Mark stormade in i rummet och jag kröp skrämt ihop i sängen och inväntade slagen. Men inga slag kom, istället kände jag hur trycket från repen lättade. Förvånat tittade jag upp. Han hade knutit upp repen och jag drog fort till mig händerna och smekte över de djupröda märkena jag hade fått.

   ”klä på dig nu slyna” sa han och pekade irriterat på högen som låg på byrån.

   ”vart ska vi?” viskade jag.

   ”klä på dig” upprepade han argt.

   ”kan du inte bara säga vart vi ska?” frågade jag svagt. Fort vände han sig om och slog till mig över kinden, han slog så hårt att jag flög bak i sängen.

   ”KLÄ PÅ DIG NU!” röt han och stormade ut ur rummet. Jag tog mig om kinden och kände hur tårarna bildades i ögonen på mig, men jag bet ihop. Han var inte värd mina tårar.

   Jag klev ur sängen på svaga ben, det måste ha varit en vecka sedan jag stod upp själv senast. Mina fötter värkte när mina hälsenor sträcktes ut och jag kved till. När jag stod upprätt flimrade det framför ögonen på mig och jag behövde greppa hårt i byrån för att inte falla.

   När jag kunde se klart igen och huvudet hade slutat snurra, började jag sakta klä på mig igen. Det var samma gamla kläder som alltid, en svart body med djup urringning tillsammans med en tunn svart skjorta och ett par svarta pumps.

   Denna klädsel hade jag haft de senaste två åren, på vintrarna hade varit svårt med kylan men som vanligt brydde sig Mark inte det minsta. Utan lät mig frysa, en gång hade mitt finger blivit så kallt att jag behövde suga på det i två timmar för att skulle få normal temperatur igen.

   Jag drog på mig bodyn och trädde på pumpsen på fötterna och ställde mig upp. Genast slutade fötterna värka, mina fötter hade blivit vana vid skornas höjd, att stå på vanlig platt fot gjorde hemskt ont. Jag blickade ner på mig själv och såg att jag hade magrats, jag suckade och grepp tag i mammas halsband som hade hängt runt min hals sedan hon dog.

   Jag kliade mig på näsan och undrade hur jag såg ut i ansiktet, men såklart fanns det ingen spegel i rummet. Jag försökte borsta mitt trassliga bruna hår som nu räckte mig ner till midjan genom att dra det mellan fingrarna men gav snabbt upp.

   Jag drog på mig skjortan och gick sakta ut ur rummet som jag hade legat i. Solstrålarna som sken in genom fönstret brände mina ögon till tårar och jag satte upp handen för att skymma det starka ljuset.

   "KOM NU!" röt Mark ilsket från hallen, fort gick jag ut i hallen och han öppnade ytterdörren innan han smällde mig i bak huvudet samtidigt som han stängde dörren. Vädret var varmt och skönt, det måste vara mitt i sommaren eller något.

   Brukar inte riktigt kunna hänga med i dagarna, eller månaderna för den delen, inte i tid över huvud taget. Lydigt stod jag kvar bredvid honom och väntade på att han skulle bli klar, sedan gick han med stora steg bort mot en grön skåpbil. Han öppnade sidodörren och det visade sig vara ett stort bagageutrymme, han knuffade in mig och jag flög hårt till bil golvet.

   "gör vad du vill" hörde jag Mark säga, den vanliga standard meningen till en kund som han släppte in i mitt rum. Förskräckt tittade jag mig omkring och såg en man sitta i ena hörnet av bagageutrymmet, Mark stängde fort igen dörren och mannen tände en lampa. Med ett äckligt och sliskigt leende på läpparna trevade hans ögon över min kropp och han slickade sig lite om överläppen. Jag hade lust att kräkas där rakt framför honom, men jag bet ihop.

   Han började krypa över till mig och ofta brukade jag bara låta männen göra vad de skulle så att de sedan fort som fan kunde försvinna från mitt liv, för jag var trött på att slåss. Det första året kämpade jag varje gång vilket resulterade i att jag fick en massa stryk, så överallt på min kropp har jag ärr och bulor.

   Men inte den här gången, det var något med den här mannen som var ännu mer läskigt än de andra. Jag ville inte att han skulle komma i närheten av min kropp, så jag gjorde motstånd. Jag skrek som en galning och klöste allt jag kom åt. Bilen stannade med ett ryck och jag gled en bit på golvet med mannen över mig, dörren öppnades och där stod en rasande Mark. Han såg hotfullt på mig och verkade inse problemet när han såg mina naglar som borrade in sig i mannens överarm. Fort och innan jag hann reagera höjde han knytnäven och slog mig hårt i ansiktet och allt blev svart.

†

Jag vaknade senare ut av att bilen stannade och mitt huvud krockade med bil väggen, jag lyfte försiktigt på huvudet och försökte lokalisera mig. Vad hade hänt? Vart var jag? 

   Min kind bultade. Försiktigt strök jag fingrarna över kinden och kved till när jag råkade trycka för hårt. Mark hade slagit mig i ansiktet, varför? Mannen! 

   Förskräckt tog jag på min kropp och insåg att jag bara hade bh på mig, tårarna rann nerför mina kinder och skammen brände i mig. Jag trevade runt i bilen på jakt efter den lilla lampan som den sliskiga mannen hade tänt förut.

   Jag hittade den och tryckte på den lilla knappen, det lilla utrymmet lös upp och jag såg mig omkring. I ena hörnet låg mina trosor och resten av kläderna, jag kröp fram till högen och tog så gott jag kunde på mig kläderna. Jag kröp sedan bort till stället jag hade varit på innan, där fann jag en liten pöl av blod.

   Jag rynkade pannan. Hade blödigt, näsblod kanske? Jag satte mig på rumpan bredvid pölen och en fruktansvärd smärta spred sig från min rumpa och upp genom ryggraden, jag jämrade mig högt och en tår rann nerför min kind. Fort ställde jag mig på knä igen och smärtan från rumpan lättade lite.

   Det var inte blod från min näsa, konstaterade jag för mig själv. Mannen måste ha kört doggy style på mig medan jag var medvetslös, jag kröp ihop och slog armarna om mig själv och vaggade fram och tillbaka medan jag grät tyst.

   Jag kände mig smutsig, utnyttjad, äcklig... Jag la mig på sidan på bil golvet och kröp ihop i fosterställning, fort tog jag tag i smycket som tillhörde mammas halsband och tryckte den mot munnen. Mamma, varför försvann du från mig!? Jag behöver dig! Mer än någonsin...

då var kapitel 1 ute! =) hoppas ni vill läsa sorgligt... i alla fall ett tag. jag lovar det blir lyckligare!! :)

kramisar. :)