”varför undrar du? Har du pratat med honom?” han skakade fort på huvudet. Jag kände blickar mot huden och vände på huvudet för att se att Helena stod och granskade mig. Hon log genast snett när hon mötte min blick, jag log generat tillbaka mot henne. 

 

*

 

”Idag ska vi prata om den franska revolutionen, vilka har läst om den tidigare?” flertal elever räckte upp handen bland bänkarna - jag var inte en utav dem - och Mrs. Hemford nickade. Innan hon slog ihop händerna och vände sig mot tavlan, jag såg upp på klockan och suckade. Ett pass på 80 minuter låg framför oss med Mrs. Hemford som skulle berätta för oss om den franska revolutionen. Jag tror jag spricker utav entusiasm. Snälla, notera sarkasmen. Jag suckade och la trött ner huvudet på armarna. 

 

Regnet smattrade mot fönstrena och jag såg uttråkat på regndropparna som sakta rann nerför glaset. Mrs. O’Malley - vår bild lärare - stod längst fram och informerade oss över vad vår uppgift skulle var idag. Alla hade fått en varsin linnesduk framför sig så jag gissade på att vi skulle hålla på med färg och penslar. Temat var ‘färgstarkt’ vilket för en gång skull var bra eftersom det var så brett. Jag kunde göra vad jag ville, jag reste mig från stolen och gick för att hämta en blyertspenna.

   Fundersamt satte jag mig på stolen igen och pickade med pennan mot hakan medan jag tänkte, tillslut kom jag på en idé och satte genast igång. Jag plockade fram min iPod ur ryggsäcken och satte örsnäckorna i öronen för att få bort alla andra eleverna små mummel runt i klassrummet. Jag satte pennan mot duken och satte igång. Jag teckna läpparnas former och storlek innan jag tog fram så många olika färger jag kunde hitta i skåpen. Jag tryckte ut en liten klick på paletten innan jag tog en pensel och började måla grunden. 

 

Jag lutade mig tillbaka i stolen och granskade min målning, jag hade använt mig utav vatten också för att få den rinnande effekten. Och jag måste påstå att jag blev riktigt nöjd, den blev mycket likt den fantasin jag hade i huvudet. 

   ”Wow, Penny. Den är otrolig” jag vände på huvudet och såg på Mrs. O’Malley som tyst kommit upp bakom mig, jag log tacksamt. 

   ”Tack så mycket, Mrs. O’Malley” svarade jag och grep tag i blyertspennan innan jag skrev min signering längst ner i den högra hörnet. Skolklockan ekade i klassrummet och signalerade att lektionen var slut. 

   ”Okej, klassen! För er som inte blev klara så kan ni fortsätta nästa gång. Låt era målningar stå kvar så ställer jag bort dem när de har torkat!” ropade Mrs. O’Malley över stolskrapandet och rösterna. 

 

*

 

Torsdag, 14:e Februari. 

Jag lutade mig tillbaka från spegeln och tog en sista titt på mig själv i spegeln. Jag hade satt på mig hudfärgade leggings som jag satt lila nätstrumpbyxor över, på kroppen hade jag en svart body. Nederdelen hade mer ‘korta shorts’ trosor än vanliga trosor modell, i midjan hade jag satt ett mörkt lila skärp och mitt hår var flätat i två fluffiga flätor. På huvudet satt min svarta hatt och maffiga halsband hängde runt min nacke och ner över bröstet. Den vita stickade västen krängde jag på mig innan jag vände ögonen mot mitt ansikte. Jag hade haft tid över och bestämt mig för att göra något över det vanliga som mascara, eyeliner, ögonskugga och lösögonfransar. 

   Både under och över ögonen hade jag målat med lila ögonskugga och gjort ett inslag utav knapp gult som matchade min underläpp som jag målat i samma gula färg. Överläppen hade jag låtit vara. Istället för lösögonfransar hade jag istället limmat dit lila små fjädrar i slutet utav vardera ögonlock och även på undersidan. Ögonbrynen hade jag fyllt i och gjort längre för att de skulle passa den breda sminkningen på ögonen. Penny Hawkin, du kommer få många sneda blickar idag. Sa jag till mig själv men ryckte sedan på axlarna. Jag tyckte om det i alla fall, var det inte det som räknades? 

 

Mycket riktigt vändes många huvuden efter mig när jag gick genom korridoren med ryggsäcken hängd över ena axeln och mina blommiga Dr. Martens löst knutna på ett nonchalant sätt. Min mobil vibrerade i min hand och jag såg ner på den för att se att det var Justin, jag log genast stort. 

   ”Halla!” svarade jag glatt. 

   ”Om de mobbar, slår jag” sa han och jag skrattade. Jag hade innan jag gått hemifrån skickat Justin en bild på mig själv genom spegeln med texten; ”vad tror du? Snedblickar eller inte? Puss” Eftersom enligt mig var detta den 'konstigaste' utstyrseln jag haft i den här skolan. ”men dock tycker jag inte om att du går runt och visar din sexiga kropp för alla, jag kan inte riskera att någon tar dig” fortsatte han och fnittrade generat. 

   ”Åh, var lugn. Alla killar här rynkar med avsmak på näsan när de ser på mig så du har inget att vara oroliga över” svarade jag och svingade med armen fram och tillbaka medan jag gick bort mot min lektion som inte började förrän om en kvart. 

   ”De vet redan att du är upptagen och rynkar på näsan för att de tänker ’damn it, att inte jag hann före den där bögen Bieber’” jag skrattade högt åt det han sa, mest för att jag älskade hur han kunde driva om sig själv på det viset han gjorde. 

   ”Jag kan ju säga att jag hellre har att dem rynkar på näsan än att dem tafsar” svarade jag och stannade utanför klassrumsdörren och lutade mig mot skåpen bredvid. Justin skrattade i ena änden. 

   ”Ja, de vet vad som är bäst för dem. Om de någonsin skulle tafsa på dig så kommer de inte ha en näsan att rynka med” jag skrattade. Han kunde vara den där överbeskyddande pojkvännen när han ville. 

   ”Tack, det känns bra att jag har min egna personliga boxare” svarade jag. 

   ”Jag finns alltid för dig här, babe” jag log snett åt hans ord som fyllde mig med värme. 

   ”Vet du när du kunde komma och hälsa på förresten? Jag saknar dig” jag suckade olyckligt och sparkade löst med skon mot marken. Jag hörde hur Justin suckade med mig. 

   ”Jag saknar dig också, sjukt mycket. Snart, det måste bli snart för annars tror jag att jag går i taket” svarade han vilket fick mig att le fånigt stort. 

   ”Bra, jag ser fram emot det” sa jag och kliade mig på armen innan en gäsp slapp ur min mun. 

   ”Jag med, babe. Jag med” jag såg upp när jag hörde det välbekanta klickandet från klackar som stöttes mot skolgolvet. Genom korridoren kom Daniela tillsammans med Kristin och Mandy efter sig, det såg så typiskt film aktigt när de kom gående. Hur eleverna skingrade sig för att ge dem plats, hur deras hår flög lite med vinden och hur killarna med suktande blickar såg över deras kroppar medan tjejernas irriterade blickar nästan brände hål i deras ryggar. Danielas blick landade på mig och jag kunde genast se hur hon såg med avsmak på mig. 

   ”Men Penny, hjärtat, vi hörs senare. Jag kommer och hälsar på snart, det lovar jag” hörde jag Justin säga i telefon, fort vände jag uppmärksamheten mot honom igen. 

   ”Ja, det gör vi. Puss och kram. Hälsa de andra från mig” svarade jag. 

   ”Det ska jag göra, puss” jag tog bort luren från örat och stängde av samtalet. 

   ”Kan hon inte klä sig normalt åtminstone en dag i alla fall?” hörde jag Mandy säga och jag himlade med ögonen åt dem. Samma sak hela tiden. 

   ”Okej, har ni något ni vill säga. Var inte blyga, säg det till mitt ansikte istället för att viska bakom min rygg hela tiden. Jag tål det, jag har hört det förr” utbrast jag och de såg förvånat på mig. Innan nästan ett slugt leende lades över Danielas läppar när hon bröt sig ifrån sina vänner och tog de få stegen fram till mig.

 

---

 

ojojojojoj! vad tror ni Daniela kommer säga??? AAAHH! U GUYS! WHAT'S GONNA HAPPA!??????? AHHHHHHHHH! FUCKA UR.... okej, eller inte.. -.- nej, men vad tycks? KOMMENTERA! 

har redan börjat på kapitel 30.. så kommentar som änglar o det finns en stor chans till kapitel 30 ikväll. :D puss&kram. ps. hoppas ni fattade hur bodyn såg ut. =P