”hi” hörde jag hennes ljusa röst utbrista, jag log och vände blicken mot Justin som lös av lycka. Han mötte min blick och såg sedan ner på den lilla pojken som vilade sitt huvud mot Justins halsgrop. 

”and this is Jaxon, I think Jaxon is a little bit tired” gissade han och skrattade. 

Jag log mot den otroligt söta pojken och ett leende spred sig på hans läppar innan han generat borrade in ansiktet i Justins hals. Justin skrattade igen.

”or maybe a little bit shy” tillade han.  

 

---

Svagt nynnande på någon melodi medan jag loggade in på mitt Spotify konto på Justins dator och klickade sedan vidare in på en utav mina spellistor, med ett leende klickade jag på ”Där Jag Hänger Min Hatt” med Norlie och KKV. Jag kunde texten utantill till denna underbara och roliga låt.

”för jag vill bara känna på din kropp, kropp hela natten” sjöng jag medan jag pekade på Justin som kom in genom dörren till köket. Han stannade förvånat och såg sig förvirrat omkring, jag skrattade åt honom.

”what?” frågade han. 

Jag sänkte volymen på datorn och såg vänligt på honom. 

”I was singing along with the music” förklarade jag mjukt och han nickade förstående.

”would you like to translate?” frågade han nyfiket och kom fram till barbordet jag satt vid framför spisen. 

”cause I just wanna touch your body, body all night long” svarade jag och ett snett leende spred sig över hans läppar. 

”well, that darling you already are” påpekade han och jag skratt generat till svars.

”anyway, what are we doing today?” frågade jag och vände blicken mot datorn igen där jag  tittade genom min tumblr, Justins ansikte dök plötsligt upp och jag skrattade till.

”look, it’s you” utbrast jag och Justin som precis hade börjat svara på min fråga avbröt sig mitt i meningen och såg på skärmen. 

Han skrattade till och jag fortsatte ner längst sidan igen.

”I actually thought we could go down to the studio and I could show you the album” började han om att säga och jag vände mig med ett leende mot honom.

”can we do that?” frågade jag förvånat.

”of course we can” svarade han och såg menande på mig, jag skrattade återigen.

Såklart vi kunde, var ju hans album. 

”when are we leaving?” frågade jag sedan. ”in one and a half hour” jag nickade.

”can you be ready by then?” gåshud spred sig över min hals när han viskade i mitt öra. 

Försiktigt föste han bort mitt hår från ena sidan innan hans läppar nådde min hud, jag slöt ögonen och tiltade huvudet åt sidan. 

”I don’t know, that depends” mumlade jag till svar och flämtade när han nafsade mjukt på min hud.

”on what?” kurrade han i mitt öra. 

Jag snurrade runt på barstolen och Justin ställde sig fort mellan mina ben, hans fingertoppar smekte mjukt upp och ner över mina lår. Jag öppnade ögonen och såg in i hans bruna, jag höjde utmanande på ena ögonbrynet åt honom.

”how quick you are” svarade jag samtidigt som mina händer smekte över hans bröstkorg.

”I can be very quick” jag fnissade när han bar upp mig i sin famn, jag lindade genast benen runt hans midja och snart lade han ner mig i hans mjuka säng.

 

 

*

 

Jag reste mig från sängen och skickade Justin, som låg på mage i sängen, ett snett leende innan jag gick in i badrummet för att ta en snabb dusch. Jag vred om kranen och väntade på att det skulle bli ljummet vattnen innan jag klev in under strålen, jag tvättade håret med både schampo och balsam innan jag tvålade in kroppen. Jag virade en handduk runt min kropp när jag klev ut på kakelgolvet och tog en mindre handduk för att torka håret med och satte sedan upp det i en turban. Ångan svepte ut genom dörren när jag öppnade och klev in i sovrummet, Justin låg fortfarande kvar i sängen men verkade ha somnat till. Jag log mjukt och gick bort till min väska för att leta fram ett par underkläder. När jag var påklädd, i ett par jeans och en utav Justins collage tröjor, hängde jag upp handduken i badrummet igen och gick ut för att väcka Justin i sängen. 

"Justin, baby" mumlade jag och skakade försiktigt hans arm, han mumlade något ohörbart till svar. Jag log roat åt honom och förde sedan handen nerför hans bröstkorg och över hans mage, jag bet mig i läppen och sneglade upp mot hans ansikte när jag passerade hans midja och kom ner till hans privata del. Genast slog hans ögon upp och jag fnissade. 

"now I know how to wake you up" flinade jag åt hans chockerade ögon innan han log mot mig och drog sedan ner mig i hans famn. 

"shouldn't you get dressed?" frågade jag när jag äntligen kunde slita mig från hans läppar. Han lyfte på huvudet och sneglade på klockan, vi skulle åka om sådär 45-40 minuter. 

"yeah, I should" svarade han och ett busigt och hemlighetsfullt leende spred sig över hans läppar, jag rynkade frågande på pannan.  

Jag slöt ögonen och lät huvudet falla, vattnet hamrade mot mitt bakhuvud och jag lät tankarna vandra iväg. Ett snett leende lade sig över mina läppar när jag tänkte på vad jag hade planerat för dagen. Hon hade verkligen ingen aning vad hon kommer få uppleva. 

Samtidigt som en överväldigande busighet fyllde mig kunde jag inte undgå från att känna mig en aning skuldmedveten. 

 

-

 

Höga välkomnanden steg i rummet när jag och Ryan Good kom in genom dörren, jag satte mig ner i en utav rullstolarna bredvid Jason Goldberg som satt vid bordet.

”we´re so happy to have you here” sa han och jag nickade glatt. 

Han berättade till min lycka att jag hade hela befälet. ”I just want to blow things up” sa jag genast och log av bara tanken. 

”okay, so which persons?” frågade han och slog ut med händerna. 

”Taylor Swift” svarade jag och han skrattade till. ”cause we have a pretty good relationship and I opened up some shows for her in London and I would definitely consider her as a friend” 

”okay, so we have this idea that we call ”Firework Wedding”. It’s planed like we got a beach house in Malibu and a wedding on a boat. And you invite her to the beach house and you guys are going to blow up the wedding with some fireworks” berättade han kortfattat och svepte sedan med armen mot de andra vid bordet bredvid.

”all these people is going to be at the wedding and they are coming in to attack” fortsatte han.

”that’s dope” svarade jag och nickade gillande. 

”we don’t want her to cry but automatically that’s what we are going to do”

”I want her to cry” utbrast jag. 

”you want her to cry?” frågade han roat innan han skrattade till. 

”yeah, we need little tears running down that face” svarade jag och alla skrattade högt. 

”cause she’s like the sweetest girl I have met and if she thinks she has ruined someone’s wedding or blow something up there is no chance that she’s not going to cry” förklarade jag och återigen skrattade alla. 

”well, okay then. What would make most sense is for you to call her right now” genast plockade jag upp min telefon ur fickan och bläddrade genom min kontaktlista för att komma till hennes nummer. Jag satte på högtalaren och väntade på att hon skulle svara, nervositeten pumpade i min kropp. Men smidigt som mästaren själv lyckades jag boka tid med henne.

Så fort jag lagt på jublade alla och jag slängde upp armarna i lyften och ropade ett högt ”yeah!”. 

 

 

”okay, so now that, that is done” sa Jason och jag nickade. ”who else?”

”ehm... okay so here is the deal. Me and a girl named Olivia played a game over the summer named ”the player game” and we pranked each other a lot. And now I want to do the final prank, win this little fight” förklarade jag och han nickade med glimten i ögat. 

”oh, the swedish girl” svarade han retsamt och jag himlade genast med ögonen. 

”yeah, anyway so I thought since she’s terrified of ghosts we could do something with it” föreslog jag, Jason log genast gillande. 

”we actually have a plan for a prank that include ghost trix” jag log genast stort och en kvinna från bordet bredvid kom fram med en datorn. Hon spelade upp ett kort video klipp som visade hur en kvinna som plötsligt uppenbarade sig och såg läskigt ihålig ut och sedan försvann bort i mörkret. 

”crazy” sa jag och stirrade imponerat på datorskärmen. ”but that will be perfect”

 

 

”you sure you want to scare your ´friend´ so hard that she probably will pee in her pants?” frågade han sedan och höjde på ena ögonbrynet samtidigt som han gjorde kaninöron vid ordet friend. 

Jag såg menande på honom. ”oh, she will forgive me and this is just payback” 

Han nickade.

 

-

 

Den sista personen jag valde var Rob Dyrdek, Jason hade dock varit tveksam åt mitt val men sedan gett med sig. 

”what are you thinking so much on and so bad?” Olivias fråga bröt genom mina tankar och jag vände genast huvudet mot henne. Vi satt nu i bilen på väg mot ”studion”.

Jag log vänligt mot henne. ”nothing really” svarade jag och grep tag i hennes hand.

Hon log tillbaka mot mig och då såg jag att hon hade på sig en utav mina collage tröjor. 

”ran out of clothes?” frågade jag retsamt och skickade en blick mot tröjan.

Hon såg förvånat ner på sig själv innan en svag rodnad spred sig över hennes kinder.

”not really, it’s just that your sweaters are so cosy and they smell like you” svarade hon och tryckte sedan ärmarnas uddar mot näsan och sneglade på mig med sina vackra blå ögon. 

”I don’t mind you wearing my clothes” försäkrade jag och fick ett stort leende tillbaka. 

Hon grep sedan tag om min hand som fortfarande låg i hennes knä och kramade om den innan han förde den till munnen och gav min handrygg en lätt puss. 

Jag log snett och kände hur skuldkänslorna började ta över men sköt iväg dem, det var ju bara ett skämt. Dock visste jag att hon inte alls skulle vara glad på mig efteråt. 

 

*

 

”what’s up man!?” utbrast jag när vi klev in i studion som liknade den vi brukade tillbringa tid i, dock var denna absolut inte samma. Jag visste att teamet redan hade riggat inne i båset där ett piano stod placerat och avsides där vi inte skulle kunna se var det blåa skenet där kvinnan skulle sitta. Kuk Harrell som ställt upp på att samarbeta ställde sig upp ur stolen och kom fram till oss, han hälsade sedan på Olivia som blygt skakade hans hand. Kenny var även där tillsammans med Alfredo och Scooter för att det hela skulle verka så normalt som det bara gick. Jag satte mig i en utav rullstolarna och såg ut över mixer bordet där att knapparna satt. 

”so this is where you work all day?” frågade Olivia och såg sig runt i rummet, jag nickade med ett leende. 

Jag stod med armarna lutade mot kanten av Justins rullstolrygg, han tryckte på några knappar innan han klickade enter på tangentbordet och introt till ett utav hans låtar för hans album hördes genom de stora högtalarna. 

Han lutade sig tillbaka i stolen och jag böjde mig fram för att luta hakan mot hans huvud. 

”what’s the name of this song?” frågade jag försiktigt.

”out of town girl” svarade han och jag kunde inte hjälpa det utan log snett. 

Plötsligt brusade det obehagligt till i högtalarna och en kvinnas röst andades och viskade obegripliga ord samtidigt som Justins sång spelades emellan åt. 

”don’t mean to be mean or evil but if that’s going to on the song then the song is going to... suck and scare people” sa jag och Justin himlade med ögonen. 

”what was that?” hörde jag Kenny säga och mannen som satt vid datorn såg förundrat på oss andra. 

”of course that’s not going to be on the song, that has never happened before” sa Justin bekymrat och jag kände genast hur kalla kårar gick upp längst min ryggrad över det obehagliga ljudet som jag just hört och tydligen inte var planerat. 

”let’s just play it again and see if it happens again” sa Justin och låten spelades återigen. 

Vi hann inte långt för än samma ljud fick alla hårstrån på min kropp att resa sig upp, jag var redo att springa det fortaste jag kunde ut genom dörren jag kom in genom. 

”okay, that’s creepy” hörde jag Alfredo säga bakom oss. 

”let me call Andrew” sa Scooter och gick fram till telefonen som satt fast på väggen. 

Snart öppnades dörren till studion och en man med rött hår, glasögon och en kaffekopp i ena handen kom in i rummet. 

”something weird is happening to my track” sa Justin genast och Andrew rynkade pannan.

”what do you mean?” frågade han. 

”it’s stuff on the song that’s not supposed to be on it” svarade Justin.

”has this happened before?” frågade Alfredo och kom fram till bordet, jag såg med stora ögon på mannen vid namn Andrew i hopp om att han skulle ge mig lugnande nyheter.

”actually we have had some trouble lately cause this house is old and so...” började han och satte ena handen i sidan medan han såg ut över rummet, jag svalde skrämt.

”do you know the history of this place?” frågade han ut i rummet. 

Genast ville jag skrika att vi absolut inte ville veta att han bara skulle fixa vad som var fel och sedan lämna rummet. 

”not really” svarade Justin som sköt ut sin stol lite för att kunna vrida sig något för att sedan kunna se på mannen. Genast tog jag tillfället i akt och satte mig i hans knä, om vi skulle lyssna på en skräck historia för denna specifika byggnad behövde jag någons armar runt mig och inte tomt utrymmet bakom mig där något kunde smyga upp och skrämmas.

”what are you doing?” frågade Justin roat åt min antagligen uppskrämda uppsyn. 

”I’m not very fond of horror stories” svarade jag och skickade honom en hård blick.

”well, anyway” sa Andrew, som om han inte alls verkade bry sig om min svaghet. 

”under this building it's an old swimming pool, that Charlie Chaplin built and it happened a couple of accidents and they shut it down years and years ago” 

”what do you mean by accidents?” frågade jag och började känna mig panikslagen. 

”I think... there were some people that... drowned in the pool” svarade han och jag kunde inte tro mina öron, det är såhär jag kommer att dö! Kvinnan kom för att få revansch! 

”it was quite tragic the way it went down, it was two who had a chicken fight and one girl broke her neck from the fight and she ended up dead. But we don’t like to talk about it that much anymore because we don’t want to get any negative energy in here. But try and play the track one more time so we can get you know” fortsatte han, Justin sträckte sig fram och tryckte på en knapp och låten spelades återigen. Snart hördes samma identiska ljud från tidigare. 

 

 

”oh no” hörde jag Andrew säga över ljudet. 

”what is that?” frågade Justin och jag tryckte min rygg mot honom som för att söka tröst och beskydd. 

”it’s sounds like some woman speaking spanish” sa jag och stirrade på en utav högtalarna. 

Ett högt otäckt, skärrande ljud fick mig att rycka till. ”omg, there it is again!” utbrast jag och vände mot Andrew. ”did those people speak spanish, the ones that drowned?” frågade jag honom med skakig röst.

”yeah, I... there were a Argentine singer or-” 

”what how do you know that?” frågade jag när det slog mig hur konstigt det var att han till och med visste att hon var en sångare. 

”let me show you something” han gick fram till en utav datorerna i rummet och började knappa på tangenterna. 

”here it is, Annie Martinez” började han och riktade skärmen mot oss, jag stirrade på skärmen och lindade omedvetet armarna runt Justin nacke för att trycka mig mot honom. 

”she’s a Argentine singer and she was a backup vocalist for Nancy Smith who was a recoring artist here, that’s freaky” läste han från sidan. 

”yo, yo, yo! What is that!?” utbrast Alfredo plötsligt och jag riktade genast blicken mot båsets stora glasfönster för att se på pianots stol satt en kvinna, hon sken av blått. Plötsligt reste hon på sig och försvann in i mörkret. 

”omg!” utbrast jag panikslaget. 

”what was that!?” utbrast Alfredo och skrattade nervöst till. 

”what?” frågade Andrew som inte verkade ha fångat synen av kvinnan som försvunnit in i mörkret likt ett spöke. 

”it was like a blue light... but it looked like a person” svarade jag skakigt och kände hur hela situation blev obehaglig och jag ville bara åka hem. 

”was it lika a blonde woman in a dress?” frågade Andrew och paniken spred sig inom mig.

”shut up! shut up! don’t even say... or joke like that” varnade jag. 

”okay, look I will go in. It’s nothing to be afraid of” Andrew gick bort till dörren som ledde in till båset. 

”how can you work here!?” utbrast jag och riktade blicken mot Justin som såg förvånansvärt lugn ut men fortfarande uppskakad. 

Andrew var nu framme vid pianot och slängde upp armarna för att visa att han inte fann något, precis när han gick där ifrån uppenbarade sig kvinnan på stolen igen. Jag kastade mig bak mot Justin igen, alla i rummet skrek högt. 

”that is not okay!” utbrast jag och fick tag i Justins hand som jag kramade hårt. 

”can we just leave?” frågade jag honom, detta hade gått över gränsen. Detta var mer än vad jag tålde, innan Justin hann svara satt hon där igen. 

Denna gången stirrade hon på mig innan hon höjde handen och satte fingret över läpparna i ett tecken på att hon ville att vi skulle vara tysta eller hålla tyst om vad som just hänt. 

 

 

”that time I saw it, you could clearly tell that she was a blonde girl. I saw it, we all saw it” upprepade Andrew skräckslaget och mina andetag började fastna i halsen på mig. 

”I’m shaking, I’m going to cry” meddelande jag för vem som än ville lyssna. 

”can you see that?” frågade Andrew och jag fokuserade blicken för att kunna se vad som än han tycktes se men jag kunde inte se något. Dörren in till studion öppnades och ett högt klagorop hördes vilket fick mig att genast snurra runt för att se, det som steg in fick mig kropp att bli kall som is innan paniken tog över och jag kastade mig ur Justins knä för att komma längre bort. 

”what is happening?” skrek jag.

”you just got punk’d” utbrast alla glatt och högt, Justin var fort framme hos mig och slog armarna om mig. Jag stod stel i chock samtidigt som en stor kamera kom in i rummet och filmade oss, jag stirrade med öppen mun på dem alla. 

”what?” frågade jag dumt. 

”babe, you just got punk’d” upprepade Justin och det sjönk sakta innanför mitt skinn.

”omg” skrattade jag. ”how could you do this to me!?” utbrast jag sedan och slog Justin hårt på armen, han skrattade. 

När jag fått lugna ner mig ställde jag mig framför kameran med Justins arm om mig.

”I’m Olivia Frid and I just got Punk’d” sa jag och himlade med ögonen.