”Ja, 19 år huh?” svarade jag. ”brukar dock inte göra något stort på min födelsedag, det är bara ännu en dag under årets gång. Så snälla planera inget om du hade tänkt det” vädjade jag och lutade mig tillbaka. Jag kunde se besvikelsen i Justins ögon ändå nickade han. 

   ”Som du vill” jag log tacksamt mot honom.

 

---

 

Dagarna passerade och innan jag visste ordet av det låg jag fredag morgon i sängen - min nya säng - och såg ut genom fönstrena som jag glömt att dra gardinerna över, men det gjorde inget. Eftersom de gav mig chansen att se solen, se himlen, se molnen. Idag var det min nittonårsdag och jag kände mig inte en dag äldre. Något jag fann otroligt tråkigt med födelsedagar, jag önskade att man kunde märka skillnad. Även om det var väldigt liten så ville jag se något, känna något. 

   Plötsligt öppnades min sovrumsdörr och in steg Justin, redan färdigklädd i ett par jeans shorts och t-shirt. Ett litet leende låg på hans läppar innan han sedan vände blicken mot mig och såg mig vaken. Inte ett ord utbyttes mellan oss för än jag såg det bok formade paketet han hade i ena handen. Genast satte jag mig upp för att protestera. Men han höjde fort båda händerna för att tysta mig innan han till min förvåning snabbt rabblade upp ’ja må du leva’ troligen gjorde han det så pass snabbt så jag inte skulle hinna be honom att vara tyst. Medan han sjöng gick han fram till min säng och satte sig ner samtidigt som han var klar. 

   ”Justin-” började jag men blev lika snabbt avbruten.

   ”Nej, jag vill inte höra!” utbrast han. ”tacka och ta emot bara. Ariel det här är ändå din 19 års dag” insisterade han och såg vädjande på mig. Jag stönade lågt då han mycket väl visste att han kunde få vad han ville om han såg på mig med sina oemotståndliga bruna ögon. 

   ”Okej då” mumlade jag och han sken upp i ett sådant stort leende att jag plötsligt kände mig lika glad över vad som kunde gömma sig bakom present pappret. Jag såg på honom ett ögonblick med paketet mellan händerna innan han nickade uppmuntrande, jag suckade smått innan jag började öppna det. En marinblå sammetslåda var det som gömde sig under, med stora ögon såg jag upp på Justin som återigen nickade uppmuntrande mot mig. 

   ”Öppna den” sa han och jag tog ett fast tag i locket innan ena sidan åkte upp och jag fann att det var en sådan där box som är fast i ena sidan men öppnas i den andra så locket står nästan rakt upp i luften. Sedan lades min blick på ett silvrigt halsband, jag flämtade till vid synen medan jag tog in det. Själva halsbandet var enkelt men inte heller det som det var tänkt man skulle lägga fokus på utan smycket som hängde längst ner. Smycket var rektangelformat och prydes av vackra noter men i mitten var en... bokhylla? 

   ”Det står för första gången vi träffades... vilket fortfarande är färskt i mitt minne då du skrämde mig halvt till vettet när du plötsligt stod i min garderob ‘jag vet inte vad det är men jag hittade den i väggen’ och pekade på bokhyllan” jag skrattade med honom åt minnet medan jag kände hur tårarna fyllde mina ögon vid den speciella och personliga betydelsen smycket plötsligt höll. Jag älskade den. ”noterna står sedan för vad som fick oss att börja en vänskap som sedan blev något större och väldigt mycket bättre, musiken” jag nickade och såg ner på noterna som pryde runt bokhyllan. ”lyft på den” 

   Jag såg ner och först nu insåg jag att den var dubbel, försiktigt lyfte jag första rektangeln för att mötas av en till. Den här rektangeln prydes dock av bokstäver, jag insåg snart att det var fem låttitlar tillsammans med fem olika datum. 

   ”‘Already Gone’ 1/23/13 - ‘Beautiful Soul’ 3/29/13 - ‘Save My Heart’ 4/19/13 - ‘Across My Heart’ 6/26/13 - ‘The Power Of Love’ 7/18/13”

   ”‘Already Gone’ sjöng du den 23:e januari och det var den första låten jag hörde dig sjunga och jag fick bokstavligen stå päls. Jag hade aldrig hört något liknande förut och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Jag ville hyra vem det än var så den kunde sjunga för mig dag och natt så när du sluta sjunga gick jag in i studion för att ta reda på vem det var... men det var tomt, inte en själ syntes till” jag fnittrade lågt. 

   ”Jag hörde när du kom in och slängde mig på golvet” mumlade jag generat. 

   ”Men jag tittade ju till och med in i båset?” utbrast han oförstående. 

   ”Jag kröp bakom skärmen” han skakade roat på huvudet åt mig. 

   ”‘Beautiful Soul’ sjöng jag den 29:e mars och var den första låten jag skrev till dig, låten som sa allt jag ville säga men inte kunde. Som sa att jag inte längre ville vara bara din vän utan något mer vilket jag först tyckte var det dummaste jag gjort men nu det bästa jag någonsin gjort” jag lyssnade intensivt på varje ord Justin uttalade och kunde inte hindra en tår som rann längst min kind. 

   ”Jag är ledsen att jag sårade dig så” sa jag lågt till honom, hans hand kupade min kind innan han strök bort den ensamma tåren. 

   ”Det är inget att vara ledsen för, tycker du jag ser ledsen ut?” jag såg upp på honom för att se hans leende, jag skrattade till innan jag skakade på huvudet. 

   ”‘Save My Heart’ sjöng jag den 19:e april och var den andra låten jag skrev till dig, jag ville säga till dig att jag skulle alltid finnas där. Hur länge det än skulle ta så skulle det alltid finnas en chans för oss. Oavsett vad” jag drog in ett andetag som kom in något hackigt på grund av klumpen jag kände i halsen, han var så otroligt fin. 

   ”‘Across My Heart’ sjöng du den 26:e juni och du skrev den till mig. Den här låten kanske betyder mer för mig än vad den gör för dig. För mig är den värd guld och så mycket mer. Den betyder allt för mig. Men det är den första låten du skrev och är ett otroligt steg” fortsatte han och smekte med sin tumme över min kind. 

   ”Och tillsist ‘The Power Of Love’ som du sjöng den 18:e juli, den första låten du sjöng uppe på en scen. Jag hoppas att när du kommer ha världsturnér i framtiden att du kan se tillbaka på det ögonblicket, se tillbaka på den låten och se början. Se vart du började någonstans till vart du står då” tårarna rann nu hejdlöst nerför mina kinder och innan Justin hann reagera hade jag försiktigt men kvick slängt boxen ifrån mig och kastat mig över honom. Armarna runt hans nacke och läpparna pressade mot hans. Jag fick bita mig i tungan för att inte skrika hur mycket jag älskade honom, riktigt hårt. För det var så jag kände. 

   ”Tack... så... otroligt... mycket” mumlade jag mellan kyssarna jag placerade på hans läppar. ”jag är ledsen, jag blöter ner dig med mina tårar” sa jag och satte mig upp, Justin skrattade medan han satte sig upp bredvid mig. 

   ”Det är ingen fara” sa han. ”jag är glad att du gillar det” jag såg tillbaka på boxen igen innan jag försiktigt drog med fingertipparna över silvret. 

   ”Aldrig har någon gett mig något liknande. Aldrig något med så mycket värde, betydelse och med så mycket minnen i. Jag älskar det” sa jag och vände mig tillbaka mot honom. ”kan du hjälpa mig sätta på det?” han nickade och jag tog genast ut halsbandet ur boxen innan jag gav det till honom. Jag lyfte på mig så jag satt med ryggen mot honom och lyfte på mitt hår så han kunde se, jag såg sedan ner på smycket som hamnade en bit över klyftan mellan mina bröst. Jag la en hand över smycket och log lyckligt, Justin kysste sedan mjukt min hals och jag vände huvudet mot honom. 

   ”Tack så mycket” viskade jag och kysste honom. 

 

Jag klev in i köket med ett strålande leende och bemöttes av ett proppfullt matbord med all slags frukost. Lewis, Victoria, Avan, Tyler och Alfredo stod alla med breda leenden när vi steg in i köket. Jag såg med stora ögon runt på bordet innan jag såg upp på de kära, välbekanta ansiktena. 

   ”Grattis på födelsedagen!” utbrast de alla i kör. Jag log brett mot dem. 

   ”Tack så mycket” sa jag innan jag gick från famn till famn för att tacka dem. 

   ”Åh, nytt bling-bling?” frågade Avan nyfiket och pekade på halsbandet jag precis fått av Justin, jag såg fort ner och såg sedan leendes upp på honom igen. 

   ”Ja, det är från Justin” sa jag innan jag hann stoppa mig själv och i nästa sekund flämtade Avan högt medan Victoria tappade sin tallrik i golvet. Lyckligtvis gick den inte sönder. 

   ”Vad!?” utbrast hon sedan och jag knep ångerfullt ihop ögonen. Helvete då! ”han får ge dig presenter men inte dina bästa vänner? Vad är det här för skit?” jag suckade. 

   ”Vet du vad? Du ska ta emot min present om jag så måste trycka ner den i halsen på dig, där den lite halvt hör hemma” utbrast Avan innan han störtade iväg. Jag såg chockerat efter dem. Hade de köpt presenter i alla fall? Jag vände mig sedan om för att se killarnas förvånade miner. 

   ”Jag brukar inte låta någon köpa eller ge presenter till mig eftersom jag inte riktigt firar min födelsedag” förklarade jag för Tyler och Alfredo som inte redan visste det här. Ett ögonblick senare kom Victoria nerför trappan med ett paket i handen och snart följd av Avan med ett eget paket. Jag suckade när jag såg på dem. ”ni vet vad jag tycker om presenter!” 

   ”Tja, det stoppade dig ju inte från att ta emot från den där” protesterade Victoria. ”ge det tillbaka och du behöver inte ta emot våra” förhandlade hon men hennes ord fick mig att genast slå handen över smycket.

   ”Nej” sa jag. Jag älskade mitt halsband, aldrig att jag skulle ge det ifrån mig. Aldrig. 

   ”Se, så du måste ta emot våra gåvor” insisterade Avan och tryckte sitt paket i famnen på mig. Jag skakade hopplöst på huvudet åt dem innan jag ställde ner hans paket på bordet och började dra i presentsnörena. Tillslut stod en oroväckande lila rektangelformad låda på bordet, en hög låda. Försiktigt lyfte jag på locket för att lika snabbt sätta tillbaka det. 

   ”Avan!” utbrast jag förfärat eftersom i lådan hade inget annat än en dildo legat. Rodnaden steg häftigt i mitt ansikte. Herregud, vi hade ju gäster. Var detta verkligen vad han ansåg vara en passande present att öppna inför andra? 

   ”Vad?” svarade han oskyldigt, som att det inte alls var något fel över vad lådan innehållit. 

   ”Vad var det? Låt mig se” frågade Justin och började gå mot mig.   

   ”Nej!” utbrast jag fort och kastade lådan ut genom dörröppningen som ledde en till den långa matbordet. Rodnaden låg fortfarande intensiv på min kinder och Justin rynkade frågande på ögonbrynen över min handling. 

   ”Bitch, släng inte bort värdefulla presenter” tjöt Avan och pekade med armen efter min present. 

   ”Avan...” gnällde jag och såg vädjande på honom att hålla sin trut stängd. 

   ”Kom igen nu, vi måste se till att ha sönder din cherry, krossa, mossa, ödelägga din cherry. Förstår du vad jag menar? Och om det så måste vara en relativt stor men plats kuk... tja, då får det bli så” fortsatte han ändå. 

   ”Åh, fuck you!” utbrast jag och kände fortfarande hur kinderna hettade illa. 

   ”Darling, om jag vore straight hade jag med glädje gjort det men sedan du inte tar initiativet själv eller tillåter mig att ta med dig till Julio eller ens låter Mr. Handsome göra det åt dig så behöver du den där. Jag lovar, du kommer känna dig som en ny kvinna” jag la ansiktet i mina händer medan Avan talade. Snälla, golvet sluka mig! 

   ”Åh, nu fattar jag... du fick en...” sa Justin innan han harklade sig men alla fattade vad han menade. 

   ”Jag lovar, jag kan visa dig hur du använder den. Den har massa finesser som inte står instruktionsboken...” Avan fortsatte att mata ut information och det enda jag ville var att han skulle vara tyst. 

   ”Avan, det finns ingen cherry att ha sönder okej? Så snälla var tyst” utbrast jag tillslut vilket äntligen fick honom att tystna. Fick faktiskt allt att tystna. 

   ”Oh man! Bra jobbat Justin, kanske mandomen du har i byxorna inte är så värdelös trots allt. Dock tror jag att du kommer skapa övernaturligt vackra barn” Justin tog emot en hård klapp på ryggen av Avan som fick honom att rycka till och Avan att le stort och en aning stolt. 

   ”Justin var inte den som... förstörde min cherry” sa jag, dels på grund av att jag absolut inte ville koppla Justin med det hemska Jay gjorde, Justin skulle aldrig göra något så hemskt. Dels hoppades jag att de skulle glömma att det var min födelsedag, jag gillade inte att fira min födelsedag. Jag vet inte varför men har aldrig gjort det. Jag önskade att alla kunde bete sig som om det faktiskt vore en vanlig dag och tillslut på grund av att jag tyckte att de förtjänade att veta vad som hände den där dagen. De är mina bästa vänner trots allt, jag berättar allt för dem. 

   ”Vad menar du?” frågade Victoria förvirrat. ”det är väl klart det var Justin, vem annars kan de ha varit?” jag suckade och slog ner blicken. 

   ”Det har med den där dagen att göra” mumlade jag. ”Tara ansåg att som 19 åring borde man ha mer erfarenheter än vad jag har och anlitade en kille som... ja” tystnaden lade sig återigen över köket, en tryckande, kvävande tystnad och jag önskade att någon kunde säga något. Plötsligt kände jag fingertoppar mot min hand och jag såg ner precis när Justin flätade samman våra händer. 

   ”Skriken den dagen var på grund av att du blev... våldtagen!?” fräste Victoria ilsket. Jag nickade försiktigt.

   ”Jag lovar, om den här kvinnan inte var din mor så skulle jag ta en kökskniv i en av lådorna och bokstavligen skära huvudet av henne och sätta upp det på en sådan där påle som de gjorde förr i tiden” jag grimaserade vid Avans målande ord. 

   ”Men nu behöver du inte oroa dig längre, jag är en... ny kvinna” sa jag. 

   ”Åh, Ariel baby. Tror du verkligen att det var så jag tänkte mig att det skulle hända när jag har tjatat om det?” frågade Avan oroligt. ”hjärtat, långt ifrån. Mina ord må vara rakt på sak och inte direkt inlindade i bomull men... du förtjänar allt, det vet du va?” Avans händer lades om mina överarmar innan han vände mig mot sig. Jag såg in i hans mörka ögon innan jag försiktigt nickade. 

   ”Bra, så se då min present något som du kan tillfredsställa dig själv med tills ‘jag-har-hamnat-i-klimakteriet’ Justin Bieber här borta inte gör det” Avans skämt fick alla att lätta upp och skratta, det tunga var över och lättsamheten var tillbaka.

   ”Du vet att bara kvinnor hamnar i klimakteriet va?” frågade Victoria honom roat. 

   ”Åh, men jag lovar dig. Det är säkert lika torrt och dött där nere som det är hos en 60 årig kvinnas vagina” insisterade han och lät blicken vandra upp och ner över Justin. 

   ”Jag älskar verkligen att jag går från ena sekunden av vara i stort sett din hjälte till en 60 årig kvinna i klimakteriet. Min delar fungerar utmärkt, ursäkta mig” protesterade Justin bredvid mig vilket fick mig att skratta. Jag vet, tänkte jag för mig själv. 

   ”Ät nu innan det kallnar” sa Lewis sedan högt och alla återgick till att fylla sina tallrikar med mat. 

   ”Jag vet att du inte ville göra något på din födelsedag men jag har ändå något planerat. Något vi kan bocka av från din lista” viskade Justin i mitt öra, jag såg förvånat upp på honom. ”se till att vara i entrén vid fem, klä dig... avslappnat, platt” fortsatte han sedan och såg ner på mina fötter. 

 

Klockan närmade sig fem och jag började nervöst fingra på kanten till min shorts. Jag hade gjort som Justin bett mig och klätt mig avslappnat, alltså i ett par shorts med jordgubbs inspirerat mönster med grön kant längst ner tillsammans med ett enkelt, grått linne. Mitt hår hade jag satt upp i en högt hästsvans och på fötterna satt ett par ljusbruna boots. Enkelt men snyggt. 

   Jag trippade nerför trappan när den var fem i fem och rundade räcket för att gå mot hallen, där Justin redan stod väntades. Han själv ledigt klädd en enkel, svart t-shirt, svarta jeans tillsammans med en guldkedja och en grå beanie på huvudet så en bit av hans lugg nu låg över hans panna. På fötterna hade han ett par svarta Vans med vita detaljer. Han sken upp i ett brett leende när han fick syn på mig. 

   ”Måste vara första gången folk kommer se dig i platta skor” sa han när jag nådde fram till honom, jag skrattade till. 

   ”De är inte helt platta så det räknas inte” påpekade jag och pekade ner på den 2 centimeter höga klacken mina boots hade. Justin himlade med ögonen.

   ”Åh, det där räknas inte. Alla boots ser ut sådär” kontrade han och jag log roat. 

   ”Okej, så vart ska vi?” frågade jag nyfiket. 

   ”Överraskning” svarade han. ”grattis på födelsedagen” Justin placerade sedan en kyss på min panna innan han grep tag i min hand och drog ut mig genom dörren. Oh boy, here we go. 

 

---

 

alltså är det normalt att jag själv typ gråter av lycka för presenten som jag hittade på (tsm med min bästa vän)?? jag bara undrar? det är sådana där presenter jag tycker om, inte sådana där överdrivet storslagna som drar till sig jättemycket uppmärksamhet utan små saker men personliga. som det ligger minnen som bara dem som var involverade förstår. dem är de bästa eftersom de ligger mest eftertanke i dem... men det är bara vad jag tycker. vad tyckte ni om presenten Justin gav henne? 

Ariel berättade sedan för alla vad som faktiskt hände den dagen! gah... oroheter på hennes födelsedag. vad tyckte ni om det? hahahahaha, vad tyckte ni om Avans present? XD 

vart tror ni att Justin nu kommer ta Ariel? VAD TYCKS? BRA/DÅLIGT? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. ps. nästa kapitel är det sista sedan är det tillbaka till skolan. iiiiihhh! ds. 

 

min fråga: har ni någon favorit present som ni fått? någon som ni aldrig glömt? 

mitt svar: återigen... wow, varför ska jag ställa så svåra frågor? jag vet inte ens om jag kan svara på den. alla presenter jag har fått har varit superfina. men... det måste nog vara min iPod. skulle aldrig kunna leva en dag utan den! jag höll nästan på att kollapsa och gråta när jag en dag trodde att den hade gått sönder. herregud, det var en dramatisk kväll och sedan morgon. god! men den fungerade sedan, så lugn. XP kram!