Justins Perspektiv.

Jag blev kvarstående i hallen och kände hur en obehaglig känsla växte i magen på mig. När det kommer bli för mycket för henne så kommer hon inte stanna mycket länge hos mig. När tanken träffade mig, kände jag tårarna i ögonen. Men skärp dig! Hon har inte lämnat dig, var glad!

Jag suckade. Det här hade även hänt med Selena, hon knäcktes av dödshoten hon fick. Men även våra känslor för varandra hade svalnat och nästan bleknat bort, så ”Jelena” som vi kallats hade ändå tagit slut även fast mina Beliebers respekterat vårt förhållande.

I sådana här situationer önskade jag att jag var en normal kille med ett normalt liv som kunde ha ett normalt och ohotat förhållande. Jag började gå bort mot allrummet igen och lutade mig mot dörrlisten. Alla blickar vändes mot mig och de såg frågande på mig. Jag suckade.

”nu börjades det igen” sa jag och satte mig på platsen jag hade suttit på innan. Ett ”oh” utav igenkännande och medlidande spred sig i rummet. 

”vad har de skrivit den här gången?” frågade mamma bredvid mig. Jag tittade på henne.

”låt bli Justin, annars kommer jag och skär upp halsen på dig och ser med glädje på hur du sakta förblöder” svarade jag och tog den som hade stått upp bland de alla andra, den som hade varit extra knäpp. Mammas ögon spärrades upp i chock.

”alla dina Beliebers är inte änglar” sa Scooter. Jag skrattade till och skakade på huvudet. Nej, verkligen inte. Jag la mitt huvud i mina händer och mamma strök med sin hand över min rygg som tröst.

”hur mår Daphne?” frågade hon sedan.

”bra tror jag. Hon var ganska skärrad och tyckte det var obehagligt. Men hon sa inget om att lämna mig i alla fall” sa jag och gav henne ett litet leende.

 

*

 

Vi klev ur bilen och kamerorna började genast blixtra, fans skrek öronbedövande, paparazzoerna skrek, alla skrek. Vi trängde oss genom massan av människor med hjälp av livvakter och flygplatsvakter.  Vi kom in i byggnaden och massan av människor tunnades märkbart ut.

Fort flätade jag ihop mina fingrar med Daphnes, hon såg upp på mig. Jag försökte visa i ansiktet att jag inte brydde mig vad mina fans tyckte eller någon annan för den delen, hon log ett litet osäkert men ändå glatt leende mot mig som jag besvarade. Vi gick genom flygplatsen, följda av paparazzoerna. Jag skrev några autografer för mina fans och tog några fanbilder innan vi gick genom kontrollerna och checkade in våra väskor.

Vi satte oss i en utav restaurangerna på flygplatsen och åt lunch. 

 

*

 

”Justin gubben” hörde jag någon säga. Jag kisade med ögonen och såg Daphne stå lutad över mig medan hon log sött.

”hej babe” sa jag hest och hon log nöjt när hon såg att jag hade vaknat.

”vi är framme” sa hon sedan och sträckte på sig. Jag log och sträckte på mig i sätet innan jag gäspade. Sedan ställde jag mig upp på trötta ben och började en aning vingligt gå efter Daphne ut ur planet. Atlanta. 

 

 

Daphnes Perspektiv.

”Loll!” skrek jag och sprang ifrån Justin som jag hade gått bredvid.

”Daphne!” skrek hon och sprang mig till möttes, hon hoppade upp i min famn och jag kramade henne hårt. Åh, vad jag hade saknat henne. Jag borrade in mitt huvud i hennes hår och sög in doften av henne.

”vad jag har saknat dig” mumlade hon.

”jag har saknat dig med” sa jag och log stort. Två par armar slöt sig om oss och jag såg upp och såg att det var mamma och pappa.

”välkommen hem Daphne” sa mamma bredvid mitt öra.

”jag är glad att vara tillbaka” svarade jag. Vi skrattade och kramades en stund innan jag släppte ner Loll från min famn och hon log stort mot mig.

”sååååå… hur var det?” skrek hon nästan. Jag skrattade.

”det var jätteroligt, jag träffade många nya-” mer hann jag inte säga för ens pappa avbröt mig.

”skulle du vilja förklara blåtiran, lobbytjejen?” frågade han, jag såg förvånat på honom innan jag rodnade djupt.

”ehm…”  började jag långsamt. ”jo… vi tar det när vi kommer hem” sa jag sedan snabbt och skrattade nervöst. Han log mot mig och grepp sedan tag i handtaget till min resväska. Vi började gå mot utgången, när vi kom utanför så kom jag på att jag inte hade sagt hejdå till Justin. Jag såg mig omkring men fann honom inte.

 

Till Justin:

”vart är du? Glömde säga hejdå =(<3” 

 

Från Justin:

”vänd dig om <3” 

 

Jag vände mig om och såg att han stod några meter bort tillsammans med resten av sitt crew. Jag log och gick bort till honom, jag kramade honom hårt.

”vi ses och hörs väl på onsdag i alla fall” sa jag till honom.

”onsdag!?” ekade han. Jag skrattade.

”har dans du vet” sa jag och log vänligt mot honom.

”åh” sa han ledsamt, jag skrattade igen och kramade honom. Sedan kramade jag alla andra hejdå och gick tillbaka till mamma, pappa och Loll som väntade mig. Jag gav Justin ett sista vink innan vi gick bort mot bilen.

 

*

 

Alarmklockan satte igång med sitt pipande och jag slog hårt till snooze knappen.

”Kayla, Jennie. Det är dags att vakna” mumlade jag men när jag inte hörde något stönade till svar, satte jag mig spikrakt upp och såg mig förvirrat omkring tills jag insåg att jag låg i min egen säng i mitt eget rum. Vi hade åkt hem, vi var inte kvar på hotellet, videon var klar.

Jag stönade. Det hela betydde att det var dags för skola.

Jag reste mig upp och gick in i badrummet, tog en snabb dusch, borstade håret, la på mascara på ögonfransarna och gick sedan ut till min garderob. Jag drog på mig ett par pastell blå jeans tillsammans med en lattefärgad kofta med en fastsydd, vit krage och knäppte sedan ett brett guldigt armband runt handleden. Väl färdigklädd gick jag ner till köket där mamma satt och drack kaffe medan hon läste morgontidningen samtidigt som Loll satt mittemot henne och åt sina mackor medan hon hummande på någon låt. Justins antagligen. 

”god morgon” hälsade jag och gick bort till kylskåpet. Urvalet av mat blev nu mycket mindre än vad jag hade vant mig vid. ”ah! Varför har inte vi en buffé?” frågade jag frustrerat. Mamma skrattade.

”det skulle du gilla va?”

”ja!” sa jag och hällde upp en skål yoghurt med müsli innan jag satte mig bredvid Loll och slevade långsamt in yoghurten i munnen. Jag åt upp och ställde sedan ner min tallrik i diskmaskinen och gick snabbt upp för att borsta tänderna.

Jag sprang sedan nerför trappan och ut i hallen, fort drog jag på mig kängorna och min jacka innan jag grep tag i axelremsan på min väska och ropade ett hejdå till resten av familjen innan jag sprang ut till gatan. Där stod en glad Tess och väntade på mig, när hon såg mig skrek hon till och sprang mot mig. Hon slängde sig i min famn och kramade mig hårt.

”ah! Så himla skönt att du är tillbaka så jag slipper hänga med Jens!” utbrast hon glatt och jag skrattade. Vi gick mot skolan och ju närmre vi kom ju långsammare gick jag.

”jag vet inte om jag är redo för det här” sa jag och sneglade tvekande på skolbyggnaden. Tess såg från mig till skolan och tillbaka.

”klart du gör! Det är bara att ignorera dem!” sa hon och grepp tag i min arm. Hon fick nästan släpa mig till skolan och in genom dörren, jag fick upp mitt skåp och la in väskan och jackan, tog tag i mina böcker och låste igen. Jag hann endast ta ett steg utan för mitt så kallade ’’skåputrymme” innan ett gäng tjejer flockades runt mig.

”omg! Du har träffat Justin Drew Bieber!” ”hur var han!?” ”är det sant att ni är tillsammans?” ”har du mött Chaz och Ryan?” ”sov du verkligen på honom!?”

Frågorna forsade över mig likt ett vattenfall, jag stod stel som en pinne och såg mig panikslaget runt på deras ansikten.

”ehm…” försökte jag med men de enbart fortsatte att fråga och verkade egentligen inte intresserade utav ett svar.

”ursäkta!” skrek jag tillslut och till min förvåning tystnade alla och stirrade chockat på mig.

”om ni ursäktar så har jag faktiskt en lektion att gå till” sa jag, de var tysta i ytterliga fem sekunder innan de attackerade mig med frågor igen. Jag suckade frustrerat och trängde mig förbi dem och började gå bort mot klassrum 6, tjejerna följde efter och jag hade lust att sätta händerna för öronen.

 

 

Skoldagen gick långsamt framåt, när tjejerna väl insåg att jag inte tänkte svara på deras frågor gick de från att var hyfsat snälla till uppkäftiga bimbos. De skickade mig sneda blickar och gav mig istället elaka kommentarer.

”som om Justin Bieber skulle gilla dig!” ”han skulle nog inte ens röra dig med tång” ”Justin Bieber förtjänar bättre än dig!”

Jag försökte ignorera kommentarerna så gott jag kunde men jag blev så himla irriterad. På engelskan efter lunch fick jag nog, när alla hade suttit och glott på mig istället för på Mr. Grunt frågade jag honom om jag fick lov att gå på toaletten.

Han nickade och jag smet ut, dock gick jag inte bort till den stinkande toaletten. Istället gick jag bort till mitt skåp för att hämta min iPod, kanske den kunna avleda mina tankar från mina ihärdiga klasskamrater. Jag öppnade skåpet men ryckte sedan till utav att någon satte händerna på min midja så jag hoppade till.

”JENS!” skrek jag och vände mig snabbt om för att slå till honom. Till min förvåning var det inte Jens som stod bakom mig. 

---

jaha, nu var det tillbaka till det normala livet i Atlanta. ;P vad tycks? 5 kommentarer för nästa ! Love u guys ! :D