”Hur menar du?” frågade jag och såg ner på mig själv. 

   ”Jo, jag tycker såklart om det. Du ser otroligt sexig ut men jag fasar också för att jag kommer behöva hålla ett stadigt tag om din hand så fort vi kliver ut genom dörren” klargjorde han.Jag skrattade och slog honom lekfullt på armen. ”som om” han skrattade med mig. 

   ”Jag lovar” han höll upp händerna och stod fast vi sin åsikt.

Mina klackar ekade mot asfalten och jag drog in djupa andetag från friska luften som omgav mig. Bubble sniffade piggt runt på marken medan han trippade fram på sina små, vita tassar, besöket hemma hos Chaz hade varit som alla andra gånger. Fyllda utav skratt och mat. De hade glatt hälsat på Justin som var lika glad över att se sina gamla vänner, Candice hade även hon kommit utspringandes i hallen och hälsat.

   Helena och Chris kom mycket snart till hallen för att se vad som stod på, Helena sken upp i ett stort leende vid synen utav av oss. Jag hade lämnat killarna några timmar senare för att göra det som fick min mage att knyta sig - gå hem. Jag visste inte om de skulle vara arga på mig eller ignorera mig som vanligt. Jag drog in ett sista djupt andetag innan jag öppnade ytterdörren och klev in i värmen. Jag tog bort kopplet från Bubble så han fick springa fritt in i huset. Jag drog av mig jackan och hängde upp den på en krok innan jag fick av mig halsduken och skorna. 

   ”Hej, gumman” jag såg upp för att se mamma komma ut genom köket, ett vänligt leende låg på hennes läppar och hon såg förvånansvärt fräsch och pigg ut. På senaste tiden har hon sett bedrövligt trött och nere ut, antar att hon ryckte upp sig. Jag gav henne ett snett leende. 

   ”Hej, mamma” svarade jag. 

   ”Hur var det med Justin?” frågade hon sedan och jag gissade att hon frågade utav artighet och inte intresse. Jag gav ifrån mig en låg suck. 

   ”Han mår bra, har saknat familjen. Men har gjort stora framsteg med sitt album” hon nickade. 

   ”Så det är hos ynglet du varit?” jag vände på huvudet för att se pappa komma nerför trappan med en mörk blick. Jag bet ihop käkarna och såg blank tillbaka mot honom. 

   ”Ja, det har jag” frågade jag och la armarna i kors över bröstet. 

   ”Du vet mycket väl vad jag tycker om ert så kallade ‘förhållande’.” svarade han kyligt. 

   ”Nej, för dina så kallade ‘problem’ är inte rimliga” kontrade jag. ”för att för det första är 2 år ingenting och för det andra är han ingenting som dem har beskrivit i tidningar. Men det skulle inte du kunna veta för att du har inte försökt lära känna honom. Du tog mediernas ord och tänkte inte efter om allt de skrev enbart var skitsnack” 

   ”Jag behöver inte mediernas ord eller hans, alla kändisar är likadana” svarade han och jag himlade fort med ögonen. Han är ju omöjlig, vad har det tagit åt honom? Detta är inte den pappan jag vuxit upp med. 

   ”Du vet inte ett skit om honom, du-” jag suckade frustrerat innan jag höll upp händerna i ett tecken på att jag inte orkade föra denna diskussion vidare. Det var meningslöst då han ändå bestämt sig för att han inte ville lyssna. ”jag går upp på mitt rum, prata med mig igen när du har något vettigt att säga. Eller jag vet, ännu bättre, kommer för att säga förlåt” berättade jag medan jag gick uppför trappan och smällde sedan igen dörren intill mitt rum. Varför kunde han inte svälja sin stolthet och be om förlåtelse för att han slog mig? Sin egen dotter. Var det för mycket begär? Enligt mig; nej. 

”Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre? Vad är hans problem på riktigt? Varför säger han inte förlåt?” jag låg i sängen med telefonen tryckt på örat. Radion spelade på låg volym och jag hade tänkt stearinljusen som stod i fönstrena. Justin suckade i andra änden.

   ”Jag har ingen aning, Penny. Kanske finns det mer bakom allt som du inte vet” svarade han. Jag tog in hans ord och tänkte efter, kanske fanns det något som oroade pappa. Något som fick honom att bete sig som han gjorde? 

   ”Ja... kanske. Men vad gör du nu då? Är du fortfarande kvar hos Chaz?” frågade jag för att dra bort samtalet från mina problem. 

   ”Nej, jag är hemma nu. Ligger på sängen och har allmänt tråkigt, önskar att du kunde komma hit” svarade han och jag log snett. 

   ”Du kan ju alltid komma hit om du saknar mig” retades jag. ”du är alltid välkommen” Justin skrattade. 

   ”Jo visst, din pappa öppnar säkert dörren och jublar av glädje att se mig. Fortsätt drömma, babe” jag himlade med ögonen men suckade åt det faktumet att han hade rätt. 

   ”Jag har ett fönster” sa jag.

   ”Jag kommer, jag älskar dig” svarade han fort och jag skrattade. 

   ”Jag älskar dig också” samtalet avslutades och jag gick upp till fönstret som befann sig under utanför altanstaket och låste upp det. Jag gick bort till mitt sminkbord innan jag letade reda på en tofs som jag kunde sätta upp håret med, jag drog ut rosetten och satte sedan upp allt mitt hår i en knut på huvudet. Jag bestämde mig för att gå bort och se hur Jesse mådde medan jag väntade, hans dörr stod som alltid på glänt. Jag kikade försiktigt in för att se honom liggandes framför en film. 

   ”Vad ser du på?” frågade jag och gick längre in, han vände huvudet mot mig och log snett. 

   ”The Amazing Spider-Man” svarade han och vände blicken mot tv skärmen igen. Jag nickade. 

   ”Är den bra?” jag satte mig försiktigt på sängkanten, han nickade. 

   ”Mycket action, får mig att önska att jag själv blev biten utav en spindel. Emma Stone är inte heller så dum att titta på” jag skrattade högt åt honom. 

   ”Säkert, buddy” sa jag och skrattade till. Min blick svepte över hans figur, han låg under två täcken och endast hans axlar, hals och huvudet stack ut längst upp. Hans huvud såg betydligt större nu när hans hår var borta, jag fick ont i magen utav att se blodådrorna över hans skalle. Jag vände bort blicken och knep ihop ögonen. ”okej, jag ska låta dig se filmen ifred. Vi ses senare” jag kysste honom försiktigt på huvudet innan jag gick ut och bort till mitt rum igen. Jag öppnade dörren och stängde den med en suck igen men hoppade sedan högt då jag såg Justin stående precis bredvid. 

   ”Herregud!” utbrast jag och tog mig om bröstet. ”jag har nog aldrig varit med om en person som skrämt mig så många gånger som du har” han skrattade roat. 

   ”Det är bara du som är ouppmärksamt” påpekade han och jag himlade med ögonen. 

   ”Hej” sa jag sedan och la armarna runt hans nacke för att sedan sträcka på kroppen och ge honom en mjuk kyss. Han la armarna runt min midja och log mot mina läppar. 

   ”Hej” hälsade han sedan tillbaka när jag drog mig ifrån och släppte sitt grepp. Jag öppnade precis munnen för att fråga honom en sak när det knackade på dörren. 

   ”Penny, skulle du kunna öppna? Jag skulle vilja prata med dig” hörde jag min mamma säga, panikslaget vände jag blicken mot Justin. 

inte speciellt långt.. vet inte riktigt vad som händer. =/ känner att det går lite utför med novellen. men jag nämar mig snart poängen med det mesta så det blir spännande för er att läsa. ;) 

vad tycks?? KOMMENTERA!! 

ps. orkade inte göra ett collage.. ledsen! okej, jag vet inte vad som händer men... jag har tittat på statistiken o i förrgår hade jag uppåt 260 läsare o nästa dag föll det med nästan 50 läsare... vad hände!? tappa alla intresset.. får lite ont i magen här. =/ hope that's not the case! puss&kram.