25 - This May Destroy Our Friendship

PREVIOUS:  Jag valde att skippa frukosten och gick direkt till studion, inspirationen flödade inom mig och jag upprepade orden om och om igen i mitt huvud för att inte glömma texten. Ariel hade återigen sprakat igång idéer inom mig och jag ville inget annat än att drunkna i vad jag hade på hjärnan. Jag öppnade dörren intill studion jag använt i måndags och slet åt mig ett block, jag letade fram en penna och skrev ner raden. Jag lutade mig tillbaka och läste den högt för mig själv. 

   ”I want you and your beautiful soul...”

 


 

Jag lyssnade återigen på det lilla gitarr snutten jag gjort och la ihop det tillsammans med de få techno samt andra instrumentala ljud jag skapat. Jag diggade i takt med melodin innan jag började lägga dit små takter jag ansåg saknades. 

   Texten var i stort sett färdig. Musik på detta vis var mitt sätt att tala ut, fick mig att inse de saker jag ännu inte var 100% säker på än. Men allt stod nu kristallklart framför mig. Förvirringen var borta och nervositeten fyllde mig istället. Vad skulle jag få för reaktioner? Skulle jag få bra eller dålig kritik? Framför allt, vad skulle personen jag skrivit den till tycka? 

 

 

Ariels Perspektiv. 

Fredag rullade äntligen in och jag kunde återvända till min normala vardag, svullnaden hade lagt sig men det ömmade fortfarande en del. Jag kunde inte vänta att få lämna mitt rum och vistas bland människor igen. 

   Jag stirrade på mitt ansikte genom spegeln, vände och vred för att granska min käke och nu omgjorda läppar. Jag höjde handen för att försiktigt smeka med fingertoppen mot den nya huden. De var symmetriska, perfekta. Precis som Tara ville ha dem. Jag sänkte blicken innan jag snurrade runt på stolen och reste på mig, jag grep tag i handtagen på min väska innan jag lämnade min garderob och rum bakom mig. 

   Jag stelnade till i steget när hissdörrarna öppnades framför mig och jag stirrade på mig själv genom den ena spegelväggen. Jag öppnade munnen som för att säga något till mig själv men fick endast ut ett halvkvävt läte innan dörrarna stängdes igen. Besviken på mig själv gick jag bort till trapporna istället. Mina klackar ekade högt vid varje steg jag tog ner tills jag äntligen nådde bottenvåningen där jag gick bort mot matsalen. 

   Ett överraskat skri flög ur mig när två armar plötsligt slöt sig runt min midja och snurrade runt mig i luften. Luften ven ur mig och stapplandes kom jag ner på fötterna igen innan jag vände på huvudet för att se Justins alldeles för glada ansikte. 

   ”Justin!” utbrast jag. ”du skrämde livet ur mig” han endast flinade bredare. 

   ”Skulle inte tro det va? Jag tycker du ser väldigt levande ut” jag himlade med ögonen åt hans torra skämt innan jag log snett. Hans blick fokuserades för ett ögonblick innan han höjde handen och grep tag om min haka mellan tummen och pekfingret. 

   ”De ser lite fylligare ut” mumlade han innan han tryckte på min underläpp med fingret. ”hm...” 

   ”Vad?” frågade jag, något road över hans fundersamma minn. Han ryckte på axlarna. 

   ”Hade bara föreställt mig att de skulle vara... hårdare eller något” svarade han. Jag skrattade till. 

   ”Det är mer för bröst” påpekade jag. ”man har ett annat slags botox för läpparna så de inte blir stenhårda eftersom det är på en så liten yta” Justin nickade imponerat innan han slog ut i ett brett leende och erbjöd mig sin arm. 

   ”Nå? Sugen på lite riktig mat?” frågade han och jag krokade roat min arm i hans. 

   ”Överraskande nog, ja” svarade jag och han log nöjt. Han puttade upp ena matsalsdörren och drog med mig in. Tillsammans gick vi bort mot maten, det kurrade genast i min mage och jag såg utsvultet på all frukt jag saknat. Allt tuggbart faktiskt. Jag släppte Justins arm innan jag gick bort mot porslinet där jag nappade åt mig en vit skål. Jag fyllde halva skålen med vanilj yoghurt innan jag strödde ner både blåbär, hallon och müsli. Justin slöt upp bredvid mig. 

   ”Blir du aldrig trött på att äta det där varje morgon?” frågade han och såg ner i skålen. Jag log. 

   ”Nej, blir du aldrig trött på att äta vad du än äter varje morgon?” kontrade jag. 

   ”Men det är det som är grejen. Jag äter inte samma sak varje morgon” jag himlade med ögonen och ställde ner min skål på ett ledigt bord innan Justin satte sig ner mittemot mig. Jag körde ner min sked i skålen innan jag förde den till munnen. Försiktigt tuggade jag på bären och insåg att det var en uthärdlig smärta att handskas med. 

   ”Kommer du vara här för timmen i aulan?” frågade Justin plötsligt. Jag höjde blicken och såg på honom, han såg genuint nyfiken och hoppfull ut. 

   ”Ja, varför undrar du?” frågade jag. ”ska du visa upp något?” han ryckte på axlarna. 

   ”Kanske” svarade han undvikande och jag kände hur nyfikenheten genast fyllde mig. Har han gjort klart en låt? Eller var det något med en välgörenhet? Justin var en av de artisterna som gick in hårt för välgörenhet, speciellt gällande barn och brist på mat då han själv hade en svår uppväxt. Hans mamma som behövde ha två jobb och de hade då inte alltid pengar för mat. Ja, jag såg ’Never Say Never’ när den hade premiär och kanske att jag grät en tår eller två. Döm mig inte. 

   ”Jag kommer vara där” han nickade och jag såg hur ett snett leende växte på hans läppar. Jag kisade med ögonen mot honom men han endast skakade på huvudet åt mig. Justins telefon måste ha vibrerat för han sträckte sig plötsligt efter den i fickan innan han tryckte den mot örat. 

   ”Okej... jag kommer” han log mot mig. ”vi ses senare” han reste sig från bänken och tog brickan med sig. Fortfarande framåtböjd över bordet närmade han sig mig innan han snabbt kysste min kind. 

   ”Den handlar om dig” sa han sedan lågt och försvann. Chockerat satt jag kvar och kände hur kinden hettade efter hans läppar och jag höjde förvirrat handen för att känna på huden. Hände det där precis? Jag snurrade försiktigt runt på bänken för att se Justins rygg försvinna ut genom dörrarna. Den handlar om mig? Vad menade han med det? Vad handlade om mig? Vad han tänkte visa i aulan? Handlade det om mig? 

 

Jag satt något framåtlutad i sätet, på helspänn eftersom Justin var upp näst på scenen. Jag var så otroligt nyfiken men samtidigt väldigt nervös av någon anledning. Vad hade han gjort? Skrivit en låt? 

   ”Vad är det med dig?” utbrast Avan tillslut. ”det är som att någon har kört upp en dildo i röven på dig” hans kommentar fick mig ur balans och mina ögon vidgades innan jag vred huvudet mot honom. Han mötte uttråkat min blick som sa ‘eller-vad-kan-det-annars-vara?’

   ”Måste du vara så grov hela tiden?” frågade jag. Han ryckte på axlarna. 

   ”Vad har då livet för mening?” frågade han och jag himlade med ögonen. ”nå?” jag suckade. 

   ”Jag vet att Justin ska framföra en ny låt han skrivit. Jag är bara nyfiken på hur den låter, han har pratat mycket om den” ljög jag och nämnde inget om att den faktiskt handlade om mig... eller var skrivit till mig. Beroende på hur man ville se det. 

   ”Har hjärtekrossaren skrivit ännu en låt som kommer få tjejer över hela världen att svimma samtidigt som de kommer i byxorna? Fy fan” han rynkade på pannan i avsmak. ”varför kan han aldrig skriva något som riktar sig till killar? Varför kan inte jag också få lite kärlek? Är det fel på mig?” jag såg roat på Avan medan han började muttra hur orättvist det var och hur han kanske kunde få Justin att satsa på det andra teamet än de han redan spelade i. 

   ”Wow, Avan... du börjar låta mer och mer som en tjej för varje dag som går” yttrade sig Victoria på hans andra sida och klappade honom på låret. 

   ”Wow, Victoria... du börjar låta mer och mer som den rövslickaren jag lämnade kvar i Spanien” kontrade Avan irriterat och jag kunde inget annat än att skratta åt mina två bästa vänner och deras barnsliga tjafs fram och tillbaka. Jag vände blicken mot scenen igen för att se Justin redo att sjunga, sittandes på en pall med micken på ett stativ. Han endast log och musiken startades i bakgrunden. Justin drog in ett andetag innan han började sjunga. 

  

Beautiful Soul by Jesse McCartney
 

 

   ”I don’t want another pretty face, I don’t want just anyone hold

I don’t want my love to go to waste, I want you and your beautiful soul

You’re the one I wanna chase, you’re the one I wanna hold

I won’t let another minute go to waste, I want you and your beautiful soul

 

   I know that you are something special 

To you I’d be always faithful, I want to be what you always needed

Then I hope you’ll see the heart in me

 

     I don’t want another pretty face, I don’t want just anyone hold

I don’t want my love to go to waste, I want you and your beautiful soul

You’re the one I wanna chase, you’re the one I wanna hold

I won’t let another minute go to waste, I want you and your beautiful soul

Your beautiful soul, yeah

 

   You might need time to think it over, but I’m just fine moving forward

I’ll ease your mind, if you give me the chance

I will never make you cry, c’mon let’s try

 

    ”I don’t want another pretty face, I don’t want just anyone hold

I don’t want my love to go to waste, I want you and your beautiful soul

You’re the one I wanna chase, you’re the one I wanna hold

I won’t let another minute go to waste, I want you and your beautiful soul"

 

   Jag stirrade - med läpparna vagt särade - ner på Justin, hans vackra stämma fyllde aulan och varje ord träffade mig likt en knytnäve i ansiktet. Men... vad? Herregud... han... 

 

"I want you and your beautiful soul"
 
 
 
   "Am I crazy for wanting you? Maybe do you think you can want me too? 

I don’t want to waste your time, do you see things the way I do?

I just wanna know that you feel it too, there is nothing left to hide

 

    I don’t want another pretty face, I don’t want just anyone hold

I don’t want my love to go to waste, I want you and your beautiful soul

You’re the one I wanna chase, you’re the one I wanna hold

I won’t let another minute go to waste, I want you and your soul

 

   I don’t want another pretty face, I don’t want just anyone to hold

I don’t want my love to go to waste, I want you and your beautiful soul

Ooooooh, beautiful soul, yeah

Ooooooh, yeah, your beautiful soul, yeah” 

 

   Orden och melodin tog slut och aulan förblev tyst ett ögonblick innan applåder bröt ut, Justin log nere på scenen och nickade kort som tack. Sedan släcktes allt och rektorn tog plats på scenen igen. Jag var som fast i min trans, oförmögen att ta in vad Justin ville säga till mig. 

   ”Jag sa ju det, ännu en låt som får alla tjejer att falla tills hans fötter” Avans ord fick mig att ryckas tillbaka till verkligheten och jag tog kontroll över mitt ansikte. Jag skrattade kort. 

   ”Och han gör det bra” påpekade jag men Avan endast himlade med ögonen. Han ville ha mig? 

 

 

Justins Perspektiv. 

Aldrig hade jag känt mig så nervös över att framföra en låt, men nu löpte nerverna amok inom mig och jag kände nästan för att springa till toaletten och hiva ur mig middagen. Lugna ner dig, Justin. Jag nickade för mig själv. Nu visste hon. Och där var hysterin tillbaka. 

   Hon visste nu! Herregud, vad hade jag gjort? Tänk om jag har förstört allt. Jag mötte Alfredo backstage som hade ett flin på läpparna, han nickade gillande och jag endast himlade med ögonen åt honom. Han kunde få misstänka hur mycket han ville, jag tänkte inte skina ljus över något han tänkte. Jag följde gången som ledde en ut till entrén där elever nu började strömma ut genom dörrarna. Jag fick gratulationer för ’en vacker låt’ från människor som passerade förbi och jag log tacksamt mot dem. De betydde mycket men jag brydde mig inte riktigt om vad alla andra tyckte, bara om en. En enda person. Som jag inte kunde hitta bland hopen av elever. 

   Plötsligt slöt sig en hand runt min arm innan jag slets iväg, jag fick en skymt av rött hår innan en dörr öppnades och stängdes. Mörker omringade mig innan en lampknapp trycktes in och en svag lampa i taket lyste upp vad som visade sig vara en städskrub. 

   Min blick landade tillsist på Ariel framför mig, som såg upp på mig med svagt särade läppar och stora, frågande ögon. Hon endast såg på mig innan hon särade på läpparna ännu lite till som för att säga något men det enda hon fick fram var obegripliga ljud som jag antar var början till ord. 

   ”Justin...” jag såg rakt på henne. ”du... jag... va?” jag suckade ljudlöst. 

   ”Förstod du vad jag menade i låten? Hörde du allt jag sjöng?” hon nickade stumt. ”och?” frågan blev hängdes i luften, vi båda visste svaret men ingen av oss tog ansats att svara den. 

   ”Justin, jag trodde-” 

   ”Jag vet att vi är vänner, bra sådana. Men jag kunde inte stoppa det, okej? Det hände och uppriktigt sagt skulle jag inte vilja hindra känslorna även om jag så kunde. Jag tycker om dig Ari. Riktigt, jäkla mega mycket” hennes ögon spärrades upp och jag såg hjälplöst på henne innan jag drog en hand genom håret i frustration. ”jag vet att detta kanske förstör vår vänskap... De kommer nog förmodligen göra det om inte det vore så...” 

   Nu var det hennes tur att se hjälplös ut, hon slog ut med armarna som att det skulle ge henne svaren hon sökte. ”jag vet inte, Justin. Jag har aldrig känt så för någon förut, så jag vet inte hur det är meningen att jag ska känna. Jag...” hon ryckte lamt på axlarna och jag nickade försiktigt. ”du måste ge mig lite tid... att klura ut vad jag känner” 

   ”Så vad är det du säger? Att det kan finnas en möjlighet?” frågade jag och drog ihop ögonbrynen. 

   Hon ryckte på axlarna igen. ”jag vet att vad jag än känner för dig så är det mer. Jag vet inte hur mycket mer men... enda sedan du kysste mig så... du måste ge mig tid” jag nickade kort. Vi blev ståendes framför varandra ännu ett ögonblick, endast tittandes på varandra tills Ariel bröt tystnaden. 

   ”Jag måste gå, det är meningen att jag ska...” hon endast svepte med handen mot dörren och jag nickade genast. 

   ”Självklart, jag... ehm...” vi båda sträckte oss efter handtaget till dörren samtidigt och skrattade generat när vi krockade. Jag grep tag i handtaget och öppnade för henne, hon log tacksamt innan hon skyndade iväg. Jag suckade och blev stående i dörröppningen medan jag såg efter henne. Fanns det en chans? 

 

***

 

Helgen passerade och jag såg inte skymten av Ariel under de två dagarna. Jag försökte inte ens kontakta henne, hon ville ha tid och det var det jag försökte ge henne. Men jag kunde inte undgå att känna den kliande känslan i fingertopparna att sträcka mig efter telefon och enbart slå henne nummer eller skicka iväg ett sms. Bokhyllan var som ett levande hån, varje gång jag gick förbi den var den endast en påminnelse om hur nära men samtidigt hur långt bort hon var. 

   Jag hade ingen aning om vad hon tänkte. Ingen aning om vad hon kände. Men var det såhär vår vänskap skulle sluta? Att hon inser att hennes känslor var mindre än vad hon trott och inte mer? Jag ville verkligen inte förlora henne och det var mitt fel om jag gjorde det. Jag och mina dumma känslor. 

   Jag suckade i frustration och rättade till mig i stolen jag satt på. Lektionen jag hade drev vidare utan mig och jag kunde inte göra något annat än att låta den. 

 

 

Ariels Perspektiv.

Hur kunde en enda person vände din värld upp och ner? En, en person. Ena dagen var man bekymmerslös, ignorant och levde i sin egen lilla bubbla där endast jobb betydde något för att sedan nästa dag fått en kärleksförklaring får killen man kanske, möjligtvis, hur skulle jag veta tyckte om tillbaka. Det hela var mycket förvirrande och jag tyckte inte om det alls. Jag gillade att ha mitt liv i kontroll och nu var det allt annat än i kontroll.

   Hur visste man om man tyckte om någon? Det var frågan jag ställde mig själv hela tiden medan jag försökte att undvika Justin. Men att undvika honom var som att försöka undvika att tänka på den där finnen i pannan man såg på morgonen. Det var de enda man tänkte på, det var de enda man såg. Men det var inte bara förvirringen som stod framför svaret jag sökte men också det jag var. Mitt arbete. Även om det visade sig att jag hade känslor lika starka för Justin som han hade för mig skulle det kunna bli något? Det svaret var tveksamt. 

   Pojkvän kom inte på frågan i mitt liv. Det fanns det ingen tid för det, så kanske det var bäst att svaret om mina känslor förblev obesvarad. 

 


 

whaaaaaaaat???? nej! lämna det obesvarat!?!??!!? vad är det du säger? hahahahahah. så Justin berättade sina känslor genom en låt... (som jag personligen tycker är väldigt fin) o Ariel är minst sagt förvirrad. 

hur tror ni det kommer gå för dem? kommer detta ha förstört deras vänskap? inget mer Jariel? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. 

 

BTW, jag vet inte om det finns speciellt botox för läppar o bröst.. är inte så intresserad eller involverad i sådant. om det ine finns så hittade jag just på det. =) 


Skriven av: Klara

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH
GUD JAG DÖR SÅ BRA DU ÄR :'D

2013-11-01 @ 18:00:51
Skriven av: Celebnovell

HAR HITTAT MIN NYA FAVO LÅT, TACK VARE DIG! Älskade hur han hade klang av Justins röst i sin egen- ^^
Jag hoppas det händer någonting mellan turturduvorna - annars dör jag!!!

2013-11-01 @ 18:04:55
URL: http://celebnovell.blogg.se
Skriven av: Anonym

OMG NEEJ!! 😭😭

2013-11-01 @ 18:44:07
Skriven av: Ingen

NEEEEEJ DE MÅSTE VARA JARIEL! Och skriv meeeeer!!

2013-11-01 @ 19:00:07
Skriven av: Ylva

Asså omhygaaahd! Detta va awesome!!!

2013-11-01 @ 19:30:33
Skriven av: Frida

Så f@kking bra! Åh herregud jag älskar din handling! Längtar sååååååhääääääääääääääääääär mycket till nästa kapitel! Du är bara bäst! <3

2013-11-01 @ 19:34:06
URL: http://Frida.carbin%40hotmail.com
Skriven av: Frida

Så freaking bra! <3

2013-11-01 @ 19:35:31
URL: http://Fridacarbin.blogg.se
Skriven av: Sandra

Hon är knäpp!!!! Vem skulle säga nej till Justin liksom? Inte jag iaf! Det var otroligt bra iaf förutom slutet! Man lämnar inte saker obesvarat! Det har jag lärt mig.

2013-11-01 @ 19:57:52
URL: http://www.nattstad.se/justinlover
Skriven av: Anonym

Såå bra men neeeeeej!!!! Du dödar mig kvinna!! Du kan inte bara sluta skriva så där!
Är för tillfället väldigt sur på dig!
Hahaha nä kanske inte men allvarligt?

2013-11-01 @ 20:19:02
Skriven av: Adina

Så sjuuukt bra, haha kan hon inte prata med Victoria eller nåt, så inser hon att hon gillar honom så blir allt perfekt c: weird kommentar men ändå :3 DU ÄR GRYYYYMMMM

2013-11-01 @ 20:38:24
Skriven av: Emelie

åhh dom får inte typ börja bråka igen eller bara undvika varandra för fan!!! :( skit bra :D

2013-11-01 @ 21:01:06
URL: http://emelajzaan.blogg.se
Skriven av: Sofie

Nej men herregud vad tänker hon med?! Såklart det finns tid för pojkvän, det är ju JUSTIN vi pratar om!!
Åh vad jag älskar detta kapitel!

2013-11-01 @ 21:01:59
URL: http://sossoblondinen.blogg.se
Skriven av: aya hasse

vaaa!?! du kan ju inte avsluta ett kapitel så där!?!! neej! ariel. hon. hon kan inte bara låta känslorna va! Justin. Han . AHH!!! JARIEL ÄR PERFEKTA JU!!!

2013-11-01 @ 21:45:38
Skriven av: Jessica

I bröst lägger man kanin silikon och botox i läpparna tror jag
GUD VILKEN FIN LÅT! Och det va så sjukt gulligt det han gjorde i matsalen, "den handlar om dig" så sjukt gulligt

2013-11-01 @ 21:56:21
Skriven av: Ellen

Sjukt bra, as always!
Men nu kommer jag med en fråga... Som vanligt, haha! Jaja, i alla fall: hur uttalar man Avan's namn?
Jag har "gått" och funderat på detta ett tag, hahaha!!

Svar: Tack så jättemycket! Hahahah, i mitt huvud uttalar jag det i alla fall som "Ävan" asså du uttalar alla bokstäver på engelska bara. :) hoppas detta gjorde saken klarare. KRAMIS!
Linn Halldin

2013-11-01 @ 23:36:58
Skriven av: Maria :*

Jätte bra! tycker att det är urgulligt att Justin berättade sin känslor genom en låt. VA? Neeej! Hon kan ju inte göra så? Hon MÅSTE ta reda på om hon gillar Justin eller inte (vilket jag tror att hon är). Hoppas de blir tillsammans snart :D Men de kommer ändå bli det senare i novellen?:)

Sjukt bra skrivet! Du skriver ÖVER bra! Men du kan skriva bättre ;) <3

2013-11-01 @ 23:51:02
Skriven av: Vicky

OMG SÅ BRA MEN NEEEEJ DET MÅSTE BLI JARIEL HON FÅR INTE GÖMMA SINA KÄNSLOR NEJ DET MÅSTE BLI DOM ÅHH DIN NOVELL ASSÅ ALLA DINA HAR VARIT SÅ HIMLANS BRAA!!

2013-11-01 @ 23:58:56
Skriven av: Anonym

Ååh gudd Låten är så fin! Måste lägga till den på Spotify nu, haha. Nejmen Justin är ju så underbar! vill bara veta hur det går för dem!

2013-11-02 @ 00:28:16
Skriven av: Ariana

as bra!

2013-11-02 @ 19:30:02
Skriven av: Julia

Grymt braa!! Lite pinsamt i städskrubbben bara, jag trodde att de skulle kyssas eller något hehe. Team Jariel!
Längtar tills nästa!

2013-11-02 @ 19:51:40
URL: http://biebsstories.blogg.se
Skriven av: Emma😜 READ THIS ONE!

Asgrymt!👍👍😊 And Ariel, NO NO NO NO! Inte göra så👎 obesvarat inte vara bra...
❤️❤️❤️
Kan hon typ inte ta ett snack med Victoria och få tips och råd om känslor? Jag tror att Ariels huvud skulle klarna och att hon skulle inse vad hon faktiskt känner då, på riktigt.👍😘😜

2013-11-03 @ 02:42:39
Skriven av: Goda

Massa olika känslor bara flödar inom mig... Först så var låten väldigt vacker, bra val! Sedan så blev jag även väldigt förtjust i hur Justin mötte Ariel när hon skulle äta frukost, sjukt gullig! För det tredje så är jag lite besviken på Ariel, hon får icke tänka så! Hon måste verkligen prata med någon om hennes känslor, Victora eller kanske Justin men det är mindre troligt.. åhh är så uppspelt just nu! Keep up the good work, girl! <3

2013-11-03 @ 16:23:19
URL: http://pelanyte.blogg.se

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback