74 - Rage - Part 2

PREVIOUS:    ”Ariel” sa hon, genast samlade jag mig och nickade tillbaka. 

   ”Tara” hälsade jag och sträckte omedvetet på kroppen. Rätade på ryggen, förde axlarna bakåt och satte näsan något i vädret. 

   ”Du vet varför jag är här” sa hon tillslut och såg otåligt på mig.

   ”Två, små måltider per dag, springer på löpbandet varje kväll och annan träning varann dag. 48 kg. 1,67 meter”

 


 

Justins Perspektiv. 

Ett högt skratt lämnade min mun när jag fortsatte att se på Lil Za som fånade sig framför tavlan, Alfredo slog ett flertal gånger på bänken när han skrattade medan Avan såg måttligt road ut. 

Det var snart dags för lektion tre att ta sin början och jag var redan redo att packa ihop för alltid och aldrig komma tillbaka tills klassrumslokalerna. Som tur var hade jag annat som höll mig distraherad, såsom idioten framför tavlan. Återigen bubblade skrattade upp ur min mun medan jag såg på honom. 

   Ett flimmer av färg fångade min uppmärksamhet innan jag vred på huvudet för att se bakom mig och längre bort i korridoren som man kunde se genom väggen. Ett leende spred sig genast över mitt ansikte när jag såg att det var Ariel, genast ställde jag ner fötterna på golvet igen som jag haft liggandes på bänken framför mig innan jag vred mig i stolen. 

   Hon var så otroligt vacker. Hennes hår dansade runt hennes ansikte medan hon gick, allt satt som en smäck på henne och hennes långa, slimmade ben fick mig att ännu mer vilja skippa allt som hade med skolan att göra. Röva bort henne istället. En annan rörelse fångade dock min uppmärksamhet och jag såg mot korridoren som löpte bortåt och såg en figur närma sig. Med uppspärrade ögon såg jag att det var Tara. Åh nej... 

   Fort reste jag mig från stolen jag suttit på och gick närmre väggen, den var inte speciellt tjock så jag skulle lätt kunna höra vad de sa utanför. Ariel som inte varit uppmärksam hoppade skrämt till när hon såg upp och mötte sin mors blick. Tara såg med hårda ögon tillbaka på sin dotter, jag skulle nog aldrig förstå mig på Tara och hennes beteende gentemot Ariel. Hur kunde en moder vara så kall mot sitt egna barn? 

   ”Ariel” hälsade Tara och jag såg hur Ariel nickade tillbaka innan hon mumlade ett ‘Tara’. Inom loppet av några sekunder hade Ariels utseende förändrats helt totalt, missförstå nu dock inte. Jag menar inte utseendet, alltså kläder utan hur hon bar sig själv. Borta var den bekymmerslösa och fria Ariel och istället ersatt av en stel och till synes en aning snobbig Ariel. ”du vet varför jag är här” fortsatte sedan Tara med en menande blick. 

   ”Två, små måltider per dag, springer på löpbandet varje kväll och annan träning varann dag. 48 kg. 1,67 meter” rabblade Ariel genast och jag rynkade frågande på pannan. Vad pratade hon om? Tills det slog mig. Hon pratade om sig själv. Herregud, två måltider? 48 kg? Min blick vandrade över till Tara vars ögon nu stormade argt, frånvarande svalde jag klumpen jag hade i halsen medan jag stirrade på den skräckinjagande kvinnan framför Ariel. Var hon inte nöjd med de resultaten? Hur kunde hon inte? De var långt ifrån hälsosamma. 

   Snabbare än jag hann reagera tog Tara tag om Ariels arm och drog med henne bort mot närmaste dörr, snart ekade smällen från dörren genom korridoren och jag blev för ett ögonblick endast stående i chock. När verkligheten sedan kom ruschande tillbaka sprang jag bort till dörren intill klassrummet och gick ut i korridoren innan jag gick bort mot dörren de gått in genom. Höga röster, eller snarare en hög röst - hördes inifrån och jag satte försiktigt örat mot dörren för att kunna lyssna. 

   ”Ska jag behöva göra detta med dig hela tiden Ariel?... Kommer du någonsin kunna stå på egna ben? ... 48 kilo!?... Du är fet och det där jävla ärret du har på ryggen, du är äcklig! ... Hur tror du att någon någonsin kommer vilja jobba med dig när du ser ut såhär? ... Kan du inte tänka själv? ... Fem kilo vid veckans slut, fattar du!?” jag kunde inte tro det jag hörde. Ariel? Fet? Äcklig? Vad är det för lögner jag hör. Ariel var så långt ifrån alla de saker Tara spottade ur sig, Ariel kunde väl ändå inte tro det Tara säger till henne? 

   Med fasa hörde jag hur hur klackar närmade sig dörren, genast hoppade jag ifrån den och sprang längre ner i korridoren och runt hörnet. Jag såg hur dörren öppnades och ut klev Tara, hon rättade till sina kläder innan hon gick bort mot samma korridoren hon kommit genom. Fort började jag gå mot dörren som fortfarande stod öppen, snart såg jag hur Ariel stod i dörröppningen. Hon hann endast några fåtal steg ut i korridoren innan jag drog in henne genom dörren igen. 

   ”Vad i-?” utbrast hon förvånat men stannade upp när hon såg att det endast var jag. Dock gick hennes förvåning över till ilska, frågande rynkade jag på pannan åt henne. 

   ”Du är galen om du tänker gå ner fem kilo tills på fredag!” utbrast jag när tystnaden fyllt rummet alldeles för länge. ”du kan inte lyssna på henne, Ari. Du är inget av det hon sa till dig. Du kan inte göra så mot dig själv” 

   ”Tjuvlyssnar du på mina konversationer med Tara nu också?” frågade hon och la armarna i kors över bröstet, irriterat spände jag käkarna för att inte kasta ur mig något jag skulle ångra. 

   ”Vet du att du redan väger fem kilo för lite?” frågade jag henne och såg hur hon endast vände huvudet åt sidan för att inte behöva se mig i ögonen. Hon visste mycket väl hur rätt jag hade. ”ska vi verkligen gå genom det här igen? Ska jag behöva trycka ner mat i halsen på dig för att du ska äta något över huvud taget? Eller var blir det? Tre adrenalin pennor per dag?” det sarkastiska tonfallet var tillbaka men jag var långt ifrån att bry mig om hon fann det irriterande eller inte. Jag var för arg på henne, att hon tänkte låta hennes kropp gå genom detta gång på gång. Och 48 kg? Det måste verkligen bara vara muskler på henne kropp, det kunde inte vara annat. 

   ”Det har inte du med att göra!” fräste hon tillslut. Hon öppnade munnen för att fortsätta men jag avbröt henne snabbt. 

   ”Har jag inte med att göra?” ekade jag. Hade hon slagit i huvudet sedan jag såg henne imorse? ”hur kan du säga att jag inte har något med det att göra? Ariel, jag har allt med det att göra. Du är min flickvän och det är meningen att jag ska ta hand om dig, se till att du mår bra. Eftersom jag älskar dig och man tar hand om personer man älskar” 

   Nu var det hennes tur att se sarkastisk på henne. ”din flickvän, huh?” frågade hon och jag rynkade ännu en gång frågande på pannan. 

   ”Ja-” 

   ”Jag är din flickvän huh? Du älskar mig?” förvirringen fann inget slut i min kropp. ”så varför är detta andra gången på en månad som jag tvivlar på dig Justin? Är det så man behandlar och tar hand om sina nära och kära? Att gå bakom ryggen på dem?” vad i hela friden pratade hon om? 

   ”Ariel, vad-” 

   ”Vet du? Ibland önskar jag nästan att jag faktiskt inte brytt mig om mina känslor fanns där eller inte. Att jag lyssnat på mig själv. Ignorerat det. Mitt liv var perfekt och balanserat men sedan behövde du dyka upp! Behövde få mig att falla för dig. Vet du hur mycket hjärtesorg jag hade sluppit om du bara hade låtit mig vara?” tårar var nu synliga i hennes ögon. Vad pratade hon om? Var ville hon komma med det här? Ångrade hon allt vi hade? Jag kunde inte ungdå det kvävande känslan i bröstet vid hennes ord. 

   ”Vad är det du säger? Vart kommer det här ifrån?” frågade jag och tog ett steg mot henne men hon höjde genast handen mot mig och jag stannade upp igen. 

   ”Jag vet inte vad det menar! Jag är bara så himla trött på att känna såhär, känna den här kniven i magen som jag känner varje gång jag... det gör ont och jag vill att det ska sluta! Du har gjort mig svag och bräcklig. Du!” hon pekade anklagen med sitt finger mot mig. 

   ”Ariel, baby. Jag förstår inte-” återigen fick jag inte avsluta min mening. 

   ”Kan du inte bara sluta att spela ovetande? För det gör bara ännu ondare. Kan du inte sluta göra såhär mot mig?” tårarna rann nu längst hennes ansikte. 

   ”Jag vet inte vad du pratar om! Så hur ska jag kunna sluta göra vad det än är om jag inte vet vad det är?” frustrationen var klar i min röst medan jag slog ut med armarna i luften. Hennes blick hårdnade medan hon stirrade på mig. Hon skakade sedan nästan besviket på huvudet innan hon vände sig om och slängde upp dörren och stormade ut, förvånat såg jag efter henne innan jag gick efter henne. 

   ”Ariel!?” ropade jag efter henne men hon endast fortsatte att gå. Argt knöt jag nävarna och slöt ögonen för att inte av ren frustration slog ett hål i väggen. Vad hade jag gjort? 

 


 

återigen inte speciellt lång men det är part 2 till kapitel 74. nästa kapitel blir längre, det lovar jag. jahopp.. så det ser inte bättre ut på Jariel fronten utan bara värre. 

detta två problem kommer vara början av alla de som kommer skapas. =/ hur tror ni Justin kmr få reda på vad Ariel är arg över? hur tror ni det kmr gå med Ariels diet? 

VAD TYCKS? BRA/DÅLIGT? KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA! TACK FÖR ALLT NI GÖR! ♥ PUSS&KRAM. 


Skriven av: Adina

Så sjuuukkkt braaa

2014-03-21 @ 19:47:25
Skriven av: Elin

Sjukt bra kapitel, älskar dramat

2014-03-21 @ 22:10:31
Skriven av: Celebnovell

Alltid lika fantastiskt. ♥♥

2014-03-22 @ 00:09:48
URL: http://celebnovell.blogg.se/
Skriven av: Wilma

Åå så sjukt bra! Kul med lite drama även om det är sånthär!

2014-03-22 @ 01:02:43
Skriven av: Anonym

Dramaaaaa omg

2014-03-22 @ 09:29:12
Skriven av: Sandra

SJUKT BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!

2014-03-22 @ 09:37:20
URL: http://www.justinnovell.webblogg.se
Skriven av: Emilia

Så himla bra! love it!

2014-03-22 @ 09:51:35
Skriven av: Anonym

Du dödar mig kvinna..!!
Så sjukt bra kapitel, som alla din andra :)
Denna novell är definitivt min favorit!

2014-03-22 @ 10:52:01
Skriven av: Michelle

Jag älskar det :)

2014-03-22 @ 11:27:02
Skriven av: Goda

Fan fan fan fan.. Det här är inte bra. De grälar, no love, no like. Det enda jag frukar över är att de går skilda vägar, vilket kommer vara fullkomligt horribelt. Men hoppas att Justin får reda på hon menar och försöker slösa det. I det värsta scenariot så kommer Selena berätta för honom men det hoppas jag inte.. så kanske Avan och Victoria. Vill verkligen inte att Ariel ska svälta ihjäl sig så hoppas hon misslyckas men då kommer Tara vara arg vilket aldrig är bra. Hoppas att Justin och hennes vänner på något sätt sätter stopp för hennes diet. Åhhh.. det här är frustrerande, kapitlet är så bra och man vill läsa mer men ändå inte för att då kommer hemskheter att hända.

Du är en helt magisk skribent, as usaul, och en mastermind som kommer på något så bra som det här<3

2014-03-22 @ 12:11:10
URL: http://pelanyte.blogg.se
Skriven av: celinebieber_belieber

asså helt fucking seriöst! du gör mej frustrerad. jag vill bara ha detta som en färdig novell så jag kan läsa HELA novellen utan att vänta. men älskar din novell å blablabla. men lova mej en sak, sluta aldrig skriva!


xoxo Celine

2014-03-23 @ 10:50:41

Ditt Namn:

Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (Publiseras Ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback