Trust Issues - Kapitel 5

 
PREVIOUS:   Mycket riktigt stod jag i en hall och hade fått på mig ett par shorts och någon stor munkjacka. Munkjackan luktade gott och jag gömde nervöst händerna i fickorna. Snövit och Justin stod framme vid dörren och småpratade med varandra när kvinnan som Justin hade berättat hette Pattie kom in. 

   ”är ni klara?” frågade hon vänligt och såg varmt på oss. Jag log stort mot henne.

   En mamma, tänkte jag och gillade henne redan. Justin öppnade dörren och möttes av en stor, mörk man. Jag stirrade förskräckt på honom. Han log vänligt mot mig men blev sedan lite osäker.

   ”är du säker på att hon klarar det? Det är en massa paparazzis där ute” hörde jag mannen säga till Justin.

Paparazzis, vad är en paparazzi?

 


 

Bara några minuter senare fick jag den frågan besvarad. Ett tiotal män med kameror kom springande med oss, jag skrek till i panik och vände tvärt och sprang in i huset igen. Jag klängde mig fast vid en stol i köket och andades djupt in och ut. Justin och Pattie kom in i köket.

   ”men gumman, de kommer inte skada dig” försäkrade Pattie försiktigt.

   ”alla män skadar, det finns inga undantag!” jag skakade häftigt huvudet fram och tillbaka.

   Pattie sågvarmt på mig. ”det finns undantag, hjärtat”

   Med Patties hjälp kom jag efter många om och men in i bilen och jag klängde mig fast vid hennes arm. Därinne satt redan Snövit och den mörka mannen och till min fasa så satt det två andra män där också. En med mörkt hår och glatt ansikte, den andra med också brunt hår och skägg i ansiktet. De log vänligt mot mig men lät mig annars vara, vilket jag var evigt tacksam för.

   De andra satt och pratade glatt i bilen medan jag satt tyst och såg på omgivningen som svischade förbi utanför fönstret. Bilen stannade och de andra klev ur, jag gick försiktigt ut efter och med snabba steg följde jag efter Pattie in i en stor byggnad. Vi möttes av en kvinna med ett stor leende och papper i famnen. Jag såg misstänksamt mot kvinnan och tyckte hennes leende såg lite stelt ut. Vi visades till ett rum som det stod studio A på, den mörka mannen öppnade och vi andra följde med in.

   ”hey!” hörde jag någon utbrista.

   ”tjena!” hörde jag Justin svara och vi bemöttes utav ett ganska litet rum. Det hade bord, stolar, tusentals knappar, ett stort fönster in till ett annat rum där det stod ett stativ för papper och en mick som hängde nerifrån taket. Vad var det här för rum?

   Jag såg mig förvirrat omkring och mannen som hade hälsat när vi kom in satt i en stol framför knapparna, sedan var det en annan man som stod med en stor kamera. Jag stirrade på dem båda.

   ”det här är Hannah” sa Justin sedan och jag vände min blick mot honom. Jag hälsade inte, männen kanske skulle kidnappa mig om jag visade att jag var svag och vänlig.

   ”ehm… ja” sa Justin och kliade sig i nacken. ”när skulle Usher komma hit?” frågade han sedan för att byta ämne.

   ”han kommer om några timmar” svarade mannen i stolen, fortfarande med blicken på mig. Jag kände mig obekväm och tittade ner i golvet.

 

 

Justin hade många gånger - fler än jag kunde räkna kändes det som - varit inne i det andra rummet med micken och gjort olika ljud. Han hade även sjungit en bit, jag hade fascinerat stirrat på honom genom glaset och utan att jag själv hade märkt det hade jag sakta börjat gå fram mot glaset. När jag var framme vid glaset hade Justin slutat sjunga och fått syn mig innan han gett mig ett leende. Jag kände hur det hettade i ansikte och jag höjde förvirrat upp händer och la dem på mina kinder och kände hur de hade blivit varmare.

   ”Pattie, det är något fel på mig!” hade jag panikslaget sagt och sprungit fram till henne.

   Hon skrattade svagt. ”det är inget fel på dig, gumman. Du rodnar bara”

   ”rodnar? Varför?” frågade jag och försökte riva bort hettan, Pattie tog tag i mina händer och sänkte dem.

   ”man rodnar när man blir generad över något. T.ex. en pinsam situation eller när man blir rörd” sa Pattie försiktigt. ”men oftast så brukar man rodna när man får ett leende av någon speciell” la hon till och jag såg oförstående på henne. Jag hade sedan suttit förvirrad och gnuggat mina kinder, rodnad…

 

 

”hej, du måste vara Hannah. Tre-” hälsade en mörk man som jag hade stött på ute i korridoren på jakt efter Pattie som hade försvunnit. Jag hade förvirrat gått omkring och sedan gått in i den här mannen, han hade granskat mig och sedan verkade något ha klarna för honom och han yttrade dem där orden.

   Men jag hade avbrutit honom med att i stort sett skrikit som hans ord hade drunknat i och jag hade sprungit därifrån i hopp om att jag sprang mot rummet. Jag kastade blickar bakom ryggen många gånger och varje gång var han bakom mig, till min lycka kom ”Studio A” inom synhåll och jag ryckte upp dörren.

   Jag svepte med blicken över rummet för att hitta Pattie, men till min förskräckelse satt inte Pattie därinne. Så nästa person på min tillits lista var Justin, som stod vid ett piano och gjorde fina ljud. Han såg upp när dörren öppnades och han log snett mot mig innan han såg mitt ansiktesuttryck och han såg istället oförstående och oroligt på mig.

   Panikslaget och med andan i halsen gick jag med snabba steg mot honom och jag var noga med att gå stora omvägar förbi dem andra männen. Jag kom fram till honom och jag gömde mig fort bakom hans rygg.

   ”låt honom inte ta mig, snälla! Jag vill inte! snälla!” sa jag och in genom dörren kom mannen med ett roat ansiktsuttryck och jag kved till.

 

 

Justins Perspektiv.

   Jag stod vid det lilla pianot och la till toner till en utav jullåtarna. Albumet artade sig och jag kände hur jag var väldigt nöjd med det hela, speciellt över alla artister som kunde vara med och samarbeta.

   Jag var helt inne i pianot men såg upp när dörren smällde igen och jag fick se Hannah komma in. Jag log vänligt mot henne men hon hade stora, uppspärrade ögon och jag såg förvirrat på henne. Hon gick genom rummet och jag såg att hon var noga med att runda Kenny och Alfredo med stora avstånd. Hon kom fram till mig och gömde sig bakom min rygg.

   ”låt honom inte ta mig, snälla! Jag vill inte! snälla!” sa hon stressat. Precis efter kom Usher in genom dörren med ett roat ansiktsuttryck och jag hörde hur Hannah kved till. Jag lät blicken pendla mellan Usher och Hannah. Var det här ”honom”?

   Jag skrattade till och Hannah såg förkrossat och förvirrat på mig.

   ”Hannah, det här är Usher och han är inte här för att hämta dig” förklarade jag lugnt och hon såg oförstående på mig. Usher skrattade borta från dörren.

   ”så det var därför hon skrek” mumlade han och resten av grabbarna stämde in i skrattet. Jag gick fram och hälsade på honom och Hannah stod nervöst kvar och trampade på stället.

   ”Usher är jätte snäll och han kommer inte skada dig” sa jag sedan och gick tillbaka till henne, jag fick ögonkontakt med henne och hennes grönblåa ögon tittade tillbaka mot mig. Jag såg uppriktigt in i hennes ögon och kom på mig själv med att beundra dem. Jag slet min blick från dem och gav henne ett litet leende, men hon stod spänt kvar bredvid mig och jag vände mig tillbaka till pianot.

 

 

   Hela dagen hade vi spelat in till ”Christmas Song” och vi hade ändrat fram och tillbaka. Hannah hade sedan länge tillbaka på dagen placerat sig på en stol i ett hörn och har inte rört sig från stolen sedan dess. Jag kände hur hennes blick följde mig och jag såg på henne ibland för att ge henne ett lugnande leende. 

   Vi åkte sedan senare på kvällen hem igen med bilen och jag satt trött med Selenas hand i min. Hannah satt och blickade ut genom bilfönstret och följde varje liten grej med blicken, jag kom på mig själv att även nu beundra hennes ögon, hennes hår, hennes ansiktsuttryck och vände fort bort blicken.

   Vi kom fram och till min lycka var det inga paparazzis som stod och väntade. Lugnt gick vi in i det tysta huset och tände upp, mamma gick in i köket för att börja med middag och Hannah försvann inom synhåll. Jag gick för att försäkra mig om att hon inte hade gått in i badrummet men hittade henne i sängen där hon hade kollapsat.

   ”trött?” frågade jag. Hon lyfte på huvudet och såg på mig.

   ”lättare dagar får man leta efter” sa hon och jag skrattade.

   ”det är nog mat snart så om du kommer till köket om en halvtimme kanske” sa jag och jag såg hur hon nickade.

 

 

Hannahs Perspektiv.

   Justin lämnade rummet och jag låg kvar i sängen, sedan reste jag mig upp och råkade stötta till sänggaveln vid fötterna i processen. Jag kved till av den plötsliga smärtan och drog upp tröjan, under såg jag stora lila blåmärken som pryde min mage och sida. Jag gick bort till badrummet för att se mig i spegeln.

   Jag gick in i rummet och tände, rummet lyste upp och jag granskade mitt ansikte i spegeln. Jag var renare i ansiktet än vad jag hade varit på många år skulle jag tro. Jag stod och granskade blåmärket vid mitt öga som nästan hade försvunnit, uppe vid min panna satt det trådar och Justin hade förklarat att en doktor hade behövt sy mitt sår.

   Jag snurrade runt och granskade mitt hår som var trassligt och långt, jag suckade när jag försökte dra fingrarna genom det. Jag gjorde som många andra gånger, gav upp och lät det vara istället. Sedan struntade jag i mitt ansikte och tog istället av mig munkjackan och granskade min överkropp i spegeln.  Min mage var som sagt pryd med blåmärken och rivsår, jag snurrade halvt runt och granskade min rygg. Även där hade jag blåmärken och de flesta var avlånga. Kofoten, tänkte jag.

   Jag såg upp över bröstet för att se om det var några märken där men inget såg annorlunda ut. Min bh som hade blivit för liten sedan ett år tillbaka tryckte upp mina bröst som vanligt och jag kunde se att min hud var irriterad vid bh banden. Jag sträckte runt armarna och knäppte upp den, jag släppte den till golvet och granskade huden på sidorna och ryggen. Märkena efter bh satt djupt och var röda och blåa på en del ställen, jag såg bekymrat på mig själv i spegeln. Jag såg sedan ner på mina ben, även dem hade blåmärken och rivsår.

   ”Hannah, det är-” hörde jag Justin säga innan han kom med snabba steg in i rummet där jag stod framför spegeln, han stelnade till mitt i steget och stirrade på min kropp i någon sekund innan han vände sig om och slog handen över ögonen. Jag såg förvirrat på honom.

   ”ehm… det är… ehm… mat” sa han sedan.

 


 

haha, oj. liten naken chock där på slutet. :P

vad tror ni händer nu när Justin har kommit in? hur reagerar Hannah? vad tycks? Kommentera! :) 


Skriven av: Ebba

Haha vad kul när hon skriker när hon ser usher. Vad akward när han kommer in i badrummet lol

2012-01-14 @ 15:34:53
Skriven av: Felicia

Hahahahahahhahaah, UGGLA du är bäst!

2012-01-14 @ 15:34:53
URL: http://storiesbyyme.blogg.se/
Skriven av: Emelie

GOD Usher måste ha skrattat igäll sig när hon sprang ifrån honom :)

LInn skriv vill veta vad som händer nu när Justin kom in :D

2012-01-14 @ 15:39:41
URL: http://justtwitter.blogg.se/
Skriven av: Anonym

du skriver så jävla bra , hihi <3

sluta aldrig skriva för du driver än av sveriges BÄSTA novell :)

2012-01-14 @ 15:40:11
Skriven av: Erica

Hahahahahahahahahah! AssÅ jag orkar inte

2012-01-14 @ 16:09:53
URL: http://ericananny.blogg.se/
Skriven av: lolo

omg så braaaaa heheh jag flabbar ihjäl mig

2012-01-14 @ 16:54:01
Skriven av: Felizia

Asbra! :D lääängtar till nästa!

2012-01-14 @ 18:54:57
URL: http://onlyfellie.blogg.se/
Skriven av: emma

så sjukt bra ! skriv mer !

2012-01-14 @ 19:13:58
Skriven av: Hannah

Azum ;D

2012-01-15 @ 09:27:31

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback