”vi börjar här i de olika staterna innan vi åker över till Europa” svarade mamma och jag log glatt. Let the trip begin!

 

---

 

Jag satte mig upp med ett ryck och såg mig febrilt omkring och försökte lokalisera mig i det lilla rummet. Jag befann mig i en våningssäng och rummet gungade något, bussen…

   Ett högt och otroligt irriterande ljud bröt genom och jag rynkade pannan, jag stönade och föll ner mot kuddarna. Jag klarade verkligen inte av människor som snarkade och min pappa var expert på att snarka högt. Jag slet ut kudden från under mitt huvud och tryckte den över ansiktet för att stänga ut ljudet men det lyckades ändå tränga genom.

   Detta skulle bli en lång natt…

 

*

 

Jag släpade mig själv ur sängen nästa morgon efter en sömnlös natt, pappas motorsågande snarkningar höll mig vaken hela natten. Jag gnuggande trött ögonen och hoppade ner på golvet, jag öppnade dörren och möttes av bussens totala tystnad. HIMMELRIKET!

   Jag gick fram till soffan och la mitt trötta huvud på en utav de mjuka kuddarna och de tog bara några sekunder innan jag gled in i sömnen.

 

 

Justins Perspektiv.

   Jag sträckte på mig i sängen och log lyckligt, jag reste mig långsamt och kollade klockan på mobilen. Den var runt halv tio på morgonen, jag la ner mobilen på bordet igen och gick ut ur det lilla rummet. Bussen rullade tyst vidare på vägen och ingen annan förutom jag verkade vara vaken, jag gick genom den korta, lilla korridoren, förbi badrummet och ut till sofforna och det lilla matbordet.

   Jag kliade mig i nacken och tittade ut genom ett fönster vid bordet, utanför lös solen klart och de gröna träden svischade förbi. Jag vred på huvudet inåt i bussen och såg till min förvåning Melody som låg och sov i soffan, hon låg på rygg med ena armen över ögonen. Antagligen för att skymma solen som sken in, jag log roat och gick fram till henne. Hon vred sig i sömnen lagom till att jag nådde fram till henne, hennes arm försvann från hennes ansikte och jag granskade hennes sovande ansikte.

   Utan förvarning öppnade hon ögonen och jag tittade in i hennes bruna ögon, hon tittade trött upp på mig och jag log tillbaka mot henne. Sen skrek hon rakt ut och jag hoppade högt, hon skrek bara kort innan hon slog handen över munnen.

   ”Bieber! Vad sa jag om att skrämmas?” väste hon och jag tog mig om bröstet och kände hjärtat som slog extra fort i bröstkorgen.

   ”jeez, det var ju inte ens meningen att skrämma dig. Du skulle inte ens vakna” svarade jag och andades ut. Melody muttrade något innan hon reste sig från soffan och gick stormande ifrån mig, jag tittade förvirrat efter henne. Tjejer skulle alltid, ALLTID, vara ett mysterium för mig.

 

 

   Bussen stannade och jag klev glatt ut i inhägnande utanför den stora byggnaden där bussen hade parkerat över vistelsen här i San Fransisco. Jag andades in den friska luften och varma vindar sköljde över mig, steg hördes i trappan bakom mig och Melody kom gående i en svart klänning med stora röda blommar som hon bar tillsammans med en tunn jeansskjorta. Hon log glatt när hon ställde sig bredvid mig på marken.

”grymt” sa hon och jag nickade instämmande. Resten av crewet slöt upp tillsammans med oss och vi gick in i det enorma konsert huset. Tekniker sprang runt i korridorerna och det sköts stora vagnar fram och tillbaka. Vi hittade logerna och Ryan och Kenny slog sig ner i en utav sofforna.

   ”när kommer Jaden?” frågade jag sedan Scooter, han tittade upp från sin mobil.

   ”ikväll lagom för konserten” svarade han och tittade ner på sin telefon igen. Jag nickade.

   ”Jaden Smith?” frågade Melody som stod mittemot mig.

   ”japp, han är med och sjunger i Never Say Never” svarade jag. Hon nickade imponerat och la armarna i kors.

 

 

Stellas Perspektiv. 

   Jag stod på den ihop byggda scenen och tittade ut över där publiken skulle sitta, stå och hoppa runt senare ikväll. Män sprang runt överallt med sladdar, mickar och instrument samtidigt som de pratade konstant i headphones.

   Plötsligt öppnades en dörr i bortre delen av den gigantiska lokalen och in välde en grupp tjejer, jag rynkade pannan. Hade de lyckats bryta sig in? Tjejerna började viska hysteriskt med varandra medan de långsamt tog sig framåt mot scenen.

   Jag såg en tjej som blickade upp mot scenen och fick se mig stående ensam, hon skrek till vilket gjorde att de andra tjejerna också vände sina blickar mot scenen.

   ”MELODY!” skrek de hysteriskt och sprang nu mot scenen, något skräckslagen såg jag hur de närmade sig men lugnade mig när jag såg att det var för högt från marken för dem att nå mig. Jag satte istället ett leende i mitt ansikte och ställde mig på kanten till scenen.

   ”hej, tjejer” sa jag när de kommit ända fram. De viskade konstant och pep hysteriskt, de hoppade på ställena och en del hade redan börjat gråta. En del fans var så himla extrema men oftast de mest trofasta.

   ”hur mår ni?” frågade jag i ett försök till att få dem att prata istället för att pipa.

   ”bra” svarade en sida av gruppen och jag log glatt.

   ”så ni kommer till konserten ikväll?” frågade jag och de tjöt glatt. ”men hur kom ni in? Bröt-” började jag fråga men en röst fick mig att tystna.

   ”det är dags för soundcheck” viskade den och jag skrek till. Jag vände mig hastigt om och hörde hur gruppen av tjejer fnissade roat, bakom mig stod Justin med ett stolt leende.

   ”BIEBS! Har jag inte sagt till dig att inte-” började jag men han avbröt mig igen.

   ”skrämmas. Jaja, jag vet. Men det är inte jag som är lättskrämd” sa han och flinade. ”hej tjejer!” sa han sedan glatt och vände blicken mot tjejerna som skrek för full hals åt hans närvaro.

 

 

   Soundchecket var roligt, jag brukade inte ha sådana här soundcheck. Mina brukade vara mer privata, men här var det skratt, skämt, musik och dans som fyllde hallen och jag kunde inget annat än att le. Den här turnén skulle bli något alldeles speciellt. Nu satt jag tillsammans med Justin och skulle göra lite röst övningar tillsammans med Justins coach, Mama Jan. Hon var en kvinna som visste vad hon höll på med.

   ”okej, nästa” sa Mama Jan och gjorde ett annat piano ljud med sin dator. Jag tittade på Justin och såg att han visste exakt vilken det var meningen att vi skulle göra, jag började men klarade mig inte långt förens jag började skratta.

   Just denna övning har jag aldrig kunnat göra seriös eftersom den i stort sett gjorde så att man lät som om man vore dum i huvudet. Justin som satt mittemot mig klarade sig något längre innan han skrattade och Mama Jan gav oss en missnöjd blick.

   ”skärp er!” sa hon irriterat.

   "åh kom igen! Du måste medge att man låter hel dum!” sa Justin och jag skrattade igen.

   ”igen” sa hon endast och jag försökte samla mig för att pröva en gång till. Efter ett till försök klarade vi oss genom hela utan att skratta, jag lutade mig fram och gav Justin en high five. Han slog glatt till min hand och jag lutade mig tillbaka i soffan igen för att fortsätta.

 

 

   Jag stod i min loge och gjorde mig iordning, Justin hade redan gått på scenen och man kunde höra fansen skrik in till mig. Jag granskade mig i spegeln och tittade på den svarta klänningen som jag nu skulle ha på varenda konsert. Den slickade min kropp och ett snyggt skärp precis under brösten.

   Tusan, varför hade jag solat i bikinitopp med axelband, tänkte jag och tittade på mitt bröst som var bart och visade svagt den vita huden som befunnit sig under bikinin. På fötterna hade jag fått ett par svarta stövlar och fina armband pryde mina handleder.

   ”du ska upp snart hjärtat” hörde min mamma säga innan hon kom in i rummet. ”men vad fin du blev!” jag log mot henne genom spegeln.

   ”tack mamma” tillsammans gick vi genom korridoren som ledde bort till scenen, jag andades in djupt och fick en mick i handen. Mamma och pappa kramade om mig och viskade lycka till mig. Ut genom draperiet som ledde kom en stressad Justin, han hann ge mig ett leende innan han försvann bort för att byta om från sina röda kläder till en svart outfit istället.

   Jag gick uppför den lilla trappan och jag hörde det fina introt spela och jag gick ut på scenen. Jag möttes av fansen som skrek som galningar och spotlighten som bländade mig. Jag log glatt och gick fram till scenkanten.

   Jag sjöng min del och fansen skrek konstant, jag lät armen falla ner och såg ut över publiken när jag hörde Justin röst bakom mig. Jag vände mig halvt om för att se på honom och han hade fått på sig svarta jeans, svart tröja och en svart väst, på huvudet satt en lila keps bak och fram.

   Med långsamma steg kom han gående mot mig medan han sjöng sin vers, det var dags för refrängen när han kom fram till mig på kanten. Jag lyfte micken till munnen igen för att sjunga när Justin lägger en arm runt min midja samtidigt som vi sjunger de första orden för att sedan dra mig närmre så vi stod med någon decimeters avstånd. Även fast jag blev chockad över hans plötsliga närhet så spelade jag professionell och fortsatte sjunga vidare på låten.

 

 

första konserten på turnén, vad tycker ni?? hur tror ni Melody löser problemet med sin pappas snarkningar?? hur kommer hon reagera över Justins "move" på scenen?? vad tycks?? kommentera! ♥