Trust Issues - Kapitel 9
”du somnade och det är dags att åka till studion” jag nickade förstående och vände på huvudet mot Hannah, mot låg på min arm och sov lugnt. Hennes fingrar var fortfarande sammanflätade med mina och jag log smått, i bakgrunden hörde jag mammas steg som försvann bort.
Jag satt och granskade våra händer när jag såg de ljusa ärren på hennes handleder och rynkade pannan en aning. Hur skulle jag kunna hålla koll på henne och se till att hon inte försöker ta självmord när jag vänder ryggen åt? Jag log busigt när tanken slog mig och jag reste mig försiktigt ur sängen, utan att väcka henne. Jag gick ut ur rummet och bort mot vardagsrummet.
”Kenny!?” ropade jag.
Hannahs Perspektiv.
Jag sträckte ut mig i den varma sängen och suckade lyckligt. Jag öppnade försiktigt ögonen och såg Justin som satt på sängkanten, han log mjukt mot mig.
”dags att åka, hjärtat” sa han och jag förvånades över hans ord. Aldrig hade någon kallat mig något sådant. Jag log försiktigt tillbaka mot honom och satte mig upp, jag sträckte lite på ryggen och gäspade. Jag klev ur sängen och sträckte även på benen så det knakade i lederna, jag såg förvånat på Justin som skrattade till. Jag tittade chockat ner på mina ben och förundrades över ljudet de kunde åstadkomma.
Med Justin bakom mig gick vi ut i rummet och bort mot rösterna som kom från köket. Något svalt och hårt slöt sig runt min handled och jag såg något panikslaget ner. Runt min handled hade ett silvrigt armband slutit sig, ihop kopplad med mitt armband var det en kedja som var någon decimeter. Som sedan kopplade ihop sig med ett silvrigt armband runt Justins handled.
"vad i..." yttrade jag.
Justins Perspektiv.
Nöjt gick jag in i rummet igen med den ena handkloven runt min handled, jag såg på den andra som snart skulle sitta runt Hannahs. Kenny hade varit tveksam till att ge mig dem men när jag berättade min plan gav han efter. Jag gick in i rummet och såg att hon fortfarande sov, jag satte mig på sängkanten lagom för henne att sträcka på sig och hennes ögonblick fladdrade till innan hon öppnade ögonen.
Hon tittade upp på mig och jag log vänligt mot henne.
”dags att vakna, hjärtat” sa jag och hon log svagt tillbaka mot. Hon satte sig sedan upp och sträckte försiktigt på ryggen och gäspade trött, hon reste sig från sängen och sträckte ut sina ben. Hennes ben knakade till, hon tittade förvånat på mig och jag skrattade till. Sedan vände hon blicken till sina ben. Jag gick efter henne ut ur rummet och bara någon meter in i korridoren satte jag försiktigt handkloven runt hennes handled. Hon ryckte till och såg ner på sin handled, hennes blick följde kedjan över till min arm.
"vad i..." sa hon och jag flinade.
"med dem här" jag lyfte demonstrativt min arm, vilket gjorde att hennes arm också lyftes. "så kommer jag kunna hålla ett öga på dig så du inte sticker kniven i dig" sa jag. Hon tittade irriterat på mig och fnös.
"dummaste..." hörde jag henne muttra men resten av orden var för låga för att jag skulle kunna höra och jag skrattade roat.
Jag tog ledningen och drog med mig Hannah bort mot köket. Vi kom in och mamma och Kenny tittade nyfiket upp, de skrattade lågt vid synen av Hannahs irriterade ansikte och min något framåt lutad gång för att få mer kraft att dra henne med mig. Jag stannade och flinade mot dem.
”så detta är din lysande plan?” frågade mamma.
”japp, nu måste hon följa mig vart jag än går och jag henne. Vilket gör att jag kan förhindra att hon får tag i en kniv eller annat som kan skada henne igen” sa jag nöjt, mamma nickade roat och Kenny skrattade åt Hannahs muttrande bakom mig.
†
Vi klev ur bilen framme vid studion, utanför bilen hade det flockats med paparazzis och jag suckade. Hannah tittade sig oroligt runt på männen som stod utanför.
”vilka är det där, Justin?” frågade Hannah och såg på mig.
”paparazzis” sa jag hårt och Kenny öppnade dörren utifrån, paparazzoerna började fort fota och ropa frågor. Jag klev försiktigt ur bilen men hade lite svårigheter när Hannah stretade emot, jag tittade mjukt på henne och försäkrade henne om att ingen skulle skada henne.
”om dem tar dig, tar dem mig med” sa jag och såg menande på handklovarna runt våra handleder. Hon nickade tveksamt och följde sedan efter mig ut, när vi gick genom massan av män tryckte hon sig hårt och skrämt mot mig. Jag gick fortare för att komma till ingången snabbare, Hannah andades ut när vi kom in i lobbyn och tittade på männen genom glasfönstren.
”varför fotar dem oss?” frågade hon sedan.
”det är deras jobb, de fotar kändisar och använder sedan bilderna till skvallertidningar som allmänheten sedan läser” svarade jag och kastade en arg blick mot kamerorna. Vi gick sedan med mamma och Kenny bort till hissen och vi åkte upp till rätt våning. Vi gick bort till Studio A och Kenny öppnade dörren, vi klev alla in och där inne satt Tay James, Alfredo och Scooter. De såg upp när vi kom in och de log stort. Sedan fick de syn på mina och Hannahs händer.
”vad är detta då?” frågade Scooter.
”detta är min lösning till problemet runt självmordstankar” svarade jag och lyfte på armen och Hannahs arm följde med. De alla skrattade roat och Scooter nickade.
”smart, men ändå inte. Tidningarna kommer nog få sig en riktigt god händelse att spekulera runt. De kommer dra massa konstiga slutsatser runt varför du är ihop kedjad med en annan tjej. Som dessutom inte är din flickvän” sa Scooter och höjde på ena ögonbrynet.
”vad roligt för dem då” svarade jag nonchalant och han log.
Hannahs Perspektiv.
Christmas Love by Justin Bieber
Hela dagen hade jag behövt följa Justin vart jag än gick, in i inspelningsrummet och tillbaka igen. Han skulle spela på instrument, han skulle äta, han skulle göra massa saker helt plötsligt. Fast när vi var inne i inspelningsrummet kunde jag inte klaga, jag såg alltid lika fascinerat på Justin där han stod vid micken och sjöng fina melodier och ibland pratade han bara. Över öronen hade han ett par stora hörlurar som gjorde att han kunde kommunicera med killarna som satt i det andra rummet.
Han höll nu på att sjunga någon låt som hette ”Christmas Love” enligt pappret han fick texten från, jag såg på hans läppar som rörde sig med orden som kom ut ur hans mun och njöt bara av ljudet av hans röst. Han vände huvudet lite mot mig och sjöng en rad med blicken fäst på mig.
”hey angel in the snow, I’m under the mistletoe
You are the one, you’re my very own Christmas love”
Han tystnade och log mot mig, jag log tillbaka och kände hur det hettade på kinderna. Nu kom det där igen, som förra gången Justin hade sjungit och sedan lett mot mig. Jag rörde på min ena kind och rynkade pannan något, rodnad…
†
Jag satt nu i en stol bredvid Justin framme vid det stora bordet vid alla knappar. De lyssnade genom det han hade sjungit in i dag. De satt och diggade med huvudena tillsammans med musiken och Justin sjöng med i vissa bitar.
”All the love that’s around the world, I can sing you
Merry, merry Christmas, merry, merry Christmas”
De stoppade och log glatt. ”grymt!” utbrast Justin, killen bredvid honom nickade instämmande.
”detta album kommer bli otroligt” sa han.
”vad tycks?” frågade Justin sedan och jag såg förvånat på honom. Ville han veta vad jag tyckte?
”ehm… allt låter jätte vackert enligt mig” svarade jag blygt och han gav mig ett bländade leende. En varm känsla spred sig i magen på mig när han log mot mig och jag kunde inte hjälpa det utan log stort tillbaka mot honom. Han vände sig mot killen igen som mixtrade med knapparna och hade blicken konstant fastklistrad på dator skärmen framför honom. Jag kom på mig själv med att fortfarande ha min blick på Justin.
På hans bruna ögon som följde det som killen gjorde vid datorn och på hans händer som trummade i knät på honom. Jag vände fort bort blicken och kände för andra gången idag hur mina kinder hettade. Vad är det här? Vad är det som händer med mig? Jag sneglade på Justin igen och kände återigen den varma känslan i magen.
†
Vi var nu på väg hem och Justin satt och pratade med någon i telefonen. ”ja... mm... ja, jag älskar dig med... ah... puss, hej” sa han och jag kände en annan konstig känsla i magen över de tre orden han hade yttrat. Jag älskar dig. Dem orden hade aldrig någon sagt till mig. Kanske min mamma, men det hade jag inget minne av.
Jag såg sorgset ut genom fönstret och blickade in i mörkret utanför, om Justin skulle tvinga mig att fortsätta leva mitt patetiska liv så skulle jag dö ensam i denna värld. Jag skulle inte ha någon man eller barn som skulle bli älskade och jag skulle inte bli älskad. Jag kommer sitta ensam någonstans och ingen kommer komma ihåg Hannah Davids. Justin skulle gifta sig med Snövit, få barn och mellan allt detta så kommer han att glömma mig.
Glömma allt om det han hjälpte mig genom, glömma allt om alla gånger han stoppade mig från att möta döden, glömma allt om när han kedjade fast sig själv med mig för min egen säkerhet. Han kommer att glömma. Jag förvånades av smärtan som detta faktum tog fram, varför är det så viktigt för dig att han skulle komma ihåg dig? Vad är han för dig?
Inget, vän kanske…
ja, Justins lysande ide... hehhe... xD Hannah har börjat få känslor som hon aldrig har haft förut, vad tror ni det är? kommer hon att lösa "mysteriumet"? vad tycks?
kommentera! ♥
