Jag lyfte försiktigt på Justins arm som låg runt min midja och klev tyst ur sängen för att inte väcka honom. Men lätta steg gick jag ut ur rummet och fortsatt in i köket, jag gick in genom dörren och flämtade till innan jag tog mig om bröstet. Vid bordet satt Tess med en tekopp framför sig, hon fnissade till när hon såg min reaktion.

”skräms inte” viskade jag och skrattade till. Jag gick fram till vattenkokaren och kände att det fortfarande fanns vatten kvar, jag tog fram en kopp, la i en tepåse och hällde sedan vatten i koppen. Sedan tog jag med mig koppen till bordet och lät den vara, tillslut såg jag upp på Tess och granskade henne.

”så hur är det med dig?” frågade jag henne. ”hur har det gått?” Tess log svagt.

”bra, tror jag. Vi pratade och jag tror vi kan klara det, vi ska försöka hålla mer kontakt och sen se om det fortfarande inte finns någon… gnista” sa hon. Jag log glatt mot henne.

”vad glad jag blir att ni kan lösa det ” sa jag. Hon log mot mig innan en busig glimt flammade till i hennes ögon.

”så… vad hände på bryggan och imorse?” frågade hon och höjde på ena ögonbrynet. Jag skrattade till, innan jag tystnade och såg ner på min kopp. Det hade mörknat och jag tog bort tepåsen.

”vad hände!?” frågade hon otåligt efter en stund.

”han sa att han älskade mig” sa jag och såg upp i hennes ögon. Hon spärrade chockat upp ögonen innan hon samlade sig.

”vad!? Är det sant!?” frågade hon överraskat. Jag nickade och log lite.

”åh! Vad gulligt!” utbrast hon sedan, min blick rycktes fort upp till hennes ansikte som strålade av lycka. Jag skrattade. ”men vad svarade du!?” frågade hon tvärt och fick en allvarlig minn.

”att jag älskade honom såklart” svarade jag. Ett ”iiihh” ljud kom från Tess mun, jag skrattade igen åt hennes fåniga lycka.

Jag älskar honom verkligen, han var som ett… ett… under. Okej, det kanske inte var rätt ord men han liksom… han gjorde mig så himla glad. Och jag är glad att jag kan vara precis den jag är med honom, han gillar mig ändå. Jag log åt hur fin pojkvän jag hade. Den bästa.

”och… imorse!?” frågade hon och log busigt igen. Då skrattade jag så jag fick ont i magen.

”vi skulle faktiskt göra pannkakor från början” sa jag och Tess skrattade. Sedan berättade jag om vårt lilla mat krig, när jag sedan började berätta om hur jag hade förklarat för Justin om ägg och hår, satte hon nästan teet i halsen. Hon hostade till innan hon skrattade som en galning. Jag log åt Tess som skrattade så tårarna rann nerför hennes kinder.

”fortsätt” pressade hon fram mellan skratten, roat fortsatte jag berätta och avslutade när hon själv kom in i bilden. Hon torkade sina tårar och jag lutade mig back mot ryggstödet och såg ut i rymden.

Undra vad jag skulle känna om Justin gjorde slut med mig? Om jag helt plötsligt inte skulle räcka till? Skulle jag bli ett sådant där freak som helt plötsligt inte kan leva utan sin kille? Oh my God… Men han får inte… nej, det skulle han inte… men tänk om!

Paniken började bildas i mitt bröst av ingen anledning, varför kom jag och tänka på det här helt plötsligt? Han hade ju inte visat några som helst tecken på att lämna mig!

Jag satte mig upp i stolen och mumlade ett "snart tillbaka" till Tess innan jag rusade in till den sovande Justin. Jag slängde mig på sängen bredvid honom och ruskade honom, förvirrat öppnade han ögonen och såg upp på mig.

”vad är det?” mumlade han förvirrat.

”kommer du lämna mig!?” frågade jag allvarligt.

”vad?” frågade han dumt.

”kommer du lämna mig?” upprepade jag. Han satte sig upp och gnuggade sig i ögonen innan han sågfrågande på mig.

”vad?” frågade han igen. Jag satte mig ner på rumpan. ”kommer du lämna mig?” upprepade jag långsamt.

Han stirrad konstigt på mig. ”nej! Varför i hela friden skulle jag göra det? Du är det bästa som har hänt mig” svarade han och skrattade frustrerat. ”ska du!?” frågade han sedan dödsallvarligt. Glatt slängde jag mig på honom.

”nej, såklart inte. Jag vet inte ens varför tanken slog mig men det gjorde den” mumlade jag mot hans hals.

”lämna mig aldrig” mumlade han.

”aldrig” svarade jag.

”pinky swear?” frågade han, jag skrattade och krockade ihop mitt lillfinger med hans lillfinger.

”pinky swear” jag kysste honom innan jag klev ur sängen igen.

”vart ska du?” frågade han sorgset.

”jag sitter i köket och pratar med Tess” sa jag och började gå mot dörren.

”kom snart tillbaka” sa han innan jag gick bort mot köket, jag log mot honom.

”vad hände?” frågade Tess mär jag kom tillbaka in i köket.

”jag behövde bara försäkra mig om att Justin inte tänkte lämna mig” sa jag samtidigt som jag satte mig ner på stolen.

”är du galen? Hur kom du att tänka på det!?” frågade hon. ”nej aldrig! Du skulle se hur han tittar på dig, som om du är hans allt” fortsatte hon, jag log galet stort ner mot min tekopp.

”och han betyder allt för mig” svarade jag och tittade upp på henne, hon log vänligt tillbaka mot mig. I en timme till minst, satt vi kvar och pratade, tills mitt te hann svalna och mina ögonlock blev tunga. När jag gäspade stort fjärde gången i rad och Tess snabbt blev mitt eko ställde jag mig upp.

”nej! Nu tror jag att jag snart somnar sittandes. Dags för sängen” sa jag och hällde ut det kalla teet och ställde koppen bredvid hoven. Tess gjorde likadant och vi gav varandra en kram innan vi gick in genom olika dörrar. På sängen låg Justin på sidan och sov lugnt, jag gick fram till sängen och kröp ner under täcket. En arm slöt sig runt min midja och Justin drog mig intill sig.

”du är tillbaka” mumlade han intill mitt öra. Jag log och nickade som snabbt följdes efter av en gäspning. Jag smackade lite med tungan innan jag la handen över Justins och somnade.

 

*

 

Jag vaknade på morgonen utav att det var ljust i rummet, jag låg på sidan med min arm över Justins bröst, våra ansikten låg några centimeter från varandras. Jag log svagt och rullade runt till ryggen och tittade upp i taket, idag var det söndag och vi skulle åka hem igen. Wow, vart hade dagarna tagit vägen? Varför gick helgerna alltid i hundraåttio och veckodagarna i trettio km/h?Jag suckade. Tillbaka till skolan, tillbaka till avundsjukan, hatet… Jag önskade att det bara kunde lämna mig ifred, jag orkade inte med deras elaka blickar och kommentarer. Det var nog som det var på Twitter, jag hade slutat mer och mer att använda mitt konto, orkade inte läsa vad som stod.

Jag fick ändå reda vad världen tyckte genom att läsa tidningen, senaste gången jag hade sett mig själv var för någon dag sedan och det var ett foto på mig när jag pratade med Justin i dörröppningen. De hade sina spekulationer runt vad som hände.

Undra när det kommer komma ut? När det kommer bli ”officiellt”? Kommer det vara vi som bekräftar det eller kommer de dra en egen slutsats? Hur kommer det kännas när Justin gång på gång förnekar vårat förhållande? Det kanske smärtar, men tänk bara på hur värre och värre dödshoten skulle bli om alla Beliebers fick sanningen… Jag rös till av tanken. Nej, jag gillade att vi var lite anonyma eller vad man skulle kalla det.

”vad tänker du på?” frågade Justin bredvid mig, jag vände huvudet mot honom.

”allt och inget” svarade jag. Han log svagt.

”det svaret känner jag igen” mumlade han. Jag skrattade till.

 

 

”hejdå, fina landställe” sa jag och låste ytterdörren. Jag suckade lite när vi började gå vägen tillbaka mot verkligheten. Justin tog min hand och vi gick längst bak i vår lilla grupp.

”är du nöjd?” frågade jag honom.

”extremt” svarade han. ”fick ju vara med dig hela helgen” fortsatte han och såg in i mina ögon, jag tittade tillbaka och log.

”det glädjer mig” sa jag och kramade hans arm. På bussen tog jag fram min iPod och tryckte in båda lurarna i öronen och satte på radion, Adeles "Set Fire To The Rain" slutade precis och en lugn låt började spelas. Jag kände inte igen den först tills artisten började sjunga.

 

Det var ju Justin, jag kände dock inte igen låten. Var den ny? Jag pickade honom på axeln och han vände direkt huvudet mot mig, jag gav honom ena hörluren och han satte den i örat. Han lyssnade i några sekunder innan han skrattade till.

”vilken är den här?” frågade jag.

”det är "All I Want Is You" från mitt nya album "Under the Mistletoe"" svarade han, jag såg förvånat tillbaka mot honom.

”har du gjort ett jul album?” frågade jag förvånat. Han nickade glatt. Jag tystande och lyssnade på Justins ljuva stämma, när den var slut log jag stort mot honom.

”den var ju superfin” sa jag.

”all I want is you this christmas” sjöng han lågt och citerade från sin låt med en menande blick på mig, jag tittade tillbaka på honom och log generat.

”du kan inte önska dig något du redan har” sa jag lågt och lutade mig närmre.

”då är min lista tom” mumlade han innan han tryckte sina läppar mot mina.

---

nu är det hem de ska igen! vad händer nu!? :P

Vad tycks? Titta ni kunde ju få ihop 7 kommentarer! Glad jag blir, men sluta inte kommentera! <3 älskar er som kommenterar. :)