Penelopes Perspektiv.

”Jaxon, Bieber är här!” Jazmyn kom skuttande fram till mig och Jaxon som satt i lekrummet och hade en mängd legobitar framför oss. Jag såg upp på henne och log utav hennes plötsliga uppspelta energi. Bieber? 

   Jag hörde fotsteg innan de tystnade och min blick vandra uppåt, framför oss stod en pojke eller snarare en ung man. Han var klädd vardagligt men hade fortfarande en dyrare klang på dem. Min blick fortsatte upp mot hans ansikte och såg genast vem det var - Justin Bieber. Hans knivskarpa käkben, hjärtformade överläpp, håret som fick små tjejer att skrika högt. Tillsist såg jag upp i hans ögon och fann de gyllenbruna ögonen oerhört fängslande, han såg rakt tillbaka mot mig och tystnaden bredde ut sig runt om oss. Jag försökte slita blicken från hans ögon men lyckades inte utan satt kvar på golvet likt en dreglande apa. 

   ”Penny!” Jaxon skrek tillslut efter min uppmärksamhet och jag ryckte till. Mina kinder hettade illa och jag försäkrade mig om att han var oskadd. Låga fnitter hördes och såg frågande upp, Justin hade nu ett leende på läpparna och en busig glimt i ögat. Jag höjde frågande på ena ögonbrynet.

   ”Är inte du lite för gammal för att gå på dagis?” jag himlade med ögonen åt honom men kunde inte undgå att skratta. 

   ”Är inte du lite ung för att vara pappa” kontrade jag och såg menande på Jazmyn som klängde på hans ben, han flinade. 

   ”Touché” jag skakade roat på huvudet och såg ner på Jaxon som nu lyfte sin knytnäve mot sin öppna munnen.

   ”Nej, Jaxon” varnade jag och han stannade genast upp i sina rörelser och såg på mig. ”ge mig legobiten” fortsatte jag lugnt och sträckte fram min hand mot honom. Tveksamt räckte han mig legobiten och jag log nöjt när han släppte den röda plastbiten på min handflata.  

   ”Där är du, Jaxon!” utbrast en röst, Jaxon sken upp i ett stort leende och reste sig en aning klumpigt upp på fötterna och trippade bort från oss mot rösten. Även jag reste mig från madrassen vi suttit på och borstade av min bakdel ifall något fastnat, jag kände Justins blick bränna mot min hud och höjde ögonen. Mycket riktigt vilade hans bruna ögon på mig. 

   ”Hej. Justin” hälsade han sedan och sträckte fram handen mot mig, jag log och grep tag i hans hand. 

   ”Penelope, men du kan kalla mig Penny” hälsade jag tillbaka och vi skakade händerna, hans hand var förvånansvärt mjuk och mycket större än min egen. Min hand försvann nästan in i hans. 

   ”Trevligt att träffas” 

”Hur var det på jobbet?” Jesse satt med kuddarna upptryckta mot väggen bakom ryggen och datorn på madrassen framför honom. Jag hade precis ätit middagen jag värmt i mikron innan jag tagit mig upp till Jesses rum där jag funnit honom framför datorn. Det var inte ofta han gjorde något extravagant som detta, hans dagar bestod oftast av endast sängliggande och kanske en del filmtittande. 

   ”Alla barnen var jättesöta, blev speciellt fäst vid en liten pojke som heter Jaxon. Bedårande, bruna ögon och blont hår. Vi satt på golvet och lekte med lego” svarade jag honom med ett brett leende. 

   ”Okej, något intressant som hände då? Typ något barn som kräktes över någon annan?” Jesse skrattade åt min äcklade min innan jag slog till honom på armen. Han flinade roat. 

   ”Men vad äckligt du är! Klart ingen kräktes på någon... men Justin Bieber dök upp” svarade jag, Jesse ryckte imponerat på mungiporna innan han såg tillbaka på datorskärmen. 

   ”Hur var det då? Blev du till en galen, skrikande 12-åring?” frågade han retsamt, jag himlade på ögonen. 

   ”Nej, det blev jag inte... men jag kan inte förneka att jag inte fastnade i hans ögon, du vet hur jag är när det kommer till bruna ögon” jag viftade med handen och Jesse flinade roat innan han skakade på huvudet.

   ”Åh, jag vet” försäkrade han mig, jag räckte barnsligt ut tungan mot honom och han skrattade lågt. 

Justins Perpsektiv.

”Okej, har du svalt en leksak? Eller vad är det med dig? Jag börjar bli en aningens orolig nu” utbrast pappa tillslut när vi började närma oss mormor och morfars hus, jag ryckte till och vände blicken mot honom. Insåg inte att han säkert suttit och tittat på mig eller till och med försökt prata med mig. 

   ”Nej...” svarade jag lågt och utdraget, hon. Hon hade fått mig i något slags drömläge. Hon hade fått mig att bli totalt okontaktbar eftersom hon hade fastnat på min näthinna och ville inte försvinna. Det var galet. 

   ”Har detta möjligtvis något att göra med den där unga tjejen som jobbade på dagiset?” frågade han sedan. Genast sträckte sig ett fånigt leende över mina läppar och jag kände hur kinderna hettade. Pappa skrockade till framför ratten medan han körde in på uppfarten. 

   ”Kanske” svarade jag undvikande, pappa flinade roat och vände blicken stängde av motorn innan han drog ut nyckeln. Jag öppnade dörren och klev ur. 

   ”Hon var väldigt söt” hörde jag han säga precis innan jag slog igen dörren, jag nickade för mig själv. Mer än söt, tänkte jag. 

***

”Så hur har det varit?” Chaz, Ryan, Nolan och Mitch hade alla samlats hemma hos Chaz och vi satt nu i hans sovrum som om det vore en vanlig dag hemma i Stratford. Det kändes skönt att vara hemma igen, komma ner på jorden för ett tag. Slippa simma bland alla andra rika människor, blixtrar och skrikande fans. Det var skönt att få åka hit och bara vara Justin - inte Justin Bieber. 

   ”Allt har varit grymt. Ska börja på mitt album snart” svarade jag med ett leende och kastade upp den amerikanska fotbollen i luften innan jag fångade den igen. ”själv då? Hur har det varit här i Stratford?”

   ”Lugnt och stilla” svarade Ryan, en aning uttråkat. ”vi har fått en ny vän, eller ska väl snarare säga Chaz här, har skaffat sig en ny vän” Ryan log retfullt mot Chaz som himlade med ögonen. Jag vände mitt leende ansikte mot honom istället. 

   ”Och med vän så menar du...?” frågade jag lika retsamt och killarna skrattade.

   ”Nej, absolut inte!” utbrast Chaz fort. ”skulle aldrig falla mig in. Hon är speciell, otroligt söt men nej... hon känns mer som en syster” jag flinade roat, trodde inte ett ord han sa. 

   ”På tala om otroligt söta tjejer” började jag och lutade mig tillbaka i fåtöljen jag satt i. ”jag hämtade upp Jaxon och Jazmyn på dagiset med pappa när jag kom hem och det jobbade en tjej där. Wow, säger jag bara, wow” killarna skrattade och Nolan boxade till mig på axeln. 

   ”Hur såg hon ut då?” frågade Ryan. 

   ”Långt rosa hår, stora bruna Bambi ögon, smal, hon var som en mini version utav Nicki Minaj om man bortser från de stora kurvorna” svarade jag och såg genast hur alla stelnade till. 

   ”Hette denna tjej möjligtvis Penelope?” frågade Chaz försiktigt, jag såg förvånat på honom.

   ”Hur visste du?” utbrast jag, Chaz skickade Ryan en blick och jag rynkade förvirrat på pannan. Men Chaz andades bara ut och lutade sig tillbaka mot väggen och försökte spela som om inget hänt.

   ”Penelope började i vår skola för sådär två veckor sedan och det var tjejen Ryan retades om” svarade han. 

ojoj, hur tror ni det kommer gå nu när de inser att det är samma tjej dem pratar om?? 

vad tycks???? KOMMENTERA! dem betyder allt, TACK TILL ER. love to you guys. ♥