”Ja, jag gjorde det precis” svarade jag. Jag mötte hennes blick och ville inget annat än att kupa hennes ansikte och kysste henne som om detta var sista dagen jag levde. Men det var lyckligtvis inte sista dagen och jag skulle få tillfälle att kyssa henne senare, men allt inom mig sa åt mig att göra det nu. Dock bet jag ihop och höll mig i skinnet. Rösten som sedan talade till mig fick håren på min kropp att resa sig och hela jag frös till is. 

   ”Nej, men är det inte Justin Bieber”

Det kunde inte vara sant. Detta måste vara en dröm, eller en mardröm snarare. Jag måste sova fortfarande, det här är inte verkligheten. Snälla, säg att jag bara drömmer. Att jag kommer vakna på nytt, att jag på nytt kommer åka till skolan, skriva in mig, hälsa på Ariel och inte hemsökas av rösten. Det här kunde inte vara sant. Snälla, låt mig leva i den lyckliga dvalan jag lyckats hamna i. Gud, var barmhärtig. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?  

   ”Ska du inte ens hälsa?” återigen talade rösten och jag ville hemskt gärna rysa av obehag, långsamt snurrade jag runt för att få mina fasor bekräftade. Vad gjorde hon här? Varför var hon här? Mittemot mig stod ingen annan än Selena Gomez, min ex-flickvän. Ett snett leende låg på hennes läppar och de mörka långa håret föll i perfektion längst hennes ansikte och ner förbi hennes bröst. Hon var tjusigt klädd som vanligt i märkeskläder och dyra smycken. 

   ”Åh, jag är glad att se dig också Justin” sa hon och innan jag hann hindra henne hade hon slagit armarna om mig och dragit in mig i en kram. Jag stelnade till dock verkade det inte vara något som Selena märkte. 

   ”Selena?” frågade jag sedan i chock när hon lutat sig tillbaka och släppt mig. ”vad gör du här?” 

   ”Jag ska börja i den här skolan såklart, din dummer” svarade hon med ett skratt. Ett skratt som jag en gång i tiden funnit den bästa ljudet som existerade, nu skar det mer i öronen och jag ville hellre be henne att sluta. Nej, det här kunde inte vara sant! Hon bet sig sedan smått i läppen vilket fick mig att återigen stelna till, jag hade lärt mig att memorera den där blicken hon hade. Eftersom jag visste mycket väl vad den ledde vidare till, om ni förstår vad jag menar. 

   ”Jag måste gå!” utbrast jag fort och ryckte henne ur den sensuella blicken hon precis givit mig. Innan någon hann säga ett ord till var jag redan meter ifrån dem och sökte desperat efter mina vänners huvuden i havet av människor. Tillslut fann jag den gröna kepsen jag visste att Alfredo bar på huvudet och sicksackade mig fram mellan människorna medan jag mumlade ‘ursäkta’ och till och med hälsade på en del. Tillsist nådde jag Alfredo som till min lättnad hade Za vid sin sida, utan att säga ett ord grep jag tag om deras underarmar och drog iväg dem från vem de än pratat med. 

   ”Hey, hey!” protesterade Za bakom mig men jag ignorerade honom och gick mot hissarna, några meter ifrån dem och borta från resten av människorna släppte jag dem och vände mig om. 

   ”Hon är här” sa jag och kände hur fruktan och paniken återigen fyllde mig mage och fick mig att vilja vika mig dubbel över en soptunna och totalt tömma mig mage på dess innehåll. 

   ”Hon? Vem är hon?” frågade Alfredo förvirrat, jag stirrade på dem ett ögonblick som om det vore uppenbart för precis vem som helst vem ‘hon’ var tills jag insåg att det var det ju inte. De hade ingen aning om vad jag pratade om. Jag skakade fort på huvudet för att samla tankarna. 

   ”Selena” svarade jag. ”Selena är här. På skolan. Hon ska börja. Nu” jag kände hur hysterin började fylla mig. Varför? Skrek det inom mig. Za och Alfredo’s miner föll i synk och de båda blev ståendes i chock framför mig. 

   ”Ursäkta mig? Vad?” frågade Za och jag stönade frustrerat och drog min hand genom håret. 

   ”Snälla, be mig inte upprepa det” vädjade jag och han höll upp händerna medan han nickade på huvudet som om det hjälpte honom att bearbeta informationen han fått. ”vad gör hon här? Varför behövde hon komma nu? Och du skulle ha sett hur hon såg på mig... som... som att vi aldrig gjort slut, som om hon hade all rätt att ens röra mig på det viset. Men där har hon så fel, jag har Ariel nu” rabblade jag medan jag vankade av och an framför dem. Mina ord innehöll säkert inget meningsfullt men jag behövde få dem ur mig, återigen drog jag handen genom håret i frustration och stress. Sedan slog det mig, likt en blixt från klar himmel. Ariel. Jag lämnade henne bakom mig tillsammans med Selena utan en andra tanke. Herregud. Vad kommer hon säga? Vad kan hon tänka? Kan Selena ha sagt något? Visste hon? Det var väl klart hon visste, vartenda människa i hela världen fick vittna till vårt inte så fina break-up. 

   Plötsligt kände jag mig otroligt lätt, som om jag flög och svarta fläckar började dansa framför mig. 

   ”Åh, nej. Låt inte detta gå dig till huvudet!” hörde jag Alfredo säga innan ett flertal klappar landade på min kind. Jag ryckte till och drog mig ifrån. ”jag vet att situationen inte är speciellt idealisk men det kommer lösa sig... det gör det alltid” försökte han sedan försäkra mig med. 

   ”Mitt ex och min flickvän som ingen vet om är på samma plats, på samma skola. Hur kommer detta lösa sig?” utbrast jag. ”livet tog just sin vändning från ‘paradiset’ till ‘highway to hell’” jag begravde därefter mitt ansikte i mina händer och önskade att jag aldrig behövde se upp igen. 

Ariels Perspektiv. 

”Jag måste gå!” jag såg oroligt efter Justin som försvann iväg likt ett ånglock, hans plötsligt konstiga beteende fick min panna att rynkas i förundran och oro. Mådde han bra? Men ännu viktigare, vem var den här tjejen? Jag tyckte jag kände igen henne från någonstans. Eller det var väl självklart jag gjorde, annars hade hon väl inte varit här. Men jag kunde inte placera henne. 

   Hon harklade till sig och fick min blick att återvända till henne. Hon hade ett stelt leende på läpparna och hennes ögon sken av falsk glädje. Hon var vacker, det var det inget snack om men jag kunde lätt urskilja att det var på den sidan av snöret ingen ville ha med att göra. Vem var hon till Justin?

   ”Ariel Madison, trevligt att träffa dig” hälsade hon och sträckte fram handen till mig. Jag log artigt och tog emot hennes hand. 

   ”Och du är...?” frågade jag och såg hur hon stelnade till i ögonen men visade inte mycket mer på utsidan än så. Hon la på ett falskt, roat leende på läpparna medan hon skrattade. 

   ”Selena Gomez” svarade hon och jag nickade förstående, sedan klickade det vart ifrån jag kände igen henne. Hon var en före detta Disney stjärna som gått över från sin ‘Alex Russo’ stämpel till ‘Justin Biebers flickvän’. Jag kände genast hur mitt humör tog en sväng mot det sämre och jag insåg väldigt fort att den här Selena och jag aldrig skulle fungera som vänner. 

   ”I alla fall, jag har fler att hälsa på så om ni ursäktar mig” sa hon, släppte min hand och gav oss ett sista leende innan hon försvann in bland eleverna igen. Avan fnös till bredvid mig, jag vände på huvudet för att se upp på honom. 

   ”Vad är det? Vad vet du?” frågade jag genast, en utav Avans andra hobbies förutom att köra sin kuk i allt som har mustasch och muskler är att hålla sig till 100% uppdaterade på det senaste skvallret. 

   ”Åh, jag vet allt om den där Selena Gomez” skrattade han och vände sig mot mig, jag höjde nyfiket på ena ögonbrynet åt honom som för att säga ’åh-upplys-mig’. ”okej, så du kanske redan vet att Ms. Disney är Justins gamla flickvän” jag nickade. 

   ”Runt 2 år dejtade de där två och var kända som ‘the it-couple’, de var Hollywoods sweetheart par. Man trodde de skulle hålla för evigt, tills Mr. Handsome klippte bort sin kokosnötsfrisyr, skaffade sig muskler och tatueringar som helvetet bröt lös. Rykten efter rykten spreds om otrohet, användning av droger, slagsmål. Beliebers var minst sagt upprörda och uppe i taket av ilska på grund av hur lite information de faktiskt fick runt situationen. Var det sant eller inte? Det vet ju hur det är. Akta dig för Beliebers ska jag bara säga till dig, de är bättre än FBI att få reda på saker. De dyrkar Justin likt satanister dyrkar Satan, häftigt och passionerat. 

   ”I alla fall, det sista ryktet som låg på varje tidningsframsida var att Justin tydligen ska ha hittat Selena otrogen med någon kille hon hittat i ett gathörn, vad vet jag? Men det blev slutet för Jelena och sedan dess ska de inte haft någon kontakt alls” avslutade Avan sin lilla föreläsning, chockerad stod jag framför honom medan jag försökte ta in allt han sagt. Dock var detta något jag skulle behöva fråga Justin om, borde jag göra det? Jag menar så som han reagerade så kanske det inte var en bra idé? Men kunde detta verkligen vara sant? Och om det var det, vad gjorde då Selena här? 

   En kall kår ven genom mig när en tanke slog mig. Tänk om hon var här för att ta honom tillbaka? Få Justin tillbaka som sin? Skulle han vilja det? Jag menar de dejtade ju ändå i 2 år. 2 år är en väldigt lång tid. 

Med en lättad suck såg jag mig omkring i mitt nu färdiga rum - för andra gången i år. Alla mina kläder hängde på sina respektive galgar eller i sina lådor, allt mitt smink och andra produkter stod på bordet i garderoben eller inne i badrummet. De fåtal saker jag hade på skrivbordet låg på sin plats och jag kände mig ännu en gång till freds när jag såg runt på allt. Jag älskade mitt rum. Det här var min fredsstad. Jag älskade min garderob, mitt badrum, min säng, fåtöljerna vid fönstret. Allt. 

   Jag log vid det välbekanta ljudet när min bokhylla bakom mig öppnades och snart slingrade sig ett par armar runt min midja och ett par läppar fann min hals. Jag la mina händer över Justins och kurrade mig längre in i hans famn. 

   ”Du har kommit längre än mig ser jag” mumlade han och jag skrattade till. Om jag kände Justin rätt så hade han inte ens börjat än. 

   ”Och hur långt har du kommit då?” frågade jag och tiltade mitt huvud längre åt sidan så han kunde komma åt lättare med sina läppar som för tillfället skapade magi över min hud. 

   ”Jag har inte ens börjat” svarade han och jag fnittrade till. Precis som jag trodde. Jag snurrade sedan runt i hans famn innan jag höjde mig på tårna och la armarna runt hans hals. 

   ”Kan jag få den där kyssen nu?” mumlade jag, med läpparna endast några millimeter från hans. Jag kände hur hans underläpp snuddade vid min och kunde inte längre vänta på ett svar utan tryckte hungrigt mina läppar mot hans. Min kropp pressades närmre hans med hjälp av Justins händer som låg på min rygg. Hur länge vi stod i varandras omfamning visste jag inte, en evighet kändes det som innan jag tillslut behövde släppa honom för att få grepp om verkligheten igen. Jag flinade åt hans andfådda andning och rufsiga hår, allt var min förtjänst. 

   ”Så vart har du varit?” frågade jag medan jag började knäppa upp mina skor. 

   ”Vad menar du?” kontrade han, fortfarande lutad mot min byrå medan jag ställde ner min första klack bredvid mig och började knäppa upp den andra. 

   ”Tja, jag har inte sett dig sedan vi sågs i lobbyn och sedan dess var det samling i aulan, vi åt middag och ‘minglade’” förklarade jag och ställde mig upp med båda klackarna i handen medan jag gick bort till bokhyllan som jag fort sköt mot öppningen men brydde mig inte att stänga den. Därefter satte jag sedan skorna på dess rätta ställe och vände mig mot Justin igen. 

   ”Jag hade... saker att göra” svarade han tveksamt. ”musiken och sådär” jag höjde frågande på ögonbrynen men valde att inte kommentera mer på ämnet. 

   ”Jag pratade med Selena efter du så barskt sprang iväg” sa jag och såg i ögonbryn hur han stelnade till. Hm... ”trevlig” kommenterade jag sedan. ”hur känner du henne?” frågade jag sedan även fast jag mycket väl visste och lite till men jag ville se om han var ärlig med mig eller drog ihop någon hel fånig lögn. Jag kikade upp för att se att Justins ögon redan låg på mig, han drog in ett djupt andetag medan han öppnade munnen innan han verkade ångra sig och släppte ut andetaget och stängde munnen. 

   ”Vi var tillsammans förut” svarade han tillslut och kände genast glädjen över att han valt att berätta sanningen och inget annat. 

   ”När?” frågade jag enkelt. 

   ”Vi... jag gjorde slut med henne i november kanske, förra året” jag nickade medan jag drog ut tofsen och lät mitt hår falla nerför mina axlar. Hårbotten ömmade illa på grund av den plötsliga förändringen i riktning hårstråna fick. 

   ”Vad hände?” jag kikade på honom genom spegeln där han stod med båda handflatorna på byrån bredvid sig, fortfarande med ryggen lutad mot den medan han såg ner i golvet. 

   ”Det vanliga” svarade han med en axelryckning och såg upp på mig. Jag gav honom en menande blick. Kom igen! Han pratar med tjejen som aldrig haft ett förhållande, var det då meningen att jag skulle veta vad ‘den vanliga’ anledningen var till varför det inte fungerade? Han himlade smått med ögonen men jag kunde ändå se leendet som ville sträcka sig över hans ansikte. 

   ”Avundsjuka, problem på tillitsfronten, otrohet” förklarade han sedan. Så de var otrogenhet inblandat? 

   ”Du eller hon?” frågade jag endast kort och gick fram till honom. Jag ställde mig mellan hans särade ben och la armarna runt hans kropp. Han såg ner på mig men de där enastående bruna ögon han bestod. De var som om de såg in i min själ och ibland skrämde det mig en aning men fick mig även att fyllas av omåttlig lycka. 

   ”Hon” svarade han tillslut. Jag nickade smått och väntade på att han skulle utveckla själv, jag ville inte pressa honom att berätta något. ”mina känslor för henne hade redan börjat svalna och det där var sista droppen. Slutperioden av vårt förhållande var inte vackert, vi bråkade konstant om allt och inget. Det var alltid något som var fel. När jag sedan hittade henne med någon kille så visste jag precis hur det skulle sluta och jag kunde inte vara gladare över hur det gick” det sista fick mig att vilja le. Han tyckte om hur det slutade. Han tyckte inte om henne längre. 

   ”För nu har jag dig och jag kan inte tänka mig en bättre tjej än du” viskade han vid mitt öra och genast spred sig en häftig rodnad över mina kinder. Jag fnittrade till vid hans söta ord.

   ”Tråkigt ändå hur det slutade för er men jag är också glad att det inte fungerade, för nu är du min. Önskade dock att jag också hade ett ex så det inte bara är jag som behöver gå omkring med irritation mot en person jag inte ens känner” påpekade jag och han skrattade till. 

   ”Du jag måste stå ut med dina miljoner beundrare, det räcker så. Speciellt när 90% av dem är bara killar” hans armar lades runt mina axlar innan jag la huvudet på hans bröst. Ett smått leende spred sig över mina läppar. Kanske vi kan klara oss med ett ex med i bilden i alla fall.

well, well, well! så Selena har gjort sin entré in i novell o jag kan ju säga att hon är här för att stanna. dra nu inte förhastade slutsatser över hur novellen kommer fortskrida efter detta... lita på mig! det kommer bli bra o jag får ofta kommentarer om att jag har orginella handlingar o kommer försöka fortsätta med det. den kommer inte vara som andra. =) så... hold on. 

så vad tyckte ni om Selena? vad tror ni kommer hända? hur kommer det gå med henne i bilden? VAD TYCKS? BRA/DÅLIGT? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. ps. hoppas det inte är stavfel eller liknande, men orkar inte läsa genom det. ds.

min fråga: favorit skor? 

mitt svar: okej.. så när det kommer till platta skor så kan jag faktiskt inte välja mellan mina Dr. Martens eller Converse, damnit! aja.. o sedan skor med lite höjd så är det helt klart mina Jeffrey Campbell. köpte nyligen ett par till, de är öppna med spetstyg o jag älskar dem! hahahah, kram.