”har du saknat mig?” frågade han och lutade sig fram innan han mjukt kysste min kind. Han lutade sig sedan tillbaka och jag kunde återigen se in i den mörka ögonen som tillhörde Hector. 

Min bröstkorg hävdes och sänktes hastigt medan jag försökte få in tillräckligt med luften genom näsan. Paniken svällde mer och mer inom mig och tårarna hotade att rinna över. 

   ”åh, baby. Gråt inte” mumlade Hector och torkade min ena kind för att få bort den förrädiska tåren. Han granskade mitt ansikte innan han mötte min blick, för att sedan öppna munnen innan hans huvud slängdes åt sidan. Jag kved till när jag hörde fotsteg närma sig, Hector morrade till innan han tog ett fast tag om min ena överarm och slet med mig åt andra hållet. 

   ”skriker du och det blir det sista du säger” i nästa sekund var en pistol intryckt i min sida, mitt andetag fastnade i halsen och jag stängde munnen igen. ”duktig tjej” 

   Vi svängde plötsligt åt vänster och kom ut på den stora parkeringen, pistolen trycktes hårdare när Hector knuffade mig åt sidan så vi smet in mellan två husvagnar och skymdes något för passerande. 

  ”H-Hector... v-vad g-gör du h-här?” jag var så rädd att jag hade svårt att få fram orden ordentligt. Hector gav mig ett mjukt och vad han säkert ansåg ett vänligt leende men leendet fick mig endast ännu mer rädd, påminde mig om allt han gjort mot mig, allt han gjort med mig.

   ”jag är här för att hämta dig såklart, ser att du har gått lite vilse. Jag vet att du brukar vilja vandra bort men såhär långt har du aldrig tagit dig” svarade han med len röst medan han strök mig över kinden. Jag skakade försiktigt på huvudet. 

   ”n-nej, j-jag kom-kommer ihåg. Jag...” jag skakade återigen på huvudet. 

   ”sluta förvirra dig hjärtat. Var inte rädd, jag ska ta med dig hem. Allt kommer bli bra” sa han, herregud förstod han inte!? Jag var tillbaka, jag kom ihåg allt. Jag var Penelope Hawkin igen.  

   ”nej, nej Hector d-du förstår inte. Jag... jag har fått mitt minne tillbaka. A-Allt är tillbaka, v-vi... fi-finns inte” nu hårdnade hans ögon, ögonen som skrämde skiten ur mig. För många gånger hade jag sett dem ögonen ovanför mig medan... medan, ugh. Jag kan inte ens tänka det. I nästa sekund hade Hector slagit sin handflata hårt mot väggen bakom mig vilket fick mig att häftigt hoppa till innan han grep tag om min haka. Hårt slet han mitt huvud fram men jag slöt fort ögonen för att slippa se hans. 

   ”se på mig!” röt han och jag kved till innan jag försiktigt blinkade mina ögon för att sedan se in i hans, jag knep ihop munnen för att inte skrika högt. ”och lyssna noga nu din slyna. Det är jag, jag, som äger dig fattar du!? Du tillhör mig. Du älskar mig, fattar du!? Du ska följa med mig hem och allt kommer återgå till det normala, uppfattat!?” vid det här laget kunde jag inte hålla inne tårarna utan lät dem rinna fritt nerför mina kinder, jag ville hemskt gärna skrika ‘aldrig i livet!’, att jag tillhörde Justin och ingen annan. Jag ville inte åka hem med honom, jag älskade inte honom. Hade aldrig gjort och kommer aldrig göra. 

"you're gonna come home with me and everything is going to go back to normal, got it!?"

   ”nej, nej baby. Gråt inte. Allt kommer bli bra, vi åker från det här hemska stället. Vi åker hem istället” hans ansikte var obehagligt nära mitt, hans läppar nuddade min kind varje gång hade talade och sände en ilning genom min kropp utav obehag. 

   ”H-Hector...” han lutade sig smått tillbaka för att möta min blick. ”d-du förs-förstår inte, j-jag vill i-inte åka h-hem med d-dig” jag flämtade efter andan när Hectors stora hand tog ett grep runt min hals och höll mitt huvud på plats mot väggen. 

   ”om jag så ska behöva dra dig i håret efter bilen så ska du med, fattar du!? Eller varför inte ännu bättre, döda honom istället. Svinet därinne som tog dig ifrån mig. Ingen tycker om honom, den store Justin Bieber är inte så omtyckt som han tror. Hm, så vad säger du?” det här fungerar inte! Jag kan inte göra det här. Han får inte skada Justin... Jag har inget val. 

Justins Perspektiv. 

   Svettig men otroligt lycklig gick jag tillsammans med Will.I.Am plus dansare av scenen och energin låg fortfarande på topp. Scooter och Kenny vinkade till sig mig och Kenny gav mig en vattenflaska att i stort sett sluka. 

   ”vart är Penny?” frågade jag när jag inte såg skönheten någonstans bland de andra, jag hade inte kunnat tro det när mina ögon först landade på henne. Det nästan gjorde ont i ögonen att se på henne, hon var så otroligt vacker och bara min. Stoltare kille hade ni nog inte kunnat hitta i den här enorma lokalen över tjejen han hade vid sin sida. 

   ”hon smet iväg till toaletterna, dock var det ett tag sedan och hon borde vara tillbaka nu” Scooter såg ner på sin klocka med rynkad panna. Genast fylldes jag utav oro, tänk om hon har tappat bort sig i alla korridorerna. 

   ”ring henne” sa jag fort och Scooter fiskade upp telefonen innan han förde den till örat. Han skakade på huvudet för att meddela att han inte fick något svar på andra sidan linjen. Jag drog en hand genom håret i frustrationen. ”vi går till toaletterna då, vi kanske möter någon på vägen som har sett henne” de nickade instämmande och vi satte genast fart. 

   Ingen hade sett henne. Absolut ingen. 

   ”låt oss gå tillbaka till husvagnen, kanske hon lyckades ta sig dit och väntar på oss” jag nickade, i samlade trupp gick vi genom en korridor och vår skosulor ekade mot golvet. En handduk skickades fram till mig och jag torkade mitt fort i ansiktet för att få bort svetten. Vi närmade oss den stora öppningen som skulle ta oss ut på den stora parkeringen. 

   ”ey, JB!” mitt huvud lyftes genast upp för att sedan se Chris Brown. Ett leende spred sig på mina läppar. ”hur är’e läget bro?” 

   ”fantastiskt, ville bara gratulera och wow... det framträdandet var grymt!” vi klappa ihop våra händer innan vi slog varandra på ryggarna i en typiskt ‘kill-kram’. 

   ”tack så mycket, betyder mycket” svarade jag. ”vi får höras för jag måste springa bort och byta om. Har mer att vinna” skämtade jag och Chris skrattade högt innan han klappade min på axel. 

   ”rätt tänkt” jag flinade och vi skiljdes åt, jag kisade med ögonen när solen träffade mitt ansikte. Med huvudet nedsänkt gick jag över asfalten och bort mot min husvagn där jag hoppades att Penny skulle sitta annars steg oron inom mig till max. Jag höjde huvudet när en röst talade högt mellan två husvagnar, jag kastade en blick mot vad som såg ut som ett par. Jag log snett innan jag behövde ta en dubbeltitt. Tjejen såg oerhört bekant ut. Jag stannade till och såg mer noggrant på paret. 

   Jag granskade tjejen från topp till tå och visst var det väl Penny, men vad gjorde hon? Vem var killen? Mina ögon spärrades upp vid synen utav Hector, vad gjorde han här!? Vad gjorde de tillsammans? Hemska slutsatsen började genast ploppa upp i mitt huvud. Det här kan inte hända. 

   Penny såg in i Hectors ögon innan hon nickade på huvudet och sa något jag var för långt bort för att höra, sedan gjorde hon något som fick mitt hjärta att krossas i tusen bitar, min själ mosades till ingenting. Hennes händer lades om hans kinder innan hennes läppar mötte hans. Hon kysste honom. 

da fuuuuuuck u guys!? VAD GÖR HON!? GAAAAAAAAH! VAD HÄNDER!? oh my God, Jorden går under! gah, Justin! aaaaaaaaaah! I'm freakin' out! STAY CALM! I CAN'T!

okej... ja, jag är medveten om att jag både överdrivet o spårar ur. but hey, who gives a fuuuuuck!? xP

men seriöst, vad tyckte ni!?!?!?!?! KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥