"so lets set the world on fire"

tveksam om det kommer upp ett kapitel ikväll, då det faktiskt är Valborg o mina släktingar är här. men jag kan se om jag har lite tid över ikväll/inatt. ;)
men började i alla fall på det igår o hann skriva ungefär ett halv (lite mer kanske) data skriven sida. :)

puss på er o stay tuned! <3


"and I don't need no water, no I don't need no water"

okej, är inte helt säker men det finns en chans att jag kan få upp ett kort kapitel innan jag somnar.
har varit från kl. 14 till 23 ungefär o repat hela dagen, dansat, tränat o sjungit för imorgon.
så nu bultar mina fötter och ögonlocken e tunga.
men jag ska i alla fall försöka få upp ett kort kapitel som jag då ska skriva ihop nu.
så stanna uppe en stund till people o stay tuned! ♥

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 44

”Stella?” frågade en röst, jag stelnade genast till i mina steg och kände omedelbart hur obehaget växte sig som en monster i magen på mig. Med en klump som hotade att kväva mig i halsen såg jag upp och möttes av Dimitris kalla ögon.

”Dimitri” mumlade jag fram, helvete…








Jag klev ur bilen efter min månads letande efter Stella, jag hade åkt till ställen jag inte ens visste fanns och pratat med miljoner personer jag aldrig mött förr.

Jag trodde aldrig att det skulle bli så svårt att hitta henne, särskilt då jag trodde att jag skulle finna henne i Afrika men allt hon hade sagt visade sig vara en lögn.

Jag gick in i den enorma byggnaden och rynkade pannan över varför hon skulle befinna sig här inne, men det här var den vägriktningen jag hade tills jag fick en ny.

Jag smet in genom en dörr och hukade mig för att på lätta fötter ta mig genom korridorerna.

Massa olika tekniker och annan personal sprang runt och var för fullt upptagna med sina saker för att ens lägga märke till mig.

Jag rundade ett hörn och kom in i ännu en lång korridor men den här gången var den inte tom, ett par kom gående hand i hand. De pratade glatt med varandra och såg med kärleksfulla blickar på den andra, jag såg att killen var Justin Bieber på hans frisyr och sätt att klä sig.

 

 

Jag fokuserade blicken för att se på tjejen, hennes långa hår var utsläppt och hennes bruna ögon såg upp på Justin. Hon vände sedan ner blicken och skrattade mjukt.

Något inom mig väcktes när jag hörde det där välbekanta skratten, vart hade jag hört det förr?

Hon höjde handen för att sedan lägga en hårslinga bakom örat och såg ännu en gång upp på Justin.

Jag såg intensivt på tjejens ansikte och kunde inte dra någon annan slutsats än att det var Melody Gold, men det var något annat med henne som var skrämmande familjärt.

Hennes ansiktsform, färg på håret, men ögonen var fel och näsan var för tjock, annars var hon slående lik Stella. Paret kom närmre men jag verkade inte ha förmågan att flytta på mig, det var något med Melody som inte verkade vilja försvinna.

Jag granskade nu varenda del av hennes ansikte och tittade återigen över hennes hår och leende.

Jag spärrade upp ögonen när jag insåg varför hon var så lik, de var samma.

”Stella?” frågade jag för att se om hon reagerade och för att försäkra mig om att jag inte hade fel.

Hennes blick for fort upp och mötte min och jag visste att allt jag trodde var sant, Stella Olsen var också Melody Gold.

”Dimitri” fick hon fram.




"Dimitri vad gör du här?" frågade jag och stirrade på honom. 
"snarare vad gör du här? Skulle inte du vara i Afrika?" frågade han och höjde på sina ögonbryn. 
"Melody, vem är det här?" frågade Justin bredvid mig, men jag ignorerade honom och hade istället hela min fokus på Dimitri och på hur jag skulle få honom iväg härifrån innan allt förstördes.

”hon heter inte Melody pretty boy” sa Dimitri med en äcklad minn mot Justin.

”vad gör du här Dimitri?” frågade jag hårt och tvärt för att utesluta Justin från samtalet.

”lång och tråkig historia som inte är värd att berätta, det jag är mer intressant av att höra är hur det kommer sig att du inte är i Afrika som Stella Olsen utan istället håller Justin Biebers hand och kallar dig Melody Gold, hora” la han till på slutet och jag kände hur Justins hand kramade min hand hårdare över hans ord.

”du har inte rätten att kalla mig hora. Det var inte jag som var otrogen, det var inte jag som gick och knullade någon annan bakom sin flickväns rygg!” skrek jag i ansiktet på honom.

”men gud vad du hakar upp dig på det där, har det kanske slagit dig att jag gjorde det för att min flickvän själv inte ville ställa upp, din lilla oskuld” snäste han tillbaka.

”Melody, vad pratar han om?” frågade Justin bredvid mig men återigen ignorerade jag honom.

”VEM HAR SAGT ATT JAG ÄR OSKULD!?” skrek jag argt. ”MEN ALLT HANDLAR INTE BARA OM SEX! Men jag är glad att du gjorde det med Britney för det betyder att jag slipper ditt fula tryne, jag slipper vara tillsammans med dig och tro att du var den rätta när du uppenbarligen var tvärtom.

Du borde åka tillbaka till Britney, hon är den ända rätta för dig. Ingen ska behöva leva med dig!” skrek jag medan jag kände hur tårarna steg i ögonen på mig, jag torkade ilsket bort tåren som vågade sig fram och jag såg argt på Dimitri som hade chockade ögon och såg mellan mig och Justin.

Jag gav honom en nickning och såg sedan hur han blev fly förbannad över det faktum att jag inte velat ligga med honom under det året vi varit tillsammans utan istället med Justin som jag då varit tillsammans med i dryga två veckor.

”åka hem, tänk aldrig mer på mig och prata aldrig med mig igen” sa jag och pekade med fingret bortåt.

”I will tell people, you know” sa han och såg mig i ögonen och jag visste direkt att han menade allvar med sina ord.

”DET GÖR DU FAN HELLER! DU ÄR SKYLDIG MIG DETTA!” skrek jag medan jag tog ett steg fram mot honom, innan jag hann reagera höjde Dimitri ilsket handen och gav mig en hård örfil rakt över min kind. Jag kände direkt hettan och det smärtade illa.

Mållöst blev jag stående med stora ögonen, jag kände hur Justin ryckte till i mitt grepp när slaget rungade i den tomma korridoren.

”du talar inte så mot mig, fattar du!” väste Dimitri och hötte med fingret.

”okej nu räcker det, jag vet inte vem du är eller vad du vill men du borde lämna nu innan ditt inte så fina ansikte blir ännu fulare” sa Justin med en iskall röst jag aldrig hört han använda förr, jag blev nästan skrämd själv över kylan som han bemötte Dimitri med. Han ställde sig framför mig och såg hotande på honom.

Jag såg nu att flera ur båda våra crew hade kommit och ställt sig från de båda hållen i korridoren, Chaz, Ryan och Paige stod bakom Dimitris rygg med hakorna hängande och stora, runda ögon.

”vad ska du göra pretty boy. Slå mig i hur bögig man kan bli? För jag tror du vinner med hästlängder” sa Dimitri hånande och verkade oberörd över Justins hot. Jag såg från sidan hur Justin spände käkarna hårt och slöt ögonen för att inte göra något han skulle ångra.

”gå och kom aldrig tillbaka innan du kommer ångra att du ens föddes” väste Justin till svars och öppnade sina ögon igen. Dimitri skrattade honom rakt i ansiktet och innan jag hann gripa tag i Justin hade han satt sin knytnäve i Dimitris ansikte, Dimitri stönade häftigt och vek sig dubbel med båda händerna över näsa och mun.

Men han återhämtade sig fort och rätade fort på ryggen men argt och blodigt ansikte, snart var slagsmålet igång på riktigt och jag kunde inget annat än att stå med chockat ansikte och tårar i ögonen och se på hur de två killarna slogs på golvet innan åskådarna snabbt grep in.

De båda slets från varandra och jag såg att Justin hade fått in fler träffar på Dimitris ansikte än Dimitri hade gjort men det blödde fortfarande från Justin läpp, hans ena ögonbryn och han ena kindben hade fått en aning lila ton. Kenny hade ett fast grepp om honom och lämnade fort platsen, Houston hade tagit hand om Dimitri som nu satt på golvet.

Jag kände hur det blev svårt att andas och tårarna i mina ögon gjorde min syn suddig, en varm famn och kramade om min kropp och jag kunde inget annat än att lägga mitt tunga huvud mot personens axel. En hand strök mig tröstande upp och ner längst ryggen och jag andas hakigt in och ut medan jag försökte ta in det som just hänt.

Att se folk slåss på riktigt hade alltid varit väldigt skrämmande för mig, jag kände mig alltid så liten och försvarslös och magen krympte ihop till ingenting medan en stor sten lades på mitt bröst och gjorde det nästan omöjligt för mig att andas.

Knäna vek sig nästan på mig men jag andades djupt in en gång för att samla mig och rätade på ryggen och såg att det var Paige som hade omfamnat mig. Jag gav henne ett nästan synbart leende och såg mig sedan om i korridoren, det hade blivit kalabalik och jag visste inte om Dimitri satt kvar i korridoren.

”vart är Justin?” mumlade jag förvirrat och såg fram och tillbaka i korridoren.

”Stella hey!” ropade Paige för att tillkalla min uppmärksamhet och jag såg snabbt på henne.

”lugna först ner dig så kan vi sedan leta reda på honom” sa hon och såg mig i ögonen med jag lugnt försökte andas in och ut. När jag väl var tillräckligt samlad tog hon min hand och drog med mig bort, hon ledde mig in genom en dörr och där fann vi Justin sittande på en pall med en ispåse tryckt mot ena sidan av ansiktet. I rummet befann sig också Scooter, Kenny, Ryan och Chaz.

 

 

Deras blickar vändes snabbt upp när vi kom in i rummet och jag kände återigen hur mina ögon tårades över Justins blåslagna ansikte. Med snabba steg gick jag fram mot honom och såg oroligt på honom, han såg tillbaka mot mig men inte med hans annars så mjuka och vänliga ögon utan nu såg han bara undrande och en aning besviket på mig.

Tårarna rann nu ner längst mina kinder över situationen jag befann mig i och att allt detta kunde leda till att jag skulle förlora allt.

”Melody!” hörde jag flertal röster skrika innan Maggie följd av Houston som hade ett fast grepp om Dimitris överarm kom in i rummet.

Maggie hade stora oroliga ögon och hade ett panikslaget ansiktsuttryck, det lättade lite när hon såg mig välbehållen men såg sedan beklagande på min antagligen röda kind och tårdränkta ansikte.

”Melody eller vad du nu heter, kan du berätta för mig vad som pågår?” frågade Justin med en svag röst bakom mig, jag vände mig förtvivlat om mot honom och tårarna forsade nerför mina kinder.

Jag såg länge på det ansiktet jag älskade så mycket och visste att han förtjänande inget annat än sanningen, jag tog en djupt, hakigt andetag innan jag tog mod till mig för att börja.

”mitt namn är inte Melody Gold” sa jag tillslut och jag såg en skärrande smärta i Justins ögon över att Dimitri inte hade haft fel och fler tårar rann bara över att se besvikelsen och sorgen i hans blick.

”mitt namn är egentligen Stella Olsen, jag har använt mig av Melody Gold ända sedan jag började min karriär för att slippa ge ut mitt privatliv för alla” sa jag medan jag började dra av lös ögonfransarna, Justin såg med häpnad på mig medan jag drog av lös huden från min näsa för att sedan rynka på den då det kändes lika obekvämt varje gång man tog av det.

”jag har använt mig av lös hud” sa jag och höjde handen och visade den beigea huden mellan mina fingrar. ”men också av bruna kontaktlinser” sa jag medan jag började plocka ut linserna ur mina ögon för att sedan lägga dem på bordet. Justin spärrade upp ögonen över att han nu såg på in i mina klarblåa ögon istället för de chokladbruna jag har haft förut.

”för att göra mig ännu mer annorlunda bär jag inget annat än uppsatt hår när jag är Stella, när jag är mitt riktiga jag” sa jag och satte fort upp mitt hår i en bulle på huvudet.

Jag lät mina händer sedan falla slapp mot min kropp innan jag såg upp på de andra som befann sig i rummet, mitt crew såg bara beklagande på mig då de redan visste medan alla andra såg med stora och chockade ögon på mitt ansikte.

”jag har aldrig berättat eller låtit någon komma för nära inpå mitt liv eftersom jag har den här hemligheten” avslutade jag och suckade medan en ensam tår gled längst min kind.

 

Tumblr_lxwv8mkuev1r97fkuo1_500_large

"... a singel tear..."


”du är en falsk hora som inte förtjänar någon annans medlidande” utbrast Dimitri borta vid dörröppningen och till min glädje gav Houston honom en hård armbåge rakt i ansiktet så han tuppade av och föll ner på golvet.

”tack Houston” sa jag lågt och ett litet leende spred sig på hans läppar.

”och det där är?” frågade Justin och nickade mot Dimitri.

”han var min pojkvän, vi var tillsammans när turnén hade börjat men, du vet när jag åkte hem den där andra gången ganska tät på den första? Då besökte jag Dimitri direkt för jag tyckte att det var något fel med honom första gången jag sett honom” sa jag och flätade osäkert samman mina fingrar. ”men istället för ett glatt leende fann jag honom… otrogen” sa jag med svag röst, jag tog ett hakigt andetag för att sedan fortsätta.

”jag krossade hans spegel i tusen bitar och gav Britney en örfil innan jag lämnade honom i hopp om att det var sista gången jag såg honom men det visade sig var hopp som inte gick i uppfyllelse”

Justin såg med förakt mot högen på golvet och la sedan ispåsen på bordet.

”jag förstår varför du inte berättade för mig men samtidigt är jag väldigt förvirrad över varför du inte gjorde det” sa han och tog tag i mina händer. ”jag trodde att vi hade en slags… förståelse”

Jag såg förtvivlat på honom, att berätta för honom om hemligheten hade aldrig varit ett alternativ för mig.

”jag… jag” sa jag men visste egentligen inte vad det var jag ville säga.

Hejdå kanske…


drama, drama, drama...
vad tror ni händer nu? kommer hon kunna stanna? kommer Dimitri knippa käft?
vad tycks? kommentera! ♥

"and then you feel so low you can't feel nothing at all"

Hanna om Answers To Your Questions:
HAHAHAHHA LINN du ä så jävla skön ... "det här är min granne" bild på ett bäää. HAHAHAHA JA DÖR!! Stolt över att va fårets grannes bästa vän :') o för alla som undrar kring hur populär i skolan Linn är kan man beskriva henne så här; Linn är helt unik, äkta o underbar. Detta gör att alla älskar henne. Hon är ganska blyg som person o därför inte någon som tar så mycket plats, men hon är omtyckt av alla. Hela nian i vår skola gav henne en bok i julklapp där alla hade skrivit vad de tyckte om henne, den boken blev fylld av gullegull hälsningar till finaste Linn <3
I angående hur mycket tid hon lägger ner på den här bloggen.... Ganska mycket. Ni skulle bara veta hur mycket hon jobbar för att göra oss läsare nöjda! O ni skulle se henne varje gång hon fått rekord många läsare eller en gullig kommentar, kärlek.
 
 
 
Svar: åååååh, asså du vet inte hur mycket jag ÄLSKAR dig! <3
hehehe, nu blir jag generad ju ...  ;)
jag är stolt över att ha dig som bästa vän, kan inte tänka mig annat!
finns ingen som jag kan ha bättre "hat" stunder eller "skratta för något som vi bara behöver titta på varandra för att förstå" stunder, I JUST LOVE YOU!
 
 
PS. nästa kapitel kommer ikväll, jag LOVAR! ♥
 
 

"teenage drama queen, a hyped-up wannabe"

mikaela  ([email protected]) om 2 Worlds 1 Reality - Kapitel 43:
jag vart lite förvirad var inte stella melody när hon var medd justin? hur kände dimitri igen henne då? grymt bra kapitel<3 merrrrrrrr hihi:)




Du kommer få svaret i nästa kapitel. ;)

"you don't know you're beautiful"

Sara om Answers To Your Questions:
Novellen som kommer efter detta är ju väl Between Heaven and Hell?
Svar: Japp! :DDD hoppas alla ser fram emot den, även om du inte gillar fantasy så försök först innan du lämnar!
du kanske märker att du gillar det i alla fall. :)

Q&A - 1

Har du varit på någon av Justins konserter? :)

Nej, tyvärr så har jag inte det. Är väldigt ledsen över det, men därför är jag också tusen gånger mer excited över att han faktiskt kommer till Sverige!!! AAAAAAAAAAAH! ;D då ska jag definitivt se till att jag har biljetter så jag kan se hans konsert.

 

Hur gammal är du? Och var bor du?

Jag är 15 år, fyller 16 år i augusti. Jag har nyligen flyttat, jag bodde innan i Bagarmossen men nu har jag flyttat till ett ställe som heter Segersäng. Blir nu inte, hm... borde jag veta vart det ligger? För svaret är, NEJ! Det behöver du inte, detta stället är landet, like on real. Jag menar det här är min granne...

 

 

Tillsammans med typ 20 - 30 st andra får... de kan stinka oerhört mycket ibland på morgnarna, inte roligt säger jag bara.


 

Vad tycker du bäst om med Justin?
Ehm... wow, svår fråga... Jag skulle väl säga hur han verkar som världens bästa kille. Asså verkligen, hur han alltid pratar om hur man ska bete sig mot, inte bara tjejer men också andra. Hur han även gör så mycket för andra och inte bara för sig själv. I just like him! ;)

 

 

Hur började du gilla Justin? 

Jag såg hans "Baby" video när den var ny och såg den säkert 500 hundra gånger och började i stort sett droga den låten, sedan svalnade hela passionen eller vad jag ska säga för honom och efter kanske ett halvår eller mer såg någonting som jag inte ens kommer ihåg och jag blev helt besatt. Lyssnade på alla hans låtar och köpte hans film o bok.. hehheh, jepp I have them. Pryder fint min bokhylla. ;)

 

 

Efter denna novell ska du fortsätta med en ny då?
Kan du slå dig i backen på. ;) hahahah, jag har faktiskt 6 olika idéer för flera noveller, så vänta er inget annat än att det kommer fler noveller efter den hära! hehehe, yes as I have said before. I am a dork... :P

 

 

Tycker Justin att hon blev fulare när han trodde att han var galen eller snyggare?
Alltså Justin blev ju kär i Melody/Stella när hon såg ut som Melody så det är ju det utseendet som han är van vid och det som han attraherades till. Men samtidigt så blev han ju också förälskad i Melody som person och skillnaden mellan Melody och Stella som person är ytterst liten. Så om hon hade haft gröna ögon så skulle det nog inte spela någon större roll för honom, men om jag ska ge ett konkret svar så skulle jag väl säga...

Nej. :)

 

 

Vad inspirerade dig till att börja skriva på just den här novellen? :)

Min första tanke var att jag ville ha en tjej som kunde sjunga, som hade samma intresse och levde i samma värld om Justin gör.

Men samtidigt ville jag inte att det skulle vara det gamla vanliga, de är kändisar och mötts genom galor och annat, jag ville att det skulle vara något hemlighetsfullt och trassel. Då kom jag och tänka på Hannah Montana, så där kommer grund iden ifrån när det gäller att hon är samma tjej men ser olika ut för dem båda.



När började du med din första blogg? Eller är detta din första?
Det här är min första blogg, ever. Har aldrig haft en "normal" blogg som man skriver om sina dagar på.

 

Hur mycket tid av din tid går till dehär bloggen?
Jag lägger ner väldigt mycket tid på mina noveller och bloggen, sitter ofta och tänker på olika idéer och tar inspiration från mina dagliga händelser också. Men jag försöker ha bloggen så bra uppdaterad jag kan, ibland kommer det inte kapitel lika ofta som jag skulle velat men, men. Jag försöker så gott jag kan. 

 
 

Skulle man kunna kalla dig 'populär' i skolan?
hahahaha, rolig fråga! Ehm... jag skulle väl säga att jag ligger någonstans mittemellan. Jag är en person som folk pratar med och tja... ja, men samtidigt så är jag fortfarande väldigt fokuserad på skolan och tar det allvarligt. Vilket ofta kan ge dig "plugghäst" stämpeln i pannan, o den kommentaren har jag fått många gånger.

"men bara för att du är MVG barn" typ sådär... men nej, jag skulle inte anse mig själv som en populär person som alla dyrkar och ser upp till. ;) hehehehe...

 

 

Respekterar du Jelena?
Jag har faktiskt ett tufft dilemma här, såklart respekterar jag dem som ett par. De båda är lyckliga så varför skulle någon annans åsikt betyda något, men samtidigt så känns det som att det på något sätt hade varit roligare om han dejtade en "normal" tjej... hm... ja, jag är väldigt kluven i den här frågan.


 

Skriver du snabbt eller långsamt?

Kapitlen kan det ta ganska lång tid att skriva, min lillasyster klagar ofta över att jag är så seg och att hon tycker att det är konstigt att jag knappt (ibland) inte skrivit en mening på en timme. Men det beror helt på om jag har idéer eller fantasi till det jag skriver. Det svåraste att skriva är kallprat, som det kallas.

Hitta på massa meningslöst pladder det är den svåra delen.



Följer du några andra bloggar?
Jag läser väldigt få andra novellbloggar men annars brukar jag inte läsa andra "normala" bloggar som t.ex. Kissies eller Kenzas.

 

 

Följer du Justin eller någon i hans familj/crew på twitter (om du har)?
Ja, jag följer honom på Twitter. Jag tror jag följer dem flesta ur hans crew. Och nu känner jag mig som en stalker.se. men heheehhe, jag har ju inget eget liv så vad spelar det för roll... ;)

och ja, jag har då självklart egen Twitter, följ mig gärna (@linnhalldin) som jag skrev för länge sedan så brukar jag alltid lägga ut ett tweet varje gång det är nytt kapitel på bloggen.

 

 

S4S snart?
I FREAKIN' LOVE YOU, YOU ARE THE BEST! för att besvara de andra frågorna i den kommentar.

men såklart vi ska, kan göra det här och nu. JAG TYCKER ATT NI SKA GÅ IN PÅ ERICAS BLOGG, FÖR ATT DEN ROCKAR!

"Denna blogg handlar om mitt liv, kläder, naglar, musik och allt du kan tänka dig. 
Jag heter Erica Antonsen, är 14 år och bor med min mamma och pappa i stockholms förort. Följ mig gärna på instagram (eriicaantonsen) och på twitter (antonsenerica). 
Fortsätt läsa min blogg, passa även på att kommentera!"

SÅÅÅÅÅ, GÅ IN DÄR NU! LÄS OCH KOMMENTERA OCH VAR ALLMÄNT GULLIGA! GÖR DET NU! ♥

http://ericananny.blogg.se/

 

 

Och om du fick träffa Justin vad skulle du göra först?
Jag skulle nog inte gråta som de flesta Beliebers gör då de ser honom, både för att jag inte riktigt förstår mig på gråtandet. Jag menar man kanske till och med blir ihågkommen som tjejen som inte grät! Och dessutom har jag svårt att gråta till ingenting, en riktigt sorglig film, fine då gråter jag. Om jag är på det humöret. ;)

 


 

nu har jag svarat på alla frågor som kom in och jag är riktigt glad över dem jag fick.

och var inte rädda att ställa nya! absolut inte! ♥ hoppas ni fick en liten bild av hur jag är nu. ;)

 

KAPITEL 43 LIGGER UNDER DETTA INLÄGG! :DDDD

 


2 Worlds 1 Reality - Kapitel 43

”nej, vänta!” utbrast Melody och stoppade Paige halva vägen fram till dörren.

”swag walk on” sa hon och vaggade fram som en pingvin, en gång som killar använder sig av för att inte tappa sina byxor. En gång jag själv använder mig flitigt av, jag skrattade roat när jag såg dem gå ut genom dörren och försvann bort.

 

 

 


 

Somebody To Love by Justin Bieber (Piano Cover)





 

"aye, aye, aye" sjöng jag medan jag dansade ut på scenen, fansen skrek och musiken pumpades från högtalarna. Ett brett leende spreds på mina läppar medan jag sjöng på "One Time".
I slutet av låten avbröts jag av att något träffade mig rakt i ansiktet, inget hårt, men det var nog för att min koncentration skulle förstöras och istället för att sjunga på texten kom ett "whata?" ut ur min mun. Förvånat slutade jag dansa och blev stående på scenen. Mina dansare såg frågade på mig och snart kände jag hur jag återigen träffades av något, denna gång på nedre delen av mitt ben. Frågade såg jag ner på marken och såg en liten hög av vitt tyg, musiken hade dämpats och mina dansare kom gående mot mig. De stannade som i en liten halvmåne bakom mig och såg på det som jag var på väg att ta upp från scen golvet. 
Jag skrattade roat när jag såg vad det var jag höll i när jag sträckte på ryggen, jag såg på den vita bh:n mellan mina fingrar och drog slutsatsen att det nog varit en annan bh som träffat mig i ansiktet.

De börjar bli mer träffsäkra, fastslog jag för mig själv. 
Jag hörde hur de fnissade bakom ryggen på mig. 
"aye, tjejer!" ropade jag i micken. "tack, men jag har ingen användning för dem här" fortsatte jag och hörde skratt blandat med skriken. Jag skakade roat på huvudet och tog sedan upp den andra, efter att fått bort underkläderna fortsatte konserten utan fler avbrott.

 

*

 





När jag gick längst korridoren med Houston efter mig följande morgon hörde jag svaga, men vackra, ljud komma från ett rum längre bort i den enorma byggnaden.

Jag rynkade pannan, vem mer var uppe så tidigt?

Vi hade kommit fram mycket tidigt på morgon till Bulgarien och jag hade vaknat med ett ryck så fort bussen stängt av motorn och blivit stående.

Efter det hade det varit omöjligt för mig att somna om så istället tog jag på mig ett par lös sittande jeans shorts tillsammans med en vit, söt topp. Jag hade hängt ett halsband runt halsen med stora smycken och låtit mitt oborstade hår vara.

Sedan som om jag hade ringt efter honom hade Houston dykt upp och sedan följt efter mig in i konserthuset, vi gick nu tillsammans genom de tomma och tysta korridorerna när vi hörde de fina melodierna. Jag lyssnade förundrat och började gå mot ljudet.

Musiken blev högre och högre och tillslut såg jag en dörr, det kom ljus ifrån öppningen och inifrån rummet spelades det på ett piano. Inget för ansträngt, mer avslappnat och frånvarande.

Jag gick med långsamma steg i mina mockastövlar och rundade hörnet för att titta in i rummet, där inne satt slash halvt låg, Kenny i ena soffan och lyssnade samtidigt som han då och då tittade på sin mobil. Borta vid det massiva, bruna pianot satt Justin i en enkel vit t-shirt och svarta adidas mjukisar och spelade med lätthet på pianot.

 

 

Jag blev stående i dörröppningen och bara lyssnade, tillslut bröts jag ur min trans av en låg harkling från Houston som fortfarande stod bakom mig. Jag vände mig halvt om för att titta på honom och han såg menande på mig, jag gav honom ett snett leende innan jag försiktigt gick bort mot Justin.

Bakom mig hörde jag hur Houston lågt hälsade på Kenny innan han satte sig bredvid honom i soffan, jag stod nu bakom Justins ryggtavla och såg över hans axel och ner på hans fingrar.

Jag satte mig sedan försiktigt ner på den avlånga pallen bredvid honom, han vred lite på huvudet för att se på mig utan att avbryta sitt spelande och snabbt ge mig ett litet leende innan han såg ner på sina fingrar igen.

Jag kände först inte igen låten han spelade på för ens han lågt sjöng ”I just need somebody to love” i mitt öra, han fortsatte spela och jag kände hur mina ögon vattnades.

Inte för någon speciell anledning men också för miljoner anledningar, jag la försiktigt mina fingrar på tangenterna. Justins låt tunnades ut och tillslut blev det bara pianots sorl kvar.

”den är vacker” sa jag efter en stunds tystnad.

”ja, jag gillar den mer när den spelas på ett piano. Den blir mer ärlig och enkel” sa han.

”kan du lära mig?” frågade jag och lutade mig närmre för att sedan lätt puffa till honom i sidan, han log snett men nickade. Efter någon kvart hade jag kläm på det mesta och nu spelade vi båda två och blandningen med det mörka och det ljusa skapade magi.

Vi fick tillslut ihop hela låten utan fel och jag log brett åt vår framgång, jag kramade om Justins hand som låg bredvid min på pianots tangenter och kände hur hans fingrar kramade tillbaka.

 

Tumblr_lki6e9lonl1qb0c3eo1_500_large

 

Jag såg upp i Justins hasselnötsbruna ögon och fängslades direkt av deras djup och skönhet, utan att tänka på det lutade jag mig försiktigt fram mot honom för att möta hans läppar.

En hög harkling fick mig att hoppa högt i stolen och fort luta mig bort från honom för att sedan snabbt snurra runt och se Scooter stå i dörröppningen.

”så det är här ni är” sa han lugnt med ett litet leende på läpparna, vilket förvånade mig.

”vi tänkte inte göra någonting, jag lovar! Vi spelade bara piano tillsammans” utbrast jag fort och hoppade upp ur stolen och tog ett steg mot honom.

Han höjde sin hand vilket fick mitt meningslösa pladder att sluta och jag stängde med skamsen minn munnen.

”det gör ingenting Melody” svarade Scooter mjukt och ännu en gång förvånades jag av hans mjuka ton och leende. Vad har det tagit åt honom?

”jag har en sak jag måste säga till er” sa han och svepte med armen mot pallen som Justin fortfarande satt på i en gest som sade att jag skulle sätta mig igen. Försiktigt satte jag mig ner på den mjuka fodringen och såg fundersamt och oroligt upp på Scooter.

Jag kastade en snabb blick mot Kenny och Houston som nu sov djup i sofforna och jag kunde inget annat än att le mjukt åt deras söta ansikten innan jag vände uppmärksamheten mot Scooter igen.

”det här kanske låter konstigt och svagt” började Scooter och satte sig på en stol och flätade samman sina händer framför sig. ”men vi ger upp” tillade han och såg på oss.

Jag rynkade min panna i förbryllelse och jag sneglade på Justin som inte såg ut att bli mycket klokare på Scooters uttalande. Vad menade han?

”jag förstår inte riktigt vad du menar” sa jag försiktigt.

”vi ger upp” upprepade han. ”vi har sett er två genom de två veckorna som har gått sedan vi splittrade på er och vi har sett vad de har gjort mot er men också mot hela crewet. Så vi ger upp” sa han med en suck. Jag satt fortfarande med rynkad panna över vad han hade sagt och försökte pussla ihop allt, sedan utan förvarning greppade Justin tag om mitt huvud och drog mitt ansikte till sig.

Han tryckte hårt och intensivt sina läppar mot mina och jag satt stel, överrumplad, innan jag slappande av och kysste honom tillbaka.

Sedan kom jag och tänka på att Scooter faktiskt satt framför oss, vad höll han på med? Ville han förstöra allt ännu mer? Jag försökte slita mig ur Justins grepp men hans tag om min nacke var för starkt att jag bara kom några centimeter bort från hans läppar.

”vad gör du?” frågade jag förtvivlat.

”kysser dig” viskade han tillbaka.

”men-”

”he gives up, Melody” sa han och såg in i mina ögon, lampan tändes i mitt huvud och det ljusnade för mig vad det var Scooter hade menat. Ett brett leende spred sig på mina läppar samtidigt som jag lutade mig fram för att ge honom en mjuk kyss.

 

*

 

”är det löjligt att tycka att man är världens lyckligaste person bara för att få hålla din hand utan att någon misstycker?” frågade Justin när vi gick längst ännu en korridor senare på dagen efter att vi var klara med soundchecket. Jag skrattade mjukt och såg upp på honom.

”jag älskar dig” svarade jag och han log brett.

”Stella?” frågade en röst, jag stelnade genast till i mina steg och kände omedelbart hur obehaget växte sig som en monster i magen på mig. Med en klump som hotade att kväva mig i halsen såg jag upp och möttes av Dimitris kalla ögon.

”Dimitri” mumlade jag fram, helvete…




ojojoj. the sunshine in paradise just ended.

ojski pojski, de fick just varandra o så kommer Dimitri, dödens riddare (ehhh... okej...) o slaktar all kärlek i sin väg. hur tror ni detta slutar? slitar han ur deras hjärtan ur deras kroppar eller får han själv en armbåge i sidan?

 

okejj, jag vet inte vad som just hände där ovanför meeen ja... eh, det finns ingen förklaring så är det.

men vad tror ni? KOMMENTERA! ♥

kommer efter detta läsa era frågor och besvara dem, e faktiskt förvånad över att jag fick några över huvudtaget. var lite nervöst dära. ;) puss o godnatt (på en del) på er.


"I got a bad boy I must admit it"

okej, alla gör det. så varför inte jag oxå? ;)
jag har en frågestund fram tills att nästa kapitel publiceras vilket blir senare ikväll. ska snart äta o kommer skriva efteråt. :) såååå... BOMBARDERA NU MED FRÅGOR!
skriv hur många ni vill, fråga vad ni vill!
ALLA, BARA FRÅGA! ;) hhahahah, nej men lämna en fråga! puss på er.


"now and then I think of when we were together"

blir tyvärr inget kapitel ikväll! :(
har inte ens börjat skriva på det, har varken haft orken eller tiden.
men jag ska försöka skriva så att det kommer upp imorgon kväll.
how does that sound? ;)
 
puss på er. ♥

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 42

”så, jag har en plan. Kanske inte världens bästa, men en rolig och tillräckligt klyftig för att Scooter och Maggie inte ska fatta något. Men jag behöver din medhjälp för att det ska funka” sa jag och ett flin spred sig på Ryans läppar.

”let’s hear it” sa han och lutade sig framåt.

 

 

 


 

Moves Like Jagger by Maroon 5 ft. Christina Aguilera



”och du tror att det här kommer låta oss hänga med grabbarna?” frågade Paige och vände sig mot mig.

”ja, vill du eller vill du inte hänga med någon annan än Houston?” frågade jag och höjde på ögonbrynen.

”okej, okej. Det här funkar” sa hon snabbt.

”hey!” utbrast Houston från sin stol när det verkar sjunkit in för honom vad vi pratade om.

”ledsen, det är inte personligt” svarade jag och log mot honom, han nickade lugnt och återvände till sin tidning.

”så alla är med på planen förutom Justin, Ryan, Chaz, Maggie och Scooter?” frågade Paige för tjugonde gången.

”precis, vi kommer bli insläppta som fans till Justin av Houston här” jag svepte med armen mot honom. ”han kommer sedan förklara vår frånvaro med att vi var trötta och ligger och slappar på vårt rum. Maggie kommer inte störa oss då hon vet att jag inte kommer prata med henne” avslutade jag och Paige nickade.

”men varför vet inte Justin och resten om det?” frågade hon och rynkade pannan.

”jag vet inte, roligare så” sa jag och flinade. ”vore roligt och se hur lång tid det tar för dem att fatta att det faktiskt är vi” Paige fnissade lågt innan hon fick ett plågat ansiktsuttryck och knölade ännu en gång med bandaget som vi båda hade ett varsitt virat runt brösten.

”kommer bli skönt att få ta av sig dem här sedan” sa hon och suckade, jag nickade instämmande och höll med om att man fick en aning svårare att andas.

Jag vände mig mot spegeln och log roat, Ryan hade gjort ett riktigt bra jobb med våra förklädnader och om jag inte kände mig själv skulle jag nog ta oss för killar.

Jag hade fått på mig ett par röda jeans tillsammans med ett bälte, på överkroppen hade jag en vit t-shirt med en rutig skjorta över samt en skinnväst. På huvudet hade jag fått en blondslingad peruk med en schalett rullat till en band att ha runt huvudet. Mitt ansikte hade jag fått sminkat så det såg ut som skäggstubb plus det löshåret jag hade under läppen. Jag skrattade lågt och skakade på huvudet, vi ser dock inte ut som killar göra idag i den här åldern men det struntade vi i.

Det här var hundra gånger roligare och kanske inte lika avslöjande. Jag såg på Paige som försökte se macho ut i sin klädsel, hon hade fått på sig ett par svarta jeans med mörkblått mönster.

En svart tröja med vitt stänk på och över den hade hon en ärmlös, ljusblå tröja.

Hon hade också fått en väst med fransar tillsammans med en silverkedja hon bar runt halsen, på huvudet hade hon en brun peruk med ett likadant band runt huvudet fast svart tillsammans med ett par lila hippie glasögon.

 

"do you really thinks this will allow us to be with the guys?"


”tjejer- wow, eller ska jag säga grabbar?” sa Ryan med ett flin när han kom in i rummet.

”är ni redo?” frågade han sedan och slog ihop med händerna.

Vi vände oss mot honom och ställde oss med armarna i kors med ryggarna mot varandra.

”alltid redo” sa jag med mörk röst, Ryan skrattade men nickade på huvudet.

”Justin Co går in i byggnaden om sådär fem minuter” informerade han och vi nickade.

Jag granskade mig en sista gång i spegeln och såg till att allt satt som det skulle.

Tillsammans med Houston och Ryan gick vi sedan ut ur bussen, dem först för att se till att Maggie och Scooter inte var i närheten, när kusten sedan var klar hoppade vi ner på marken från det sista trappsteget och gav varandra en high five innan vi gick mot den stora, grå dörren.

Jag drog ett nervöst andetag när Houston sträckte sig efter handtaget och jag sneglade på Paige, hon log roat tillbaka. Hon måste tycka att detta är lika galet som jag tycker, men glöm inte! Roligt!

Vi kom in i den vita korridoren och hörde direkt Justins röst längre bort i den långa korridoren.

Han skrattade åt något som vi kom försent till att höra, ännu en gång drog jag ett skälvande andetag och gick sedan med de grabbigaste stegen jag kunde och låtsades att jag var på en inspelning av en film eller liknande och nervositeten försvann nästan genast.

Att stå framför kameran har jag aldrig tyckt varit läskigt utan istället älskade jag att bli filmade, därför hade vi ett stort lager av videofilmer från när jag var liten av olika tillfällen när jag gjorde olika saker som jag tvingade pappa eller mamma att spela in.

Vi kom längre och längre bort i korridoren och snart såg vi Justin, Chaz och Ryan inifrån ett rum som de satt i och sedan såg vi hur Kenny gick förbi dörren och försvann sedan bakom väggen igen.

”ey, Justin!” ropade Ryan och vinkade med armen.

Justin vände genast på huvudet åt vårt håll och log när han fick syn på Ryan, men rynkade sedan lätt på pannan när hans blick vändes mot oss. Jag höll nästan på att glömma att jag var någon helt annan och stoppade mig själv i sista sekund innan jag tänkt springa fram och krama honom.

Saknaden av dem kändes nu starkare än någonsin.

Vi kom fram till rummet och Justin ställde sig upp, Ryan och Chaz såg förbryllat på oss från soffan och vi ställde oss något mer bredbent än vad vi brukar stå för att sedan sätta händerna i våra jeansfickor.

”det här är…” sa Ryan och vände sedan panikartat sin blick mot oss då vi inte hade bestämt några namn innan, jag letade febrilt i hjärnan efter två killnamn.

”ehm, Brady och det här är Peter” sa jag och slog Paige löst i magen med armen.

Ryan nickade. ”dem ska vara med er för dagen”

”ehm… okej. Får jag fråga varför?” frågade Justin tveksamt.

”nej” svarade Ryan fort och lämnade sedan rummet.

”jaha” sa Justin lågt och kliade sig i nacken innan han vände sig mot oss.

”hej” sa han sedan och sken upp i ett leende samtidigt som han sträckte ut handen mot mig.

Jag tog glatt tag i den och drog sedan in honom och gav honom en armskram som killar ofta hälsade på med, Justin verkade väldigt förvånad över min plötsliga ”kram” men kom snabbt över det.

Han hälsade på Paige för tillfället kallad Peter och vände sig sedan mot Ryan och Chaz, de såg misstänksamt på oss. Justin harklade sig och Ryan samlade sig men Chaz behöll sitt misstänksamma ansikte.

”okej, innan jag ens pratar med någon utav er vill jag veta en sak!” sa han och höll upp en fingret.

Jag såg bekymrat på honom över den frågan han skulle ställa.

”är ni haters eller beliebers, för om ni är haters kan ni vända och gå ut samma väg som ni kom in” sa han sedan och pekade mot dörren, jag kämpade för att inte skratta lättad utan såg bara roat på honom.

”vi är beliebers all the way man. Justin här är nog den ända popartisten vi lyssnar på annars är det hård rock som gäller” sa jag och gjorde ”hard rock” symbolen med fingrarna.

Chaz såg på oss en stund innan han studsade upp och räckte fram handen mot oss, han log brett och skakade våra händer.

”så hur gamla är ni?” frågade Ryan en stund senare när vi satt i sofforna.

”vi är 17 år” svarade Paige som satt bredvid honom och försökte härma hur han satt men slutade genast när han vände sig mot henne.

Han nickade och vände bort huvudet igen.

 



Brady och Peter var två… annorlunda killar, killar som jag aldrig stött på tidigare.

Men dem verkade som roliga typer och någorlunda avslappnade i mitt sällskap, jag vände blicken mot Brady som precis svarade på Chaz. Han vände för ett ögonblick sina ögon mot mig och ännu en gång tyckte jag att det var något läskigt likt med dem ögonen.

 

 

Var det den bruna färgen? Formen? Ögonfransarna?

Jag skakade häftigt på huvudet när jag insåg att jag stirrade och kände en pinsam tystnad spred sig i rummet.

”nej, ska vi visa er runt istället för att sitta här och göra ingenting?” frågade jag och ställde mig fort upp ur soffan, Brady och Peter följde fort mitt exempel. Chaz och Ryan var lite sena men följde glatt med oss ut ur rummet. Jag visade dem scenen och resten av teamet såg nyfiket på killarna men kom inte med några frågor eller rynkade pannor.

”wow, Peter kan du tänka dig att stå här. Det är fullpackat medan vi lirar loss och publiken skriker ”Peter och Brady, Peter och Brady!” sa Brady och sprang ett varv runt på scenen med höjde armar.

”would be like living the dream man” sa Peter drömmande.

”spelar ni?” frågade jag nyfiket.

”ja, fast bara hemma i garaget på bakgården” svarade Peter nonchalant och kastade en blick på mig.

”vill ni visa?” frågade jag och la armarna i kors.

Peter stelnade till framför mig och Brady som stod på kanten till scenen vände sig hastigt om men såg inte på mig som jag trodde han skulle utan såg istället på Peter.

Jag såg bekymrat på honom då jag tyckte jag kunde se en aning panik växa i hans ögon.

”eller inte” la jag till och såg på dem.

”nej, nej. Det är klart vi kan spela” sa Brady och viftade med handen, han började gå mot Peter och började mumla frenetiskt till honom medan de gick bort mot instrumenten.

Jag vände mig halvt om för att titta på Ryan och Chaz som ryckte på axlarna, jag backade diskret några steg så jag stod bredvid dem.

”vad tycker ni?” mumlade jag.

”ehm… de verkar… schyssta i alla fall” svarade Ryan efter en stund och jag nickade lite.

Borta vid instrumenten hade Peter satt sig bakom trummorna och Brady hade tagit tag i en elgitarr, Brady vände sig mot mig och jag nickade.

Han vände då blicken mot Peter innan det värsta oljudet jag någonsin hört kom ut genom elgitarrens högtalare, jag fick anstränga mig riktigt mycket för att inte lägga händerna över öronen och krypa ihop till en boll på marken. Det kändes som en evighet innan Peters slumpmässiga slag på trummorna och Bradys drag på stängarna tillslut upphörde.

Jag drog en lättad suck och möttes sedan av förväntansfulla blickar från killarna.

”ehm… jag ser en ljus framtid” svarade jag och menade inte deras karriär utan syftade mer på att efter den här dagen behövde jag aldrig mer lyssna på den där gräsliga de nyss spelade.

Men killarna verkade nöjda över mina ord och ställde sedan tillbaka instrumenten, vi lät dem gå före oss ut från scenen och fort bakom deras ryggar gnuggade jag mina ömma öron.

Jag såg ur ögonvrån hur Chaz testade sin hörsel genom att göra små ljud och sedan lyssna.

 

*

 

Dagen fortsatte på samma viss och nu började jag tycka att det var något bekant med de här två killarna, sättet de rörde på sig och skratta.

Men speciellt Bradys bruna ögon, det var något med dem som jag inte kunde sätta fingret på men något var det. Ännu en gång granskade jag i smyg hans ansikte och såg när han försiktigt bet sig i läppen för att sedan svara på något Ryan frågade.

Jag letade ivrigt i hjärnan efter vart jag hade sett just den där gesten fast hos en annan person, sedan slog det mig som en stor hammare i huvudet.

Jag spärrade genast upp ögonen och såg storögt på honom, kan det inte vara…

Fort och utan att tänka drog jag upp en dörr till något rum längst korridoren vi gick i och drog med mig Brady in.

”vad gör-” började han när jag hade stängt dörren igen, men jag avbröt honom snabbt.

”Melody?” frågade jag och hon såg chockat på mig och det var nära att hakan föll på henne.

”hur visste du?” frågade hon med svag stämma.

”du bet dig i läppen och dina ögon” svarade jag och såg på henne, hon tittade tillbaka på mig innan hon skrattade.

”nå, vad tycks? Skulle jag passa som kille?” frågade hon och snurrade runt, jag skrattade.

”ja, du lyckades lura mig nästan en hel dag plus båda våra team” svarade jag roat.

”ehm… about that. Våra team vet om det redan, alla förutom Maggie och Scooter” svarade hon och nu var det min tur att tappa hakan. ”och så ni då” la hon sedan till.

”varför?” frågade jag tillslut.

”för att allt blev dubbelt så roligt när ni inte visste och vi ville vara med er för en gångs skull. När var det sista gången vi såg, på riktigt?” frågade hon och höjde på ena sitt ögonbryn.

”ehm… ” sa jag och funderade. ”länge” sa jag sedan tillslut, hon skrattade sitt klingande skratt men nickade på huvudet.

”exakt” svarade hon. ”det är Ryan som har varit mest deltagande dock, han gjorde den här klädseln” sa hon och såg ner på sig själv.

”skulle inte förvåna mig” svarade jag roat och lät blicken svepa över hennes något galna look.

”jo, förresten. Jag hoppas absolut inte att du var allvarlig när jag och Paige ”spelade” ute på scenen” sa hon sedan och la armarna i kors. Jag såg på henne i ett ögonblick innan jag bröt ut i gapskratt.

”nej, absolut inte” svarade jag tillslut. ”det ringer fortfarande i mina öron efter det där oljudet”

Melody skrattade och gick sedan ett kort steg framåt så det lilla mellanrummet mellan oss försvann, hon såg upp på mig innan hon ställde sig på tå och tryckte sina läppar mot mina.

Jag var inte långsam med att besvara hennes kyss och kysste henne intensivt då saknaden fick mig att vilja ha henne mer och mer. Jag lindade armarna om henne och tryckte henne närmre, hon flätade in sina fingrar i mitt hår och pressade sedan upp mot mig väggen.

 

 

Utan förvarningen öppnades dörren intill rummet och vi slet oss ifrån varandra, jag såg panikslaget mot dörren och möttes av Ryans förvånade ansikte och början av hans mening.

”men vad gö…” han stirrade på oss med stora ögon.

”Ryan det är inte som du tror” sa jag fort, men Ryan höjde hastigt på händerna och backade bort.

Vi följde fort efter honom och såg att Paige och Chaz stod kvar i korridoren.

”Ryan” sa jag och han vände sig om när han kom fram till Chaz och Paige.

”Justin, det är inget fel med att vara… homosexuell. Jag, vi kommer alltid stödja dig” sa Ryan förvirrat men verkade ändå säker på sin sak. Jag log tacksamt mot honom.

”tack, Ryan det är skönt att veta men nu är det så att fallet inte är som du tror” sa jag.

”Justin, du behöver inte bortförklara di-” avbröt Ryan.

”Brady är Melody” sa jag fort och Ryan tystnade.

”vad sa du?” frågade han förvirrat.

”Brady. Är. Melody” sa jag långsamt och Ryan stirrade med lika stora ögon som han hade gjort för en stund sedan och nu hade Chaz minst lika stora.

Melody vred lite obekvämt på kroppen men fnissade. ”hey guys” sa hon nu med sin flickröst istället för den manliga tonen hon hade lagt på förut.

”whata!” utbrast Chaz och vände sig sedan mot Paige bredvid sig. ”Paige?” frågade han.

”kan du slå dig i backen på” sa hon och tog av sig sina solglasögon för att sedan sätta dem på huvudet.

 

*

 

Resten av dagen var mer avslappnad då vi visste vilka Brady och Peter var.

”så Brady och Peter hur har dagen varit?” frågade Ryan när han kom in i rummet.

”du menar Melody och Paige” sa jag och höjde på ena ögonbrynet åt honom, Ryans blick riktade sig genast mot Melody som ryckte på axlarna.

”det var han som listade ut det, vi sa inte ett pip om det” försvarade hon sig med.

”du är visst inte så dum som du ser ut” sa Ryan och såg på mig.

”haha” sa jag ironiskt men Ryan och Chaz skrattade gått åt hans skämt.

”men tjejer, ni måste skynda er till bussen nu. Maggie börjar misstänka min bortförklaring” sa Ryan sedan stressat och viftade med armarna mot dörren, Paige och Melody studsade snabbt upp ur soffan och sprang mot dörren.

”nej, vänta!” utbrast Melody och stoppade Paige halva vägen fram till dörren.

”swag walk on” sa hon och vaggade fram som en pingvin, en gång som killar använder sig av för att inte tappa sina byxor. En gång jag själv använder mig flitigt av, jag skrattade roat när jag såg dem gå ut genom dörren och försvann bort.

 

 


 

hahhaha, hoppas ni skrattade lika mkt som jag gjorde medan jag skrev det. ;) okej, jag har dålig humor...

men nu e det typ ett kapitel kvar sedan bryter helvetet ut... dam, dam, dam...

VAD TYCKS? KOMMENTERA SWEETHEARTS! ♥


"I will take you to places you have never aren before"

heeeeeello!
blir inget kapitel ikväll då min dans lektion drog ut, övar skit mycket inför uppvisningen som är snart. ;)
så därför har jag inte hunnit skriva, men det är absolut påbörjat och jag LOVAR att det kommer upp imorgon.
hoppas ni alla mår awesome och god natt på er! ;)


2 Worlds 1 Reality - Kapitel 41

Jag glömde för tillfället bort allt om att vi befann oss i bussen och att Scooter eller Maggie kunde komma in eller att vi inte var tillåtna att umgås såhär.

Jag pressade honom närmre och kände nästan hans hjärtslag mot bröstet, hans händer hade vandrat in under min tröja och mina fingertoppar smekte upp och ner längst hans rygg.

En hög harkling fick oss att stelna till i våra rörelser och paniken spred sig hastigt i hela min kropp.

 

 


 

 

Justin lyfte fort på sin överkropp och jag vred på mig såg jag kunde vände blicken mot dörröppningen.

Magen på mig vred ihop sig när jag såg Scooter stå med armarna i kors och ett missnöjt ansiktsuttryck, jag kastade en hastig blick på Justin.

Han såg extremt besvärad ut och bet sig löst i underläppen.

Jag jämrade mig och vände blicken mot Scooter igen, han skakade på huvudet och vände sig sedan om och gick. Snabbare än blixten kom vi av sängen och Justin slet på sig ett par mjukisbyxor innan vi sprang efter Scooter ut till bussens vardagsrum.

Chaz och Ryan hade nu slutat spela kort och såg förundrat upp på oss när vi kom springandes, de skrattade och pekade sedan på oss. Då kom jag ihåg kaviaren, mitt ansikte, mina händer och Justins bröst hade fortfarande kaviar smet över hela sig.

”Scooter” sa Justin ynkligt. Han hade ställt sig borta vid Maggie och precis viskat något i hennes öra innan de båda vände sig mot oss. Jag suckade lågt.

”förklara” sa Maggie skarpt.

”vi… ehm…” började jag och försökte hitta en bra förklaring men fann ingen annan än sanningen.

”det går inte, okej!” sa Justin och slog ut med armarna. ”ni må tycka att det är en liten sak ni bad om, men det är inte så enkelt att hålla sig borta från den man älskar” fortsatte han och såg stint i ögonen på dem.

Scooters haka föll och Maggie såg minst lika chockad ut, Scooter samlade sig snabbare än Maggie gjorde genom att skaka på huvudet.

”men det spelar ingen roll, Justin. Grejen är den att ni inte ens kunde-” började han.

Jag avbröt honom snabbt. ”så ni ska fortsätta förbjuda detta” sa jag och viftade med mitt kletiga finger mellan mig och Justin.

”ni bevisade definitivt inte att ett förhållande mellan er två är lämpligt då ni gick bakom ryggen på oss” snäste Maggie.

”men vad hade vi för val?” snästa jag tillbaka.

”ni kunde ha motbevisat oss, visat oss att vårt beslut var fel” sa Scooter kallt.

”genom att göra vad? Inte röra varandra? Hur ska man då kunna visa att man passar bra ihop eller klarar av ett förhållande?” frågade Justin och såg på dem som om de var dumma i huvudet.

”jag är besviken på dig” svarade han istället och jag såg på Justin att det tog mer på honom mer än vad han ville visa.

”så därför byter vi buss om fem minuter, Melody gå och packa” sa Maggie och pekade bort mot mitt och Paiges rum.

”are you for real?” frågade jag.

“jag menar allvar” sa hon och spände blicken i mig, jag öppnade munnen för att protestera men hon höjde handen och vände bort ansiktet.

Jag vände mig tvärt om och gick mot mitt rum, jag såg Chaz och Ryans förvånade ansikten på vägen och kände hur jag kokade ännu mer. Nu har hon fan gått över gränsen.

*

 

”titta, company!” utbrast Alfredo när vi kom in i bussen släpandes på våra väskor.

Han satt vid bordet tillsammans med Ryan Good och någonstans i bussen befann sig också Justins bakgrundsdansare. Jag gav honom en kall blick innan jag gick med en trumpen Paige efter mig bort till ett utav rummen.

”vad har de gjort nu då?” hörde jag Ryan säga för att sedan sucka.

Jag släppte min väska på golvet innan jag la mig i sängen, Paige la försiktigt ner sin väska bredvid väggen innan jag kände hennes arm om mig.

Snabbt vred jag på mig och kramade henne, jag borrade in mitt ansikte i hennes hår och kände nu hur tårarna kom.

”så ja, så ja. Det kommer fixa sig ska du se” sa hon tröstande.

 

*

 

De vita molnen rörde sig sakta uppe på den blå himlen och bussens vaggande fungerade som en sömntablett på mig. Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre, men tvingade mig själv att inte somna. Mobilen i mitt knä vibrerade.

”just wanted to make sure you are alright <3” stod det i smset från Justin, ett tunt leende spred sig på mina läppar.

”jag klarar mig, är bara förbannad <3” svarade jag.

”ja, jag tror inte det finns någon väg runt detta den här gången. Kenny kommer följa med mig vart jag än går, hörde Scooter prata med honom om det. :/” jag skakade på huvudet och undrade vad som hade tagit åt våra managers.

”skulle inte förvåna mig om det blir samma order för Houston” skickade jag tillbaka.

”men du ska veta att jag älskar dig ändå, vad de än bestämmer. <3” jag log och kände hur mina ögon vattnades ännu en gång.

”I love you too babe <3” mobilen förblev sedan mörk och tyst och återigen såg jag ut genom fönstret.

 

*

 

Dagarna fortsatte som vanligt och konserten i Grekland var precis lika fartfylld som alla andra.

Houston hade, precis som jag trott att han skulle, följt efter mig vart jag än gick, undantagen var när jag skulle på toa eller byta om och när vi var på bussen. De få gångerna jag såg Justin var när vi sjöng på scenen eller stod i den stora ringen för att peppa, men då lyckades de alltid få till det så att vi stod så långt bort från varandra som möjligt.

Den ända kontakten jag hade med honom var genom telefonen, vi smsade mycket.

Men det blev inga långa meddelanden och inte heller några telefonsamtal, då Maggie direkt skulle beslagta min mobil.

Paige satte sig bredvid mig och jag log mot henne.

”vad gör du?” frågade hon.

”tänker” svarade jag och suckade, Paige la sin arm runt mig och kramade mig från sidan.

”vad ska vi då göra för att få sig sluta tänka?” frågade hon.

”slå mig medvetslös?” frågade jag och hon fnissade.

”hur frestande det än låter så nej” svarade hon och nu var det min tur att skratta.

”nähä, vad annars då?” frågade jag och vred huvudet mot fönstret.

”det måste väl finnas någon film vi kan se” sa hon och tittade sig runt i rummet.

”jag tror de förvarar film i det skåpet” jag pekade på en liten byrå bredvid soffan och Paige nickade innan hon reste på sig.

 

Några dagar senare

Jag och Paige hade blivit totalt isolerade ifrån Justin, Ryan och Chaz.

Vårt ända sällskap var Ryan Good som oftast höll på med sina designers och outfits, Alfredo men som tog varje tillfälle han kunde ta sig till Justins buss istället, Houston och Maggie, men henne vägrade jag prata med förutom när jag verkligen behövde.

Det måste finnas något sätt som vi kan umgås med dem utan att Scooter och Maggie får reda på det. Jag känner att jag behöver ha fler jämnåriga runt mig, inte bara massa vuxna som tar allt för seriöst. Fler roliga personer att prata och skratta med.

Hur mycket jag än älskar att vara med Paige och hon kan alltid locka fram leendet på mina läppar så kände till och med hon att det började bli lite tomt.

Jag rynkade pannan och pressade ihop läppar, tänk nu, Stella, TÄNK!

Jag hoppade sedan upp ur soffan jag satt i och skyndade mig mot Ryans rum, jag knackade och hörde ett ”kom in” och öppnade hastigt dörren. Jag stängde den fort efter mig och såg runt i det mellanstora rummet som bestod av ett bord med massa papper på, en säng och en dator.

”halloj Melody, vad kan jag stå till tjänst med?” frågade han och jag log.

”okej, jag vet att du inte gillar Scooter och Maggies beslut angående splittringen mellan Ryan, Chaz, Justin och mig och Paige” sa jag och Ryan nickade, Ryan var en utav de crew medlemmarna som inte stöttade Scooter och Maggie. Han ansåg att Justin hade sedan de åren han blivit känd fått hängt alldeles för mycket med vuxna och det var då bra för honom att ha någon jämngammal för en gångs skull.

”så, jag har en plan. Kanske inte världens bästa, men en rolig och tillräckligt klyftig för att Scooter och Maggie inte ska fatta något. Men jag behöver din medhjälp för att det ska funka” sa jag och ett flin spred sig på Ryans läppar.

”let’s hear it” sa han och lutade sig framåt.

 

 


 

 

jaha, nu har de fått reda på JB's o Melodys förhållande, ooopsi inte bra!

dam, dam, dam. vad tror ni de har i görningen? ;)
hahhaha, vad tycks cuties? kommentera nu för brinnande livet. ♥

fick bli ett bildfritt kapitel då jag verkligen inte hittade några passande bilder. :(


"the only things on my mind is having a good time"

Anonym om 2 Worlds 1 Reality - Kapitel 40:
Du skriver super duper bra, tro aldrig något annat! Det känns som att det inte händer jättemycket i novellen just nu + att uppdateringen har varit bättre och det gör att det kanske känns lite långtråkigt. Men jag skulle ALDRIG sluta läsa, för dina noveller är underbara!! Ser verkligen fram emot att läsa mer om Stella/Melody och JB samt dina kommande noveller såklart. Även om jag inte kommenterar varje kapitel så ska du veta att jag går in på din blogg MÅNGA gånger per dag bara för att jag med spänning väntar på nästa kapitel :)
 
 
Svar: längsta kommentaren jag någonsin fått, o tro INTE att bara för att de är långa så orkar jag inte läsa dem.
tvärtom people! ;) i like the long ones..
men i alla fall, jag visar den här kommentaren för att jag håller verkligen med om att det börjar bli
långtråkigt. har verkligen inga bra ideer just nu så allt blir lite random.
har liksom inga planerade händelser, de kommer samtidigt som jag skriver kapitelt så... det blir lite halvdant.
men i kapitelt som jag kommer publicera efter det här inlägget så blir det lika drama, typ lite halvdrama skulle jag säga. o i nästa så kommer det lite humor.
men jag ska inte dra ut på det, jag ska försöka korta ner o se till att allt händer lite snabbare.
hoppas ni inte tycker det e dåligt för då måste ni säga till! var aldrig rädda för att komma med synpunkter. :)
puss på er. ♥

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 40

”runt två har jag för mig Scooter sa” svarade jag, hon nickade svagt och jag såg in i hennes ögon.

Jag lät blicken svepa över hennes käkben och mun för att sedan se på hennes näsa igen.

Nu såg den precis ut som den har gjort sedan jag sett Melody sedan första gången, jag vände bort huvudet från henne och skakade på huvudet åt mig själv.

Just face it, you are turning nuts…




Otåligt suckade jag och hasade ner ännu mer i den djupa soffan, väntan på att komma fram till nästa land var det tråkigaste med att vara på turné.

Hela resan bestod i stort sett av väntan, man väntade på att scenen ska byggas, på att alla kläder skulle komma på plats, på att de skulle ställa in mickarna ordentligt.

Allt gjorde mig otroligt uttråkad, nu mer än någonsin. Och tillsammans med att uttråka kom, kom även den busiga djävulen inom mig fram och jag log snett.

Paige kunde jag inte jävlas med, hon gick inte på något nu förtiden och Ryan och Chaz känner jag inte så bra ännu.

Det får bli Justin som blir mitt offer, tänkte jag och ett stort leende spred sig på mina läppar och ett litet fnitter slank ur min mun.

”vart är Justin?” frågade jag Ryan och Chaz som satt vid bordet och spelade kort.

”han sover fortfarande” svarade Ryan frånvarande och såg på sina kort igen, jag nickade och gick ifrån dem och bort mot Justins rum. Jag fann honom liggandes på mage med armarna över huvudet, han hade bar överkropp då han sov i endast kalsonger.

 

 

Jag flinade återigen innan jag tog mig om hakan och funderade. Vad ska jag hitta på?

Jag stod och grubblade en stund innan det plingade till i mitt huvud och mitt leende spred sig från öra till öra. It’s perfect!

På tysta fötter gick jag fram till sängkanten och klev försiktigt upp på madrassen, jag kröp långsamt fram mot honom. Jag stelnade till när han rörde på sig i sömnen och suckade, jag satte mig bredvid honom och sträckte sakta fram handen mot hans rygg.

Min fingertoppar var några centimeter från hans hud och jag kämpade nu för att inte skratta.

Jag samlade mig för att inte förstöra allt, jag lät mina fingrar krypa över hans hud. Från svanken och upp mot hans skulderblad, jag väntade förväntansfullt på att hans reaktion och mycket riktigt flippade Justin ur totalt. Han skrek till och spratt till så häftigt att han ramlade ur sängen, krampaktigt tog jag mig om magen och skrattade högt. Jag rullade runt och skrattade ner i hans madrass, tårarna rann längst mina kinder och jag hörde hur Justin muttrade nere på golvet.

”o-m-g” pressade jag fram mellan skratten. Justin ställde sig upp från golvet och såg surt på mig, jag avbröt mig en sekund från att skratta och såg på honom innan jag återigen skrattade.

”det tyckte du var roligt va?” frågade han, jag skrattade som svar.

Justin stampade ut ur rummet och jag såg förvånat mot dörren där han hade försvunnit. Vart ska han?

Jag satte mig upp i sängen och rynkade pannan.

”payback is a bitch” hörde jag Justins röst säga innan han kom inom synhåll med ett triumferande ansiktsuttryck och i hans högra hand hade han en kaviar tub höjd.

”åh nej! Åh nej!” sa jag och höjde händerna samtidigt som jag kravlade mig bakåt i sängen.

Justin började gå mot sängkanten och log större för varje steg, jag stötte tillslut emot sänggaveln på sängen och såg förskräckt på Justin när jag inte kom längre bort från honom.

Han log bara ännu lömskare när han såg att det inte fanns någon väg att ta mig ur detta, han stod nu på knä framför mig och såg ner på mig.

”hey, I love you babe” sa jag ynkligt.

”I know, love” kontrade han och hans blick mjuknade, jag tog mig försiktigt upp på knä så våra ansikten kom i jämnhöjd. Jag såg in i hans ögon och strök med fingertopparna över hans kind.

”but that is not enough” mina ögon spärrades upp innan jag fick massa kaviar kletat i ansiktet.

Jag föll ner i madrassen för att få bort mitt ansikte från Justins hand, snabbt satte han sig på mig och tryckte på tuben så det kom en rännil av kaviar ner på mig.

Jag satte händerna för ansiktet så en stor hög av det äckliga pålägget samlades i mina handflator.

Han slutade tillslut att trycka och la nöjt tuben bredvid på madrassen, jag tog sakta bort händerna och såg upp på honom. Jag la ihop händerna för att smeta ihop kaviarn innan jag snabbt satte händerna på Justins bröst. Två kletiga handavtryck lämnades kvar och jag log nu också nöjt.

”men titta vad fint” sa jag och flinade. Justin såg ner på sitt bröst innan han skrattade och skakade på huvudet. Jag drog sedan ner hans ansikte mot mitt för att sedan gnugga min ena kind mot hans, jag skrattade smått när kaviaren smetades mot hans kind. Han lyfte huvudet en bit från mitt och såg ner på mig.

”du är knäpp, det vet du va?” frågade han mig och jag flinade.

”jag är galningarnas drottning” svarade jag och han skrattade. Han böjde sig sedan ner igen och kysste mina läppar, jag la armen runt hans nacke och tryckte honom närmre.

Hans tugga svepte över mina läppar och jag öppnade munnen för att leka med hans tunga.

Jag glömde för tillfället bort allt om att vi befann oss i bussen och att Scooter eller Maggie kunde komma in eller att vi inte var tillåtna att umgås såhär.

Jag pressade honom närmre och kände nästan hans hjärtslag mot bröstet, hans händer hade vandrat in under min tröja och mina fingertoppar smekte upp och ner längst hans rygg.

En hög harkling fick oss att stelna till i våra rörelser och paniken spred sig hastigt i hela min kropp.

 

Tumblr_lpdrpxnkzn1qzq5nno1_500_large

 


kort, kort. jag vet, men det fick bli ett mellankapitel.

vem tror ni att det är? kommentera! ♥

jag har en annan fråga till er, statistiken börjat sjunka lite. vilket gör mig ledsen.
varför!? är min fråga, skriver jag dåligt, e novellen tråkig, e uppdateringen kass.

jag försöker verkligen uppdatera så gott jag kan, lovar! :( puss på er.


"do you have to make me feel like there's nothing left of me"

agnes om 2 Worlds 1 Reality - Kapitel 39:
hey, förlåt för de tidigare störda kommentarerna jag råkade skicka :S men också för att jag har varit lite lat och inte orkat läsa hele din novell från början, så min fråga: vad menar du med näsan, har hon något extra skin eller? :S förlåt igen :P
Svar: hahah, roligt att du ändå verkar vara intresserad utav den! ;) http://juustanordinarygiirl.blogg.se/2012/february/viktig-info-1.html#comment här kan du läsa om varför hon ser ut som hon gör o sådär. :) kramisar.

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 39

Efter Scooter tog Ryan Good över och man kunde inget annat än att le stort över hans alltid lika galna peptalk. 
"duck, duck, duck, kvak, kvak, kvak, zoom" sa vi medan alla händer var in sträckta mot mitten och höjde dem sedan gemensamt mot taket och alla började klappa händerna. It's showtime!

 

 


 

”hur länge tror du att det här kommer kunna fortsätta?” frågade Paige i mörkret, bussen hade nu åkt från Kroatiens konserthus och vi var nu på väg mot ner mot soliga Grekland.

Resan skulle ta fler dagar än våra vanliga åkturer men det skulle bli roligt, särskilt nu när vi var så många ungdomar som befann sig på bussen.

”jag vet inte, Paige” svarade jag lågt och kände hur min mage knöt sig.

”jag vet inte” upprepade jag, Paige suckade svagt innan jag kände hennes armar runt mig, jag kramade henne tillbaka och log tunt.

”vad som än händer så blir det säkert bra” sa hon, jag nickade och slöt sedan ögonen.

 

*

 

”kan vi inte, snälla, stanna på vid någon strand nu under dagen?” frågade jag bedjande och såg ut genom ett fönster och såg upp på den klarblåa himlen och den strålande solen som bländade mina ögon. Vi hade precis kört in i Albanien och färden fortsatte ner mot Grekland.

”jag vet inte” svarade Maggie tvekande borta från bordet som hon satt vid.

Jag vände huvudet på henne och plutade med underläppen och såg bedjande på henne.

”snäääääälla” sa jag och flätade ihop fingrarna så det såg ut som om jag bad till gud.

”åh, titta inte på mig sådär” sa hon klagande, jag plutade ännu mer med läppen och jag hörde hur resten fnissade svagt åt Maggies situation.

”Scooter!?” ropade hon, en dörr öppnades och ut kom Scooter.

”vad är det?” frågade han nyfiket.

”har vi tid att stanna en kort stund på stranden, jag tror de behöver komma ut lite och få lite färg i ansiktet. Jag menar titta på Melody, hon börjar se ruggigt blek ut” sa hon och svepte demonstrativt armen åt mitt hår. Jag såg ironiskt på henne och alla skrattade återigen, men nu åt min situation.

Så gjorde även Scooter, han skakade roat på huvudet och log.

”en kort stopp skulle vi nog hinna med men inte för långt” sa han och höll upp sitt finger och såg menande på oss, jag stålade som solen sken utomhus och hoppade upp ur soffan.

”nejdå!” sa jag och sprang sedan med Paige efter mig in i vårt rum.

Jag skuttade glatt fram till min lilla byrå som jag hade lagt lite kläder och drog snabbt ut en låda.

Jag drog fram en röd bikini och la den på sängen, bredvid la Paige sin ljusblåa.

Jag drog sedan fram en blårutig skjorta och ett par shorts, jag tog högen av kläder och gick sedan ut ur rummet och in i badrummet. Jag tog på mig den axelbandlösa bikinin och drog sedan skjortan och shortsen på kroppen. Jag satte upp mitt hår i bulle och gick sedan tillbaka till vårt rum.

Jag drog fram min väska och såg till att de olika burkarna låg där så att jag sedan diskret kunde lägga fake huden från näsan i den så att den inte faller av medan jag badar.

Jag log nöjt när allt jag behövde var nerpackat, jag höjde blicken och såg på Paige. Hon såg lika nöjd ut, vi krokade armarna och gick ut till bussens vardagsrum.

 

*

 

 

Sanden filade mina fötter när jag gick och solen brände min hud, jag stannade och släppte taget om väskan och såg på de ljusblåa, turkosa vågorna som slog in på stranden.

”försten dit” sa Chaz till killarna som stod bredvid mig, de såg på varandra innan de slet av sig sina t-shirtar och spurtade ner mot vattnet. Jag log roat åt dem och såg sedan på Paige som stod på andra sidan om mig, hon hade lagt sin väska bredvid min och såg sedan förväntansfullt mot mig.

Jag knäppte av mig skjortan och drog av mig shortsen, jag la dem på min väska innan jag sträckte ner handen i väskan för att gripa tag i den lilla burken. Mycket diskret om det skulle ligga några paparazzis i buskarna så fick jag av lös huden och la den i burken.

Jag rynkade näsan då det var länge sedan jag hade varit utan och det kändes nu obehagligt kallt om näsan, jag stoppade burken i väskan igen innan jag gick tillsammans med Paige ner mot vattnet där Justin, Ryan och Chaz redan simmade.

 



Jag skvätte vatten på Chaz en sista gång innan jag skrattade, jag lät mig själv falla ner i den kalla, men sköna, vattnet. Jag ställde mig sedan upp och såg upp mot vår plats för att se om tjejerna var på väg, jag stelnade till i mina rörelser och höll nästan andan.

Nerför stranden kom Paige och Melody gående, Paige i en ljusblå bikini som passade hennes blonda hår mycket bra och Melody i en klarröd axelbandslös bikini. Bådas höfter vickade mer än vanligt då de klev i den ojämna sanden och min blick vandra som flertal andra gånger över Melodys kropp och jag önskade som vanligt att vårt förhållande var tillåtet och officiellt.

För då skulle jag kunna gå fram till henne, kyssa hennes perfekt formade läppar och linda mina armar runt hennes underbara kropp, känna hennes kropp pressades mot min.

En våg av vatten väckte mig ur mina tankar och jag såg förvånat upp, Ryan skrattade och Chaz pekade tvärt på Ryan som skrattade ännu mer. Fort började jag skvätta tillbaka på honom och kastade ännu en blick på tjejerna som hade kommit fram till vattnet, Melody tog ur tofsen ur sitt hår och lät det falla över ryggen och skakade lite på huvudet innan de sakta började ta sig ut i vattnet.

 

 

*

 

Vi hade länge legat i vattnet, lekt, pratat och simmat omkring innan vi tillslut tog oss upp till våra handdukar igen. Jag hade många gånger låtit blicken fastnat på Melody som ofta mött min blick.

Jag svepte med blicken över hennes vackra ansikte och rynkade sedan obemärkt på panna, det var något som inte stämde. Något med hennes ansikte, jag försökte så diskret jag kunde granska hennes ansikte mer noggrant. Var det något med hennes näsa?

Jag fokuserade blicken och tyckte den hade blivit smalare sen jag hade sett henne i morse.

Jag skakade på huvudet och vände bort blicken, håller jag på att bli galen eller?

Jag satte mig ner på handduken bredvid Melody och Ryan, Melody och Paige hade lagt sig ner på sina handdukar för att få ännu mer färg på sina ben och mage medan Ryan och Chaz satt på min andra sida och pratade om något jag för tillfället inte lyssnade på.

Jag såg ut på vattnet och bländades nästan av ljuset som studsade på vågorna och bildade små kristaller.

”när måste vi vara tillbaka?” Melodys röst bröt sig genom mina tankar. Jag vände mig om och såg ner på henne, hon hade lagt ena handen över sina ögon för att skugga dem från solen.

”runt två har jag för mig Scooter sa” svarade jag, hon nickade svagt och jag såg in i hennes ögon.

Jag lät blicken svepa över hennes käkben och mun för att sedan se på hennes näsa igen.

Nu såg den precis ut som den har gjort sedan jag sett Melody sedan första gången, jag vände bort huvudet från henne och skakade på huvudet åt mig själv.

Just face it, you are turning nuts…




just a normal day at the beach... ;) hehhehe.

hm... Justin började misstänka att hon såg annorlunda ut men insåg sedan att han var galen.

hm... vad tror ni, hamnar han på ett sjukhus för mentalt störda eller inte!? ;) hahaha.

vad tycks?? kom igen, tappa inte kommentarsandan nu!

fortsätt kommentera, ni gör mig verkligen jätteglad när det bara är

ett "BRA, MEEEER!", men det år såklart roligt när ni skriver lite mer utvecklande... men

ni fattar. puss på er. ♥


"and I will tell you in my sleep, why I sing my lullaby"

madde om 2 Worlds 1 Reality - Kapitel 38:
seriöst?
DU ÄGER JU TYP AUT ALLA ANDRA NOVELLER!!!!!!!!!!!!
när kmr nästa?????????? plzzz! säg att den kmr snart!
love:)
 
 
 
Svar: TACK! För den urgulliga kommentaren! <3 love you too.
Ehm... jag ska försöka få upp det ikväll, kan inte lova då jag inte ens har börjat skriva på det. O dessutom står på ICA just nu o ska efter det hem o äta. :)
men jag ska verkligen försöka, så håll utskik. Kramisar.

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 38

Jag såg busigt på Justins ryggtavla och han slog precis tillbaka pingisbollen till Chaz. Jag smög försiktigt upp bakom honom och ställde mig på tå för att komma mer i jämnhöjd med honom.

Jag kastade en blick på Ryan och Paige som såg både roat och förväntansfullt på mig, jag flinade innan jag såg på Justins nacke.

 


 

 

Utan att andas honom i nacken för att han ännu inte skulle märka min närvaro höll jag andan och lät jag mina fingrar krypa över hans ena skulderblad som en insekt skulle göra.

Mitt leende ersattes av chock när Justin inte reagerade som jag trodde, han hoppade till innan han klev åt sidan och försökte få bort vad han trodde var ett kryp från ryggen.

Jag såg förvånat på honom, Paige och Ryan skrattade högt borta på bordet.

”Justin! Justin! Det är ingen spindel!” ropade Chaz och Justin slutade tvärt och andades häftigt, hans ögon var uppspärrade och hans färg ur ansiktet hade försvunnit.

”whata?” frågade jag tyst och såg på honom.

”Justin har fobi för spindlar” förklarade Chaz, Ryan och Paige skrattade ännu mer.

Justin vände blicken mot mig och jag såg hur hans ögon smalnade, jag såg oskyldigt på honom och höjde händerna framför mig.

”nej, vänta nu. Vad du än tänker så, nej!” sa jag varnade men Justin skakade bara på huvudet och började gå mot mig. Jag backade hastigt innan jag snurrade runt och sprang.

Små fnitter slapp ur min mun medan jag sprang bort genom korridoren, jag rundade hörnet och drog sedan upp dörren till mitt omklädningsrum men hann inte stänga för än Justin hade gripit tag i handtaget.

Jag såg på honom med hundvalps minnen men han verkade inte vilja smälta, jag försökte sedan spinga men ett grep runt min midja gjorde att jag inte kom någon vart.

Ena sekunden stod jag upp och försökte komma ur Justins grepp, andra hade vi tappat balansen och föll ner i den lilla kuddhögen jag hade bildat för mindre än en timme sedan.

Jag skrattade under Justin och vände sedan på huvudet för att se på hans leende ansikte, jag slutade sakta skratta och såg in i hans underbara ögon. Jag la en hand om hans nacke och drog sedan ner hans ansikte mot mitt, våra läppar möttes i en mjuk kyss innan jag tryckte mig närmre. Jag la benen om hans höfter och rullade runt för att då hamna på det kalla golvet, utan att avbryta kyssen flätade jag in mina fingrar i hans hår. Hans armar hade lindat sig i ett fast grepp runt min överkropp.

 

 

Jag avslutade senare kyssen för att ta luft och log sedan ner mot honom.

”förlåter du mig?” frågade jag tyst och drog med mina fingrar över hans läppar.

”kanske” svarade han, jag kysste honom snabbt.

”mycket troligt” sa han och jag skrattade innan jag kysste honom intensivt och passionerat.

”definitivt” mumlade han sedan mot mina läppar.

 

*

 

”Paige ska vi visa hur man spelar pingis på riktigt?” frågade jag någon timme senare, Ryan och Chaz spelade just nu medan jag, Paige och Justin satt på bordet och små pratade medan vi ibland tittade på spelet. Paige flinade och reste sig från bordet, jag hoppade glatt av efter henne och Ryan och Chaz höjde på ögonbrynen.

”watch and learn” sa jag innan jag såg på Paige.

 



Paige och Melody var precis som de sa, riktigt grymma på pingis. Melody gjorde en söt liten segerdans när hon vann ännu en poäng och jag log roat.

De fortsatte spela och fick Paige till ett hårt slag som flög över Melodys axel, Melody skrattade av förvåning och gick sedan bort för att plocka upp den lilla bollen igen.

Hon böjde sig ner och stack sin shortspryda rumpa upp i luften och jag hoppades att Ryan och Chaz såg åt ett annat håll då jag hade svårt att flytta min blick från Melodys slanka kropp.

Hon rätade sedan på sig och slängde över sitt långa hår över ryggen och gick tillbaka till bordet, hon skulle serva men det blev sned träff och den studsade in i det lilla nätet. Bollen valde att ligga kvar i mitten av bordet och tjejerna suckade högt. Melody la hela överkroppen på bordet och sträckte sig efter bollen, hon gick sedan lite åt sidan så hon hamnade med rumpan åt det andra hållet.

Hon hann precis få tag i bollen innan hennes urringning visade i stort sett allt hon hade under sin tröja.

Hon log sedan nöjt mot bollen och satte sedan bollen i spelet igen.

 

*

 

Vi stod i den stora ringen och höll varandras händer för att känna gemenskapen. Scooter höll ett utav sina mer allvarligare tal och svepte med blicken över oss. Jag kände hur Melody, som jag fått lyckan att hamna bredvid, sakta flätade samman våra fingrar och ett litet leende spred sig på mina läppar. 
Efter Scooter tog Ryan Good över och man kunde inget annat än att le stort över hans alltid lika galna peptalk. 
"duck, duck, duck, kvak, kvak, kvak, zoom" sa vi medan alla händer var in sträckta mot mitten och höjde dem sedan gemensamt mot taket och alla började klappa händerna. It's showtime!

 


jag vet, jag vet. super duper kort, men det var det här eller inget! ;)

vad tycks?? kommentara nu pussgukor, i looooove you guys.

you are seriously the beeeeest! ♥


"now security did not see him"

hellu sweet babes!
blir inget kapitel ikväll, har jättesvårt att få ner något. har inte ens kunnat avsluta meningen som jag har skrivit. OCH DET ÄR DET ENDA SOM STÅR I MITT DOKUMENT "KAPITEL 38".
vilket suger hårt! -.- men jag hoppas verkligen att jag kan få upp det imorgon. ;) puss på er.


"you're beautiful"

OCH VINNAREN ÄR ..... BETWEEN HEAVEN AND HELL! :D
ni röstade och Between Heaven and Hell fick ihop 45 röster
medan You Want Me to Start Over fick ihop 40 röster (totalt 85 röster)
riktigt glad över att ni blev så arrangerade i att rösta och ja allt...
så nu ska jag verkligen se till att alla delar kommer passa ihop, det är så mkt
som behöver bestämmas i en fantasy vilket också är roligt. ;)
 
 
 
Anonym om nu får ni vara med och bestämma!:
Åh vad kul att få vara med o rösta! Prologerna ger en ju liksom mersmak!
Wow man känner sig nästan viktig :') <3
Svar: lägger fram den här kommentaren för att visa att en del, o jag hoppas alla, tyckte det var roligt
att få vara med och bestämma. o dessutom, NI ÄR VIKTIGA!
super viktiga! ♥

"it's like, he doesn't hear a word I say"

NU ÄR RÖSTNINGEN AVSLUTAD OCH DET GÅR INTE ATT KLICKA I NÅGOT UTAV
ALTERNATIVEN LÄNGRE!
så nu ska jag räkna ihop rösterna från de kommentarer ni också lämnat.
jag vet inte om ni som skrev kommentarer röstade så jag tar med dem i alla fall.
så jag är snart tillbaka med resultatet! ;) ♥

"I guess you kissed the girls and made them cry"

Sara om nu får ni vara med och bestämma!:
Allihopa läs detta, tänk på hur många noveller om någon flyttar till Stratford finns. Tänk hur det blir med fantasy noveller även om ni gillar inte fantasy. Läs det Linn skriver, ni gillar hennes noveller så vem vet hon kanske kan övertyga er att fantasy är bra.
Svar: wow, tack Sara! :) lyssna på Sara allihopa. ;)
puss på er. ♥
PS. såg precis att jag hade besöksrekord igår!
146 unika besökare, one happy Linn over here! :DDDD looooove you guys.

"you think you're never gonna make your mark"

Amanda om nu får ni vara med och bestämma!:
Riktigt svårt val, men du kan väl skriva den ena och sen den andra? :) haha, skulle vilja läsa båda två! Båda verkar lika intressanta men jag tycker nog "Between Heaven And Hell" :)
Svar: vad roligt att du gillade dem, men har är en sak ni måste förstå!
båda novellerna kommer att skrivas o båda novellerna kommer ni att få läsa.
den här omröstningen är bara för att jag vill veta vilken utav dem ni vill läsa först!
you get it!? ;) kramisar.
GLÖM INTE ATT RÖSTA O ATT RÖSTNINGEN STÄNGS IMORGON KVÄLL.
KAPITEL 37 LIGGER UNDER TILL "2 WORLDS 1 REALITY".

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 37



Justin och resten hade redan börjat gå bort mot rätt buss. ”Paige!” utbrast jag när tålamodet tog slut.

Hon ryckte till och kom på rekordfart ut ur bilen, jag skrattade när hon såg sig förvirrat omkring.

Vi började gå bort mot bilen och jag såg upp på den mulna himlen, jag suckade svagt över det dåliga vädret.

”AAAAAHHHHH!” skrek en röst inne i bussen, jag kastade en blick på Paige bredvid mig som stirrade med lika stora ögon på mig som jag gjorde på henne innan vi sprang så fort vi kunde mot bussen.

 


 

Vi nästan knuffades uppför trappan för att se vad som hänt i bussen.
"I'M GOIN' TO KILL YOU!" skrek Justins röst innan vi hörde skratt blandat med klagorop. Panikslaget såg vi oss omkring på crewet som lugnt satt i sofforna och skrattade åt våra ansiktsuttryck.
"vad händer!?" frågade jag men såg inget onormalt, rösterna kom inifrån Justins rum.
"där inne" sa Kenny och pekade.
"Chaz och Ryan är här" sa Scooter med ett leende och ett högt garv kom ut från rummet.
"vilka?" frågade jag förvirrat.


Jag gick efter Kenny uppför den lilla trappan till bussen med resten av teamet efter oss. Jag såg runt på alla välbekanta saker och log svagt innan en gäsp slank ur min mun. Trött gick jag bort mot mitt sovrum, jag släppte väskan på golvet vid dörren och började gå mot sängen.

”AAAAAHHHHH!” Chaz och Ryan hoppade fram från andra sidan sängen, jag öppnade munnen för att skrika men inget ljud kom ut. Chockad stapplade jag bakåt och gick in i väggen, klumpigt gled jag ner på golvet och försökte så gott jag kunde starta om mitt hjärta. Chaz hade lagt sig halvt på sängen och skrattade ner i madrassen, Ryan hade glidit ner på golvet efter att ha sett min minn och skrattade nu högt. Jag satt fortfarande som förstenad med öppen mun och stora ögon. Chaz försökte få något sagt mer kunde inte pressa fram något för ens hans skratt avbröt honom.
Jag började andas normalt igen och min puls gick ner i varv samtidigt som jag tog in vad som just hänt. Chaz och Ryan hade skrämt mig till gränsen till döden. Min två bästa vänner var här. Ryan och Chaz. I bussen. Jag såg på dem medan ett stort leende spred sig på mina läppar.
"I'M GOIN' TO KILL YOU!" skrek jag åt dem innan jag kom upp från golvet för sedan slänga mig på Chaz som låg närmast och måttade, inte alltför hårda, men hårda slag mot hans kropp.
Klagorop lämnade hans mun och jag flinade roat, när jag ansåg att jag hade fått min revange på dem båda satte jag på madrassen.
"när kom ni hit?" frågade jag en aning andfått men glatt.
"igår" svarade Ryan från golvet.
"vi tänkte överraska dig" sa Chaz med ett flin. "du tänkte att du inte hade så mycket-" fortsatte han men avbröts när Melody kom inrusande i rummet med Paige efter sig.

”Paige lägg av! Du vet att jag inte gillar kaviar!” skrek hon och sprang undan från Paige, vilket hon gjorde genom att springa upp i sängen bakom oss.

”kom igen, det är bara kaviar” sa Paige och höjde tuben och flinade brett, Melody såg panikslaget på henne innan hon sprang ut ur rummet igen med Paige tätt bakom sig.

”sällskap” avslutade Chaz sin mening efter en stund, jag skrattade.

”som du ser är jag inte ensam på den här bussen” sa jag och svepte med armen mot dörren samtidigt som Melody skrek utifrån bussen och Paige skrattade.

”you got some hot company” sa Ryan och flög upp på sängen, förvånat såg jag på honom innan jag nickade. Ryan stirrade sedan gillande mot dörren innan han reste på sig.

Jag gick efter honom ut ur rummet och bort mot bussens vardagsrum, Melody kom gående mot oss i korridoren med kaviar i ansiktet. Jag började genast skratta åt henne och hon såg surt på mig, hon gick in i badrummet och kom sedan ut med papper.

”vad är det som är så fel med kaviar?” frågade jag och följde tillsammans med Ryan och Chaz efter henne bort till Paige som satt vid bordet med en kaviar macka framför sig.

”well, let’s see” sa hon och satte ena handen på höften. ”det är äckligt och äckligt och, hm… äckligt” sa hon.

”FEL! Det är gott” sa Paige och tog en tugga av sin macka, Melody la sin ena hand vid början av hennes hals och såg äcklat på Paige.

”euk” mumlade hon och skakade på huvudet, Paige la på sig sin sura minn som skulle kunnat pryda en treårings ansikte. ”but I still love you” la Melody och Paige log genast stort igen.

Jag skrattade och såg på Chaz och Ryan, Chaz skrattade med mig men Ryan såg på Paige som åt sin macka.

I think someone just got a crush, tänkte jag och harklade mig, han hoppade till och såg på mig.

”Paige, Melody det här är mina bästa vänner Chaz och Ryan” sa jag och pekade på dem i tur och ordning. De log stort och hälsade på dem.

”så hur går det med ert förhållande?” frågade Chaz senare på kvällen, när vi hade satt på oss pyjamas och sagt god natt till alla.

”vi försöker så gott vi kan, hittills har jag inget att klaga på” svarade jag och såg ner på mina händer.

”nej, du har ju en av världens snyggaste tjejer så vad har du att klaga över?” frågade Ryan från soffan, Chaz skrattade och jag såg generat på dem.

”jaja” svarade jag och viftade med handen, Chaz och Ryan skrattade återigen åt mitt röda ansikte.

”men hur har det varit hemma?” frågade jag sedan nyfiket och för att komma bort från samtalet om mitt och Melodys ”förhållande”.

”same, same but different” sa Chaz och flinade. ”nej, men allt rullar på”

Jag nickade och saknade min hemstad, vänner och mina morföräldrar. Med en suck föll jag tillbaka mot kuddarna och såg upp i busstaket.

 

*

 



”finns det verkligen ingenting att göra?” frågade jag och stönade uttråkat.

Paige snurrade fortare på sin kontorsstol och fnissade, jag såg att hon snart var på väg att falla av men avstod från att varna henne. Nu fick hon tillbaka för kaviaren, jag såg sedan vidare på Justin som satt med sin iPhone och spelade fortfarande på Tempel Runner som han gjort den senaste timmen, Ryan satt bredvid honom och lekte med en gummisnodd.

Jag flinade brett åt hans koncentrerade ansiktsuttryck och såg sedan vidare på Chaz som låg i en konstig vinkel i ena fåtöljen och sov djupt.

Paige i kontorsstolen ramlade och brakade ner i golvet, höga skratt lämnade hennes mun bakom soffan där hon låg. Jag skrattade smått åt henne och satte mig sedan uttråkat på armstödet till soffan, jag ställde mig genast upp när en busig tanke slog mig.

Jag samlade ihop alla kuddar jag kunde hitta i rummet och la ner dem på golvet under armstödet, när jag ansåg att högen var tillräkligt hög och mjuk satte jag mig på armstödet igen. Jag såg runt i rummet en gång och såg att Justin nu satt och såg på mig, Ryan höll fortfarande på med sin snodd och Paige låg kvar bakom soffan och gjorde små ljud.

Jag såg på Justin och log innan jag föll bak ner mot marken och landade i min kuddhög, jag skrattade mjukt och låg kvar. Jag gosade ner mitt ansikte i en utav kuddarna och log.

Snart låg Justins huvud på min mage och jag ännu bredare, jag smekte och lekte med hans mjuka hår och kände hur jag började bli tröttare.

”vad är väl en enhörning på slottet?” frågade Paige helt slumpmässigt bakom soffan, jag små fnissade och Justins huvud studsade lite på min mage.

”den kan ju vara dötrist, bedrövlig eller alldels, alldels underbar” fortsatte Paige och imiterade Askungen, jag la handen över ögonen och skakade roat på huvudet, var hon seriös eller?

”vart bor enhörningar egentligen?” frågade Ryan efter en stund, med uppspärrade ögon såg jag upp på honom där han satt i soffan. Han hade lagt ifrån sig snodden och såg fundersamt över soffryggen och ner på Paige.

”men de bor väl på Kinesiska muren eller något” sa Chaz från sin fåtölj, jag vände blicken mot honom och såg när han gnuggade sig nyvaknat i ögonen. Jag lät blicken vandra mellan mina vänner och kunde inget annat än att skaka fascinerat på huvudet.

”nej, det är ju där drakarna bor” sa Paige.

”ja, just det” Chaz och pekade slapp med fingret mot Paige samtidigt som han satte sig tillrätta i fåtöljen. Paige som nu hade tagit sig upp från golvet och satt sig i kontorsstolen igen, nickade.

”undra om kineserna rider på dem?” frågade Ryan och tog sig om hakan.

”men är du dum i huvudet eller! Drakarna är ju för farliga för att rida på!” utbrast Chaz och såg på Ryan som om han var från vettet.

Jag såg ner på Justin som stirrade på mig, jag skakade på huvudet och kämpade för att inte skratta.

När jag sedan såg på Justin som knep ihop sina läppar till ett streck kunde jag inte hålla mig längre, jag skrattade högt och roat. Chaz, Ryan och Paige vände direkt huvudena mot mig och Justin som låg i en hög och skrattade.

”vad tog åt dem?” frågade Paige, Ryan ryckte på axlarna.

”vem vet? Dem är ju inte de smartaste” sa Chaz.

 

*

 

”TITTA!” sa jag glatt när jag fick syn på det ensamma pingisbordet i det sista rummet vi bestämt oss för att leta i. Justin och Ryan kom upp bakom mig och log brett, bakom dem kom Chaz och Paige gående.

”äntligen något att fördriva tiden med!” utbrast Chaz och gick fram till bordet.

Jag såg runt i det lilla rummet och fick sedan syn på en stor, gammal radio. Jag gick fram till den och försökte hitta ”on” – knappen, tillslut fann jag den och klickade glatt på den.

Min favoritkanal NRJ pumpade ut musik och jag sjöng svagt med i låten, jag diggade med huvudet och snurrade sedan runt mot de andra, Paige hade satt sig tillsammans med Ryan på ett annat bord och såg på bollen som studsade fram och tillbaka mellan Chaz och Justin. Jag såg busigt på Justins ryggtavla och han slog precis tillbaka pingisbollen till Chaz. Jag smög försiktigt upp bakom honom och ställde mig på tå för att komma mer i jämnhöjd med honom.

Jag kastade en blick på Ryan och Paige som såg både roat och förväntansfullt på mig, jag flinade innan jag såg på Justins nacke.

 


hahahah, vad tyckte ni om den flummiga delen där i mitten! ;)
hhahahaha, mina vackra och de mest underbara vänner man kan tänka sig tvingade mig. heheheh, men vad tror ni hon kommer göra mot Justin? vad tycks? fortsätt med era gulliga kommentarer, de gör verkligen min dag! ♥ orkade inte leta efter bilder, där har ni förklaringen. ;)

"when we are together it's the time of our lives"

Lisa Dahlman om nu får ni vara med och bestämma!:

Gud vad svårt att välja båda verkar otroligt bra.
Men jag skulle nog säga den första för att jag gillar när det är fantasy.
Jag har även en fråga är olivia och lilo samma tjej?
älskar din novell :)

Svar: ja. Olivia och Lilo är samma tjej, Lilo är hennes smeknamn. :)

PROLOGERNA OCH RÖSTNINGEN LIGGER LÄNGRE NER! :)


"make me come alive, c'mon and turn me on"

Anonym om nu får ni vara med och bestämma!:

Jag tycker "You want me to start over?" :)
men är Viktor hennes bror?

Svar: ja, precis. Victor är hennes tvillingbror. ;)


PROLOGERNA OCH RÖSTNINGEN LIGGER UNDER! BTW HÅLLER RÖSTNINGEN ÖPPEN TILLS PÅ TISDAG. ;)


"talking about our destiny"

hellu sötisar!
tänkte när "2 Worlds 1 Reality" är slut, vilken den INTE är på ett tag!
men när den är det så kommer det fler noveller, så jag tänkte lägga ut två prologer till två ideer som
jag har mest bakgrund till. så jag tänkte låta er läsa dem och sedan låta er rösta på den som
ni skulle vilja läsa först! :)
prologerna ligger här under!
 



webvoter-omröstning
Vilken novell vill ni läsa?

Between Heaven And Hell
You Want Me To Start Over?

Se resultat





Between Heaven and Hell

 

 

Dåtid – 2001

 


 

 

”Chaz, Ryan kom då!” skrek Justin och såg bak på sina vänner som kom springandes efter honom. Han drog handen genom sitt bruna hår och sprang sedan vidare.

”vi kommer, vi kommer” sa Ryan flåsande.

Ryan, Chaz och Justin sprang vidare genom med ivriga steg mot kojan i skogen som de jobbat på i flera veckor.
”hoppas den inte rasat” sa Chaz bekymrat och strök bort sin tjocka lugg ur ögonen.

”där är den” skrek Justin glatt och pekade på kojan gjord av plank och grenar. Chaz stannade trött bredvid Justin och andades djupt för att återfå normal andning.

”den har klarat sig” sa Ryan med ett leende och gick in i den lilla kojan som var exakt hög nog för dem att stå rakt. Ett högt muller hördes från himlen och Justin såg oroligt upp mot den gråa skyn.

”tror nu det kommer regna?” frågade han, Chaz ryckte på axlarna och grepp tag i en lång pinne.

”har ingen aning, ser så ut dock” svarade Chaz.

 

*

 

”Sunshine, ta din lillasyster och springa bort till portalen. Du vet vad du ska göra, de andra möter er där!” skrek Cherry åt sin 9-åriga, gråtfärdiga dotter. Ännu en explosion fick deras hus att skaka.

”men vi kan inte lämna er!” skrek Sunshine tillbaka, nu med tårarna rinnande längst kinder.

Hennes lillasyster gnällde skrämt bredvid henne och kramade Sunshines hand hårdare.

”ni måste älsklingen, vi kommer och hämtar er när allt är över. Vi lovar” sa Cherry och gav sina döttrar en varsin kram och en puss på pannan.

”ni måste skynda er nu!” ropade Jasper och sprang fram till sina barn och fru.

”vi älskar er” försäkrade Cherry och såg på Sunshines ansikte som såg på sin mamma över axeln på Jasper.

”vi kommer för er sen” sa Jasper och släppte taget om sina döttrar, han smekte dem över kinderna och gav dem ett svagt leende.

”ni måste springa nu, använd inte vingarna du kommer inte orka er båda” sa Jasper och såg Sunshine i ögonen. Hon nickade och hakan darrade på henne när hon ansträngde sig för att inte gråta.

Jasper reste sig från sin knäsittande ställning och gick bort till dörren. Cherry följde efter med Sunshines hand i sin.

”okej, jag avleder deras uppmärksamhet så kan du se till att de kommer iväg” sa Jasper till Cherry, hon nickade allvarligt och Jasper öppnade dörren.

”hey, jackass! Jag är här!” skrek han innan han sprang bort från dem, mitt i steget vecklade han ut sina enorma, vita vingar och flög hastigt upp i luften och iväg.

”spring nu älsklingar. Glöm inte att vi alltid älskar er och ta hand om er” ropade Cherry efter Sunshine och Deztiny som sprang bort från huset och mot portalen.

Cherry såg sina döttrar försvinna bort och föll sedan ner på knäna och grät. Hon skulle aldrig se sina fina barn igen, hon skulle aldrig kunna hålla dem hårt i famnen igen, kyssa deras mjuka pannor och kinder, hon skulle aldrig kunna komma och hämta dem.  Hon skulle svika sina vackra barn.

Men de var snart i säkerhet det var det som räknades. Vreden inom henne brann nu som aldrig förr, hennes mörka ögon glödde av raseri och hennes vingar exploderade ut ur hennes rygg.

Likt skjuten ur en kanon flög hon upp i luften för att slåss mot fienden som var orsaken till förstörelsen av deras familj, hem och värld.

”vart ska vi?” frågade Deztiny flåsande och sprang hand i hand med sin storasyster.

”vi måste flytta, bo på en annan plats en stund” sa Sunshine och kramade Deztinys hand hårdare.

 

*

 

"...we have to move, live at another place for a while..."

 

Vinden tilltog och vädret började nu bekymra de tre pojkarna som fridfullt hade lekt i sin koja.

”vi borde ta oss hemåt” skrek Ryan över de högt tjutet från vinden. Åskan slog återigen över himlen och den mullrade som aldrig förr, Justin och Chaz nickade instämmande innan de kröp ut ur kojan och började sin vandring hemåt. Återigen såg Justin upp mot himlen och kisade med ögonen för att fokusera blicken.

”killar, titta!” skrek han och pekade uppåt, Chaz och Ryan vände sig hastigt om för att också bevittna de stora föremålen som föll från himlen innan de försvann utom synhåll någonstans ner i skogen.

Några sekunder gick och pojkarna stod chockade över vad de just sett innan hela marken började skaka, träden, grenarna, stenarna hoppade runt som om de stod på lava.

”det kommer rasa!” skrek Ryan och snart låg pojkarna begravda under trädraset.

 

 


 

här är den första och som ni märker är det en fantasy berättelse.

jag själv älskar fantasy! ;) hehhehe, o jag e väldigt excited över att skriva om den här.

vad tycker du? vill du läsa den så kryssa för den i röstningsrutan.

 

 



 

 

You Want Me To Start Over?

 

 

Men en djup suck packade jag ner de sista sakerna i en flyttkartong innan jag stängde igen den och drog en bred tejp bit över för att den inte skulle öppnas igen. Jag såg runt i mitt nu tomma rum och kände redan saknadens om fyllde mig, jag ville inte lämna huset, staden, landet som jag hade bott i hela mitt liv. Lämna alla mina vänner och minnen, men det var inte jag som bestämde.

”kommer du Lilo?” sa mamma från dörröppningen och använde sig av mitt smeknamn.

”jag kommer” sa jag trött och gick sedan bort till spegeln som fortfarande satt kvar på min vägg, jag granskade mitt blonda långa hår och blåa ögon, typisk svenskt utseende.

Vilket jag också var, svensk.

Olivia Frid, 16 år från det lilla landet Sverige. Men snart skulle jag vara Olivia Frid, nykomlingen med det konstiga efternamnet och otroligt intressanta personen som kom från ett annat land.

”Lilo” sa min bror och ställde sig bredvid mig, jag såg upp på honom och det var som att se på sig själv. Även fast vi inte var enäggstvillingar så var vi extremt lika, Victor var som en killversion av mig och tvärtom. ”vi måste åka nu” sa han och la en hand på min axel.

Jag nickade sorgset och gick tillsammans med honom nerför trappan och genom det tomma huset och bort till hallen. Jag knöt på mig mina vita converse och gick sedan ut genom ytterdörren.

”we are just about to leave. Yeah, I love you too, bye babe” sa mamma i telefon till sin nya kille som det var meningen att vi nu skulle flytta till, jag rynkade äcklat ihop ansiktet över hennes ord och gick bort till bilen. Även fast jag aldrig har träffas mannen personligen så gillade jag honom i alla fall inte, han var precis på väg att tvinga iväg mig från allt jag älskade.

 

 

Och för det hatade jag honom, Victor däremot verkade se fram emot flytten. Men han, tillskillnad från mig, var bra på att skaffa nya vänner och passa in, jag var mer den personen som det tog tid att lära känna, som inte öppnade sig för vem som helst och tog oftast till den kaxiga attityden i början. Vilket inte var den bästa ”hej-ska-vi-bli-vänner” metoden.

”OLIVIA! LILO!” skrek två bekanta röster, fort snurrade jag runt för att se Melinda och Cornelia komma springandes mot mig. Jag sprang dem till möttes och slängde mig om deras halsar, jag kramade hårt om dem och kände nu hur tårarna rann.

”jag kommer sakna er så mycket” grät jag och de snyftade i mina öron.

”ring så fort du kommer fram, okej?” frågade Cornelia hakigt i mitt öra, jag lutade mig bakåt och nickade.

”klart jag gör” svarade jag och kramade dem igen.

”Lilo, vi måste verkligen åka nu!” hörde jag mamma ropa på mig, jag kramade om mina bästa vänner hårdare innan jag motvilligt släppte taget om dem.

Jag gick sedan bort mot bilen, jag vände på huvudet för att se dem stå hand i hand innan jag gled in i bilen. Jag såg ut genom bilfönstret och vinkade till dem samtidigt som bilen började rulla iväg, de blev mindre och mindre och snart såg jag dem inte alls.

Victor flätade samman våra fingrar och jag lutade trött huvudet mot hans axel.

Stratford here we come, tänkte jag innan jag slöt ögonen.






här är den andra novellen, har många busiga och roliga ideer för den här berättelsen.
vad tycker du? vill du läsa den så kryssa för den i röstningsrutan. :)


måste bara tacka er igen för de fina kommentarerna o såg just att jag fick 18 st! 
HELT GALET! :DDDD ni skulle se mitt leende! 
nästa kapitel kommer inte ikväll som nästan lovat så jag ger er det här att läsa
istället, hoppas ni gillade det! SÅ RÖSTA NU! jag ger er möjligheten att vara med och påverka. ;)
puss på er och fortsätt att kommentera som ni gjort! ♥

"I-I feel like I'm losin' my mind-ind"

ni är verkligen super gulliga läsare, verkligen dem bästa. jag... jag skulle inte säga klaga, mer uttrycka min åsikt. ;) o så fixar ni ihop 16 kommentarer!
hahahahah, I LOVE YOU SO MUCH! kommentar rekord dessutom. ;)

men i alla fall! e väldigt tveksam om det kommer upp ett kapitel ikväll eftersom jag ska sova hos min kompis. :/
men annars kommer det imorgon kväll. <3


2 Worlds 1 Reality - Kapitel 36

”okej” sa jag och log mot henne, jag öppnade dörren och gick sedan bort de få dörrarna till Justins rum. Jag knackade en gång men hann inte knacka fler för ens dörren öppnades och Justins arm grep tag i min och slet mig in.

”hey sexy” sa han efter att ha stängt dörren och sedan mjukt men bestämt tryckte upp mig mot den. Hans varma kropp pressades mot mig och jag log nöjt, tack gode gud för spriten.




”jag älskar dig” sa jag tyst och smekte med tummen längst hans käklinje, han vred på huvudet och såg på mig i mörkret. ”jag älskar dig också”

Jag log snett och han kupade ena handen runt min kind för att sedan luta sig över mig och mjukt kyssa mina läppar. Jag besvarade kyssen och flätade in mina fingrar i hans hår, handen runt min kind gled ner över min hals, smekte över mina nakna bröst och kittlade över min mage.

Jag avbröt kyssen genom att fnissa, han skrattade smått åt mig och rullade sedan upp på mig.

Jag lät mina fingertoppar glida upp och ner längst hans rygg och kände hur värmen strålade från Justins kropp som låg hårt pressad mot min.

 

*

 

Jag öppnade försiktigt ögonen och träffades direkt av en solstråle som lyckats ta sig genom gardinerna, jag la handen för ögonen och rullade sedan bort från fönstret.

Jag stötte ihop med Justins kropp och tog bort handen från ögonen, han sov fortfarande och jag hävde mig upp på ena armbågen. Jag studerade hans sovande ansikte och log snett jag böjde mig sedan ner och kysste mjukt hans läppar. Jag lyfte sedan mitt huvud från hans och såg att hans stängda ögon nu var klarvakna. Ett leende pryde hans ansikte, han la snabbt en hand runt min nacke och svank för att sedan pressa mina läppar mot hans och rullade runt i den breda sängen.

”good morning hot stuff” sa han mellan kyssarna, jag log och han kysste mig längst halsen och började vandra neråt över mitt bröst. Jag kände hur han tände glöden inom mig och jag trodde jag skulle bli galen, fort tog jag tag i hans ansikte och drog upp honom så jag hungrigt kunde kyssa hans läppar.

 

Tumblr_lv5ahuhbwm1r1yutvo1_500_large

 

Vi rullade runt igen så jag satt över hans höfter, jag pressade min kropp mot hans och Justins händer smekte ivrigare över alla delar på min kropp.

Jag kände hur jag ville ha honom i mig nu och snabbt men avbröts genast av dem tankarna när en knackning ekade genom rummet, våra huvuden rycktes direkt mot dörren innan vi såg panikslaget på varandra.

Jag gled hastigt ner på Justins kropp så jag låg med ansiktet på hans mage och han hann precis dra täcket över oss innan dörren till hans rum öppnades.

”Justin! Är du inte uppe än, vi ska ner och äta frukost!” utbrast en mans röst, Kenny.

”ehm… jag-” började Justin.

”men ligg inte bara där, upp och hoppa” sa Kenny och paniken spred sig inom mig.

”JAG KOMMER!” nästan skrek han. ”ehm… jag kommer om en stund, jag lovar. Gå ner så länge” sa han sedan lugnare och i normal samtalston.

”okej, whatever” sa Kenny med en misstänksam stämma och jag hörde sedan hur dörren öppnades och stängdes. Justin andades ut under mig och jag rullade av honom och tittade upp bakom täcket.

”det var nära ögat” sa Justin när jag var synbar. ”han var på väg att slita täcket av mig” sa han sedan med stora ögon, jag kunde inget annat än att skratta.

”det är inte roligt Melody Gold” sa Justin med allvarlig röst vilket fick mig att skratta ännu mer, jag såg på Justin och såg att han hade svårt att hålla sin allvarliga minn.

”du är hopplös” sa han samtidigt som han la sig på mig för att sedan snabbt trycka sina läppar mot mina. Jag log mot hans läppar men kysste honom sedan tillbaka.

Utan förvarning slets dörren upp och Justin slutade tvärt kyssa mig, han grep tag i kanten av täcket och drog den över oss. Under hela den proceduren lyckades vi rulla och rullade av sängen, vi föll ner i en hög på golvet på den bortre delen av sängen från dörren. Ett fnitter hördes och det lät mycket likt Paiges fnitter. Jag satte mig hastigt upp med Justin som fortfarande satt slash låg på mig, vi såg förvånat upp bakom kanten till sängen och såg Paige med armen om magen och var på gränsen till andnöd.

Hon drog tillslut in ett andetag och mer skratt kom ur hennes mun.

”ni skulle ha sett er!” fick hon fram.

 

*

”back on the road” mumlade jag när vi drog ner våra väskor från bagageutrymmena på flygplanet.

Justin drog ner sin väska som låg bredvid min, jag drog trött i min axelbandsremsa för att få ner väskan och suckade trött när den inte ville. Justin skrattade tyst bredvid mig, jag vände huvudet mot honom och körde en armbåge i sidan på honom.

Förvånat slutade han skratta och tittade på mig, men jag ignorerade honom och fortsatte försöka få ner min väska. En fnysning slank ur Justins mun och jag skrattade lågt.

Sedan hördes hur en väska föll ner på golvet och en man som stapplade bakåt, puttade till Justins som hade en liten plats att stå på att han inte kunde rädda sig själv genom att ta ett kliv åt sidan utan knuffades rakt på mig. Hårt föll vi i golvet mellan flygstolarna.

Jag stönade högt under Justin när jag kände smärtan från min arm och höft, Justin reste sig fort och hjälpte mig sedan upp.

”gick det bra?” frågade han oroligt, jag borstade bort smutsen från mina kläder innan jag log mot honom.

”jag är okej” svarade jag honom och ryckte sedan i bandet och väskan föll ner. Jag la nöjt remsan runt axeln och gick sedan med Justin efter mig bort mot dörren ut ur planet och ner för den lilla trappan och ner på asfalten.

 

*

 

Bilen stannade och jag väcktes ur min dvala, Paige gäspade trött bredvid mig och sträckte på sina armar. Jag öppnade min bildörr och klev ur, jag väntade tålmodigt på att Paige skulle ta sig ur men hon var extremt seg då hon fortfarande var nyvaken.

Justin och resten hade redan börjat gå bort mot rätt buss. ”Paige!” utbrast jag när tålamodet tog slut.

Hon ryckte till och kom på rekordfart ut ur bilen, jag skrattade när hon såg sig förvirrat omkring.

Vi började gå bort mot bilen och jag såg upp på den mulna himlen, jag suckade svagt över det dåliga vädret.

”AAAAAHHHHH!” skrek en röst inne i bussen, jag kastade en blick på Paige bredvid mig som stirrade med lika stora ögon på mig som jag gjorde på henne innan vi sprang så fort vi kunde mot bussen.

 

 

 


kort jag vet. men vad tror ni hände i bussen!? ;)

vad tycks? kommentera, jo angående kommentarer så...

jag ser statistiken o blir förvånad över hur få utav er som faktiskt orkar

eller vill lämna en kommentar. o det gör mig lite ledsen faktiskt, jag kämpar med

kapitel även fast det kan stå still i huvudet på mig o då förväntar jag mig faktiskt att få åtminstonde fler än 5 kommentarer. MEN JAG UPPSKATTAR VERKLIGEN ER SOM KOMMENTERAR, såklart ni som läser också men... aja, love you guys och hoppas ni gillade kapitlet. ♥


"each morning I get up, I die a little"

Anonym om 2 Worlds 1 Reality - Kapitel 35:
Du kan kolla på det imorgon 15:00 på nickelodeon. Jag tror det skulle gå där då, det kommer i alla fall upp reklam där om att det är på lördag 15:00. :)
Superbra kapitel! :)
 
 
Svar: tack! nu kommer ett annat problem... jag har inte nickelodeon. :)
hm... kanske kan se det hemma hos min kompis. hahaha. men tack! nästa kapitel ska jag börja skriva på nu, har försökt hela dagen men... har känt mig... konstig o inte haft någon skriv lust. :/

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 35

"nästa är "Favorite Duet Partners" sa Justin i mitt öra och jag kände hur nervositeten växte inom mig igen. 
Jag grep återigen tag i hans hand och kramade den hårt, uppe på scenen började de ropa upp vilka som var nominerade och det pirrade till i magen när jag hörde våra namn. 
"och vinnarna för "Favorite Duet Partners" är..."

 

 


 

"...Melody Gold och Justin Bieber" ropade de ut i micken och jag studsade direkt upp ur mitt säte. Justin ställde sig lika fort upp och jag slängde mig i hans famn. Han slog armarna om mig och kramade hårt tillbaka, jag släppte sedan taget för att ge Paige en kram innan vi gick mot scenen.

Vi fick en varsin blimp och vi gjorde något gemensamt tack, sedan kom Will Smith som hade varit kvällens värd fram till oss. Han gratulerade oss varmt.

”så ingen kärleksaction mellan duetten?” frågade han och blinkade med ena ögat.

”nej då, we’re best buddies” sa jag och la armen om Justins axel. ”right, Justin?”

”absolut” svarade han med ett leende.

”yeah, anyway. Men som ni båda vet så är detta award lite speciellt eftersom vi slimar kändisar” sa Will med ett leende, Justin och jag nickade.

”så vi tänkte nu ta ut den hemliga kändisen som har röstats fram av fansen som ska bli slimad” fortsatte han och skickade roade blickar på oss.

”oh, vem är det?” frågade Justin glatt, men jag hade redan fattat. Snabbt som blixten tog jag ner armen från Justins axlar och hann pressa mitt ansikte mot hans bröst innan Will skriker.

”IT’S YOU” och scenen exploderar med grönt slime.

Strålarna kom så hårt att det var svårt att stå still, Justin tryckte ner sitt ansikte mot min hals för att skydda sig mot slimet och Will som hade tagit tag oss vinglade när strålarna träffade oss.

Tillslut tog det slut och jag släppte taget om Justin, även fast jag hade tryckte mitt ansikte mot hans bröst hade jag ändå lyckats få en massa slime i ansiktet.

Jag såg upp på Justin och skrattade, hela hans ansikte, hår, kläder, allt var täckt av den gröna sörjan.

 

"IT'S YOU"


”skratta lagom, du ser inte mycket bättre ut” sa han roat och jag slutade tvärt skratta.

Jag såg sedan ut mot publiken och på fansen som stått närmast scenen som också var täckta av slimet, jag skrattade och försökte torka mig i ansikte men det var omöjligt då det inte fanns en ända ren fläck på min kropp. Halkande och fumlande kom vi av scenen och möttes av vårt crew som skrattade och applåderade. Jag log mot dem och vred sedan en bit av mitt hår och det forsade ner på golvet likt vatten.

 

*

 

”har jag kvar slime i örat?” frågade jag Justin, han vände huvudet mot mig och skrattade.

”jepp” svarade han och fortsatte sedan skölja ur sitt hår.

Jag stönade. ”förra året hände samma sak och slimet stannade i mitt öra i en hel vecka, en hel vecka!” sa jag och Justin skrattade igen.

Jag gick ifrån den lilla duschhörnan i rummet och gick bort till min väska, tydligen så visste hela vårt crew att vi skulle bli slimade och då packat ner extra kläder. Lagom road hade jag blivit över det faktumet, men jag hade fått min revange. Jag skrattade återigen när bilden av Maggies fasansfulla ansiktsuttryck kom upp i mitt huvud när jag hade gett henne en stor, slimig kram.

 

 

Jag drog ner dragkedjan på min blöta och kläggiga klänning, drog av de tunna axelbanden från min axlar och lät sedan klänningen falla till marken. Jag klev ur den och ställde mina nakna fötter på det kalla kakelgolvet, jag tittade ner på högen som var min klänning. Jag tog sedan tag i högen och la den i ett utav handfaten, jag satte på kranen och lät vattnet blöta ner klänningen ännu mer och förhoppningsvis ta med sig slime.

 

 

Jag kände över hela huvudet med handen och kände inget kläggigt så jag stängde av vattnet och satte upp munstycket på sin plats igen. Jag drog av mig jackan och t-shirten och la dem på det vita, duschgolvet.

Jag tog sedan tag i handduken som låg på stolen bredvid och la den över huvudet och torkade håret.

Jag sprutade sedan vatten över kläderna på golvet och jag såg hur det gröna slimet blandade sig med vattnet och åkte sedan ner i avloppet.

Jag rätade sedan på ryggen och såg ner på mina nu gröna byxor, jag öppnade väskan som stod bredvid handduken. Jag drog fram ett par svarta adidas byxor, jag drog med lite slit av mig jeansen och slängde den på jackan och t-shirten. Jag klev sedan i mina mjukisbyxor och log glatt över min slime fria kropp. Jag vände mig om för att se hur det gick för Melody, jag fann henne vid handfaten.

Jag kände hur mina ögon spärrades upp av synen, hon stod och sköljde sin klänning under vattenkranens stråle iklädd endast sina spetstrosor och bh. Jag bet mig i läppen och granskade henne från topp till tå. Shit, hon är snygg!

Jag gick med långsamma steg bort mot henne, jag kom upp bakom henne och kysste hennes axel.

Hon vred lite på huvudet men gjorde inga protester eller motstånd, jag drog bort hennes hår från hennes hals och kysste mjukt hennes hud.

Hon tiltade huvudet åt andra hållet och jag la mina armar runt hennes mage, jag vandrade upp till hennes käkben och ner över halsen igen. Mina händer gled över hennes mage och upp mot hennes bröst. Hon vred sitt huvud mot mig och våra läppar möttes, jag kysste ivrigt hennes läppar och hon vände på sig i mitt grepp och pressade sin perfekta kropp mot min.

Hon avslutade kyssen och lutade sin panna mot min, jag såg besviket på henne och jag såg hur det ryckte i hennes mungipor som inte ville dra ut sig till ett leende.

”ikväll” viskade hon sedan tyst. ”vi föreslår att de vuxna kan ta en drink i baren och då smiter jag över” fortsatte hon och jag log större vid varje ord hon yttrade.

”ikväll” instämde jag och lät mina händer glida över hennes rygg och över hennes rumpa innan jag gick bort till min väska. En låg suck slapp ur Melodys mun och jag log snett.

 

*

 






”vi går ner till baren en stund då” sa Maggie som hade kommit och knackat på.

”visst” svarade vi frånvarande och skrattade högt åt filmen som rullade på tv.

”var inte för högljudda bara, Justin sover så snälla väck honom inte” sa Maggie och vi gjorde ett ljud som hon tog som ett ”okej” och stängde sedan dörren. Jag ryckte direkt mitt huvud mot dörren, hoppade över soffryggen och sprang fram till dörren. Jag tittade ut genom det lilla nyckelhålet och såg hur de vuxna samlades där ute för att sedan gemensamt ta sig bort till hissarna som skulle ta dem ner till lobbyn och bort från den här våningen.

”I rock, I rock on!” sjöng jag och gjorde en liten seger dans, Paige skrattade roat i soffan åt mig.

”men är det verkligen okej om jag går och hänger med Justin en stund?” frågade jag för säkert tusende gången, men jag fick dåligt samvete för att jag lämnade henne såhär.

”ja, har jag ju sagt!” sa hon och la sig tillrätta i soffan. ”jag ska titta på ”Remember Me” som jag vet att du inte gillar så jag tar tillfället i akt när du är borta” sa hon och jag rös när hon nämnde filmen.

Jag vet inte vad det var med den, men jag hade en enormt negativ inställning till den.

”okej” sa jag och log mot henne, jag öppnade dörren och gick sedan bort de få dörrarna till Justins rum. Jag knackade en gång men hann inte knacka fler för ens dörren öppnades och Justins arm grep tag i min och slet mig in.

”hey sexy” sa han efter att ha stängt dörren och sedan mjukt men bestämt tryckte upp mig mot den. Hans varma kropp pressades mot mig och jag log nöjt, tack gode gud för spriten.




 

hahahhaha, SLIME! har fortfarande inte kunnat se KCA o e lite sur för det.
KCA har alltid varit mitt favorit award o ofc Teen Choice Awards. ;)
vad tycks? kommentera! ♥

"I let her drive, she is my guide"

mikaela om 2 Worlds 1 Reality - Kapitel 34:
jag älskade det men märker ingen från tex deras skola att det är paige för du hon ändrar sig inte:) bara undrar

hahahahah, omg! det hade jag inte ens tänkt på! :)
wow, smart girl. ehm... jag vet inte om jag vill förvirra alla genom att göra Paige
annorlunda oxå. vi kan istället utgå från att alla har ett blint öga när det
gäller Paige, okej? :) awesome!

nästa kapitel ska jag försöka få upp ikväll.

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 34

PREVIOUS:   ”hey guys!” sa jag och vinkade till dem, de skrek och några hälsade tillbaka. Det var en tjej som frenetiskt stod och hoppade på stället med armen högt uppe i luften, ett nästan desperat uttryck pryde hennes ansikte. Jag tog micken ur Justins hand och pekade på tjejen.

   ”du verkar ha en fråga som du hemskt gärna vill ställa” sa jag och log mot henne, hon sken upp i världens leende och slutade hoppa.

   ”visste ni att ni är nominerade till ”favorite duet partners” i Kids Choice Awards?” frågade hon och slog ihop med händerna, hon tillsammans med alla andra tjejer tjöt exalterat.

 


  

”titta, vi är nominerade för ”Favorite Female Singer” och ”Favorite Male Singer” också” utbrast Justin och pekade på skärmen. Vi hade gått direkt tillbaka till bussarna efter soundchecket för att se om det stämde som tjejen hade sagt att vi var nominerade som ”Favorite Duet Partners” och mycket riktigt pryde en liten bild på oss tillsammans med våra namn i rutan som tillhörde oss under nomineringen.

Vi tillsammans med tre andra duetter som bestod av Taylor Swift och T-Pain, Rihanna och Drake och tillslut Jennifer Lopez och Pitbull.

Jag tittade över Justins axel och log stort, att vara nominerad i Kids Choice Awards tycker jag och har alltid tyckt är mer speciellt än de andra awarden med tanke på att det är i stort sett fansens award.

De röstade och såg till vilka som blev nominerade och att bli vald utav dem som har följt mig sedan början, stöttat och gjort mig till den jag är idag är tusen gånger mer värt än en Grammy.

”I just love them” sa jag och såg sedan vilka som var nominerade med mig under ”Favorite Female Singer” och där fanns tre andra rutor. Katy Perry, Selena Gomez och Lady Gaga stod det under rutorna. ”jag har tuff konkurrens” sa jag bekymrat.

”du är inte ensam om att ha tuff konkurrens” sa Justin och pekade på skärmen.

Bredvid honom stod även Bruno Mars, Usher och Toby Keith.

”men vi kommer vinna allt, eller hur?” frågade jag och höjde handen för en high five, han slog glatt till min hand och log stort. ”självklart” svarade han.

 

 

*

 

Veckan gick extremt fort och innan jag hann säga ”fiolsträng” satt vi på planet på väg till LA, vi hade nu hunnit resa och gjort konserter genom i hela Italien.

Medan vi var i LA körde bussen tillbaka genom Italien så att vi kan fortsätt till nästa land sedan som skulle vara Kroatien. Jag hade dessutom hunnit ha en egen konsert vilket har varit helt underbart.

Fansens energi var som en adrenalin kik.

”åh!” utbrast jag samtidigt som jag studsade i sätet, en blandning av rastlöshet och upprymdhet härjade i min kropp vilket resulterade i att det var omöjligt för mig att sitta still.

”SITT STILL KVINNA!” skrek Paige och jag stelnade till för ett ögonblick över hennes höga ton och hon log nöjt.

”omg, jag kommer klättra på väggarna snart” sa jag när jag kommit över chocken och bet på naglarna. Paige suckade bredvid mig och skakade på huvudet.

”här” sa hon och räckte mig mina hörlurar, jag satte dem i öronen och hon satte på de lugna låtarna på min iPod. Jag visste att det inte skulle ta lång tid för ens jag sov, jag lutade mig bak i sätet och slappande av och mycket riktigt kände jag hur jag gled in i sömnen.

 

*

 

 

 

Jag lockade den sista slingan av håret och granskade sedan mitt verk, mitt hår hade långa lockar, mitt ansikte var inte speciellt hårt sminkat och den blommiga klänningen smekte min kropp ner till en bit under knäna där det hänge fritt. Jag log och vände mig sedan mot Paige som stod vid spegeln bredvid, hon hade också lockat sig blonda hår och satt på sig en vit klänning med gröna inslag.

”du är skitsnygg” sa jag och hon vände sig med ett leende mot mig.

”ska du säga, har du sett dig själv eller? Du ser ut som en ängel” sa hon och jag himlade med ögonen.

”är ni redo att åka?” frågade Maggie som precis öppnat dörren till mitt hotellrum.

”japp” sa jag glatt.

”vad fina ni är” sa Maggie sedan och log stolt mot oss.

”tack så mycket” sa jag och förvånade henne genom att gå fram och ge henne en kram.

Hon besvarade kramen och viskade ”förlåt” i mitt öra, jag lutade mig ifrån henne för att hon skulle kunna se mitt leende.

”jag gillar fortfararande inte ert beslut men jag kan samtidigt se vad ni menar” erkände jag.

Maggie log och nickade med huvudet.

”dags att gå tjejer” sa Houston som kom in genom dörren.

”vi kommer” sa jag och sträckte sedan bak handen mot Paige som tog tag i den och tillsammans gick vi med Maggie och Houston ut ur rummet, låste dörren och åkte sedan ner till lobbyn.

 

*

 

 

Blixtarna smattrade och fotograferna skrek att jag skulle vände huvudet hit och dit, jag log mot havet av kamerorna och försökte så gott jag kunde göra dem nöjda. Jag tog några bilder ensam, några med Paige men även några med Justin eftersom vi var nominerade som par.

Justin stod nu en bit längre bort på den orangea mattan och rättade till sin blå, metall färgade jacka som det satt en orange näsduk i bröstfickan. Tillsammans med jackan hade han en vit t-shirt och ett par svarta jeans. På Justins andra sida stod pojkbandet One Direction, de hade glatt armarna runt varandra och log mot kamerorna.

 

"One Direction"

 


 

 

”Justin, titta hitåt” ropade någon fotograf och jag försökte som alltid att försöka följa deras ”order”.

Jag kom till slutet av mattan och kunde tillslut gå av, jag stod och väntade till Melody också var klar som stod några meter bort. Hon log vackert och jag kände hur jag smälte.

”okej, okej. Hon kommer snart, bli inte uppstudsiga nu” sa Louis ur One Direction som stod någon meter från mig. Jag vände blicken mot gruppen och såg att de stod i en liten ring och skickade konstant blickar mot mattan, mot Melody.

Melody klev med en lättad suck av mattan och försvann ur syn håll för kamerorna, hon hann precis andas ut innan gruppen av killar hade kommit fram till henne.

De försökte i stort sett prata i mun på varandra och några utav dem skakade hennes hand, Melody som förvirrat men beundrat på dem. Hon log gulligt mot dem och försökte besvara frågorna som hon fick från dem. Jag kände hur avundsjukan inom mig växte sig större över deras fjäskande för henne, om hon hade varit min hade jag utan tvekan gått fram kysst henne och sedan hälsat på killarna.

Som annars var jättetrevliga, har pratat med dem flera gånger. De verkar som en go och tight grupp som gör det dem älskar precis som jag.

Tillslut kunde jag inte hålla mig utan gick fram till dem.

”hey guys” sa jag och la en arm runt Melodys midja.

”hej, Justin” svarade dem glatt och såg på min arm. ”ska vi gå?” frågade jag sedan och vände mig mot Melody. Hon nickade kort och log sedan mot killarna.

”det var trevligt att träffa er, hoppas vi möts igen” sa hon och vinkade till dem.

En massa olika avsked kom och Melody log generat mot dem innan hon följde med mig bort, vi började gå bort mot vår lilla grupp som stod och väntade.

”avundsjuk eller?” frågade hon tyst till mig och skrattade.

”you have no idea” svarade jag och hon skrattade ännu mer.

”you’re cute” hon smekte fort med handen över min kind, jag log och såg ner i marken.


*




"och vinnaren för "Favorite Male Singer" är..." sa Jaden Smith uppe vid podiet, bredvid honom stod en glad Willow. Jag kramade Justins hand hårdare och såg spänt upp mot scenen. 
"...JUSTIN BIEBER!" ropade dem ut tillsammans, Justin sken genast upp i det största leende jag hade sett prytt hans ansikte. Han kramade mig hårt innan han började bana sig genom stolarna bort till scenen. Han lät sina händer röra fansen medan han gick den lilla gången bort till Jaden och Willow.

 

"...and the winner is Justin Bieber!"

 


Han gav dem en varsin kram innan han tog emot den orangea blimpen och ställde sig vid mikrofonen. 
Han börjare sitt tal med att tacka sina fans och berättade hur mycket han älskade och uppskattade dem. Fansen skrek så mycket att det faktiskt var svårt att urskilja hans ord. Tillslut höjde han blimpen i luften och tacktalet var över. Efter en ganska lång stund, då man spenderar en stund backstage kom han tillbaka till sin plats bredvid mig. 
Medan han var borta hade de berättat vem som vann "Favorite Voice from an Animated Movie" vilket Katy Perry vann med sin figur från "Smurfarna" och Chris från "GLEE" hade blivit slimad. 
Sedan var det dags för "Favorite Tv Show" vilket vanns av programmet "Victorious" en glad Victoria Justice tillsammans med crewet flockade sig runt mikrofonen med breda leenden. 
Showen tog sedan en paus från nomineringarna och med ett framträdande från One Direction med "What Makes You Beautiful". Glatt dansade jag tillsammans med Paige, Selena Gomez, Taylor Swift och Ashley Tisdale som satt på samma rad som oss. 
"you don't know your beautiful!" sjöng jag med, låten tog slut och scenen släcktes. Fansen skrek vilt åt deras framträdande och snart var showen på banan igen. 


*


Spänt satt jag och klämde ur allt blod ur Justins hand när det var dags för att avslöja vem som vann "Favorite Female Singer". Justins tumme smekte mig lugnande över min handrygg, jag andades ut och in. 
"och vinnaren är..." sa dem uppe på scenen och jag knep hårt ihop ögonen. 
"...MELODY GOLD!" utbrast dem och jag öppnade förvånat ögonen, Paige kramade mig glatt från sidan och höga skrik fyllde den enorma salen.

 

"MELODY GOLD!"


Jag ställde mig upp och Justin log brett och gav mig en kram innan jag började gå mot scenen. Jag lät mina händer röra alla händer från fansen som sträckte sig efter mig. 
Jag kom fram till podiet och fick min glimp, jag kände hur tårarna började bildades i mina ögon. Men jag svalde bort klumpen och fick ur mig ett tacktal som jag ärligt talat inte kommer ihåg. Bara att jag tackade mina fans mest av allt, dem var mitt allt och jag älskar dem så mycket. 
Jag kom backstage och omfamnades direkt av Maggies famn. 
"åh, vad glad jag är!" utbrast hon i mitt öra, jag skrattade och kramade henne tillbaka. 
"helt otroligt" kommenterade jag samtidigt som jag släppte taget om henne. Efter många gratulationer satt jag tillslut på min plats igen. 
"nästa är "Favorite Duet Partners" sa Justin i mitt öra och jag kände hur nervositeten växte inom mig igen. 
Jag grep återigen tag i hans hand och kramade den hårt, uppe på scenen började de ropa upp vilka som var nominerade och det pirrade till i magen när jag hörde våra namn. 
"och vinnarna för "Favorite Duet Partners" är..."


tror ni dem vinner!? ;)
hahahah, Justin blev bara liiiiite avundsjuk dära, heheh.
vad tycks? kommentera! ♥

"I'm only thinkin' about this girl I'm seeing"

vet du varför man inte kan gå in på biebsordie.blogg.se ?

Svar: jag ingen aning. senaste gången jag kollade så var den lösenordsskyddad. hon kanske har lagt ner eller något... :/


"sticks and stones may break my bones"

inget kapitel kommer upp ikväll tyvärr.
sover hos en kompis, men då kan jag nästan lova att det kommer upp två imorgon. :)
så håll tummarna för det! puss på er.


"I feel alone here and cold here"

Jossan om 2 Worlds 1 Reality - Kapitel 33:
Skitbra !:D sjukt kul sen med Alfredo å melody hahaha!
En fråga vet Justin om det där med att hon typ har peruk & sånt ?:)
 
 
Svar: nej, det gör han inte. ;) men han kommer få reda på det... eller!?
hahhaha, nej jag skoja. det e klart han kommer få reda på det men inte ännu. :)

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 33

PREVIOUS:   ”jag älskar dig också” viskade jag och hans leende blev bredare. Jag kysste mjukt hans läppar innan jag la mig tillrätta bredvid honom och orkade för tillfället inte bry mig om att det var ”förbjudet” för mig att vara med Justin, ännu mindre ligga i hans säng. De skulle nog smälla av om de fick reda på att vi just hade haft sex med varandra, jag log roat åt deras miner som målades upp i mitt huvud.

   Jag slöt ögonen och gosade ner mitt huvud i en kudde, Justin la sin arm runt min midja och kramade mig lätt. ”godnatt, love” viskade han vid mitt öra.

   ”godnatt” viskade jag tillbaka.

 


  

Jag vaknade med ett ryck utav att något tappades i marken och en grov svordom följde tätt efter. Jag såg mig förvirrat omkring och insåg då att det inte var härinne som människan med det grova språket och läten befann sig, jag föll trött ner i sängen igen och suckade. Jag sträckte på mina armar och kände hur täcket gled av min överkropp och det blev ovanligt kallt.

   Jag såg ner på min kropp och såg mina nakna bröst, jag stirrade på dem och satte mig spikrakt upp igen. JAG ÄR NAKEN! skrek det i mitt huvud. Jag vände på mig och såg ner på Justin som sov lugnt. I JUSTINS SÄNG!

   När jag såg hans ansikte spelades nattens händelse upp som en film framför mig och jag kunde inte annat än att le. Jag satt en stund och njöt av minnet tills jag kom ihåg att det faktiskt var någon vaken. Jag skulle vara så död om den fann ut att jag var här.

   Jag klev upp ur sängen och letade febrilt efter mina trosor, jag hittade dem på Justins sida och drog snabbt på mig dem. Jag sprang sedan runt efter min bh men hittade istället min t-shirt, fort drog jag på mig den och andades för tillfället ut. Jag hittade inte mina hot pants så jag drog på mig Justins mjukisbyxor och hittade min bh bredvid. Jag smög sedan bort till dörren.

   Jag öppnade den försiktigt och kikade ut, jag drog en lättad suck när det inte befann sig någon i korridoren. Jag trippade på tårna för att kunna smita in i mitt rum obemärkt, men en harkling satte stopp för min plan. Jag snurrade hastigt runt och fick se Alfredo stå med mobilen i handen, han var klädd i basketshorts och en svart t-shirt.

   ”och vart har du varit?” frågade han och höjde roat på ena ögonbrynet.

   ”ingenstans” svarade jag snabbt, troligtvis för snabbt för Alfredo log nyfiket och la armarna i kors.

   ”det säger du, det är inte så att du kom från Justins rum… jag menar du har ju hans mjukisbyxor” sa han och tittade menande på mina byxor, jag bet hårt ihop och förbannade för ögonblicket Alfredos existens. ”ser ut som 'the-walk-of-shame' för mig” skämtade han och rodnade steg häftigt på mina kinder.

   ”det stämmer” utbrast han glatt.

   ”du har sjukt fel och dessutom har du inte med det att göra” snäste jag.

   ”fel?” frågade han ironiskt och höjde återigen på ena ögonbrynet. ”så vad förklarar rodnaden och… vad är det jag skymtar bakom din rygg, en bh kanske?” frågade han och flinade.

   ”okej då! Men berätta inte för någon bara” sa jag och pekade på honom, men sänkte fort handen när jag insåg att det var den handen jag höll bh:n i. Alfredo flinade men nickade.

   ”jag lovar” sa han och såg ner på sin mobil och jag öppnade dörren intill mitt rum.

   ”you just had sex” sjöng Alfredo bakom mig och jag stönade trött samtidigt som Alfredo skrattade.

   Jag gick in i mitt rum och stängde dörren, jag vände mig om och fann Paige klarvaken med armarna i kors. Jag skrattade ynkligt och hon höjde ena ögonbrynet, hon såg precis ut som Alfredo gjort för några minuter sedan.

   ”ja, vart har du varit?” frågade hon, jag satte fort upp händerna åt hennes minn för att hon inte skulle dra för stora slutsatser. Jag såg sedan hur hon stirrade på bh:n i min hand och jag slängde fort som attan den utom synhåll och Paiges ögon växte sig större än tefat.

 

Tumblr_lxjx6fnecf1qhaauho1_500_large_large

"yes, where have you been?"

 

   ”Stella Olsen, du gjorde inte!?” utbrast hon uppspelt.

   ”gjorde vad?” frågade jag och försökte spela nonchalant.

   ”du vet mycket väl vad jag pratar om! Så hur vart det?” frågade hon nyfiket.

   ”ehm…” sa jag och satte mig på min säng. ”det var underbart!” utbrast jag sedan när jag inte kunde hålla mig längre. ”det… det… jag… underbart. Det finns inga ord som kan beskriva det” svarade jag.

 

Jag tog en till tugga av min macka när Justin kom ut ur sitt rum fullt påklädd, jag kände hur det hettade lite på kinderna men leendet vart brett och glatt. Snart skymdes min sikt av ljusrosa tyg, förvirrat vred jag på huvudet innan jag drog av mig vad det än var.

   ”dina kläder är ju överallt” sa sedan Justins röst. Jag såg upp på honom och vände sedan blicken ner till mina hot pants som låg i mitt knä. Han blinkade med ena ögat och jag förstod vad han gjorde.

   Jag fnös. ”skulle inte förvåna mig om du hade dubbelt så mycket kläder som jag” svarade jag och satte shortsen på huvudet igen. Justin skrattade lågt och gick bort för att göra sin frukost.

   Mittemot mig hade Paige och Alfredo börjat viska ivrigt och slängde då och då blickar på mig och Justin, Paige slog till Alfredo på armen när hon såg att jag tittade på dem och de gick till att ignorera det som just hände. Jag skakade på huvudet och fortsatte äta min macka.

  

”well, igår natt var-” började Justin efter att slitit sina läppar från mina, vi hade hittat ett tomt litet rum någonstans i den stora byggnaden i Schweiz som vi nu befann oss i.

   ”grymt” fyllde jag i och kysste ivrigt hans läppar igen, jag flätade in mina fingrar i hans hår och tryckte honom närmre.

   ”Melody? Melody?” hördes en röst ropa och vi avbröt genast kyssen. ”Melody, det är Paige” viskade sedan rösten och jag öppnade lättat dörren. ”där är ni” sa hon glatt när hon fick syn på oss, vi klev ut i korridoren och jag rättade till min t-shirt medan Justin fixade till sitt hår som jag hade förstört.

   ”det är dags för soundcheck” meddelade hon, vi nickade och gick tillsammans bort mot scenen. Jag lät Justin gå före och så skulle jag och Paige vänta en stund innan vi gjorde entré.

   ”kommer inte det här bli jobbigt i längden?” frågade Paige bekymrat, jag vände huvudet mot henne.

   ”antar det” svarade jag. ”men samtidigt så känns det lite extra speciellt varje gång man smyger iväg istället för att man ses dygnet runt och tillslut tröttnar på varandra” hon nickade förstående.

   Jag avgjorde att det var okej för oss att gå bort mot scenen så jag krokade min arm med Paiges, hon log mot mig och slog istället armen om min midja. Jag kramade henne tillbaka och kände kärleken till henne växa sig större. Vi kom bort till scenen och hörde Justins röst som pratade genom micken, vi gick bort till den korta trappan och tog de få kliven upp.

   Vi kom upp på den lilla plattformen framför draperiet och skulle precis ta klivet ut på scenen när min ena fort fastnade i en utav de alla miljoner sladdarna. Vi föll handlöst ner på marken och hamnade med överkropparna på andra sidan draperiet, ut mot scenen och alla människor. Vi började genast gapskratta, Justin slutade prata och Tay James slutade spela musiken i bakgrunden.

   ”såg… oh my God…” fick jag fram och skrattade ännu mer, Paige höll sig om magen och rullade lite från sida till sida när det blev för mycket.

   ”är ni damer okej?” frågade Justin, jag såg upp på honom där han såg böjd över oss.

   ”haha, såg du?” frågade jag och skrattade.

   ”ehm… nej” svarade han och hjälpte oss sedan upp, min fot satt fortfarande fast i kabeln som lyckats snurra sig runt min fot. Justin fick bort den och vi vände oss sedan mot fansen.

   ”hey guys!” sa jag och vinkade till dem, de skrek och några hälsade tillbaka. Det var en tjej som frenetiskt stod och hoppade på stället med armen högt uppe i luften, ett nästan desperat uttryck pryde hennes ansikte. Jag tog micken ur Justins hand och pekade på tjejen.

   ”du verkar ha en fråga som du hemskt gärna vill ställa” sa jag och log mot henne, hon sken upp i världens leende och slutade hoppa.

   ”visste ni att ni är nominerade till ”favorite duet partners” i Kids Choice Awards?” frågade hon och slog ihop med händerna, hon tillsammans med alla andra tjejer tjöt exalterat.

 


 
 
tur att det var Alfredo, right? ;) hahaha.. jaha, men nu e de nominerade i KCA o ja, jag vet att just den här nomineringen inte finns på riktigt men i Linniland så finns den. ;P hahhaa, världens mest awesome land! I'm just sayin.. kommentera! ♥

"with my heart on the floor and my love out the door"

hello cuties!
kapitel kommer ikväll, yey! intresseklubben antecknar, haha nej, men jag tyckte ni borde få veta det så ni kan stanna uppe hela natten och läsa! ;)
nej, men nu ska jag skriva så talk to you guys later. ♥

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 32

PREVIOUS:   Jag såg upp i taket och kände hur mina ögon fylldes till bredden av tårar, jag svalde bort dem och la mig på sidan. Jag kramade kudden och suckade. Jag satte mig försiktigt upp i sängen för att inte väcka Paige i sängen bredvid. Jag trippade på tå bort till dörren och öppnade den försiktigt, jag klev ut i mörkret och stängde dörren minst lika försiktigt.

   Jag gick på tysta fötter genom korridoren och bort till Justins dörr, jag tvekade lite innan jag öppnade dörren. Jag klev in i hans ännu mörkare rum och tog ett djupt andetag. ”Justin?”

 


 

En häftig rörelse hördes och jag såg konturerna av Justins överkropp i sängen. ”vad? vad?” frågade han och vred på sig förvirrat.

   ”sch, det är bara jag” viskade jag och han slutade vrida på sig, jag gick långsamt fram till sängen för att inte snubbla på något. Jag kom fram till kanten och kunde ni se mer när ögonen hade vant sig vid mörkret.

   ”vad är det, beautiful?” frågade Justin bekymrat och gäspade smått, jag kände hur lyckan fyllde mig utav hans söta ord men såg sedan allvarligt på honom. Jag kröp upp i sängen och satte mig tätt intill honom för att kunna se honom i ögonen. Jag böjde mig fram och kysste mjukt hans läppar, han besvarade kyssen och la en hand på min kind.

   ”älska mig” viskade jag mot hans läppar.

   ”jag älskar dig” svarade han och smekte mig över kinden med tummen.

   ”älska mig” sa jag och försökte låta övertygande och såg honom djupt i ögonen för att försöka utstråla vad det var jag försökte säga. Men han såg bara förvirrat på mig, jag kände frustrationen växa när han inte verkade förstå någonting. Jag la en hand runt hans nacke och drog till mig hans ansikte, jag kysste honom mer desperat och tryckte min kropp mot hans. Jag lät mina händer smeka över hans nakna överkropp och kunde känna hur hans hud knottrade sig under mina fingertoppar.

   Jag tryckte ner honom i madrassen och satte mig över hans höfter utan att avbryta kyssen, tillslut lutade jag mig ifrån men stannade några centimeter från hans ansikte. Jag såg ner i hans mörka ögon och det verkade gå upp för honom vad det var jag pratade om.

   ”är du säker?” frågade han tyst och jag nickade bara till svar, han la sina händer om min hals och drog ner mitt ansikte igen. Vi rullade runt så hans tyngd tryckte ner mig i madrassen, jag öppnade min mun för att välkomna hans tunga och smekte med mina fingertoppar över hans rygg.

   Hans händer hade letat sig in under min tröja och svepte snabbt över min mage innan de trevade uppåt. Jag kände inget obehag som växte över Justins beröring som det alltid hade gjort med Dimitri varje gång hans händer hade tagit sig innanför min tröja. Nu kände jag bara behovet av mer, jag ville att han skulle vara överallt, röra allt. Jag pressade hans kropp närmre mot min och la ena benet om hans midja.

   Hans ena hand hade kupat sig runt min ena bröst samtidigt som den andra började dra upp min tröja, den var tillslut uppe vid min bh. Jag avbröt kyssen för att sedan snabbt kunna dra av mig tröjan och slänga den åt sidan. Jag pressade sedan ivrigt mina läppar mot hans igen och vi rullade runt, jag satt över hans höfter och tryckte mig hungrigt mot honom. Hans händer trevade till spännet på min bh och tillslut efter lite mekande fick han upp den, jag kände hur nervositeten över att visa mig naken inför någon annan växte sig större och tackade sedan gud för att det var mörkt i rummet.

   Även om Justins ögon måste ha vant sig vid mörkret så kunde han ändå inte se allt klart och allt i detalj. Min bh slängdes åt sidan och jag kände Justins händer mot mina nu nakna bröst, han smekte dem försiktigt och mjukt. Jag tryckte mig närmre honom och drog mina fingrar längst hans mage och ner till hans byxlinning. Jag började dra i hans linning till mjukisbyxorna och snart låg dem någonstans på golvet tillsammans med min tröja och bh.

   Vi rullade runt igen och hans händer förflyttade sig från mina bröst och ner till mina hot pants, han reste på sig och tog sedan tag i mina shorts och drog av dem. Han slängde även dem åt sidan och såg mig i ögonen, han blick trevade sedan över min nakna överkropp och jag slöt ögonen. Jag hörde rörelser och snart kysste hans läppar mina igen. Jag la mina armar runt hans nacke och kysste honom hungrigt och intensivt tillbaka.

   Mina trosor och Justins kalsonger åkte tillslut också av och våra händer trevade ivrigt över varandras kroppar för att kunna se utan att behöva titta. Kyssarna blev ivrigare och hungrigare och jag kände hur mina andetag blev tyngre. Justin fick tag på en kondom och trädde på den, han såg mig i ögonen som för att se att jag fortfarande stod kvar vid mitt beslut. Jag nickade och kunde inte tänka på något annat förutom att jag behövde ha honom nu och det fort.

   Han såg mig i ögonen medan trängde in i mig och jag slöt ögonen för att sedan borrade in mina naglar i hans rygg när jag kände hur smärtan spred sig.

 

Tumblr_lo72zvdr561ql7q8fo1_500_large

 

   Jag bet ihop och han började sakta röra sig fram och tillbaka, smärtan började sakta avta och njutningen fyllde mig istället. Våra andetag blev tyngre och snabbare ju längre vi kom, tillslut för att ingen skulle höra oss la vi händerna på varandras munnar.

   Justin arbetade både försiktigt men ändå kraftfullt, vi stönade bakom hans hand när en våg av välbehag och njutning. Aldrig hade jag upplevt något liknande, jag kände hur Justins läppar mjukt kysste insidan av min hand innan ett dovt, men tyst, stön kom ut mellan mina fingrar. Justin stötte in i mig fortare och jag kände hur jag nästan skulle explodera av alla känslor.

   Våra stön och andetag blev tyngre och jag behövde anstränga mig riktigt mycket för att inte göra högre ljud, min rygg krökte sig i en båge när det drog ihop sig inuti mig av njutningen som flödade.

   Justin stötte en sista gång och vi båda andades ut i kvävda stön, han låg kvar på mig i någon sekund innan han gled ur mig och la sig bredvid. Vi andades häftigt efter det som just hänt och jag kände hur glädje fyllde mig. Glädje över att jag inte ångrade en ända minut utav det, att jag inte ångrade att jag tog beslutet att göra det, allt hade varit perfekt.

   Drömmen var kanske inte att göra det i en turnébuss och dessutom behöva göra det i tystnad, men samtidigt kände jag plötsligt att det inte var det viktiga. Det viktiga var med vem man gjorde det med och jag kunde inte ha gjort det med en bättre kille. En kille som var kärleksfull och älskade mig, jag vände mitt huvud mot Justin och såg varmt på honom. Han log mjukt tillbaka mot mig.

   ”jag älskar dig också” viskade jag och hans leende blev bredare. Jag kysste mjukt hans läppar innan jag la mig tillrätta bredvid honom och orkade för tillfället inte bry mig om att det var ”förbjudet” för mig att vara med Justin, ännu mindre ligga i hans säng. De skulle nog smälla av om de fick reda på att vi just hade haft sex med varandra, jag log roat åt deras miner som målades upp i mitt huvud.

   Jag slöt ögonen och gosade ner mitt huvud i en kudde, Justin la sin arm runt min midja och kramade mig lätt. ”godnatt, love” viskade han vid mitt öra.

   ”godnatt” viskade jag tillbaka.

 


 

ni kanske tyckte det hände lite tidigt, men... ;) hahahha, ehm.. hoppas ni tyckte om det i alla fall. vad tycks? kommentera! ♥


"all the people on the street know, woo hoo woo hoo"

hellu buddies! ;)
vet inte om det kommer upp ett kapitel ikväll eftersom min vackra vän Hanna sover hos mig. men vi får se.
 
håll utsik i alla fall! ♥

"when she wakes me, she takes me back home"

Hanna om 2 Worlds 1 Reality - Kapitel 31:
She take suicide?? ME say NO!

Hannah om 2 Worlds 1 Reality - Kapitel 31:
du kommer inte döda någon i den här novellen vah?!? men det var mycket bra ;P


Svar: hahahhaha, nej. Hon kommer INTE ta självmord o hon kommer INTE bli dödad i den här novellen.
Att Hannah skulle dö i Trust Issues hade jag bestämt redan innan jag hade skrivit prologen. ;)
hon har bara beslutsångest inget annat!     

KAPITEL 31 LIGGER UNDER DETTA INLÄGG! :)

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 31

PREVIOUS:   ”hej, Mel- Justin?” frågade Maggie.

   ”japp, skulle precis gå. Vi ses på scenen” sa han till mig och jag vinkade glatt innan han försvann ut i korridoren. Maggie såg på mig och höjde ena ögonbrynet, jag slutade dansa och såg på henne.

   ”vad!? får vi inte umgås alls eller vad är problemet?” frågade jag irriterat och slog ut med armarna. Hon suckade och skakade på huvudet.

 


 

”jävla skit” sa jag irriterat och kravlade mig upp från golvet då jag hade fallit ner från den mjuka sängen. Jag la mitt huvud tillbaka på den bekväma kudden och kände hur höften ömmade. Jag kommer säkert få ett blåmärke, tänkte jag och suckade.

   Jag slöt ögonen och försökte glida tillbaka in i drömmen, jag gav ifrån mig ett ilsket stön när kroppen vägrade somna igen och jag blev kvarliggande rastlös i sängen. Jag klev istället ur sängen, gnuggade mig i ögonen och en stor gäsp slank ur min mun.

   Jag gick med trötta steg ut ur rummet och kastade en avundsjuk blick på den sovande Paige innan jag stängde dörren igen. Bussen var knäpptyst förutom bussmotorns brummande, jag gick genom den pytte lilla korridoren och kom till bussens vardagsrum. Jag slog mig ner i soffan bredvid min laptop som jag hade lämnat kvällen innan, jag drog upp locket och klickade på start knappen.

  Jag stampade lite med foten och nynnade svagt medan jag väntade på att datorn skulle starta. Det lilla plinget som betydde att man var inloggad hördes från datorn och jag satte laptopen i knät, jag klickade på internet ikonen och skrev sedan in Twitter i sökrutan.

 

Tumblr_m0mn0oxmpa1qhtqbzo1_500_large

 

   Jag loggade in och överöstes som vanligt av flera tusen ”mentions”, jag klickade på ”@” och läste genom några tweets innan jag retweetade och följde några fans. Jag klickade sedan in på ”home” och kollade worldwide trends och såg som vanligt en trend om Justin.

   ”Beliebers love Bieberconda” jag rynkade förbryllat på ögonbrynen och klickade in på trenden. Jag läste några tweets för att förstå vad i hela friden ”Bieberconda” var för någonting, jag förstod att det hade med Justin att göra men sedan tog det slut. Jag fortsatte läsa och slog sedan handen för munnen i förvåning när det klickade för mig vad det var de pratade om.

   ”oh my God, Beliebers är några perversa barn” mumlade jag bakom handen och stirrade på skärmen.

   De här fansen var kanske 11, 12 år, en del större och de sitter på nätet och skriver om hur mycket de älskar Justins… privata… del.Jag skakade på huvudet av bara tanken och undrade vart världen var på väg. Miljoner tjejer satt hemma och grät över honom för att han inte var deras, de känner honom inte ens. Hur vet de att han är så perfekt som han framstår att vara?

   Inte för att han inte är det, han är mer än perfekt. Jag kände ett sting av avundsjuka och försökte förstå mig på känslan. Var kom den från, varför kom den? Vad var jag avundsjuk på? Fansen som var totalt förälskade i Justin eller deras ord?

   Var jag avundsjuk för att det var så många fler tjejer ute i världen som lätt kunde ta min plats hos Justin? Vi skulle kunna komma till ett land och han se något speciellt hos en tjej som han sedan inte släpper. Jag skulle vara ett minne blott precis som hos Dimitri… Jag hade blivit glömd och puffade åt sidan av Britneys skönhet och erfarenheter.

   "ja, vem vill ha en jävla loser till flickvän som aldrig vill i sängen med en!?" hade han sagt. Hade bristen på erfarenheter gjort mig… oattraktiv? Skulle Justin också dumpa mig om jag sa nej? Ville jag säga nej?

 

Jag satt tankspridd, åt min yoghurt och såg ut genom fönstret men såg inte vad som var utanför utan jag var i en helt annan värld. Mitt huvuds värld, där alla mina tankar sprang runt och knuffade på varandra, andra bråkade argt medan andra satt rädda i hörnen. I mitten av allt detta stod jag och skrek, skrek av förvirring och rädsla.

   Förvirring över vad jag kände och över min situation. Rädsla över ensamhet och över möjligheten till ett brustet hjärta. I bussen började nu de andra vakna till liv och bussen började sakta fyllas av allas ”god morgon”.

   En nyvaken och trött Justin kom in i vardagsrummet/köket med sin morgonfrisyr och hesa stämma, han log snett mot alla och gick bort mot diskbänken för att göra egen frukost. Jag följde honom med blicken och stoppade ännu en sked med yoghurt i munnen, jag stirrade så länge att sikten blev dimmig och det slutade med att jag såg allt annat än verkligenheten.

   ”mår du bra, babe?” viskade en röst i mitt öra, jag hoppade till och höll nästan på att knuffa ner tallriken i golvet men Justins hand hann få tag i tallriken innan den föll. Jag log tacksamt mot honom och han såg bekymrat på mig.

   ”du kallade mig babe” mumlade jag istället för att svara på hans fråga och log smått över lyckan som för tillfället fyllde mig.

   ”det är för att du är min babe” viskade han. “även fast du inte får det” han såg mig djupt i ögonen och log. ”men mår du bra? Du ser lite blek ut” frågade han sedan bekymrat och strök bort en hårslinga ur mitt ansikte och satte den bakom mitt öra. Jag såg ner på min yoghurt och kände egentligen för att berätta allt för honom, men jag valde att svälja orden och le istället.

   ”jag är bara trött, det är ingen fara” svarade jag, han såg på mig ett tag innan han nickade svagt. Scooter kom gående förbi bordet vi satt vid, han gav Justin en menande blick och han suckade irriterat innan han drog med sig sin tallrik runt bordet så han satt framför mig istället för bredvid.

   Han gav Scooter en ”är-du-nöjd-nu” blick och han nickade kort till svar innan han försvann, Justin gav mig ett snett leende innan vi fortsatte äta vår frukost.

 

Soundchecket var i full gång här i Österrike, ute på scenen skrek fansen glatt över Justins uppenbarelse och han pratade glatt med dem genom micken. Jag strövade ensam backstage och fortsatte på mina funderingar som jag inte har kunnat sluta tänka på sedan tidigt i morse. Stämde det?

   Det var den största frågan bland dem miljoner andra, jag kom ut till där det senare skulle flockas av tonårstjejer som tjöt och grät till Justins musik och dans. Jag sicksackade mellan stolarna och kom fram till den breddare gången. Jag såg bort mot scenen men valde att skärma av öronen från ljuden som drev mitt huvud till huvudvärk.

   Jag satte mig trött i en utav stolarna, livet… vad var livet om inte komplicerat. Livet gick ut på att föddas, ta beslut som tog dig fram till nya, hitta någon att dela dem med, få barn som skulle få ta sina egna beslut, ta sig igenom egna sorger, glädjestunder och svårigheter.

   Tills man en dag inte fanns kvar, blev till doft, ihågkommen för en tid tills man som allt annat… försvann. Jag kände en ensam tår rinna nerför min ena kind och jag strök försiktigt bort den. Man försvann och slapp ifrån sina beslut, sina sorger, sin glädje och kärlek.

 

*

 

Bussens vaggande som ofta fick mig att somna när jag trodde jag skulle ligga vaken hela natten, kunde inte lugna mitt huvud. Kriget om mina känslor fortsatte inom mig och jag kände ett obehag över vad som tillslut skulle bli kvar av mig. Ja eller nej?

   Jag såg upp i taket och kände hur mina ögon fylldes till bredden av tårar, jag svalde bort dem och la mig på sidan. Jag kramade kudden och suckade. Jag satte mig försiktigt upp i sängen för att inte väcka Paige i sängen bredvid. Jag trippade på tå bort till dörren och öppnade den försiktigt, jag klev ut i mörkret och stängde dörren minst lika försiktigt.

   Jag gick på tysta fötter genom korridoren och bort till Justins dörr, jag tvekade lite innan jag öppnade dörren. Jag klev in i hans ännu mörkare rum och tog ett djupt andetag. ”Justin?”

 


 

blev riktigt nöjd med det här kapitlet, tyckte jag fick till det bra. :) vad tycker ni? kommentera! ♥


2 Worlds 1 Reality - Kapitel 30

PREVIOUS:   ”ren och fräsch?” frågade hon roat, jag nickade lättad och gick fram till min resväska.

   Jag drog på mig ett par korta, svarta jeans shorts tillsammans med en svart t-shirt, jag drog på mig en svart, rutig slapp skjorta över t-shirten. Jag letade fram mina svarta knästrumpor med vit spetskant och lindade sedan gosigt armarna om mig själv. Jag satte mig bredvid Paige i sängen och såg ner på skärmen, hon satt vid sin facebook och Twitter.

   ”usch, tråkigt!” sa hon och loggade ut.

 

 


  

Allt gick i dubbelt tempo nu när vi hade förlorat ungefär en och en halv dag.

   Så de få dagarna som vi fick ledigt fick vi istället göra de saker som blev uppflyttade tills schemat jämnade ut sig igen. Trött föll jag ner i soffan och gäspade stort, konserten i ena delen av Tyskland var precis klar och teamet höll på att packa ihop. Vi skulle göra fler konserter här i Tyskland med tanke på storleken av landet, jag gäspade ännu en gång och kände hur tårarna rann nerför kinderna.

   Jag skrattade humorlöst och tråkade bort dem. Något roligt sällskap var varken jag eller Justin då vi i stort sett gick runt som zombies, han mer än jag dock. Snart var det dags för mig att själv ha egna konserter, jag log svagt av tanken. Jag tryckte mig upp ur soffan och stapplade på vingliga ben bort mot vårt rum, jag öppnade dörren och brydde mig inte om något annat förutom att få glida in under täcket och sova.

 

*

 

”kan jag sitta här inne, Paige är tråkig och sover?” frågade jag Justin som satt i den lilla soffan i hans rum, han såg upp från sin dator skärm och nickade med ett leende. ”tack!” svarade jag glatt och kröp upp i hans säng, jag ställde min dator framför mig.

 

 

Patties Perspektiv.

”borde vi?” frågade Scooter Maggie där vi satt vid matbordet och pratade om resten av turnén.

   Jag funderade men avbröts i mina funderingar utav stön, jag rättade undrande på ryggen och försökte lokalisera ljudet och drog slutsatsen att det kom från Justins rum. Jag slog häftigt ut med armarna och hyschade på Maggie och Scooter. De tittade förvånat på mig men tystnade.

   Ett till stön hördes och jag kände igen det trötta stönet som Justin alltid brukar åstadkomma när han inte får som han vill. Jag sneglade på Maggie och Scooter som hade lagt huvudet på sned. Ett till stön hördes men nu var det mer flickaktigt och inte lika djupt.

   ”aj! Den är för stor!” klagade en flickröst och jag kände igen Melodys stämma.

   ”nej, nej, ja! Jag är inne” hörde jag Justins röst utbrista i glädje och lättnad. Ett stön hördes från Melody innan hon andades ut. ”så, det var bättre. Nej! Nu blöder det”

   Min blick rycktes direkt mot Scooter och Maggie som stirrade med lika stora ögon på mig, sedan reagerade alla samtidigt och kastade sig mot dörren intill Justins rum.

 

 

Justins Perspektiv.

Det dåliga internet uppkopplingen höll nästan på att göra mig galen och jag stönade högt. Jag sneglade på Melody i sängen som satt med ett plågat ansiktsuttryck och höll sig hårt om tummen.

   ”vad gör du?” frågade jag.

   ”skin har luckrats upp bredvid nageln och det gör så himla ont att dra bort det” klagade hon.

   Jag nickade och tittade på skärmen igen. Jag klickade på ”enter” igen men det ville fortfarande inte ansluta. Jag stönade högt och tungt, jag hade lust att slänga den lätta datorn i väggen.

   ”aj! Den är för stor” klagade Melody från sängen och jag tittade på henne igen, hon knep ihop med hela ansiktet och drog lite i skinnet medan hon pep av smärta. Jag klickade frenetiskt på enter igen och såg hur det laddade.

”nej, nej, ja!” utbrast jag glatt när Twitter kom upp på skärmen. ”jag är inne” Melody stönade av smärta i sängen medan jag loggade in, tillslut drog hon en lättad suck när hon verkade ha dragit bort det som bekymrade henne.

   ”så, det var bättre” sa hon med ett leende. ”nej! Nu börjar det blöda!” sa hon sedan ledset och såg ner på sin tumme, jag tittade förvånat upp när buller och dunder hörde utanför dörren innan den till slets upp och in rusade Maggie, Scooter och mamma.

   ”SLUTA GENAST!” skrek mamma och stirrade runt i rummet. Jag såg oförstående upp på dem och rynkade pannan.

   ”med vaddå?” frågade jag förvirrat och sneglade på Melody som såg minst lika förvånad ut som jag.

   ”ehm… vi trodde…” sa Scooter och såg mellan mig och Melody.

   ”trodde vad?” frågade Melody efter en stund tystnad.

   ”tja, ni stönade och… men vi ser att vi hade fel” sa mamma och det klickade direkt i mitt huvud.

   ”trodde ni att vi hade sex!?” frågade jag och kände hur hakan föll, Melody började gapskratta och föll ner i sängen. De vuxna såg skamset ner i marken och jag skrattade.

   ”tror ni seriöst att vi skulle ha det när ni sitter ungefär två meter från dörren?” frågade jag innan jag skrattade igen, Scooter och Maggie hade försvunnit från rummet och kvar stod mamma.

   ”bara släpp det och använd skydd!” sa hon och såg menande på mig innan hon försvann, jag såg med stora ögon efter henne och kunde inte fatta att hon precis hade sagt det där. Jag såg på Melody som hade tårar rinnande längst kinderna och hennes armar var lindade runt hennes mage.

   ”oh… my… god” pressade hon fram innan han begravde sitt ansikte ner i madrassen.

   ”Melody?” frågade en röst innan en trött Paige i linne och hot pants kom in i rummet, Melody sträckte ut armarna mot henne och försökte prata men skrattade bara ännu mer. Jag skrattade åt henne och Paige såg oförstående på oss. ”vad är det som är så kul?” frågade hon och kliade sig i sin rufsiga morgonfrisyr.

   ”Maggie… jag… Justin… sex” fick Melody fram.

   ”va?” frågade Paige och skrattade.

   ”Maggie, Scooter och min mamma trodde vi hade sex” sa jag och flinade.

   ”vad!?” utbrast Paige och gapade, Melody fortsatte skratta i sängen. ”wow, nu har de ju på riktigt blivit galna”

 

*

 

”så trött på dessa byggnader som ser precis likadana ut” suckade jag och gick genom en vit, tråkig korridor bort mot min loge, Paige nickade instämmande och vi rundade hörnet. Inne i rummet gick jag bort till radion för att sätta på lite musik, för att arbeta med musik lyssnar jag sällan på radion. Men nu spelade den bekanta radio stationen och jag diggade gillande med huvudet.

   ”och det där var 'Fade Into Darkness' med Avicii, nu kommer 'We Found Love' med Rihanna!” sa killen glatt i radion och introt till Rihannas låt började spela, jag sjöng med till Rihannas mixade röst och dansade runt lite framför spegeln. Paige dansade med mig och skrattade glatt.

 

   ”we found love in a hopeless place,

We found love in a hopeless place,

We found love in a hopeless place”

 

   Jag pekade mot oss i spegeln och började sedan gå runt i rummet, jag spelade över och gjorde det till en riktig show som Paige glatt skrattade till. Jag log snett och fortsatte sjunga med. Dörren öppnades bakom mig men jag lät inte det stoppa mig utan vände mig bara om för att sjunga till den personen. Det visade sig vara Justin som såg förvånad ut men hade fortfarande ett snett leende på läpparna.

   ”jag ser att du har roligt” sa han, men jag ignorerade det och drog in honom i rummet. Jag kikade ut i korridoren för att se att det inte var någon som hade sätt oss innan jag stängde dörren.

   Jag fortsatte sjunga och krockade in i Justin som inte hade flyttat sig, jag såg upp på honom innan jag ställde mig på tå och gav honom en snabb kyss innan jag skutte iväg. Paige såg på mig med stora ögon, jag satte handen för munnen och spärrade upp ögonen i en oskyldig minn.

   ”men hoppsan” sa jag och fnissade, hon skrattade roat och skakade på huvudet.

   ”mig gör det inget” sa hon och såg bort. Jag skuttade bort till Justin igen som stod lutad mot väggen med ett roat ansiktsuttryck. Jag tryckte min kropp mot hans och leendet på hans läppar växte.

   ”we found love in a hopeless place” mumlade jag innan jag tryckte mina läppar mot hans. Han la en hand runt min nacke och pressade sina läppar hårdare mot mina.

   ”oj! Visst, ta mina ord bokstavligen” utbrast Paige bakom oss men jag ignorerade hennes ord och öppnade hans mun med min tunga och pressade mig hårdare mot honom. Det knackade på dörren och jag slet mig från Justin för att sedan nonchalant dansa runt i rummet igen, Justin rättade till sina kläder innan han öppnade dörren.

   ”hej, Mel- Justin?” frågade Maggie.

   ”japp, skulle precis gå. Vi ses på scenen” sa han till mig och jag vinkade glatt innan han försvann ut i korridoren. Maggie såg på mig och höjde ena ögonbrynet, jag slutade dansa och såg på henne.

   ”vad!? får vi inte umgås alls eller vad är problemet?” frågade jag irriterat och slog ut med armarna. Hon suckade och skakade på huvudet.

 


 

hoppas ni skrattade. ;) vad tycks? kommentera. ♥


"everybodys laughin' in my mind, rumours spreadin' 'bout this other guy"

Anonym om 2 Worlds 1 Reality - Kapitel 29:
jättebra novell, gillar den jättemycket! :D
Bara en fråga, när ska justin få reda på att hon nt är bara Melody utan stella? eller vet han redan ellr har hon haft förklädnaden hela tiden? hehe :p
längtar tills nästa! :D
Svar: roligt att du gillar den! ;)
ehm... det kommer komma senare, ganska mycket senare faktiskt.
hon har förklädnad på sig hela tiden. :P
nästa kapitel kommer ikväll!! :D

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 29

PREVIOUS:   ”tja… ja, kan väl inte annat än att hålla med dig” svarade jag. ”fast enligt mig som tjej är det nog… trevligare att dominera för då får man bestämma… farten” sa jag och kände mig generad över samtalsämnet.

   ”vilken är din sexigaste kroppsdel enligt dig?” läste Justin.

   ”ehm… jag är ganska nöjd med min rumpa” sa jag och såg på Justin.

   ”hela du är sexig, det finns inte bara en kroppsdel som är sexig hos dig. Alla är det” sa han och jag kände hur rodnaden spred sig häftigt på mina kinder.

 

 


 

”när på dygnet är du kåtast?” läste Justin och jag skrattade.

   ”ehm… jo, varje dag klockan fem håller jag på att sprick om jag inte får ha sex på direkten” svarade jag ironiskt och Justin skrattade. ”nej, men jag har inga speciella stunder som är varje dag”

   ”tja, det beror väl på vad man har drömt skulle jag säga” svarade Justin. ”killar kan ju ha… ja, du vet… på morgonen och… ja” svarade han och jag log snett men nickade förstående.

   ”jag fattar, jag fattar!” sa jag och höll upp händerna. ”ehm… vilken är din favorit ställning?” sa jag och höjde roat på ena ögonbrynet.

   ”doggy style, riktigt hårt också” svarade Justin och jag såg chockat på honom, det trodde jag inte om honom… Justin vände blicken mot mig och bröt ut i asgarv. ”jag skojade bara” sa han till mina uppspärrade ögon och jag kände hur jag andades ut.

   ”nej, men den vanliga. Missionären tror jag den heter” svarade han och skrattade igen åt mitt ansiktsuttryck. ”du då?” frågade han sedan och jag rodnade häftigt.

   ”lite svårt för mig att säga…” mumlade jag och kände hur hela situationen blev väldigt obekväm.

   ”vad då rå?” frågade han.

   "jag har inte haft det än” mumlade jag och såg på en låga som brann en bit från mig. En hand kupade sig runt min haka och Justin vände på mitt huvud, hans ansikte var så nära mitt att jag kände hans andetag mot min överläpp.

   ”det är normalt, det vet du va?” frågade han och såg in i mina ögon, jag log snett mot honom men kände mig på något viss himla oälskad.

   Var det något fel på mig? Jag hade haft tillfällen att få det ”överstökat” men valt att inte ta dem. Jag ville inte få det ”överstökat”, jag ville att det skulle vara speciellare än så. Jag menar, detta är något som man aldrig kan få tillbaka. När jag tänker på alla tjejer som har blivit våldtagna och på så sätt förlorat sin oskuld så känner jag att jag inte vill kasta bort min. 

   Jag smekte med tummen över Justins kind och nu nuddade hans näsa min, jag kysste mjukt hans läppar och lutade mig tillbaka för att se in i hans ögon igen. Ljusens lågor speglade sig och såg ut som små stjärnor i hans nu svarta ögon, han böjde sig fram igen och tryckte sina läppar hårdare mot mina. Hans händer la sig om min nacke och hans tumme smekte försiktigt mitt ena käkben, jag svepte med tungan över hans läppar och han öppnade sin mun. Jag avslutade kyssen och lutade mig bak innan jag gäspade, jag fnissade lågt åt mig själv.

   Justin log och lutade sig en aning tillbaka. ”vill du sova?” frågade han.

   Jag nickade kort och vi kom upp på benen, vi gick runt i rummet och släckte alla ljusen och tänkte inte på att det skulle bli kolsvart så fort alla ljusen var släckta.

   ”Justin?” frågade jag och sträckte ut armarna i mörkret, någonstans i rummet hörde jag hur Justin fnissade. Jag klev på något okänt och hoppade skrämt till, jag hoppade rakt in i Justins kropp och han föll med mig över sig rakt ner i den hårda sängen.

   Jag skrattade över honom och reste mig på alla fyra. Jag fick tag i fliken till överkastet och drog bort det, Justin fick tag i täcket och snart låg vi bredvid varandra under det tunna täcket.

 

*

 

”hur gör vi nu?” frågade jag när jag knöt på mig den sista conversen på foten.

   ”det bästa skulle vara om vi tog oss tillbaka till parkeringen, de kanske har insett att vi faktiskt inte är med på bussen och vänt” svarade Justin och reste sig från sängen.

   Jag log mot honom och reste mig också innan jag grep tag i påsen med det kvarblivna godiset. Jag svepte med blicken över rummet för att se till att vi inte hade glömt något, jag gick fram till Justin som sträckte ut sin hand mot mig. Jag flätade nöjt ihop våra fingrar innan vi lämnade rummet.

   Vi kom ut i värmen och solstrålarna stack i mina ögon, jag kisade mot det starka ljuset och snart började den långa färden tillbaka till affären och parkeringen. Jag hoppades evinnerligt att bussen skulle stå där och vänta på oss…

 

”oh my God! Var det verkligen såhär långt?” frågade jag och kände hur svetten rann nerför min rygg och panna, mina fötter ömmade och solen brände mitt ansikte.

   ”jag kommer inte ens ihåg” pustade Justin bredvid mig och strök bort svetten ur pannan med baksidan av sin hand. Jag stönade högt och förbannande för tillfället solens existens.

   Jag kisade med ögon och försökte se vad det var som närmade sig längre bort på vägen, jag fokuserade ögonen tills jag trodde att jag skulle titta i kors och saken kom närmre och närmre. Jag klämde Justins hand hårdare och han såg ner på mig, jag pekade på det stora svarta och han satte handen ovanför ögonen för att slippa solen.

   ”är det där?” frågade han hoppfullt och kramade min hand hårdare. Och mycket riktigt körde vår turnébuss intill kanten några meter framför oss och stannade, dörren öppnades i en väldig fart och ut störtade flera personer. De närmade sig och jag såg nu deras ansikten, Scooter, Maggie, Alfredo, Kenny, Houston, Paige, Ryan, Pattie…

   “hur mår ni? Är ni okej?” frågorna öste över oss samtidigt som vi blev indragna i deras famnar.

   ”hey, hey!” skrek jag över alla frågor vilket fick dem att släppa oss och backa ett steg. ”för det första, vi mår bra. För det andra, fuck you!” jag såg hur deras hakor föll. ”ursäkta de hårda orden, men hallå! Ni glömde oss, Ni. Glömde. Oss” sa jag och såg på dem en i taget. ”hur kunde ni? Och hur hittade ni oss?” frågade jag sedan.

   ”ehm… när vi skulle åka så gick jag bort till Justins rum för att se om han var där, hans dörr var stängd och inget svar fick jag så jag antog att han fortfarande var arg på mig” svarade Scooter skamset. ”men det visade sig att han inte var där…” mumlade han. ”och jag gick bort till er dörr, knackade på och fick ett mummel och någon slags stön och antog då precis som Scooter att du fortfarande inte ville prata med mig. Men det visade sig vara-”

   ”jag! som låg och sov och svarade halvt i sömnen” fyllde Paige i och sänkte armen som hon hade räckt upp i luften.

  

Jag hade fått duscha bort all svett från kroppen och allt damm som hade lagt sig på min hud. Jag virade handduken runt kroppen och smet hastigt ut ur badrummet och in i vårt rum, där inne satt Paige med datorn framför sig. Hon såg upp på mig och log när jag kom in.

   ”ren och fräsch?” frågade hon roat, jag nickade lättad och gick fram till min resväska.

   Jag drog på mig ett par korta, svarta jeans shorts tillsammans med en svart t-shirt, jag drog på mig en svart, rutig slapp skjorta över t-shirten. Jag letade fram mina svarta knästrumpor med vit spetskant och lindade sedan gosigt armarna om mig själv. Jag satte mig bredvid Paige i sängen och såg ner på skärmen, hon satt vid sin facebook och Twitter.

   ”usch, tråkigt!” sa hon och loggade ut.

 


 

jag säger som Paige, tråååååååkigt!  kapitlet blev skittrist jag vet, men jag hoppas att få upp humorn snart.

hoppas att ni tycker om det i alla fall. ;) kommentera! ♥


"I don't even know your name, it doesn't matter"

blir inget kapitel idag på dagen, men ikväll. ska lägga min fokus på familjen o min lillasyster som fyller år idag.
gullungen fyller 13 år, helt otroligt... :D

kramis på er. ;)


"you had a lot of dreams that transformed into visions"

hellu på er! :)
har en liten sak att berätta ... JAG VANN !! :DDD
jag e jätteglad, kanske inte värsta grejen men det känns ändå jätteroligt.
(för er som inte vet vad jag pratar om, så var jag med i Ebbas blog awards på thatsmile.blogg.se och jag vann)
känns helt jävla awesome!
 
 
 
Sandra om 2 Worlds 1 Reality - Kapitel 28:
Vars har kapitel 29 tagit vägen? ;)
 
 
Svar: hahahah, eh. jag har inte ens börjat skriva på det. ledsen för det...
har varit så himla trött o inte haft tid. men jag ska börja på det ikväll
o hoppas att jag sen ska få ut det. jag hoppas dessutom att uppdateringen kommer bli
super mkt bättre nu när det är PÅSKLOV! oh, yeah. Linn Halldin loves it! ;)
 
 
 
 
har dessutom en till grej att informera om, jag e med i Noras blog awards oxå. så gulleungar, var så snälla o rösta på mig där. ;) http://astoryy.blogg.se/2012/april/rosta.html#comment läs reglerna oxå, det är viktigt! puss på er. ♥ love you guys so much.

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 28

PREVIOUS:   "va fan" mumlade hon och klev fram.

   "vad är det?" frågade hon, men ja gkunde inte svara utan fortsatte stirra framför mig. För att på det stora asfalterade området stod det inga bussar, det var tomt.

   ”vart fan är bussarna!?” sa Melody panikslaget bredvid mig. 

 

 


 

"är det här ett skämt eller!?" skrek Melody medan hon gick runt i en cirkel där en buss skulle ha stått. Jag kliade mig fundersamt i nacken och kunde inte förstå om de var ett skämt eller om de faktiskt hade lämnat oss här. Jag gick fram till Melody och grep tag i hennes axlar och vände henne mot mig. 

   "det kommer fixa sig ska du se" försäkrade jag lugnande och hon andades ut.

   ”okej, okej. Tänk” sa hon och bet sig i läppen. ”mobil!” utbrast hon sedan och kände på sina fickor, jag började också leta i mina fickor men fann bara tomhet. Jag såg upp på Melody och såg att hon var lika tom på mobiler som jag. ”dem ligger i bussen” mumlade hon och suckade.

   ”jaha, vad gör vi nu då!?” frågade hon förtvivlat.

   ”ehm… vi måste hitta någonstans att sova för snart blir det mörkt” sa jag och såg upp på den orange rosa himlen. Melody nickade instämmande och föreslog sedan att vi skulle gå tillbaka till affären för att fråga om närmaste motell.

 

Vi hade gått i en timme och tillslut kommit fram till ett motell med en stor neon skylt där det stod ”Daisy’s” på.

   ”jippi, vi klarade det!” sa Melody trött men ändå glatt bredvid mig.

   ”vaddå 20 minuter!?” sa jag surt och andfått och tänkte på kassörskan som påstått att det var en bit på ungefär 20 minuter. Vi gick fram till disken som det satt en gammal 80 – årig tant bakom. Hon tittade upp genom sina små glasögon och rättade till sitt gråa, lockiga hår när hon såg att hon hade besök.

   ”hej” hälsade vi glatt och tanten log tunt mot oss.

   ”vad kan jag göra för er?” frågade hon men knagglig engelska och rättade till sina glasögon med fingret.

   ”du har möjligtvis ingen telefon?” frågade Melody vänligt, jag tittade runt på väggarna i jakt på en klocka.

   ”ursäkta, men vad är klockan?” avbröt jag.

   ”klockan är åtta, hjärtat” svarade hon med sockersöt röst innan hon vände sig till Melody igen. ”tyvärr, telefon tog vi bort för något år sedan”

   ”varför!?” andades Melody ut och såg upp i taket, vem tar bort telefonen på ett motell!? ”okej, tack ändå” sa Melody och vände sig mot mig.

 

Jag öppnade dörren till rummet vi fick och letade efter lampknappen på väggen. Rummet tändes upp och vi fann en dubbelsäng och en dörr in till badrummet.

   ”exklusivt” kommenterade Melody och jag skrattade. Jag stängde dörren bakom oss medan Melody gick fram till sängen, hon hoppade lite för att testa madrassens mjukhet. ”wow, hårdare madrass har jag nog aldrig suttit på” sa hon och ställde påsen med godis på golvet.

   Hon tog en liten påse och öppnade den, nu kände jag hur hungrig jag egentligen var och gick fram till henne. Vi satt i tystnad en stund medan vi åt lite godis. Jag föll bak i sängen och suckade.

   ”helt otroligt att de glömde oss” sa jag och Melody nickade instämmande på huvudet.

   ”är det här ett straff eller vad?” frågade hon och slog ut med armarna.

   ”jag har ingen aning” svarade jag och stoppade den sista godiset ur min hand i munnen.

   ”jaha, vad ska vi gö-” började Melody men slutade tvärt när lampan i taket slocknade och allt blev becksvart. ”vad i!?” utbrast hon i mörkret.

 

 

Stellas Perspektiv.

Jag letade mig fram till dörren för att sedan hitta tanten vid disken, jag öppnade dörren och flämtade häftigt av rädsla när tanten stod utanför dörren med en ficklampa riktad mot ansiktet.

   ”strömavbrott, händer hela tiden” sa hon och riktade ficklampan mot golvet istället, hon tog sedan de stora stearinljusen ur hennes famn och la dem i min. Hon gav mig en tändare innan hon stängde dörren igen, chockad stod jag kvar framför dörren och hörde sedan rörelser bakom mig. Justins armar lindade sig runt min midja innan han tog tag i ena ljuset och tände den med tändaren.

   Ljuset lös upp och vi kunde nu se varandras ansikten, vi tände ljusen och ställde dem sedan på passande ställen i rummet. Jag såg mig nöjt om och såg sedan på Justin som nu satt i sängen.

   ”finns det inget spel eller något vi kan spela?” frågade jag och gick bort till den enda byrån i rummet, jag öppnade dörrarna och fann ett avlångt paket. Jag tog fundersamt ut det och såg ner på det, ”sanning eller konsekvens” stod det på och jag fnissade. Det här skulle bli intressant…

   Jag satte mig ner på golvet i skräddarställning med spelet framför mig.

   ”kom” sa jag och klappade på golvet bredvid mig, Justin kröp över sängen och satte sig på golvet med ryggen lutad mot sängkanten.

   ”vad är det för spel?” frågade Justin och drog sedan ner påsen med godiset på golvet. Jag tog av locket och log sedan busigt mot honom.

   ”sanning eller konsekvens” svarade jag och han skrattade.

   ”älskade det spelet när jag var mindre” sa han och skakade på huvudet.

   Jag skrattade roat åt honom. ”det förvånar mig inte ett dugg” sa jag och Justin flinade. Jag tog tag i ett utav korten ur lådan som det stod ”sanning” på baksidan, jag läste och skrattade.

   ”Justin. Har du haft, kan du tänka dig att ha gruppsex?” frågade jag och såg på honom.

   ”ehm… nej. Till båda svaren” sa han och jag höjde på ögonbrynen.

   ”varför inte?” frågade jag nyfiket.

   ”jag tar sex allvarligare än något som man gör med en stor grupp. Man gör det med någon man älskar” svarade han och jag kände hur min respekt för honom växte sig större. ”men du då?” frågade han.

   ”ehm… nej, jag känner likadant. Det finns en anledning till varför det också kallas ”att älska med någon” svarade jag. Vi såg varandra i ögonen till Justin sträckte sig efter ett kort och fick tag i ett ”konsekvens” kort.

   ”kyss spelaren till höger om dig” sa han och flinade mot mig, jag tog mig ur min skräddarställning och ställde mig på alla fyra för att luta mig fram mot honom. Jag la min hand om hans nacke och drog honom den sista centimetern mot mig innan våra läppar möttes. Jag kysste honom mjukt innan jag tryckte mig närmre och kysste honom intensivare. Jag drog mig motvilligt ifrån honom och han såg besviket på mig, jag log och satte mig på min plats igen. Återigen tog jag upp ett ”sanning” kort och läste. 

   ”hur många har du kysst?” frågade jag och skrattade.

   "några stycken" jag nickade och försökte ignorera avundsjukan som nu brann upp inom mig.

   "mitt nummer är väldigt lågt, det är det enda jag säger" svarade jag och Justin log snett mot mig innan han sträckte sig fram och tog tag i ett kort medan jag tog en godis ur en utav påsarna.

   ”illustrera hur du klär av dig på sexigt du kan” läste Justin och såg sedan förväntansfullt på mig.

   Jag ställde mig upp och såg ner på honom innan jag drog av mig den ljusrosa halsduken och släppte den på golvet, jag tog av mig den gråa koftan och släppte den på halsduken.

   Jag drog sedan ur tofsen ur mitt hår och skakade på huvudet så det föll ner över ryggen, jag tog tag i kanten på mina tights och drog ner dem över ena höften, sedan över den andra innan jag drog ner dem till fotknölarna och steg smidigt ur dem och ställde mig bredvid. Jag kastade en blick på Justin på golvet som hade sin blick fastsvetsad på mig.

   Jag log snett och virade ena fingret runt en bit av nederdelen till min vita t-shirt, jag drog den sakta över magen och visade mina svarta spetstrosor. Jag drog tröjan över huvudet och släppte den till golvet, i underkläder stod jag kvar.

   Jag snurrade sakta på mig så jag hamnade med ryggen mot honom, jag tog tag i mitt hår och la det på framsidan av min kropp för att sedan ta tag i knäppet till min bh. Jag knäppte upp den och lät axelbanden glida av mina axlar och kunde nu inte hålla mig för skratt.

   Jag drog på mig bh:n igen och knäppte den innan jag vände mig mot Justin, han såg extremt besviken ut och jag skrattade igen. Jag sjönk ner på knä och kröp fram till honom.

   ”är du nöjd?” frågade jag och stannade någon centimeter från hans ansikte.

   ”nästan” svarade han och jag log innan jag snabbt tryckte mina läppar mot hans. Jag satte mig på min plats igen och drog på mig tröjan igen för att slippa sitta i stort sett naken. Jag tog tag i ett kort och läste.

   ”vad handlar dina sexfantasier om?”

   ”ehm… det vanliga, sex” svarade han och ryckte på axlarna samtidigt som han stoppade en godis i munnen. Jag nickade på huvudet. ”ALDRIG OM EN LÄRARE DOCK!” utbrast han sedan och satte pekfingret i vädret, jag skrattade.

   ”inte jag heller” svarade jag och ryste av bara tanken, nej alla mina lärare var antigen gamla elle oattraktiva.

   ”låt oss fortsätta” sa Justin och tog tag i ett annat kort. ”vilken kändis vill du helst ha sex med?” läste han.

   ”förutom dig då” skämtade jag och skrattade. ”nej, men… hm…” jag funderade en stund innan jag svarade. ”jag skulle säga Cam Gigandet” sa jag tillslut och log, jag tittade på Justin som nickade.

   ”ehm… okej, jag skulle välja Beyoncé, alltid” sa han och log stort.

   ”vad tycker du är bäst? Dominera eller bli dominerad i sängen?” läste jag från mitt kort. Justin tog sig om hakan och funderade.

   ”tja, det beror väl på hur trött man är” svarade han och skrattade. ”om du blir dominerad så behöver du ju inte… arbeta annars är det väl bättre att dominera” sa han tillslut och jag skrattade.

   ”tja… ja, kan väl inte annat än att hålla med dig” svarade jag. ”fast enligt mig som tjej är det nog… trevligare att dominera för då får man bestämma… farten” sa jag och kände mig generad över samtalsämnet.

   ”vilken är din sexigaste kroppsdel enligt dig?” läste Justin.

   ”ehm… jag är ganska nöjd med min rumpa” sa jag och såg på Justin.

   ”hela du är sexig, det finns inte bara en kroppsdel som är sexig hos dig. Alla är det” sa han och jag kände hur rodnaden spred sig häftigt på mina kinder.

 


 

spelet är inte slut ännu! ;) hahahaha... vad tror ni det kommer för mer saker? vad tycks?? kommentera! ♥

PS. frågorna har jag inte hittat på själv utan ha tagit dem från min kompis spel, Sanning eller Konsekvens! ;)


"you didn't have to cute me off"

sitter just nu o läser era söta kommentarer o ler större o större för varje. men tänkte säga att fler kapitel kommer inte upp ikväll, jag vill få till nästa riktigt bra då jag har något extra roligt inplanerat. ;)
så håll ut o stay tuned. puss på er.

2 Worlds 1 Reality - Kapitel 27

PREVIOUS:   Jag grep fort tag i Justins tröja och drog in honom mellan buss ett och två, jag tryckte upp honom mot bussväggen och kysste ivrigt hans läppar. Jag drog mig ifrån och lämnade honom sedan där, jag kvävde mitt skratt medan jag gick bort mot bussdörren. Jag visste att jag lämnade honom med ett snopet och besviket ansiktsuttryck och snart hörde jag steg som närmade sig.

 

 


 

Jag hann komma fram till bussdörren innan Justins fingrar omslöt min handled och drog mig tillbaka. Jag hann fnissa innan hans läppar kysste mina, jag flätade in mina fingrar i hans hår och hans händer rörde sig ivrigare och ivrigare över mina höfter och rygg.

   Jag hörde hur bussdörren gnisslade till och paniken spred sig inom mig. Jag tryckte mig fort bort från Justin och försökte luta mig så jag kunde mot bussväggen, Justin drog snabbt sina fingrar genom håret innan han vände blicken mott dörröppningen. Steg gick nerför trappan och ner på marken ställde sig Paige med roat ansiktsuttryck och armarna i kors.

   ”så det är här ni gömmer er” sa hon och höjde ena ögonbrynet.

   ”Paige!?” skrek jag glatt och slängde mig i hennes famn. Hon kramade mig hårt tillbaka och skrattade i mitt öra.

 

Tumblr_lsux56zhfr1qafrh6_large

"so this is where you are hiding"

 

   ”du vet inte hur mycket jag har saknat dig” sa jag samtidigt som jag släppte taget om henne. Hon fnös.

   ”du har nog klarat dig bra med lover boy här” sa hon och nickade mot Justin, jag kände hur jag rodnade häftigt och Justin skrattade generat. ”mer än roligt ser jag” la hon sedan till och jag skickade mördar blickar mot henne.

   ”vad har du inte berättat för mig?” frågade hon och kisade hotfullt med ögonen mot mig och la återigen armarna i kors. Jag tog ett steg åt sidan så jag stod bredvid Justin.

   ”vi” började jag och pekade med fingret mellan oss. ”var tillsammans i ca en dag innan våra managers plus min pappa förstörde allt genom att bestämma att något mellan oss var otänkbart” sa jag och Paige såg nu chockat på oss. ”så vi hittar tillfällen att vara med varandra i alla fall” la jag sedan till. ”som nu t.ex. när de vuxna är så berusade att de knappt vet vad vi heter” Paige flinade stolt mot oss och Justins hand omfamnade min, jag såg upp på honom och log.

   ”aw, ni skulle vara ett gulligt par” sa hon och jag log varmt henne. ”men då ska jag låta er vara i någon minut till men jag vill se dig i ditt rum snart” sa hon och pekade menande på mig, jag nickade roat och hon vände och gick tillbaka in i bussen.

   Jag skrattade när dörren väl var stängd och Justin skrattade smått bredvid mig.

   ”jag gillar din vän” sa han sedan och jag nickade.

   ”jag älskar henne. Hon är verkligen den bästa” sa jag och såg upp i hans ögon.

 

”nu måste du verkligen berätta allt. Att bo ute på landet hos mormor som har typ fobi för elektronik är inte det bästa när man har en popstjärna till bästa vän som det ständigt händer saker hos” sa hon när vi satt i sängen mittemot varandra efter att ha satt på oss pyjamas och borstat tänderna. Jag och Justin hade gått in en liten stund efter att Paige hade lämnat oss och nu låg han säkert och sov i sitt rum. Jag skrattade roat åt henne.

   ”vad hände med Dimitri? Jag trodde du gillade honom jättemycket” frågade hon sedan. Jag stirrade ner på mina händer och kände tårarna bildas i mina ögon, det gjorde ont att tänka på hur han bedrog mig efter allt vi har gått igenom.

   ”han…” började jag och såg upp på henne, hon tittade oroligt på mig när hon såg mina tårfyllda ögon. ”jag åkte hem kort efter jag hade varit hemma, du vet när jag pratade med dig” sa jag och hon nickade. ”jag åkte hem för att jag började få känslor för Justin som jag inte borde eftersom jag hade ju Dimitri, så jag åkte hem för att träffa honom. Jag åkte till hans lägenhet och fann honom-” sa jag och nu svek rösten mig, Paige grep tag i min hand och kramade den stödjande.

   ”och?” frågade hon försiktigt.

   ”jag hittade honom när han hade sex med Britney” viskade jag.

   ”han hade vad?” skrek Paige argt, jag hyschade henne fort innan tårarna rann nerför mina kinder. Paige kramade mig hårt och jag lindade mina armar runt hennes nacke, hon strök mig tröstande över ryggen och jag suckade.

   ”jag skrek på honom och slog sönder hans spegel” fortsatte jag sedan när vi hade släppt varandra.

   ”du gjorde vad?” frågade Paige roat, jag skrattade och visade henne dem små ärren på knogarna. ”kära nån” mumlade hon och strök försiktigt med fingertopparna över ärren.

   ”sen kom Britney ut ur rummet och då kunde jag inte hjälpa det, all hat och ilska mot henne samlades och jag gick fram och gav henne ett stor, fett örfil” sa jag stolt och Paige stirrade på mig innan hon bröt ut i asgarv.

   ”oh my god. Jag älskar dig Stella Olsen” sa hon men sänkte rösten vid mitt namn, jag log glatt mot henne och skrattade med henne.

   ”du skulle ha varit med och sett hennes ansikte” sa jag när vi slutade skratta.

   ”hur roligt det än är att prata om Britneys fula tryne, nu blåa tryne” sa hon och såg roat på mig” så vill jag veta vad som hände när du kom hem” hon viftade flörtigt med ögonbrynet, jag tittade generat ner på mina händer.

   ”jag kom tillbaka och försökte i nästan en hel vecka att få trögskallen där inne-” sa jag och nickade mot väggen som även var Justins vägg. ”-att förstå att jag gillade han tillbaka. Men han verkade inte ana någonting så en dag fick jag nog och pratade med honom, vi grälade till och med. Tills vi… kysstes” sa jag, Paige gnällde avundsjukt och jag flinade roat mot henne. ”sedan var vi 'the happy couple' i sådär en dag tills hjärtekrossarna där ute kom” avslutade jag.

   ”men hur var det i Italien då!?” frågade jag sedan.

   ”bra, som alltid. Vi åkte dock runt lite innan vi åkte till mormor, det var därför du kunde nå mig” sa hon roat och jag skrattade.

 

*

 

”Belgien” sa Paige när vi klev ner på asfalten morgonen därpå, vi hade stannat ute nästan hela natten. Men jag hade somnat tidigare än henne då hennes sovklocka var annorlunda eftersom tidskillnaderna var stora.

   ”oh yeah!” sa jag gillande och skrattade, Houston klev ner bakom oss och han följde oss till bort till byggnaden. Fansen som redan hade samlat sig runt inhänganden skrek glatt på mig och jag vinkade lika glatt tillbaka till dem.

   ”helt otroligt hur mycket de avgudar dig” sa Paige bredvid mig och skakade på huvudet.

   ”jag vet” instämde jag och vi gick bort mot min loge. Vi gick förbi Justins och hörde hur han gjorde röstuppvärmning med Mama Jan, ännu en sak som vi fick göra ensamma nu förtiden. Paige slog sig ner i soffan och gäspade stort, jag skrattade roat åt henne och gick bort till mina saker för att se till att allt var där.

 

 

Justins Perspektiv. 

Jag var precis klar med Mama Jan och jag kände mig otroligt taggad inför konserten. Jag tog på mig scenkläder och gick sedan bort till badrummet för att fixa håret, jag la i hårprodukter i håret och drog fingrarna genom håret samtidigt som Kenny sträckte sig framför mig för att lägga en tvål i en skål.

 

 

   Jag satte sedan i kontakten i väggen till hårfönen och fönade håret. Jag suckade lättat när oljudet från fönen slutade när jag väl var klar och gick sedan ut till logen igen.

   Höga skratt hördes från rummet bredvid och jag log undrande, jag gick ut i korridoren och gick närmre ljudet, jag putade upp dörren till och såg Paige som låg i soffan och höll sig om magen. Borta vid spegeln stod Melody halvt framåt böjd och hade svårt att stå på benen så mycket som hon skrattade, hon vände blicken upp och såg mig.

   ”Justin...” fick hon fram innan hon skrattade igen.

   ”jag tänker inte ens fråga den här gången” sa jag och de skrattade ännu mer.

 

Jag tog adjö av fansen och lämnade scenen med trötta steg, jag möttes av mitt crew som klappade mig på ryggen och sa som alla andra konserter, ”bra jobbat, JB”

   Jag log tacksamt mot dem innan jag gick bort till min loge för att sedan duscha. Från Melodys loge hörde jag hur hon sjöng och gick runt, jag log och öppnade dörren till mitt rum. Jag gick bort till väskan för att dra fram mjukisbyxor och en ren t-shirt.

 

*

 

”hänger ni med och köper godis?” frågade jag och lutade mig mot dörrkarmen in till deras sovrum, Melody tittade upp från datorn och log.

   ”visst!” sa hon glatt och vände sig sedan mot Paige. ”jag antar att det bara blir du och jag” sa hon sedan när hon såg Paige som sov gott inbakad i sitt täcke. Jag ryckte på axlarna.

   ”inte mig emot” sa jag och log busigt mot henne. Hon stängde av datorn och tog sedan tag i sina sandaler och plånbok, vi gick ut till bussens vardagsrum och fann Scooter och Maggie i något samtal men annars var det tomt. Resten var väl ute eller i sina rum.

   ”vi går och handlar” sa jag till Scooter.

   ”jaja, gör det” sa han och viftade bort mig med handen, han tittade inte ens upp på mig.

   Jag ryckte på axlarna och gick tillsammans med Melody ut ur bussen och ner på marken. Jag andades in den friska varma luften och log, vi hade stannat i Belgien över natten för att sedan åka vidare senare på dagen för chaufförens skull. Vi gick längst gatan och bort mot en liten mataffär och jag log glatt över att det var paparazzi fritt.

   Dörrarna öppnades automatiskt utav våra rörelser och vi klev in i butiken, en del stirrade efter oss när vi gick genom korridorerna men annars gjorde de inget. Vi hittade godiset och plockade till oss olika små påsar, vi gick sedan runt lite i affären när brist på annat fanns att göra borta vid bussarna. Vi skrattade oss roade till de olika produkterna som verkligen var onödiga.

   ”titta på det här då” utbrast Melody och jag gick bort till henne. Hon hade ett stort paket i handen som på framsidan visade en tallrik med olika grönsaker, sedan en hand som höll i en sprayflaska. ”nu kan du spraya på din krydda istället för att hälla den ur en burk” sa Melody med en tillgjord röst och imiterade reklamskådisare. Jag skrattade och skakade på huvudet.

   ”så himla onödigt” sa hon sedan och ställde tillbaka paketet, vi skrattade igen och gick vidare i butiken.

  

Vi spenderade någon timme i butiken och gick bara runt och skrattade åt olika saker, tillslut bestämde vi oss att det var dags att gå tillbaka till bussarna. Vi betalade i kassan och slogs sedan av värmen utomhus, vi gick den korta biten tillbaka till parkeringen och gick in genom gallergrinden. Jag stelnade till mitt i steget vilket fick Melody bakom mig att krocka in i mig.

   "va fan" mumlade hon och klev fram.

   "vad är det?" frågade hon, men ja gkunde inte svara utan fortsatte stirra framför mig. För att på det stora asfalterade området stod det inga bussar, det var tomt.

   ”vart fan är bussarna!?” sa Melody panikslaget bredvid mig. 

 


 

vart tror ni dem har tagit vägen? har de blivit lämnade? hahahah. vad tycks?? kommentera pussgurkor. ♥ glöm inte att rösta, sista röstdagen är den 4/4, så skynda! ;) (http://thatsmile.blogg.se/2012/april/rosta.html#comment)


"you could be so happy, on this brand new beautiful day"

GGGAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH!!
Såg precis statistiken för unika besökare och hade... dam, dam, dam...
129 FUCKIN' BESKÖKARE!!!!! :DDDDDDD
 
heeelt sjukt hur glad jag blir att det kommer fler och fler läsare o snälla stanna kvar.
läs o kommentera! ;) hahhahha. nej, men nu måste jag fortsätta skriva på min musik uppsats.
 
jag hoppas att ett kapitel ska komma upp ikväll, får se. har dans mellan 19 - 20.30 så
hoppas att jag kan lägga upp det efteråt. :)
 
take care people! ♥ and stay tuned...

"my friends are in the bathroom gettin' higher then the Empire States"

moa:
meer! suuper! skriva mera! ett till idag?

Svar: tyvärr inget ikväll, ska sova nu för att orka gå upp klockan sex imorgon. sen ska en musik uppsats skrivas den här veckan som ska in på fredag så jag ska försöka så gott jag kan med att hålla uppdateringen bra. :)

puss på er o för er som inte har läst kapitel 26 så ligger det under detta inlägg.


2 Worlds 1 Reality - Kapitel 26

PREVIOUS:   ”så hörde du att vi stannar här i Paris tills imorgon kväll?” frågade jag honom. Han vände fort på huvudet och tittade på mig.

   ”vad? Åker vi inte vidare?” frågade han förvånat och jag skakade på huvudet.

   ”vi ska göra något roligt” sa jag och härmade Maggie innan jag stoppade tandborsten i munnen. Justin fnös men log ändå lite, jag såg frågandes på honom och han tittade busigt tillbaka på mig. Han sköljde munnen och stoppade tillbaka tandborste innan han snabbt kysste min kind, jag log mot honom och han gick ut.

 


 

Jag plattade den sista slingan av hår innan jag granskade mig i spegeln, den söta rosa kjolen och det vita linnet fick den lilla brännan jag hade att bli starkare. Jag klev i mina mörkgråa/silver pumps och grepp sedan tag i min lilla väska innan jag gick ut till dem andra. De alla var samlade i bussens vardagsrum och pratade om något som fick några att skratta.

   ”är vi redo att gå eller?” frågade jag och alla blickar vändes mot mig.

   ”absolut” sa Scooter och studsade glatt upp, de andra följde lika glatt hans exempel. Jag kände mig iakttagen och svepte med blicken genom rummet, den stannade sedan på Justin som nästan stirrade på mig.

   ”Justin!” ropade någon utanför som redan hade kommit nerför trappan, han ryckte till och gav mig ett snabbt leende innan han gick bort mot dörren. Jag följde efter honom och gick tillsammans med dem alla bort mot bilarna som skulle ta oss mer centralt i Paris. Vi skulle se Eiffeltornet, Louvren och sedan gå lite ute på stan tills vi sedan skulle äta middag på Villa Spicy.

   Fansen hälsade oss varmt genom att köra sina vanliga rop och hälsningar, jag vinkade glatt till dem och lite längre fram såg jag Justin göra samma sak. Jag skrev några autografer innan jag klev in i bilen. Bilen rullade iväg och jag tittade bak på de förtvivlade ansiktena av mina fans.

 

Paris skönhet bara fortsatte slå över mig som en våg och jag kände hur hakan föll längre och längre ner. Eiffeltornet var till och med mer majestätisk än vad jag hade föreställt mig och jag stod en lång stund och bara stirrade på den bastanta byggnaden av kraftigt järn.

   ”har du aldrig varit i Paris?” frågade plötsligt någon i mitt öra, jag hoppade till och vände blixtsnabbt på huvudet mot rösten. Justin flinade roat åt min reaktion och jag knuffade lekfullt till honom i sidan.

   ”nej, faktiskt inte. Paris är nog det ända stället som jag inte har varit på men borde ha” svarade jag och tittade upp på byggnaden igen. Jag såg ur ögonvrån hur Justin nickade instämmande.

   ”Justin, Melody, vi ska dra vidare nu!” ropade Kenny och vi började genast gå bort mot gruppen som stod några meter bort.

   Vi gick en bit och hade flera gånger tagit bilder med fans som blygt hade kommit fram för att fråga. När vi hade gått runt Eiffeltornet och parken som låg under klev vi in i bilen igen för att köra bort till det stora torget där Louvren var placerad. Bilen stannade och vi klev ur, jag bländades av solens strålar och satte fort på mig mina älskade solglasögon. Jag gick förväntansfullt över stentorget bort mot den massiva glasbyggnaden.

   ”åh! Det var här de spelade in 'Da Vinci – Koden'" utbrast jag ivrigt och skuttade några steg framåt, Houston skrattade åt mitt beteende och jag log ännu större. Vi kom fram till byggnaden och jag såg fascinerat på den. ”jag har hört att den är ännu vackrare på kvällen då alla lampor inuti tänds. Vi borde åka hit efter vi har ätit bara för att se!" jag tittade bedjande på den närmaste vuxen som råkade vara Maggie.

   ”visst, kan vi det” sa hon och log, jag skrattade lyckligt och kände mig som ett litet barn som just fått den stora klubban i godisaffären.

 

Det skymde och himlen blev mörkare och mörkare. Vi tog bilen till den fina restaurangen som nu var upptänd med massor av lampor och inuti satt det en massa gäster. Vi klev in och möttes direkt av en hovmästare, mobilen i min väska vibrerade och jag tog undrande upp den.

 

   Från Justin:

   ”möt mig vid toaletterna”

 

   Jag tittade upp och såg bort på Justin men han hade sin blick på hovmästaren som pratade, vi fick tillslut ett eget rum och Justin viskade något till Scooter innan han försvann iväg. Jag såg efter honom och tänkte febrilt.

   ”kommer du Melody?” frågade Maggie, jag tittade upp på henne och låtsades sedan titta ner på mobilen som om den ringde.

   ”hej Paige!” låtsades jag överlyckligt utbrista. ”jag kommer snart” sa jag till Maggie och pekade på telefonen, hon gav mig en kort nick innan hon gick bort med dem andra. När de var utom synhåll, stoppade jag fort ner mobilen i väskan igen och små sprang bort mot toaletterna.

   Jag skulle precis knacka på ena dörren när en arm stäckte sig ut och tar tag i min arm innan den drar in mig på toaletten. Dörren stängdes fort bakom mig igen och jag hann precis vände mig om innan Justins läppar trycktes mot mina. Jag log svagt innan jag slängde armarna runt hans hals och pressade mig närmre hans kropp, hans händer gled ner längst min kropp och placerade sig sedan på baksidan av mina lår. För att sedan lyfta upp på sina höfter, jag lindade mina ben om dem och han gick fram till handfatet. Hans händer släppte mina lår och flätade istället in sig i mitt hår.

 

Tumblr_m1emnbjl0h1rqq93wo1_500_large

"meet me at the toilets"

 

   Jag öppnade hans mun med hjälp av min tunga samtidigt som mitt grepp om hans nacke blev hårdare. Efter alldeles för kort tid drog hans sig ifrån och han lutade andfått sin panna mot min. Vi tog en liten stund för att både skulle kunna få hämta andan innan Justin pratade.

   ”hur underbart detta må vara, så kommer de börja undra” sa han och lutade sig ifrån mig, fort som attan fixade han till sitt hår och såg till att det inte fanns något läppglans kvar på hans läppar. ”kom om någon minut” sa han innan han gav mig ett leende och försvann ut genom dörren, jag hoppade ner från handfatet och puffade till håret.

   Bättrade på läppglanset och såg till att kjolen satt på plats innan jag lämnade badrummet bakom mig, jag låtsades stoppa ner mobilen i väskan igen när jag kom inom synhåll för dem andra. Jag log stort mot dem och satte mig ner på min plats mittemot Justin och emellan Houston och Alfredo.  Vi beställde mat och allt var utsökt, aldrig varit så nöjd.

   Mot slutet hade de vuxna fått i sig lite för mycket och pratade nu glatt med varandra, något uttråkat lirkade jag av mig ena skon och sträckte mig över till Justins ben. Min fot följde hans ben upp till knät och sedan smekte den insidan av hans lår, jag kunde känna hur Justin stirrade på mig och hur han stelnade till. Jag ignorerade hans blick och låtsades se intresserad ut för de vuxnas samtal.

   Min fot vandrade ännu mer inåt på Justins lår och tillslut grep han tag i den när jag tydligen hade gått för långt, jag vände långsamt blicken mot honom och log busigt. Hans ögon var något uppspärrade och hans grepp om min fot blev hårdare.

  

Vi var tillbaka i bussen och de vuxna samtalade högt och livligt av de något berusade tillstånd, vi körde in på parkeringen och blev avsläppte några meter från bussarna. Justin och jag som satt längst in klev av sist och hamnade längst bak i klungan, de andra rörde sig flummigt och gungande mot bussen. Vi gick förbi den första bussen och nu var det bara en kvar sedan var det vår.

   Jag grep fort tag i Justins tröja och drog in honom mellan buss ett och två, jag tryckte upp honom mot bussväggen och kysste ivrigt hans läppar. Jag drog mig ifrån och lämnade honom sedan där, jag kvävde mitt skratt medan jag gick bort mot bussdörren. Jag visste att jag lämnade honom med ett snopet och besviket ansiktsuttryck och snart hörde jag steg som närmade sig.

 


 

där fick ni som ni ville, riktiga kyssar! ;) heheheh, men nu drar de vidare från Paris. vad tror ni händer nu?? vad tycks?? kommentera! ♥

GLÖM INTE ATT RÖSTA, INFO OM DET FINNS UNDER DETTA INLÄGG! ;) puss på er.


"we are young!"

helllllluuuuuu, jag är med i Ebbas Blog Award på www.thatsmile.blogg.se.
GÅ IN OCH RÖSTA PÅ MIN BLOGG!!!! GÖR DET NU!!!! :D
skulle betyda jättemycket för mig om ni gör det för mig, men LÄS reglerna innan ni röstar de är viktiga!
Puss på er, kapitel kommer senare ikväll. ;)