Väl inne i bussen gick jag raka vägen bort till rummet vi skulle sova i och log stort mot det välbekanta sängen. Jag släppte ner resväskan på golvet och kröp sedan upp i sängen och la mig i fosterställning.

"glöm inte att du har soundcheck senare!" hörde jag Scooter ropa.

"jag glömmer inte" hörde jag Justin svara innan en arm lades runt mig och snart somnade jag bredvid Justin.

 

 

 

Justins Perspektiv.

"Justin! Justin!" sa någon och ruskade mig.

"va? Vad?" mumlade jag förvirrat och slog upp ögonen, lutad över mig stod Kenny.

"dags att vakna, du har soundcheck" sa han, jag nickade och reste mig stel ifrån sängen. Jag sträckte på mig så det knakade i lederna, jag gav Daphne en lätt puss på kinden innan jag gick tillsammans med Kenny ut ur bussen. Med släpande steg gick jag mot byggnaden.

"herregud, så trött jag är!" utbrast jag och gäspade stort, Kenny skrattade roat åt mig. Vi kom in och möttes av Dan - gåendes med en gitarr - tillsammans med Ryan som båda var på väg till scenen. Vid scenen mötte vi Jaden, vi hälsade glatt jag på honom och fick sedan en mikrofon i handen, ute på scenen visste jag hade mina dansare visade sina moves och Scooter pratade glatt. Jag ruskade på mig för att skaka av mig tröttheten och vakna till liv. Jag gick ut på scenen och fansen skrek hysteriskt när de fick syn på mig, jag log glatt mot dem och vinkade.

"har du äntligen vaknat?" frågade Scooter retsamt.

"ha ha" svarade jag men log mot honom. Ryan och Jaden kom även ut på scenen och fansen skrek till vid synen av Jaden, ur ögonvrån kunde jag se hur Dan satte sig på en pall med sin gitarr.

"jaha, hur mår Danmark då?" frågade jag och de skrek glatt, jag log roat. "jaha, har ni några frågor?" frågade jag och fort lyftes flera händer upp i luften. Jag pekade på en tjej och hon lös upp.

"vill du gifta dig med mig?"

"visst" skrattade jag, hon och hennes vänner började genast fnittra. Jag gick vidare och pekade på en annan tjej.

"vad är ditt favorit minne?"

"vad då, barndomsminne eller minne över huvud taget?" frågade jag.

"barndomsminne" svarade hon.

"ehm..." sa jag fundersamt och kliade mig i nacken. "jo, jag fick en röd cykel i födelsedagspresent när jag fyllde åtta år" fansen gav ifrån sig ett svagt "aww" och Ryan skrattade in i sin mick som han hade i handen. Jag struntade i honom och gick vidare.

"vad är ditt favorit framträdande?" frågade tjejen jag hade pekat på.

"när jag uppträde för presidenten" sa jag snabbt och beslutsamt.

"har du något speciellt roligt minne?" jag tänkte efter en liten stund innan jag skrattade till.

"måste vara när Sean Kingston föll av sin segway" sa jag och skrattade igen. Mitt team och fansen stämde fort in.

"har du bra betyg?"

Jag skrattade till. "ehm... jag har en lärare med mig men nu har jag jullov... men de är bra" avslutade jag och mitt team skrattade lågt.

"vad är din favorit del med att vara på turné?"

"att kunna resa världen runt. Jag har sett så många coola ställen" svarade jag.

"varför är du så snygg?" jag skrattade lite och så gjorde även mitt team.

"kan du förklara det här nu?" frågade Ryan och lekte förvirrad. Jag skrattade igen.

"eh... tja, min mamma och min pappa..." sa jag och tystnade, fnitter spred sig bland fansen.

"skulle du kunna dejta ett fan?" tja, det gjorde jag ju. Eller Daphne var ju inte ett fan-fan…

"eh... jag gör ju de-" sa jag men hann inte säga hela meningen innan vilda protester kom från dem, jag antog att de inte hade hunnit se Ellen show än.

"va? vem? vem? vad?" hördes det överallt.

"är Daphne vaken? Är hon i byggnaden?" frågade jag och vände mig mot Kenny.

"jag tror det, jag tror hon gick bort för att äta frukost" svarade han och jag sprang fort backstage. Jag sprang bort omklädningsrummet och fann Daphne i skräddarställning på golvet med en tidning framför sig. Hon såg förvånat upp på mig.

"vad gör du här?" frågade hon.

"ställ dig upp" sa jag och hon ställde sig smidigt med tveksamt upp.

"vart ska vi?" frågade hon.

"mina fans vill hälsa på dig" sa jag och hennes ögon spärrades fort upp.

"åh, nej!" sa hon och backade. "jag är inte klädd!" jag såg ner på hennes sov shorts och t-shirt.

"jo dah! Shorts och tröja funkar alldeles ypperligt" försäkrade jag och tog ett steg mot henne.

"nej, Justin. Nej!" utbrast hon och började protestera högt när jag tog tag i henne och la henne över min axel. "Justin släpp ner mig! Seriöst" tjöt hon medan jag började gå bort mot scenen igen, jag insåg då att jag fortfarande hade micken i handen. Jag skrattade.

"säg hej" sa jag och visade micken för henne.

"Justin!" skrek hon klagande och jag skrattade igen. Vi kom fram till draperiet och jag gick ut på scenen, teamet och fansen skrattade hjärtligt vid synen av oss.

"här är hon" sa jag och släppte ner henne på marken, fort slog hon mig på armen och såg irriterat på mig. Jag skrattade endast åt henne. Daphne vände sig sedan generat mot publiken och gav dem en liten vink.

"du blir inte förlåten för det här på långa vägar" mumlade hon till mig, jag skrattade.

"klart jag blir" svarade jag fort innan jag gav henne en puss på kinden och fansen skrek till, jag log mot Daphne och såg att hon kämpade med att inte le. Sedan vände hon fort på klacken och satte sig bredvid Kenny.

"okej, fler frågor?" frågade jag och flera händer räcktes fort upp.

”hur många kyssar har du fått?”

”eh… tja…” sa jag och sneglade på Daphne som skrattade, jag skrattade svagt. ”jag kommer ihåg min första kyss men hur många kyssar jag har fått hittills är en annan historia” sa jag och log mot dem.

Sedan pekade jag på en tjej som bokstavligen stod och hoppade på sin stol för att jag skulle välja henne, jag skrattade och hon lös upp när jag pekade på henne.

”kan be Daphne att ställa sig bredvid dig igen så hon kan prata i micken?” frågade hon och jag rynkade pannan men log. Jag vinkade åt Daphne att hon skulle komma fram till mig, hon ställde sig upp med en suck och kom fram till mig. Jag pekade på tjejen som hade frågat efter henne men tjejen ställde ingen fråga utan stirrade enbart förväntansfullt på henne. Jag granskade Daphnes ansikte som gick fram frågandes till chockerat till glatt. Hon skrek glatt till och fick ett stort leende på läpparna.

”va!? Du, ni? Här!?” skrek hon glatt till tjejen som log precis lika stort tillbaka, bredvid henne stod en kille och log lika brett.

”kom hit!” skrek hon sedan och vinkade med handen, tjejen och killen reste på sig och snabbt kom de upp till scenen. Daphne slängde sig på dem och började fort prata på något språk som inte var engelska.

Svenska, sa jag till mig själv. Hon kramade dem båda hårt och hade ett leende som gick från öra till öra.

 

 

 

Daphnes perspektiv:

Nere i publiken stod Emma och Oscar med stora leenden, jag stirrade chockerat på dem.

”va!? Du, ni? Här!?” skrek jag sedan uppspelt, de log lika brett mot mig. Jag hade lust att hoppa av scenen och springa fram till dem men insåg att det var för högt. ”kom hit!” skrek jag då istället och på nolltid kom de upp till scenen och jag sprang glatt fram till dem.

”vad jag har saknat er! Ni fattar inte!” sa jag och svenskan kopplades genast på.

”vi har saknat dig med, skolan har inte varit detsamma utan dig!” sa Oscar.

”håller med, saknar dig på isen också” sa Emma och log sorgset mot mig. Jag skrattade lyckligt vid synen utav mina vänner som jag hållt så kärt med behövt släppa för att flytta med familjen till Atlanta. En massa gamla minnen dök upp i huvudet på mig.

Jag hade verkligen saknat dem och Sverige! Jag märkte sedan att det var helt tyst i lokalen och jag vände mig om, Justin stod och såg roat på oss precis som fansen, teamet, alla gjorde. Jag rodnade.

”eh… ledsen, vi går någon annan stans” sa jag på engelska och puttade Emma och Oscar mot utgången. Jag tog med dem bort till bussen för att jag skulle kunna få byta om och Emma såg sig fascinerat runt.

”kan inte fatta att jag är i självaste Justin Biebers buss” tjöt hon och strök med fingrarna över sängen, jag skrattade roat åt henne.

”du är ju värre än Tess” sa jag och hon rodnade. Jag gick fram till min resväska och suckade högt över att behöva ta det stora beslutet av vad jag skulle ha på mig. Jag drog tilslut på mig ett par tunna tights med mönster, ett bar mörkblå slitna jeans shorts tillsammans med ett vit linne och mitt militärmönstrade jacka med silver nitar på bröstfickorna. Håret satte jag upp i en slarvig knut på huvudet innan jag satte mina solglasögon på nästippen. 

”alltid lika fin” sa Emma och granskade mig från topp till tå.

”tackar” svarade jag och log mot henne, sedan såg jag på Oscar som stod och såg sig om i det lilla rummet.

”vad gör du här förresten? Är du en Belieber du med eller?” frågade jag retsamt.

”ehm... sällan!” utbrast han och gjorde avvärjande rörelser med armarna. ”jag är här för Emmas skull” fortsatte han och såg på henne, jag skrattade roat.

”så ni ska se konserten ikväll?” frågade jag.

”japp!” tjöt Emma med ett strålande ansikte, in genom dörren kom Justin men stannade upp när han såg mitt sällskap.

Jag harklade mig. ”Justin, det här är Oscar och Emma. Mina vänner från Sverige” förklarade jag och han hälsade på dem, Emma såg ut som om hon skulle svimma. Justin samlade sedan ihop sina kläder och gav mig en snabb kyss innan han gick in på badrummet. Emmas blick gled fort mellan mig och badrumsdörren, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

”ky-ky-kysste du just the Biebs!?” tjöt hon och jag skrattade.

“och jag antar att det inte är första gången?” retades Oscar och höjde på ena ögonbrynet.

”avundsjuk!” kved Emma och såg drömmande på badrumsdörren. Jag flinade roat och skakade på huvudet åt henne. 

 

 

 

Resten av dagen fram till konserten umgicks vi som på den gamla tiden, de berättade om allt som hade hänt sedan jag flyttat och jag berättade hela historien om Justin.

”ja, som jag sa förut. Jag är avundsjuk!” hade Emma sagt.

”är själv väldigt förvånad över att han ens gav mig två blickar” hade jag svarat.

”vad!?” hade vi hört någon utbrista innan Justin hade kommit inklampande i rummet. Jag hade sett förvånat på honom.

”va?” hade jag frågat förvirrat.

”varför i hela världen skulle jag inte vända mig om för att få ännu en glimt av ditt vackra ansikte. Den som inte gör det är ju dum i huvudet!” hade han sagt snabbt. ”alla killar där ute borde vara gröna av avund för att jag har dig” hade han fortsatt med, jag hade tittat ömt på honom och smekt honom fort men lugnande över kinden.

”det var fint sagt av dig Justin” hade jag svarat.

Nu stod jag backstage i deras lilla ring av människor och Scooter körde ett peptalk innan alla hurrade glatt. Jag gick tillsammans med Pattie och Carin bort mot scenen, framför oss gick Justin tillsammans med Alfredo och Ryan. Jag gav Justin en "lycka till" kyss innan jag gick bort till stället där vi kunde stå för att se på.

Justin var lika grym som vanligt på scenen och fansen skrek högt. Jag hoppas Emma gråter ögonen ur sig och skriker sig hes, tänkte jag och log glatt. Stackars Oscar. Justin gjorde sjöng sin sista låt innan han tog farväl av fansen och gick tillsammans med dansarna av scenen, vi mötte en svettig och trött Justin backstage. Jag log stolt mot honom.

”bra jobbat” sa jag i hans öra när jag gav honom en kram, han pussade min kind som tack.

Medan Justin gick och bytte om och duschade, gick jag med de andra bort till bussarna. Jag gick upp för den lilla trappan in i bussen och bort till vårt rum. Jag knöt upp skorna och drog av mig jackan samt linnet, jag drog ur tofsen ur håret och lät det falla över ryggen. Sedan drog jag av mig shortsen och tightsen innan jag drog på mig min sov t-shirt. Väl klar kröp upp i sängen, drog fram min bok och tände en liten lampa.

 

---

jaha, ni har de varit i Danmark och Daphne mötte gamla vänner . :D inte superduper roligt kapitel...

men iaf nu ska de vidare till Tyskland! :)

Vad tror ni händer i Tyskland? Kommentera. :)