Daphnes Perspektiv. 

Jag gick genom korridoren och behövde nästan knuffa mig genom folkmassorna av elever, bort till mitt skåp som låg lite avskilt från resten. Skolan hade en jätte konstigt konstruktion på hur skåpen var placerade, de hade de flesta skåpen i själva huvudkorridoren men sedan så hade de satt upp ungefär fem skåp i små avvikande rum, som hade en varsin dörr som ledde ut till skolgården.

Det fanns ca tio sådana här avvikande utrymmen med skåp och jag hade fått ett utav de här skåpen. Men som tur var låg utrymmet som jag hade mitt skåp i, i mitten av huvudgången så jag var inte helt avskuren från resten av skolan.

Tillskillnad från Peter som hade sitt skåp längst bort i hela skolan och i ett sådant här fånigt utrymme, medan min dörr ledde ut till lekparken som skolan hade byggt hade inte ens han en dörr för i sådana fall hade den lett till baksidan av skolan där det stod container och grovsoprum. Så jag fick väl inse att jag hade tur i oturen, jag kom fram till mitt skåp och vred på låset. Jag la in min mattebok och tog istället tag i mitt NO block och kemiboken. Någon nöp mig plötsligt hårt i midjan så jag spratt till och tappade mina böcker.

Jag visste redan vem det var som hade skrämt mig men jag vände mig ändå surt om och tittade upp på Jens som stod och log brett.

”gotcha!” sa han och log ännu bredare åt min sura minn. Jag sträckte mig ner och tog tag i mina saker igen, Jens hade haft en crush på mig ända sen vi började samma klass i fyran och när jag väl förstod hans känslor för mig förklarade jag försiktigt för honom att jag inte kände på samma sätt som han. Han blev först lite förvånad, men kom ganska snabbt över det.

Men han kunde fortfarande inte sluta att ge mig nyp eller rosor eller något annat, en dag hade jag kommit till skolan och funnit fem fasttejpade rosor på mitt skåp.

”sluta med där har jag ju sagt!” sa jag till honom och började gå mot mitt klassrum, fort sprang hab ikapp mig.

”jaja, förlåt då” sa han och gick bredvid mig, även om jag inte gillade Jens särskilt mycket så kunde jag inte vara taskig mot honom.

”whatever, se bara till att sluta” sa jag och knuffade lätt till honom.

Han log bara tillbaka mot mig och när jag gick in i mitt klassrum fortsatte han bort mot sitt skåp.

 

*

 

Det blev lunch och jag mötte upp Tess vid matsalen, vi tog en varsin bricka och ställde oss i mat kön. När vi kom fram till den första mat tanten slängde hon på ett lass med en gul gegga, jag tror skulle föreställa potatismos. Jag suckade och sköt vidare brickan, den andra mat tanten hällde upp köttbullar och när det landade på min tallrik lät det som om det föll ner stenkulor istället för köttbullar. Jag sneglade på lingonsylten som den tredje mat tanten hällde upp på allas tallrikar, det såg ut som blod flöt runt med små blodklumpar i. Jag blundade och försökte att inte kräkas. Vi gick ur kön istället och satte oss vid ett bord, vi satt ofta ensamma om inte Jens satt med oss men jag såg inte honom. Vilket var en lättnad, Tess gillade verkligen inte när Jens satt med oss.

Tess petade på maten med gafflen medan hon såg på den med en äcklad minn. Jag höll med henne att det absolut inte såg aptit retande ut.

Men jag var jättehungrig och jag hade inte haft tid att göra en reserv macka i morse, så jag fick hålla för näsan och svälja ner maten så gott jag kunde. Mina förhoppningar om en Jens fri lunch varade inte speciellt länge, det damp ner en bricka bredvid mig och en ivrig Jens satte sig i stolen. Jag såg på hans ansikte att han hade något han ville säga.

”okej, vad är det?” frågade jag rakt på sak. Han tittade på mig.

”det är en kändis som ska vara rektorn här idag efter lunch. Jag hörde det när jag var vid expeditionen och jag frågade vem det var men de ville inte berätta. De ville hålla det en hemlighet” sa han och rynkade besviket pannan vid det sista han sa, jag tittade på Tess.

”jag undrar vem det är?” sa hon upprymt. Jag skrattade.

”hoppas personen ändrar våra regler och fixar bättre skolmat” sa jag och puffade bort min bricka. Jag hade lyckats få i mig lite, men inte tillräckligt mycket för att jag skulle bli mätt.

 

 

Efter lunch blev alla som galna och gick runt i grupper och diskuterade vem kändisen kunde vara, jag däremot tyckte inte att det var så spännande. Jag gick bort till mitt skåp och tog ut ur mitt engelska block och min Shakespeare bok.

Jag satte mig på min plats i klassrummet. Jag satt placerad på mitten raden men längst till fönstret - vilket var väldigt skönt - för jag kunde då se ut genom det när lektionerna blev för tråkiga. Jag satt och såg ut genom fönstret när det började komma in folk, Mr. Grunt kom in sist.

”okej, allihop lyssna. Idag som ni alla redan vet så kommer det en kändis till skolan och jag tror att han kommer komma förbi varje klassrum också för att hälsa på alla. Men då får ni inte rusa fram till honom utan ni ska lugnt sitta stilla istället och bevisa att ni kan uppföra er korrekt. Senare i veckan kommer han även uppträda har i våraula. Men jag behöver någon som ställer upp och visar honom runt resten av dagen och även hjälper honom att förbereda tills på fredag”

Genast sköts flertal händer upp i luften medqn Mr. Grunt såg ut över eleverna men när våra blickar möttes pekade han på mig. Jag suckade men nickade. Det knackade på dörren och alla vände sig hastigt om, när Mr. Grunt gick för att öppna var det flera som ställde sig upp och viskade lågt.

Det var någon tjej som skrek till när dörren öppnades men blev fort ner hyssjad av sina vänner. Jag satt lugnt kvar, det enda jag kunde se var en blå keps komma guppade när personen gick längst med klassrummet och fram till tavlan. När personen kom fram till tavlan så att alla såg honom, flämtade jag till.

Men gud, tänkte jag. Han är ju överallt! Som tur var la ingen märke till min flämtning, för jag var inte den ända som drog in mer luft än vanligt när de såg att det var pop sensationen Justin Bieber som stod framme vid tavlan i mörka jeans, en matchade blå t-shirt med texten "f**k you and f**k her too - Cee Lo Green" i vita bokstäver och ett svaret halsband och svarta supras på fötterna. Bakom honom stod den mörka mannen som jag hade sett på hans konsert och bredvid honom stod en man med en stor videokamera.

Justin lyfte på kepsen och kastade sitt hår åt ena hållet och det var någon tjej som tjöt till längst bak i klassrummet. Jag kunde se att hans mungipor ryckte till vid ljudet utav tjejens reaktion, jag himlade med ögonen och försökte krympa ihop lite och bad till gud att han skulle missa mig.

”hej allihop” sa han högt och tydligt innan han log stort och tittade runt i klassrummet på alla, hans blick svepte förbi mig men riktades snabbt tillbaka igen. Han såg på mig och hans leende blev om möjligt ännu större, jag log svagt tillbaka. Så väl lyckades jag med att verka osynlig.

”ja, jag ska titta in i varje klassrum i hela skolan så jag ska inte stanna länge” sa han och släppte mig inte med blicken och jag själv kunde inte sluta se tillbaka på honom. Jag var fast. 

”men jag skulle ha med mig en elev från den här klassen, eller hur?” frågade han och vände äntligen blicken från mig och såg på Mr. Grunt. Fort slog jag ner blicken i blocket framför mig.

”ja, precis” svarade Me. Grunt. "Daphne kommer du med då?” fortsatte han, jag reste mig snabbt upp och tog tag i mina saker. Jag tittade inte upp på någon när jag passerade genom klassrummet och ut genom dörren. Jag stannade utanför och väntade på att han skulle avsluta där inne. Jag trampade nervöst med fötterna medan jag väntade, applåder hördes inifrån rummet och därefter kom först den mörka mannen ut med Justin efter sig och sist kameramannen.

”vilket klassrum ska vi till nu?” frågade Justin den mörka mannen.

”till klassrum 5c” svarade han. Justin tittade upp på mig och log, sträckte sedan fram sin hand mot mig.

”Justin” hälsade han.

”Daphne” svarade jag och skakade hans hand. ”ehm… det var visst meningen att jag skulle ta med er runt i skolan, men jag måste bara gå och lämna mina böcker först” sa jag och visade mitt block.

”såklart” sa Justin och jag började gå mot mitt skåp med dem bakom mig. Som tur var fumlade jag inte med hänglåset utan fick snabbt upp det och slängde in mina böcker.

”här är man tydligen speciellt försiktiga med sina böcker” sa han och log retfullt mot mig. Jag skrattade lågt.

”jag hatar ändå Shakespeare” sa jag. ”vilket klassrum skulle vi till?” frågade jag mannen.

”5c” svarade Justin istället. Jag tittade på honom, han log enbart mot mig. Jag smålog tillbaka.

”okej, men det är labbrummet” sa jag. ”det är den här vägen” fortsatte jag och började gå bort mot den västra änden av skolan. Justin slöt plötsligt upp bredvid mig.

”hur fungerar arbetet?” frågade han mig. Jag tittade på honom och skrattade.

”ehm, det går bra. Men det är inte ett fast jobb, Karen är min moster så jag fick arbeta hos henne två veckor för jag samlar ihop pengar till festivaler som går i sommar” sa jag och insåg att jag precis hade sagt för mycket till en person jag inte ens kände. Jag vände generat bort huvudet.

Han skrattade lite och såg roat på mig.

”hur funkar dina kepsar då?” frågade jag honom och tittade menande på hans blåa keps.

”jättebra, de sitter perfekt” sa han och tog tag i skärmen till kepsen. Jag tittade på honom och kunde inte fatta att vi pratade om hans kepsar.

”nå, har du gjort några nya regler eller något?” frågade jag honom.

”ja, faktiskt. Jag har relegerat varenda elev i hela skolan” sa han.

”du gjorde vad!?” sa jag högt och stirrade på honom. Han började genast skratta.

”det är inte permanent” sa han och log mot mig.

”och mer?” fortsatte jag.

”alla får ha keps eller mössa på sig inomhus. Man kan gå in på Facebook och Twitter på skoldatorerna.” sa han och log brett. Jag skrattade lite.

”något du verkligen borde ändra på är vår skolmat” sa jag till honom. ”jag menar, såg du vad vi fick till lunch idag?” fortsatte jag och slog ut med armarna. Han skakade smått på huvudet, jag suckade och vek in i matsalen istället.

”men skulle vi inte till klassrum 5c?” frågade han mig.

”jo, men jag behöver visa dig en sak. Så du kan ändra på det” sa jag och log mot honom och vinkade med handen att han skulle följa efter. Jag tog med honom in i matsalen och sedan vidare in i köket. 

Jag log mot mat tanterna och frågade om de hade någon mat kvar sedan lunchen. De nickade och tog fram potatismoset och köttbullarna med lingonsylt utspridd över hela tallriken, jag svalde hårt igen för att inte kräkas vid åsynen av maten. Jag tittade på Justin som stirrade på tallriken.

”oh my…” sa han bara och fortsatte att stirrade på potatismoset och lingonsylten med en äcklad minn. Jag tog tag i en köttbulle och släppte ner den på bordet, de lät fortfarande som om man släppte ner en stenkula på bordet. Han stirrade på köttbullen.

”men det här går ju inte att äta, åt du det är till lunch?” frågade han mig och petade på köttbullen för att försäkra sig om att den var lika hård som den lät.

”ja, jag hade inget val direkt” sa jag med ett snett leende. Han enbart stirrade oförstående på mig. 

 

 

Vi nådde klassrum 5c och jag knackade på för att sedan bemötas utav Mr. Hunt som stack ut sitt huvud.

”goddag Daphne.” hälsade han.

”goddag Mr. Hunt” svarade jag honom.

”var det något särskilt du ville?”

”ja” sa jag och steg åt sidan så Mr. Hunt kunde se Justin.

”åh” sa Mr. Hunt genast och svängde upp dörren. ”kom in”

Justin, den mörka mannen och kameramannen steg in. Justin vände sig sedan om mot mig.

”ska du inte med in?” frågade han.

”nej, jag väntar här utanför” sa jag med ett leende. Mr. Hunt stängde dörren efter dem och jag gled ner mot väggen och satte mig på golvet.

Efter ett tag kom han ut igen och log stort ner mot mig. Jag log tillbaka mot honom och ställde mig upp, borstade bort smutsen från min rumpa.

”vart ska vi nu då?” frågade jag.

 

*

 

Dagen fortsatte ungefär i samma stil, när alla klassrum hade blivit besökta visade jag honom aulan där han skulle uppträda senare i veckan. Justin gick fram till trappen för att komma upp på scenen och han såg så extremt bekväm ut där uppe, jag själv satte mig bara på scenkanten och lät honom ta för sig.

”duger det?” frågade jag. Han tittade ner på mig och satte sig sedan bredvid. 

”nja… lite litet kanske” svarade han och log busigt. Jag skrattade men nickade.

”ja, det förstår jag"

”Justin, vi behöver dra nu" sa den mörka mannen.

”okej, vi kommer Kenny” svarade Justin mannen som äntligen fått ett namn - Kenny. Han ställde sig upp och räckte fram handen mot mig, jag tog tag i den och lät honom dra mig upp.

Vi gick till utgången innan vi började gå bort mot mitt skåp, nu hade det börjat komma ut några elever i korridoren och de stirrade på Justin. Dock struntade han i alla stora ögon och viskningar och traskade lugnt vidare. När vi började närma oss mitt skåp, såg jag Tess stå lutad mot väggen bredvid. Hon hade redan ytterkläderna på sig och sin väska i handen.

Hennes ögon vidgades när hon såg vem som gick bredvid mig, vi kom fram till mitt skåp och Justin hälsade på Tess och vände sig sen mot mig.

”kan jag få dit nummer? Så jag kan nå dig om det händer något eller tvärtom” frågade han. Jag nickade och svarade såklart, tog sedan fram min mobil och gav den till honom. Han gav mig sin mobil och jag slog in mitt nummer och skrev ”Daphne”.  Sedan gav jag den tillbaka till honom och jag fick min tillbaka. Han lutade sig fram för att ge mig en kram. 

”hejdå så länge” sa han och log mot mig innan de gick ut genom dörren bakom mig.

 

---

 

Hoppas ni gillade det. :)