”Vore det okej om min hund kom ut ur sin bur, han kommer inte springa runt jag lovar. Han kommer endast sitta i mitt knä?” frågade jag vänligt till chauffören i framsätet, han kastade en blick bak mot mig genom bakspegeln innan han nickade. Jag log tacksamt innan jag låste upp gallret och tog ut Bubble som smackade glatt med tungan. Jag log tunt mot honom innan jag satte ner honom i mitt knä och såg till att han satt ner på sin rumpa innan jag vände blicken mot fönstret, mot träden som svischade förbi, mot den mörka skyn och gatulamporna som lös upp mitt ansikte när de åkte förbi.

Justins Perspektiv. 

”Kan jag ta om det?” frågade jag genom micken och fick en tummen upp utav Kuk Harell. Jag log och slöt ögonen för ett ögonblick innan jag öppnade dem igen och såg ner på texten framför mig. 

   ”I felt victim to your style, it’s so amazing, girl you’re in your own league

Rather be stuck in denial, yeah, then tryna be without you girl

So clear to me now, can’t explain what you’re doing to me, I did but I don’t know how

It’s gonna take some time, but I’ll figure it out” 

   Jag la till nya betoningar och andra slut tills jag blev nöjd med versen. Jag tog av mig hörlurarna och gick bort till dörren för att komma in i studion där Scooter satt tillsammans med Kenny. Kuk satt framför datorn och höll redan på att fixa med de olika ljudfilerna och vred de olika knapparna på det jätte stora mixer bordet. Jag slog fingret på mellanrums knappen på tangentbordet och det jag precis spelat in kom ut genom högtalarna. Jag log nöjt när det tystnade och nickade med huvudet. 

   I min ficka vibrerade plötsligt min telefon och jag fiskade snabbt upp den ur fickan för att se ner på skärmen. Ett leende spred sig genast över mina läppar när jag såg att det var Penny som ringde. 

   ”Hey babe?” hälsade jag i telefonen och såg ur ögonvrån hur Scooter och Kenny himlade med ögonen innan de skrattade. Mitt leende rann dock genast av mitt ansikte när jag bemöttes utav gråt och snyftningar, jag rynkade oroligt pannan. 

   ”Justin...” hörde jag henne pipa fram med förkrossad röst. 

   ”Vad har hänt?” fick jag genast ur mig och drog stressat handen genom håret, ännu en hög snyftning som skar i mig ekade från andra änden. 

   "Jag kan inte vara kvar här längre, det går inte. Om det inte är för mycket begär, skulle jag kunna bo hos dig ett tag?" svarade hon förtvivlat och min pannan la sig återigen i vek utav förvirring. 

   "Självklart, hjärtat. Men kan du berätta för mig vad som inte går längre? Vad har hänt? Han har inte slagit dig igen?" glädjen ven för ett ögonblick genom mig vid det faktum att hon kanske skulle komma och bo här med mig men blev sedan allvarlig igen när jag kom och tänka på hennes far. 

   "Nej, det har han inte. Det är en lång historia som jag kan berätta när jag kommer fram" svarade hon och jag andades lugnt igen medan jag nickade på huvudet för mig själv. 

   "Okej, babe. Ska jag boka flyg åt dig? När kan du åka?" frågade jag och gick fort bort till min laptop som stod på en utav bordet, jag lyfte upp skärmen och drog snabbt med fingrarna över den lilla plattan. Datorn vaknade till liv och jag skrek snabbt in lösenordet med ena handen. 

   "Så fort som möjligt. Tack" svarade hon, jag log snett åt henne. Hon var för gullig även när hon var såhär upprörd och ledsen. 

   "Allt för dig, jag älskar dig" jag kunde se framför mig hur hon som vanligt rodnade över orden som jag sa till henne och var enbart sanningen. 

   ”Jag älskar dig också” värmen fyllde mig över att höra henne säga samma sak innan jag tog bort luren från örat och la ner den på bordet. 

   ”Vad är det som pågår?” frågade Scooter och kom snart upp bakom mig. 

   ”Jag har själv inte fullt koll, det enda jag vet är att Penny behöver bo hos mig ett tag. Jag tror det har  att göra med hennes familj, men jag är inte helt säker på det heller. Det värsta är att om det inte har något med hennes familj att göra, börjar jag bli orolig” svarade jag och såg sedan menande på honom som för att säga att jag menade att jag anade publikt hat. Scooter nickade förstående. Jag vände mig mot datorn igen när mobilen vibrerade till igen. 

   Från Penelope: 

   ”Bubble följer också med, så var snäll och se till att det är tillåtet på planet. Puss <3" jag log och skrev in ett snabbt svar. 

   Till Penelope: 

   "I'm on it. Vi ses snart, puss <3" 

   Jag såg tillbaka på skärmen och klickade i all nödvändig information och hur det skulle betalas innan jag bekräftade beställningen och suckade. Jag kliade mig en aning trött bak i nacken. 

   Till Penelope:

   ”Flyget går om en timme, det är tillåtet att ha med sig rese stora djur bland sätena så Bubble klarar sig fint. Puss <3” 

   Även fast hon tydligen kommer under sämre förhållanden var jag fortfarande otroligt glad över att jag skulle se henne snart igen. Jag skulle få röra hennes ansikte och kropp, jag skulle få kyssa hennes läppar igen, jag skulle få krama henne, sova med henne i mina armar. 

   Från Penelope: 

   ”Tack, har jag någonsin sagt att du är den bästa som finns? ;) vi ses snart, puss <3” 

   Till Penelope: 

   ”Kan jag omöjligt vara när du är den bästa, näst bäst kanske. ;) <3” 

   Jag log åt mina egna ord innan jag låste telefonen och stoppade ner den i fickan igen. ”okej, hon är här om si sådär fyra timmar. Vi hinner köra ett tag till innan vi avslutar för dagen, eller?” frågade jag och såg på dem, klockan var redan ganska sent på kvällen. De kanske var trötta men de alla nickade på huvudet. 

Jag hade absolut ingen aning om vad det kunde vara som fick Penny att bli så förstörd, men vad den än var tänkte jag ta reda på det. Tillsammans med Kenny - för säkerhetsskull - anlände vi till flygplatsen. På grund utav att jag inte hade någon planerad resa var flygplatsen någorlunda folktom, inga paparazzis syntes till vilket jag fann otroligt skönt. Jag drog upp luvan över huvudet och böjde ner huvudet för att jag inte skulle riskera att bli igenkänd. Jag såg upp på den stora digitala tavlan som visade när alla plan som landade eller tog av, jag letade snabbt upp det rätta flyget och såg att det skulle dröja ännu en halvtimme innan hennes plan landade. Tillsammans med Kenny gick vi bort en bit för att inte stå i centrum för att vänta. 

   ”Vad tror du det är?” frågade Kenny plötsligt. Jag funderade tyst en stund innan jag ryckte på axlarna. 

   ”Jag har ingen aning, det kan vara vad som helst. Jag vet dock att hon och hennes föräldrar har haft det tufft en tid. Hennes föräldrar - eller hennes pappa framför allt - har inte haft den bästa inställningen till vårt förhållande. Han ansåg att jag var för gammal och tydligen tagit tidningarnas ord till punkt och pricka. Jag vet att en del saker de skrivit har varit sanna men mycket har bara varit rent skitsnack” svarade jag. Jag drog hela historien om vad som hänt den kvällen, hur Penny alltid känt att hon har kommit i andra hand på grund utav hennes bror och hur det blev för mycket. Hur hennes pappa sedan slagit till henne. 

   ”Wow...” mumlade Kenny när jag var klar. ”det kan inte vara lätt” jag skakade på huvudet medan minnesbilder från hennes ärr på benen flimrade framför ögonen på mig. Det var inte lätt och hon tog då ut det på sig själv. 

   Det plingade plötsligt till innan en kvinnlig röst ropade ut att Pennys plan var på landningsbanan. Jag hoppade ner från räcket jag suttit på och började gå bort mot hennes gate, jag stannade till och vi gick åt sidan när vi kom närmre. Ville inte skapa kalabalik. Dock tunnades ganska snart folkmassan ut sig och det var endast några få människor kvar, dörren stod fortfarande öppen och tillslut såg jag hur hon kom gående.

   Hon hade ryggsäcken på ryggen och Bubbles bur i ena handen, när hon tog steg utanför dörren ställde hon ner buren innan hon öppnade gallret. En glad och sprallig Bubble hoppade ur men hon såg till att fort koppla honom så han inte i sin iver skulle springa bort. Med en suck reste hon sig från sin hukande ställning och bar upp buren igen, hon hade endast mörka, diskreta kläder men hon stod fortfarande ut med sitt rosa hår som var uppsatt i en slarvig knut på huvudet.

   Hennes ögon såg trötta och svullna ut, som att hon gråtit ända sedan hon åkte. Kan inte bli bättre utav det faktum att klockan dessutom var två timmar mer i Stratford, när den tanken slog mig slängde jag en blick på klockan, ‘11.30’ stod den på. Pennys ögon svepte över platsen och jag började gå mot henne, hennes ögon mötte plötsligt mina och hon stannade upp i sina rörelser. Sedan började hennes haka och underläpp darra och jag förstod genast att hon var på gränsen till tårar, med några få steg kvar bredde jag ut armarna och hon sprang rakt in i min famn. Fort la jag armarna om henne och tryckte hennes kropp mot min, hon grät häftigt mot min hals medan jag i ett försök att trösta henne strök henne över ryggen. 

   ”Det kommer bli bra” mumlade jag åt henne. Hon lutade sig tillbaka och snyftade till, jag strök bort hårslingorna som hamnat i hennes ansikte innan jag torkade bort tårarna som fortsatte rinna längst hennes kinder. ”gråt inte, jag hatar att se dig gråta” sa jag och hon gjorde ett tappert försök i att sluta men snyftade högt i alla fall. Försiktigt fortsatte jag smeka över hennes kinder med tummarna medan jag höll hennes i ett fast grepp mellan mina händer.

   Hon tog sedan några djupa andetag för att lugna sig själv vilket gav lyckade resultat, hon log snett mot mig och jag skrattade lågt innan jag böjde på nacken. Jag pressade mjukt mina läppar mot hennes och kände genast den där känslan av häftigt begär och saknad. Jag hade saknat henne mer än jag anade. 

   ”Kom så hämtar vi din väska och så åker vi hem sedan. Du måste vara jätte trött” mumlade jag några centimeter från hennes läppar. Hon nickade och ett litet leende spred sig över hennes läppar. Jag lutade mig tillbaka helt och släppte hennes ansikte, jag grep istället tag i hennes hand och flätade samman våra fingrar. ”här jag kan ta den där” sa jag och tog buren ur hennes hand, även fast ner var tom och då i stort sett lätt som en fjäder tyckte jag det var viktigare att hon hade ett fast grep om Bubbles koppel. Nyfiket trippade han fram och tillbaka bredvid oss medan han följde olika personer med huvudet. 

   Penny hade hälsat på Kenny medan jag stått och inspekterat den lilla hårbollen nere på marken och vi satte av till hämtningen utav resväskor. Pennys har den enda som var kvar, Kenny erbjöd sig att ta den och Penny tackade vänligt. Väl sittande i bilen lutade hon huvudet mot min axel och Bubble rullade ihop sig i hennes knä, jag la armen runt hennes axlar och la kinden mot hennes hjässa. 

   ”Sov du så väcker jag dig när vi är framme” mumlade jag åt henne och hörde nästan genast hur hennes andetag blev djupare. Hennes arm låg runt min midja och hon kramade mig närmre för ett ögonblick innan hon tappade styrkan och somnade. 

Med Penny i mina arm gick jag från garaget och bort till ytterdörren, Kenny hade hjälpt mig få in hennes väskor medan Bubble på egen maskin halvt sprungit in genom ytterdörren. Penny mumlade något mot min hals innan jag såg hur hennes huvud lyftes. 

   ”Är vi framme?” frågade hon sömndrucket och gnuggade sig i ena ögat med handen. 

   ”Ja, välkommen hem till mig” svarade jag och klev innanför dörren. Jag såg genast hur hennes ögon plötsligt vart på hel spänn och de svepte över vartenda möbel och vägg hon kunde se. 

   ”Wow, du har ett jätte vacker hem” andades Penny fram när jag visat henne vardagsrum, köket, de viktigaste rummen för att hon skulle kunna lokalisera sig i det stora huset. 

   ”Tack” jag log glatt mot henne. ”men baksidan kan jag visa imorgon, det första intrycket är finare i dagsljus” Penny skrattade lågt men nickade. ”är du hungrig eller nått?” frågade jag sedan. 

   Men hon skakade på huvudet. ”nej, bara trött” svarade hon innan en gäsp slapp ur henne som en demonstration. Jag nickade och gick bort till mitt sovrum istället. ”ja, han har hittat sin plats i alla fall” sa Penny roat för inne på min säng hade Bubble kurrat ihop sig till en boll och sov redan. Igen. Jag skrattade och släppte ner Penny på golvet. ”jaha, ska jag äntligen få prova din säng nu när du provat min” sa hon med händerna på höfterna, jag log roat innan jag slog ut armen mot sängen.

   ”Ta för dig bara” sa jag och hon log stort. Hon gick sedan fram till sängen, knöt fort upp skorna och sparkade av sig dem innan hon kröp upp till kuddarna och hon la sig ner. Ett högt stön som gick över till en gnällande ton slapp ur henne. 

   ”Oh my God, detta är himmelriket på riktigt. Hur skulle du någonsin vilja byta den här sängen mot någon annan?” utbrast hon medan hon gosade ner sig bland kuddarna. Jag skrattade. ”jag kommer nog aldrig lämna den här sängen, tyvärr” sa hon sedan, jag ryckte på axlarna, sparkade av mina egna skor innan jag kröp upp så jag stod ovanför henne. 

   ”Fungerar fin fint för mig” svarade jag och hon skrattade ner i kudden. Hon rullade sedan runt så hon låg på rygg och såg upp på mig, hennes ögon glittrade i det svaga skenet som kom från lampan på nattduksbordet. ”jag älskar dig” 

   ”Jag älskar dig också” viskade hon tillbaka innan jag böjde mig ner och våra läppar möttes.