”Vi ses efter skolan, Bubble” jag strök honom flertal gånger över pälsen innan jag reste mig och gick mot skolbyggnaden. Jag tog ett djupt andetag innan jag följde med strömmen in. Hoppas detta går vägen...

 

 

Är det inte ironiskt hur man plötsligt - efter lite ombyten utav sin klädsel - får uppmärksamhet? Att när man helt plöstligt ser ut som alla andra blir 'populär'? För det var just det som hände; killar jag aldrig pratat med visslade efter mig och tjejer log som om vi varit bästa vänner i år. 

   ”Penny Hawkins?” jag ropade ut ett ”ja” och läraren såg ut över klassen men rynkade sedan på pannan. ”Penny Hawkin?” upprepade han. 

   ”Jag sitter precis här!” sa jag högt och viftade med handen, han såg förvånat på mig och nickade. 

   ”Ledsen” mumlade han medan han bokade av mig på klasslistan och jag skakade trött på huvudet. Ser ni vad jag menar? Han kände inte ens igen mig...

 

”Så är jag godkänd eller?” jag pickade på Danielas axel vilket fick henne att snabbt snurra runt, hon var precis på väg att fräsa något till svars när hon stelnade till och stirrade på mig istället. 

   Jag la roat armarna i kors och såg på henne. ”så jag tar det som ett ja, jag ser fram emot att du kommer hem till mig och tar på dig det jag ber dig om” informerade jag henne innan jag vände mig om och började gå bort. ”du kommer se ut som det bästa freaket någonsin!” sa jag och hörde hur hon började hyperventilera medan Mandy och Kristin förgäves försöka lugna ner henne. Jag log i triumf och skrattade lågt. 

 

*

 

Bild salen var tom men jag hade fått lov utav Mrs. O’Malley att befinna mig här inne, jag behövde bara någonstans att vara ensam och tänka. Skoldagen hade varit tusen gånger värre än min första. Hela grejen var bara vrickad, jag hade inte direkt valt de finaste eller snyggaste kläderna jag hade ändå lyckades den dra åt sig så mycket uppmärksamhet. Det hela var bara frustrerade. 

   Jag kunde inte vänta tills jag kom tillbaka på måndag i mina vanliga kläder och alla fortsatte att rynka på näsan. Frånvarande stod jag och nynnade på ”Phil” medan jag ritade på ett ark jag tagit fram från skåpet tillsammans med massa blyertspennor och andra färger. Det slutade med att jag inte rörde färgerna över huvud taget utan höll mig till blyertsen, flickan jag ritat tittade fram från sidan utav pappret och hennes lockar föll ner mot botten. Hon hade ett sorgset och förvirrat uttryck. Jag suckade och lät fingrarna smekte över pappret. 

   ”Nine months felt like a whole lifetime and it feels like a lifetime ago” sjöng jag lågt och började samla ihop pennorna innan jag la tillbaka den i deras ask. Trött gick jag bort till skåpet där alla mappar låg och letade upp min innan jag lät teckningen glida ner i den. Min var den tjockaste bland de andra, kanske för att jag tillbringa mest tid i denna sal. Ibland undrar jag om jag till och med tillbringade mer tid här Mrs. O’Malley. Men detta rum hade allt, alla olika färger och framför allt tystnad. Jag höjde armen för att se ner på min klocka, skoldagen var slut för över en halvtimme sedan.

   Hoppas inte Bubble har suttit länge, tänkte jag och började gå mot dörren och ut i korridoren. Den ekade tomt och endast mina skors klackar hördes i byggnaden, jag öppnade mitt skåp och tog ut mina ytterkläder innan jag fick på mig dem. Jag gäspade smått och började gå mot utgången, vinden slog mot mig och jag tog ett djupt andetag och drog in den friska luften. Snön var nästan helt borta nu, enbart småfläckar fanns kvar och detta faktum gladde mig mer än du kan ana. För detta betyder högklackat är okej igen och jag kan snart börja gå barbent.

   Jag trippade nerför trappan till skolan och tog mig över parkeringen, jag slängde upp blicken när jag kom på att Bubble kanske vänta på mig. Jag stelnade till i stegen när jag såg honom längre bort på vägen, men han satt i någons famn och personen gosade ner sin hand i hans päls. Jag ökade genast på stegen och tänkte precis skälla på personen i fråga men stannade ännu en gång till när jag såg det välbekanta bruna håret, skrattet som klingade i mina öron och tillsist de gyllenbruna ögonen som vändes mot mig. 

   ”J-Justin?” fick jag fram och såg hur hans leende dog ut och han stirrade tillbaka på mig. Han ögon fylldes utav längtan, saknad och glädje, han släppte försiktigt ner Bubble på marken utan att vända bort blicken. Mina muskler började fungera när Bubble tassar nuddade marken och jag sprang genast fram till Justin - som fort rätade på sig. Jag lindade armarna runt hans hals och tryckte mig mot hans kropp, jag kände hur Justins starka armar lades runt mig och jag drog längtansfullt in hans doft genom näsan. Herregud, vad jag hade saknat honom. 

   ”Du är här!” utbrast jag och lutade mig tillbaka, ett brett leende låg nu över hans läppar och han nickade glatt åt mitt påstående. Jag skrattade till innan jag böjde mig fram och kysste honom. Leendet rann ännu en gång av hans ansikte innan han kysste mig tillbaka, jag flätade in fingrarna i hans hår och tryckte mig närmre. Jag la alla mina känslor i kyssen och fick andfått dra mig i från ögonblick senare. 

   ”Jag har saknat dig också” jag skrattade åt honom och han kysste mig mjukt igen och igen och igen och igen. 

   ”När kom du?” frågade jag, våra fingrar sammanflätade mellan oss och Bubble nyfiket springande framför oss. Justin vände huvudet mot mig och log. 

   ”Runt 11 i morse” svarade han och jag nickade. ”hur var skolan? Du vann, va? Jag tycker du ser normal ut” retades han och jag skrattade. 

   ”Hemskt, no way att jag går klädd så här igen” svarade jag och han rynkade förbryllat på pannan. ”alla gav mig plötsligt oönskad uppmärksamhet, killar fann intresse och tjejer såg en potentiell vän” förklarade jag och han skrattade till innan han skakade på huvudet. 

   ”För det första är du min och ingen annans. För det andra är du för bra för dem, om de vill vara din vän så ska de finna dig perfekt precis som du är” påpekade han och la armen runt mina axlar istället och kramade mig från sidan. Jag log tacksamt och la armen runt hans midja. 

   ”Tack” svarade jag och kände hur hans pussade min hjässa. 

   ”Jag säger bara sanningen” kontrade han. ”dig eller mig?” frågade han sedan. 

   ”Dig, helt klart” svarade jag fort, bara tanken på att pappa skulle komma hem och se Justin gjorde att en isande känsla naglade fast sig i min mage. 

   ”Fortfarande ingen framgång med din pappa?” frågade han bekymrat och jag skakade på huvudet. 

   ”Han är så himla envis, han har inte sagt en ord till mig” svarade jag irriterat. ”jag vill att det är han som tar första steget och inte jag, eftersom det var han som gjorde fel” han nickade förstående. 

   ”Hoppas det löser sig snart” han kramade tröstande mina axlar och jag andades trött ut. Vi närmade oss Justins hus och han låste fort upp ytterdörren och släppte in mig och Bubble först. 

   ”Ingen hemma?” frågade jag då huset ekade tomt. 

   ”Nope, mormor och morfar kommer inte hem för än sent ikväll” svarade Justin medan han hängde upp sin jacka och klev ur skorna. Ett snett leende drog ut sig över mina läppar medan jag knöt upp mina skor och klev ner på parketten, jag hörde hur Justin skrattade bakom mig. 

   ”Vad?” frågade jag roat och såg på honom. 

   ”Det faktum att du plöstligt blev en hel decimeter kortare” svarade han och klappade mig menande på huvudet, jag himlade fort med ögonen och gick bort mot vardagsrummet. ”du passar i jeans förresten, nästan för bra” jag kastade en blick bak mot honom och flinade. 

   ”Tycker du?” frågade jag och drog upp koftan för att visa mer utav min jeansbeklädda bakdel. 

   ”Sannerligen” han nickade instämmande till sina ord medan hans ögon aldrig lämnade min rumpa, jag skrattade och släppte tröjan. 

 

 

Justins Perspektiv. 

Inga ord fanns som kunde beskriva hur mycket jag hade saknat flickan som lekfullt retades med att visa mer utav hennes fantastiska kropp. Jeansen smet om runt hennes höfter och kupade hennes rumpa perfekt, bara synen utav hennes fick mina byxor att kännas något trängre. Jag följde efter henne in i vardagsrummet där hon precis var på väg att slå sig ner i en soffa när jag fick tag på hennes handled och drog henne intill mig. Ett bedårande fnitter lämnade hennes läppar men jag tystade det fort med mina läppar.

   Jag strök med tungan över hennes underläpp och hon besvarade det genast med att öppna sin mun. Jag tiltade huvudet åt sidan medan jag la handen på hennes höft och snurrade runt så jag kunde trycka upp hennes kropp mot väggen. Jag tryckte mina höfter mot hennes så hon låstes fast mot väggen. Jag stönade lågt in i hennes mun när jag kände hennes fingrar genom håret och hennes tunga mot min. Mina händer smekte upp över hennes lår, över hennes höfter och upp innanför hennes tröja.

   Jag kände hur hennes hud smått knottrade sig under mina fingertoppar, jag kom upp till hennes bröst och kupade ena i min hand. Jag klämde till och hörde hur hon stönade lågt, jag slet mina läppar från hennes och våra bröstkorgar föll hastigt upp och ner. Jag böjde på nacken och kysste hennes käkben och ner över hennes hals. Hon doftade ljuvligt. Plöstligt ekade ett högt kurrande och jag skrattade till. 

   ”Hungrig?” frågade jag Penny som skrattade lågt. 

   ”Ehm... ja, du skulle ha sett vad vi fick till lunch idag. Inte aptit retande” svarade hon, roat lutade jag mig tillbaka och såg henne i ögonen. Jag grep tag i hennes hand och drog med henne bort från vardagsrummet. 

   ”Då får vi väl se till att laga något då” sa jag och kramade hennes hand. 

 

En timme senare och jag hade mjöl i hela håret och Penny ägg blandat med socker. Golvet täckt utav både det ena och det andra, Penny suckade och la hakan på mitt bröst. Jag vred på huvudet för att kunna se ner på henne. 

   ”Jaha, vad fint vi gjorde” sa hon och såg runt på kökets skåpen och golvet. Jag följde hennes blick och skrattade. 

   ”Vi borde kanske duscha och börja om” påpekade jag sedan och hon nickade instämmande innan hon började resa sig från mig. Väl stående räckte hon ner sina händer mot mig, jag tog tag i dem och med hennes hjälp kom även jag upp på fötterna. ”du vet vart handdukar finns, duscha först du så börjar jag städa upp här” sa jag och log mot henne. 

   ”Är du sä-” började hon protestera men jag avbröt henne genom att pressa mina läppar mot hennes. 

   ”Ja, gå och duscha nu” sa jag, hon skrattade lågt innan hon lämnade köket. Ett skall fick mig att snabbt se upp för att se Bubble sittandes på en köksstol med huvudet på sned. Jag skrattade och tog upp en trasa från diskhon innan jag började torka upp all smörja från golvet.

 

---

 

hahahah, Penny kommer riktigt piffa till Daniela. xP ahahhahaha, that's what u get biatch! åh, Justin kom o de hade lite matkrig i ett försök att laga mat. heheheheheh.. nästan kapitel är det bara Justin o Penny som gäller... vad blir deras namn?? Jenelope?? Pustin?? naaah.

Jenelope är nog finast. =) vad tycks?? KOMMENTERA!!! TACK FÖR DEM NI SKRIVIT TIDIGARE! ALLA ÄR SÅ OTROLIGT FINA O GULLIGA! TAAAAACK! ♥ puss&kram.