”nej, vänta!” utbrast Melody och stoppade Paige halva vägen fram till dörren.

”swag walk on” sa hon och vaggade fram som en pingvin, en gång som killar använder sig av för att inte tappa sina byxor. En gång jag själv använder mig flitigt av, jag skrattade roat när jag såg dem gå ut genom dörren och försvann bort.

Somebody To Love by Justin Bieber (Piano Cover)

"aye, aye, aye" sjöng jag medan jag dansade ut på scenen, fansen skrek och musiken pumpades från högtalarna. Ett brett leende spreds på mina läppar medan jag sjöng på "One Time".
I slutet av låten avbröts jag av att något träffade mig rakt i ansiktet, inget hårt, men det var nog för att min koncentration skulle förstöras och istället för att sjunga på texten kom ett "whata?" ut ur min mun. Förvånat slutade jag dansa och blev stående på scenen. Mina dansare såg frågade på mig och snart kände jag hur jag återigen träffades av något, denna gång på nedre delen av mitt ben. Frågade såg jag ner på marken och såg en liten hög av vitt tyg, musiken hade dämpats och mina dansare kom gående mot mig. De stannade som i en liten halvmåne bakom mig och såg på det som jag var på väg att ta upp från scen golvet. 
Jag skrattade roat när jag såg vad det var jag höll i när jag sträckte på ryggen, jag såg på den vita bh:n mellan mina fingrar och drog slutsatsen att det nog varit en annan bh som träffat mig i ansiktet.

De börjar bli mer träffsäkra, fastslog jag för mig själv. 
Jag hörde hur de fnissade bakom ryggen på mig. 
"aye, tjejer!" ropade jag i micken. "tack, men jag har ingen användning för dem här" fortsatte jag och hörde skratt blandat med skriken. Jag skakade roat på huvudet och tog sedan upp den andra, efter att fått bort underkläderna fortsatte konserten utan fler avbrott.

*

När jag gick längst korridoren med Houston efter mig följande morgon hörde jag svaga, men vackra, ljud komma från ett rum längre bort i den enorma byggnaden.

Jag rynkade pannan, vem mer var uppe så tidigt?

Vi hade kommit fram mycket tidigt på morgon till Bulgarien och jag hade vaknat med ett ryck så fort bussen stängt av motorn och blivit stående.

Efter det hade det varit omöjligt för mig att somna om så istället tog jag på mig ett par lös sittande jeans shorts tillsammans med en vit, söt topp. Jag hade hängt ett halsband runt halsen med stora smycken och låtit mitt oborstade hår vara.

Sedan som om jag hade ringt efter honom hade Houston dykt upp och sedan följt efter mig in i konserthuset, vi gick nu tillsammans genom de tomma och tysta korridorerna när vi hörde de fina melodierna. Jag lyssnade förundrat och började gå mot ljudet.

Musiken blev högre och högre och tillslut såg jag en dörr, det kom ljus ifrån öppningen och inifrån rummet spelades det på ett piano. Inget för ansträngt, mer avslappnat och frånvarande.

Jag gick med långsamma steg i mina mockastövlar och rundade hörnet för att titta in i rummet, där inne satt slash halvt låg, Kenny i ena soffan och lyssnade samtidigt som han då och då tittade på sin mobil. Borta vid det massiva, bruna pianot satt Justin i en enkel vit t-shirt och svarta adidas mjukisar och spelade med lätthet på pianot.

Jag blev stående i dörröppningen och bara lyssnade, tillslut bröts jag ur min trans av en låg harkling från Houston som fortfarande stod bakom mig. Jag vände mig halvt om för att titta på honom och han såg menande på mig, jag gav honom ett snett leende innan jag försiktigt gick bort mot Justin.

Bakom mig hörde jag hur Houston lågt hälsade på Kenny innan han satte sig bredvid honom i soffan, jag stod nu bakom Justins ryggtavla och såg över hans axel och ner på hans fingrar.

Jag satte mig sedan försiktigt ner på den avlånga pallen bredvid honom, han vred lite på huvudet för att se på mig utan att avbryta sitt spelande och snabbt ge mig ett litet leende innan han såg ner på sina fingrar igen.

Jag kände först inte igen låten han spelade på för ens han lågt sjöng ”I just need somebody to love” i mitt öra, han fortsatte spela och jag kände hur mina ögon vattnades.

Inte för någon speciell anledning men också för miljoner anledningar, jag la försiktigt mina fingrar på tangenterna. Justins låt tunnades ut och tillslut blev det bara pianots sorl kvar.

”den är vacker” sa jag efter en stunds tystnad.

”ja, jag gillar den mer när den spelas på ett piano. Den blir mer ärlig och enkel” sa han.

”kan du lära mig?” frågade jag och lutade mig närmre för att sedan lätt puffa till honom i sidan, han log snett men nickade. Efter någon kvart hade jag kläm på det mesta och nu spelade vi båda två och blandningen med det mörka och det ljusa skapade magi.

Vi fick tillslut ihop hela låten utan fel och jag log brett åt vår framgång, jag kramade om Justins hand som låg bredvid min på pianots tangenter och kände hur hans fingrar kramade tillbaka.

Jag såg upp i Justins hasselnötsbruna ögon och fängslades direkt av deras djup och skönhet, utan att tänka på det lutade jag mig försiktigt fram mot honom för att möta hans läppar.

En hög harkling fick mig att hoppa högt i stolen och fort luta mig bort från honom för att sedan snabbt snurra runt och se Scooter stå i dörröppningen.

”så det är här ni är” sa han lugnt med ett litet leende på läpparna, vilket förvånade mig.

”vi tänkte inte göra någonting, jag lovar! Vi spelade bara piano tillsammans” utbrast jag fort och hoppade upp ur stolen och tog ett steg mot honom.

Han höjde sin hand vilket fick mitt meningslösa pladder att sluta och jag stängde med skamsen minn munnen.

”det gör ingenting Melody” svarade Scooter mjukt och ännu en gång förvånades jag av hans mjuka ton och leende. Vad har det tagit åt honom?

”jag har en sak jag måste säga till er” sa han och svepte med armen mot pallen som Justin fortfarande satt på i en gest som sade att jag skulle sätta mig igen. Försiktigt satte jag mig ner på den mjuka fodringen och såg fundersamt och oroligt upp på Scooter.

Jag kastade en snabb blick mot Kenny och Houston som nu sov djup i sofforna och jag kunde inget annat än att le mjukt åt deras söta ansikten innan jag vände uppmärksamheten mot Scooter igen.

”det här kanske låter konstigt och svagt” började Scooter och satte sig på en stol och flätade samman sina händer framför sig. ”men vi ger upp” tillade han och såg på oss.

Jag rynkade min panna i förbryllelse och jag sneglade på Justin som inte såg ut att bli mycket klokare på Scooters uttalande. Vad menade han?

”jag förstår inte riktigt vad du menar” sa jag försiktigt.

”vi ger upp” upprepade han. ”vi har sett er två genom de två veckorna som har gått sedan vi splittrade på er och vi har sett vad de har gjort mot er men också mot hela crewet. Så vi ger upp” sa han med en suck. Jag satt fortfarande med rynkad panna över vad han hade sagt och försökte pussla ihop allt, sedan utan förvarning greppade Justin tag om mitt huvud och drog mitt ansikte till sig.

Han tryckte hårt och intensivt sina läppar mot mina och jag satt stel, överrumplad, innan jag slappande av och kysste honom tillbaka.

Sedan kom jag och tänka på att Scooter faktiskt satt framför oss, vad höll han på med? Ville han förstöra allt ännu mer? Jag försökte slita mig ur Justins grepp men hans tag om min nacke var för starkt att jag bara kom några centimeter bort från hans läppar.

”vad gör du?” frågade jag förtvivlat.

”kysser dig” viskade han tillbaka.

”men-”

”he gives up, Melody” sa han och såg in i mina ögon, lampan tändes i mitt huvud och det ljusnade för mig vad det var Scooter hade menat. Ett brett leende spred sig på mina läppar samtidigt som jag lutade mig fram för att ge honom en mjuk kyss.

*

”är det löjligt att tycka att man är världens lyckligaste person bara för att få hålla din hand utan att någon misstycker?” frågade Justin när vi gick längst ännu en korridor senare på dagen efter att vi var klara med soundchecket. Jag skrattade mjukt och såg upp på honom.

”jag älskar dig” svarade jag och han log brett.

”Stella?” frågade en röst, jag stelnade genast till i mina steg och kände omedelbart hur obehaget växte sig som en monster i magen på mig. Med en klump som hotade att kväva mig i halsen såg jag upp och möttes av Dimitris kalla ögon.

”Dimitri” mumlade jag fram, helvete…

ojojoj. the sunshine in paradise just ended.

ojski pojski, de fick just varandra o så kommer Dimitri, dödens riddare (ehhh... okej...) o slaktar all kärlek i sin väg. hur tror ni detta slutar? slitar han ur deras hjärtan ur deras kroppar eller får han själv en armbåge i sidan?

okejj, jag vet inte vad som just hände där ovanför meeen ja... eh, det finns ingen förklaring så är det.

men vad tror ni? KOMMENTERA! ♥

kommer efter detta läsa era frågor och besvara dem, e faktiskt förvånad över att jag fick några över huvudtaget. var lite nervöst dära. ;) puss o godnatt (på en del) på er.