PREVIOUS: Dagen skred fram otroligt hektisk och när ena scenen var färdig filmad tog en annan genast vid, vi hade förflyttat oss från huset till en studio då mörker behövdes och vi inte hade tid att vänta på att solen skulle gå ner. De hade byggt upp rummet exakt identiskt till det i huset men att det nu var absolut becksvart utanför fönstret och altan ingången. Lady V drog med mig för ett ombyta utav kläder innan Anthony kom in i rummet för att förklara hur scenen skulle utspela sig. 

   ”Alla på plats! Då kör vi!” 

 

---

 

   ”So take me away, for tonight cause I know

You’ll be leaving soon anyway, anyway”

  

   Sjöng jag lågt med till låten från radion, Katys röst fyllde köket medan jag stod och skar upp äpplet på skärbrädan framför mig. 

   ”Vem är det här?” frågade Justin som kom in genom öppningen från vardagsrummet. Jag såg upp och log mot honom. 

   ”Katy McAllister. ‘Phil’ låten om du kommer ihåg” svarade jag och det tog några sekunder innan han sken upp i ett igenkännande leende. Jag gav honom en menande blick innan jag tog en utav äppelskivorna och stoppade den i munnen.

   Det var redan sent och vi hade precis kommit hem efter sista dagen på inspelningen, jag var redan ivrig på att få se resultatet men enligt Justin skulle det dröja något innan videon var färdig att publiceras. Jag tog sats och hoppade upp på köksbänken bredvid mina äppelbitar, tröjan jag hade på mig slank ner och blottade min ena axel men jag orkade inte bry mig. Justin kom fram till mig och ställde sig mellan mina ben, jag log mot honom med en ny äppelbit utstickande ur munnen. Han flinade innan han lutade sig fram och bet av halvan som stack utanför, jag skrattade förvånat till. 

   ”Mitt äpple!?” utbrast jag sedan och Justin skrattade innan han oskyldigt ryckte på axlarna.

   ”Nu är det mitt” jag la surt armarna i kors över bröstet men kunde inte hindra mungiporna som ryckte och ville gärna sträcka ut sig i ett leende. Justin skrattade lågt åt mitt beteende. 

   ”Sluta” skrattade jag och slog honom löst på armen vilket fick honom att endast skrattade mer. 

   ”Du är bara för söt” sa han sedan innan han kupade mitt ansikte och drog det intill sig, jag hann inte ge honom ett svar innan hans läppar var tryckta mot mina. Jag slingrade armarna runt hans nacke och drog honom närmre, jag kände hur han varsamt placerade sina händer på mina höfter. 

   ”Jag älskar dig” mumlade jag mot hans läppar. 

   ”Jag älskar dig också” 

 

*

  

Måndag, 25:e Mars. 

”Det kanske vore något...” mumlade jag innan ett leende växte sig större och större över mina läppar. ”oh my God, det skulle ju vara episkt!” utbrast jag sedan och kastade upp armarna i luften medan jag små fnittrade för mig själv. Placerad framför datorn, pratandes med alla fansen som var inne på livechaten gav mig den bästa idéen någonsin. Att pranka killen som enligt han själv är 'unpunkable'. Pufh, unpunkable my ass. Jag gned ondskefullt ihop mina handflator medan jag såg hur det hela tog form framför mig. 

   ”Okej, jag har det! Justin brukar komma hem någon gång runt sju tiden vilket ger mig ungefär fyra timmar. Jag kommer filma det hela så lägger jag ut det senare ikväll, okej? Bra, ciao!” jag log och kastade en slängkyss mot skärmen innan jag klickade ner samtalet. Fort slog jag igen datorlocket innan jag sprang på snabba fötter bort mot sovrummet, jag kastade mig på sängen där jag lagt påsen med rekvisita som jag köpt igår. Coola grejer jag hittat i en liten butik på LA’s gator. Jag flinade när jag drog fram sak eller sak medan mitt utseende tog form i huvudet på mig, om han faller för det här kommer det bli priceless. 

 

 

Justins Perspektiv. 

”Penny!?” jag klev in i hallen, Alfredo kom efter mig och stängde ytterdörren efter sig. 

   ”Köket!” hörde jag henne svara och klev ur skorna, hängde upp jackan innan jag gick mot köket. Till min förvåning var det väldigt nedsläckt och enbart en sken, från vad jag antog var stearinljus, kastade ljusskuggor på väggarna. Jag rynkade smått på pannan men tänkte sedan att hon kanske ville mysa till det eller dylikt. Vi klev in i köket men fann det tomt, några stearinljus stod på köksön men inget annat, Bubble kom inte springandes och Penny satt inte på en utav barstolarna med ett stort leende som hon gjort stort sett varje dag jag kommit hem. 

   ”Vart är du!?” ropade jag, Alfredo gick fram till köksön för att sätta sig medan jag styrde stegen ut ur köket för att se om hon var i sovrummet. 

   ”Penny är inte tillgänglig för tillfället, kan jag ta ett meddelande?” rösten fick mig att rycka till, den kom så plötsligt och från helt fel håll. Mitt huvud flög tillbaka mot dörren vi kommit in genom för att se det mest skräckinjagande jag någonsin sett i hela mitt liv. 

   Tjejen klev två steg från hörnet hon stått vid, hennes hår var alldeles blött och hängde i stripor nerför hennes kropp. Hon hade inga ögon, utan enbart två svarta hål som ändå verkade genomborra min kropp. Ur munnen rann tjockt, rött blod, nerför hennes haka och bröst. Alfredo skrek till och kastade sig av stolen, jag backade så hastigt att jag flög rakt in i väggen med mina armar utsträcka bredvid mig. 

   Inte en vettig tanke flög genom mitt huvud medan jag såg... tjejen... varelsen framför mig ta ännu ett steg framåt. Ljuset sken nu upp henne och visade upp de spetsiga, motorsåg tänder som stack ner ur hennes tandkött vilket fick det att vända sig i magen på mig. Det här händer inte! 

   ”Åh, var inte rädda” sa hon med sockersöt röst, jag stirrade endast på blodet som rann längst hennes haka.

 

 "Don't be scared" 

 

   ”Det går över fort, jag lovar. Penny må ha skrikit till en början... men hon är på ett bättre ställe nu” andetaget fastnade i halsen på mig och det flimrade till framför ögonen, knäna höll på att vika sig under mig och jag la vikten mot väggen för att hålla mig uppe.

   Alfredo kravlade panikslaget på armbågarna mot dörren, tjejen la huvudet otäckt på sned medan leende växte sig större. Jag skrek högt när hon sedan med snabba steg tog sig runt köksön och rakt mot mig. Jag kommer dö nu, jag kommer dö! Jag kommer få halsen sliten i tu, det här kan inte hända! Tankarna vimlade runt i mitt huvud men tog tvärnit när skratt fyllde köket. Det tog en stund för mig att registrera händelsen innan jag försiktigt sänkte armarna som jag satt upp framför ansiktet. Förvirrat såg jag mig omkring, mitt hjärta slog onaturligt fort och jag flämtade mer än andades. 

   Tjejen... varelsen stod framför mig, böjd framåt med händerna på knäna och skrattade hysteriskt. Jag rynkade förvånat på pannan, vad är det som händer? Hon stapplade sig fram till lappknappen på väggen och tände taklampan i köket. 

   ”Det här var nog det bästa jag sett på länge” jag stirrade på varelsen i tron om att mina ögon skulle ploppa ur huvudet på mig. Hon drog handen över munnen och torkade bort en del utav blodet med sin arm, jag stirrade oförstående medan jag försökte få allt att på något sätt klicka. Hon höjde handen innan hon till min förvåning och förfäran grep tag om sina tänder innan hon ryckte till. ”argh! Fan vad ont de gör” stönade hon fram innan hon la tänderna på köksbänken. 

   ”PENNY!?” ekade jag dumt, mina hjärtslag dunkade fortfarande i mina öron och mina andetag var höga och flämtande. Penny skrattade och la ner ännu en tandrad bredvid den andra. 

   ”Ja, baby. Det är jag. Och jag kommer inte äta dig” sa hon lugnt medan hon gick fram till mig innan hon sjönk ner på huk. Jag smått ryggade från henne då jag inte riktigt hunnit smälta allt än, henne onaturligt stora svarta ögon... eller man kan inte ens kalla det ögon, hålen stirrade på mig. 

   ”Det där var du!?” hon skrattade och nickade. ”inget var på riktigt?” hon skakade på huvudet. ”allt var ett skämt?” 

   ”Ja, Justin” sa hon långsamt. ”och vet du vad det bästa är?” jag slöt ögonen medan jag skakade på huvudet. ”jag lyckades få allt på film” jag spärrade genast upp ögonen och såg henne sträcka sig efter en kamera som hon ställt vid köksskåpen. 

   ”Du gjorde vad!?” nu blev det fart på mig och jag kom upp på fötterna igen. 

   ”Åh nej! Tänk inte ens tanken, du ska inte radera detta. Det är värd guld, dina fans förtjänar att se detta eftersom de faktiskt kom på idéen” jag stannade till för ett ögonblick, mina fans? What? När? 

 

 

Penelopes Perspektiv. 

”Detta hörni, är verkligen värt att titta på. Det är hur grymt som helst, jag själv kan... inte... sluta skratta” ren igen satt jag framför datorn och filmade in mig själv, ett litet klipp som skulle visas innan världen fick se Alfredo och Justin, skrämda till vettet. Jag kollapsade på mina armar som jag hade korsade på bordet framför mig. 

   ”Det var inte roligt” hörde jag Justin ropa vilket endast fick mig att skratta ännu mer. 

   ”Åh, kom över det!” ropade jag tillbaka. ”nej, men titta. Ni kommer skratta, eller så gör ni inte det och då var det väl tråkigt för dig” fortsatte jag och log, kastade en slängkyss innan jag vinkade. Jag stängde av kameran och log nöjt, Justin klev in i köket med en handduk i handen. Hans hår var fuktigt och han doftade gott utav hans tvål. ”hur mår Alfredo?” frågade jag och fnittrade sedan lågt. 

   ”Han ligger fortfarande i soffan och jag börjar bli orolig att han aldrig kommer återhämta sig” svarade han innan han såg menande på mig, jag såg oskyldigt på honom. 

 

En kvart senare var videoklippet uppe på Youtube och jag kunde inte vara mer nöjd med mig själv. 

   ”Awh, Fredo gubben. Blev du så rädd?” jag gick fram till honom där han låg på magen i soffan, tvn stod på och visade ett gammalt avsnitt utav ‘Grey’s Anatomy’. Han gnydde till, jag knep ihop läpparna för att inte skratta åt honom. ”vill du ha en kram?” frågade jag sedan och hans ena arm flög genast upp, jag log roat innan jag satte mig ner framför honom på golvet. Jag la kinden på hans skulderblad och kramade så gott jag kunde om honom, jag strök tröstande med handen över hans rygg medan jag försökte att inte skratta. 

   ”Penny! Din telefon ringer” Justin kom in i vardagsrummet, jag lutade mig bort från Alfredo och sträckte mig efter telefonen. 

   ”Det är Chaz” mumlade jag innan jag lät tummen löpa över skärmen och förde luren till örat. ”hej Chazie!” utbrast jag glatt. 

   ”Hej Penny...” svarade han, inte alls lika glatt. Genast förstod jag att något inte stämde. 

   "Vad är det? Vad har hänt!?” 

   ”Ehm... du vill nog komma hem nu för...”

 

---

 

hahahahah, så detta kapitel blev lite... annorlunda. förhoppningsvis. hahah, har velat jättelänge att Penny ska skrämma Justin med sina lilla makeup talang. o tog chansen här eftersom jag inte visste vad jag annars skulle skriva. =) så jag hoppas ni tyckte om det! 

vad tror ni det är Chaz ringer om? hm... ?? vad tycks?? kommentera! ♥

återigen ledsen för att uppdateringen har varit så himla dålig. ska förhoppningsvis bli bättre nu över lovet. =D