”De är inte helt platta så det räknas inte” påpekade jag och pekade ner på den 2 centimeter höga klacken mina boots hade. Justin himlade med ögonen.

   ”Åh, det där räknas inte. Alla boots ser ut sådär” kontrade han och jag log roat. 

   ”Okej, så vart ska vi?” frågade jag nyfiket. 

   ”Överraskning” svarade han. ”grattis på födelsedagen” Justin placerade sedan en kyss på min panna innan han grep tag i min hand och drog ut mig genom dörren. Oh boy, here we go. 

”Justin, vart är vi på väg?” frågade jag som satt bredvid mig framför ratten. Vi hade tagit min vita Lamborghini och åkt i säkert tio minuter men Justin hade ännu inte givit mig en ledtråd på vad eftermiddagen och antagligen kvällen skulle bestå av. 

   ”Hur många gånger ska jag behöva säga att det är en överraskning?” kontrade han och jag suckade. Jag gillade inte att vara oförberedd till saker, det gjorde mig nervös och osäker. Jag kom aldrig oförberedd till event oavsett hur evenemanget såg ut. Jag sjönk ihop mot sätet ännu en gång medan jag såg naturen svischa förbi utanför. Justin gillade att köra fort och detta var ett faktum, men det störde mig inte. Än så länge hade vi inte fått paparazzis efter oss vilket jag tackade Gud för, kanske för att våra avfärd var så pass oplanerad och spontan. Trafiken hade blivit lite mer trång då fler och fler blir anslöt sig till filerna, mitt hus låg lite i utkanten av New York. Dels på grund av att Tara ville bo vid vattnet och dels på grund av att det var lättare att skärma av oss från andra då, ha det privatlivet vi alla strävar efter. Justin svängde av och jag såg frågande ut genom fönstret när jag såg att vi närmade oss McDonalds. 

   ”Jag vet att det här inte är speciellt lyxigt eller fint och om du hade tillåtit mig så hade jag tagit dig till en riktig restaurang men du insisterade på att du inte ville fira din födelsedag på riktigt så jag tänkte att vi ändå kunde göra något speciellt... bara mindre exklusivt” förklarade Justin medan han svängde in på något som hette ‘Drive In’ enligt skylten ovan. 

   ”Så vad gör vi här då?” frågade jag förvirrat. 

   ”Du sa att du aldrig ätit en hamburgare eller hur?” han gav mig en blick och jag skakade på huvudet. ”snabbmat, check” fortsatte han sedan och gjorde en bock i luften. Jag såg otroligt frågande och en aning osäkert på byggnaden innan ett litet leende spred sig på mina läppar. Justin lyckades alltid få dessa punkter på listan lika spännande och roliga varje gång, de hade helt klart varit höjdpunkten under vår terminen i skolan. 

   Han körde upp bredvid en röd låda därifrån - till min förvåning - en röst kom ifrån, Justin lutade sig lite närmre sitt fönster som han rullat ner och började rabbla upp en rad saker. Säkert mat men jag tvekade en aning då de lät konstiga. QP? Big Mac? Justin lutade sig tillslut tillbaka innan han körde iväg och rundade hörnet där en bil redan stod. 

   ”Vad gjorde du?” frågade jag. 

   ”Beställde” svarade han enkelt och vände huvudet mot mig. ”hoppas vi får en lugn person i kassan bara” mumlade han sedan och såg framåt, jag rynkade återigen på pannan. Kassan? Vart? Justin måste ha sett mitt uttryck för i nästa sekund skrattade han till, jag vände huvudet mot honom och log generat. Han lutade sig snabbt ner för att kyssa mig och jag la fort min hand om hans nacke och kysste honom hårdare. 

   En tut fick mig dock att hoppa till och Justin satte foten på gasen medan jag sjönk tillbaka i mitt säte, återigen skrattade han roat vid min sida. Han körde upp bredvid ett fönster och jag lutade mig frågande fram i mitt säte för att kunna se bättre. Fönstret var öppet och i fönstret stod en mörk kvinna med svart t-shirt, en svart keps och ett headset. Hon vände på huvudet och stelnade till i sin rörelse när hon tog in vem som faktiskt satt i bilen och väntade. 

   ”Oh man! Är inte du Justin Bieber?” utbrast hon sedan. Justin skrattade. 

   ”Jo, det är jag” svarade han henne. 

   ”Jäkla massa mat du beställde? Ska du ha fest eller?” retades hon sedan innan hon räckte honom en påse som han ställde nere vid mina fötter. Jag såg nyfiket ner i påsen när doften träffade mig. Oh, herregud! Det doftar ljuvligt. 

   ”Inte riktigt” svarade Justin roat och tog emot en till påse som han ställde i mitt knä. De fortsatte sitt småprat medan jag försökte koncentrera mig men doften från påsen som nu var rakt under näsan på mig gjorde det svårt. Det vattnades i munnen på mig. 

   ”Tack så mycket” hörde jag Justin säga innan han rullade iväg och jag vände på huvudet för att kunna se ut genom fönstret. 

   ”Vart ska vi nu då?” frågade jag och vred huvudet mot Justin som gav mig en enda blick som klart sa ‘förväntar-du-dig-verkligen-att-jag-ska-berätta?’. Jag himlade med ögonen åt honom men kunde inte undgå att le. Aldrig hade någon lagt så mycket energi på min födelsedag, kanske för att jag alltid bett alla att låta bli men ändå. Det värmde i mitt hjärta och fick endast kärleken till honom att växa sig ännu större. Tillslut körde vi till min förvåning in på min gata igen men Justin stannade vid trottoarkanten istället. Jag drog frågande ihop ögonbrynen medan jag såg hur Justin klev ur bilen innan han öppnade bagageluckan, tog ut något och kom till min sida. Han öppnade dörren och jag såg att han nu hade en filt på sin ena arm, han tog påsen som stod i min famn och hjälpte mig sedan ut. Jag sträckte mig sedan in för den andra påsen innan jag stängde igen dörren, jag vände mig mot Justin som endast tog min hand och flätade samman våra fingrar. Förvirrad följde jag efter Justin tills vi nådde en trappan som ledde oss neråt. 

   Till min förvåning ledde trappan oss ner till stranden, dock nu hamnade vi i ena änden istället för i mitten som man gör om man tar trappan från huset. Justin drog med mig en bit innan han stannade, ställde ner sin påse, la ner filten och satte sig ner. Han såg upp på mig innan han klappade bredvid sig och sa åt mig att göra honom sällskap. 

   Tio minuter senare stod allt framställt och Justin hade berättat vad alla hamburgarna hette och vad de innehöll. Jag nickade uppfattande och såg på maten framför mig. 

   ”Ska vi verkligen äta allt det här?” frågade jag med stora ögon när han var klar. 

   ”Troligtvis inte” sa Justin efter en stund. ”det är ganska mycket” jag skrattade till. Ganska mycket? Pröva med väldigt, mega mycket. ”här, pröva den här först. Det är en enkel cheese burgare” jag tog emot en liten hamburgare som man såg osten på sidorna, jag såg på den ett ögonblick och kände den mellan fingrarna innan jag förde den till munnen. Något tveksamt öppnade jag munnen innan jag tog ett bett. Jag skulle behöva träna som en idiot för att få bort alla dessa kalorier från min kropp efteråt. Sedan stönade jag högt och Justin skrattade. 

   Herre Jesus, varför har jag aldrig ätit det här förr? Tänkte jag för mig själv medan jag tuggade och glömde plötsligt alla kalorier den innehöll. Vem bryr sig? 

   ”Så jag gissar från ditt stön att det var gott?” frågade Justin med ett roat leende. Jag nickade ivrigt. 

   ”Jag börjar ifrågasätta hur jag överlevt alla dessa år” svarade jag och Justin skrattade till. 

   ”Baby, det har jag gjort sedan vi två först träffades” kontrade han och jag fnittrade lågt medan jag la tillbaka hamburgaren på pappret Justin tagit det från. Nästa räcker han mig en ungefär dubbelt så stor, fylld med grön sallad och en vit sås. Jag tror detta var en Big Mac. Jag såg tveksamt på den stora hamburgaren, skulle det verkligen få plats i min mun? 

En timme senare, alla hamburgare antingen halvätna eller helt uppätna låg vi på rygg. Sida vid sida, Justins arm återigen under mitt huvud medan han försiktigt drog fingrarna genom mitt hår. Jag slöt ögonen ett ögonblick och tillät mig själv att slappna av vid hans sida. Lyssna på vattnet som slog in på stranden, lyssna på Justins lugna andetag. Det här hade varit den bästa födelsedagen någonsin. 

   ”Oh my God... jag är så otroligt mätt” klagade jag då det plötsligt kändes som om jag vore gravid och behövde knäppa upp byxorna. Justin skrattade vid min sida. 

   ”Någon favorit?” frågade han sedan, jag öppnade ögonen och såg upp på himlen som nu mörknat och stjärnorna började titta fram. 

   ”Hm... Chicken Nuggets tror jag” svarade jag och han skrattade till. Jag antar att svaret inte förvånade honom, vilket det inte borde heller då jag faktiskt åt upp alla nuggets själv. De var så otroligt goda och enkla att äta samt man kunde doppa dem i ett flertal goda såser att jag inte kunde sluta äta dem när jag väl börjat. ”hey, de var goda” mumlade jag och slog till honom på bröstet men Justin fångade upp min hand och flätade samman våra fingrar istället. Jag såg på våra händer ett ögonblick, på Justins mer maskulina hand och på min mindre, feminina hand. De passade perfekt. 

   ”Tack så mycket för idag” mumlade jag. ”även fast jag sa att jag ville att det skulle vara en vanlig dag och du försökte följa mina önskningar så har du lyckats göra idag speciell. Det här är den bästa födelsedagen jag haft” 

   ”Det oroar mig att höra att det här var den bästa födelsedagen du haft, Ariel vi har knappt gjort något idag och sedan tog jag dig till McDonalds. Den mest oromantiska restaurangen som finns och...” han tystnade men leendet på mina läppar låg fortfarande kvar.  

   ”Det spelar ingen roll” svarade jag. ”den var perfekt i alla fall” jag kramade honom närmre mig och andades lyckligt ut. 

   ”Tja... då är jag glad att du hade en bra dag baby. Grattis på födelsedagen” 

***

Lördag, 3:e Augusti. 

En vecka passerade under ett virr varr av arbete, tjusiga kläder, bråkiga lärlingar, skrikande fans, mys stunder i sängen med Justin och otroligt mycket annat. Så mycket hade hänt och så många leenden och skratt hade ekat i huset, idag var inte en sådan dag. För idag skulle Justin åka tillbaka till LA, han behövde packa ihop alla sina kläder ännu en gång för att den 8:e skulle vi alla befinna oss i skolan igen. Det kändes otroligt att nästan två månader hade flugit förbi likt ingenting. 

   Likt förra gången vi behövde säga hejdå såhär - dock den gången var det jag som behövde lämna - så fyllde klumpen min mage. Klumpen av obehag och saknad, jag ville inte att han skulle åka. 

   ”Hey baby, vi ses om några dagar” försökte Justin uppmuntra mig med. Jag nickade på huvudet. 

   ”Jag vet” mumlade jag lågt men med blicken fortfarande sänkt och min ena hand kupade armbågen på min andra arm i ett sätt att hålla mig samman. Plötsligt slöt sig ett par armar runt min kropp och jag begravde genast mitt ansikte i Justins hals. Drog in hans bekanta doft genom näsan och kramade honom nästan krampaktigt hårt. Jag ville inte att han skulle åka. Jag ville verkligen inte. Jag ville ha honom hos mig hela tiden. För Justin var inte bara min pojkvän, han var också min bästa vän. Han lyssnade på mig utan att döma, jag kunde prata med honom om allt och jag visste att han skulle förstå. Oavsett vad det var om. 

   ”Vi ses igen om några dagar bara” försökte han igen. ”vi klarar det” jag nickade mot hans hals men vägrade släppa mitt grepp om honom. Om jag höll honom tillräckligt hårt och länge kanske han missade planet och behövde skjuta upp sina avfärd. Men jag visste mycket väl att det inte skulle hända så jag började motvilligt släppa mitt grepp på honom. 

   ”Ring så fort du landar i LA så jag vet att du överlevt” mumlade jag och lutade mig tillbaka så jag kunde se in i hans ögon, han log roat mot mig men nickade ändå. Han kupade sedan mitt ansikte i hans händer och förde mitt ansikte till hans. I nästa sekund kände jag hans mjuka läppar mot mina och mina händer som legat vid Justins revben grep nu häftigt tag i tyget på hans tröja. Jag lyfte mig själv upp på tårna för att fördjupa kyssen. 

   ”Jag kommer sakna dig” mumlade jag mot hans läppar. 

   ”Jag kommer sakna dig också” svarade han och smekte med fingertopparna över min kind. ”mer än du anar” fortsatte han sedan med ett snett, sorgset leende. Jag släppte greppet om hans tröja, såg hur han böjde sig ner för att plocka upp hans väska innan han öppnade ytterdörren och försvann ut. Ensam stod jag kvar i hallen innan jag suckade och stängde dörren igen. Fem dagar, du klarar det Ariel.

okej... så Justins överraskning var kanske, absolut inte alls som någon trodde den skulle vara. XP hahahahha, men jag tyckte om den. Ariel ville ha en normal dag men ändå blev den till något som bara dem gör tillsammans. vad tyckte ni om hans överraskning? 

Justin åker nu tillbaka till LA för att packa sina grejer inför nästa termin, låt mig bara säga att höst terminen kommer vara svår... för dem båda. 'shit is about to hit the fan' säger jag bara. 

VAD TYCKS? BRA/DÅLIGT? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! ♥ PUSS&KRAM. 

min fråga: vilken av Justins tatueringar är er favorit? han har ju precis skaffat en ny, en joker. 

mitt svar: jag tycker fisken han har... eller det är ju inte ens fisk utan den heter ju något på 'k'. men den tycker jag är jättefin i alla fall. eller typ de romerska siffrorna. kram!