Kapitel 94 - Har Du Saknat Mig?
PREVIOUS: ”jag kommer explodera” andades han fram. ”nej, det här går inte! Res på dig, vi går in nu” på nolltid var vi tillbaka inne i hotellet och på väg upp till vårt rum igen. Jag fnittrade lågt åt Justins snabba och beslutsamma steg längst korridoren innan han låste upp vår dörr, snabbt drog han med mig in efter sig och snart jag var upptryckt mot den stängda dörren.
”jag behöver dig, nu” stönade han fram och satte händerna under mina lår innan han smidigt lyfte upp mig. Ögonblick senare landade jag, med ryggen först ner i madrassen. Våra rörelser var desperat och hetsiga samtidigt som vi slet av varandra kläderna och precis som Justin lovat gjorde han allt och lite till med mig. Flera gånger om.
”Spence?” frågade jag och hennes huvud snurrade genast runt så hennes blick mötte min. ”skulle jag kunna få prata med dig?” hon nickade fort och vi steg bort från gruppen. Vi befann oss för tillfället i den stora lokalen som under morgon dagen skulle hålla Billboard Award och Justin var tvungen att repetera inför sina uppträdanden. Musiken ekade mellan väggarna och dansarna samt Justin dansade runt på scenen.
”vad är det?” jag granskade henne för ett ögonblick innan jag bestämde mig för att endast gå rakt på sak.
”jag vet att du har hållit något hemligt för mig” sa jag och jag såg hur hon stelnade till. ”en hemlighet som du delar med Ryan” hennes blick gick från panikslagen till vädjande. ”jag vet inte varför du inte har sagt något men jag valde att låta det vara, ville att du skulle komma till mig med det. Men eftersom det inte verkar hända inom snar framtid-”
”jag ville berätta, tro mig! Men det är inte så enkelt, okej!?” utbrast hon förtvivlat. ”dem hatar mig, okej? Hans föräldrar hatar mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag tycker verkligen om honom men jag tänker inte ändra mig för någon killes föräldrar. Aldrig, det är inte jag. Men... men jag tycker verkligen om honom” nu flödade orden ur Spencers mun utan hinder och jag stod med stora, förvånade ögon och något hängande haka.
”dem hatar dig?” frågade jag i misstro, hon nickade sorgset. ”varför det? Hur kan dem?”
”de är väldigt religiösa och har en väldigt klar bild utav hur Ryans flickvän ska se ut. Jag är i stort sett motsatsen!” hon slog frustrerat ut med armarna innan hon slog sina händer mot låren, hon suckade argt. ”och jag vet inte vad jag ska göra längre! Ryan är rädd vad som skulle hända eftersom han inte vill att jag ska bli sårad” jag drog in henne i en kram och kände snart hur hennes armar lades runt mig.
”det kommer ordna sig” sa jag och drog handen upp och ner över hennes rygg. ”jag är glad att du äntligen erkände det” hon drog sig ifrån.
”hur visste du egentligen?” frågade hon med misstänksamma ögon. ”vi har varit väldigt diskreta”
”ehm... det kan ha varit jag och Ana som flämtade utanför sovrummet hemma hos Justin för typ en månad sedan” sa jag och såg oskyldigt på henne. Spencer flämtade till.
”jag visste det!” utbrast hon. ”jag visste att jag inte inbillade mig. Åh, du din-”
”ey, du hemlighetsbehållare! Du är inte mycket bättre” återigen såg hon beklagande och sorgsen ut.
”jag vet, jag är ledsen. Jag borde ha berättat för dig för länge sedan men det var så mycket annat” sa hon och jag nickade förstående. Jag log sedan mot henne och pep exalterat till.
”ni är ett jätte gulligt par förresten. Ni passar väldigt bra ihop” hon sken upp likt en fem åring på julafton och slog ihop händerna framför sig som om hon skulle be.
”tycker du det?” jag nickade ivrigt, hon fnittrade glatt och vi började hoppa runt på stället.
”KNASBOLLAR!” Justins röst ekade genom lokalen och vi höll nästan på att falla till marken i förvåning. Jag vände mig med ett bankande hjärta och flämtande andetag.
”vad!?” skrek jag tillbaka och Justin flinade roat.
”vi är klara” jag grep tag i Spencers arm och vi gick viskandes bort till gruppen igen som börjat röra sig mot scenen där vi skulle möta Justin backstage.
*
Onsdag, 30:e April.
Det var morgonen till det stora eventet och jag kunde inte vara mer uppspelt, detta var första gången jag skulle få följa med Justin på ett utav tillställningarna som han var bjuden till. Vackra designer klänningen, reporter, skrikande fans, tacktal, priser flashade framför mina ögon medan jag låg och dagdrömde. Jag vände på huvudet för att titta på klockan, 10:02 stod den på.
Med ett brett leende vred jag på mig så jag halvt låg över Justins rygg. ”Justin” jag kysste lätt hans skulderblad. Han stönade svagt och mumlade något ohörbart. Jag bet ihop för att inte skratta.
”Justin” upprepade jag och lekte försiktigt med det korta håret på hans bakhuvud.
”nej” hörde jag hur han sa ner i kudden, jag småskrattade.
”det är dags att gå upp, vi har mycket att göra idag” sa jag. ”du har massa pris att vinna idag” Justin stönade trött.
”jag vill inte” svarade han, jag himlade med ögonen.
”ledsen gubben men du har inget val” jag sköt ifrån från sängen och dansade bort till badrummet där jag gjorde mina få morgonrutiner innan jag återvände för att se Justin nu liggandes på rygg, ögonen fortfarande slutna. Jag skakade roat på huvudet.
”Justin, jag varnar dig. Du vet vad jag kommer göra om du inte stiger upp ur sängen när jag räknat till fem. Ett...” Justin låg fortfarande still. ”två...” fortfarande still. ”tre...” han stönade till. ”fyra... fem... jag varn-”
”nej, nej! Jag är uppe!” Justin sköt upp ur sängen samtidigt som jag började ta de första stegen mot den. Ett belåtet flin låg nu på min läppar och Justin stod på vingliga ben medan han gnuggade sig i ögonen. ”ondska” sa han sedan utdraget medan han pekade på mig. Jag skrattade.
Sittandes framför spegeln fick jag på det sista glittret på mina ögonlock, jag blinkade några gånger innan jag vände huvudet helt rakt fram så jag kunde inspektera det. Mina ögon hade ett lager silvrig glitter tillsammans med mörk ögonskugga samt eyeliner. Mina ögonfransar var utsträckta med hjälp utav mascara samt mitt ögonbryn var noggrannare ifyllda, tillsist såg jag på mina rödmålade läppar och gned dem mot varandra. Jag nickade nöjt.
”åh, vad vacker du är” utbrast Ana så fort hon klev in genom badrumsdörren. Jag log tacksamt.
”tack så mycket Ana” svarade jag. ”önskade att ni kunnat följa med” Justin var endast tillåten att ha med sig ett tillägg in i lokalen för att platserna skulle räcka till. Jag reste mig från stolen och gick fram till klädpåsen som hängde på väggen. Den vita klänningen inuti hade jag själv sytt när jag var 15 med hjälp utav min textils lärare. Jag hade ett säker A kan jag ju säga. Klänningen hade en djup rygg och ett litet längre släp, en hjärtformad urring som satt fast i tunna vita band som gick över mina axlar och fästes vid mina skulderblad ungefär.
Spencer trädde in genom badrummet med skorna jag bett henne hämta, ett par silvriga klackar med röd undersida som matchade det röda läppstiftet. ”förstår fortfarande inte att du lyckades göra den där” sa hon och tittade på klänningen. Jag log.
Försiktigt tog jag ut den och drog ner den korta dragkedjan på sidan innan jag klev i den och drog upp den över de vita spets trosorna och både rygg -och axelbandslösa bh:n jag hade på mig. Lika försiktigt drog jag upp dragkedjan igen innan jag slätade till tyget, klänningen satt fortfarande som en smäck och hängde precis som jag ville från min kropp. Det vackra tyget hade fina mönster neder till samt längst kanterna i ryggen. Återigen vände jag mig mot spegeln för att halvt snurra runt och såg till att allt satt som det skulle, mitt hår hade jag satt upp i en löst sittande knut högre upp på huvudet.
”är jag acceptabel?” frågade jag nervöst, först nu slog det mig att jag hade mycket att mäta mig med. Alla kändisarna där som ägde mer pengar än jag någonsin skulle göra även fast jag levde fem liv hade säkert de mest vackra kreationerna.
”Penny” jag såg genast upp från klänningstyget för att möta Ana och Spencers blickar. ”du kommer helt klart vara vackrast där” jag log tacksamt men blygt.
”tack” sa jag generat och slöt de båda i en kram. Jag drog sedan in ett djupt andetag och klev i klackarna som gjorde mig minst en decimeter längre. Jag nickade sedan nervöst och följde efter tjejerna ut ur badrummet och vidare ut i huset, rösterna blev högre ju närmre vi kom vardagsrummet. Jag fingrade lite på släptet som jag hade i handen innan jag steg ut från korridoren så jag blev synbar för killarna som satt samlade i sofforna.
Min blick landade genast på Justin som inte riktigt hunnit titta upp än och såg honom klädd i ett par svarta kostymbyxor som verkade sitta där de skulle för en gångs skull tillsammans med en vit skjorta där ärmarna var upprullade till armbågarna samt en svart slips. Han såg otroligt stilig ut även fast klädnaden var utav det simplare slaget men det var nödvändigt eftersom han hade många ombyten att göra under kvällen.
Mitt blick gled upp till hans ansikte samtidigt som han vände på huvudet och våra blickar möttes, Justin stannade upp i sin rörelse och stirrade på mig. Nervositeten fyllde mig genast, tyckte han inte om den? Såg jag inte tillräckligt bra ut? Jikes!
”wow...” andades han sedan fram och verkade komma tillbaka till verkligheten, han reste sig från platsen bredvid Ryan och jag fick mig en skymt utav de andra. ”du... du...”
”ser det bra ut?” frågade jag tveksamt när Justin stod precis framför mig, han gav ifrån sig en läte som var en blandning mellan en fnysning och ett skratt.
”bra?” frågade han ironiskt. ”Penny, du ser så mycket bättre ut än enbart ‘bra’. Du är jätte vacker, en ängel. Herregud... jag kommer behöva slåss hela natten för att hålla killarna borta från dig” rodnaden steg genast på mina kinder över hans ord och jag fnittrade lågt.
”tack” mumlade jag medan jag lutade mig fram. ”du är väldigt stilig” jag placerade sedan en lätt kyss på hans läppar för att sedan se det breda leendet som sträckte sig över hans ansikte. Vi tog avsked utav våra vänner som fick underhålla sig själva medan vi var borta, Spencer tvingade mig att ta ett kort om det var så att jag stötte på The Wanted. Jag slängde fram lillfingret för att ge henne mitt hedersord och hon krockade glatt sitt lillfinger med mitt.
”bilen körde precis in på uppfarten så det är dags att gå, hjärtat” jag nickade åt Justin och kramade dem alla innan jag följde efter Justin ut genom ytterdörren, en stor svart bil stod parkerad utanför och Justin öppnade dörren för att låta mig gå in först. Inne i bilen satt redan Ryan Good, Scooter samt Kenny och Moshe. Jag sken upp i ett brett leende över deras bekanta ansikte.
De överöste mig genast med komplimanger och jag fasade över att rodnaden på mina kinder aldrig skulle lägga sig, vi lämnade den instängda området som Justin bodde i och förberedde oss på den långa resan till Las Vegas. Runt 4 timmar skulle bilresan ta och jag la huvudet mot Justins axel medan vi båda såg ut genom fönstret på naturen som svischade förbi utanför. Jag måste ha somnat till för nästa ögonblick ruskades jag till liv och jag såg mig förvirrat omkring. Skriken var det första som registrerades i min hjärna sedan Justins ansikte som var framför mitt.
”vi är framme nu baby” jag nickade och täckte munnen med handen samtidigt som jag lät en liten gäsp smita ur min mun. Justin flätade samman våra fingrar innan någon från utsidan öppnade dörren, först nu såg jag att vi var de enda som var kvar inuti fordonet. Skriken ökade genast i styrkan och något ännu mer när de såg vem det var som steg ur, skriken efter Justin var helt otroliga. De höga tonerna som de nådde, återigen förundrades jag över hur Justin inte var döv ännu.
Han släppte mig för ett ögonblick och lämnade mig vid Scooter och Ryan för att kunna skriva några autografer till fansen som så högt skrek om det. Justin gjorde sin grej innan han återigen kom fram till mig och la sin arm runt min midja innan vi fördes bort mot den blå mattan. Dock inte för än vi tvingades upp på den lilla avsatsen där en brunett i kort, men väldigt vacker klänning stod med en mikrofon i handen och ett brett leende på läpparna. Justin stod i mitten utav oss och jag försökte att inte stirra rakt in i kameran utan såg istället på kvinnan.
”wow, en utav kvällens höjdare har tagit sin entre till mattan. Justin Bieber allihopa” Justin log brett mot henne. ”Justin, du är nominerad i 7 olika kategorier ikväll. Vilken vill du helst se dig själv vinna?” Justin fick ett fundersamt uttryck medan jag själv stod paff. 7 nomineringar!?
”att vinna Milestone Awardet igen skulle inte direkt göra mig ledsen” skämtade han och kvinnan skrattade till. ”men jag ser fram emot vilket pris jag än vinner, det är alltid en ära men jag ser inte priserna som det viktigaste inom karriären” hon nickade.
”och du tar inte din entre på mattan ensam utan jag ser att du tog med dig din förtjusande flickvän Penelope. Du är väldigt vacker ikväll, vem bär du?” frågade hon och paniken spred sig i mitt bröst för ett ögonblick när uppmärksamheten riktades mot mig. Ändå lyckades jag pressa fram ett leende.
”tack så mycket. Faktiskt så ehm... ingen. Eller jag har sytt den själv så, Penelope Hawkins” svarade jag och skrattade till, reportern såg chockat på mig.
”vad säger du?” utbrast hon. ”snurra runt så vi kan få se den underbara ryggen” Justin släppte sitt grepp om mig och jag snurrade försiktigt runt så kameran kunde filma ryggen utav min klänning innan jag snurrade tillbaka. ”kanske en blivande designer som står framför oss” jag log endast vänligt. Reportern fortsatte ställa korta frågor till Justin och la några kommentarer om att vi var ‘the it couple’ bland de andra. Tillslut fick vi lämna för att ta oss ut på mattan där vi ställde oss framför havet utav kameror. Justin log mot mig medan skriken från fotograferna ekade.
”Justin! Justin!” ”vinkla huvudet hit!” ”kan vi få se en kyss?” ”Penelope!” ”Justin!” det var otroligt svårt och en aning frustrerande att veta vart jag skulle rikta blicken men jag försökte så gott jag kunde, behöll leendet på mina läppar. Justin böjde sig plötsligt fram mot mig innan jag kände hans läppar mot min kind, jag log generat och mötte sedan hans retfulla leende.
Med irriterade ögon fick vi kliva åt sidan och jag blinkade flertal gånger för att återfukta mina ögon. ”hur går det?” frågade Justin oroligt vid min sida.
”ingen fara, de är något irriterade dock” svarade jag och fortsatte blinka för ett ögonblick innan jag gav honom ett lugnande leende. Justin ledde mig bort till trappan som skulle ta oss ner till ingången och jag höll ett hårt grepp om hans hand för att jag inte skulle falla - snarare än att gå - nerför trappstegen.
Bruno Mars öppnade showen med sin fantastiska låt ”Tresure” som lätt skulle hamna på min iPod inom snar framtid. Både kändisar samt fans fyllde den enorma lokalen och jag hade presenterats inför så många att jag nästan vart snurrig. Så många namn.
Snart var det dock dags för Justin att försvinna backstage inför sitt klädombyte till ”Take You” och hand i hand smet vi bort från våra platser innan vi kom ut till de stora korridorerna som skulle leda oss ut till husvagnarna. Justin öppnade dörren intill den som det stod ”Justin Bieber” på och klev uppför de få trappstegen innan vi såg de få från Justins crew redan sittandes runt bordet i ena änden.
”bra, du är här. Skynda dig att byta om” Justin nickade och skyndade sig bort till den andra änden där han kunde byta om. Jag gick fram till de andra och sjönk ner på en soffkudde.
”tar det alltid såhär lång tid?” frågade jag. Ryan skrattade till. ”jag menar, det har väl inte ens gått halva programmet än men ändå känns det som om vi suttit där inne i två timmar, minst”
”det är ju så mycket som vi ser som man inte gör där hemma, under alla reklam pauser så sitter vi där inne. Väntandes” jag släppte ut ett djupt andetag vid Scooters ord men nickade.
”okej, LEGGO!” Justin kom tillbaka, nu iklädd ett svart linne tillsammans med en jacka där enda ärmen var borta för att visa hans tatuerade arm. Tillsammans med jackan hade han ett par svarta, harems liknande byxor och svarta Supras. Micken satt redan runt hans huvud och pilotglasögonen framför hans ögon. I en stor klunga gick vi tillbaka samma väg som vi kom för att ställa oss backstage där vi väntade på att Ariana Grande skulle presentera Justins framträdande.
”I’m alive, I’m alive, I’m alive
And oooooooh, I can fly, I can fly, I can fly
And oooooooh, I’m alive, I’m alive, I’m alive
And I’m loving every second, minute, hour, bigger, better, stronger, power!”
Justins andra framträdande var i full gång och publiken skrek ivrigt över hans och Will.I.Am’s uppenbarelse. Två pris hade Justin hittills blivit tilldelad - ‘Artist Of The Year’ samt ‘Best Male Artist’. Personligen kände jag mig som en stolt fotbollsmamma som såg sitt barn göra sitt första mål.
”whatever dosen’t kill you, only makes you stronger
So I’ma get stronger
Call me like a veteran, veteran
I lock, lock it down and go
Call me like a veteran, veteran
I lock, lock it down and go”
Jag applåderade glatt och mitt leende fick det nästan att värka i mina kinder, jag tror aldrig mina kinder har behövt varit såhär ansträngda på länge. Kunde man få träningsvärk i kinderna? Funderade jag över medan jag sökte efter toaletten som en utav personalerna backstage hade gett mig direktioner till. Jag stannade till i den övergivna korridoren och snurrade runt lite på stället, här befann sig knappast några toaletter. Jag suckade uppgivet och började gå bort mot ena änden i hopp om att det skulle leda mig ut till den stora parkeringen med husvagnarna.
Plötsligt slogs en hand över min mun som kvävde mitt skrik innan jag backades in i väggen, med skrämda uppspärrade ögon stirrade jag på personen framför mig. Ansiktet fick det är vridas i magen och tårarna att stiga i ögonen. Leendet på hans läppar var grymt och snett, inget utav de varma leendena som han bart under alla åren jag känt honom.
”har du saknat mig?” frågade han och lutade sig fram innan han mjukt kysste min kind. Han lutade sig sedan tillbaka och jag kunde återigen se in i den mörka ögonen som tillhörde Hector.
PUSS&KRAM.
"baby, please don't go"
shooooo brääääää! hoppas ni alla mår bra o om inte... kry på er o hoppas ni mår bättre snart! =D
ehm.. tänkte i stort sätt bara säga att jag tänkte börja skriva på nästa kapitel idag. har sett att statistiken går väldigt upp o ner, men jag förstår. det är sommarlov, folk är upptagna o har inte tid att sitta vid datorn.. eller jag hoppas det är anledningen i alla fall. D=
aja.. =) i alla fall, FORTSÄTT ATT LÄMNA KOMMENTARER PÅ KAPITEL 93. JAG VILL VETA VAD NI TYCKTE!
PUSS&KRAM.
UPDATE 22.48 - jag har hunnit skriva i alla fall halva kapitlet men jag attackerades utav huvudvärk nu på kvällen så jag har inte riktigt kunnat koncentrera mig på att skriva utan har mer lyssnat på musik... ledsen, men jag ska försöka fortsätta nu. så om det inte kommer inatt så kommer det helt upp imorgon på dagen/kvällen. =) puss.
Kapitel 93 - Perfektion Med Andra Ord
PREVIOUS: ”jag ska se till att hon inte spiller ett skit till någon eller polisen, med allt hon vet om oss kan hon få oss alla i finkan på nolltid” utbrast jag och var precis på väg att vända runt dörrlisten när Angelica talade igen.
”och för att få henne tillbaka, du älskar ju henne eller hur?” jag bet argt ihop käkarna men gav henne inget svar utan gick istället tillbaka till rummet där den okända tjejen jag tydligen plockat upp igår fortfarande låg och sov. Jag smällde igen dörren vilket fick henne att genast ryckas ur sömnen, jag kröp över sängen och fick samtidigt av mig mina kalsonger igen. Varför inte låta henne vara till nytta och ta ut aggressioner på.
”vad gör du?” frågade hon en aning skrämt.
”håll bara käften” fräste jag åt henne och på nolltid var jag begravd inom henne.
Måndag, 28:e April, Penelopes Perspektiv.
Jag drog in ett djupt andetag och min näsa fylldes utav doften från saltvattnet och sanden - sanden som kilade in mellan mina tår. Jag log och slöt ögonen, försökte ignorera klickandet från paparazzoernas kameror. Låtsades istället att jag var på en normal semester med mina vänner och pojkvän. Justin kramade min hand i hans och jag öppnade ögonen. ”jag älskar dig”
Jag log. ”jag älskar dig också” jag sträckte på kroppen tills mina läppar nådde hans och jag slängde en arm runt hans nacke.
Tillsammans följde vi efter våra vänner som kommit fram till raden med solstolar som var tilldelade oss, jag ställde ner min väska vid en och Justin la ner sin handduk på den bredvid. Jag drog av mig den lätta klänningen jag bar innan jag knöglade ner den i väskan. Solstolen var brännhet mot min hud när jag la mig ner och jag fick pressa ihop både mun och ögon för att inte stöna utav den tillfälliga smärtan.
”goddamn, vad hett!” hörde jag Chaz tjuta och jag kunde inte undgå att fnittra lågt. En sval bris fläktade mitt svettiga ansikte medan jag såg ut över vågorna som slog in mot stranden. Jag satte mig upp och vände huvudet till vänster för att se på mitt sällskap.
”jag tänker bada, Justin du har inget val men vill ni andra följa med?” frågade jag och hörde hur Justin skrattade smått med reste på sig. Ryan och Spencer hade på rekordtid lyckats somna i sina stolar medan Ana redan var uppslukad utav sin bok och Chaz utav sin musik så jag ryckte på axlarna. Jag sträckte fram handen mot Justin som tog tag i den och tillsammans gick vi ner mot vattnet. Stranden vi befann oss på var inte smock fylld utav människor utan var lagom befolkad. Hittills hade ingen kommit fram vilket jag var något tacksam över, jag ville bara spendera en eftermiddag ifred utan någon annan som ber om en autograph eller en bild.
”jag kan inte ens komma ihåg när jag badade i havet senast” sa Justin, jag öppnade munnen för att ge honom ett svar men slöt den igen.
”inte jag heller, med Spencer förra året kanske” det kalla vattnet sköljde över mina fötter och jag drog in ett djupt andetag.
”åh nej, det var du som ville bada!” jag skrattade högt när Justins arm lades runt min midja och hindrade mig från att smita. Justin svingade upp mig i luften medan han tog några steg ut. Jag fortsatte små fnittra medan Justin försiktigt sänkte ner mig i det kalla vattnet tills det nådde mig en bit upp på låren. Jag log brett mot honom och la mina händer på hans höfter samtidigt som hans kupade mitt ansikte. Leendes lutade han sig fram innan våra läppar möttes i en lätt kyss.
”det här känns bra, känns som om vi är på semester” mumlade jag mot hans läppar. Justin skrattade till.
”ja, påminn mig om att vi måste åka på en riktig semester när turnén tar paus” jag log brett och nickade ivrigt på huvudet.
”finns det ett ställe du skulle kunna åka till och faktiskt få... ro?” frågade jag medan vi hand i hand gick längre ut i vattnet. Jag följde vågornas rörelse när de kom mot oss och ställde mig på tå för att undvika att blöta ner ofrivillig hud.
”Bahamas” svarade Justin. ”det är avstängt för paparazzis”
”dit åker vi helt klart, fans är inga problem. Det är paparazzoerna som retar gallfeber på mig” vattnet nådde oss nu upp till bröstet. Jag böjde bak huvudet för att blöta mitt hår men inte ansiktet för att slippa saltvattnet i ögonen. Jag rätade på mig igen och ryckte smått till med ett liten flämtning när Justin var närmre än jag förväntat mig, han log roat.
”vad har vi sagt om att skrämmas?” frågade jag och höjde ena ögonbrynet medan jag slöt mina båda armar runt hans nacke och benen runt hans höfter. Jag kände hur hans händer lade sig på min höfter under vattnet.
”vill du verkligen diskutera med mig om vem som bröt mot hela ‘icke-skrämmas-grejen’?” frågade han med menande blick. Det tog ett ögonblick innan det klickade vad han menade och jag skrattade högt.
”oh my God” skrattade jag. ”men du måste erkänna, den var bra” han småskrattade till svar och jag vred på huvudet för att se ut över horisonten som då och då täcktes utav vågorna som vi flöt i. ”första semester jag var på var jag 5 år, Jesse var 3. Vi var i Thailand och som liten var jag blond innan jag vid 10 års åldern blev mörk. Thailändarna var så otroligt fascinerade vid mitt blonda hår, de till och med slet i det. Jag var tydligen helt vild, ville alltid bada. Jag kastade mig till och med i poolen utav arm puffar en gång” jag skrattade till och vände blicken mot Justin som lyssnade uppmärksamt.
”jag vågade aldrig simma på den delen där de kacklat med mörkare plattor eftersom jag trodde det var djupare där än på de ljusa. Jag önskar ibland att jag kunde spola tillbaka tiden till när man var liten, innan alla problemen kom. Innan man blev medveten om alla krav, alla standards som man ansågs leva efter, innan man började döma varandra. Livet var enkelt när man var liten, man sa hej till något annat barn och poff så var man bästa vänner. Man brydde sig inte om hur de såg ut eller dylikt. Man bara var” Justins ögon såg rakt in i mina en lång stund efter jag tystnat.
”ännu en gång har du rätt i dina små funderingar. Livet var bra mycket enklare när man var liten” jag log snett och drog honom intill mig så jag kunde lägga huvudet på hans axel. Länge flöt vi endast runt i vattnet utan att säga ett ord till varandra. Ord behövdes inte alltid när vi umgicks, våra handlingar kunde tala lika mycket som ord.
Plötsligt stelnade Justin till i min famn och jag lyfte frågande på huvudet för att se på honom. Hans blick låg på något bakom mig medan hans uttryck var fundersamt och... äcklat? Förvirrat vände jag på huvudet och bemöttes inför något jag helst sluppit se, en kvinna i sen 50 års åldern måste bestämt sig för att hennes bröst minsann inte skulle förbli bleka och struntat i överdelen.
”intresserad?” frågade jag Justin, han såg genast på mig med en besvärad minn. ”oh, så pass. Måste jag också klä av mig för att vinna dig tillbaka eller?” nu spred sig ett roat uttryck över hans ansikte.
”för det första, ser det där...” hans blick gled tillbaka till den top lösa kvinnan innan han rös häftigt till, jag flinade roat. ”medan dina är lagom stora och fasta. Perfektion med andra ord. För det andra, nej. De är mina och enbart mina att båda se och röra vid” jag höjde på ena ögonbrynet.
”dina säger du? Så brösten som sitter fast på min kropp är inte mina, utan dina?” frågade jag, Justin nickade.
”dessa magnifika bröst, som ser extra bra ut i den här baddräkten är helt mina” jag kände hur hans händer smög sig upp över min kropp innan han kupade mina bröst i sina handflator under vattnet. Jag skakade på huvudet åt honom.
”du är en sådan kille ibland” vi båda skrattade och Justin kramade till innan han släppte taget och placerade armarna runt min midja så jag trycktes närmre mot hans bröstkorg. Två tjejer bakom Justins rygg fångade min blick ett dussin meter bort. Vad är det här? En nudiststrand? Eller har allas överdelar krympt i tvätten? Den ena tjejen utav dem hade precis som den äldre kvinnan bestämt sig för top löst passade bra på en allmän strand.
”de där då? De är ju unga och friska?” frågade jag, för att titta mer diskret svängde Justin runt oss i vattnet för att sedan kunna se över min axel. Med samma neutrala uttryck snurrade vi tillbaka och jag höjde på ögonbrynen i en frågande gest. För ett ögonblick överöstes jag utav tvivel och dåligt självförtroende. Justin måste ha sett min blick för hans uttryck fylldes utav kärlek och förståelse.
”du är den enda. I mina ögon är du perfekt, du är min definition utav perfekt - precis som du är. Ingen annan kan mäta sig med dig i mina ögon, ingen kan vara lika bra, lika snygg, lika omtänksam som du är. Spelar ingen roll hur många halv nakna tjejer jag ser, du kommer fortfarande var den enda” mitt leende bredde ut sig mer och mer vid varje ord Justin sa, totalt mållös vid hans bekräftelse lutade jag mig fort fram för att pressa läpparna mot hans.
”bra” mumlade jag efter ett tag. ”annars hade din hand återigen behövt bekanta sig med den här” min hand smet snabbt ner innanför Justin badbyxor. Justin gav ifrån sig ett läte som var en blandning utav en flämtning och ett stön, hans huvud föll till min axel. ”och jag har själv blivit ganska fäst vid den så det vore en tragedi att förlora den” fortsatte jag i hans öra.
”goddamnit” hörde jag han flämta fram. Jag fnittrade smått.
”jag älskar dig, Justin” sa jag i en retsam men ärlig ton. Justins huvud vreds så hans ansikte trycktes in mot min hals, hans tänder nafsade mjukt på min hud och jag bet mig i underläppen. Justins armar spändes runt mig när jag rörde på min hand och gjorde honom endast mer upphetsad, jag fnissade vid hans öra.
”senare babe” viskade jag. ”får inte glömma att vi är på en befolkad plats” jag drog ut min hand och log retsamt, Justin lyfte på sitt huvud med en glödande, lustfylld blick.
”varför bestämmer du dig alltid för att vara den värsta retstickan vid de värsta tillfällena när jag inte kan göra något åt det?” frågade han frustrerat och jag skrattade.
”vad är det för roligt med att vara en retsticka om du kan göra något åt på direkten?” kontrade jag och Justin himlade med ögonen.
”du kommer bli min död” sa han innan han kysste mig.
Färdig insmörjd och sittandes på badrumsbänken bredvid handfatet lyssnade jag medan Justin nynnade och småsjöng i duschen. Jag log och scrollade längre ner på min Tumblr dashboard på den vita iPad:en i mina händer. Jag rätade smått till den vita handduken som var virad runt min kropp och satte fast en blöt hårslinga bakom örat.
Jag rebloggade några bilder när duschen stängdes av och Justin sköt ena duschväggen åt sidan. Ur ögonvrån såg jag hur han sträckte sig efter en handduk innan han virade den runt höfterna. Jag såg upp från skärmen och log mot honom, granskade hans våta ögonfransar som framhävde det bruna i hans ögon ännu mer. Han besvarade mitt leende innan han la en mindre handduk över huvudet för att torka håret, jag log roat när han drog bort den och hans hår stod rufsigt på hans huvud.
”snyggt” kommenterade jag utdraget och han flinade och visade en rad vita tänder. Han var verkligen så otroligt vacker att det nästan var omänskligt. Allt med honom var perfekt. ”du är perfekt, det vet du va?”
Justins leende bleknade en aning medan han såg in i mina ögon. ”knappast” sa han sedan med ett leende.
”nej, jag är seriös. Allt hos dig, till och med dina negativa sidor som till exempel din otålighet” vi båda skrattade. ”allt, är älskvärt. Du är som en enda stor boll utav perfektion” han kupade mitt ansikte innan han lutade sig fram och kysste mig. Med ett leende såg jag sedan hur han ställde sig framför spegeln för att få styr på håret.
Min blick gick över till iPad:en igen och jag fortsatte scrolla. Jag stannade till för ett ögonblick för att kunna läsa texten på en bild. ”too hot” löd rubriken innan jag fortsatte läsa. ”A game where the two players kiss without stopping and without touching each other. If one player touches the other, s/he loses. The winner gets to do whatever s/he wants to the loser.”
Jag sneglade på Justin bredvid mig, hm? Var jag villig? Min blick skådade min pojkväns figur, vattendropparna som rann längst hans bringa och ner över hans magrutor. Hans biceps som spändes när han drog handen genom håret innan min blick tillslut landade på hans läppar. Hans läppar som snart återfuktades utav hans tunga. Hell yes! Speciellt om detta kan få tillbaka Justins frustration från stranden tidigare idag.
För ett ögonblick förvånades jag utav mina egna tankar. Vad har fått dina hormoner att gå i taket? Jag harklade mig försiktigt vilket fick Justin att vända blicken från spegeln till mig med ett frågande uttryck. Jag vred skärmen mot honom för att han skulle kunna se texten skriven på bilden.
”är du på?” Justin log och särade på mina ben så han kunde ställa sig mellan dem.
”du kommer förlora” mumlade han några centimeter från mina. ”och då får jag göra vad jag vill med dig” jag log snett.
”vi får väl se” svarade jag innan jag fort lutade mig fram den sista biten så våra läppar pressades samman. Justin satte ner sina händer på en varsin sida om mig på bänken samtidigt som han tiltade på huvudet. Jag öppnade munnen och min tunga möttes utav Justin precis lika varma. Bara vetskapen om att jag inte för röra honom gjorde behovet efter hans hud under mina fingertoppar tusen gånger mer intensiv. Jag ville röra honom, jag behövde röra honom. Ett svagt stön utav frustration slapp ur mig och till min triumf kände jag hur Justins armar spändes bredvid mig. Smackandet från våra läppars kontakt var det enda som hördes mellan väggarna och djupare kyss än denna hade jag nog aldrig upplevt. Jag höjde mina händer och spände dem nästan krampaktigt en bit från Justins huvud.
Justin hade tryckt sig närmre bänken för att motstå sina impulser. Hela mitt väsen skrek åt mig att jag skulle röra honom, att jag skulle förlora. Vad Justin än tänkte göra mot mig så var det värt det. Med ett uppgivet stön flätade jag in mina fingrar i hans nyduschade hår samtidigt som jag pressade mig mot honom. Ett leende spred sig på Justins läppar när han insåg att han vunnit och avbröt kyssen, vi båda flämtade häftigt.
”nå, så vad tänker du göra med mig?” frågade jag och lät handduken falla från min kropp så jag satt spritt språngande naken framför honom. Justins ögon vandrade neråt och ett svagt stön kom snart från hans läppar.
”allt och lite till” svarade han kvävt innan han pressade sina läppar mot mina igen. Endast tanken av vad Justin hade tänkt sig fick det att pirra i kroppen. Min ena hand sträckte sig efter handduken han hade runt höfterna innan jag lossade på den så den föll ner till golvet. Justins händer lades på mina höfter innan han sköt mig längre fram mot kanten till bänken och jag höjde knäna i luften innan jag slingrade benen runt honom. Justin var precis på väg att tränga in när det bankade högt på dörren intill vårt hotellrum. Vi stannade flämtandes upp i våra rörelser och stirrade på varandra.
För att ögonblick tyckte jag att jag inbillat mig men när ännu en bankning kom från dörren suckade jag frustrerat.
”sämsta timingen någonsin” hörde jag Justin mumla. ”du får öppna” sa han sedan och drog sig ifrån för att sedan vira handduken runt hans höfter. Först förvirrad till varför så såg jag snart förklaringen, Justin kunde knappast öppna dörren med tältet rest om ni förstår vad jag menar. Jag hoppade ner från bänken och lindade handduken runt mig igen innan jag gick ut i sovrummet och vidare ut till den lilla hallen för att sedan halvt ståendes bakom dörren öppna.
”det var på tiden” utbrast Chaz. ”vad tog sådan tid?”
”duschade” svarade jag och pekade mot mitt hår och handduk. ”men vad är det?” frågade jag fort innan Chaz hann fråga några följdfrågor.
”vi tänkte gå ut och äta och undrade om ni ville hänga med?” jag nickade glatt. ”grymt, var klara om en timme då” jag gav en tummen upp och stängde dörren igen.
”det är typiskt Chaz att vara en sådan cockblock till storebror utan att han ens inser det” sa Justin när jag klev in i sovrummet för att se honom i kallingar och jeans som satt lika lågt på hans höfter som alltid. Tälten var nu nerpackat. Jag skrattade åt honom.
”åh, du ska få dit pris” sa jag till honom. ”ha tålamod bara”
”vad är klockan?” frågade jag Justin som vände på handleden och synade sin klocka.
”snart halv ett. Varför undrar du?” jag reste mig från soffan och gick bort till hallen där jag gled ner i mina flip flops och vände mig mot Justin.
”kom igen då” sa jag ivrigt och öppnade dörren. Jag hörde hur Justin reste sig ur soffan och kom till hallen där han klev i ett par Vans innan han följde efter mig upp i korridoren.
”vart ska vi?” frågade han, jag ryckte på axlarna.
”jag vet inte, någonstans” svarade jag och han skakade roat på huvudet men log glatt. Hans hand fann min och han flätade samman våra fingrar, den svala men fortfarande tillräckligt varma luften slog mot oss när vi gick ut på hotellområdet. Poolens lampor sken och den enda ljud som hördes var musiken som spelades i baren. I tystnad gick vi bort från poolen och baren, jag sken upp i ett leende och skuttade några steg när jag fick syn på den lilla parken som många barn spenderade i under dagarna och låg placerad en bit bort från alla hotellrummen.
Jag släppte Justins hand för att sedan förvandlas till en femåringen när jag sprang runt bland de olika leksakerna.
”oh, herregud. Man vet att man har blivit för gammal när ens höfter inte får plats längre” jag fick glida halv liggandes på sidan nerför rutschkanan innan jag landade i sanden. Justin skrattade lågt bort från den stora korg gungan som i stort sett hängde still nu, jag gick bort till honom och satte mig på kanten innan jag kröp fram till honom. Jag granskade för ett ögonblick hans ansikte och avundades återigen utav hans skönhet, jag lyfte sedan på ena benet åt jag kunde gränsla honom. Justin vände förvånat ansiktet honom mig och jag log ner mot honom.
”ska vi få lite fart på den här grejen kanske?” innan han hann svara hade jag redan börjat rulla mina höfter fram och tillbaka, vilket jag visste inte bara skulle få lite rörelse i gungan utan även driva Justin till vansinne. Det tog inte lång tid för än jag kunde känna hur han trycktes mot insidan utav mitt lår, ett stön kom från hans läppar samtidigt som hans händer fann min höfter.
”jag kommer explodera” andades han fram. ”nej, det här går inte! Res på dig, vi går in nu” på nolltid var vi tillbaka inne i hotellet och på väg upp till vårt rum igen. Jag fnittrade lågt åt Justins snabba och beslutsamma steg längst korridoren innan han låste upp vår dörr, snabbt drog han med mig in efter sig och snart jag var upptryckt mot den stängda dörren.
”jag behöver dig, nu” stönade han fram och satte händerna under mina lår innan han smidigt lyfte upp mig. Ögonblick senare landade jag, med ryggen först ner i madrassen. Våra rörelser var desperat och hetsiga samtidigt som vi slet av varandra kläderna och precis som Justin lovat gjorde han allt och lite till med mig. Flera gånger om.
yeeeeeah, första kapitelt tillbaka efter semestern! hoppas ni tyckte om det. som sagt så är det väldigt inspirerat utav just min semester. så låt oss diskutera det lite...
HERREGUD! så många som verkade ha problem med sina överdeler. jag har nog aldrig sett så många äldre kvinnors nakna överdelar som jag gjort under dessa 2 veckor. inte trevligt! hahahha, anyway...
hoppas ni hade det underbart medan jag var borta o jag är otroligt tacksam över alla kommentar ni lämnade! TACK TACK TACK!
vad tyckte ni? i nästa kommer Billboard upp, oooooooh! vad tror ni händer? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥
ps. hoppas det inte är stavfel eller dylikt men jag orkar inte läsa genom nu, ska återgå till min läsning. xP PUSS&KRAM.
"am I wrong?"
"that's the way we like to do it"
Kapitel 92 - Och Du Påstår Att Du Älskar Henne
Min syn blev suddig och jag fick svårt att stå på benen. Tillslut lyckades jag hitta logén där jag slängde mig in i badrummet och låste om mig. Klumpigt sjönk jag ner mot dörren till golvet där jag drog upp knäna mot bröstet och dämpade mina snyftningar mot knäna.
Jag hade förlorat mitt barn.
Lördag, 26:e April.
Portugal - Lisabon. Värmen, folket, språket. Allt var underbart. Tråkigt nog fick vi endast en dag att spendera i detta varma land innan vi åkte vidare till Spanien, så jag hade egentligen inte mycket att klaga på. Vi skulle vidare till ännu ett varmt land med ny kultur, nya människor, ny mat.
Livet var underbart - tills jag skrek rakt ut den morgonen.
”helvete!” utbrast jag efteråt och höll mig om höften, jag knep ihop ögonen och bet ihop käkarna. Dörröppningen jag inte var långt ifrån störtade Justin ut genom med frågande och stora ögon innan han fann mig lutandes mot väggen och var framme hos mig på sekunder.
”vad har hänt?” frågade han skrämt. Jag stödde mig på det andra benet och grep tag i hans arm med den handen som inte höll min höft.
”det är ingen fara, bara min höft som vill leka lite” pressade jag fram, jag drog in ett djupt andetag innan jag tryckte på det stället doktorn lärt mig och vred på kroppen samtidigt och höften hoppade tillbaka på rätt ställe. Jag släppte ut ett lättat andetag och kunde nu stå på två ben igen.
”sådär, den gör så ibland men det är bara att trycka tillbaka den” sa jag något andfått och rätade på mig. Justin såg både förfärad och en aning äcklad ner mot min höft, jag höll med honom. Det såg inte alls trevligt ut att trycka tillbaka en kroppsdel på plats.
”gör det inte ont?” frågade han. Jag ryckte på axlarna.
”när den vrids ur läge och under tiden gör det ont men så fort den ligger på plats igen är allt tillbaka till det normala” sa jag och gick förbi honom och in genom dörren som jag först tänkt. Inne i rummet satt resten utav gänget, alla gjorde de olika saker. Scooter såg upp när jag kom in gåendes och log innan han vände blicken mot Justin bakom mig.
”vad hände?” frågade han.
”Pennys höft gick ur led” svarade Justin och föll ner i soffan. Jag satte mig på armstödet bredvid honom, Alfredo rynkade genast ihop ansiktet och vände sig häftigt mot oss, Ryan bredvid honom såg minst lika upprörd ut.
”vad?” ekade Spencer i andra soffan tillsammans med Chaz och Ana. Jag ryckte nonchalant på axlarna.
”har varit så sedan olyckan, de behövde ju knäcka tillbaka min höft då och sedan dess har den hoppat ur led några gånger men det är lugnt. Jag vet hur man får tillbaka den” förklarade jag lugnt och såg på dem. Allison hade stannat upp bland sina pappar medan Dan slutat plinga på strängarna, Tay bredvid honom var fortfarande borta bland sin musik för att märka vårt samtalsämne.
”aouch, smärta” klagade Chaz. Jag skrattade lågt åt honom.
”okej, så Justin. Som vi sa innan du sprang iväg, intervjuer imorgon innan vi åker vidare till Spanien” Justin nickade bredvid mig innan han sjönk ner längre i soffans kuddar och gäspade.
”baby, baby, baby, ohh
I thought you’d always be mine (mine)
Oh oh for you, I would have done whatever
And I wanna play it cool, but I’m losin’ you
I’ll buy you anything, I’ll buy you any ring...”
Vid det här laget kunde jag i stort sett vartenda ord till alla låtar Justin sjöng efter att ha lyssnat på så många konserter. Jag log brett och mimade med till låten tillsammans med Spencer som stod bredvid mig, vi gjorde några dansrörelser och fånade runt backstage.
Skriken ökade när Justin dragit av sig linnet och det fick mig att skratta. Jag drog upp min egen tröja samtidigt som Spencer innan vi slog oss på magarna, spelade macho och skröt om våra kroppar. Jag bröt ut i skratt.
”Now I’m all gone, yeahh, yeah, yeah
Yeahh, Yeahhh
Now I’m all gone, gone, gone, gone
I’m gone”
Justin försvann ner genom luckan mitt på scenen och publiken skrek högre innan ljusen försiktigt började tändas i arenan vilket betydde att konserten officiellt var slut. Lämna aldrig något för än taklamporna tänds, oavsett om du sitter i en biosalong eller i en konserthall. Jag följde efter Chaz och Ana som tagit täten i vår lilla grupp för att kunna möta upp Justin.
”EY, JB! Grym show!”
”tack!” hörde jag Justin svara innan vi såg honom, en vattenflaska i ena handen och mikrofon i den andra. Fortfarande tröjlös - yum.
Måndag, 28:e April. Hectors Perspektiv.
Ett stön lämnade mina läppar samtidigt som mina ögonlock fladdrade till innan jag bemöttes utav det starka ljuset från fönstret. Min hjärna kändes som mos, min mun var snustorr och mina ögon uppsvullna och kliade illa. Jag rullade runt i den unka sängen så jag hamnade på magen i sängen, jag stötte ihop något annat varmt och kisade för att se en tjejs nakna rygg. Hennes hår låg trassligt runt hennes huvud. Oh, great och vem var det här då? Jag rullade tillbaka och satte mig upp.
Jag lyfte på lakanet som täckte nederdelen utav min kropp och fann mig själv naken. Hoppas hon var bra för jag kommer fan inte ihåg och om hon inte var det så var jag det i alla fall. Kungen levererar alltid. Ett snett leende spred sig över mina läppar innan jag reste mig och fann mina kalsonger liggandes på golvet.
Vad hade jag gjort igår? Svaga minnesbilder från någon helgalen fest med snygga brudar, alla med gigantiska rövar och bröst. Återigen log jag åt tanken. Trött kliade jag mig i nacken och lämnade sovrummet, låga ljud hördes från köket och jag gick över det knarriga golvet för att finna Angelica och Martin sittandes vid bordet. Angelica hade en cigg mellan sina läppar och Martin klunkade ner en öl innan han rapade högt och knöglade ihop burken och träffade zinken.
”äntligen vaken ser jag” sa Angelica och blåste ut röken. Jag log.
”jag kommer inte ihåg ett skit” jag sjönk ner i en utav trästolarna och gnuggade mitt ansikte.
”det förvånar mig inte, så full och påtänd som du var igår och så insisterade du på att släpa hem den där slampan. Snackade något om att ni var själsfränder” Martin skrattade högt och jag skakade på huvudet åt mig själv. Själsfränder my ass. En skönt knull var vad hon var. Tror jag...
”skitsnack, jag vet inte ens vad hon heter” skrattade jag. Angelica skakade på huvudet men Martin bara skrattade och höjde handen för en high five, roat slog jag hans hand tillbaka.
”vad hände med Penny då?” frågade Angelica och höjde ena ögonbrynet medan hon släppte ut ännu ett bloss. Oh, shit. Penny. Jag gnuggade mig i ögonen.
”henne hade jag glömt” mumlade jag och hörde hur Angelica fnös.
”och du påstår att du älskar henne” hon fnös ännu en gång, jag sänkte genast handen och glodde argt på henne. Hon lutade sig tillbaka mot ryggstödet och ryckte på axlarna. Det är rätt bitch, håll käften.
”vet ni vart hon är?” frågade jag. Senaste gången jag hade sett henne var... Vad var det ens för datum idag? Dag? Tisdag? Fredag? April? Maj? Jag stönade irriterat.
”jag antog att hon hade dragit hem, hon försvinner ju ibland och kommer tillbaka när hon vill” sa Martin och jag nickade svagt. Det var sant, Penny gillade att komma och gå som hon ville. Jag hörde hur dörren till lägenheten öppnades innan den smälldes igen och fotsteg närmade sig.
”jag antar att jag borde se till att hon är okej” mumlade jag och började resa på mig.
”ingen mening, du kommer inte hitta henne här” en tidning slogs ner framför mig på bordet, jag såg upp för att se Klaus innan jag vände blicken mot tidningen. What the fuck? Framsidan täcktes utav en bild på Penny och Justin, deras leenden var hur breda som helst och lyckan i deras ögon var skrämmande.
”så jag antar att hon fick minnet tillbaka i alla fall” hörde jag Angelica säga.
”håll käften” fräste jag åt henne. ”vart hittade du den här?” Klaus stod nu lutad mot diskbänken med armarna i kors över bröstet.
”på gatan, tidningen är några dagar gammal men jag tog med den i alla fall” frustrerat öppnade jag tidningen och kom fram till uppslaget som handlade om det ‘super gulliga paret Jenelope’. Jag motstod impulsen att kräkas. Jag skummade genom texten och bilderna som i stort sett berättade om hur de återförenats och att världen nog aldrig sett två människor så lyckliga som de såg ut att vara. Jag himlade äcklat med ögonen innan något annat fångade mina ögon.
”paret kommer tillsammans visas på Billboard Award den 30:e April, där Justin Bieber ska uppträda med sin låt ”Take You” och även ”#ThatPower” tillsammans med Will.I.Am”
"vad är det för datum idag?" frågade jag medan jag fortsatte stirra in i tidningen.
"den 28:e" hörde jag Angelica svara och jag nickade frånvarande. Billboard, huh? En plan smiddes i mitt huvud innan jag tvärt reste på mig från stolen och skrämde de andra.
”vart ska du?” frågade Klaus.
”jag ska se till att hon inte spiller ett skit till någon eller polisen, med allt hon vet om oss kan hon få oss alla i finkan på nolltid” utbrast jag och var precis på väg att vända runt dörrlisten när Angelica talade igen.
”och för att få henne tillbaka, du älskar ju henne eller hur?” jag bet argt ihop käkarna men gav henne inget svar utan gick istället tillbaka till rummet där den okända tjejen jag tydligen plockat upp igår fortfarande låg och sov. Jag smällde igen dörren vilket fick henne att genast ryckas ur sömnen, jag kröp över sängen och fick samtidigt av mig mina kalsonger igen. Varför inte låta henne vara till nytta och ta ut aggressioner på.
”vad gör du?” frågade hon en aning skrämt.
”håll bara käften” fräste jag åt henne och på nolltid var jag begravd inom henne.
ehm... ja, Hector är ju en himla trevlig kille. hur kan ni tycka något annat? hahahahah, SAJK! jäkla skitstövel. hm... vad tyckte ni om det? få se lite vad som händer med Hector o hur hans liv nu ser ut o allt det där var Penny inblandad i förut. vad tror ni han kommer göra?
o ni kanske tycker att det är lite konstigt att Penny plötsligt är helt glad igen men det har gått ett bra tag nu o det kommer ju alltid ligga i bakhuvudet. =)
KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! DE BETYDER VERKLIGEN ALLT! VAD TYCKTE NI? VAD TROR NI HAN GÖR? HUR TROR NI PENNY O JUSTIN KOMMER REAGERA? ♥
PUSS&KRAM.
Kapitel 91 - Jag Är Ledsen
PREVIOUS: ”ja. Ja, jag är okej” svarade jag fort och vände blicken mot mig, hennes ögon var fyllda utav oro för mig men fortfarande en road glimt över hennes tidigare kommentar. Jag sökte länge i hennes blick efter svaret jag letade efter till jag insåg, hon visste inte. Hon visste inte att hon varit gravid, ingen hade berättat för henne om missfallet. Hon visste inte att hon förlorat vår barn, vårt barn som skulle varit fullt levande och minst en månad gammal nu.
”Penny, skulle jag kunna få prata med dig?” frågade jag. ”inne i sovrummet” hon nickade genast och tog ledningen bort mot rummet, jag vände mig ut till de andra när jag stängde dörren. De visste mycket väl vad jag var på väg att berätta, de skickade mig medlidande men uppmuntrande blickar. Jag gav de en kort nick innan dörren stängdes, jag vände mig med en svag suck om för att mötas utav Penny som satt på sängen med nyfikna och frågande ögon. Here we go.
Penelopes Perspektiv.
Justin gick fram till sängkanten med sorgsna ögon vilket på riktigt började oroa mig nu. Vad var det som pågick? Vad hade hänt? Han sjönk ner bredvid mig innan han tog min ena hand och flätade in sina fingrar med mina. Jag kramade stöttande hans hand, uppmuntrade honom att säga vad det än han ville ha sagt.
”Justin, vad är det?” frågade jag tillslut när han inte yttrat ett ord. Han drog in ett djupt andetag innan han släppte ut det och svalde. Han riktade upp blicken så han mötte min, tårar var på väg att fylla hans ögon. Förfärat kupade jag hans ansikte med min andra han. ”vad är det?” upprepade jag.
”det är en sak jag inte berättat för dig än, mest beroende på att jag har haft så mycket annat i tankarna och har velat bara vara med dig” började han och jag nickade. ”men det är en sak, en ganska stor sak. Mega stor sak” hans ord började nu oroa mig, vad hade hänt? Mega stor sak?
”när doktorerna hade opererat på dig upptäckte dem... ett foster i din mage. Du fick missfall på grund av olyckan men det var stort nog att upptäcka när de... fixade ihop dig” min värld stannade till och allt frös förutom Justin bredvid mig och hans röst som fortsatte eka i mitt huvud. Du fick missfall... ett foster...
”vad är det du säger? Att jag var gravid?” utbrast jag tillslut och stirrade in i Justins ögon. Han nickade smått med tårfyllda ögon, synen utav honom fick även mina ögon att fyllas utav tårar. Min hand sträckte sig omedvetet till min mage, jag snyftade till.
”hur långt?” frågade jag och syftade på graviditeten.
”de tror att du kunde ha varit i 10:e eller 11:e veckan” viskade Justin tillbaka, tårarna strömmade nu nerför mina kinder.
”så vi hade varit föräldrar nu om jag inte varit med i bilolyckan?” Justin nickade återigen, jag la handen över munnen medan jag försökte ta in allt. Gravid? Ett barn? Förälder? Nu? Omöjligt. Jag snyftade till ännu en gång och Justin drog in mig i hans famn, jag la mina armar runt hans hals och grät in i hans bröst medan han smekte tröstande upp och ner över min rygg.
”jag är ledsen” grät jag fram.
”va-”
”jag är ledsen att du behövde gå genom det alldeles själv, jag är ledsen” Justin kramade mig hårdare mot sin bröst och kände hur han begravde ansiktet i mitt hår. Min kropp skakade utav snyftningar medan jag försökte bearbeta allt. Vi skulle ha varit föräldrar nu, Justin skulle ha varit pappa till vårt barn. Jag skulle haft ett barn med Justin. En bild dök upp i mitt huvud på en mindre version utav Justin som skrattade högt, varför jag fantiserade om att det var en kille visste jag inte. Men det var det som jag täckte på först, att det varit en pojke.
”jag vet inte vad jag ska tycka... vi är för unga för att bli föräldrar” jag lutade mig bakåt för att kunna se på Justin. ”men jag hade inte lämnat dig eller tvingat dig att göra abort om du inte fått missfall. Jag tror du hade blivit en fantastisk mamma och det är dig jag ser mig själv få barn med i framtiden” jag snyftade till efter hans fina ord. Det fanns inga ord som kunde beskriva hur mycket jag älskade honom.
”jag hade inte velat göra abort, jag skulle aldrig kunna döda vårt barn på det viset. För jag hade vetat att han eller hon skulle fått en perfekt pappa, oavsett förhållandena runt omkring. Justin, du hade blivit en fantastisk pappa och jag kan inte heller se någon annan i framtiden än du. Det kommer alltid vara dig jag ser, alltid” Justins glansiga ögon såg in i mina innan han plötsligt lutade sig fram och tryckte sina läppar mot mina, hans hand låg bakom min nacke. Mina händer kupade hans kinder medan jag kysste honom tillbaka.
”jag är ledsen, babe. Men vi måste ta oss ner till bussen nu” Justin strök mig över håret, mina ögon hade inte lämnat väggen sedan jag lagt mig ner och kunde inte sluta stirra. Jag tror jag var i chocktillstånd. ”kom igen, ta på dig min hoodie så kan du använda dig utav luvan”
Jag kände hur något lades på min sida, frånvarande grep jag tag om det mjuka tyget och satte mig upp. Jag drog den över huvudet och den var skönt stor att den gick förbi mina händer och hängde ner förbi min rumpa. Jag lät luvan sitta kvar på huvudet medan jag reste på mig med nedsänkt huvud. Jag kunde inte få de olika fantasierna ur huvudet. De återupprepades hela tiden som en påminnelse om det jag förlorat.
”det kommer ordna sig” viskade Justin och drog in mig i hans famn, genast la jag armarna runt hans midja och kramade honom hårt tillbaka. ”håll huvudet sänkt och nära mig så behöver du inte tänka på något utav de andra” jag nickade svagt och Justin drog med mig mot dörren, våra resväskor var till min förvåning redan borta. Jag gick tät intill Justins sidan och kramade hans hand när vi klev ut i det andra rummet, jag orkade inte möta mina vänner. De visste säkert redan och jag ville inte möta några medlidande blickar, jag ville bara ha Justin. Som kunde berätta för mig att allt var okej, att allt kommer ordna sig, att det var okej att känna mig såhär.
Skriken började öka när vi närmade oss utgången och Justin kramade min hand hårdare, lyckligtvis hade stängsel satts upp för att hålla fansen borta så vi kunde gå den korta biten fram till bussdörren. Justin lät mig gå på först innan han snart följde efter mig, utan några ord till någon annan ledde han mig längst bak i bussen där jag kunde lägga mig ner på en säng. För ögonblicket brydde jag mig inte om att jag otroligt gärna ville inspektera den otroliga bussen vi befann oss på.
Justins Perspektiv.
Jag satt i rummet tills Penny hade somnat, jag såg på hennes trötta och tår randiga ansikte. Hon hade tagit nyheterna som jag förväntat mig, med sorg och tårar. Det var hemskt att behöva berätta för henne att hon förlorat vårt barn, att vårt barn hade dött i hennes mage. Men hon behövde såklart veta, det var en hemlighet som absolut inte kunde stanna hemlig.
Jag hade verkligen delade känslor när de kommer till om jag ville behålla det eller inte, det enda negativa med det var vår ålder. Vi var på tok för unga för att få en barn nu och speciellt med det livet jag levde, pressen som skulle sättas på oss. Världen som skulle explodera utav åsikter när det väl kom ut i median. Men det var precis som jag sagt till Penny, det fanns ingen annan jag såg mig själv att få barn med, det var bara hon. Hon skulle bli mamma till mina barn, bli mormor till deras barn. Jag drog handen genom håret innan jag suckade och reste på mig.
Jag öppnade försiktigt dörren intill rummet och stängde den lika försiktigt, jag gick sedan genom korridoren som tog mig ut till den större delen. Med det lilla bordet och långa sofforna. Där jag fann mitt team sittandes medan de lågt samtalade med varandra.
”hur mår hon?” frågade Spencer när hon fick syn på mig. Jag suckade återigen innan jag la armarna i kors över bröstet och lutade mig mot väggen.
”hon... jag tror att hon fortfarande är chockad. Hon hade nog inte alls förväntat sig detta. Hon sover nu” jag såg hur de nickade.
”hon kommer säkert ha det tufft nu i början men det kommer bli bättre” försäkrade Allison som satt vid bordet snett framför mig, jag log snett mot henne. Man kunde ju hoppas.
Penelopes Perspektiv.
Jag kände mig som en robot, mitt humör hade gått från topp till botten. Jag kunde inte tänka klart, jag satt i mina egna tankar. Jag kunde inte sluta tänka på hur mitt lev hade sett ut om jag inte åkt bil med Chaz den dagen, om jag inte varit med i en bilolycka. Mitt liv hade ändå gjort en 180 graders vändning, jag hade varit en förälder, jag hade varit en mamma.
Ännu en gång stod jag avsides medan Justin hade en Meet And Greet, lyckliga tjejer som grät utav glädje, vuxna män och kvinnor som log glatt och det som fick mig hjärta att brista. Små barn som blygt gick fram till honom innan han tog upp dem i famnen.
Mina ögon fylldes utav tårar när det kom fram en mamma med en nästan nyfödd bebis, hennes leende sträckte sig nästan från öra till öra när hon la bebisen i Justins famn. Synen framför mig var nästan identiskt till den jag hade i huvudet och det kvävde mig, Justins blick flög upp och mötte min. Sorgsen speglade min i hans ögon, min haka började darra och jag lämnade fort platsen bredvid Spencer och sprang genom korridorerna.
Min syn blev suddig och jag fick svårt att stå på benen. Tillslut lyckades jag hitta logén där jag slängde mig in i badrummet och låste om mig. Klumpigt sjönk jag ner mot dörren till golvet där jag drog upp knäna mot bröstet och dämpade mina snyftningar mot knäna.
Jag hade förlorat mitt barn.
oj oj... lite känslomässig berg o dalbana här! =/ vet inte riktigt vad jag ska skriva här så jag ska hålla mig kort.
KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! JAG VILL VETA VAD NI TYCKER? TACK SÅ MYCKET FÖR ALLT! NI FÖRSTÅR INTE HUR MYCKET DET BETYDER ATT NI LÄSER! TACK! ♥
Kapitel 90 - Vad Kan Jag Säga, Jag Är Ett Pro
PREVIOUS: Alla skrattade högt och jag fnittrade roat, jag såg hur Justin skakade på huvudet.
”så enkelt är inte svaret” sa Chaz. ”att vara kille är inte så simpelt och enkelt som du må tro” jag la trotsande armarna i kors medan jag gav honom en höjt ögonbryn.
”jaså, det säger du?” frågade jag och han nickade självsäkert.
”du säger alltid hur svårt det är att vara tjej, men du har ingen aning om hur det är att vara kille. Så hur ska du veta? Huh?” han såg överlägset på mig.
”så om jag skulle låtsas vara en kille under en dag, skulle jag då få ha en talan inom ämnet?” frågade jag och tog mig om hakan. Chaz drog på munnen.
”ja...” sa han utdraget. ”jo, det skulle du kanske” jag nickade förstående.
”snart tillbaka” sa jag sedan och lämnade dem för att återvända till vårt sovrum, jag stängde dörren efter mig innan jag satte fart mot Justins resväskor. Att vara kille, pufh, bus enkelt!
Justins Perspektiv.
”vad gör hon?” jag såg bort mot vår sovrumsdörr och log roat samtidigt som jag skakade på huvudet. Vad denna utmaning skulle föra med sig visste jag inte men en sak var säkert, det skulle bli en intressant dag.
Konserten för Manchester var avklarade och vi skulle spendera dagen här för att slappa lite innan vi åkte vidare till Liverpool imorgon för en till konsert. Jag hade inte varit inne på Twitter, rädd för vad som skulle kunna stå. Jag var inte på humör att möta de delade sidorna om vårt förhållande, jag var inte alls på humör. Idag ville jag bara njuta utav sällskapet av mina vänner och flickvän och bara vara. Jag ryckte på axlarna och vände blicken mot de andra, Spencer satt fortfarande med kudden inne i sin klädsel och hade lagt händerna på magen.
Plötsligt öppnades dörren bakom oss. ”yo, yo, leggo!” jag hann inte ens vände mig om för än Penny stod vid mitt armstöd, min blick vandrade upp och ner över henne. Hon har gått in i min resväska ser jag. Hon var klädd i ett par avklippta jeans som fungerade som längre shorts tillsammans med en långärmad blågrön tröja med knappar upp över bröstet samt en utav mina kepsar bak och fram på huvudet för att få undan håret.
Ett roat leende spred sig över mina läppar när jag inspekterat klart hennes utstyrsel. ”Penny, va-”
”vart?” frågade hon med tillgjord mörk röst och snurrade runt. ”vart? Jag ser henne inte” hon vände sig mot oss igen.
”Penny?” frågade Alfredo och såg menande på henne, hon satte en hand till bröstet och såg förolämpat på honom.
”mitt namn är P... öh... Ph... iiiiiil. Just precis, Phil” svarade hon innan hon gick fram till mig. ”flytta på dig, man” hon viftade med händerna åt mig för att flytta mig till mitten utav soffan, med ett skratt hoppade jag ett steg och Penny - förlåt, Phil - föll ner på platsen istället. Tystnaden föll över rummet medan allas blickar låg på Pe-Phil som tillslut suckade irriterat.
”okej” sa hon med sin normala röst. ”jag sa ju att jag skulle testa det, är inte detta ett bra försök nog?” frågade hon och slog ut med armarna. Jag skrattade.
”mina kläder jag ser” kommenterade jag och hon vände sig mot mig med ett leende.
”precis och herregud vad mycket du har!” utbrast hon. ”titta, jag lånade till och med ett par kallingar, förvånansvärt bekväma” hon drog upp tröjan för att visa en utav mina svarta kalsonger. Jag såg chockat ner på henne innan jag skrattade. ”så, alla kallar mig Phil idag” hon satte upp fingret i luften och såg stint på oss alla tills vi nickade. Som sagt, detta skulle bli en intressant dag.
Vi flinade roat åt Penny som återigen slöt ögonen för att inte skrika ut sin frustration, killarna insisterade på att detta var något som gjordes minst var femte minut. Något Penny tyckte var ren skitsnack, vilket det också var. För att vara ärlig boxade vi knappt varandra på armarna.
”ha ha, skit kul” sa hon sarkastiskt innan hon boxade Chaz hårt på armen. Han tog sig sekunden efter om armen och släppte ut en kvidning, Penny endast flinade nöjt åt hans smärta.
”vad är det med dig? Du är väl inte svag?” retades hon. Chaz skickade henne onda ögat men hon enbart skrattade. ”så, vad händer ikväll?” frågade hon sedan upprymt precis som hon visste att vi hade en massa planer - vilket vi inte hade.
Vi alla såg frågande på henne. ”åh, kom igen! Vi kan gå ut och haffa brudar, jag menar det är ju hur enkelt som helst i hans sällskap” hon pekade på mig. ”det är bara att säga, om du följer med mig kan du få träffa Justin Bieber men egentligen är det enda dem kommer få träffa är min kuk” jag höll nästan på att sätta i halsen på det vattnet jag precis försökte svälja. Jag såg ur ögonvrån hur Spencer gav Penny en high five och de skrattade hjärtligt. Jag hostade högt och Alfredo klappade mig på ryggen.
”du är en bra märklig kille, Phil” sa jag roat och hon ryckte nonchalant på axlarna.
”jag säger bara sanningen” kontrade hon med ett snett leende. Normal konversation bröt ut bland oss sedan medan jag fortfarande försökte få tillbaka min normala andning. Killarna la ut frågor för att alla svara på bara för att se vad Penny kunde komma på med för svar.
”okej, vad är den bästa komplimangen du någonsin fått utav tjej?” frågade Chaz, alla såg förväntansfullt på Penny även fast frågan var riktad till alla. Penny tog sig om hakan för att tänka ett tag.
”man, det är många asså” hörde jag henne mumla och jag log roat. ”jag har den! Den bästa komplimangen jag fått är... bruden jag låg med sa att det var som att hon förlorade oskulden igen för att jag var så enorm” ett självsäkert leende la sig över Pennys läppar medan resten utav oss bröt ut i skratt. Alfredo fick torka tårarna när han lyckades lugna ner sig.
”oh man...” sa han och klappade Penny på axeln.
”vad kan jag säga, jag är Guds gåva till brudar” jag slängde bak huvudet och skrattade högt. Yeah, right. Mer Guds gåva till killar, eller med specifikt, mig. Jag satte knytnäven mot munnen innan jag mötte Pennys blick som höjde lite på ögonbrynet, jag skakade obemärkt på huvudet åt henne.
Musiken dunkade högt i klubben vi befann oss i, folk dansade - eller snarare gned sig mot varandra - ute på dansgolvet. Ljuset blinkade ständigt av och på för att skapa bättre effekt tillsammans med beatet till låten. Penny höll sig intill mig för att inte ta bort oss bland människorna och hade hållit ett hårt tag om min arm när vi tvingades ta oss förbi alla paparazzis utanför.
Hur de visste att vi skulle hit hade jag absolut ingen aning om men ändå lyckades de stå där utanför när vi körde in med bilen vid bakdörren.
”hello again, to all my friends
Together we can play some rock n’ roll
Hello again, to all my friends
Together we can play some rock n’ roll
Hello again, to all my friends
Together we can play some rock n’ roll...”
Skrillex dunkade genom högtalarna och fick en att tvingas skrika för att höras. Vi hittade ett bord och jag gled in först för att kunna sjunka ner en aning och förhoppningsvis fortsätta vara anonym under resten utav kvällen.
”Phil, välj en tjej så vi kan få se din så kallade magi” ropade Ryan över musiken och jag såg hur Penny såg runt i klubben tills hennes blick fastnade på en tjej sittandes i baren. Penny lyfte sin arm och pekade på henne.
”hon, hon är singel” ropade hon och reste sig.
”hur vet du?” frågade Alfredo förvirrat och såg bort mot tjejen.
”man ser det i blicken, hon ser skamlöst runt på alla killar. Om hon hade varit i ett förhållande, ett bra sådant, hade hennes blick varit ointresserad. Hon hade tittat, men den hade varit ointresserad” förklarade hon och vi alla såg förvånat på henne, hon viftade med handen och himlade med ögonen innan hon lämnade oss. Vi alla följde henne med blicken medan hon närmade sig tjejen.
Det som hände därefter fick min haka att falla, Penny klappade till tjejen på rumpan vilket fick henne att snabbt snurra runt med ett chockerat och argt ansiktsuttryck men stannade genast till i sin rörelse att slå Penny rakt över ansiktet.
Hennes uttryck gick snart över till ett mer förföriskt och intresserat uttryck, Penny klev in mellan hennes stol och den bredvid så vi kunde se dem båda i profil. Penny hade ett snett leende medan hon pratade med tjejen som log tillbaka medan hon snurrade med sugröret i sin drink. Snart sträckte hon sig efter sin väska där hon fiskade upp en penna och skrev fort ner något på en servett, troligtvis sitt nummer. Hon sträckte sig sedan ner för att stoppa den i hennes jeansficka innan hon närmade sig Pennys leende ansikte, tjejen viskade något innan hon mjukt kysste henne.
Om jag var häpen innan kan ni tänka er hur chockad jag var nu, vad är det här? Vad gör hon? Vad i...? Penny log och drog sig sedan ifrån innan hon lämnade tjejen och gick mot oss. Hon föll ner i samma säte hon suttit på innan, vi alla stirrade storögt på henne medan hon lugnt mötte våra blickar.
”du... d-du... du just...” försökte Alfredo.
”himla trevlig brud, Jessica hette hon” sa Penny innan hon slog ner servetten i bordet där Jessicas nummer stod nedskrivet. Jag stirrade på servetten innan jag vände upp blicken för att stirra på Penny. Chaz skakade på huvudet medan Spencer flinade som en galning.
”vad kan jag säga, jag är ett pro” utbrast Penny och slog ut med armarna.
*
”så...” började jag. ”hur gjorde du?” Penny skrattade bredvid mig i mörkret, hon hade vägrat berätta sin hemlighet till att få Jessicas nummer och kyss inför de andra killarna men jag hoppades att hon kunde låta mig veta.
”det vill du gärna veta va?” kontrade hon. Jag log roat och rullade runt till min sida. ”använde mig utav lite kvinnlig sympati bara” sa hon sedan, jag rynkade förvirrat på pannan.
”vad menar du?” frågade jag.
”jag förklarade läget, hon förstod och ville hjälpa” förklarade hon vidare och jag skrattade. Jag rullade sedan upp på henne och drog min nästipp längst hennes innan jag lät mina läppar smeka över hennes.
”även fast det var ganska hett att se dig kyssa en annan tjej” sa jag och Penny skrattade innan jag kände hur hon slog mig i sidan. Jag log. ”så är dessa läppar enbart mina att kyssa, oavsett om det är en kille eller tjej som vill ha dig” innan hon ge ett svar pressade jag mina läppar mot hennes och kände hur hennes händer flätade in sig i mitt hår. Mina händer smekte längst hennes sidor ner till hennes höfter där de masserade mjukt innan de vandra ner till hennes lår, jag grep tag om hennes ben och förde dem över mina höfter.
Pennys tunga svepte över min underläpp och jag öppnade genast min mun för att möta min med hennes. Ett svagt stön lämnade hennes läppar vilket fort sände pirr genom mig och fick min mandom att reagera. Jag tryckte in mina höfter mot hennes och en flämtning föll från våra munnar som snart gick över till svaga stön.
”fuck...” mumlade jag och upprepade rörelsen. Mina händer letade sig in under Pennys t-shirt, upp över hennes mjuka mage tills jag fann hennes fylliga bröst och kupade dem i mina handflator. Våra ömma och försiktiga rörelser byttes plötsligt ut mot hektiska och desperata, på några få sekunder var de få kläderna vi bar av och vår nakna hud fick kontakt.
”vi måste vara tysta” viskade Penny andfått mot min hals. Jag nickade och bet mig i läppen för att inte stöna högt. Mina läppar sökte efter hennes och så fort de kom i kontakt trängde jag in.
*
Fredag, 11:e April.
”tänk om man kunde ha en sådan där buffé hemma, då hade jag nog inte varit såhär smal” jag log roat mot Penny med min arm runt hennes hals medan vi gick längst korridoren bort mot sviten. Våra vänner kom bakom oss, precis lika proppmätta efter den stora frukosten vi just ätit. Jag plockade upp nyckeln och låste upp dörren innan jag fortsatte bort mot sovrumsdörren för att packa ihop det sista. Vi alla skulle sedan på bussen som tog några timmar innan vi var framme i Liverpool. Penny skrattade bakom mig.
”titta, jag ser ju gravid ut” andetaget fastnade i halsen på mig och jag snavade halvt på mina egna fötter och fick gripa tag i soffan för att falla till golvet. ”oj, är du okej Justin?” frågade hon och jag kände henne genast vid min sida.
”ja. Ja, jag är okej” svarade jag fort och vände blicken mot henne, hennes ögon var fyllda utav oro för mig men fortfarande en road glimt över hennes tidigare kommentar. Jag sökte länge i hennes blick efter svaret jag letade efter till jag insåg, hon visste inte. Hon visste inte att hon varit gravid, ingen hade berättat för henne om missfallet. Hon visste inte att hon förlorat vår barn, vårt barn som skulle varit fullt levande och minst en månad gammal nu.
”Penny, skulle jag kunna få prata med dig?” frågade jag. ”inne i sovrummet” hon nickade genast och tog ledningen bort mot rummet, jag vände mig ut till de andra när jag stängde dörren. De visste mycket väl vad jag var på väg att berätta, de skickade mig medlidande men uppmuntrande blickar. Jag gav dem en kort nick innan dörren stängdes, jag vände mig med en svag suck om för att mötas utav Penny som satt på sängen med nyfikna och frågande ögon. Here we go.
hahahah, okej. så Penny spelade kille största delen utav kapitlet. hahah, vad tyckte ni om det? xP personligen tyckte jag det var både roligt o pinsamt att skriva. hahahah, don't ask me why!
oooooooh shiiiiiiiit! JUSTIN SKA BERÄTTA! hur tror ni det här kommer gå!?!?!??!?!?!?! =OOOO
KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! VAD TROR NI? VAD TYCKS?
nu kommer jag vara i Spanien, förhoppningsvis på stranden så kommentera massor så jag har mycket att läsa när jag kommer hem. ;) ÄLSKAR ER ALLA FÖR ALLT NI GÖR, TACK, TACK, TACK, TACK!!!! ♥
"I've been loved and I've been hurt"
Kapitel 89 - Sedan Dör Dem
”man vänjer sig” försäkrade jag och la händerna på hennes höfter. Hon log brett mot mig innan hon la armarna runt min nacke. Hon lutade sig fram och kysste mig lätt. Jag älskade flickan som jag höll i mina armar så otroligt, jag ville aldrig släppa henne. Jag kunde verkligen inte se min framtid utan henne, hon fanns där i vartenda scenario jag drömde upp. Vem jag skulle ha mitt första barn med, vem jag skulle gifta mig med, vem jag skulle bli gammal och grå med. I alla dem var det hon som var vid min sida och jag ville visa hela världen det.
Att det var hon och ingen annan som jag ville ha, att det aldrig mer skulle dyka upp rykten om att jag var på G med någon annan. En plan började formas i mitt huvud och jag log snett mot Pennys läppar.
Penelopes Perspektiv.
Jag har nog aldrig riktigt förstått hur mycket exakt som Justin är älskad utav så många för än jag stod avsides och vittnade till hans Meet And Greet. En del blev hysteriska när dem fick syn på honom och skulle kliva fram, tårarna sprutade och det lämnade Justin att försöka lugna ner dem men jag kan ju säga, det blev bara värre.
”okej, kan du samla dig nu inför kortet?” frågade han brunetten som försökte andas normalt, hon torkade sig under ögonen medan Justin log uppmuntrande mot henne. Därefter tog det mindre än en minut och det var en ny person framme, herregud det gick fort...
”hur klarar han av det här?” viskade Spencer i mitt öra, jag ryckte på axlarna.
”jadu, säg mig det” hon skrattade lågt.
Efter ännu fler grupper utav fans steg en tjej fram, ett stort, flörtigt leende låg över hennes läppar och hennes ögon glittrade utav intresse. Man såg tydligt att hon hade klätt upp sig extra inför detta möte. Min blick föll på Justin som log, inte på ett flörtigt eller intresserat sätt utan artigt och glatt. Jag var inte oroad i alla fall. Jag litade på Justin, fullt ut.
Jag skulle sätta mitt liv i hans händer och inte vara orolig, tjejens blick hittade plötsligt min och genast fick hon ett överlägset ansiktsuttryck. Jag fick lusten att skratta men log istället, var den bättre människan och låtsades om ingenting. Jag visste att Justin var min och jag hans, jag hade inget att oroa mig för.
Musiken dunkade så högt att jag för ett ögonblick inbillade mig att jag hade fått ett extra hjärta som slog i bröstkorgen, skriken från publiken var öronbedövande tillsammans med den höga basen. Hela scenen framför oss var trollbindande men speciellt killen som dansade runt och sjöng, ett ständigt leende låg över mina läppar. Jag hade aldrig sett något liknande.
Justin försvann in bakom scen för att göra ett klädbyte och musiken stängdes av för att den största skärmen längst bak plötsligt började visa något. Jag riktade blicken mot den och såg Justin, iklädd en svart kostym och det tog ett ögonblick innan jag insåg att han slogs med paparazzis.
”värsta James Bond” sa Spencer i mitt öra och jag skrattade högt, en otroligt sexig James Bond. Justin rullade nu kort på en stol innan han reste sig upp där han som vanligt såg till att håret låg bra innan han flörtigt blinkade med ena ögat vilket fick publiken att tjuta ännu högre. Jag log roat.
Justin fortsatte sin färd ut på ett hustak innan han till min förvåning föll från ena taket och ner i ingenstans tills det sprutade upp eld samtidigt som Justin sköts upp ur luckan i scenen. Jag klappade imponerat i händerna och såg hur han långsamt lyfte på huvudet, han var nu klädd i ett par svarta scenbyxor, en vit t-shirt eller linne tillsammans med en kostymjacka över samt en hatt på huvudet.
Jag bet mig i läppen utav synen, han i hatt bara gjorde saker med mig. Musiken startades strax därefter och Justins röst fyllde återigen den stora arenan vi befann oss i.
”she don’t like the flash, wanna keep us in the dark
She don’t like the fame, baby when we’re miles apart
Ans she getting to the point where it’s too much for
And she wanna throw us all away, it’s too much for
She can’t hide way cause the world knows who we are”
Jag diggade svagt med till låten medan jag såg hur Justin tog sig över scenen, efter en stund kom fyra personer iklädd svart med kameror inspringandes på scenen för att spela paparazzis och Justin tog skydd. Till sist hamnade han längst ut på den cirkulära änden utav scenen som jag stått på tidigare idag, han såg ner på sina fans som stod närmast scenen och jag tyckte jag skymtade mig ett leende.
Därefter började han ta av sig kavajen. ”har ni haft en bra kväll hittills?” publiken skrek högt. Jag hörde hur Justin skrattade lågt i micken och jag kunde inget annat än att le utav ljudet. ”ska jag ta och introducera mitt band” med kavajen i handen började han gå tillbaka mot den breda trappan i mitten.
”okej, så vi har Melly på trummor, alla ge Melly en applåd” sa Justin och klappade händerna innan han gav kavajen till en utav sina dansare. ”Melly, kan du spela något för oss?” Melly satte genast igång med ett häftigt trumsolo medan Justin fick hjälp att ta av mikrofon sättet han har runt nacken och fick en annan mikrofon i handen innan han tog sig uppför trappan till andra våningen.
Där en till dansare mötte honom med en vattenflaska som han genast började svälja ner, hon gav honom sedan en handduk att torka bort svetten med. ”sen har vi B Harv på basen, ge B Harv en applåd” sa Justin in i mikrofonen och pekade bort mot honom.
B Harv började spela och publiken tjöt i igenkännande, jag log medan jag lyssnade på Justin något omgjorda refräng utav ”Rack City”. Tillämpat till hans yngre fans hade han bytt ut ‘bitch’ mot ‘chick’. Väl klar återvände han till den blonda dansösen som hjälpte honom på med en jeansväst med röda axlar, till min lycka satt hans svarta hatt kvar på hans huvud.
”ni har ju redan rockat med Tay tidigare, alla känner till dj Tay James eller hur?” publiken gav återigen en önskad reaktion, Justin log ut mot publiken innan musiken började spelas igen.
”Penny!” jag vred upp huvudet för att söka med blicken efter personen som ropat på mig, för ett ögonblick trodde jag att jag inbillat mig tills jag såg att det var Allison. När hon såg att hon hade min uppmärksamhet vinkade hon genast till sig mig, jag rynkade frågande på pannan men gick mot henne. På scenen hade Justin precis gjort en mycket proffsigt drum solo medan dansarna och teknikerna hade ställt upp en stor stol på scenen. Påminde lite om en maffig kungastol förutom att den här stolens rygg såg ut att bestå utav högtalare.
”vad är det?” frågade jag högt när jag kom fram till Allison för att höras över skriken och musiken som började spelas, jag kände igen introt till ”One Less Lonely Girl” och log inombords. Detta tyckte jag var något utav det sötaste Justin gjorde för sina fans. Att han låter en lycklig tjej få några minuters uppmärksamhet och kärlek från honom efter allt de gör för honom.
”tjejen ska snart på scen, vi tänkte att du kanske ville hjälpa oss” jag nickade ivrigt med ett brett leende. Få henne ännu mer taggad. Jag följde efter Allison backstage från det lilla området på sidan som vi suttit på.
”Christmas wasn’t merry, 14th of February
Not one of’em spent with you
How many dinner dates, set dinner plates
And he didn’t even touch his food
How many torn photographs are you taping back
Tell me that you couldn’t see an open door
But no more, if you let me inside of your world
There’ll be one less lonely girl...”
Justins röst sjöng ute på scenen medan jag letade runt efter en ung tjej, gråtandes och överlycklig som lätt var igenkännlig som Justins fan. Jag vände mig mot Allison för att fråga henne men hon syntes inte till, jag rynkade återigen på pannan och snurrade runt på stället. Ingen jag kände igen fanns i syne, jag svalde men ryckte sedan på axlarna. Hon var säkert och hämtade henne ur publiken, medan stod jag och kikade ut, förbi trappan och bort på Justin som sjöng till sin publik.
”I’m gonna put you first, I’ll show you what you’re worth
If you let me inside your world, there’ll be one less lonely girl”
Jag såg hur två dansare var på väg mot mig med breda leenden, genast sken jag upp i ett eget och vände mig om för att se Beliebern som Allison säkert behövde hålla i famnen. Men bakom mig var det tomt på gråtande tjejer, förvirrad vände jag mig om igen för att se att de två dansarna nu var framme hos mig. Jag svalde och såg frågande med stora ögon på dem, de endast log brett mot mig och grep tag om en vardera arm innan de började dra ut mig på scenen.
Med ögon uppspärrade i förvåning gick jag handlingsförlamad med dem ut, skriken ökade i styrka och en häftigt rodnad spred sig över min kinder när jag såg folkmassan från det här perspektivet, återigen hur klarar Justin det här?
”I can make you believe
I just wanna set one girl free to fall (free to fall)
She’s free to fall (fall in love)
With me”
Justin var nu framme hos mig och jag stirrade på honom, oförmögen att göra något annat än att bara stirra. Justins händer tog över dansarnas och jag lyckades samtidigt släppa ut andetaget som jag inte insett jag höll inne. En krans sattes på mitt huvud men jag var endast vagt medveten om att den satt där. Jag såg hur Justins läppar drogs ut i ett leende åt min reaktion även fast han fortsatte sjunga låten innan han ledde mig bak till den maffiga stolen.
Med en duns föll jag ner i stolen - fortfarande i chocktillstånd över att jag stod på scenen - och Justins hand höjdes till min kind där han smekte mig lugnande över kinden. Jag försökte le mot honom men det kom fram en aning stelt.
”one less lonely girl
One less lonely girl
One less lonely girl”
Justins ögon lämnade inte mina för ett ögonblick och jag kunde inte finna förmågan att slita den från honom heller, plötsligt stod jag upp igen och Justins armar låg runt min midja. Jag höjde min hand och la den på sidan utav hans hals medan jag smekte med tummen över hans käklinje.
Jag gav ifrån mig ett skratt, he got me! Justin sjöng den sista raden och låten dog ut, han log brett mot mig och för ett ögonblick verkade allt tystna. Ingen musik, inga skrik hörde, det fanns ingen publik, inga dansare. Bara jag och Justin.
”Penelope allihopa!” sa Justin plötsligt i micken innan han vred bort den från munnen och la en hand bakom min nacke. I nästa sekund var hans läppar tryckta mot mina, jag stelnade till för ett ögonblick innan jag kysste honom tillbaka. Leendes lutade vi oss tillbaka och Justin grep tag i min hand innan han började gå backstage igen.
”vad va-” började jag men hann inte längre för än han hade vänt sig om igen och kysste mig.
”du är min” sa han enkelt mot mina läppar. ”och jag vill att alla ska veta det” ett brett leende spred sig över mina läppar. ”det ska inte vara någon tveka om det”
”jag uppskattar verkligen vad du gjorde för mig Justin” mumlade jag åt honom, rummet var becksvart och det var endast mina och Justins andetag som hördes i sovrummet. Jag kände hur Justin log mot min hals.
”jag är inte ofta villig att ge ut större information om min privatliv men med dig... jag ville att alla ska veta att du är upptagen, min. Jag vill inte att det ska finnas några tvivel eller rykten om något annat” jag log och la mitt ben över hans höft.
”och för det älskar jag dig” svarade jag.
”jag älskar dig också” sa han och kysste min hals. ”så otroligt mycket” med ett leende på läpparna somnade jag den kvällen.
*
Torsdag, 10:e April.
Jag skrattade högt. ”Spencer, kom hit!” ropade jag sedan och hörde strax efter åt hur fotsteg hördes mot mattan. Hon klev in genom dörren och hade sina ögonbryn höjda i en frågande gest.
”kommer du ihåg när vi brukade gå runt såhär?” frågade jag och vände mig om för att visa henne kudden som jag stoppat innan för ’OnePiece’ jag bar. Spencer började genast fnittra och jag log roat samtidigt som jag satte händerna i sidorna. Jag hade stoppat en utav huvudkuddarna innan för den stora dräkten då detta var något jag och Spencer gjort dagligen förut. Ni har ingen aning hur bekvämt det faktiskt är, man kan bara lägga sig ner på golvet och det är fortfarande mjukt.
”oh my God...” skrattade hon fram. ”jag måste också gå och sätta på mig min, jag har den med mig” jag nickade ivrigt och skrattade. Jag gick fram till sängen och föll ner på magen, kudden tog mjukt emot fallet. Se, mjukt. Spencer återvände ögonblick senare och jag gav henne en kudde som hon stoppade innanför innan hon drog upp dragkedjan.
”yeah! Vi är super coola” utbrast jag innan vi skrattade. ”kom igen, vi går och pucklar på killarna med våra magar” Spencer nickade ivrigt och vi smög ut ur rummet och fick huka oss direkt då dem satt i sofforna. Jag försökte göra en proffsig spion rullning över golvet men den idéen gick i kras när min mage kom iväg och det blev någon halv klumpig rullning istället. Spencer fick fick bita sig i tröjärmen för att inte skratta högt, jag själv låg på rygg med händerna över munnen för att inte avslöja oss. Hon kröp sedan fram till mig och vi fick ta ännu en stund att lugna ner oss för att inte skratta åt våra fånigheter.
”okej, på tre... sedan dör dem” Spencer gjorde en tumme upp innan jag räknade ner på fingrarna, mitt sista finger fälldes ner. Jag såg på Spencer som nickade beslutsamt innan vi studsade upp med ett krigarskrik, jag rundade soffkanten och slängde mig över killarna i den som visade sig vara Justin och Alfredo. Dock mosades endast Justin ner i soffan eftersom han satt på den sidan jag slängt mig ifrån, genast grep jag tag om Alfredos arm och drog ner honom också.
”vad i hela friden!?” hörde jag Chaz utbrista. Jag lyfte på huvudet och såg att Spencer hade fått ner Ryan och Chaz i den andra soffan.
”bra jobbat Spence, dem är döda” sa jag och låtsades spela utmattad, jag såg sedan ner på Justin som hamnat på sidan med ansiktet halvt ner mosat i soffkudden.
”ehm... vad är det som händer?” frågade han sedan. Jag log roat.
”sch... döda män ska inte kunna prata” sa jag och la ett finger mot hans läppar. Jag tryckte mig sedan ifrån med en viss svårighet men tillslut lyckades jag sätta mig på soffkanten och Justin kunde sätta sig rakt igen. Ögonblicket han satt upp igen gled jag ner och hamnade med en liten duns ner i hans knä, jag andades trött ut och lutade mitt huvud bak mot hans axel.
”redo för en förklaring?” frågade Justin sedan.
Jag andades in och öppnade munnen. ”nej” sa jag och släppte ut mitt andetag. Justin skrattade under mig. ”de mordlystna, krambjörnarna avslöjar aldrig vad deras motiv är” killarna skrattade och jag vände blicken mot Spencer som satt mellan Ryan och Chaz med hade huvudet på Ryans axel.
”herre min skapare vad varmt det blev!” utbrast jag sedan och reste mig ur Justins knä innan jag sedan drog ner dragkedjan och lät kudden falla ut för att visa linnet och trosorna jag hade under. Jag andades lättat ut och drog av mig ärmarna så jag kunde knyta dem runt midjan.
”asså jag förstår verkligen inte varför ni insisterar på att ha byxorna under rumpan” sa jag när jag hade knutit ärmarna runt midjan men drog sedan ner allt så det satt fast under min rumpa. ”jag menar, det här är ju pinsamt!” jag vände mig om för att de skulle kunna se, jag vände sedan upp blicken för att se killarnas roade miner.
Jag struttade runt en kort bit med byxorna halvvägs ner till golvet. ”fläktar ganska mycket” påpekade jag innan jag stannade upp och flämtade. ”det är svaret eller hur!?” de rynkade frågande på pannorna. ”att det fläktar, det är det som är svaret”
Alla skrattade högt och jag fnittrade roat, jag såg hur Justin skakade på huvudet.
”så enkelt är inte svaret” sa Chaz. ”att vara kille är inte så simpelt och enkelt som du må tro” jag la trotsande armarna i kors medan jag gav honom en höjt ögonbryn.
”jaså, det säger du?” frågade jag och han nickade självsäkert.
”du säger alltid hur svårt det är att vara tjej, men du har ingen aning om hur det är att vara kille. Så hur ska du veta? Huh?” han såg överlägset på mig.
”så om jag skulle låtsas vara en kille under en dag, skulle jag då få ha en talan inom ämnet?” frågade jag och tog mig om hakan. Chaz drog på munnen.
”ja...” sa han utdraget. ”jo, det skulle du kanske” jag nickade förstående.
”snart tillbaka” sa jag sedan och lämnade dem för att återvända till vårt sovrum, jag stängde dörren efter mig innan jag satte fart mot Justins resväskor. Att vara kille, pufh, bus enkelt!
några utav er lyckades gissa rätt, hon blev hans OLLG! jag personligen tyckte det var väldigt gulligt hur hon var alldeles chockad.. thihi.
Spence o Penny gick liten 'down memory lain' o skojade lite med killarna. xP hahahah, jag satt som ett mongo o skrattade åt mig själv. men sån är jag, tycker mina egna skämt är rolig. hahahah, hoppas ni tyckte det var underhållande också! om inte... det var tråkigt. =/
haha, i alla fall. slutet hörni! hur tror ni detta kommer gå? kommer Penny verkligen vara en kille under en dag? hm... vad tror ni?? ahahahahahah.
KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! DEM BETYDER VERKLIGEN ALLT! HOPPAS NI UPPSKATTADE DET LÅNGA KAPITLET.. BLEV NÄSTAN 3000 ORD. =) PUSS&KRAM. ♥
PS. orkar inte läsa genom det nu... gör det senare så jag ber om ursäkt om det är stavfel eller miss utav ord eller för många ord. xP
"jag vill se dig dansa fult"
halla in the namn of scuala!
ledsen att det inte kom något igår men jag har börjat.. det kommer inget ikväll heller eftersom jag har film maraton med mina vänner. =)
MEN IMORGON! =D titta in imorgon.
PUSS&KRAM.
"you can read all about it"
Kapitel 88 - Jag Har Hört Att Det Är En Riktig Upplevelse
”tänker jag inte avslöja” mumlade jag. ”men det är fint och lyckligt” Justin skrattade till.
”är jag med?” frågade han.
”självklart” svarade jag. ”båda framtiderna var om dig eftersom du är den viktigaste personen i mitt liv. Mina vänner och familj betyder såklart allt för mig också men det är meningen att jag ska spendera föralltid med dig” jag hörde hur Justin drog in ett skälvande andetag innan han lutade sig fram så våra läppar möttes.
”jag älskar dig” mumlade han lågt.
Jag kysste honom hårdare för ett ögonblick. ”jag älskar dig också”
”någon måste väcka turturduvorna därinne, dags för lunch!” utbrast Kenny, Alfredo rynkade genast på näsan medan resten förblev tveksamma.
”nja... jag vet inte om jag är så sugen på att se porr” svarade han, Ryan och Spencer brast ut i skratt vid Alfredos ord medan Chaz drog på munnen i avsmak och Ana log roat åt honom.
”åh, sluta larva dig. Dem sover bara” kontrade Kenny och viftade avfärdande med handen, Alfredo suckade innan han pekade på Kenny.
”det är du som får betala om jag måste fixa synen efter detta” Kenny himlade med ögonen åt honom, Alfredo vinkade tills sig Ryan och Spencer för att ha sällskap om han bemöttes utav något han helst slapp se. Teamet var förstås överlyckliga att se den gamla, glada Justin tillbaka och inte det tomma skalet som skulle föreställa honom. De hade först inte förstått hur mycket Penelope hade påverkat honom tills hon var borta, förändringen var häpnadsväckande. Alfredo la örat mot dörren när de nådde fram för att lyssna efter ljud men bemöttes utav tystnad.
Genast släppte han ut en lättad suck och stormade in i rummet, Justin och Penelope låg fortfarande i djup sömn efter att ha spenderat nästan hela natten och morgonen vakna medan de viskade till varandra. Tårarna hade sedan gjort sin verkan och de båda hade fallit i sömn. Spencer släppte ut ett svagt ’aw’ vid synen utav sin bästa vän och pojkvän i sängen.
Paret låg intrasslade i varandra, Justin med sitt ansikte intryckt vid Penelopes hals medan Penelopes ansikte var nedvänt i kudden över. Det var svårt att utskilja vems armar var vems, förutom tatueringarna som täckte Justins ena arm.
”hur kan de ens sova sådär?” utbrast Ryan och slängde ut armen mot dem. Spencer log roat medan hon la huvudet på sned. Alfredo skakade på huvudet.
”jag personligen skulle ha känt mig en aning instängd” Ryan nickade instämmande till Alfredo.
”jag tycker det är gulligt” sa Spencer och sneglade på Ryan, hon misstänkte fortfarande att Penelope hade sett dem tillsammans i sovrummet hemma hos Justin. Dock hade hon inte tagit upp det med sin bästa vän, vart hon och Ryan stod var fortfarande otroligt osäkert. Det var mycket som skulle bli svårt om de bestämde sig för att ha ett förhållande, distanserna till exempel och det faktum att Ryans föräldrar ville ha en ordentlig, kristen tjej åt deras son och att Spencer då var i stort sett raka motsatsen komplicerade mycket.
Ryan kände Spencers blick och såg upp för att möta hennes ljusblå blick, han gillade henne mycket mer än vad hon visste om. Alla dagar de spenderat tillsammans för att grubbla över deras bästa vänner hade fört dem närmre varandra och känslor hade börjat skapas. Dock med pressen från college och föräldrarna hade satt stopp för honom, fått honom att tveka.
”EY! WAKIE WAKIE!” Alfredos rop fick Spencer och Ryan att ryckas från sina inre tankar, Alfredo kastade gardinerna åt sidan och det starka ljuset strömmade genast in vilket fick Penelope att smått stöna. Hon rullade runt så hon låg på rygg, fortfarande med Justins arm runt sin midja och hans ansikte hårt intryckt mot hennes hals. Smått förvirrad öppnade hon ögonen för att se sina vänner vid sängens fot innan hon gäspade och slöt ögonen igen för att somna om.
”nej, du skulle bara våga! Vi ska äta lunch, så upp och hoppa Törnrosa” Alfredo grep tag om deras täcke och viftade med det upp och ner för att dra in den kalla luften under. Detta fick Justin att vakna till liv som muttrade något ohörbart. ”chop chop!” Alfredo klappade sina handflator högt mot varandra.
”nej!” utbrast Justin och la en utav huvudkuddarna över huvudet. Penelope släppte ut ett trött skratt åt sin pojkväns beteende, det kom många morgnar som han var nästan omöjlig att få upp ur sängen. Hon tvingades hota med en massa saker för att han tillslut skulle resa på sig eller komma med lockande förslag. Hon la handen över munnen när hon gäspade stort och förde tårar till hennes ögon, hon satte sig sedan upp och hennes axlar hängde utav trötthet.
”vad är klockan?” frågade hon sedan hest, Spencer fnittrade lågt.
”snart ett” svarade Ryan och såg ner på sin armbandsur. Hon nickade och gäspade återigen. ”när gick ni och la er?” Penelope kliade sig fundersamt i huvudet och rörde om hennes rufsiga hår ännu mer.
”ehm... runt halv åtta kanske... jag vet inte faktiskt” svarade hon innan hon vred på huvudet för att se Justin liggandes på magen med kudden fortfarande liggandes över hans huvud. Hon log roat.
”Justin” mumlade hon och la en hand på hans rygg, men fick inget svar från honom. Alfredo, Spencer och Ryan ansåg att deras uppdrag var slutfört då de lyckats väcka Penelope och lämnade rummet.
Penelopes Perspektiv.
Jag såg ur ögonvrån hur de lämnade rummet men jag behöll min blick på Justins rygg, kämpade emot impulsen att lägga mig ner och somna om. Mina ögonlock kändes ovanligt tunga och min hjärna kändes som en deg, alltså urfunktion och odräglig.
”Justin” upprepade jag och vred lite på mig för att sedan kunna böja mig ner och mjuk kyssa hans rygg, precis under skulderbladet. Min hand smekte hans varma hud och lades sig över hans andra skulderblad, han var fortfarande tyst och hans andetag tunga.
”Justin” mumlade jag och drog ut på hans namn en aning innan jag la ner mitt huvudet precis vid hans under kudden. ”vi måste gå upp”
”nej” svarade han gnälligt och utdraget, jag skrattade till.
”ledsen, men det är en order från den store Alfredo” skrattade jag, Justins ena öga öppnades innan det slöts igen.
”men jag vill inte, jag är trött och inte hungrig. Jag vill sova” jag flinade åt hans tonläge som passade en 5-åring mer än den 20-åringen han egentligen var. Jag tog försiktigt bort kudden från våra huvuden och flätade in fingrarna i hans rufs till hår. Kände de mjuka, silkeslena hårstånen mellan fingrarna.
”vi får sova senare, okej? Du har en konsert ikväll” sa jag och log utav bara tanken, jag skulle äntligen få se honom på scen. På stället han hörde hemma på, där han är som gladast och mest bekymmerslös. Själv få känna energin som fyllde en utav att bara se honom, se honom dansa, sjunga, allt. Justin stönade svagt.
”jag orkar inte” mumlade han. Jag skrattade till.
”ash, din latmask” skämtade jag och smekte med tummen över hans kindben precis vid hans öga som strax därefter slog upp. Jag mötte hans bruna blick och log mot honom. ”tänk hur många fans som kommer bli besvikna om du inte ställer dig på den där scenen och för att inte tala om mig” sa jag. ”jag vill också se dig, jag har hört att det är en riktig upplevelse” ett tunt, snett leende spred sig över hans läppar.
”inte kan jag göra dig besviken heller” sa han och lyfte sedan upp sig själv på armbågarna innan han lutade sig över mig. Jag slöt ögonen precis innan han placerade en mjuk, fjäderlätt kyss på mina läppar. ”jag älskar dig” mumlade han.
”jag älskar dig också”
Justins Perspektiv.
”är ni redo att åka?” jag såg bort mot badrumsdörren och såg att den fortfarande var halvt stängd. Tjejer skojar verkligen inte när de säger att fem minuter egentligen betyder fyrtiofem minuter. Jag skakade roat på huvudet.
”snart tror jag” ropade jag tillbaka till Kenny som ropade ett ‘okej’ strax efter.
”ledsen” hörde jag Penny säga inifrån badrummet innan jag såg ur ögonvrån hur dörren öppnades. Jag såg upp med ett leende från telefonen för att se på henne, så fort min blick landade på henne stelnade jag smått till och mina ögon spärrades upp. Hon såg vacker och sexig ut. Hon skulle bli min död. Hon var klädd i en svart magtröja med lite längre armar som hade resår ungefär under brösten och ’I ♥ NY’ stod över bröstet i stora vita bokstäver tillsammans med tröjan hade hon ett par vita midjeshorts som såg mer ut som jätte höga trosor i ett tyg som såg ut som falsk päls. På fötterna - eller fötterna och benen - hade hon ett par sky höga svarta stövlar som smet åt runt hennes lår och lämnade ett stycke bar hud.
Jag bet mig i läppen och kände hur byxorna plötsligt blev något tightare att bära när hormonerna totalt flippade ur inom mig. Dem sakerna jag skulle vilja göra med henne nu... De snuskiga tankarna fyllde mitt huvud och jag fick kämpa för att inte följa mina impulser.
”vad? Ser jag inte bra ut?” frågade Penny och ryckte ur mig ur mina tankar. Ett leende låg över hennes läppar då hon mycket väl visste att hon såg bra ut men ville som vanligt retas extra med mig. Jag reste mig ur sängen och var framme hos henne på några få steg där jag la en hand på hennes ena höft och drog henne intill mig.
”du vet mycket väl att du ser bra ut” mumlade jag vid hennes öra innan jag löst nafsade i hennes örsnibbe. ”och du är också mycket väl medveten om vad du gör med mig” ett lågt fnitter slapp ur hennes rödmålade läppar, jag lutade mig tillbaka för att kunna se in i hennes ögon som var snyggt sminkade med eyeliner och mascara.
”nej, vad exakt är det jag gör med dig?” frågade hon och höjde utmanande på ena ögonbrynet. Hon lutade sig sedan fram och bet löst tag i min underläpp innan hon lutade sig långsamt tillbaka och förde med sin min läpp innan hon släppte taget. Jag stönade lågt. Hon gjorde mig så otroligt frustrerad, på ett bra sätt förstås och på ett aning sexuellt sätt. Min hand andra hand gled ner längst hennes sida och kände mycket riktigt den imiterade pälsen på hennes shorts innan jag kupade hennes rumpa i min hand. Pennys händer lekte smått med det håret hon fick tag i, i min nacke på grund av kepsen som satt på mitt huvud.
Jag lutade mig in för att kyssa hennes inbjudande läppar och tog hennes underläpp mellan mina medan jag satte mjukt tryckt mot dem. Kyssen var öm och fylld utav kärlek. Fylld utav löften om senare uppfylld tillfredsställelse. Jag log svagt mot hennes läppar, hennes läppar som var så otroligt mjuka och fylliga. Läppar som jag kunde kyssa dagligen, hela tiden om jag kunde. Känslan som fyllde mig var obeskrivlig och icke utbytbar.
”ey! Är ni kl-” vi lutade oss genast tillbaka och vred huvudet mot dörren för att se Alfredo gå från något irriterad till frågande och till sist road. ”åh, nu ser jag vad som tar sådan tid” jag himlade genast med ögonen åt honom, Penny fnittrade generat i min famn.
*
”In my head we’re already together
I’m cool alone, but with you I’m better
I just wanna see you smile
You say the word and I’ll be right there
I ain’t never going nowhere”
Frånvarande gick jag runt på scenen medan ljudteknikerna såg till att micken var rätt inställd för arenan och inte sprack eller gav ifrån sig det hårresande och äckliga ljudet det ibland kan. Jag tog vankade några steg fram och tillbaka medan jag sjöng några rader från ‘Catching Feelings’.
Penelope stod på den cirkulära scenen längst ut medan hon såg ut över platserna i arenan, stället var enormt. Precis som de flesta andra men det var inte något som gjorde mig nervös längre, it was a piece of cake. Jag fick en tumme upp utav teknikerna och tystnade.
Jag tog av mig mikrofonen som och tog ur dosan ur min byxficka, Pennys klackar ekade mot scengolvet medan hon tog sig till den stora avsatsen där jag stod.
”det här stället är ju enormt!” utbrast hon och slog ut med armarna. ”jag hade skitit på mig om jag behövde stå inför såhär mycket människor. Förstår inte hur du klarar det” jag skrattade roat åt henne.
”man vänjer sig” försäkrade jag och la händerna på hennes höfter. Hon log brett mot mig innan hon la armarna runt min nacke. Hon lutade sig fram och kysste mig lätt. Jag älskade flickan som jag höll i mina armar så otroligt, jag ville aldrig släppa henne. Jag kunde verkligen inte se min framtid utan henne, hon fanns där i vartenda scenario jag drömde upp. Vem jag skulle ha mitt första barn med, vem jag skulle gifta mig med, vem jag skulle bli gammal och grå med. I alla dem var det hon som var vid min sida och jag ville visa hela världen det.
Att det var hon och ingen annan som jag ville ha, att det aldrig mer skulle dyka upp rykten om att jag var på G med någon annan. En plan började formas i mitt huvud och jag log snett mot Pennys läppar.
"hur dem än försöker ta oss ner på Jorden"
