”Tack” mumlade jag sedan och han skrattade till. 

   ”För vad då?” frågade han roat, jag ryckte på axlarna innan jag sneglade mot sängen. Han skrattade igen. 

   ”Anytime” svarade han och la armen runt min midja. Han begravde sedan sitt ansikte mot min hals, jag log och smekte med handen över hans hår. ”jag älskar dig” 

Justins Perspektiv. 

Jag vet inte vad som flög i mig men innan jag hann hindra mig själv uttala jag de orden som betydde allt, de orden som antingen kunde förstöra eller stärka ett förhållande. Dem orden man borde tänka länge på innan man yttrade dem. Men jag gjorde inget utav det, jag bara sa. Utan att tänka mig för eller se till att det var rätt tillfälle. Dock kändes det rätt, alltför rätt. 

   Jag älskade henne med hela mitt hjärta och ville aldrig leva utan henne. Jag kunde inte se mitt liv utan henne i det, det blev bara svart. Hon betydde allt för mig. Jag kände hur hon stelnade till i min famn och jag knep genast ihop ögonen, tänk om hon inte kände samma sak. Försiktigt lutade jag mig tillbaka för att se hennes uppspärrade ögon. ”jag är ledsen, jag menade inte att-” började jag genast ursäkta mig med. 

   ”Jag älskar dig också Justin” avbröt hon och la händerna på mina kinder. 

   ”Va-vad?” stammade jag fram, hon sa vad? Nu log hon med hela ansikte och var vacker likt en ängel. Hon skrattade. 

   ”Jag. Älskar. Dig. Också. Justin” sa hon sedan långsamt så varje ord fick sjunka in. ”jag har aldrig haft killkompisar och ännu mindre pojkvänner. Ingen har varit intresserad eller så har de trott att de skulle få min brors sjukdom för att de trodde den smittade. På senare år blev anledning min klädsel och hår, de gick istället för de tjejerna med push-up bh och orangea ansikten. Men sedan kom du, du såg mig i ögonen den första gången vi träffades och kom inte med någon dum fråga om varför jag ser ut som jag gör. Du har varit den bästa vännen innan vår relation utvecklades till det bättre och du har alltid stöttat mig genom olika tillfällen. Vilket betyder allt för mig. Du är godhjärtad och den bästa personen jag träffat. Jag älskar dig, Justin Drew Bieber” jag satt tyst och lyssnade. Sög i mig alla orden hon uttalade, speciellt dem sista. Dem värmde mitt hjärta och fick mig mage att pirra. 

   ”Du fångade min blick så fort jag såg dig, du stod ut från alla andra. Ja, delvis på grund utav vad du hade på dig men så fort jag såg dina bruna ögon fanns inget annat. Dina stora, bruna Bambi ögon som jag förälskade mig i på bara några sekunder. Dem är så ärliga och vackra. Efter det var jag fast och vartenda liten sak du gjorde fann jag perfektion i. Du är den enda för mig och det kommer aldrig finnas någon annan, du är min för evigt. Jag älskar dig, Penelope Phoebe Hawkin” 

Senare den kvällen, hade vi gosat ner oss i soffan och satt på en film när hennes mobil vibrerade på bordet. Hon suckade och sträckte sig fram för att nå den, hon såg på skärmen innan hon bet sig i läppen och lät tummen svepa över skärmen. Hon satte luren vid örat. 

   ”Hej” hälsade hon med ett tveksamt ansiktsuttryck. ”jag är hos Justin... ja, han är här och hälsar på under helgen... ja, det ska jag... nej, det kan du inte bestämma... det struntar jag i... jag vet inte när jag kommer se honom igen... ni klarar er nog, jag menar ni har ju gjort det så många gånger förr.... vi ses imorgon, hej” irriterat tog hon bort telefonen från örat och stängde av samtalet innan hon la tillbaka telefonen där den låg tidigare. Jag kramade henne från sidan då jag redan hade min arm runt hennes midja vilket genast fångade hennes uppmärksamhet, jag höjde frågande på ena ögonbrynet. Hon suckade. 

   ”Det var mamma” sa hon sedan och jag nickade förstående. ”hon undrade vart jag var och ville att jag skulle komma hem. Men jag sa nej, att jag kommer hem imorgon för jag vill vara med dig” ett snett leende spred sig över mina läppar medan jag fortfarande behöll en sorgsen blick. Hennes familj betydde allt för henne och att hon var i fejd med hennes föräldrar visste jag var mycket påfrestande för både hennes humör och kropp. 

   ”Hon försökte locka mig med en familjekväll, men det är nog det sista jag vill ha. Jag får bara ont i magen över hur mycket hon försöker, som att det bara är på låtsas. Att hon bara gör det för att hon inte vill verka som en dålig förälder. Det gör ont” fortsatte hon, jag såg oroligt på henne och la andra armen runt henne innan jag drog över henne till mitt knä. Jag hade inga tröstande eller stöttande ord att ge henne för denna situation, för jag visste inte hur det såg ut när hennes mamma betedde sig på detta viset. Så därför såg jag till att trösta henne genom handlingar, visade att jag fanns där för henne.

   Hon log och la armarna runt min nacke innan hon begravde sitt ansikte mot min hals, jag böjde ner mitt ansikte så våra ansikte kom varandra mycket nära. Plötsligt gnydde Bubble till och jag såg upp på honom, han låg i fåtöljen och sovit ett bra tag nu. Jag log mot honom, han ställde sig upp innan han sträckte på sin lilla kropp och gäspade stort. Han hoppade ner från sin plats och ner på golvet innan han trippade fram till oss i soffan, jag såg förväntansfullt på honom.

   Han tog sats innan han hoppade upp i Pennys famn, hennes fingrar fann genast hans kropp och kliade försiktigt. Bubble gick närmre innan han låg så han tryckte sin kropp mot min mage medan hans huvud låg upp på Pennys bröst. Jag skrattade lågt åt honom. 

   ”Där har du det bra, va?” frågade jag roat och kände hur Penny skrattade. 

*

Morgonen grydde och jag tillsammans med både Penny och Bubble låg och myste i min smala säng. Penny med huvudet på mitt bröst och armarna runt min midja, Bubble hade lagt sig på Pennys höft. Som en liten boll på toppen - synen var roande. 

   ”Jag vet inte hur han finner det bekvämt, men det gör han” sa Penny plötsligt, precis som om hon läst mina tankar. 

   ”Kan du läsa tankar?” frågade jag, hon skrattade till och vände ansiktet mot mig. 

   ”Vad? Nej, varför undrar du?” jag ryckte på axlarna. 

   ”Jag låg precis och spekulerade kring Bubbles sovplats” svarade jag och hon skrattade igen innan hon smekte över hans päls med fingertopparna. 

    ”Vad händer idag då?” frågade hon sedan. 

   ”Ahm... att träffa killarna finns nog med på agendan annars kommer jag aldrig höra slutet utav det” Penny nickade instämmande. ”sedan får vi väl se vad som händer” hon gav ifrån sig en gäspning. 

   ”Vad är klockan?” frågade hon, jag sträckte mig efter min mobil och väckte den. ‘9.15’ läste jag från skärmen och kände hur hon nickade. ”då behöver vi inte gå upp ännu” jag skrattade till och la mig ner igen innan jag kramade henne närmre.

 

Penelopes Perspektiv. 

Jag behöll Justins tröja på mig men gjorde om den för långa t-shirten till ett linne genom att jag drog upp botten. Knöt en knut med tygen som blev över någon centimeter över min navel och kavlade upp ärmarna. Jag drog på mig jeansen och vek upp byxbenen en bit innan jag gick bort till spegeln för att se vad jag skulle göra med håret. Ögonen lät jag vara - hade ändå inget smink med mig. När jag var klar hade jag borstat genom det och tagit hår och gjort en rosett på bakhuvudet, när den satt stadigt log jag nöjt och vände och vred på huvudet för att kunna se bättre.  

   ”Hur lyckas du?” jag såg på Justin - genom spegeln - som låg på sängen med blicken riktad mot mig. Jag såg frågande på honom. ”jag menar, se bara på den där rosetten. Du har gjort den med ditt hår!” förklarade han och pekade demonstrativt mot mitt huvud med handen. Jag skrattade. 

   ”Talang” svarade jag och han nickade. 

   ”Jo, uppenbarligen” han satte sig upp och reste sig från sängen, jag vände mig om och såg hur han närmade sig. Han blick svepte över min utstyrsel och rynkade sedan på pannan. ”är detta min t-shirt?” frågade han sedan och jag nickade. ”du är ju otrolig” smickrade han, jag skrattade och sträckte på mig för att snabbt kyssa hans läppar. 

   ”Jag kan ju säga att detta både uppskattas och ogillas” sa han och kände hur hans fingertoppar smekte den blottade huden vid min midja. 

   ”Hur menar du?” frågade jag och såg ner på mig själv. 

   ”Jo, jag tycker såklart om det. Du ser otroligt sexig ut men jag fasar också för att jag kommer behöva hålla ett stadigt tag om din hand så fort vi kliver ut genom dörren” klargjorde han. Jag skrattade och slog honom lekfullt på armen. ”som om” han skrattade med mig. 

   ”Jag lovar” han höll upp händerna och stod fast vi sin åsikt.

hahahah, lite cheesy där uppe men... hoppas ni tyckte om det! ;) ni kanske tycker att det går lite segt just nu i novellen men det kommer snart. jag lovar, häng kvar! ska nog slänga in en liten chock här alldeles snart. 

vad tycks? KOMMENTERA!! dem betyder verkligen allt. kunde inte undgå att bli något... besviken när jag ser att jag hade 256 besökare igår o att bara 7 personer orkade ta sig tid att skriva lite respons. 

ni vet inte hur otroligt viktigt det är att få feedback till det man skriver, man känner lixom att alla dem timmarna man spenderar på att skriva dag för dag är värt det. förstår ni vad jag menar? jag är ju förstås otroligt tacksam över alla läsare jag har och alla kommentarer jag någonsin fått! tro inget annat. ni skriver alltid dem gulligaste orden. men... bara tänk på det. =) PUSS&KRAM!