Regndroppen tillsammans med ett flertal andra rann nerför fönsterrutan, sakta men säkert rann dem tills de försvann utom synhåll men ersattes alltid av nya. Uttråkad suckade jag och såg nästa droppe försvinna, och nästa, och nästa. Bussen körde ner i en grop på den dåliga vägen vi körde på och fick oss alla att slängas runt i sätena, Harmony muttrade ilsket då hon lyckats kleta mascara på ögonlocket i stället för på ögonfransarna. Jag skrattade åt henne, hon vände sig hastigt om i sätet och hon gav mig det onda ögat. 

   ”Håll käften” väste hon och jag skrattade igen.

   Fåfänga Harmony - Harmony som i stort sett inte brydde sig om något annat än sitt eget utseende. Såg alltid till att vartenda hårstrå på hennes blonda huvud låg perfekt och sminket alltid var nytt och fräscht. Nåde den som försökte se bättre ut än henne, hon var till och med redo att sluka den levande om det skulle vara så. Jag skakade roat på huvudet åt henne och vände blicken mot fönstret igen. Skyn var grå och regnet öste ner, jag gillade inte det här stället det minsta.

   För det första regnade det ungefär 70 % av tiden och för det andra påminde det mig bara mer än vanligt om mitt hems förstörelse och splittringen från mina föräldrar. Stratford, bara namnet gav mig rysningar. Det var något med den här staden, förutom det faktumet att det var här vi landade efter att vi föll, så var det något annat. Något som skulle förändra både mig och mitt liv, fort skakade jag på huvudet för att få bort de galna tankarna. Jag vände bort blicken från fönstret och såg runt på mina syskon, dock inte mina biologiska syskon, förutom Sunshine. Men efter 9 år tillsammans med dem och ibland till och med låtsats att var syskon bland folk, började det även kännas som att vi var inget annat än syskon.

   Crystal satt och diggade till musiken från sin iPod och framför henne satt Sterling som körde. Bredvid honom satt hans fru Summer, nu min så kallade mamma. På Crystals högra sida satt hennes bror Blue, jag log och såg på hans brunhåriga bakhuvud. Min bästa vän bland alla de andra, även om olikheterna var otroligt många fler än likheterna hade vi ändå på något märkligt sätt klickat. Jag kunde berätta allt för honom och vice versa, aldrig hade vi en hemlighet från varandra då det i stort sett var omöjligt med Blue som kunde känna andras känslor.

   I raden bakom dem satt Harmony i ena änden, äntligen klar med sitt smink och satt nu uttråkat och såg ut genom fönstret. I den andra änden satt Faith lutad mot fönstret och sov djupt, hans muskulösa kropp tornade upp sig så mycket att han hade svårt att få plats på enbart ett säte. Även om han var stor och stark med en busig attityd, kunde han ibland mjukna till och bli… nej, glöm det. Har aldrig hänt förut, förlåt jag ska hålla mig till sanningen.

   Jag vände blicken mot Sunshine och Thunder som satt bredvid mig, Sunshine satt lutad mot Thunder som hade armen om hennes axlar. De hade blivit tillsammans runt 14 års ålder, och varit tillsammans i de senaste 5 åren, då de förstått att de var de menade för varandra.

   Låt mig förklara, alltså för en ängel är kärlek något totalt helt annat än för en människa. För änglar finns det bara en partner i hela världen och bandet som bildas mellan dem två är något helt magiskt och obeskrivligt för någon som själv inte har upplevt det. Det är ni två tills döden skiljer er åt, man vill aldrig ha någon annan vid sin sida, man kan aldrig älska någon på samma sätt. Man vill inte ens älska någon på samma sätt än just den personen. Jag har hört historier om änglar vars själfrände har gått förlorad, hur den som blev lämnad kvar så djupt nere i sin sorg tog sitt liv. Det fanns inga rätt eller fel, inga höger eller vänster utan den personen.

   Sunshine vände plötsligt huvudet mot mig då hon måste ha känt mina blickar. Hon log ett leende som jag genast besvarade med ett eget, hon sträckte ut handen mot mig och jag tog snabbt tag i den. Relation mellan mig och Blue var inget jämfört med mitt och Sunshines, vi var allt för varandra. Aldrig att jag skulle låta något hända henne, hon är det enda som finns kvar av min familj. Min biologiska familj, utan henne skulle jag dö, kollapsa, inte fungera. Jag rycktes ur mina tankar då bussen stannade och Sterling vände sig glatt om i säte längst fram.

   ”Framme!” utbrast han med ett stort leende och alla hurrade förutom Faith som fortfarande sov. Jag öppnade fort min bildörr och klev ur, med snabba steg och ett busigt leende gick jag runt bilen och fram till Faiths dörr. Med ett ryck öppnade jag den och det resulterade i att han ramlade ner på den blöta marken med ett utrop av förvåning och skräck.

   ”Dags att vakna Faith” kvittrade jag retsamt och skrattade åt hans muttrande. Han kom upp på fötterna och halva hans vita tröja var nu brun och lerig.

   ”Jag kommer att hämnas, när du minst anar det” hotade han allvarligt och pekade på mig. Jag skrattade och låtsades se rädd ut, jag vände mig sedan om för att beskåda det som nu skulle vara vårt hem för några år framöver. Vi stannade aldrig speciellt länge på samma ställe, det längsta vi stannat på en och samma plats var i 5 år men annars stannade vi aldrig längre än 2 år.

   Huset framför oss var ett gammalt ruckel till hus och inte långt ifrån stod det ett annat, större hus. På den större byggnaden satt en gammal skylt där det stod ”Ray’s bilmekaniker” på. Jag sken lyckligt upp över ordens betydelse - ”bilar!” skrek det huvudet på mig.

   Jag skuttade fort bort till huset som Faith och Thunder redan börjat gå mot medan resten gick för att se hur huset mådde och hur man kunde åtgärda det. Jag kom före killarna in i huset och bemöttes av dammiga bord, rostiga verktyg och spindelnät. Nyfiket gick jag längre in i huset samtidigt som killarna kom in genom dörren, jag gick ut till garaget och fann rostiga bilar tillsammans med några motorcyklar. Fascinerat skådade jag dem och kunde inte vänta tills vi började rusta upp dem till funktionella igen. Jag drog handen över ena motorcykelns sadel och log.

   Kanske jag klarar att bo här trots allt.

det första kapitlet! hope you liked it. jag har lagt ut designen, om ni inte ser den pröva ladda om sidan igen, som ni kanske också har märkt så finns det ingen handling för novellen än. men det är för att jag först måste komma på vad jag ska skriva.

men jag gör det så att den finns där imorgon! ;) såååå kommentera nu vad ni tyckte om kapitlet och designen!? ni tycker inte att den e rörig? puss. ♥